Kultur och nöje

Musikalklassiker som tar ut svängarna

Foto: Claes Hall
Kultur och nöje
Malmö
RECENSION/SCEN Kristina Nilsson har sett Sound of music på Malmö opera.

Sound of music är med sina medryckande melodier en av världens mest älskade och spelade musikaler. På ytan finns den välkända kärlekssagan mellan den känslokalla kaptenen Georg von Trapp och den sprudlande nunnepostulanten Maria. Han mjuknar och kärleken spirar när hon blir de sju von Trapp-barnens guvernant och med sin rättframma charm åter fyller det militäriskt styrda hushållet med musik och skratt.

Men under det romantiska dramat finns det ett allvar. Det handlar om att stå fast vid sin övertygelse och att inte underordna sig vare sig konventioner eller yttre angrepp.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Kultur och nöje

Regissören om Cage: Ger alltid hundra procent

Nicolas Cage hyllas för sin roll som tryffeljägare i filmen 'Pig'. Arkivbild.
Foto: Jordan Strauss/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Nicolas Cage är ofta överspelets mästare.
Men i Sverigeaktuella ”Pig” är skådespelarveteranen raka motsatsen. Han är nedtonad, tystlåten och mänsklig på ett sätt som gör att det till och med spekuleras om en eventuell Oscarsnominering.

– Nic ger alltid hundra procent. Är han med i en stor, galen film så lever han upp till det. I en liten film som denna ger han det här manuset rättvisa, säger regissören Michael Sarnoski till TT via Zoom från sitt hem i Los Angeles.

”Pig”, som Sarnoski också har skrivit, handlar om den före detta toppkocken Rob som har lämnat civilisationen i Portland och bor ute i skogen med sitt älskade tryffelsvin. En natt blir grisen stulen, och Rob tvingas bege sig till Portland för att leta efter grisen och samtidigt konfrontera sitt förflutna.

Sorg och död

Det hade varit lätt att göra detta till en actionhistoria där Rob gör rent hus med gristjuvarna, men det är inte en sådan film, utan ”Pig” handlar om sorg, död och saknad.

– Visst fanns det de som tyckte manuset var tråkigt, det fanns de som ville ha action. Men Nic älskade manuset, han läste det, han förstod det, och när han var med så kunde vi göra en film som hade den ton jag eftersökte.

Sarnoski konstaterar med ett skratt att grisen var gullig, men svårregisserad.

– Hon var inte skådespelartränad. Så vi fick fundera ut vad det är som får grisar att fungera. Och Nic och hon fick tillbringa mycket tid tillsammans så att hon lärde känna honom. Men det var en utmaning.

"Fick göra om"

Filmen spelades in före pandemin, men mycket av efterarbetet fick skötas digitalt från de olika medarbetarnas hem.

– Fast mycket av det fick vi göra om när vi äntligen kunde träffas på riktigt igen.

”Pig” har fått mycket bra kritik i de länder där den har visats, och Michael Sarnoski har gjort resor till några internationella festivaler. Nu funderar han över vad som ska bli uppföljaren – han jobbar med flera projekt samtidigt – och framgången med ”Pig” har gjort honom till ett eftersökt regissörsnamn.

– Jag hoppas jag kan behålla mitt eget mänskliga perspektiv, det jag bryr mig om, vad jag nu än gör i fortsättningen.

TT: Och om du blir erbjuden en Marvelfilm?

– Då får jag fundera. Jag skulle inte säga nej rakt av. Jag är uppväxt med superhjältar. Visst är det gigantiska specialeffektsspektakel, men de är baserade på att berätta om huvudpersonerna.

Gunnar Rehlin/TT

Michael Sarnoski tillsammans med Alex Wolff som också har en roll i filmen. Arkivbild.
Michael Sarnoski tillsammans med Alex Wolff som också har en roll i filmen. Arkivbild.
Foto: Jordan Strauss/AP/TT

FAKTA

Fakta: Michael Sarnoski

Ålder: 33 år.

Bor: I Los Angeles.

Yrke: Regissör, manusförfattare, redigerare.

Tidigare verk: Kortfilmer, tv-serierna ”Fight night legacy” och ”Olympia”.

Aktuell: Med långfilmsdebuten ”Pig” som har svensk biopremiär 24 september.

Kultur och nöje

Känd artist häktad för rån

Solna tingsrätt beslutade på onsdagen att mannen skulle häktas. Arkivbild.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje En känd svensk artist har häktats på sannolika skäl misstänkt för rån i Kista i nordvästra Stockholm den 18 augusti.

Mannen som är i 30-årsåldern greps och anhölls på Arlanda flygplats i måndags.

– Det var då han kom tillbaka till landet. Han var anhållen i sin utevaro, säger åklagare Lotta Karlsson.

Solna tingsrätt beslutade på onsdagen att häkta artisten till och med 6 oktober. Åklagare Lotta Karlsson får tillstånd att belägga artisten med restriktioner.

– Jag kan inte säga så mycket i dagsläget i och med förundersökningssekretessen, säger Karlsson om den misstänkta brottsligheten.

Sedan tidigare sitter två andra män häktade i ärendet. Samtliga misstänks för samma brottslighet, säger hon.

– Det är fler än en målsägare, men jag vill inte lämna några ytterligare uppgifter.

TT: Kan det bli aktuellt med fler gripanden?

– I dagsläget så tror jag inte det. Men det är inte helt uteslutet.

Artisten förnekar brott.

– Han är väldigt besviken över att ha blivit häktad. Han hoppas att det här ska utredas snabbt och att man kommer fram till precis det han har sagt, att han inte har begått det här brottet, säger hans försvarare Alain Soussi till SVT Nyheter.

Kultur och nöje

Robinson skyr världslig framgång

Varför blir pojken Jack ett rötägg? Marilynne Robinson aktar sig noga för att svara: 'Jag tror till och med att jag skriver att hans bröder och systrar är medvetet goda som ett svar på varför Jack är som han är.' Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Han är ateist, alkoholist och småtjuv – men också djupt älskad. Med "Jack", nu i svensk översättning, viger Marilynne Robinson sin fjärde roman om de två prästfamiljerna i småstaden Gilead åt familjens svarta får.

Intervjun görs digitalt och Marilynne Robinson dyker upp exakt på avtalad tid från sitt hem i Saratoga Springs norr om New York. När jag förklarar att även jag jobbar hemifrån uppstår ett missförstånd.

– Hemlös?, frågar hon först.

Två av hennes sammanlagt fem romaner, "Jack" och "Lila", är stora berättelser om hemlösa luffare och fattiga särlingar. Varför?

– Jag är fascinerad av människor som inte presenterar något annat än sig själva för världen. Inga referenser, ingen egendom, inga tillhörigheter. Det intressanta är vad enbart "ett jag" skulle vara? Jag vill föreslå att ett enkelt jag skulle vara allt det som betyder något, det enda som betyder något alls, säger Marilynne Robinson en stund senare med lugn stämma.

I dag är hon 77 år, men tankegångarna har funnits hos henne sedan ända sedan hon gick på college och lyssnade på de andra på kurserna i kreativt skrivande. Det är det som människan lever med, likt hjältar bland de motstridiga rösterna i det egna huvudet – de som hatar, förändras eller ångrar – som är det vackra, framhåller hon.

– Allt det här med att försöka lyckas i det världsliga, det är bara nonsens.

Prisad presidentfavorit

Samtidigt måste hon sägas ha gjort just precis det. Marilynne Robinson, Nobelpristippad, sedan länge en av Obamas favoriter, även hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet, har nu skrivit sin fjärde roman utifrån det påhittade lilla samhället Gilead i Iowa. Vid sidan av debutromanen 1980 är de hennes hyllade och flerfaldigt prisbelönta litterära symfoni.

Alla böckerna utgår från 1950-talet och olika personer ges huvudrollen i en historia nära den amerikanska samtiden, präglad av slaveriet på ett sätt som i dag har fallit i glömska, framhåller hon. Marilynne Robinson har diktat vidare utifrån en verklig abolitionist, präst och slaverimotståndare, som hade en kanon hemma i ladan.

– Städer som Gilead grundades av människor som flyttade västerut för att hindra slaveriet från att sprida sig till amerikanska Mellanvästern vilket skulle ha varit en stor katastrof. Bara genom att vara där och genom att rösta och stifta lagar, var de effektiva, men de utgjorde också det som kallades för den underjordiska järnvägen, de hjälpte människor att flytta och fly norröver.

Dessa städer fick ofta bibliska namn associerade med tillflyktsplatser.

– Slavjägarna som letade efter flyktingarna hade inte läst Bibeln tillräckligt bra, påpekar hon.

Jeremias fråga i Bibeln om det finns balsam – botemedel – i Gilead gäller även för romansviten. "Jack" är en mörk kärleksroman om en närmast gudomlig kärlek mellan den vite suputen, den skuldtyngde och suicidale prästsonen Jack och den oklanderliga svarta gymnasieläraren Della.

De möts dagen efter att han sluppit ut ur fängelse, deras kärlek djupnar under en natt som de av en tillfällighet tillbringar tillsammans på de vitas omtalat vackra kyrkogård dit de gått ovetande om varandra. Men de lever i ett sydstatssamhälle där framför allt vita inte tolererar att de ens går bredvid varandra på gatan.

Ett gömt raseri

Della har precis allt att förlora på deras förhållande – anseende, jobb, familjens stöd – utom den kärlek hon upplever. Bara inför den fallne Jack, vars värsta brott hon inte känner till, kan hon ge uttryck för sitt djupa och vanligtvis gömda raseri.

– Han är så långt utanför samhället i konventionell betydelse, att han inte reagerar och behandlar henne som människor som var uppfostrade i det vita samhället vid den tiden skulle ha gjort. Han är alltid tacksam gentemot henne för hennes vänlighet. Saker hos henne som skulle ha blivit förminskade eller ignorerade av vita i en mer vanlig situation ser han och värdesätter för vad de är.

Endast Iowa och Maine tillät äktenskap mellan svarta och vita vid den här tiden, påpekar Marilynne Robinson. Inte förrän 1967 blev de diskriminerande äktenskapslagarna utdömda som icke konstitutionella och redan i svitens första roman, "Gilead", återvänder Jack för att upptäcka att det inte heller där är möjligt för honom att leva med Della.

Skuldtyngt samhälle

Som läsare vill man gärna tro att han hade slutat dricka om den ditintills så vänliga hyresvärdinnan i Chicago inte kastat ut honom efter att hon fått veta att Della är svart? Samhället har många anledningar att känna skuld, men gör det inte, framhåller Robinson.

– Man kan föreställa sig att han skulle blomstra mer än vad han gör, men i den grad hans liv blir ett vanligt liv skulle det troligen vara en nedgång för hans andliga liv – för hans förståelse av allt det som händer omkring honom.

Erika Josefsson/TT

'Don't give up on America' löd rubriken på en lång artikel som Marilynne Robinson publicerade i New York Times inför presidentvalet förra hösten. Pressbild.
"Don't give up on America" löd rubriken på en lång artikel som Marilynne Robinson publicerade i New York Times inför presidentvalet förra hösten. Pressbild.
Foto: Sofia Runarsdotter

FAKTA

Fakta: Marilynne Robinson

Född: 1943 i Idaho.

Bor: "I Saratoga Springs, norr om New York, det är vackert och lätt att isolera sig där."

Sverigeaktuell: Medverkar i en förinspelad intervju med Malin Ullgren på Bokmässan Play.

Bakgrund: Författare som tidigare undervisade i engelska och kreativt skrivande på universitetet i Iowa. Har skrivit fem romaner och en rad essäer.

Om Gileadkvartetten: "Jag hoppas att jag skrivit böckerna så att de kan läsas i vilken ordning som helst, att de inte är beroende av varandra."

Om en femte roman om Della: "Det skulle glädja mig att försöka skriva den. Jag har gjort intervjuer med svarta journalister som bett mig skriva om Della. Inget kan göra mig gladare."

Pandemin: Tillbringade den med att på djupet läsa in sig på Dante Alighieri för en digital föreläsning i Ravenna 700 år efter dennes död.

Läster just nu: "Nya Testamentet. Jag ger en kurs vid universitetet i Iowa och unga författare är alltid intresserad av skrifterna, de är så inflytelserika. Det är fin litteratur, och underbart att undervisa om den ur ett litterärt perspektiv."

"Redeployment" av Phil Klay, tidigare marinofficer i amerikanska armén som skrev en roman om en soldat som återvänder efter tjänstgöring i Afghanistan och som fick National Book Award 2014.

Kultur och nöje

Frida Hyvönen ger sig ut på vårturné

Frida Hyvönen släppte 'Dream of independence' tidigare i år. Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Frida Hyvönen ger sig ut på en vårturné med 15 stopp. Turnén drar i gång den 25 februari i Luleå, och avslutas den 24 april i Malmö.

Tidigare i år släppte Frida Hyvönen albumet "Dream of independence", som har hyllats av kritikerkåren. Sedan tidigare ligger hon bakom plattor som "Kvinnor och barn" och "To the soul".

Biljetterna släpps den 23 september.

Turnédatum: 25/2 Luleå, 26/2 Umeå, 27/2 Göteborg, 4/3 Uppsala, 11/3 Lund, 12/3 Kristianstad, 18/3 Falun, 19/3 Stockholm, 25/3 Nyköping, 26/3 Växjö, 1/4 Varberg, 2/4 Kungsbacka, 22/4 Jönköping, 23/4 Örebro, 24/2 Malmö.

Kultur och nöje

Filmrecension: Cage letar efter grisen

Nicolas Cage spelar en man som bor i en liten stuga i skogen med sin gris i 'Pig'. Pressbild.
Foto: Nonstop Entertainment
Kultur och nöje
Kultur och nöje Tryffel, sorg och en försvunnen gris är de huvudsakliga ingredienserna i den här mustiga finsmakarfilmen där Nicolas Cage gör en överraskande nedtonad roll.

Att komma emellan en man och hans husdjur kan bli en blodig affär, det vet alla som har sett Keanu Reeves hämnas sin hund i de hypervåldsamma "John Wick"-filmerna.

Man kan ha en liknande förväntan på den här filmen. Det blir ju lätt så när den patenterade filmdåren Nicolas Cage spelar huvudrollen. Men här finns ingen glimt i ögat och Cage är föredömligt nedtonad, ända in i repliken "jag vill ha tillbaka min gris".

Trots en likartad tematik kan man säga att "Pig" är John Wick-filmernas totala motsats. Även om det förekommer ett visst våld (Nicolas Cage är blodig under 96 procent av speltiden) så finns här inga behändiga maffiaryssar att döda i parti och minut.

I stället tar Cage fram sin fina gamla "Leaving Las Vegas"- form och glider, trasig både in- och utvändigt, fram på stadens gator på jakt efter sin tryffelgris.

Tryffel är nämligen big business, även i det liberala flummiga Portland. Rob, som Cages rollfigur heter, är en enstöring med Una-bomber-aura som bor i en wifi-fri hydda i skogen med grisen som enda sällskap. De letar tryffel och byter den mot livsnödvändigheter som den unge tryffelentreprenören Amir (Alex Wolff) levererar en gång i veckan.

Lika lite som Rob gillar att duscha, älskar han att laga god mat från grunden. Både han och grisen får kalasa på en läcker svamptartelett i filmens mysiga inledning. Så inträffar katastrofen och grisen blir bortförd.

"Pig" är en fin och vemodig liten film om män som inte kan sörja, eller kanske snarare inte fortsätta leva, när livet bjuder på hemska förluster. Det handlar också om mat. Det visar sig att smakminnen kan vara minst lika effektiva som en kalasjnikov när det gäller att framkalla smärta.

Rob ger sig ut på en odyssé i ett foodie-helvete där profit är det ständiga målet. Scenen där han läxar upp en ovanligt pretentiös finkock, som precis bjudit på någon slags rykande kotte, är en underbar liten filmpärla där Nicolas Cages intensitet vaknar till liv och man minns vilken bra skådespelare han kan vara.

Det är ett fint ögonblick som ringar in filmens inte jättesubtila men sympatiska budskap om att det är hög tid för oss människor på det oroligt dystopiska 2020-talet att noga fundera över vad vi egentligen håller kärt.

Miranda Sigander/TT

Rob (Nicolas Cage) bryr sig om god mat och sin gris i 'Pig'. Pressbild.
Rob (Nicolas Cage) bryr sig om god mat och sin gris i "Pig". Pressbild.
Foto: Nonstop Entertainment

FAKTA

Fakta: Pig

Genre: Drama

Premiär: 24 september 2021

I rollerna: Nicolas Cage, Alex Wolff, Cassandra Violet med flera

Regi: Michael Sarnoski

Speltid: 1 timme 32 minuter

Åldersgräns: 15 år

Betyg: + + + +

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Nordicbet

Skånska fotbollslag – framgång i Superettan

Nordicbet Skåne är en mäktig fotbollsregion. I Allsvenskan finner vi storheterna Malmö FF och Helsingborgs IF, men i superettan är det för närvarande bara Trelleborgs FF som håller de skånska ställningarna. Endast tre klubbar i de två högsta divisionerna. Är det i enlighet med den storslagna skånska fotbollshistorien?

Skånes senaste storhetstid

För femton år sedan spelade fyra skånska klubbar i allsvenskan och för nio år sedan – så sent som 2010 – utkämpade Malmö FF och Helsingborgs IF en duell om SM-guldet. Trelleborg slutade femma i allsvenskan medan Landskrona BOIS tog samma position i superettan där Ängelholms FF blev tolva. Året därpå vann Helsingborg allsvenskan medan Ängelholm kvalspelade för att ta steget upp i Sveriges högsta serie.

Kärvare tider

Skåne var att räkna med. Inte minst som intressanta spel i de absolut viktigaste matcherna. Idag präglas Superettan fotbollsodds knappast alls av Skåne. Kvar finns endast Trelleborgs FF. Helsingborg dras med ekonomiska problem och kämpar om att hålla sig kvar i allsvenskan. Landskrona befinner sig i division 1 medan Ängelholm kämpar på i division 2, där man möter andra klassiska skånestorheter som IFK Malmö, som en gång i tiden var Malmös förstalag och deltagit i spel i Europa, men har även många säsonger i allsvenskan och föregångsserier till superettan.

Malmö FF håller stilen och Trelleborg kämpar

Idag är det endast MFF som håller gammal god stil i allsvenskan, men för oss som älskar att följa superettan finns endast Trelleborgs FF och det går väl lite sisådär, där man får vara nöjd med en mittenplacering samtidigt som risken för att dras ned i kampen om kvalplatserna är överhängande.

Fortet Vångavallen

En gång i tiden var dock Vångavallen en plats som beredde många storlag svår ångest. Det var svårspelat och så sent som 2018 var TFF i allsvenskan, efter att ha varit ned och vänt i division 1 så sent som 2015. En serieseger som för övrigt säkrades mot Helsingborgslaget Eskilsminne IF och sedan följde två säsonger i superettan som kulminerade i kval mot Jönköping Södra, vilket gav en allsvensk plats 2018. Klubben var dock sedan länge ett rutinerat superettanlag och hade flera sejourer i allsvenskan bakom sig, där den första kom 1985 och den absolut bästa perioden i klubbens historia var under 1990-talet då man lyckades med konststycket att ta sig till UEFA-cupen.

Skrälleborg

Säsongen 1994/95 hackade sig Trelleborg förbi färöiska Götu i två inte alltför imponerande insatser och få trodde väl att äventyret skulle gå särskilt mycket längre när engelska Blackburn Rovers stod som motståndare i nästa omgång. Då med ett stjärnspäckat lag som kryllade av landslagsmän och internationella storspelare, såsom den engelske skyttekungen Alan Shearer. Rovers skulle samma säsong vinna hela Premier League, men att åka till Vångavallen visade sig betydligt tuffare än Old Trafford. Trelleborg – däremot – njöt för fulla muggar på Ewood Park, då man vann den första matchen med 1–0 efter mål av Fredrik Sandell. En seger som skapade stora rubriker i hela Europa och efter 2–2 hemma, så var avancemanget ett faktum. Skrälleborg var numera ett begrepp och man pressade dessutom italienska Lazio i följande omgång, där endast ett mål på övertid avgjorde dubbelmötet till Rom-klubbens fördel.

Bygga nytt och stanna kvar

Idag handlar det om att bygga på nytt efter uttåget från allsvenskan och att framförallt att inte falla igenom superettan till mörkret i division 1. En hel del talar för att den anrika föreningen kommer att klara uppgiften, men inget står skrivet i sten. Kampen kommer att bli hård säsongen ut. Men visst vore det märkligt med en superetta utan en skånsk klubb.

Inte mycket underifrån

Ja, om nu inte Helsingborg trillar ur allsvenskan igen. Även här kommer det handla om en fight ända in på målsnöret. Underifrån är det väl Torns IF - från lilla Stångby norr om Lund - som ligger bäst till tillsammans med klassiska Landskrona BOIS, men att avancera från division 1 till superettan är ett riktigt nålsöga och båda klubbarna befinner sig i mittenskiktet med hopp om att stabilisera sig på den övre halvan. Klubbar som Ljungskile SK, Skövde AIK, FC Trollhättan såväl som den lilla göteborgsklubben Utsiktens BK är nog alla starkare än Skåneklubbarna, åtminstone i dagsläget.

Skånederbyn

Skåne är kanske inte vad det en gång var i superettan, men Trelleborgs FF lär klara sig kvar och kanske få sällskap av Helsingborg nästa säsong, så visst finns det utsikter för Skånederbyn, även om Helsingborgsfansen knappast ser fram emot ett sådant scenario.

Kultur och nöje

Filmrecension: Varsamt om hotet mot ekosystemet

Dokumentären visar genom tre livsöden på hur skör relationen mellan människa och natur är. Pressbild.
Foto: Mikael Kristersson
Kultur och nöje
Kultur och nöje Varsamt hanterade livsöden och en smärtsam påminnelse om hur skör relationen mellan människan och naturen är. "Earth: Muted" är en viktig påminnelse om vad som kan hända om människokollektivet inte skärper till sig.

I en vacker dalgång i kinesiska Sichuan har de vilda pollinerande insekterna försvunnit. År av överanvändning av bekämpningsmedel, pesticider, har bland annat utrotat dalens alla bin och därmed har de naturliga förutsättningarna för många typer av odling försvunnit. Jordbrukarna tvingas därför pollinera sina träd för hand, ett oerhört mödosamt och tidskrävande arbete. De tvingas också flytta till platser där bina har en möjlighet att överleva, eller försöka bosätta sig där det fortfarande finns vilda bin kvar.

"Nature: Muted" följer tre familjer som tvingats anpassa sina liv efter dalens öde. Päronodlaren Xingyuan och hans familj, som måste pollinera alla fruktträd för hand. Körsbärsbonden Zhixun, som bor på den sida av dalen där det fortfarande finns vilda pollinatörer kvar. Biodlarna Donghu och Qingfang som har tvingats fly dalen större delen av året för att i stället bosätta sig där deras bin inte dör, vilket samtidigt betyder att de måste lämna sin lilla dotter hos hennes farföräldrar under långa perioder.

Alla tre utgör de både fängslande och fascinerande livsöden, skickligt förvaltade i ett mjukt, långsamt tempo av filmarna Mikael Kristersson, Åsa Ekman och Oscar Hedin. Familjernas kamp är också en tydlig illustration av hur skör relationen mellan människa och natur är – och att det är människan som är orsaken till den skörheten.

Den kinesiska dalen är inte den enda i världen där pollinatörerna har försvunnit, och vetskapen om att jordens ekosystem är under starkt hot gör den varsamt berättade och mycket vackert filmade "Earth: Muted" till en oerhört viktig påminnelse om vad som kan hända om människokollektivet helt enkelt inte skärper till sig, och det snart.

Sara Haldert/TT

Biodlaren Donghu Chen tillsammans med sin lilla dotter Jingjing. Pressbild.
Biodlaren Donghu Chen tillsammans med sin lilla dotter Jingjing. Pressbild.
Foto: Mikael Kristersson

FAKTA

Fakta: "Earth: Muted"

Genre: Dokumentär

Premiär: 24 september

Medverkande: Xingyuan Cao, Zhixun Ye, Qingfang Zhang med flera.

Regi: Mikael Kristersson, Åsa Ekman, Oscar Hedin

Speltid: 1 timme 10 minuter

Åldersgräns: Barntillåten

Betyg: + + + +

Kultur och nöje

Tv-recension: Om världens siste mansbebis

Yorick Brown (Ben Schnetzer) är världens siste cis-man. Pressbild.
Foto: Rafy Winterfeld/FX
Kultur och nöje
Kultur och nöje "Y: The last man" skildrar en dystopisk framtid där hela mänsklighetens överlevnad hänger på en gnällig gycklare och hans tama apa.

Det börjar med att alla världens män plötsligt dör på fläcken med kaskader av blod sprutande ur ansiktet.

Alla män? Nej, inte riktigt. En enda kille (Ben Schnetzer) klarar sig mirakulöst från manpokalypsen. Oturligt nog visar sig denne siste kille vara en misslyckad cirkusartist med en tam apa i släptåg.

Han är dessutom gnällig, klumpig och oklädsamt sarkastisk. En bortskämd vit man som trilskas och vägrar att underkasta sig sitt öde som nyckel till hela artens fortlevnad. Yorick heter han. Nej, jag förstår heller inte varför han heter som Hamlets dödskalle, men så är det.

Det finns en bra poäng i att inte låta världens siste man breda ut sig över hela handlingen som en manlig frälsare eller som en typiskt skön kille. Men han kunde väl ha fått några intressanta drag åtminstone? Vi måste ju ändå stå ut med åbäket genom hela serien.

Nåväl. Medan man stör ihjäl sig på stackars Yorick rullar handlingen vidare. Med männen borta ballar allt ur fullständigt med systemkollaps, svält och laglöshet.

Serien har ett relativt stort persongalleri. Den bussiga senatorn Jennifer Brown (Diane Lane), får det otacksamma jobbet att bli president över kaoset, och för att komplicera saken råkar hon vara Yoricks mamma. Hon har också en strulig dotter (Olivia Thirlby), som är på vift tillsammans med sin kumpan Sam (Elliot Fletcher), som är transman och alltså har överlevt till skillnad från alla cis-män. I händelsernas centrum finns också den tuffa Agent 355 (Ashley Romans), som tillhör en mystisk spionorganisation.

De flesta rollerna är både välskrivna och välspelade men ingen har något djup att tala om. Antagligen har man lagt för mycket tid och möda på att få den för all del snygga postapokalyptiska världen på plats.

Serien bygger på ett gäng med seriealbum, som jag inte har läst, men som jag har förstått saken har serieförlagan lite mer av äventyr och humor. Det är nog därför som tonen i tv-versionen känns lite udda. Här är anslaget gravallvarligt och krockar med de serietidningsknasiga inslagen.

"Y" siktar mot "Handmaid's tale", men missar med några meter och landar vid typ "Jericho". Alltså hyfsat spännande, men nu för tiden väntar vi oss lite mer av våra tv-dystopier.

Björn Berglund/TT

I 'Y: The last man' dör alla män utom en. Pressbild.
I "Y: The last man" dör alla män utom en. Pressbild.
Foto: Rafy Winterfeld/FX

FAKTA

Fakta: Y: The last man

Genre: Drama

Premiär: 22 september 2021 på Disney Plus

I rollerna: Diane Lane, Ashley Romans, Ben Schnetzer med flera

Regi: Louise Friedberg, Daisy von Scherler Mayer, Destiny Ekaragha med flera

Antal avsnitt: 10 (6 har varit tillgängliga för recensionen)

Betyg: + +

Kultur och nöje

Tommy Nilsson ger sig ut på turné

28 orter får besök av Tommy Nilsson i höst. Arkivbild.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Tommy Nilssons kyrkoturné "Allt som jag känner" får nypremiär den 2 oktober.

Under hösten gästar han 28 orter, och får besök av lokala körer från hela Sverige.

"Att sjunga i kyrkor är alltid en otroligt mäktig och en otroligt häftig upplevelse. Den vackra klangen och den unika miljön skapar en stämning och en närhet man sällan får uppleva i andra lokaler", säger Tommy Nilsson i ett pressmeddelande.

Turnédatum: 2/10 Götene, 6/10 Avesta, 7/10 Furudal, 8/10 Stenstavik, 9/10 Jättedal, 13/10 Ängelholm, 14/10 Malmö, 15/10 Ystad, 16/10 Knäred, 17/10 Vimmerby, 20/10 Markaryd, 21/10 Vänersborg, 22/10 Borås, 23/10 Kristinehamn, 24/10 Göteborg, 27/10 Norrköping, 28/10 Eskilstuna, 29/10 Stockholm, 30/10 Sala, 10/11 Kiruna, 11/11 Kalix, 12/11 Luleå, 1/11 Umeå, 16/11 Emmaboda, 17/11 Nybro, 18/11 Mörrum, 19/11 Virestad, 21/11 Nässjö.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL