Bokrecensioner

Liza Marklund uppfyller alla förväntningar

Liza Marklund är aktuell med Polcirkeln, Håkan Nesser med Schack under vulkanen, Andreas Norman med Svart sol, Kim Faber och Janni Pedersen med Satans sommar och Jenny Lund Madsen med Trettio dagars mörker.
Foto: Annika Marklund, Jo Voets, Caroline Andersson Renaud, Les Kaner och Roan Lavery
Kultur och nöje
Deckarspalten I Deckarspalten tar Gunilla Wedding sig an Liza Marklunds återkomst, Andreas Normans perfekta thriller, Håkan Nessers försvunna författare, danska Jenny Lund Madsens underhållande debut och danska duon Kim Faber och Jenny Pedersens spännande uppföljare.

Liza Marklund är äntligen tillbaka i den deckargenre som hon förändrat på så många sätt med sin Annika Bengtzon-serie. Nya Polcirkeln (Piratförlaget) är något helt annat men det feministiska anslaget finns kvar. Vi befinner oss i det lilla samhället Stenträsk utan för Piteå och titeln syftar på den bokcirkel som fem tonårsflickor - Carina, Susanne, Birgitta, Agneta och Sofia - har på 1980-talet. Sofia försvinner dock spårlöst och hittas först 40 år senare, utan huvud och ingjuten i ett brofundament. Vad hände henne, är de andra bokcirkelmedlemmarna inblandade och vem är mördaren är självklart frågor som driver spänningen.

Liza Marklund berättar sin historia på ett härligt smart sätt genom att utgå från bokcirkelmötena och presenterar varje medlem i dåtid genom den bok de valde till cirkeln sommaren precis före försvinnandet. Först ut är Carina med Nabakovs Lolita och när vi mött henne som tonåring får vi också möta hennes som den medelålders kvinna hon är när fyndet av Sofias kropp görs. Så fortsätter historien med en bokcirkelmedlem i taget och böckerna de valt speglar så väl dem själva som tiden och ger också olika perspektiv på brottet.

Om Annika Bengtzon-serien till stor del var väl fångad storstadsmiljö och kvällstidningsvärld så är småstaden, Norrbotten, glesbygden och att vara ung på 1980-talet minst lika bra fångat i Polcirkeln. Liza Marklund är själv uppvuxen i Norrbotten under samma period och allt känns rätt in i minst klädesplagg eller känsla. Polcirkeln är också en stark klasskildring. De fem bokcirkelmedlemmarna har helt olika bakgrunder och trots vänskapen skapar det en laddad stämning i gruppen. En viktig roll i handlingen spelar också Robotbasen - det hemliga område utanför Stenträsk där USA gör provsprängningar som säkert är inspirerat av verklighetens robotbas i Norrbotten. Själva upplösningen av den här välkomponerade kriminalromanen uppfyller alla förväntningar och det är bara att glädjas stort åt Marklunds återkomst och åt att hon lovar mer från Stenträsk.

Söker kärleken

Svart sol (Norstedts) är Andreas Normans tredje bok om säpoagenten Bente Jensen och verkligen den perfekta thrillern. Intrigen är hantverksskickligt konstruerad och ingen är egentligen vad den synes vara. Vi kastas in i handlingen via psykakuten på Mälarsjukhuset där Bente blivit intagen. Så backar historien och vi följer händelserna som leder dit och mot ett hotande terrorattentat. Allt börjar med att Bente som så många andra söker kärleken på en dejtingsajt och kommer i kontakt med den nästan för perfekta Erik. På jobbet arbetar hon samtidigt med hotpotentialen i svenska vit makt-miljöer och snart går arbete- och privatliv ihop på ett skrämmande sätt och hon får ta på sig rollen som infiltratör. Andreas Norman övertygar i sin skildring av allt från säpokorridorerna till högerextremismen och inte minst av Bentes lite tomma och ensamma liv. Extra närvaro skapar Svart sol också genom att coronapandemin är precis i sin start här.

Jag tycker mycket om i de två tidigare böckerna om Bente Jensen, En rasande eld och De otrogna, men Svart sol är utan tvekan seriens hittills bästa bok och känns skrämmande nära vår förvirrade nutid.

Snyggaste omslaget

Jag är barnsligt förtjust i Håkan Nessers stillsamma och underhållande berättarstil och hans smarta och udda intriger och gåtor. I nya Schack under vulkanen (Albert Bonniers) har han nog haft makalöst roligt när han lagt handlingen nära författarlivet. Här försvinner nämligen författaren Franz J Lunde spårlöst och hans oavslutade roman En skriftställares sista dagar och död tycks ligga väldigt nära det som hänt. Det är så klart kommissarie Gunnar Barbarotti och så småningom även kollegan och kärleken Eva Backman som får den otacksamma och tröga uppgiften att reda ut den här historien som blir allt mer bisarr och invecklad. Lite trög även med Nessermått mätt är också den här historien och stundtals känns det som om författaren själv inte riktigt vet var den ska ta vägen vilket visserligen ger ytterligare en härlig metanivå till helheten men också saktar upp läsningen.

Som kontrast kommer sedan upplösningen väl snabbt och även om Nesser ger sig själv gott om svängrum att med gott humör driva med litteratur/kulturvärlden så är det här inte en av hans bästa böcker. Å andra sidan räcker en halvbra Nesser långt och omslaget är utan tvekan ett av årets snyggaste.

Glimten i ögat

Danska deckardebutanten Jenny Lund Madsens Trettio dagars mörker (Modernista) är skriven med en rejäl glimt i ögat och fin känsla för genren. Huvudperson är den snobbiga och för tillfället skrivblockerade författaren Hannah Krause-Bendix som skriver hyllade romaner för en liten krets läsare. Hon ser ner på snabbproducerande deckarförfattare och kläcker på en bokfestival ur sig att ”vilken idiot som helst kan skriva en deckare på en månad”. Raskt blir hon utmanad av deckarförfattaren Jörn Jensen att göra just det och åker därför till Island för inspiration. Där hamnar hon i den lilla, isolerade orten Husafjördur och blir inblandad i en riktig mordgåta när en fiskare med vattenskräck (!) hittas död i havet.

Själva mordgåtan i Trettio dagars mörker är konstruerad med härligt lätt hand och definitivt spännande. Mest fastnar man ändå för de underbara porträtten av Hannah och människorna hon möter i Husafjördur, av miljön och av glimten-i-ögat-bilden av Island som den perfekta miljön för en äkta nordic noir. Att Trettio dagars mörker utsågs till bästa danska kriminalroman förra året är inte förvånande och det här är verkligen måsteläsning för alla som gillar genren.

Spännande och aktuell

Ytterligare en mycket läsvärd dansk deckare är duon Kim Faber och Janni Pedersens Satans sommar (Modernista). Det här är uppföljaren till deras debut Vinterland och vi möter den omplacerade toppolisen Martin Juncker, toppolis, hans exfru Charlotte som är journalist och Junckers gamla kollega Signe Kristiansen som är utredningschef för mordroteln i Köpenhamn igen. I lantliga Sandsted utreder Martin mordet på en av stadens advokater medan Signes avdelning är upptagna av storstadens gängskjutningar. Så kontaktas Junckers exfru av någon som vet graverande saker om det terrorattentat som både Signe och Martin utredde i Vinterland och när Martin inte vill prata med Charlotte om varför det gick som det gick vänder sig Charlotte till Signe och snart tar allt en minst sagt livsfarlig utveckling. Och naturligtvis blir Martin också inblandad.

Satans sommar är tätt knuten till Vinterland och man bör läsa den först för att hänga med ordentligt. Gör man det så får man en suverän läsning - spännande, högaktuell, lite sorgligt och väldigt välskriven. Och naturligtvis leder allt vidare mot nästa bok i serien som kom på danska för ett par veckor sedan med titeln Kvaeler. Måtte den komma på svenska snart!

Kultur och nöje

Regissören om Cage: Ger alltid hundra procent

Nicolas Cage hyllas för sin roll som tryffeljägare i filmen 'Pig'. Arkivbild.
Foto: Jordan Strauss/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Nicolas Cage är ofta överspelets mästare.
Men i Sverigeaktuella ”Pig” är skådespelarveteranen raka motsatsen. Han är nedtonad, tystlåten och mänsklig på ett sätt som gör att det till och med spekuleras om en eventuell Oscarsnominering.

– Nic ger alltid hundra procent. Är han med i en stor, galen film så lever han upp till det. I en liten film som denna ger han det här manuset rättvisa, säger regissören Michael Sarnoski till TT via Zoom från sitt hem i Los Angeles.

”Pig”, som Sarnoski också har skrivit, handlar om den före detta toppkocken Rob som har lämnat civilisationen i Portland och bor ute i skogen med sitt älskade tryffelsvin. En natt blir grisen stulen, och Rob tvingas bege sig till Portland för att leta efter grisen och samtidigt konfrontera sitt förflutna.

Sorg och död

Det hade varit lätt att göra detta till en actionhistoria där Rob gör rent hus med gristjuvarna, men det är inte en sådan film, utan ”Pig” handlar om sorg, död och saknad.

– Visst fanns det de som tyckte manuset var tråkigt, det fanns de som ville ha action. Men Nic älskade manuset, han läste det, han förstod det, och när han var med så kunde vi göra en film som hade den ton jag eftersökte.

Sarnoski konstaterar med ett skratt att grisen var gullig, men svårregisserad.

– Hon var inte skådespelartränad. Så vi fick fundera ut vad det är som får grisar att fungera. Och Nic och hon fick tillbringa mycket tid tillsammans så att hon lärde känna honom. Men det var en utmaning.

"Fick göra om"

Filmen spelades in före pandemin, men mycket av efterarbetet fick skötas digitalt från de olika medarbetarnas hem.

– Fast mycket av det fick vi göra om när vi äntligen kunde träffas på riktigt igen.

”Pig” har fått mycket bra kritik i de länder där den har visats, och Michael Sarnoski har gjort resor till några internationella festivaler. Nu funderar han över vad som ska bli uppföljaren – han jobbar med flera projekt samtidigt – och framgången med ”Pig” har gjort honom till ett eftersökt regissörsnamn.

– Jag hoppas jag kan behålla mitt eget mänskliga perspektiv, det jag bryr mig om, vad jag nu än gör i fortsättningen.

TT: Och om du blir erbjuden en Marvelfilm?

– Då får jag fundera. Jag skulle inte säga nej rakt av. Jag är uppväxt med superhjältar. Visst är det gigantiska specialeffektsspektakel, men de är baserade på att berätta om huvudpersonerna.

Gunnar Rehlin/TT

Michael Sarnoski tillsammans med Alex Wolff som också har en roll i filmen. Arkivbild.
Michael Sarnoski tillsammans med Alex Wolff som också har en roll i filmen. Arkivbild.
Foto: Jordan Strauss/AP/TT

FAKTA

Fakta: Michael Sarnoski

Ålder: 33 år.

Bor: I Los Angeles.

Yrke: Regissör, manusförfattare, redigerare.

Tidigare verk: Kortfilmer, tv-serierna ”Fight night legacy” och ”Olympia”.

Aktuell: Med långfilmsdebuten ”Pig” som har svensk biopremiär 24 september.

Kultur och nöje

Känd artist häktad för rån

Solna tingsrätt beslutade på onsdagen att mannen skulle häktas. Arkivbild.
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje En känd svensk artist har häktats på sannolika skäl misstänkt för rån i Kista i nordvästra Stockholm den 18 augusti.

Mannen som är i 30-årsåldern greps och anhölls på Arlanda flygplats i måndags.

– Det var då han kom tillbaka till landet. Han var anhållen i sin utevaro, säger åklagare Lotta Karlsson.

Solna tingsrätt beslutade på onsdagen att häkta artisten till och med 6 oktober. Åklagare Lotta Karlsson får tillstånd att belägga artisten med restriktioner.

– Jag kan inte säga så mycket i dagsläget i och med förundersökningssekretessen, säger Karlsson om den misstänkta brottsligheten.

Sedan tidigare sitter två andra män häktade i ärendet. Samtliga misstänks för samma brottslighet, säger hon.

– Det är fler än en målsägare, men jag vill inte lämna några ytterligare uppgifter.

TT: Kan det bli aktuellt med fler gripanden?

– I dagsläget så tror jag inte det. Men det är inte helt uteslutet.

Artisten förnekar brott.

– Han är väldigt besviken över att ha blivit häktad. Han hoppas att det här ska utredas snabbt och att man kommer fram till precis det han har sagt, att han inte har begått det här brottet, säger hans försvarare Alain Soussi till SVT Nyheter.

Kultur och nöje

Robinson skyr världslig framgång

Varför blir pojken Jack ett rötägg? Marilynne Robinson aktar sig noga för att svara: 'Jag tror till och med att jag skriver att hans bröder och systrar är medvetet goda som ett svar på varför Jack är som han är.' Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Han är ateist, alkoholist och småtjuv – men också djupt älskad. Med "Jack", nu i svensk översättning, viger Marilynne Robinson sin fjärde roman om de två prästfamiljerna i småstaden Gilead åt familjens svarta får.

Intervjun görs digitalt och Marilynne Robinson dyker upp exakt på avtalad tid från sitt hem i Saratoga Springs norr om New York. När jag förklarar att även jag jobbar hemifrån uppstår ett missförstånd.

– Hemlös?, frågar hon först.

Två av hennes sammanlagt fem romaner, "Jack" och "Lila", är stora berättelser om hemlösa luffare och fattiga särlingar. Varför?

– Jag är fascinerad av människor som inte presenterar något annat än sig själva för världen. Inga referenser, ingen egendom, inga tillhörigheter. Det intressanta är vad enbart "ett jag" skulle vara? Jag vill föreslå att ett enkelt jag skulle vara allt det som betyder något, det enda som betyder något alls, säger Marilynne Robinson en stund senare med lugn stämma.

I dag är hon 77 år, men tankegångarna har funnits hos henne sedan ända sedan hon gick på college och lyssnade på de andra på kurserna i kreativt skrivande. Det är det som människan lever med, likt hjältar bland de motstridiga rösterna i det egna huvudet – de som hatar, förändras eller ångrar – som är det vackra, framhåller hon.

– Allt det här med att försöka lyckas i det världsliga, det är bara nonsens.

Prisad presidentfavorit

Samtidigt måste hon sägas ha gjort just precis det. Marilynne Robinson, Nobelpristippad, sedan länge en av Obamas favoriter, även hedersdoktor i teologi vid Lunds universitet, har nu skrivit sin fjärde roman utifrån det påhittade lilla samhället Gilead i Iowa. Vid sidan av debutromanen 1980 är de hennes hyllade och flerfaldigt prisbelönta litterära symfoni.

Alla böckerna utgår från 1950-talet och olika personer ges huvudrollen i en historia nära den amerikanska samtiden, präglad av slaveriet på ett sätt som i dag har fallit i glömska, framhåller hon. Marilynne Robinson har diktat vidare utifrån en verklig abolitionist, präst och slaverimotståndare, som hade en kanon hemma i ladan.

– Städer som Gilead grundades av människor som flyttade västerut för att hindra slaveriet från att sprida sig till amerikanska Mellanvästern vilket skulle ha varit en stor katastrof. Bara genom att vara där och genom att rösta och stifta lagar, var de effektiva, men de utgjorde också det som kallades för den underjordiska järnvägen, de hjälpte människor att flytta och fly norröver.

Dessa städer fick ofta bibliska namn associerade med tillflyktsplatser.

– Slavjägarna som letade efter flyktingarna hade inte läst Bibeln tillräckligt bra, påpekar hon.

Jeremias fråga i Bibeln om det finns balsam – botemedel – i Gilead gäller även för romansviten. "Jack" är en mörk kärleksroman om en närmast gudomlig kärlek mellan den vite suputen, den skuldtyngde och suicidale prästsonen Jack och den oklanderliga svarta gymnasieläraren Della.

De möts dagen efter att han sluppit ut ur fängelse, deras kärlek djupnar under en natt som de av en tillfällighet tillbringar tillsammans på de vitas omtalat vackra kyrkogård dit de gått ovetande om varandra. Men de lever i ett sydstatssamhälle där framför allt vita inte tolererar att de ens går bredvid varandra på gatan.

Ett gömt raseri

Della har precis allt att förlora på deras förhållande – anseende, jobb, familjens stöd – utom den kärlek hon upplever. Bara inför den fallne Jack, vars värsta brott hon inte känner till, kan hon ge uttryck för sitt djupa och vanligtvis gömda raseri.

– Han är så långt utanför samhället i konventionell betydelse, att han inte reagerar och behandlar henne som människor som var uppfostrade i det vita samhället vid den tiden skulle ha gjort. Han är alltid tacksam gentemot henne för hennes vänlighet. Saker hos henne som skulle ha blivit förminskade eller ignorerade av vita i en mer vanlig situation ser han och värdesätter för vad de är.

Endast Iowa och Maine tillät äktenskap mellan svarta och vita vid den här tiden, påpekar Marilynne Robinson. Inte förrän 1967 blev de diskriminerande äktenskapslagarna utdömda som icke konstitutionella och redan i svitens första roman, "Gilead", återvänder Jack för att upptäcka att det inte heller där är möjligt för honom att leva med Della.

Skuldtyngt samhälle

Som läsare vill man gärna tro att han hade slutat dricka om den ditintills så vänliga hyresvärdinnan i Chicago inte kastat ut honom efter att hon fått veta att Della är svart? Samhället har många anledningar att känna skuld, men gör det inte, framhåller Robinson.

– Man kan föreställa sig att han skulle blomstra mer än vad han gör, men i den grad hans liv blir ett vanligt liv skulle det troligen vara en nedgång för hans andliga liv – för hans förståelse av allt det som händer omkring honom.

Erika Josefsson/TT

'Don't give up on America' löd rubriken på en lång artikel som Marilynne Robinson publicerade i New York Times inför presidentvalet förra hösten. Pressbild.
"Don't give up on America" löd rubriken på en lång artikel som Marilynne Robinson publicerade i New York Times inför presidentvalet förra hösten. Pressbild.
Foto: Sofia Runarsdotter

FAKTA

Fakta: Marilynne Robinson

Född: 1943 i Idaho.

Bor: "I Saratoga Springs, norr om New York, det är vackert och lätt att isolera sig där."

Sverigeaktuell: Medverkar i en förinspelad intervju med Malin Ullgren på Bokmässan Play.

Bakgrund: Författare som tidigare undervisade i engelska och kreativt skrivande på universitetet i Iowa. Har skrivit fem romaner och en rad essäer.

Om Gileadkvartetten: "Jag hoppas att jag skrivit böckerna så att de kan läsas i vilken ordning som helst, att de inte är beroende av varandra."

Om en femte roman om Della: "Det skulle glädja mig att försöka skriva den. Jag har gjort intervjuer med svarta journalister som bett mig skriva om Della. Inget kan göra mig gladare."

Pandemin: Tillbringade den med att på djupet läsa in sig på Dante Alighieri för en digital föreläsning i Ravenna 700 år efter dennes död.

Läster just nu: "Nya Testamentet. Jag ger en kurs vid universitetet i Iowa och unga författare är alltid intresserad av skrifterna, de är så inflytelserika. Det är fin litteratur, och underbart att undervisa om den ur ett litterärt perspektiv."

"Redeployment" av Phil Klay, tidigare marinofficer i amerikanska armén som skrev en roman om en soldat som återvänder efter tjänstgöring i Afghanistan och som fick National Book Award 2014.

Kultur och nöje

Frida Hyvönen ger sig ut på vårturné

Frida Hyvönen släppte 'Dream of independence' tidigare i år. Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Frida Hyvönen ger sig ut på en vårturné med 15 stopp. Turnén drar i gång den 25 februari i Luleå, och avslutas den 24 april i Malmö.

Tidigare i år släppte Frida Hyvönen albumet "Dream of independence", som har hyllats av kritikerkåren. Sedan tidigare ligger hon bakom plattor som "Kvinnor och barn" och "To the soul".

Biljetterna släpps den 23 september.

Turnédatum: 25/2 Luleå, 26/2 Umeå, 27/2 Göteborg, 4/3 Uppsala, 11/3 Lund, 12/3 Kristianstad, 18/3 Falun, 19/3 Stockholm, 25/3 Nyköping, 26/3 Växjö, 1/4 Varberg, 2/4 Kungsbacka, 22/4 Jönköping, 23/4 Örebro, 24/2 Malmö.

Kultur och nöje

Filmrecension: Cage letar efter grisen

Nicolas Cage spelar en man som bor i en liten stuga i skogen med sin gris i 'Pig'. Pressbild.
Foto: Nonstop Entertainment
Kultur och nöje
Kultur och nöje Tryffel, sorg och en försvunnen gris är de huvudsakliga ingredienserna i den här mustiga finsmakarfilmen där Nicolas Cage gör en överraskande nedtonad roll.

Att komma emellan en man och hans husdjur kan bli en blodig affär, det vet alla som har sett Keanu Reeves hämnas sin hund i de hypervåldsamma "John Wick"-filmerna.

Man kan ha en liknande förväntan på den här filmen. Det blir ju lätt så när den patenterade filmdåren Nicolas Cage spelar huvudrollen. Men här finns ingen glimt i ögat och Cage är föredömligt nedtonad, ända in i repliken "jag vill ha tillbaka min gris".

Trots en likartad tematik kan man säga att "Pig" är John Wick-filmernas totala motsats. Även om det förekommer ett visst våld (Nicolas Cage är blodig under 96 procent av speltiden) så finns här inga behändiga maffiaryssar att döda i parti och minut.

I stället tar Cage fram sin fina gamla "Leaving Las Vegas"- form och glider, trasig både in- och utvändigt, fram på stadens gator på jakt efter sin tryffelgris.

Tryffel är nämligen big business, även i det liberala flummiga Portland. Rob, som Cages rollfigur heter, är en enstöring med Una-bomber-aura som bor i en wifi-fri hydda i skogen med grisen som enda sällskap. De letar tryffel och byter den mot livsnödvändigheter som den unge tryffelentreprenören Amir (Alex Wolff) levererar en gång i veckan.

Lika lite som Rob gillar att duscha, älskar han att laga god mat från grunden. Både han och grisen får kalasa på en läcker svamptartelett i filmens mysiga inledning. Så inträffar katastrofen och grisen blir bortförd.

"Pig" är en fin och vemodig liten film om män som inte kan sörja, eller kanske snarare inte fortsätta leva, när livet bjuder på hemska förluster. Det handlar också om mat. Det visar sig att smakminnen kan vara minst lika effektiva som en kalasjnikov när det gäller att framkalla smärta.

Rob ger sig ut på en odyssé i ett foodie-helvete där profit är det ständiga målet. Scenen där han läxar upp en ovanligt pretentiös finkock, som precis bjudit på någon slags rykande kotte, är en underbar liten filmpärla där Nicolas Cages intensitet vaknar till liv och man minns vilken bra skådespelare han kan vara.

Det är ett fint ögonblick som ringar in filmens inte jättesubtila men sympatiska budskap om att det är hög tid för oss människor på det oroligt dystopiska 2020-talet att noga fundera över vad vi egentligen håller kärt.

Miranda Sigander/TT

Rob (Nicolas Cage) bryr sig om god mat och sin gris i 'Pig'. Pressbild.
Rob (Nicolas Cage) bryr sig om god mat och sin gris i "Pig". Pressbild.
Foto: Nonstop Entertainment

FAKTA

Fakta: Pig

Genre: Drama

Premiär: 24 september 2021

I rollerna: Nicolas Cage, Alex Wolff, Cassandra Violet med flera

Regi: Michael Sarnoski

Speltid: 1 timme 32 minuter

Åldersgräns: 15 år

Betyg: + + + +

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native Skd

Frisk luft och vacker natur

www.snabbare.com

Vintermörker och kyla till trots så bor vi i ett väldigt vackert land. Skogar, stränder, sjöar och öppna ängar. Det bästa av allt är att allemansrätten gör det möjligt för dig att ta del av denna naturliga skönhet utan att behöva betala. Vart du än reser i Sverige kan du hitta ställen att bara njuta av. Har du med lite picknick så blir det ännu bättre.

Smultronställen

Dessa små söta bär, i dubbel bemärkelse, är för många synonymt med sommaren. Ett smultronställe syftar dock inte till platser där det växer en massa smultron. Även om det vore något! När man pratar om smultronställen menar man i stället platser som är extra natursköna. Gärna lite undangömt och inte så välbesökt.

Det finns mängder med platser att besöka. Ibland finns det saker att se, saker att uppleva eller saker att göra. Du kan lätt kolla upp smultronställen nära dig. Nästa gång det är sol och du har en ledig dag är det bara att hoppa på cykeln och trampa iväg. Glöm inte matsäcken.

Dop i det blå

Så här års får du inte glömma utedopet. En dag vid närmaste badstrand kan vara både kul och avslappnande. Olika ställen erbjuder olika upplevelser. Du kan hitta en mer kommersiell badstrand med ett kafé eller en restaurang i närheten. En brygga ut i vattnet med enbart toalett och omklädningsrum. I vissa fall finns det bara en brygga där du kan ta dig ett dopp.

Efter en lång dag ute är det många som känner sig trötta. Vilket är helt normalt. Du rör mer på dig, flera nya intryck och brott från rutiner. Då kan det vara skönt att ta det lugnt och varva ner lite grann.

En stor favorit är att ta en liten tupplur för att ladda batterierna igen. Andra alternativ är att läsa en bok eller titta på en film. Är du på semester räcker det med att ha med din telefon och laddare för att kunna ta det lugnt. Du kan lyssna på musik, spela på casino, eller titta på Youtube.

Håll naturen ren

Inget förstör en badstrand eller ett smultronställe så snabbt som skräp. Det är alltid trist att se. I Sverige har vi en värdefull möjlighet att vistas fritt i naturen. Markägare har inte rätt att stänga ute allmänheten. Våra rättigheter kommer dock med skyldigheter.

Lämna en plats så som du fann den. Så långt som det går i alla fall. Ta med allt ditt skräp eller släng det i en soptunna. På så sätt är stranden lika fin nästa gång du kommer. Smultronstället är fortfarande vackert.

Vi har inte många månader av mycket sol och varma dagar. Därför är det värt att ta vara på de dagar du kan. En vandring i skogen, ett dop i närmsta sjö eller hav, picknick i parken eller slöa dagar i trädgården.

Det finns inga rätta eller fel svar. När sommaren sedan är över väntar nya spännande platser att se. Vilket som blir ditt nästa äventyr är helt upp till dig.

Kultur och nöje

Filmrecension: Varsamt om hotet mot ekosystemet

Dokumentären visar genom tre livsöden på hur skör relationen mellan människa och natur är. Pressbild.
Foto: Mikael Kristersson
Kultur och nöje
Kultur och nöje Varsamt hanterade livsöden och en smärtsam påminnelse om hur skör relationen mellan människan och naturen är. "Earth: Muted" är en viktig påminnelse om vad som kan hända om människokollektivet inte skärper till sig.

I en vacker dalgång i kinesiska Sichuan har de vilda pollinerande insekterna försvunnit. År av överanvändning av bekämpningsmedel, pesticider, har bland annat utrotat dalens alla bin och därmed har de naturliga förutsättningarna för många typer av odling försvunnit. Jordbrukarna tvingas därför pollinera sina träd för hand, ett oerhört mödosamt och tidskrävande arbete. De tvingas också flytta till platser där bina har en möjlighet att överleva, eller försöka bosätta sig där det fortfarande finns vilda bin kvar.

"Nature: Muted" följer tre familjer som tvingats anpassa sina liv efter dalens öde. Päronodlaren Xingyuan och hans familj, som måste pollinera alla fruktträd för hand. Körsbärsbonden Zhixun, som bor på den sida av dalen där det fortfarande finns vilda pollinatörer kvar. Biodlarna Donghu och Qingfang som har tvingats fly dalen större delen av året för att i stället bosätta sig där deras bin inte dör, vilket samtidigt betyder att de måste lämna sin lilla dotter hos hennes farföräldrar under långa perioder.

Alla tre utgör de både fängslande och fascinerande livsöden, skickligt förvaltade i ett mjukt, långsamt tempo av filmarna Mikael Kristersson, Åsa Ekman och Oscar Hedin. Familjernas kamp är också en tydlig illustration av hur skör relationen mellan människa och natur är – och att det är människan som är orsaken till den skörheten.

Den kinesiska dalen är inte den enda i världen där pollinatörerna har försvunnit, och vetskapen om att jordens ekosystem är under starkt hot gör den varsamt berättade och mycket vackert filmade "Earth: Muted" till en oerhört viktig påminnelse om vad som kan hända om människokollektivet helt enkelt inte skärper till sig, och det snart.

Sara Haldert/TT

Biodlaren Donghu Chen tillsammans med sin lilla dotter Jingjing. Pressbild.
Biodlaren Donghu Chen tillsammans med sin lilla dotter Jingjing. Pressbild.
Foto: Mikael Kristersson

FAKTA

Fakta: "Earth: Muted"

Genre: Dokumentär

Premiär: 24 september

Medverkande: Xingyuan Cao, Zhixun Ye, Qingfang Zhang med flera.

Regi: Mikael Kristersson, Åsa Ekman, Oscar Hedin

Speltid: 1 timme 10 minuter

Åldersgräns: Barntillåten

Betyg: + + + +

Kultur och nöje

Tv-recension: Om världens siste mansbebis

Yorick Brown (Ben Schnetzer) är världens siste cis-man. Pressbild.
Foto: Rafy Winterfeld/FX
Kultur och nöje
Kultur och nöje "Y: The last man" skildrar en dystopisk framtid där hela mänsklighetens överlevnad hänger på en gnällig gycklare och hans tama apa.

Det börjar med att alla världens män plötsligt dör på fläcken med kaskader av blod sprutande ur ansiktet.

Alla män? Nej, inte riktigt. En enda kille (Ben Schnetzer) klarar sig mirakulöst från manpokalypsen. Oturligt nog visar sig denne siste kille vara en misslyckad cirkusartist med en tam apa i släptåg.

Han är dessutom gnällig, klumpig och oklädsamt sarkastisk. En bortskämd vit man som trilskas och vägrar att underkasta sig sitt öde som nyckel till hela artens fortlevnad. Yorick heter han. Nej, jag förstår heller inte varför han heter som Hamlets dödskalle, men så är det.

Det finns en bra poäng i att inte låta världens siste man breda ut sig över hela handlingen som en manlig frälsare eller som en typiskt skön kille. Men han kunde väl ha fått några intressanta drag åtminstone? Vi måste ju ändå stå ut med åbäket genom hela serien.

Nåväl. Medan man stör ihjäl sig på stackars Yorick rullar handlingen vidare. Med männen borta ballar allt ur fullständigt med systemkollaps, svält och laglöshet.

Serien har ett relativt stort persongalleri. Den bussiga senatorn Jennifer Brown (Diane Lane), får det otacksamma jobbet att bli president över kaoset, och för att komplicera saken råkar hon vara Yoricks mamma. Hon har också en strulig dotter (Olivia Thirlby), som är på vift tillsammans med sin kumpan Sam (Elliot Fletcher), som är transman och alltså har överlevt till skillnad från alla cis-män. I händelsernas centrum finns också den tuffa Agent 355 (Ashley Romans), som tillhör en mystisk spionorganisation.

De flesta rollerna är både välskrivna och välspelade men ingen har något djup att tala om. Antagligen har man lagt för mycket tid och möda på att få den för all del snygga postapokalyptiska världen på plats.

Serien bygger på ett gäng med seriealbum, som jag inte har läst, men som jag har förstått saken har serieförlagan lite mer av äventyr och humor. Det är nog därför som tonen i tv-versionen känns lite udda. Här är anslaget gravallvarligt och krockar med de serietidningsknasiga inslagen.

"Y" siktar mot "Handmaid's tale", men missar med några meter och landar vid typ "Jericho". Alltså hyfsat spännande, men nu för tiden väntar vi oss lite mer av våra tv-dystopier.

Björn Berglund/TT

I 'Y: The last man' dör alla män utom en. Pressbild.
I "Y: The last man" dör alla män utom en. Pressbild.
Foto: Rafy Winterfeld/FX

FAKTA

Fakta: Y: The last man

Genre: Drama

Premiär: 22 september 2021 på Disney Plus

I rollerna: Diane Lane, Ashley Romans, Ben Schnetzer med flera

Regi: Louise Friedberg, Daisy von Scherler Mayer, Destiny Ekaragha med flera

Antal avsnitt: 10 (6 har varit tillgängliga för recensionen)

Betyg: + +

Kultur och nöje

Tommy Nilsson ger sig ut på turné

28 orter får besök av Tommy Nilsson i höst. Arkivbild.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Tommy Nilssons kyrkoturné "Allt som jag känner" får nypremiär den 2 oktober.

Under hösten gästar han 28 orter, och får besök av lokala körer från hela Sverige.

"Att sjunga i kyrkor är alltid en otroligt mäktig och en otroligt häftig upplevelse. Den vackra klangen och den unika miljön skapar en stämning och en närhet man sällan får uppleva i andra lokaler", säger Tommy Nilsson i ett pressmeddelande.

Turnédatum: 2/10 Götene, 6/10 Avesta, 7/10 Furudal, 8/10 Stenstavik, 9/10 Jättedal, 13/10 Ängelholm, 14/10 Malmö, 15/10 Ystad, 16/10 Knäred, 17/10 Vimmerby, 20/10 Markaryd, 21/10 Vänersborg, 22/10 Borås, 23/10 Kristinehamn, 24/10 Göteborg, 27/10 Norrköping, 28/10 Eskilstuna, 29/10 Stockholm, 30/10 Sala, 10/11 Kiruna, 11/11 Kalix, 12/11 Luleå, 1/11 Umeå, 16/11 Emmaboda, 17/11 Nybro, 18/11 Mörrum, 19/11 Virestad, 21/11 Nässjö.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL