Debatt

Lagändring gynnar oseriösa

Takläggare i profil
Foto: Janerik Henriksson/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Företag som ringer upp eller knackar på dörren för att lura på konsumenter obehövliga reparationstjänster, som omläggning av tak och reparation av asfaltsbeläggning, har blivit ett allt större problem. I utredningen ”Ett moderniserat konsumentskydd”, föreslår regeringen att ångerrätt inte längre ska gälla för reparationstjänster, där konsumenter har begärt att företag kommer hem och reparerar något. Ett direkt olämpligt förslag som legaliserar dessa oseriösa företags verksamhet.

Villaägarnas Riksförbund förstår att det normalt sett kan vara lämpligt att reparationstjänster inte går att ångra. Men förslaget går för långt och gör det omöjligt att ångra reparationer, där företagens hembesök har kommit till på deras – och inte konsumenternas - initiativ. Att företagen helt enkelt har ringt upp eller knackat på dörren, för att få reparera något som inte behöver repareras. En affärsmodell som är vanlig inom den grå och svarta byggsektorn i Sverige, bland annat inom service av imkanaler, asfaltering och takläggning.

Denna oseriösa verksamhet omsätter årligen hundratals miljoner i Sverige och ömsar ofta skinn, med byte av frontfigurer, firmanamn, organisationsnummer med mera, men de verkliga huvudmännen förblir desamma. Företagen riktar främst in sig på äldre och personer med intellektuell funktionsnedsättning, antagligen för att de tycker att det är lättare att lura dem.

När företagen väl har lyckats ta sig innanför dörren, gör de allt som står i deras makt för att få småhusägaren att gå med på att snabbt få utfört en dyr och nästan alltid obehövlig tjänst som att lägga om taket. Arbetena brukar påbörjas nästa dag och priserna kan vara det dubbla eller tredubbla jämfört med en seriös takläggare. Så istället för att betala 180 000 kronor, får småhusägaren betala till exempel 450 000 kronor. Företagen bedriver dessutom ofta arbetena i strid mot arbetsmiljölagstiftningen och med utländsk arbetskraft, där det kan ifrågasättas om skattereglerna följs. De har i ett stort antal fall drabbats av sanktionsavgifter för underlåtenhet att följa arbetsmiljöreglerna.

Den här typen av oseriös verksamhet ska samhället inte skydda, utan stoppa. Sådana reparationstjänster går att ångra idag. På så sätt kan konsumenterna komma ur avtalen helskinnade. Men med regeringens förslag, går det inte att ångra sig och blir grönt ljus för affärsmodellen, att kontakta konsumenter och lura på dem överprissatta reparationstjänster som inte behövs.

Villaägarnas Riksförbund föreslår därför att ångerrätten behålls för fullgjorda reparationstjänster, när företaget har ringt upp, knackat på dörren eller på annat sätt kontaktat konsumenten. Har konsumenten däremot på eget initiativ kontaktat en firma som sedan reparerat en trasig fläkt eller något annat där hemma, godtar Villaägarnas Riksförbund att detta inte går att ångra.

Ulf Stenberg

Chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund

Debatt

Gör Skrylle till naturreservat

Vitsippor i Skrylle
Foto: Moa Dahlin
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I skuggan av Cementa-konflikten finns i Lunds kommun en strid gällande företagstillstånd som riskerar att äventyra vattentillgångar. NCC har ansökt om tillstånd för att få utöka sin verksamhet i Skrylleområdet. Vi är negativa till utökad täktverksamhet oavsett om den sker genom areell expansion eller på djupet. NCCs verksamhet sänker av grundvattenytan i ett stort område runt täkten, bl.a. inom det öster om täkten liggande Natura 2000-området Måryd–Hällestad. Rödlistade (t.ex. klockgentiana) och ettåriga arter försvinner. Torrläggningen av Måryd har tilltagit under senare år där två våtmarker klassade som rikkärr har torkat ut nästan helt. De omfattande lastbilstransporterna med stenmaterial från täkterna utgör en påtaglig olycksrisk – särskilt för gående och cyklister i Södra Sandby. Dessa transporter bidrar till ansenliga utsläpp av växthusgaser och hälsovådliga luftföroreningar. Lunds kommun behöver fler och inte färre naturområden. Därför har vi motionerat om att Skrylleområdet ska vidgas genom att Rögleskogen blir ett kommunalt reservat.

I Lunds kommun har Skrylleområdet en särställning när det gäller rekreations- och friluftsområde. Antalet besökare till Skrylle och andra naturområden har stadigt ökat, särskilt under perioden med Covid 19-restriktioner. Rögleskogen är en grön förbindelselänk mellan Södra Sandby och Skrylle. Dominikansystrarna har funnits på plats i Rögle kloster vid Röglebäcken sedan 1956. Klostret hade innan Covid 19 ca fyra tusen besökare och runt tre hundra övernattande gäster om året. Den kringliggande skogen är viktig för naturupplevelser, meditation och återhämtning från stress. Här vill NCC röja skogen för att göra ett upplag samt skapa ytor för bearbetning och försäljning av stenmaterial.

”Rögleskogen är utpekat som såväl riksintresse för naturvård och friluftsliv som för värdefulla ämnen eller material. Lunds kommun har sedan tidigare gjort ställningstagandet, inom ramen för den fördjupade översiktsplanen för Skrylle från 2006, att motiv för naturreservatsförordnande föreligger… Det finns en oundviklig konflikt mellan täktverksamheten och det rörliga friluftslivets intressen. Täkten upptar mark och ger tillsammans med transporter upphov till buller och vibrationer samt utgör en barriär i det sammanhängande skogsområdet… Vill kommunen förtydliga sitt ställningstagande i ÖP 2018 att Skrylletäkten ska avvecklas till förmån för friluftslivets intressen är ett reservatsbildande på den tilltänkta platsen för utvidgande en möjlig väg att gå.” (Tekniska förvaltningens tjänsteskrivelse 2020-10-29)

Lunds kommun bör avstyrka ytterligare tillstånd för NCCs täktverksamhet och bifalla MPs motion om att utvidga Skrylleområdet genom att göra Rögleskogen till ett kommunalt naturreservat.

Karin Svensson Smith (MP)

oppositionsråd Lunds kommun

Shahad Lund (MP)

Ersättare tekniska nämnden Lund

Ewa Björnberg (MP)

ledamot miljönämnden Lund

Debatt

Vi ska minnas Vipeholm

Exteriör av Vipeholms sjukhus i Lund 1936.
Foto: TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Även Lunds kommun vill nu att de människor som placerades på Vipeholmsanstalten uppmärksammas nationellt genom ett minnesmärke. DHR har tidigare krävt att alla de personer med funktionsnedsättning som var intagna där och på andra liknande institutioner ska få en offentlig ursäkt från staten.

Lunds kommun har i en skrivelse förklarat att det är dags att Sverige nationellt uppmärksammar de personer som skickades till Vipeholmanstalten. Kommunen vill medverka för att få till stånd ett minnesmärke för att hedra de institutionsboende och ge dem och deras anhöriga upprättelse.

Ställningstagandet gläder DHR och andra organisationer och enskilda individer som arbetat för ett erkännande och en officiell ursäkt. Många fick vetskap om Vipeholmsanstalten och det som hände där, i samband med en omtalad dokumentärserie i Sveriges Radio i vintras. DHR och FUB är några av de aktörer som sedan dess har krävt en offentlig ursäkt från staten. I mars arrangerades ett riksdagsseminarium i frågan tillsammans med FUB och Liberalerna. Ett flertal debattartiklar har också skrivits och ett antal tongivande ledarskribenter har givit förslaget sitt stöd. I juni ställde sig även fackförbundet Vision bakom kravet på en offentlig ursäkt från staten.

På Vipeholm förekom medicinska experiment, misshandel och kränkningar på ett systematiskt sätt och det är många som tycker att staten borde träda fram, ta ansvar för det som skett och be berörda människor om ursäkt. En ursäkt skulle dock inte bara behöva omfatta de drabbade på Vipeholmsanstalten, utan gälla alla de barn, unga och vuxna med funktionsnedsättning som placerats på institutioner där de fått ett ovärdigt och kanske till och med omänskligt bemötande.

DHR har fått ett löfte om att träffa socialministern efter sommaren för att diskutera varför en ursäkt behövs. Bland många riksdagspolitiker har det dock varit oroväckande tyst. Varför, undrar vi? Det borde inte vara kontroversiellt att ge upprättelse och erkännande till en grupp som så ofta har satts åt sidan och som så sällan har blivit lyssnad på.

Nu är det av högsta vikt att vi inte släpper frågan och än en gång låter den falla in i historiens skuggor. Institutionsvården är nämligen en del av Sveriges historia som sällan berättas. Hur en ursäkt och ett erkännande skulle gestaltas spelar mindre roll. Staten skulle kunna skapa en offentlig plats för de människor som varit utsatta, ett museum eller en minnesplats, en vitbok skulle kunna göras och en ceremoni hållas. Att ursäkten ges, att vi lär oss av historien och att den inte upprepas är det viktiga. Ett minnesmärke är ett sätt att påminna om vårt förflutna. Det skulle också vara ett ställningstagande för alla människors lika värde.

Åsa Strahlemo,

förbundsordförande, DHR – Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet

Debatt

Skåne ska inte ha utsatta områden

Grafittimålare.
Foto: Stig-Åke Jönsson / TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I förorterna jag har växt upp i var det de unga bråkmakarna som bestämde. Med tiden blev dessa unga bråkmakare våldsamma gängkriminella. På grund av bristfällig integrationspolitik har problemen med unga kriminella vuxit sig värre mer åren. Våldsbrottsligheten är omfattande. Det dödliga våldet kopplat till skjutningar och sprängdåd i samband med gängbrottslighet har eskalerat till ett av våra stora samhällsproblem. För att råda bot på problemen måste vi ha kraftfulla förebyggande insatser i kombination med ordning och reda i rättssystemet för att återta tryggheten i förorterna.

Det mest grundläggande är en bra skola. Skolorna i Sverige behöver ett ordningslyft för att säkerställa att alla elever och föräldrar respekterar de ordningsregler som gäller. Därför behöver det finnas förväntansdokument för både föräldrar och elever för att tydliggöra vad som gäller och vad konsekvenserna blir vid regelövertramp. Exempelvis bör det framgå att elever som förstör skolans egendom blir skyldiga att ersätta för skadorna. I dag låter bara var fjärde skola vårdnadshavare och elever skriva under sådana förväntansdokument.

Föräldrar har en avgörande roll i barnets uppväxt. Därför ska föräldrar samt barn och unga kunna tvingas delta i sociala insatser för barnen. Socialtjänsten kunna besluta om fler insatser, så kallade mellantvång, samt ta hjälp av polis genom handräckning, för att säkerställa att vårdnadshavare eller barn och unga deltar i insatserna.

Genom straffrabatten utnyttjas just barn och unga av kriminella. Därför måste ungdomsrabatten slopas för myndiga som begår grova brott. I ett nästa steg bör reglerna ändras ytterligare så att ungdomsrabatten även tas bort för den som återfaller i brott med lägre straffvärde.

En ung person som begår ett förnedringsrån eller andra grova våldsbrott ska aldrig kunna släppas direkt för att kunna hota sina offer. Därför krävs det en bred översyn av lagstiftningen så att häktning kan ske i fler fall än i dag i väntan på att socialtjänsten kan kopplas in och göra rätt insatser för barnet.

En överväldigande del av befolkningen som växt upp eller lever under utsatta villkor begår inte brott – endast drygt 1 % av befolkningen i utsatta områden är med i kriminella nätverk och av dessa är nästan samtliga unga män. Det är en högljudd minoritet vars agerande förtrycker en tyst majoritet i våra förorter. Det måste upphöra.

Hade dessa förslag genomförts när jag gick i skolan hade inte generationer med ungdomar i Skåne hamnat i händerna hos kriminella gäng. Nu måste alla goda krafter agera för att återta kontrollen över områden som gängen kontrollerar och lagföra dem som begår brott.

Amir Jawad (L)

Riksdagskandidat för västra Skåne

Debatt

Trippel nytta med solceller på åkermark

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I en opinionsartikel i Norra Skåne den 16 september 2021, ”Klimatnytta eller självförsörjning”, resonerar skribenten om lämpligheten i att anlägga solcellsparker på åkermark. Behovet av förnybar el är idag redan mycket stort, och förväntas öka extremt mycket de närmaste decennierna. Solenergi är förnybart och tillsammans med vindkraft det kraftslag som i första hand byggs ut i Sverige för att nå det nationella målet om ett 100 procent förnybart elsystem 2040.

Solceller kan med fördel anläggas på många olika redan exploaterade ytor – tak, industritomter, parkeringsplatser och nedlagda flygplatser – men det är inte säkert att dessa ytor räcker för att producera de mängder ren energi som Skåne kommer att behöva framöver. Vissa av taken är också mindre lämpliga av olika skäl. Valet av plats för en anläggning styrs av en mängd faktorer, till exempel tillgången på användbar mark/takyta, solinstrålning och kapaciteten i det lokala elnätet. Nätutbyggnad är dyr och tar lång tid. Att inte använda befintlig nätinfrastruktur är ett stort slöseri med resurser.

I debatten framstår det ibland som om det finns en intressekonflikt mellan jordbruk och energiproduktion på åkermark. Jag menar att det bör vara precis tvärtom. Eftersom solcellsparker kan kombinera odling och elproduktion och samtidigt stimulera biologisk mångfald kan de skapa trippel nytta.

Anna Werner, vd Svensk Solenergi

Debatt

100 miljoner till film i Sverige

Svensk filminspelning
Foto: Gunnar Lundmark/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Idag presenterar den socialdemokratiskt ledda regeringen en expansiv återstartsbudget för Sveriges kulturliv. Hela 1,8 miljarder ska främja kulturen och förbättra förutsättningarna för konst- och kulturskapare efter kanske den tuffaste kris som kulturlivet någonsin stått inför.

I och med detta inför vi flera stimulansåtgärder för att bland annat främja filmproduktionen i Sverige vilket kommer att gynna inte minst Film i Skåne.

Den snabba digitaliseringen och ett växande antal streamingtjänster har gett ett rejält uppsving för tv-serier och film. Filmbranschen är en central del av de kulturella och kreativa näringarna i Sverige som ger positiva effekter för såväl regional utveckling som global konkurrens.

Sverige är ett starkt film- och serieproduktionsland med avancerad utbildning för regissörer, producenter, manusförfattare, skådespelare och tekniker. Därför är det illavarslande att branschen haft en så svag utveckling sett till antalet sysselsatta under de senaste åren. Anledningen är helt enkelt att det har saknats tillräckliga stimulansåtgärder i Sverige.

Produktionsrabatter är ett av de starkaste konkurrensmedlen för att behålla svensk film i Sverige och locka till sig inspelningar av internationella produktioner. En produktionsrabatt innebär att film- och teveproduktioner kan få skattereduktioner eller ekonomisk kompensation för sina kostnader inom ett specifikt land. I stort sett alla länder inom EU och EES, förutom Sverige, Danmark, Luxemburg och Liechtenstein, har infört produktionsrabatter vid olika filmproduktioner.

Det är uppenbart att Sverige går miste om inspelningar så länge vi inte kan konkurrera på lika villkor som övriga länder inom EU. Situationen är svår på grund av olika satsningar i resten av Europa, i kombination med att vi har höga löner och priser jämfört med många andra länder.

De länder som infört produktionsrabatter har fått samhällsekonomiska vinster som överstigit de inledande kostnaderna – och filmproduktionerna har dessutom haft positiv inverkan på regional och nationell tillväxt, innovationskraft, export och besöksnäring. De bidrar med andra ord till både lokal sysselsättning och internationellt utbyte mellan länder.

Därför är det med stor glädje som vi nu kan presentera att filmproduktionsrabatter blir verklighet i Sverige i och med vår budget. 100 miljoner ska årligen avsättas för ökad filmproduktion och sysselsättning. Sveriges kreativa kapacitet ska tas tillvara genom förbättrade konkurrensvillkor för filmproduktioner. Nu är det äntligen dags för fler filmproduktioner i Sverige, med nya jobb och mer framtidstro i flera regioner. Så tar vi Sverige framåt, tillsammans.

Lawen Redar,

kulturpolitisk talesperson (S)

Lars Mejern Larsson,

ledamot Kulturutskottet (S)

Pyry Nemi,

ordförande (S) EU-nämnden

Gunilla Carlsson,

vice ordförande i Nordiska rådets svenska delegation (S)

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Allakando

Läxhjälp och mattehjälp hjälper att lyfta svenska skolresultat

Allakando Svenska elever är bland de bästa i Europa på engelska, men de har betydligt svårare med matematiken. Det finns många elever som är i behov av extraundervisning för att kunna få godkänt i matematik - eller för att bli riktigt duktig i ämnet. Många elever har ett stort behov av mattehjälp – något som läxhjälpsföretaget Allakando hjälper till med. Fungerar det? I skrivande stund har 9 av 10 elever som tar del av deras läxhjälp höjt betygen.

Kunskapsresultaten i svensk skola har länge varit en viktig fråga på den politiska dagordningen. Sedan 1990-talet har svenska elevers resultat i internationella kunskapsmätningar fallit, även om vi på senare år har sett att resultaten gått upp något. En sak är dock säker – de svenska eleverna har svårt med matematiken.

Nästan 20 procent av de svenska eleverna kan bara förstå mycket grundläggande matematik, såsom enkla algoritmer, formler och procedurer, visade den senaste PISA-mätningen. PISA-mätningen visade att Sverige idag har en lägre andel högpresterande elever i matematik, jämfört med PISA-mätningen år 2003.

Experter oroliga för att svenska elever inte lyckas ännu bättre

Det är oroande att svenska elever inte lyckas bättre med matematiken. Matematiken är en grundförutsättning för logiskt tänkande och slutledningsförmåga och behövs i alla yrken. En vanlig missuppfattning är också att matematik är bara något som läses på högskoleförberedande program – även de som läser yrkesprogram på gymnasiet läser också minst en kurs i matematik.

På samhällsnivå är det därför viktigt att alla elever förbättrar sina kunskaper och resultat i matematik. Inte minst på grund av att vi har en arbetsmarknad idag med ett stort behov av exempelvis programmerare och personer med grundläggande kunskap i programmering, vilket i sin tur förutsätter att man behärskar matematikens grunder.

Läxhjälp som leder till höjda mattebetyg

Det finns dock goda exempel på insatser som leder till höjda mattebetyg. En sådan insats är företaget Allakandos läxhjälp. Allakando har erbjudit studiehjälp i hemmet såväl i hela Sverige sedan 2007, såväl som läxhjälp online i alla ämnen. Bolagets välrenommerade pedagogiska modell har hjälpt många elever att lyckas med sin matematik – 9 av 10 av eleverna som får läxhjäp med en mattelärare från Allakando lyckas höja sitt betyg.

Det är inte bara positivt för elevernas möjligheter att studera vidare – utan ger också en enorm skjuts för elevernas självförtroende. Matematik kan kännas svårt, men när man får det förklarat för sig på ett tydligt sätt och förstår hur man ska gå tillväga för att ta sig an uppgifterna, så är det enormt positivt för elevernas självbild.

Duktiga matteläre – nyckeln till varför Allakandos läxhjälp är så framgångsrik

Kärnan i Allakandos pedagogiska modell är att erbjuda högkvalitativ mattehjälp. Med högkvalitativ menas att den som lär ut ska ha goda ämneskunskaper, samt en bra förmåga att lära ut det som kan uppfattas som svårt inom matematiken. Därför är det mycket studenter som gör skillnad genom Allakandos mattehjälp.

Just nu populärt med läxhjälp online i matematik

En allt mer populär tjänst nu när många skolor har distansundervisning är deras skräddarsydda mattehjälp online. Tack vare den kan elever få topphjälp oavsett var de bor i Sverige. Exempelvis finns det många ingenjörsstudenter från Chalmers, Lunds Tekniska Högskola och KTH som som undervisar elever i matematik från sydligaste Skåne till nordligaste Norrland. Då det är personer som har stor förståelse för matematiken och som vet vad som krävs för att kunna göra matematiken begriplig. Ingenjörsstudenter, och andra studenter med god kunskap i matematik, är därmed tillgängliga för att ge läxhjälp till alla elever i Sverige.

En mattelärare på Allakando kommer inte bara hjälpa eleven att klara nästa prov – utan kommer också hjälpa eleven att klara framtida studier och ett framtida yrkesliv. Mattehjälp är viktigt för många elever, här kan du som ingenjörsstudent göra skillnad. På riktigt.

Debatt

100 år av kvinnlig rösträtt

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I september för 100 år sedan gick kvinnor för första gången till valurnorna. Det var när andrakammarvalet 1921 inleddes och Fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund) skulle välja 230 ledamöter. Valet pågick 10 september – 26 september och det var första gången som kvinnor fick rösta med allmän och lika rätt som män. Andelen röstberättigade ökade från 20,4 procent valet 1920 till 54,5 procent valet 1921.

Sedan liberalen Kerstin Hesselgren röstades in i riksdagens första kammare och Socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund, samt liberalen Elisabeth Tamm och de konservativas Berta Wellin röstade in i riksdagens andrakammare har det tillkommit nya partier. Gamla partier har bytt namn och andelen kvinnor på valda förtroendeuppdrag har ökat stadigt. Men fortfarande måste arbetet för jämställdhet ske på alla fronter.

Istället för genuspedagogik, kvotering av bolagsstyrelser och tvångsdelad föräldraförsäkring med mera, fokuserar Kristdemokraterna på hur vi ska få ner de höga sjukskrivningstalen bland kvinnor, på våldet mot kvinnor, trygghet på gator och torg, svårigheten att kombinera karriär och familjeliv och på brister i förlossningsvård och kvinnosjukvård. Vi bryr oss om kvinnor i utsatta områden vars liv begränsas av hedersstrukturer, kvinnors låga pensioner och oron över de alltför stora barngrupperna i förskolan.

Vår syn på människan och hennes relationer förutsätter att mannen och kvinnan är jämställda. Där jämställdheten är svag, är även människovärdet det. När det finns stora orättvisor mellan könen omöjliggörs det relationsbygge som behövs mellan människor för vi ska kunna utvecklas till ansvarstagande och goda medborgare i ett samhälle som håller ihop. Kristdemokraterna har förändrat jämställdhetsdebatten i Sverige på senare år. Vi har visat att jämställdhet inte behöver handla om den akademiska och ekonomiska elitens frågor. För de flesta kvinnor handlar jämställdhet om att få god vård även vid åkommor som bara drabbar kvinnor, om rättvisa pensioner, om att få känna sig trygg både utomhus och i hemmet.

Den vänsterfeminism vi vant oss vid i Sverige sedan 1990-talet är ofta elitistisk och nedlåtande. Istället för att ställa rättmätiga krav på hur samhället ska fungera för kvinnor, handlar den om hur enskilda kvinnor ska anpassa sig efter krav som ställs ovanifrån. Bland våra politiska motståndare är det mer populärt att verka för utopiska projekt där målet är en matematisk jämställdhet, eller att upplösa könsidentiteten.

Kristdemokraterna vill möjliggöra mer frihet för kvinnor här och nu och för det krävs en ny jämställdhetspolitik. Det krävs en annan syn på balans mellan arbete och familj och mer valfrihet och flexibilitet. En sådan samhällsförändring sker inte över en natt utan för det behövs välfärdsreformer. Detta kan bara ske stegvis. Några viktiga första steg är att reformera kvinnosjukvården, underlätta för att kombinera familjeliv och arbetsliv, stärka kvinnors ekonomi och stoppa våld mot kvinnor och hedersförtryck.

Kristdemokraterna är en röst för verklighetens kvinnor. Våra förslag handlar om hur vi kan göra kvinnors liv - våra liv - lite lättare att leva.

Arvet från rösträttsreformerna på 1900-talet måste ständigt förvaltas och utvecklas. Vi ska vara stolta över historien och de framsteg vi gjort, men vi måste också utgå från 2020-talets utmaningar och problem. Det behövs en ny feminism och där har Kristdemokraterna en viktig roll att fylla.

Aase Jönsson (KD),

ordförande för KD-K Skåne och 2:e vice förbundsordförande för KD-K

Birgitta Södertun (KD),

partiavdelningens ordförande Helsingborg och regionpolitiker.

Agneta Lindskog (KD),

Kommunfullmäktigeledamot Lund

Stina Brännström Johansen (KD),

vice partiavdelningsordförande i Malmö

Amanda Hellborg (KD),

Landskrona och 2:e vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Skåne.

Debatt

Valet i kyrkan

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik. De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK)

Debatt

100 år av rösträtt

Högtidstal av Ellen Key.
Foto: Pressens Bild
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi S-kvinnor vill se ett fullt ut jämställt och jämlikt samhälle. I september är det exakt 100 år sedan 1921 då både män och kvinnor för första gången kunde gå till valurnorna tillsammans och rösta till det som då var både riksdagens första och andra kammare. Det var det första demokratiska valet med allmän och lika rösträtt. Men att det skulle ske just där och då var långt ifrån självklart. Tvärt om var det ett hårt arbete som krävdes för att möjliggöra rösträttsbesluten inte minst från många S-kvinnor, alla rösträttskvinnorna och rösträttsföreträdarna fick möta ett massivt motstånd under många år innan besluten steg för steg kunde fattas.

Vi behöver därför påminnas om de som gick före, de som år efter år kämpade för kvinnors demokratiska rättighet att också delta fullt ut i politiska val. Rösträtten var inte något som gavs till kvinnor, det krävdes ett långt och hårt arbete. Så har det också varit vidare under historien och är fortfarande än idag, varje steg för ökad jämställdhet har krävt ett hårt arbete och mött stort motstånd. Det är vi S-kvinnor och Socialdemokrater som genom historien gått i täten för de stora reformerna för jämställdhet allt från utbyggnad av barnomsorg till den nyligen införda samtyckeslagen. Den S-ledda regeringen tog också så sent som under förra mandatperioden fram en nationell strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är ett arbete som fortsätter tills varje kvinna är trygg, inte minst utifrån de 40 punkter för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som regeringen presenterade innan sommaren.

Idag, 100 år senare är Sverige ett av världens mest jämställda länder. Men detta till trots, är vi långt ifrån jämställda. Kvinnor och män har långt ifrån samma rättigheter och möjligheter. Vi ser det på arbetsmarknaden, inte minst när det gäller lön och arbetsmiljö. Kvinnor är de som har sämst villkor på dagens arbetsmarknad. Vi ser det i representation på ledande positioner inom politiken, varvade listor är inte en självklarhet. Vi ser också ojämställdheten när det gäller att ta ansvar för det obetalda hemarbetet, inte minst när det gäller uttag av föräldraförsäkring och att stanna hemma med vård av sjukt barn. Vi ser det tydligt i det våld som sker mot kvinnor, Våldet ser ut på olika sätt och finns i hela samhället. Varje år mördas kvinnor enbart på grund av att de är kvinnor. Våldet mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället. Det är helt oacceptabelt. Vi kan aldrig luta oss tillbaka och sluta arbeta för jämställdhet!

Nästa år är det val igen, det finns då möjlighet att igen välja en Socialdemokratiskt ledd feministisk regering som kan fortsätta prioritera jämställdheten. Vi S-kvinnor har organiserat kvinnor i arbetarrörelsen sedan innan rösträttens införande och arbetar då som nu med att vi ska nå jämställdhet i hela samhället. Så här 100 år efter rösträttens införande är det hög tid att på riktigt nå ett jämställt samhälle fullt ut, kvinnor och män måste ges samma rättigheter och möjligheter. Det går att förändra, det har historien lärt oss. Nu är det upp till oss att göra vad som krävs!

Elin Gustafsson,

distriktsordförande S-kvinnor Skåne

Carina Nilsson,

kretsordförande S-kvinnor Malmö

Olga K Roos,

klubbordförande S-kvinnor KARL Malmö

Anna Ingers,

klubbordförande S-kvinnor Helsingborg

Susanne Jönsson,

klubbordförande S-kvinnor Ängelholm

My Lilja,

klubbordförande S-kvinnor Lund

Kim Grahn,

klubbordförande S-kvinnor Ystad

Kristina Saunders,

klubbordförande S-kvinnor Staffanstorp

Veronica Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Trelleborg

Karin Andersson,

klubbordförande S-kvinnor Kävlinge

Maria Wharton Stjärnskog,

klubbordförande S-kvinnor Skurup

Sabina Månsson Hultgren,

klubbordförande S-kvinnor Kristianstad-Åhus

Inga-Lill Bjartén,

klubbordförande S-kvinnor Österlen

Tina Löfström,

klubbordförande S-kvinnor Eslöv

Gudrun Svensson,

klubbordförande S-kvinnor Lomma

Carin Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Karolina Malmö

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL