Bostad

Tak genom tiderna – så har de sett ut

Den sågade stickspånen, som Gunnar Gustafsson använder på sin lada, förekommer nästan enbart på Gotland.
Foto: Thomas Sjölund
Bostad
feature
Bostad Taket ska stå pall mot snö, regn, vind och gassande sol. Men det berättar också en historia om huset det pryder – om rådande stilideal, materialtillgång och teknisk utveckling.
PREMIUM

Platt, brutet eller valmat. Utseendet på det som kröner våra hus har varierat genom historien. Allt från mode till teknikutveckling och tillgången på material har avgjort valen. Högreståndsbebyggelse, såsom herrgårdar, och offentliga byggnader har ofta gått i bräschen för olika stilideal. Därefter har enklare bebyggelse följt efter, fast i nedtonad form.

–  Taken har till viss del fått bestämma planlösningen. Äldre hus är i regel smala, bara ett eller två rum djupa, eftersom torven som användes som täckmaterial var tung. Det gick därför inte att ha större spann, förklarar Anna Micro Vikstrand.

Tegel är ett hållbart och vackert takmaterial som har funnits i bruk ända sedan 1500-talet. Men då var materialet sällsynt och förekom mest på kloster och kyrkobyggnader.
Tegel är ett hållbart och vackert takmaterial som har funnits i bruk ända sedan 1500-talet. Men då var materialet sällsynt och förekom mest på kloster och kyrkobyggnader.
Foto: Henrik Holmberg/TT

Hon är lektor vid Linnéuniversitetet och undervisar bland annat i konst- och arkitekturhistoria. Intresset för byggnader, olika stilar och historien bakom dem, väcktes redan i unga år.

–  Mina föräldrar var byggingenjörer och arbetade som värderingsmän när jag växte upp. Jag har hängt med på åtskilliga hembesök och sett mängder av olika hus, säger hon.

Tillgången på material i närområdet har ofta avgjort vilken typ av tak husen har fått.

–  Om vi delar upp arkitekturhistorien i två delar – tiden före och efter 1850 – kan man säga att täckmaterialen på taken under den första, agrara perioden, bestod av det som fanns nära till hands.

Eterniten uppfanns i slutet av 1800-talet i Österrike. Här har mossan fått ordentligt fäste.
Eterniten uppfanns i slutet av 1800-talet i Österrike. Här har mossan fått ordentligt fäste.
Foto: Thomas Sjölund

Torv, ett av våra äldsta täckmaterial, förekom i stort sett över hela landet. Bräd- och vedtak var vanligast i våra barrskogsregioner – från skogslänen i norr, Dalarna och ned till Småland i söder. I jordbruks- och kustnära bygder var material som vass och halm vanligast. Under perioden efter 1850 varierade materialen mer. Tegel, plåt, koppar, eternit och betongtakpannor förekom i olika omfattning beroende på industrins framväxt och materialens utveckling.

Klimatet är en annan faktor som har präglat hur våra tak har sett ut. Att det regnar och snöar mycket i Sverige gör att den allrådande taktypen här är sadeltak. Ett sådant tak har två sidor – takfall – som möts i en nock på mitten. De är ofta symmetriska och har samma fall åt båda hållen.

–  Det är en enkel och funktionell konstruktion. Lutningen går att variera utifrån vilket täckmaterial man använder. I andra länder är det betydligt vanligare med takfall åt många olika håll, säger Anna.

Ett trätak förblir fint över tid om man håller det rent och tjärar in det regelbundet.
Ett trätak förblir fint över tid om man håller det rent och tjärar in det regelbundet.
Foto: Thomas Sjölund

Brutna sadeltak även kallade mansardtak blev populära på överståndsbostäder och inne i städerna under 1600- och 1700-talen. I början av 1900-talet blev takformen återigen populär när egnahemsbebyggelsen spreds över landet. De har två fall, där det övre har en flackare lutning och den undre har en brantare.

–  Fördelen med dem är att det ger en större vindsvåning, vilket det säkert fanns behov av.

Tegel är ett av våra allra vanligaste taktäckningsmaterial. Det kom till Sverige med munkar redan på medeltiden. Till en början förekom det mest på klosterbyggnader, sedan användes det på högreståndsbebyggelse. Först under andra halvan av 1800-talet när industriell tillverkning gjorde teglet billigare kom det att bli det dominerande takmaterialet på landsbygden. Säteritak är också typiskt för Sverige. Det är en taktyp som nästan bara finns på pampiga herrgårdar på landet. Säteritaket har två takfall på vardera sidan, med en mellanliggande våning.

–  Det blev högsta mode bland adeln under 1600-talet. De tävlade om att bygga så pampigt och påkostat som möjligt, säger Anna Micro Vikstrand.

Sadeltak är den vanligaste taktypen i Sverige.
Sadeltak är den vanligaste taktypen i Sverige.
Foto: Jessica Gow/TT

När modernismen slog igenom på 1930-talet förändrades takens utseenden ordentligt. Arkitekter och konstnärer ville frigöra sig från dåtidens bakåtblickande stilideal som hade hämtat inspiration från historien, antiken och övriga Europa.

–  Man ville bryta med allt sådant och i stället skapa moderna, avskalade hus. Industrin och nya material stod för inspirationen. Taken på funkishusen från den här tiden hade en flackare lutning och så kallade tält– eller pyramidtak blev moderna.

I dag är tegel, betongplattor och plåt de allra vanligaste takmaterialen. Om man ska renovera ett äldre hus kan det vara värt att så långt det är möjligt slå vakt om det gamla takmaterialet.

Härkeberga Kaplansgård i västra Uppland har ett gammalt vasstak.
Härkeberga Kaplansgård i västra Uppland har ett gammalt vasstak.
Foto: Hans Baath/Shutterstock

Anna Micro Vikstrand har själv en gård på Öland, där stora delar av det vackra lertegeltak som låg på byggnaderna när familjen köpte det har bevarats.

–  Det var också självklart för hantverkarna som vi anlitade. Det kändes som ett kvalitetskvitto. Många vill bara riva och slänga.

Men med rätt kunskap kan man behålla kulturhistoriska värden utan att göra avkall på vare sig komfort, utseende eller funktion – även när det gäller tak.

Lisa Wallström/TT

Plåttak har ofta ersatt äldre spåntak eftersom underhållet är mindre.
Plåttak har ofta ersatt äldre spåntak eftersom underhållet är mindre.
Foto: Thomas Sjölund

FAKTA

Tak i skilda former

+ Sadeltak, även kallat åstak, är ett yttertak där två sidor – så kallade takfall – förenas i en nock och sluttar åt var sitt håll. Sadeltaken är vanliga i traditionell nordisk arkitektur då snön enkelt rasar av.

+ Mansardtak eller brutet tak har brutet takfall. Oftast börjar brytningen två tredjedelar från nocken. Namnet kommer från den franska arkitekten François Mansart som levde under 1600-talet.

+ Valmat tak har takfall mot gavlarna.

+ Säteritak är brutet, men där det finns ett väggparti mellan de två takfallen. Denna typ var mycket vanlig under stormaktstiden på herrgårdar och slott. Det mest kända i Sverige är Riddarhuset i Stockholm.

+ Tälttak eller pyramidtak består vanligen av fyra triangulära takfall, som möts upptill i en spets. Har ingen nock.

Källor: Kulturmagasinet Helsingborgs museer, Svenska Byggnadsvårdsföreningen, Anna Micro Vistrand.

Pdf-grafiken till texten laddas ned via ftp-adressen ftp://ftp8.tt.se. Användarnamn: specialgrafik, lösenord: zvs32zPp. Grafiken heter 32Taktyper.

FAKTA

Så bevarade Gunnar spåntaket

Gunnar Gustafsson har bevarat ett gammalt sågat spåntak på familjens sommarställe i Skogby på Gotland. Där finns en stor lada som han har valt att behålla precis som den var.

Som före detta toraxkirurg är han van vid att arbeta med händerna. Genom att studera konstruktionen noga i kombination med hjälp av bekanta med rätt kunskap, har han själv kunna sköta underhållet.

–  Man lägger spånbitarna bredvid varandra, med lite luft emellan. Träet måste ha plats att svälla när det blir blött. Sedan lägger man nästa rad så att bitarna överlappar varandra på längden. De är så pass långa att det blir som tre lager, förklarar Gunnar.

Själva hantverket är inte särskilt svårt – så länge man har tålamod, kan hantera en hammare och inte är höjdrädd.

–  Det är roligt att arbeta med det. Vi vill absolut ha kvar det, det är så vackert.

Bostad

Bruksgård blev deras drömbostad

Elise och Christian kände direkt att det var något speciellt med Bruksgården och två år efter flytten stormtrivs de fortfarande.
Foto: Anna Hultman
Bostad
Bostad Elise och Christian Arwin bytte radhuset i Stockholm mot en pampig jättevilla i Småland, med inredning av Josef Frank. 700 kvadratmeter med spännande spår från tidigare liv gjorde valet att flytta till landet lätt.
PREMIUM

Vardagen i Hässelby puttrade på. Elise och Christian Arwin hade bra grannar och stormtrivdes i bostaden. Dörrarna stod öppna och deras tre flickor kunde springa ut och leka med barnen i området. Det var som en Bullerby-tillvaro, bara en smula trångt.

–  Vi trodde att vi skulle bli gamla där, säger Elise Arwin.

Så en lördag i februari 2019 slog Elise in sin drömsökning på bostadssajten Hemnet: boyta på minst 200 kvadratmeter, tomtyta på minst 5 000 kvadrat, maximalt 100 meter till vatten och ett pris på max 5 miljoner kronor. En jättevilla i Småland dök upp.

Den tjusiga hallen har golv i italiensk marmor med kalkstensband runt – ett golv som gjort för att dansa vals på.
Den tjusiga hallen har golv i italiensk marmor med kalkstensband runt – ett golv som gjort för att dansa vals på.
Foto: Anna Hultman

Christian och Elise blev genast fascinerade av bilderna, och Elise tyckte att inredningen i huset påminde om Josef Franks estetik.

–  Jag tycker mycket om hans arkitektur och formgivning och det var så många detaljer som jag kände igen från hans andra projekt. Jag tänkte att det inte kunde vara en slump, säger Elise.

Christian fick tag i mäklaren på måndagen.

–  Han sade att det gick bra att komma samma dag, så vi slängde in alla ungarna i bilen och åkte ner, berättar han.

Så fort vi kom in i huset kände jag att det var helt fantastiskt. Som golven – allt var gjort i ek, men lagt i olika mönster.

Huset, som kallas för Bruksgården, ligger högt upp på en kulle, mitt i centrala Ankarsrum, en bruksort utanför Västervik. Det byggdes åt brukspatron Jonas Spånberg som var direktör för Ankarsrums bruk, och stod färdigt 1939. Övervåningen har renoverats i omgångar av olika ägare, men i stort sett hela nedervåningen är intakt med originaldetaljer.

–  Så fort vi kom in i huset kände jag att det var helt fantastiskt. Som golven – allt var gjort i ek, men lagt i olika mönster, säger Elise.

Sällskapsrummet har träpanel i taket, vilket skapar en gemytlig känsla. I fönstren hänger gardiner med Primavera-mönster av Josef Frank, samma gardinmönster som hängde här förr.
Sällskapsrummet har träpanel i taket, vilket skapar en gemytlig känsla. I fönstren hänger gardiner med Primavera-mönster av Josef Frank, samma gardinmönster som hängde här förr.
Foto: Anna Hultman

Säljaren kunde bekräfta att det var just formgivarna Josef Frank och Estrid Ericson som hade tagits in för att göra materialval och skapa den fasta inredningen. Fem dagar efter att de sett annonsen kom de överens om ett pris.

Ett halvår senare gick flytten från Stockholm till Småland. Nu har familjen bott i huset i lite mer än två år och gjort det till sitt, samtidigt som de har jobbat för att bevara den ursprungliga känslan i rummen. Exempelvis har de valt tyger med samma Josef Frank-mönster som hängde här när huset invigdes. Christian och Elise Arwin är med i flera byggnadsvårdsgrupper på sociala medier och köper det mesta som behövs på andrahandsmarknaden.

–  Jag tycker att det är viktigt att se skönheten i det gamla, säger Elise.

Elise och Christian Arwin tycker det är viktigt att bevara husets estetik och uppdaterar rummen med omsorg.
Elise och Christian Arwin tycker det är viktigt att bevara husets estetik och uppdaterar rummen med omsorg.
Foto: Anna Hultman

Den storslagna hallen har högt i tak och svartvitt golv i italiensk marmor. Innanför väntar en stor matsal klädd i massiv mahogny med burspråk som vetter ut mot trädgården. Små detaljer skvallrar om vilken typ av liv som har levts här. I golvet finns det ett litet hål efter en ringklocka.

–  Man skulle inte behöva resa sig för att kalla på personalen, utan bara trycka med foten på knappen, säger Christian och skrattar.

I sällskapsrummet flödar ljuset in och en inbyggd vinterträdgård lämnar plats för odling mellan det inre och yttre fönsterglaset.

–  Det är som att titta ut på en tavla, säger Elise.

I källaren en trappa ned ligger baren Chez Nous, komplett med dansgolv i mitten och en tydlig internationell känsla. Den skapades av den danske arkitekten Max Louw (1909-1977) som bland annat ligger bakom lyxhotellet Kystens Perle utanför Helsingör.

–  Direktören tyckte om att ha fest och många affärsmöten lär ha slutat här nere, säger Christian.

I matsalen är den fasta inredningen gjord i massiv mahogny. Ljuset silar in genom de stora fönstren i burspråket, som vetter ut mot trädgården.
I matsalen är den fasta inredningen gjord i massiv mahogny. Ljuset silar in genom de stora fönstren i burspråket, som vetter ut mot trädgården.
Foto: Anna Hultman

Baren nämns också i ett reportage i Vecko-Journalen nummer fem från år 1956: ”Med sin raffinerade belysning, sin danscirkel, hela batteriet av goda flaskor och perfekta drinkredskap har den redan på dagen en fläkt av kontinental syndfullhet”, skrev tidningen.

Ett av Christians och Elises orosmoment inför flytten var att de skulle känna sig isolerade på landet. Ingen av dem har någon koppling hit, men livet är minst lika socialt som förut.

–  När folk hälsade på oss i Stockholm skulle de ofta göra saker i stan. När vi får besök här är det för att de ska hälsa på oss, och här har vi så mycket plats att de kan stanna länge, säger Christian.

Att de båda enkelt kunde ta med sig sina jobb var också avgörande för att flytten skulle fungera. Elise är keramiker och driver Hesselby krukmakeri, och i den 140 kvadratmeter stora verkstadslängan har hon plats för både drejskiva och ugnar. Christian driver ett e-handelsföretag inom trähandeln och har startat ett äppelmusteri i mindre skala på gården.

Mycket har hänt sedan den första familjen levde på Bruksgården.

–  Familjen som bodde här tillhörde eliten i Sverige. De köpte all mat i Stockholm och fraktade hit den, det var väl flashigt på den tiden. Och hade de bjudningar tog de hit kockar från Stockholm som lagade maten, säger Elise.

I dag är det fina snarare att kunna erbjuda så närodlad mat som möjligt. Och det är precis vad Elise och Christian drömmer om att göra i framtiden – att använda de pampiga rummen till att arrangera middagsevent med närproducerad mat av särskilt inbjudna kockar och med specialgjord keramik av Elise.

Anna Hultman/TT

I verkstadslängan får Elise Arwin plats med både drejskiva och ugnar för att bränna keramiken hon skapar.
I verkstadslängan får Elise Arwin plats med både drejskiva och ugnar för att bränna keramiken hon skapar.
Foto: Anna Hultman
På ena kortsidan finns en inbyggd vinterträdgård, mellan det yttre och inre fönsterglaset.
På ena kortsidan finns en inbyggd vinterträdgård, mellan det yttre och inre fönsterglaset.
Foto: Anna Hultman
Huset är 540 kvadratmeter, fördelade på två plan.
Huset är 540 kvadratmeter, fördelade på två plan.
Foto: Anna Hultman
Baren Chez Nous i husets källare.
Baren Chez Nous i husets källare.
Foto: Anna Hultman
Flytten till landet blev lyckad. Både Elise och Christian Arwin kunde enkelt ta med sig sina jobb. Det var en av anledningarna till att de vågade satsa.
Flytten till landet blev lyckad. Både Elise och Christian Arwin kunde enkelt ta med sig sina jobb. Det var en av anledningarna till att de vågade satsa.
Foto: Anna Hultman
En av de fina trapporna i ek.
En av de fina trapporna i ek.
Foto: Anna Hultman

FAKTA

Ankarsrum och bruket

+ Ankarsrums bruk startade redan 1655. Här tillverkades gjutjärnsgods, som exempelvis spisar och badkar.

+ Jonas Spånberg, direktör för Ankarsrums bruk, var den som lät bygga Bruksgården. Huset stod klart 1939 och består av 540 kvadratmeter boarea fördelat på två våningar plus källare, samt garage- och verkstadslänga på 140 kvadrat och ett hektar trädgård.

+ Jonas Spånberg dog 1966. Huset såldes då till Electrolux som använde det som kursgård samt förlade produktionen av köksassistenter dit. I slutet av 1970-talet såldes det som privatbostad.

+ I dag har orten Ankarsrum omkring 1 300 invånare.

Bostad

Törnrosahus fick nytt liv

Gammalt och mer modernt blandas i en inbjudande mix hos Anna och Erik Bergstrand i Åkarp.
Foto: Claes Hall
Bostad
Skåne
Malmö
Åkarp När Anna och Erik Bergstrand var på visningen av sitt hus i Åkarp, låg det inbäddat i vassa björnbärsbuskar. Nu har de väckt det ur sin törnrosasömn och fått fram ett vackert sekelskifteshus med massor av charm.

Trädgården ser ut att vara tipp-topp även en grå decemberdag. Inga trassliga björnbärssnår där inte. Anna och Erik bjuder in oss och redan i hallen ser man att här bor några som älskar sitt hus, och att inreda det. Men resan hit har varit lång och bitvis mödosam sedan de för sju år sedan köpte villan. Då var de just hemkomna från Schweiz där Anna var stationerad i sitt jobb som bolagsjurist. Att de skulle hamna i Åkarp var helt otippat.

Anna och Erik Bergstrand bor i Åkarp sedan 7 år.
Foto: Claes Hall

– Jag hade Hemnetknarkat grovt ett tag. Vi hyrde lägenhet i Malmö då och letade efter något i Vellinge, men hittade inget. Så såg vi det här huset i Åkarp. Var är det? tänkte vi. Men vi föll för det. Och det är verkligen jättefint här, och bra kommunikationer.

Snickarvanan var noll, och hade vi vetat hur mycket jobb det skulle bli hade vi aldrig köpt det. Vi var nog unga och naiva och såg bara charmen. Men vi har lärt oss, och vågar mer och mer, och nu ångrar vi oss inte. Det här är vår plats på jorden.

Riktigt vad de gett sig in i visste de dock inte. När de skulle göra nytt kök fick de sig några ovälkomna överraskningar. Gamla, läckande stammar fick bytas och golv riktas upp.

– Vi tog ner en vägg in till det gamla köket och då visade det sig att golven skiljde sig med fem centimeter. Så vi fick bila och flytspackla, berättar Erik.

Gjort skafferi

Någon vidare snickarvana hade de inte när de kom hit.

– Nej den var noll, och hade vi vetat hur mycket jobb det skulle bli hade vi aldrig köpt det. Vi var nog unga och naiva och såg bara charmen, säger Anna. Men vi har lärt oss, och vågar mer och mer, och nu ångrar vi oss inte. Det här är vår plats på jorden.

Beviset för att Anna verkligen vågar är att hon dagarna före vårt besök gjorde klart sitt skafferi.

– Jag har bredspacklat, byggt hyllor, och tapetserat. Jag tänkte att det inte är så farligt om något blir fel. Man kan ju stänga dörren.

Fel blev det nu inte, snarast ett skafferi som är som ett mycket litet, tjusigt rum med kristallkrona och allt.

Köket är en dröm i svart och marmor.
Foto: Claes Hall

Även köket är vackert - i svart och marmor. Anna har själv formgivit en marmortopp ovanför spisen och listerna kring köksskåpen är återanvända. De satt tidigare i det gamla köket. Överhuvudtaget är Anna mycket för att återanvända.

– Jag gillar det gamla och älskar loppisar och auktioner. Jag har nästan ingenting som är helt nytt. Det är roligt att ha det som ingen annan har.

Anna känner också ett ansvar för huset, att förvalta och föra vidare.

– Ja, vi har lovat att ta hand om det, ler hon.

Mycket historia

Det finns mycket historia i väggarna. Anna och Erik vet att huset bygges 1901 och att en Anna Delen öppnade sy-och papperstillbehörsbutik här. Senare var det tandläkarpraktik.

– Men annars vet vi inte så mycket. Jag har varit på Burlövs kommun, men de har bara dokument efter 1970. Jag har inte haft tid att forska mer. Men någon läsare kanske vet något.

Badrummet är både tjusigt och lekfullt med omaka speglar.
Foto: Claes Hall

Om Anna är den som är mest drivande i renovering och inredning har Erik en annan viktig roll.

– Anna är inte så bra på att slutföra saker. Där kommer jag in och så hämtar jag grejor, skrattar han.

Jag gillar det gamla och älskar loppisar och auktioner. Jag har nästan ingenting som är helt nytt. Det är roligt att ha det som ingen annan har.

Till vardags är Erik physioterapeut i Malmö FF och om det tidigare var Anna som reste i tjänsten är det nu han. Till Schweiz följde han med Anna efter bara sex veckors dejtande.

– Jag fick jobb där och Erik älskade skidåkning – och mej, skrattar hon.

25 ton grus och jord har lagts ut i trädgården sedan de flyttade till huset.
Foto: Claes Hall

Cool mix

Det som mest slår en i Annas inredning är noggrannheten med detaljerna och den coola mixen av gammalt och modernt. Annas arbete som jurist är både spännande och kreativt, och även i inredandet får hon utlopp för sin kreativitet, på ett mer estetiskt sätt. Som i matsalen där ett bord i gustaviansk stil flankeras av fyra klädda stolar - i lila. Eller i hallen där ett par romerska ringar samsas med vad jag tror är en Kottelampa. Anna dementerar.

– Nej, det är ingen riktig. Jag är ju smålänning.

Är hon då färdig med inredningen och auktioner och loppisar?

– Jag har nog satt stilen nu. Men jag hade nog gärna haft ett större hus, inte för att vi behöver mer plats att bo på. Men jag hittar så fina saker, så jag skulle kunna inreda ett slott.

FAKTA

Anna och Erik Bergstrand

Anna är bolagsjurist och Erik är physioterapeut för Malmö FF.

De bor sedan 7 år i Åkarp med sina två barn Stina 8 och Oskar 6.

Huset har bland annat varit sy-och papperstillbehörsbutik.

Det är på 170 kvadratmeter.

Tomten är på 770 kvadratmeter.

Bostad

Julen ger spelrum för pyssel och nörderi

Helena Lyth älskar alla högtider, men julen har en särställning. 'Julen är en högtid för alla sinnen – dofterna, smakerna, musiken, de tända ljusen, värmen från brasan', säger hon.
Foto: Christine Olsson/TT
Bostad
Bostad Helena Lyths intresse för julen ledde till ett karriärbyte. Nu lever hon på att skriva om högtider – och den som stundar är speciell.
–   Jag älskar julen för att den ger oss möjlighet att gå helt "bananas" på det vi brinner för.
PREMIUM

Efter att Helena Lyth hade fått två barn väldigt tätt insåg hon att hon inte längre fick utlopp för sin kreativa sida i vardagen. Hon arbetade som art director, men tyckte att hon behövde ett passionsprojekt som motvikt till välling och blöjbyten.

Den främsta drömmen var att få göra en julbok – det var ju naturligt för en formgivare att tänka i de banorna. Men med två små barn i huset fanns inte tid och arbetsro för det, så kompromissen blev i stället att skapa en blogg.

–  Jag trodde att jag skulle vara ensam och först i Sverige om att blogga om julen, men det visade sig att det fanns ett jättecommunity med julbloggare där ute! Jag kände mig lite knäpp som gick loss på julpynt mitt i sommaren, så jag berättade det inte för mina vänner, men jag gick helt upp i den världen och satt uppe på nätterna och jobbade, säger Helena Lyth och skrattar.

En kalender gjord av pappersrullar med små godbitar eller pysseluppdrag i.
En kalender gjord av pappersrullar med små godbitar eller pysseluppdrag i.
Foto: Christine Olsson/TT

När vi spolar fram tio år har barnen hunnit bli tre stycken – och ganska stora – och Helena Lyth har blivit yrkesverksam högtidskreatör på heltid.

Första steget var att julbloggen fick leva året om och inkludera fler högtider – alla hjärtans dag, påsk, midsommar, kräftskiva. Det i sin tur ledde till allt fler uppdrag ute i den verkliga världen, som dukningar och pysselworkshops. Till slut räckte inte tiden till för allt och Helena Lyth sade upp sig från sitt fasta jobb på reklambyrå för att driva eget.

–  Allt jag gör är fortfarande högtids- och säsongsdrivet. Innehållet är egentligen av samma typ nu som då, så oavsett om människor googlar ”tillbehör till våfflor”, ”påskpyssel” eller ”julgodis” så hittar de till min blogg, säger Helena.

Julpyntet har sin plats även i köket.
Julpyntet har sin plats även i köket.
Foto: Christine Olsson/TT

Även om hon gärna plockar upp en och annan jultrend i sin blogg så vill Helena Lyth gärna påminna om att det mest uppskattade sällan är det mest moderna.

–  Skulle du få en vattenskada i källaren och julpyntslådan skulle bli förstörd är det knappast den nyköpta julkulan du sörjer, utan mormors halmdekorationer från barndomshemmet eller pyntet som barnen har gjort. Just i år tror jag dessutom att vi vill ha det lite extra traditionellt eftersom många inte fick ett vanligt julfirande ifjol.

Ett decennium efter de där första tankarna på en julbok har även den blivit verklighet. Nya "Julprassel och decembermys" (Roos & Tegnér) innehåller tio år av passionerat julbloggande – recept, pyssel och traditioner. För även om Helena Lyth numera tar sig an alla högtider så är julen fortfarande speciell.

Helena Lyths julservis består av udda loppisfynd som hon har dekorerat med röd porslinspenna.
Helena Lyths julservis består av udda loppisfynd som hon har dekorerat med röd porslinspenna.
Foto: Christine Olsson/TT

–  Gillar man att baka är det inget konstigt att vara uppe en hel decembernatt och grädda julbakverk. För pysslaren finns det oändligt mycket man kan göra. I vanliga fall kan det vara jobbigt att behöva försvara sitt nörderi, men oavsett intresse ger julen oss en fristad att gå loss totalt under några veckor.

För Helena Lyth har julintresset tagit sig oanade uttryck. I dottern Hedvigs rum står ett ”julhus” – ett dockskåp som inretts i julskrud från topp till tå. Och i serveringsskåpet står en egendesignad julservis, komponerad av helvita, udda servisdelar, fyndade på loppis, som fått en röd rand målad med porslinspenna.

Torkade apelsinskivor kan bli en vacker krans.
Torkade apelsinskivor kan bli en vacker krans.
Foto: Christine Olsson/TT

Helena dekorerar gärna ljusen i ljusstaken med grangirlanger av hobbyfärg och ordnar paketkalendrar till barnen av toarullar och tapetrester. Men hennes främsta budskap är inte att alla måste anstränga sig, utan tvärtom: att ta så många genvägar som möjligt.

–  Du måste inte göra egen sill, det finns färdig. Dimra ner i stället för att städa. Julen är ett tillfälle att samlas, inte en tävling i vem som kan slå störst knut på sig själv, säger hon och fortsätter:

–  Det är så många som mår dåligt på julafton av känslan att allt måste vara perfekt, i stället för att sänka tempot och njuta av julen i små doser under hela december. Gör bara det du mår bra av, det kommer fler jular.

För Helena Lyth själv finns få måsten inför, i stället fokuserar hon på att sprida ut julfirandet. En adventskonsert sätter stämningen kring första advent, sedan får pepparkaksbak, knäckkokande och lussebullar bli en del av en aktivitetskalender som hela familjen samlas kring.

–  För mig är själva julafton dagen man samlas med släkten, men hela december handlar om att göra saker tillsammans med dem man tycker om. Julen är en högtid för alla sinnen – dofterna, smakerna, musiken, de tända ljusen, värmen från brasan. Både kropp och själ får en dos tokmys!

Maria Soxbo/TT

Helena Lyth pyntar gärna med eget pyssel, som här – med sina pappersstjärnor och hemgjord paketkalender.
Helena Lyth pyntar gärna med eget pyssel, som här – med sina pappersstjärnor och hemgjord paketkalender.
Foto: Christine Olsson/TT
'Julprassel och decembermys'.
"Julprassel och decembermys".
Foto: Christine Olsson/TT
Pappersstjärnorna kan bli till en ljusslinga.
Pappersstjärnorna kan bli till en ljusslinga.
Foto: Christine Olsson/TT
Helena Lyth älskar alla högtider, men julen har en särställning. 'Julen är en högtid för alla sinnen – dofterna, smakerna, musiken, de tända ljusen, värmen från brasan', säger hon.
Helena Lyth älskar alla högtider, men julen har en särställning. "Julen är en högtid för alla sinnen – dofterna, smakerna, musiken, de tända ljusen, värmen från brasan", säger hon.
Foto: Christine Olsson/TT
Helena Lyth.
Helena Lyth.
Foto: Christine Olsson/TT

FAKTA

Pyssla en pappstjärna

Så här viker du enkelt en pappersstjärna. Välj färgat papper om du vill. Stjärnorna kan hängas i granen, utmed en dörrpost eller användas som dekoration på julbordet. Med en ljusdiod mellan stjärnhalvorna blir det en fin ljusslinga.

1. Vik kvadratiska pappersbitar både på diagonalen och tvärsöver fyra gånger – i alla väderstreck. Klipp sedan utmed alla veck, lite mindre än hälften av vägen, från de raka sidorna in mot mitten.
1. Vik kvadratiska pappersbitar både på diagonalen och tvärsöver fyra gånger – i alla väderstreck. Klipp sedan utmed alla veck, lite mindre än hälften av vägen, från de raka sidorna in mot mitten.
Foto: Christine Olsson/TT
2. Vik pappret mot de diagonala vecken så att hörnen blir spetsar.
2. Vik pappret mot de diagonala vecken så att hörnen blir spetsar.
Foto: Christine Olsson/TT
3. Limma på insidan av en av de vikta flikarna och lägg över omlott på det andra hörnviket. Det blir en kon i varje hörn och en halv stjärna med fyra spetsar.
3. Limma på insidan av en av de vikta flikarna och lägg över omlott på det andra hörnviket. Det blir en kon i varje hörn och en halv stjärna med fyra spetsar.
Foto: Christine Olsson/TT
4. Limma ihop med limpistol. Gör sedan en stjärna till och lägg de plana sidorna mot varandra.
4. Limma ihop med limpistol. Gör sedan en stjärna till och lägg de plana sidorna mot varandra.
Foto: Christine Olsson/TT
Färdigt!
Färdigt!
Foto: Christine Olsson/TT

FAKTA

Helenas fem stämningshöjare

+ Dimra ner och tänd ljus!

+ Ta in något julgrönt. Det behöver inte vara en julgran. En grön kvist i vas eller en girlang med grankvistar funkar lika bra.

+ Satsa på de snabba dofterna. Skala en clementin, värm lite glögg, ta fram burken med pepparkakor.

+ Ordna en enkel pappersgirlang. Riv eller klipp remsor av papper (tidningar, gamla räkningar eller annat), häfta ihop till rundlar och kedja ihop.

+ Glöm inte musiken. Få kan stå emot Bing Crosby – han får julcellerna i kroppen att hoppa.

Rönnbärsgirlanger är enkla att göra och håller även till nästa år.
Rönnbärsgirlanger är enkla att göra och håller även till nästa år.
Foto: Christine Olsson/TT

Bostad

I Vanjas ateljé lever arvet från Malmsten

Som barn lekte Vanja Sorbon Malmsten i morfar Egil Malmstens verkstad. 2008 tog hon över hans verksamhet och för nu arvet efter honom och mormor vidare.
Foto: Duygu Getiren/TT
Bostad
Bostad Glöm massproduktion och snabbtillverkning. I Vanja Sorbon Malmstens ateljé skapas allt från grunden, med kärlek och omsorg. Hantverket har hon lärt sig av morfar Egil Malmsten och nu för hon arvet vidare med sina handgjorda lampskärmar.
PREMIUM

Redan som liten flicka lekte Vanja Sorbon Malmsten, som är barnbarnsbarn till möbelformgivaren Carl Malmsten, i verkstaden hemma hos morfar Egil i Bergshamra by utanför Stockholm.

–  Det var så spännande där med alla verktyg och maskiner. Morfar visade mig hur man kunde svetsa glasögon av metalltråd i den gamla punktsvetsen och när jag blev tonåring fick jag jobba extra hos honom med att svetsa ihop lampställningar, säger Vanja Sorbon Malmsten som i dag har sin egen lampverkstad i en källarlokal i Bandhagen.

Birgittaskärmar heter lamporna eftersom det var Birgitta Sorbon som skapade dem på 1950-talet.
Birgittaskärmar heter lamporna eftersom det var Birgitta Sorbon som skapade dem på 1950-talet.
Foto: Duygu Getiren/TT

Men det var inte morfar utan mormor, Birgitta Sorbon, som en gång i tiden skapade de klassiska papperslampskärmarna med torkade växter. Inredningsdetaljer som är lika populära i dag som på 1950-talet då de såg dagens ljus.

–  Lamporna har fått sitt namn efter mormor: Birgittaskärmar. Hon dog bara en månad innan jag föddes 1973. Då fortsatte morfar tillverkningen på egen hand ända till 2008 då jag tog över.

Men resan dit var minst sagt krokig. Det var inte självklart för Vanja att börja jobba med morfar, även om hon fick frågan första gången redan när hon var i 20-årsåldern.

–  Då var jag inte redo att driva eget. Jag hade andra idéer om vad jag ville göra i livet.

Morfar Egil släppte dock inte tanken på att låta barnbarnet ta över. Så 15 år senare, efter ett par konstskolor, ett antal jobb, några långresor och två barn, fick därför Vanja frågan igen. Då bestämde hon sig för att satsa.

–  Morfar var 87 år och orkade inte längre hålla på med skärmarna. Så jag tänkte: "okej, nu gör jag det här på riktigt". Det är jag glad för i dag.

Tre lager papper, klister, torkade växter och så ett lager papper till ovanpå det. Så går det till när Vanjas skärmar får liv.
Tre lager papper, klister, torkade växter och så ett lager papper till ovanpå det. Så går det till när Vanjas skärmar får liv.
Foto: Duygu Getiren/TT

Sedan dess har Vanja tillverkat tusentals skärmar. Merparten är gjorda i morföräldrarnas stil och anda men hon har även utvecklat några av dem och skapat sin egen design.

–  Skärmen Matilda, som är döpt efter min dotter, är ett exempel, Ovalen är ett annat.

Varje enskild lampskärm är tillverkad helt för hand och har ett unikt mönster av handplockade och handtorkade växter på det vita pergamynpapperet.

Vanja börjar med att klippa och böja till metalltrådar och stag till skärmarna. Det gör hon på en vev som har olika dimensioner beroende på hur stor lampan ska bli. Sedan svetsar hon fast stagen som hon först måttar ut med hjälp av en mall.

–  Punktsvetsen har jag ärvt av morfar. Den är minst 70 år gammal men funkar fortfarande. Jag bävar för dagen då den går sönder för det finns knappast några reservdelar kvar att köpa.

Först klipper Vanja klipper och böjer Vanja till metalltrådar och stag till skärmarna.
Först klipper Vanja klipper och böjer Vanja till metalltrådar och stag till skärmarna.
Foto: Duygu Getiren/TT

När svetsandet är klart lämnas lampställningarna till en lokal industrilackerare ett stenkast från verkstaden. Där vitlackeras de innan de kommer tillbaka till Vanja, som då kan sätta i gång med favoritdelen av sitt skapande: att klä ställningarna med papper och växtdelar. Papperet läggs i fyra lager med klister mellan. Växterna placerar hon ut mellan de två sista lagren.

–  Jag går på känsla och gör allt med ögonmått, det finns inga mallar. Jag väljer de växter jag tycker är vackra och provar mig fram tills jag är nöjd.

En lampskärm tar mellan en och en halv och två timmar att tillverka beroende på storlek, men då är inte insamlandet av växterna inräknat.

–  Det är den roligaste delen av jobbet, men också den mest stressiga. Växterna är ju bara fina några få månader om året, då gäller det att hålla sig framme, säger Vanja och berättar hur morfar Egil lärde henne att känna igen olika grässorter.

–  Han skickade ut mig och min syster att plocka och så fick vi tio öre styck per vårfryle, ett speciellt gräs som han gärna använde.

Många av redskapen i Vanja Sorbon Malmstens verkstad är, precis som själva hantverket, ett arv efter morfar Egil Malmsten. Punktsvetsen där Vanja svetsar lampställningar är ett exempel.
Många av redskapen i Vanja Sorbon Malmstens verkstad är, precis som själva hantverket, ett arv efter morfar Egil Malmsten. Punktsvetsen där Vanja svetsar lampställningar är ett exempel.
Foto: Duygu Getiren/TT

Vanjas egna favoriter är gräsen bergslok och lundslok.

–  Jag har blivit lite av en växtnörd, eller kanske ska jag säga gräsnörd. När andra går ut och plockar svamp går jag ut och plockar gräs, säger hon med ett skratt.

Hur ser det då ut för nästa generation Malmsten – vem ska ta över skärmtillverkningen efter Vanja?

–  Ja, det är frågan. Mina egna barn är inte intresserade, men jag kanske kan lyckas få min 15-åriga systerdotter att nappa, för hon har sagt att hon tycker det vore kul. Det skulle vara jätteroligt om mormors och morfars tradition fick leva vidare in i nästa generation.

Karin Cedronius/TT

Tre lager papper, klister, torkade växter och så ett lager papper till ovanpå det. Så ser det ut när Vanjas skärmar får liv.
Tre lager papper, klister, torkade växter och så ett lager papper till ovanpå det. Så ser det ut när Vanjas skärmar får liv.
Foto: Duygu Getiren/TT
När grässtråna och växterna är på plats och papperet är spänt över ställningen är det dags för skärmen att torka.
När grässtråna och växterna är på plats och papperet är spänt över ställningen är det dags för skärmen att torka.
Foto: Duygu Getiren/TT
Vid mallen mäter Vanja in var stagen i lampan ska sitta. Hon har olika mallar beroende på lampans storlek.
Vid mallen mäter Vanja in var stagen i lampan ska sitta. Hon har olika mallar beroende på lampans storlek.
Foto: Duygu Getiren/TT
Alla detaljer i lampskärmarna tillverkas för hand. Vid veven skapar Vanja lampornas ringar i olika dimensioner. Mallarna som hänger på väggen är till för att få rätt diameter på ringarna.
Alla detaljer i lampskärmarna tillverkas för hand. Vid veven skapar Vanja lampornas ringar i olika dimensioner. Mallarna som hänger på väggen är till för att få rätt diameter på ringarna.
Foto: Duygu Getiren/TT
Alla detaljer i lampskärmarna tillverkas för hand i Vanja Sorbon Malmstens ateljé.
Alla detaljer i lampskärmarna tillverkas för hand i Vanja Sorbon Malmstens ateljé.
Foto: Duygu Getiren/TT
Vid mallen mäter Vanja Sorbon Malmsten in var stagen i lampan ska sitta. Hon har olika mallar beroende på lampans storlek.
Vid mallen mäter Vanja Sorbon Malmsten in var stagen i lampan ska sitta. Hon har olika mallar beroende på lampans storlek.
Foto: Duygu Getiren/TT
När grässtråna och växterna är på plats och papperet är spänt över ställningen är det dags för skärmen att torka. Det tar någon dag – under tiden vänder Vanja på skärmen flera gånger.
När grässtråna och växterna är på plats och papperet är spänt över ställningen är det dags för skärmen att torka. Det tar någon dag – under tiden vänder Vanja på skärmen flera gånger.
Foto: Duygu Getiren/TT
Vanja Sorbon Malmsten har vuxit upp med hantverket.
Vanja Sorbon Malmsten har vuxit upp med hantverket.
Foto: Duygu Getiren/TT

FAKTA

Fem frågor till Vanja

Vad är roligast med jobbet?

"Att vara ute i naturen och plocka gräs och växter som ska pryda skärmarna. Men också att klä skärmar och skapa mönster. Jag gillar att det är ett så varierande jobb med många olika moment."

Vilken är den största utmaningen?

"Att hinna med allt eftersom det är så många olika moment och jag gör allt själv från grunden. Men även risken att något verktyg går sönder för då är det nästan omöjligt att få tag i en ersättare eftersom de flesta redskap jag använder är så gamla. Samma sak med pergamynpapperet, det är svårt att få tag i numera så jag måste planera väl för att inte stå utan."

Vilken är din favoritdesigner?

"Har ingen speciell favoritdesigner men jag tycker om vackra, praktiska saker som säger något om personen som äger den."

Vad inspireras du av?

"Naturen."

Vilket är ditt favoritmaterial?

"Har så många! Som trä, papper, metall, lera."

Bostad

Kom i rätt julstämning – gå på marknad

Catarina Malmberg säljer goda jämtländska ostar på Stortorgets julmarknad. Köerna till hennes bod ringlar långa stundtals. ”Bästa kunderna är svenska barnfamiljer” säger hon.
Foto: Anders Pihl
Bostad
Bostad Det är julmarknadernas tid med glimmande ljus, glögg och fint hantverk. I Sverige arrangeras över tusen julmarknader så här års. Äldst är Stortorgets julmarknad i Gamla stan i Stockholm, men det finns fler man inte bör missa i december.
PREMIUM

Det hörs ett sorl från folklivet och julmusik ljuder mellan de upplysta träbodarna. Dofter av glögg, brända mandlar och varm choklad trängs med varandra. Det är glimmande ljus – och i mitten en ståtlig gran. På Stortorget i Stockholm är allt som det ska vara. Här har det med korta avbrott arrangerats julmarknad sedan medeltiden, vilket gör den till Sveriges äldsta.

I en bod står Claes Kanold klädd i tomteluva och säljer delikatesschoklad.

–  I år var det mer folk under öppningsdagarna än vad jag kan minnas att det varit tidigare, säger han.

Vy över Skansens julmarknad i vinterskrud. I bakgrunden centrala Stockholm.
Vy över Skansens julmarknad i vinterskrud. I bakgrunden centrala Stockholm.
Foto: Richard von Hofsten

Claes antar att det har med pandemin att göra och fortsätter:

–  Det verkar som att julmarknaden är lite extra efterlängtad i år. Det är också ovanligt många utländska besökare, inte minst italienare.

Ett par bodar bort säljer Catarina Malmberg exklusiva jämtländska ostar. Även hon intygar att det är mycket mer folk i år än vad det brukar vara.

–  Många utländska besökare gillar produkterna men tvekar, eftersom de måste transporteras hem. Bästa kunderna hos mig är svenska barnfamiljer som ofta köper flera sorter samtidigt.

Västsvenskt julmys. Julmarknad vid Tyrolen på Liseberg.
Västsvenskt julmys. Julmarknad vid Tyrolen på Liseberg.
Foto: Stefan Karlberg

Under 1800-talet fanns det nästan dubbelt så många stånd på Stortorget än de 40 som står här i dag. Trängseln orsakade dock så mycket stök och fickstölder att julmarknaden tvingades stänga 1906. År 1915 återkom den tack vare föreningen Stockholmsgillet, som än i dag ansvarar för arrangemanget.

Det verkar som att julmarknaden är lite extra efterlängtad i år.

Det finns över 1 000 registrerade julmarknader runt om i Sverige. De mest snösäkra ligger förstås i de norra länen, som fina Jamtli marknad i Östersund. André Fagander, som driver sökportalen Julmarknad.nu, imponeras av den stora variationen:

–  Det finns så många olika typer av svenska julmarknader. Stora varianter på slott och herrgårdar och små som arrangeras i föreningars källarlokaler. Eller vid en gästhamn på någon skärgårdsö! Vissa marknader har enbart fokus på design, andra premierar brädspel och cosplay (kostymer för att efterlikna karaktärer inom populärkultur, reds anm).

Gemensamt för de flesta är unikt hantverk och matvaror som kan vara svåra att hitta under resten av året. André Fagander ser nya tendenser hos julmarknaderna:

–  Det blir alltmer populärt att ta del av närproducerat och ekologiskt. Där har julmarknader en viktig roll att spela. Julmarknaden förenar, sprider glädje och uppmanar till ett mer hållbart spenderande.

Den kringbyggda Klockaregården i Tällberg bjuder in till riktig dalajul.
Den kringbyggda Klockaregården i Tällberg bjuder in till riktig dalajul.
Foto: Trons/Klockaregården
På Stortorget i Gamla stan har det arrangerats julmarknad sedan medeltiden.
På Stortorget i Gamla stan har det arrangerats julmarknad sedan medeltiden.
Foto: Anders Pihl

Förutom Stortorget i Gamla stan i Stockholm – här är några av landets bästa julmarknader som håller öppet fram till jul:

+ Skansen, Stockholm

Jul på Skansen firar 130 år. Marknaden är svårslagen vad gäller känslan av vykortsjul – det är genuint och mysigt. Många gamla bodar, äldre hantverk och personal i kläder med historisk anknytning. I hela december myllrar det också av aktiviteter, som luciatåg bland annat.

Öppet fredag–söndag fram till jul.

Fem miljoner juleljus omger julmarknaden på Liseberg i Göteborg.
Fem miljoner juleljus omger julmarknaden på Liseberg i Göteborg.
Foto: Stefan Karlberg

+ Liseberg, Göteborg

Liseberg garanterar rejäl julstämning med fem miljoner juleljus, tre ton konstsnö och en över hundra meter hög julgran. Kring Huvudstråket och Kvarteret Storgatan pågår en stor julmarknad med känsla av förr i tiden. Givetvis också mycket för yngre besökare, som att åka vintervakna karuseller, besöka Kaninlandet och prova skridskobanorna.

Öppet varje dag till den 30 december.

+ Wadköping, Örebro

Det välbevarade friluftsmuseet Wadköping har varje år en ovanligt pittoresk julmarknad mitt i den historiska bebyggelsen. Förutom mysig stämning finns här en hel del att göra, som att lyssna på julsånger utomhus, skulptera i is och julpyssla i Teaterladan.

Öppet den 5 och 12 december.

+ Kosta, Kronoberg

Påkostad och populär julmarknad mitt i glasriket, omtalad för sin sagokänsla. Givetvis ett tillfälle att köpa vackert glas till bättre priser. Massor av barnaktiviteter och gästartister. I Tomtens värld kan man möta tomten om man har varit snäll.

Öppet varje dag fram till nyårsafton, stängt bara på julafton.

+ Tällberg, Dalarna

Klockargården är en genuin dalagård vid Siljan med en liten men maximalt stämningsmättad julmarknad. Här kan man kliva in i bodar och verkstäder där hantverkare arbetar på årets julklappar. Klockaregården är också ett hotell med traditionellt julfirande och musikshower under jul och nyår.

Öppet den 2-5, 9–12 och den 16–19 december.

+ Sigtuna, Stockholm

Under fyra söndagar innan jul har Sigtuna en välbesökt julmarknad i sin fina småstadsmiljö. Knallar som säljer hantverk, julsånger utomhus samt dans kring granen utlovas. Och vem vet, kanske dyker Tant Grön, Tant Brun och Tant Gredelin upp?

Öppet den 5, 12 och 19 december.

Anders Pihl/TT

FAKTA

Andra fina julmarknader

Här är några andra fina julmarknader landet runt. Observera att en del av dem hålls tidigt, så kolla öppettiderna.

Eksjö. Jättelik julmarknad i trästaden.

Taxinge slott. Storslagen slottsjulmarknad med många skickliga hantverkare.

Falu gruva i Falun. Omtyckt och traditionsenlig marknad.

Järvsö. Julmarknad på hälsingegård med mycket kulturhistoria.

Tjolöholms slott i Fjärås. Västsveriges största julmarknad.

Jämtli i Östersund. Mycket jul med massor av snö, sprakande eldar och hundspann.

Drottningholms slott. Julmarknad med kunglig känsla.

Huseby i Växjö. Riktig Smålandsjul och ”Nordens största julmässa” med 33 000 besökare.

Vapnö slott. Julmarknad i spännande slottsmiljö och hög kvalitet på utbudet.

Färgfabriken i Stockholm. För design och personligt konsthantverk.

Nördarnas julmarknad i Solna. Julmarknad för spelfantaster.

Pdf-grafiken till texten laddas ned via ftp-adressen ftp://ftp8.tt.se. Användarnamn: specialgrafik, lösenord: zvs32zPp. Grafiken heter 48Resor-Julmarknader
Julmarknad i Gamla stan, Stockholm.
Julmarknad i Gamla stan, Stockholm.
Foto: Anders Pihl
Julmarknad i magasinet på Tjolöholms slott.
Julmarknad i magasinet på Tjolöholms slott.
Foto: Kajsa Sjölander
Ingången till Lisebergs storslagna julmarknad.
Ingången till Lisebergs storslagna julmarknad.
Foto: Stefan Karlberg
Hantverk på Klockaregårdens julmarknad i Tällberg.
Hantverk på Klockaregårdens julmarknad i Tällberg.
Foto: Klockaregården
På Stortorget i Gamla stan har det arrangerats julmarknad sedan medeltiden.
På Stortorget i Gamla stan har det arrangerats julmarknad sedan medeltiden.
Foto: Anders Pihl
ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

SUNBIRD WEBBYRÅ

Webbyråns bästa knep hur du skapar ett starkt varumärke

SUNBIRD WEBBYRÅ

Enligt Sunbird Webbyrå kan ett starkt varumärke vara en av de viktigaste faktorerna för att öka ert företags försäljning online:

Det finns för mycket information och för lite tid. Potentiella kunder som besöker er tenderar att ta snabba beslut som oftas baseras på en känsla och vilket förtroende de får för er.

Ett varumärke är någons magkänsla om er. Det är inte vad ni säger att det är. Utan vad era kunder säger att det är. Här kommer Sunbird Webbyrå med fyra riktlinjer för att stärka ett varumärke.

1. Var konsekvent

Det är viktigt att ni alltid är konsekventa och lever efter ert varumärke. Byt inte budskap och värdegrunder när vinden vänder.

2. Tänk långsiktigt

Förtroende byggs upp över tid och det är viktigt att ni är beredda att offra kortsiktiga vinster för de långsiktiga. Man ska varken göra eller säga för mycket, håll er till ramen och lägg inte lättvindigt till fler tjänster i er arsenal.

3. Differentiera er

Det är lättare att bygga ett varumärke om man är unik. Är ni nischade förstår man snabbare vad ni står för.

4. Var fokuserad

För många hemsidor försöker säga för mycket. Säg bara det viktigaste. Ska ni få fram ett budskap ska ni enbart ge informationen läsaren verkligen behöver - inte allt som är bra att säga.

Även om de flesta är medvetna om detta menar Sunbird Webbyrå att många företag ändå tenderar att lägga för mycket text på hemsidan. Vilket gör att besökaren får jobba för att förstå vad man gör.

Vill ni ha hjälp att ta fram skräddarsydd webbdesign som stärker ert varumärke - Kontakta Sunbird Webbyrå här.

Bostad

Hemgjorda ljus ger rätt julkänsla

Julen är pysslets främsta högtid. Susanna Zacke delar med sig av några projekt, bland annt hur man gör egna små ljus.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Bostad
Bostad Julen är lyktornas och ljusstakarnas tid. Varför inte skapa dina egna ljuskällor – antingen till hemmet eller som personliga julklappar?
Pysselproffset Susanna Zacke visar hur.
PREMIUM

Vintermörkret är kompakt så här års. Tur då att julen med sina adventsstjärnor och dekorationer och sitt pynt och glitter lyser upp tillvaron.

Om du skippar julklappshetsen och satsar på rofyllt pyssel blir högtiden ännu trevligare. Stäng av tv:n, lägg ifrån dig mobilen och låt fantasin och skaparkraften ta plats. Samtidigt som stressnivåerna sjunker skapar du originella julklappar av bara farten.

Några som har stor erfarenhet av att tillverka egna saker till hemmet är inredningsstajlisterna och författarna Susanna Zacke och Sania Hedengren.

Tillsammans har de gett ut många böcker om heminredning och hantverk, den senaste heter ”Ljus, lyktor och ljusstakar: 44 kreativa projekt att göra själv” (Semic Förlag, 2021).

– Jag har alltid pysslat och har ett ständigt flöde av idéer på saker man kan göra. Även om julen är en riktig pynthögtid försöker jag skapa saker som funkar året om, säger Susanna Zacke.

Kreativiteten märks tydligt i hennes ljusa och charmiga hem i Åkersberga norr om Stockholm. Här finns lampor av trädgrenar, prydnadsföremål samlade som små stilleben och möbler med vacker patina.

Kollegan Sania Hedengren bor i Frankrike och medverkar i intervjun via telefon.

– Är det något som folk uppskattar att få som gåva så här års så är det ljus, säger hon.

Att då kunna ge bort något egentillverkat och personligt smäller förstås extra högt.

I många av projekten i boken, varav ett som vi tipsar om här, jobbar man med smält ljusmassa. Den går att köpa färdig i hobbybutiker. Men du kan också göra din egen genom att smälta ljusstumpar. Oavsett vad du väljer använder du samma metod vid smältprocessen.

– Att tillverka egna ljus behöver inte vara komplicerat eller ta lång tid, säger Sania Hedengren.

Men det gäller att ta det försiktigt, menar hon. Särskilt om du gör det tillsammans med barn. Ljusmassan blir väldigt varm. Häll aldrig kallt vatten på varm ljusmassa, då kan den stänka och brännas. Häll heller inte ut ljusmassa i avloppet. Samla i stället upp den i ett tomt mjölkpaket och släng i hushållssoporna när den har svalnat.

– Tänk på att pilla bort det brända på veken om du smälter ljusstumpar. Annars kan det missfärga stearinet, säger Susanna Zacke.

När det gäller materialet till själva lyktorna och stakarna är det bara fantasin som sätter gränser. Allt från udda kaffekoppar och glasburkar till kokosnötter och grenar går att använda.

– Jag får mycket inspiration från naturen och brukar ta in ris, mossa och kvistar från min tomt, allt efter säsong. Som pysslet med grenljusstaken – den kan man tillverka av en nedfallen gren från skogen, säger Susanna Zacke.

Lisa Wallström/TT

Det krävs ofta inte så mycket för ett mysigt hemmapyssel.
Det krävs ofta inte så mycket för ett mysigt hemmapyssel.
Foto: Susanna Zacke
'Ljus, lyktor och ljusstakar: 44 kreativa projekt att göra själv', av Susanna Zacke och Sania Hedengren.
"Ljus, lyktor och ljusstakar: 44 kreativa projekt att göra själv", av Susanna Zacke och Sania Hedengren.
Foto: Semic Förlag
Trädgrenen blir förvandlad till en adventsstake.
Trädgrenen blir förvandlad till en adventsstake.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Det går att göra små ljus i pepparkaksformar.
Det går att göra små ljus i pepparkaksformar.
Foto: Susanna Zacke
Söt som socker är denna lilla ljuslykta.
Söt som socker är denna lilla ljuslykta.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Kollegorna Susanna Zacke och Sania Hedengren älskar pyssel och gör det själv-projekt. De har skrivit 20 böcker tillsammans.
Kollegorna Susanna Zacke och Sania Hedengren älskar pyssel och gör det själv-projekt. De har skrivit 20 böcker tillsammans.
Foto: Semic Förlag
”Ett enkelt bonustips är att klä tändsticksaskarna med vackert julaktigt papper”, säger Susanna Zacke som har skrivit ett 20-tal böcker om pyssel och hantverk tillsammans med Sania Hedengren.
”Ett enkelt bonustips är att klä tändsticksaskarna med vackert julaktigt papper”, säger Susanna Zacke som har skrivit ett 20-tal böcker om pyssel och hantverk tillsammans med Sania Hedengren.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Bor man trångt eller är bortrest stora delar av julen kan en enkel tallkvist i en kruka bli ett fint alternativ till julgran. ”De doftar gott och håller sig fräscha länge”, säger Susanna Zacke.
Bor man trångt eller är bortrest stora delar av julen kan en enkel tallkvist i en kruka bli ett fint alternativ till julgran. ”De doftar gott och håller sig fräscha länge”, säger Susanna Zacke.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Bor man trångt eller är bortrest stora delar av julen kan en enkel tallkvist i en kruka bli ett fint alternativ till julgran. ”De doftar gott och håller sig fräscha länge”, säger Susanna Zacke.
Bor man trångt eller är bortrest stora delar av julen kan en enkel tallkvist i en kruka bli ett fint alternativ till julgran. ”De doftar gott och håller sig fräscha länge”, säger Susanna Zacke.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

FAKTA

Ljushjärtan och ljusstjärnor

Gör ljus i stället för pepparkakor – eller både och!

Du behöver:

Bakplåtspapper

Värmeljus

Små pepparkaksformar

Ljusmassa eller ljusstumpar

Gör så här:

1. Håll till på ett värmetåligt underlag och lägg ett bakplåtspapper som skydd.

2. Ställ pepparkaksformarna på papperet. Lossa vekarna och det lilla aluminium-fästet på värmeljusen. Placera dem i mitten av pepparkaksformarna.

3. Använd köpt ljusmassa eller smält egen (se beskrivning nedan).

4. Fyll formarna med ett tunt lager smält ljusmassa som får stelna i några minuter. Detta tätar kanterna. Häll sedan på mer massa.

5. Placera dina hjärtan i grupp på ett fat. Du kan också sätta ett ljus på ett kaffefat invid varje kuvert på det dukade julbordet.

Smälta ljusmassa

1. Använd färdig ljusmassa som går att köpa i hobbybutiker, eller smält massa själv av ljusstumpar. I vilket fall som helst kan du hacka ned de värmeljus som du har tagit vekarna ifrån.

2. Om du använder ljusstumpar: Hacka dem i mindre bitar och ta bort den delen av veken som är svart (den kan missfärga). Ta eventuellt bort hela veken, alternativt fiska upp den när stearinen har smält.

3. Smält ljusmassan eller ljusstumparna över vattenbad. Häll vatten i en kastrull till cirka hälften, ställ den på spisen och sätt på plattan. Ta en mindre kastrull eller en värmetålig metallbunke och lägg ner ljusbitarna i den. Sänk ner kastrullen i vattnet och vänta tills det sjuder och allt stearin har smält. Rör försiktigt med en blompinne i massan.

Så här kan de hemgjorda ljusen se ut – ett snabbt och lätt julpyssel.
Så här kan de hemgjorda ljusen se ut – ett snabbt och lätt julpyssel.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Så här kan de hemgjorda ljusen se ut – ett snabbt och lätt julpyssel.
Så här kan de hemgjorda ljusen se ut – ett snabbt och lätt julpyssel.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

FAKTA

Adventsljusstake från skogen

Charmigare och mer handgjort kan det väl knappast bli. Gå en skogspromenad och leta efter en nedfallen gren med rätt mått och form och förvandla den till en adventsljusstake.

Du behöver:

En gren

Borrmaskin

Borrspets på 22 millimeter

Fyra ljushylsor (finns i hobbybutiker)

Gör så här:

1. Plana till botten på grenen genom att såga, hyvla eller tälja. Använd gärna stora möbeltassar också.

2. Borra fyra hål i grenen.

3. Sätt ljushylsorna i de borrade hålen. Om det behövs kan du limma fast dem.

4. Placera din adventsljusstake i ett fönster eller på julbordet.

Naturen gör det bäst! Vacker trädgren förvandlad till adventsljusstake.
Naturen gör det bäst! Vacker trädgren förvandlad till adventsljusstake.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Naturen gör det bäst! Vacker trädgren förvandlad till adventsljusstake.
Naturen gör det bäst! Vacker trädgren förvandlad till adventsljusstake.
Foto: Susanna Zacke

FAKTA

Glitterlykta

Till detta pyssel behöver du inte mycket material eller tid. Perfekt att göra tillsammans med barnen.

Du behöver:

Strösocker

Djup tallrik

Dricksglas eller glasburkar

Hobbylim

Gör så här:

1. Häll strösocker i en djup tallrik.

2. Limma runt om på glasen med hobbylim. Stryk ut limmet så att det täcker hela ytan på glaset.

3. Rulla glaset i sockret och låt det torka. Resultatet blir en söt och glittrig lykta att tända till jul.

Söt som socker är denna lilla ljuslykta.
Söt som socker är denna lilla ljuslykta.
Foto: Susanna Zacke
Söt som socker är denna lilla ljuslykta.
Söt som socker är denna lilla ljuslykta.
Foto: Fredrik Sandberg/TT

Bostad

Restprodukter blir nya möbler

Designern Marie-Louise Hellgren använder restprodukter och överblivet material i sin design. Det här håliga ”draperiet” bestod av cirka 3 000 meter drop paper, en typ av fiberduk.
Foto: Jessica Gow
Bostad
Bostad Återbruk och cirkulär produktion är en nödvändighet för framtiden. I inredningskretsar arbetar man i dag med att tillverka möbler av möbelspill.
–  Pallen Lilla Snåland är gjord av rester från stolen Lilla Åland, säger upcyklingsdesigner Marie-Louise Hellgren.
PREMIUM

Kreativ, vetgirig och principfast. Marie-Louise Hellgren följer sin övertygelse: att leva mer hållbart och värna om jordens resurser.

Det gäller i allra högsta grad möbelbranschen, där hon verkar som designer.

–  Det är inte lätt. När man läser på om det som händer med miljön finns inget alternativ, säger hon.

Sideboardet Sten på ben är tillverkat av spillbitar från exklusiva bänkskivor.
Sideboardet Sten på ben är tillverkat av spillbitar från exklusiva bänkskivor.
Foto: Jessica Gow

Hon visar runt i den tillfälliga utställningslokalen intill Humlegården i Stockholm där hon just nu ställer ut resultaten från några av sina projekt. Hon sysslar inte med försäljning utan ägnar sig åt design av produkter och möbler, offentliga inredningar, utställningar och samarbeten, bland annat med företag och organisationer som Stolab, Asplund och Svenskt Trä.

Hennes mest välkända design är pallen Lilla Snåland som hon har tillverkat av 14 spillbitar från Stolabs klassiker Lilla Åland.

–  Varje år blir det 30 000 kilar över bara från stolens sits. Jag frågade vad de gjorde av dem. 'Eldar upp', sa de. 'Det kan ni ju inte göra!', sa jag då. Det är det finaste kärnvirket från björk!

Nu har bitarna fått nytt liv på flera sätt. Dels i pallarna, dels som klädhängaren Spillkråkan och som växtfärgat trägolv. Det senare ställdes ut på designutställningen Venice Design i samband med Konstbiennalen i Venedig 2017.

Dagbädden är i samarbete med Fabric Forest som tillverkar nya textilier från skogen. Pappersgarnet kommer från värmländska skogar och stommen är av svensk furu.
Dagbädden är i samarbete med Fabric Forest som tillverkar nya textilier från skogen. Pappersgarnet kommer från värmländska skogar och stommen är av svensk furu.
Foto: Jessica Gow

Marie-Louise Hellgren har gjort upcykling till sin mission. Alltså att ta redan befintliga prylar och förvandla dem till något nytt eller att använda spillprodukter och göra möbler av dem. Det gör att designmetoden blir omvänd.

–  När du jobbar med upcykling får du bara något i knät som du måste utgå ifrån – till exempel en träkil i björk.

Jag ser material överallt. Ibland får jag tips. Som när en kompis fick nys om 35 vackra elementskydd som åkte rätt ned i en container. Dem ska jag göra något fint av.

Du kan inte välja färg, form eller material. Marie-Louise Hellgren gör jämförelsen med en kock som går till marknaden.

–  Kocken kan inte spika menyn innan hen har sett på utbudet. 'I dag fanns det gös och fänkål – då blir det fisk i kväll'.

Hon menar att man måste frigöra sig från viljan att göra något specifikt i sin egen stil, och låta materialet styra resultatet.

Som hennes dagbädd Spiderbed som är tillverkad av ”fönsterhålen” i korslimmade träfasader från flerbostadshus.

–  KL-träurtag, som de kallas, är väldigt tunga så jag hade ju aldrig valt dem själv. Benen är ändbitarna från tillverkningen av ribbstolar.

Pallen Lilla Snåland är tillverkad av det som blir över i produktionen av stolen Lilla Åland.
Pallen Lilla Snåland är tillverkad av det som blir över i produktionen av stolen Lilla Åland.
Foto: Jessica Gow

Hur hon hittar allt material till sina projekt vet hon knappt själv. Hon har en ständig sökarblick påslagen och bra kontakter med flera fabriker.

–  Jag ser material överallt. Ibland får jag tips. Som när en kompis fick nys om 35 vackra elementskydd som åkte rätt ned i en container vid en hotellrenovering. Dem ska jag göra något fint av.

Marie-Louise Hallgren menar att det har skett ett uppvaknande inom den svenska möbelbranschen de senaste åren. Det finns en annan medvetenhet nu.

–  Men att gå från linjär till en cirkulär produktion är en helt ny affärsmodell som konsumenten inte alltid är beredd att betala för, säger Marie-Louise Hellgren.

Alla vi som älskar att inreda och få utlopp för vår kreativitet, hur ska vi tänka då?

–  Köp second hand!

Kilarna som blir över vid tillverkningen av Lilla Åland har Marie-Louise Hellgren förvandlat till ett växtfärgat trägolv.
Kilarna som blir över vid tillverkningen av Lilla Åland har Marie-Louise Hellgren förvandlat till ett växtfärgat trägolv.
Foto: Jessica Gow

I utställningslokalens kök finns en vacker och tidlös Dux-soffa från 1960-talet i grönt slitstarkt tyg, köpt för en billig penning på auktion. Till den har Marie-Louise tillverkat ett soffbord genom att såga av benen på ett köksbord från Carl Malmsten.

Vissa menar att det är respektlöst mot formgivaren och historien att göra så, men Marie-Louise håller inte med.

–  Jag tycker att man får det. I det här fallet var det en omodern möbel som ingen använde. Det var högt, otympligt och hade fånigt, utsvängda ben. Nu har jag gjort ett modernt bord av det – och jag har sparat bensnuttarna. Det kommer att bli ett litet brickbord av dem.

För henne är det heligare med kreativiteten. Den får aldrig hindras.

Hon säger själv att hon gör rekvisita till livet.

–  Egentligen är jag mer intresserad av människor än form och prylar, säger hon. Och att jorden ska överleva ett tag till.

Lisa Wallström/TT

Till hängaren Spillkråkan använder Marie-Louise Hellgren överblivna träkilar.
Till hängaren Spillkråkan använder Marie-Louise Hellgren överblivna träkilar.
Foto: Jessica Gow
Kudden är ett experiment och är gjord av restprodukterna från tillverkningen av ullsulor.
Kudden är ett experiment och är gjord av restprodukterna från tillverkningen av ullsulor.
Foto: Jessica Gow

FAKTA

Konsumtionens avtryck

+ Allt vi konsumerar lämnar spår. I Sverige produceras det möbler för 24,5 miljarder kronor om året, enligt siffror från Trä- och möbelföretagen, TMF, 2020.

+ Sveriges forskningsinstitut Rise, uppskattar att bara kontorsmöbelproduktionen bidrar till klimatpåverkan med mer än 150 000 ton koldioxidekvivalenter per år. Koldioxidekvivalenter är ett mått på utsläppen av växthusgaser. Den totala siffran för Sveriges samtliga industrinäringar är cirka 16,2 miljoner ton.

+ Skulle kontorsmöblerna i stället användas mer cirkulärt – lagas, piffas upp och byggas om – skulle klimatavtrycket kunna minska med 20–40 procent.

+ Att återbruka lönar sig ekonomiskt: Tre fjärdedelar återbrukad inredning sparar från mellan en tredjedel upp till halva kostnaden jämfört med om allt köps nytt.

Källor: Trä- och möbelföretagen, TMF och Sveriges forskningsinstitut Rise.

FAKTA

Marie-Louise Hellgren

+ Utbildning: Master i produktdesign på HDK, Göteborgs Universitet.

+ Familj: Två döttrar och en son, en hund och en katt.

+ Bor: Södra Stockholm, men uppvuxen i Göteborg och i Riyad i Saudiarabien.

+ Gör: Designer med cirkulär design och upcykling som specialitet. Utsågs till årets miljöprofil 2020 i Residence stora formpris.

+ Mest känd för: Höganässerien Collection, som hon formgav fram till 1994. Den ritade hon som nyutexaminerad designer. Pallen Lilla Snåland, tillverkad av spill från Carl Malmstens klassiska pinnstol Lilla Åland.

Aktuell med: Inredningen på Svenska Institutet i Paris, pop up-utställning vid Humlegården i Stockholm.

Bostad

Så eldar du rätt i vinter

En brasa slår det mesta när det gäller mysfaktor under den kalla årstiden. Men det finns mycket att lära sig om eldning, menar Anders Pettersson Lindberg, brandskyddskontrollant vid Södertörns brandförsvar.
Foto: Duygu Getiren/TT
Bostad
Bostad Mysig brasa, energitjuv eller utsläppskälla? Det är högsäsong för våra eldstäder, men de kräver kunskap för att användas rätt, säkert och effektivt. Brandskyddskontrollanten Anders Pettersson Lindberg berättar hur man gör.
PREMIUM

Den kallare säsongen är här, och att tända en brasa är både mysigt och skönt. Men att elda rätt är en konst att lära sig, både av säkerhets- och av klimatskäl.

Anders Pettersson Lindberg är brandskyddskontrollant vid Södertörns brandförsvar, och har tidigare också jobbat som sotare i många år. Trots att mänskligheten har kunnat göra upp eld i omkring en miljon år utvecklas fortfarande kunskapen kring eldning, berättar han. Bara för ett par år sedan kom till exempel Naturvårdsverket med nya rön kring hur man ska tända en brasa.

–  Från den klassiska ”tipiformen” som vi växt upp med, så är rekommendationen nu att vi ska lägga klabbarna som ett kryss eller som en hashtagg. Högst upp placeras näver och flis och så tänder man brasan uppifrån och ner, i stället för nerifrån och upp, säger Anders och fortsätter:

–  På det sättet är det lätt att få fart på brasan eftersom det kommer luft underifrån, dessutom brinner det väldigt rent.

Vi människor tycks kodade till att älska eld, kanske för att den i årtusenden symboliserat värme, mat och skydd mot farliga djur.

Miljö och klimat har hamnat alltmer i fokus när det gäller eldning och sotning. I många distrikt finns nu exempelvis en policy att sotarna ska använda dammsugare för att samla upp partiklarna i själva kaminen, i stället för att stå på taket och dra upp sot den vägen.

Att elda fel – till exempel med för sur ved, stora klabbar eller för dålig lufttillförsel – gör att partikelutsläppen blir onödigt stora. Att trivselelda mycket i en öppen spis är dessutom ett effektivt sätt att få elräkningen att skjuta i höjden, enligt Anders Pettersson Lindberg, eftersom det stora luftintaget gör att husets varma inomhusluft sugs ut. Huset kyls ner i alla andra rum och elementen får jobba hårdare än vanligt.

–  Ja, den typ av öppna spisar som finns i många svenska villor är faktiskt ofta energitjuvar. Ju mer vi matar med ved och varm luft stiger upp genom skorstenen, desto mer värmd inomhusluft stjäl den med sig.

För att få koll på eldstaden ur energisynpunkt är det bra att göra en energikalkyl, och även rådfråga sotaren. Har man en mindre öppen spis brukar det också fungera att komplettera med en braskassett för att göra den mer effektiv.

En brasa slår det mesta när det gäller mysfaktor inomhus under den kalla årstiden. Men det finns mycket att läsa sig om eldning, för att den ska vara säker och så miljövänlig det går.
En brasa slår det mesta när det gäller mysfaktor inomhus under den kalla årstiden. Men det finns mycket att läsa sig om eldning, för att den ska vara säker och så miljövänlig det går.
Foto: Duygu Getiren/TT

Anders Pettersson Lindberg berättar att det finns för- och nackdelar med olika typer av eldstäder. En kakelugn värmer bra om den eldas i på rätt sätt, eftersom värmen kan lagras så att den fungerar som ett element i många timmar efter att brasan har brunnit ut.

–  En klassisk vedspis eller köksspis har också fördelar, eftersom man eldar i det lilla utrymmet och sedan kan laga mat på spisen. En sådan är bra att ha vid långvariga strömavbrott till exempel.

Men även om en spis är praktisk ur krisberedskapssynpunkt, är det också relevant att titta på hur mycket alla dessa skorstenar släpper ut om de inte sköts rätt, anser han. Man ska absolut inte hälla tändvätska på veden eller på brasan. Att använda ljusstumpar för att tända vill han inte heller rekommendera, eftersom de skapar en beläggning i skorstenen.

–  Och undvik tidningspapper med någon form av beläggning, som de blanka omslagen till månadsmagasin – de är inte absolut bra att elda upp.

Det är viktigt att släppa in sotaren när kallelser kommer och höra av sig om man missar en sotning. Lika viktigt är det att kontrollera att eldstaden i en ny bostad inte är avställd eller har nyttjande- eller eldningsförbud.

En brasa slår det mesta när det gäller mysfaktor inomhus under den kalla årstiden. Men det finns mycket att läsa sig om eldning, för att den ska vara säker och så miljövänlig det går.
En brasa slår det mesta när det gäller mysfaktor inomhus under den kalla årstiden. Men det finns mycket att läsa sig om eldning, för att den ska vara säker och så miljövänlig det går.
Foto: Duygu Getiren/TT

En skorsten som inte sköts om genom regelbunden sotning och korrekt eldning kan ha rester av oförbränt sot och tjära i rökkanalen, som i värsta fall kan leda till soteld.

En som har fördjupat sig i eldandets alla aspekter är skribenten och fackboksförfattaren Johan Tell, som nu är aktuell med boken "Elda på bästa sätt i kamin, kakelugn och öppen spis" (Max Ström).

FAKTA

Elda säkert och hållbart

+ Förvärm skorstenen. Tänd eld på tidningspapper och håll det nära rökgången. När det susar till och röken sugs ut kan brasan tändas. Är skorstenen kall kan det ryka in, och i vissa hus kan det krävas att en dörr eller fönster öppnas på glänt för att skapa sug i skorstenen.

+ Elda bara med torr ved, max 20 procents fuktighet. Använd en fuktmätare eller slå vedträna mot varandra – är de torra bildas ett ”sjungande” ljud.

+ Använd lagom stora klabbar – ungefär som en underarms tjocklek. Lagom eldningstakt är tre kilo (cirka fyra vedträn) i timmen.

+ Stapla veden som en hashtagg (#) eller ett kryss och lägg näver eller tidningspapper högst upp så att det brinner uppifrån.

+ När elden har tagit sig, gå ut och titta hur röken ser ut. Till en början ryker det alltid lite, men sedan ska det helst bara synas att värmen ”dallrar”. Vit rök tyder ofta på för sur ved, svart rök på att det bildas tjära.

+ Se till att lufttillförseln är lagom. Om lågorna i braskaminen är blå eller gröna behövs mer syre, då bör man öppna spjället eller luckan mer. Lågorna bör vara orange och röda.

+ Om det mullrar kraftigt i skorstenen kan du ha drabbats av soteld. Stryp all lufttillförsel genom att stänga spjällen och ring 112. Ett tecken på soteld kan också vara att det syns gnistor eller flammor utifrån. Efter en soteld, låt alltid en sotare inspektera eldstad och skorsten.

Källa: Brandskyddskontrollant Anders Pettersson Lindberg.

Alla träslag går att elda med, bara de är tillräckligt torra, menar han. Han tipsar dock om att man startar elden med mjuka träslag som asp, al och sälg, och avslutar med hårda träslag som alm eller ask, för att glöden ska vara långt in på natten.

–  Den vanligaste brasveden är björk, den är skogens tiokampare – bra på allt. Den växer rakt, är lätt att klyva, torkar hyfsat snabbt och sprätter inte gnistor. Den har näver som passar som ”tände”, brinner vackert, blir en snygg inredningsdetalj – och säljs på bensinmackar.

Förfataren Johan Tell.
Förfataren Johan Tell.
Foto: Katinka Tell

Med en rätt omhändertagen kakelugn eller kamin hemma blir brasan en oöverträffad mysfaktor som sätter guldkant på den kalla årstiden.

–  Att tända en brasa är ett stycke magi. Vi människor tycks vara kodade till att älska eld, kanske för att den i årtusenden symboliserat värme, mat och skydd mot farliga djur, säger Johan Tell.

Maria Soxbo/TT

'Den typ av öppna spisar som finns i många svenska villor är faktiskt ofta energitjuvar', säger brandskyddskontrollant Elda – på bästa sätt i kamin, kakelugn och öppen spis
"Den typ av öppna spisar som finns i många svenska villor är faktiskt ofta energitjuvar", säger brandskyddskontrollant Elda – på bästa sätt i kamin, kakelugn och öppen spis
Foto: Duygu Getiren/TT
Lagom stora klabbar är ungefär lika tjocka som en underarm.
Lagom stora klabbar är ungefär lika tjocka som en underarm.
Foto: Duygu Getiren/TT
Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL