ystad

Framtidens jazzhopp

Till hösten börjar arbetet med nästa skiva för Matilda Schyborger, som hoppas på släpp 2022.
Foto: Elvira Glänte
ystad
Svalöv
Kultur och nöje
Ystads jazzfestival Hon beskriver sin musik som drömsk men den kan också vara som en spark i magen. 24-åriga Svalövsbon Matilda Schyborger är en av Sveriges mest lovande jazzmusiker som hittade hem i jazzen i gymnasiet. På fredagen spelar hon på Ystads jazzfestival.

När hon var sju år gammal sjöng hon i kör och drömde om att bli popstjärna. Nu blev det inte så mycket pop för Matilda Schyborgers del, även om det går att hitta influenser av popmusiken i hennes musik, precis som inslag av gospelmusik. Istället blev jazzen hennes stora kärlek.

– Min pappa är gammal gospelpianist, så jag har mycket av de slängarna i mig. Det råkar alltid åka med en bit gospel på ett hörn i min musik. Men när jag var barn, ja då ville jag verkligen stå längst fram och sjunga popsolon. Jag får väl göra det på mitt sätt i jazzen istället, skrattar Matilda Schyborger.

Musikintresset har alltid varit stort hos henne. Förutom att hon var med i en kör som barn spelade hon också fiol. Och som tonåring beskriver hon sig själv som den där konstiga estetaren som ritade, sjöng och spelade poplåtar. Det var först i slutet av gymnasiet som jazzen kom in som en förälskelse i hennes liv och gjorde henne knäsvag.

– Det var en känsla av att verkligen ha hittat hem. Jag tyckte inte att jag sjöng så bra då, jag kunde till exempel inte waila eller göra de där coola grejerna som popsångare gör med sina röster. I jazzen fick jag vara precis som jag var och min röst hittade äntligen en plats, säger Matilda Schyborger och berättar att en av hennes största hjältar är Ella Fitzgerald.

– Men jag lyssnar också väldigt mycket på Ensperanza Spalding. Hon kan verkligen göra om sina uttryck på så många olika sätt, det är häftigt.

Hur vill du beskriva din egen musik?

– Jag hämtar mycket inspiration från naturen. Den är väldigt känslostyrd och intentionsstyrd på något sätt. Jag skriver ofta utifrån att jag hör något och ändrar sedan aldrig det bara för att det ska ”bli enligt boken”. Melodin är det viktiga och sedan får övrigt anpassa sig.

– Och jag skulle säga att musiken på ett sätt är drömsk men också konkret och rakt på. Några låtar är verkligen som en spark i magen, haha. Man kan nog säga att min musik är ganska känslostyrd. Ren lycka, ren sorg eller ren förvirring.

Ja, det finns mycket känsla i dina låtar.

– Ja, men det är så jag lyssnar på musik själv också. Det måste vara så. När jag släppte min första ep Instar 2018, så utgick jag mycket från mig själv, mina egna känslor och tankar. Numera skriver jag nog mer utifrån andras liv, jag gillar att betrakta. Är det något som är väldigt svårt så är det dock att skriva en glad låt. Det blir bara så klyschigt. Jag behöver något som känns, lite friktion. Det måste vara något som är lite jobbigt eller fel.

Matilda Schyborger är född och uppvuxen i Stockholm, men bor nu i Svalöv där hon går andra året på jazzlinjen med inriktning jazzsång på Fridhems folkhögskola. Att få spela på Ystads jazzfestival ser hon som en väldigt stor ära.

– Det är en sådan otroligt etablerad festival, med en jättefin scen. Jag ordnar själv en jazzfestival i Enskede och Ystads jazzfestival är lite av en förebild för mig.

Du ska spela på Next jazz generation-scenen. Känner du sig som det?

– Haha, om jag har en härlig dag med mycket hybris kanske! Det låter ju väldigt karriärsdrivet och det är inte riktigt därför man håller på med musik, framförallt inte jazz. Men det är en ära att ha det namnet framför sig.

Vad kan publiken förvänta sig av konserten?

– Lite gamla låtar och lite nya. Det blir både de här härliga funderarlåtarna och så kan det nog bli en och annan spark i magen också!

FAKTA

Matilda Schyborger på Ystads jazzfestival

När och var: 6 augusti klockan 14.00 på Hos Morten café, som en del av jazzfestivaleln i Ystad. Fri entré.

På scen: Matilda Schyborger (sång), Mattias Olofsson (gitarr), Boel Mogensen (bas) och Edvin Fridolfsson (trummor).

Skåne

Inställd tågtrafik i Skåne under fredagen

Tågtrafik i Skåne kommer att ställas in under fredagen. Foto: Johan Nilsson / TT
Foto: Johan Nilsson/TT
Skåne
Eslöv
ystad
Skåne Tågstoppet mellan Eslöv och Helsingborg förlängs fram till 14.00. Mellan Ystad och Simrishamn beräknas tågen åter gå vid middagstid.
Orsaken är kraftiga vindbyar som resulterat i att flera sträckor ställts in i Skåne.

Även trafiken mellan Eslöv och Helsingborg var beräknad att återupptas klockan 12 men kommer nu gång tidigast klockan 14, säger Katarina Wolfram, presskommunikatör på Trafikverket. Personalbrist hos entreprenören är anledningen.

– Exakt vad som sker på sträckan vet jag inte, men beskedet är att tiden är framflyttad.

Enligt Katarina Wolfram väljer man att stänga trafiken på mindre sträckor för att undanröja risken för att ett träd faller över banan och att ett tåg blir stående, kanske under lång tid.

– Sedan ska alltid sträckan synas av innan trafiken kan återupptas.

Det var i torsdags eftermiddag som Trafikverket meddelade att flera tågsträckor i Skåne stängs sedan SMHI utfärdat vädervarningar på grund av kraftiga vindbyar.

Avgångar ställs in för Eslövsresenärer

Berörda sträckor är Eslöv - Teckomatorp - Helsingborg och i omvänd sträckning. Även sträckan mellan Ystad och Simrishamn berördes men där ska trafiken åter ha kommit igång. Däremot har stoppet även förlängts till 14 mellan Kristianstad och Karlshamn.

Enligt Mats Nilsson, inre befäl på Räddningstjänst Syd har dock blåsten inte orsakat några större problem.

– Vi har inte haft ett enda ärende kopplat till blåsten, säger han.

Personligt

Pandemin drog undan mattan - nu ska hon stå på egna ben

En kvinna i glasögon och hörlurar.
Foto: Dick Örnå
Personligt
ystad
Skurup
Personligt På grund av pandemin försvann Hanna Stockzells stora uppdragsgivare ”Les Milles” som hon skrivit cirka 500 låtar till under de senaste tio åren. Nu har hon skrivit till sig själv och tänker fortsätta med det. Senaste singeln, ”The fear won´t win”, är en peppig upptempolåt.
– Den kom till efter att jag varit igenom rätt mycket, berättar hon.
PREMIUM

Hanna Stockzell har skrivit text och musik till poplåten med hennes egen rena och klara stämma på sång. Den är helt annorlunda i stilen jämfört med den svenska låten hon släppte för två år sedan, ”En julönskan” som är betydligt mer stillsam och finstämd. När ”The fear won´t win” strömmar ur högtalarna är det inte svårt att se en euforisk publik dansa framför sig - om det inte vore för att den rådande coronapandemin sätter stopp för dylika evenemang. Och det var också pandemins utbrott som påverkade paret Hanna Stockzell och Dick Örnå, låtskrivare och producent, som påverkade deras beslut att avbryta deras mångåriga samarbete med Les Milles och sluta göra koreografivänlig musik för barn.

– De erbjöd sänkt ersättning för samma mängd arbete som vi hade gjort tidigare. Det var premisser vi inte kunde acceptera, berättar Hanna Stockzell som tycker att beslutet var tungt att ta. Hon har känt ett härligt driv under det senaste decenniet då hon skrivit både texter och musik till barn i åldrarna två till åtta år, som är målgruppen för Les Milles-konceptet, ”Born to move”.

Tycker om att jobba för barn

– Jag har alltid drömt om att bidra till barns hälsa. Det har varit mitt livsverk och jag har varit otroligt engagerad, berättar hon.

I höstas startade Dick Örnå och Hanna Stockzell eget företag, Gil Media AB, där de tänker fortsätta skriva och producera musik och utöka uppdragen med film och fotografi. Hanna Stockzell är sugen på att skriva mer musik till sig själv nu men vill inte sluta arbeta med produktion av barnmusik. Härnäst väntar förmodligen ett eget samlingsverk.

– Jag har haft idén ett tag att göra en barnsångbok så jag har redan börjar skriva lite, berättar hon.

FAKTA

Profilen

Ålder: 35 år.

Bor: I Skivarp

Familj: Sambon Dick Örnå och svarta schäfern Athos.

Gör: Är låtskrivare och sångerska.

Aktuell: Har gett ut singeln ”The fear won´t winn” sommaren 2021 med egen text och musik och startar nu upp ett eget produktionsbolag för musik och fotografi tillsammans med producenten och livskamraten Dick Örnå.

Intressen: - Jag gillar att skapa smycken och har det litegrann som en hobby. Det är rogivande tycker jag. Jag går på promenader med hunden och gör lättare träning som vattengympa, jag älskar att vara i vatten.

Jag lyssnar på just nu: - Sia med ”Unstoppable”.

Detta visste du inte om Hanna: - Jag har spelat i USA flera gånger med popgruppen Smile.dk under 2008.

Hanna Stockzell växte upp i Kristianstad i en arbetarklassfamilj där ingen musicerade. Däremot var hennes far en stor musikälskare och spelade allehanda musik på skivspelaren. I villans källare hade Hanna tidigt vad hon kallar ” ett eget musikrum” där hon och kompisarna spelade skivor och kasettband och gjorde egna koreografier. Vid sex års ålder började hon sjunga i barnkör i Nosaby församlings regi och hon stannade många år i kyrkans olika körer för där stortrivdes hon. Körledare Bodil Nildoff blev viktig för unga Hanna:

– Hon betydde väldigt mycket för mig. Hon såg att jag var intresserad av musik och jag fick ganska ofta sjunga solo. Jag har faktiskt tackat henne i efterhand.

– Jag har alltid velat bli artist. Jag har haft drivet att försörja mig som artist men det blev inte exakt som planerat. Jag blev sjuk som ung vuxen men jag har i alla fall kunnat försörja mig på min musik, så på något sätt har det ändå gått lite rätt, tycker Hanna.

Föreningsåren bar mycket frukt

Efter gymnasiestudierna på det estetiska programmet i Kristianstad hittade Hanna en förening i Ystad, först hette den Golden Talents och senare bytte den namn till GMP Talents. Hon sökte sig dit och hittade hem i dubbel bemärkelse. Hon trivdes jättebra i gruppen om unga människor som gjorde musik, och med producenten, bland annat gjorde de skivan, ”Jul med GMP Talents”. Den professionella producenten som möjliggjorde inspelningarna var Dick Örnå. Det tog inte lång stund innan Hanna och Dick hittade varandra och blev ett par.

– Jag hade aldrig mött någon som var så charmig och hade ett sådant munläder. Han kunde uttrycka sig och var rak och ärlig, stark i sig själv. Det gillade jag, berättar Hanna och fortsätter:

– Och så har vi musiken som binder oss samman. Nu har vi varit tillsammans i 15 år och vi har haft fantastiska stunder även om mycket också har varit svårt.

Hanna Stockzell framför en mikrofon i studion, i väntan på att ta ton.
Foto: Dick Örnå

När Hanna Stockzell är 23 år uppstår ett tillfälle att gå in som sångerska i popgruppen Smile.dk som ska göra en miniturné i USA. Spelningarna i Amerika är allt vad Hanna har drömt om, härlig publik, möten med fans och flotta hotell.

– Jag har aldrig varit med om något så häftigt. Det var allt jag hade önskat mig och drömt om. Det var fantastiskt helt enkelt, berättar hon.

De spelar in en skiva också och på spåret Noting´s missing, är det välrenomerade Abba-gitarristen Lasse Wellander som spelar och Hanna som sjunger i finstämt samklang.

Men hon blir ersatt efter ett år med hänvisning till att hon inte är stark nog för turnérandet och livsstilen och den uppkomna situationen utlöser en reaktiv psykos hos Hanna, med efterföljande scizoaffektivt syndrom som följdreaktion.

– När jag blir avvisad från gruppen så var det något som gick snett i mig. Det ledde till psykos och sömnlösa nätter. Vem som helst kan hamna i psykos, det behöver inte vara droger inblandade, det finns andra utlösande faktorer, berättar Hanna.

Stort stöd i sin sambo

Vägen tillbaka har varit lång och kämpig, vägen till remission, det vill säga att en sjukdom existerar latent men inte ger några symtom.

– Framför allt är det min sambo Dick och hans mamma som har hjälpt mig. Min sambo har dragit ett enormt lass. Han har hjälpt mig att vara med i så många friska sammanhang som möjligt, berättar hon.

Arbetet med musiken är också en viktig friskfaktor. Hanna Stockzell är aldrig så glad och stark som när hon skriver låtar och sjunger.

– Musik är en del av mig, den är glädje och kraft. Det är också där tron kommer in, musik är gränsöverskridande, alla förstår musik. Den sammanför människor och det finns en enorm kraft i det, tycker Hanna.

Förlusten av det stabila uppdraget till ”Les Milles” är kännbart för paret men de tänker satsa på sitt egna företag nu och vågar stå på egna ben efter många år i branschen. De ska självklart fortsätta skapa musik, ge ut fler låtar med Hanna som vokalist och komplettera med tjänster inom film, grafik och fotografi.

– Vi kommer börja med att nischa in oss på hundar, vi har hund själva och älskar hundar, berättar Hanna.

– Nu är det dags att testa våra egna vingar.

Personligt

Hon drar i trådarna med mjuk hand och ett leende på läpparna

En kvinna sitter på en stol på en scen, kortklippt hår och glad.
Foto: Catharina Nilsson
Personligt
Skurup
ystad
Personligt Att hantera ”Tama flugor och vilda elefanter” - det är en arbetsuppgift som dramapedagog Malin Bennborn har tagit på sig frivilligt att syssla med på fritiden. Det är den sjunde uppsättningen som Beredskapsteatern ska spela på Ystad Militärhistoriska museum i höst. Det är första gången Malin Bennborn deltar i teatergänget.
– Det är jättenervöst. Här kommer jag in i ett väloljat gäng som har hållit i gång sedan 2014, säger hon.
PREMIUM

Malin Bennborn är en glad, envis och omtänksam person. Hon är dramapedagog sedan många år men jobbar med Beredskapsteatern för första gången i höst.

– Jag vet vad jag kan och vill, men det finns många starka viljor i gänget. Jag har träffat dem förut, säger hon och det glittrar i ögonen när hon pratar om gruppen:

– Jag kan göra något bra av det, jag måste bara få dem att inse det, säger Malin som vill vara den tydlige, rättvise och omtänksamma ledaren.

Sista skälvande minutrarna

De har kommit långt i processen, repliker sitter och kläder finns, men golvet knarrar så högt att det måste åtgärdas innan premiären och det finns en hel del kvar att finslipa.

– Den här gruppen är bra, säger Malin och betonar sistnämnda ordet, men det finns rekvisita som inte levererats än och annat som måste fixas. Miljön ska byggas om för att återskapa illusionen av att vara utomhus för cirka 70 år sedan. Det är nu det gäller, de sista skälvande dagarna innan genrep och premiär.

– Jag hoppas få fler såna här uppdrag på fritiden. De ger mig så mycket, säger Malin Bennborn och ler övertygande.

FAKTA

Profilen

Ålder: 46 år

Bor: I Abbekås.

Familj: Ja, sambo, två döttrar och två bonusbarn.

Gör: Är dramapedagog på Kulturskolan i Sjöbo.

Aktuell: Regisserar ”Tama flugor och vilda elefanter” av Lars Ransheim som ska sättas upp av Beredskapsteatern på Ystad Militärhistoriska museum, spelar även rollen som östtysk spion. Genrep den 27 oktober, premiär den 29 oktober. Pjäsen spelas fram till och med 21 november.

Intressen: - Teater, trädgård, havet, böcker, laga mat och baka.

Favoritpjäs: - Så fort den frågan dyker upp svarar jag Fröken Julie. Vi fick spela några scener ur den på gymnasiet och den grep tag i mig, och gör det fortfarande.

Malin Bennborn växte upp med Skurup som en bas i livet. Mamma var hårfrisörska och senare hemmafru och pappa var major inom det militära och familjen hade tre barn. Malin upptäckte tidigt att hon var vad som kallades en pojkflicka. Hon ville inte bli barnskötare som sin syster. Malin ville jobba på cirkus.

– Jag visste att jag inte passade som lindansös så jag sa att jag ville bli elefantskötare som barn, berättar hon.

– Jag var den som ville klättra högst, ha äventyr, cykla fort och spela fotboll. Och så släpade jag hem kassar av böcker från biblioteket också.

Pratar mycket och gärna

När hon blev lite äldre ändrade hon sig och ville bli lärare. Hon ville bli den pedagog som hon själv haft glädje av att ha träffat i skolan, tydliga, roliga och rättvisa ledarfigurer. Matteläraren Tomas Holmgren på Mackleanskolan var en sån. En annan var hennes egen pappa som hon såg undervisa elever på Karlberg i Stockholm. Han var tydlig i sin roll och drog samtidigt underhållande anekdoter, var något av en berättare. Det var något som Malin ärvde till hennes båda döttrars förtret. När de åkte på semester och tittade på fornlämningar eller andra minnesmärken av människans framfart suckade döttrarna när de var små:

– Mamma, är det nu du ska prata så där länge?

Nu är de äldre, Hanna och Stina, 21 och 19 år gamla, och tycker om att höra historier, av både morfar och sin mor.

– Jag tycker om att leda, men vill göra det tillsammans, alltid med ett leende på läpparna, säger Malin för att förtydliga att hon inte har så mycket till övers för demonregissörer utan vill förvalta arvet från de goda förebilder hon själv har mött.

Bytte spår

När det var dags för unga Malin att läsa på lärarhögskolan snubblade hon över en teaterutbildning på Östra Grevie folkhögskola. Ett år med dramautbildning måste vara jättebra för en lärare tänkte Malin och tillät sig själv att studera ett år på folkhögskola först innan hon skulle läsa till mellanstadielärare på lärarhögskolan. Men det blev ytterligare ett år på Östra Grevie folkhögskola istället och därefter jobb på Studioteatern.

– Jag var fast. Det är det här jag vill göra, minns Malin att hon tänkte.

Hon träffade sina barns far, en jazzmusiker, och de flyttade till den pulserande staden Köpenhamn och väntade på att dess kreativa rykte skulle impregnera det unga musik- och teaterparet och visa vägen till arbete. Men det blev inte så. De flyttade hem till Sverige igen och han fick jobb på kulturskolan i Höganäs och hon fick jobb som dramapedagog i Bjärred. De unga tu flyttade till hus i Höganäs och de två döttrarna Hanna och Stina föddes. Efter åren som dramapedagog i Bjärred och föräldraledighet erbjöds Malin Bennborn en fast tjänst på Kub i Helsingborg, det som senare införlivades i Dunkers kulturhus. Karriären tuffade på för Malin med nya roliga uppdrag som kulturkoordinator för projektet ”Kultur på recept” som skulle testas i Skåne och Norrland. Det var ett fantastiskt intressant projekt men slitsamt, minns Malin. Det lades ned och hon gick tillbaka till sitt vanliga jobb som dramapedagog på Dunkers Kulturhus. Men nu kände hon sig inte så kreativ och driven längre. Hennes mor hade gått bort och hon gick igenom en skilsmässa från sina barns far och några år senare var hon helt slut, dränerad på sin sedvanliga energi och kraft. Hon gick in i en utmattningsdepression och var sjukskriven i ett halvt års tid.

– Jag minns att jag satt och sorterade post it-lappar och hade svårt att andas på kontoret. Jag gick ut och höll mig fast i ett träd och ringde en kompis, berättar Malin om den där dagen när hon inte kunde hantera sig själv längre.

Tillbaka efter utmattning

Hennes intresse för matlagning blev en väg tillbaka in i arbete. Efter en sommar med mat och event på Orangeriet i Ängelholm vaknade livsandarna till liv igen. Hon försökte förtvivlat hitta en lagom balans i sina kommande tjänster och hittade rätt när hon sökte ett jobb i Sjöbo kommun, 80 procent fritidsledare och 10 procent dramapedagog. Tillsammans med kollegan Paula Brante jobbar hon med utveckling av kulturella projekt för barn och ungdomar i Sjöbo. Återhämtningen går bra.

I jul ska hon sätta upp Höganäs gymnastikförenings julshow igen. Det är närmare 500 pigga gymnaster som ska regisseras. Malin ser jätteglad ut när hon pratar om barnen som är allt från små och nybörjare till äldre och tillhörande Sverigeeliten.

Men först ska hon djupdyka in i en familjeangelägenhet. För för tre år sedan träffade Malin kärleken igen. På en dejtingsajt dök den skönsjungande Marcus Ransheim upp. Det var så lätt och roligt att umgås med Marcus så Malin hade svårt att få rätsida på upplevelsen. Kunde en relation vara så okomplicerad?

– Marcus var lugnet och tryggheten själv och vi fick oändligt många skratt, precis det som jag alltid längtat efter, berättar hon.

Paret köpte ett hus i Abbekås under pandemin och har skapat ett hem med plats för sina barn. Och i höst ska de jobba tillsammans också. Malin ska regissera sin livskamrat i ”Tama flugor och vilda elefanter” och förvalta sin nya svärfader Lars Ransheims senaste manus.

– Hur mycket jag än känner efter om jag orkar det här eller inte, så känner jag bara att jag får så mycket tillbaka. Nu är allt bara roligt igen.

ystad

Seminarium om utbyggnad av E65 i riksdagen

Foto: Claes Hall
ystad
Skurup
Ystad Företagarna Ystad håller under onsdagen ett lunchseminarium i Riksdagen där man vill få till en utbyggnad av E65. Man hoppas att en utbyggnad kan främja en positiv utveckling i sydöstra Skåne.

Under onsdagen anordnar organisationen Företagarna Ystad ett seminarium i Riksdagen. Syftet är att försöka få till en utbyggnad av E65. Något man menar skulle främja en positiv utveckling för näringslivet, turismen och sysselsättningen i sydöstra Skåne.

Utbyggnaden av hamnen i Ystad är en annan anledning som nämns som ett argument för en upprustning. Då gör man gällande att vägen har en stor betydelse för hur mycket varor som kan föras in och ur landet.

Tillsammans med Företagarna Ystads representant Bo Johnson medverkar kommunstyrelsens ordförande i Ystad, Kristina Bendz (M) och regionrådet Yvonne Augustin (S) med flera.

Under mötet kommer man presentera en rapport som konsultbolaget Lunicore tagit fram på beställning av Företagarna. I den presenteras styrkor som finns i regionen samt åtgärder som behövs. Därefter följer kommentarer och paneldiskussioner med deltagarna.

ystad

Jazzfestival i ur och skur

Jan Lundgren.
Foto: Lars Grönwall
ystad
Kultur och nöje
Musik Idag går startskottet för Ystads jazzfestival. Jan Lundgren, som är konstnärlig ledare för festivalen, är nöjd med balansen i det fyra dagar långa programmet, där Georg Riedel är hedersgäst och en hel dag ägnas åt svensk jazz.

När pandemin satte käppar i hjulet för festivalerna såväl förra året som i år och de flesta tvingades att ställa in – då valde jazzfestivalen i Ystad istället att ställa om.

Jan Lundgren, världsberömd pianist och konstnärlig ledare för festivalen, skrattar när han får frågan om hur de har lyckats hålla modet uppe hela vägen genom pandemin.

– Jag tror att det handlar om att vi är positivt lagda, haha. Den största risken var faktiskt att starta festivalen 2010, då hade vi inte den ekonomiska trygghet och uppbackning som vi har idag. Då var vi fem personer som skulle starta festival. Idag har vi starka aktörer med oss, som Musik i Syd. Det gör att vi, givetvis i samråd med dem, vågar att genomföra festivalen även när läget kanske inte är det bästa, säger Jan Lundgren och berättar att de tagit stor lärdom av förra året inför årets festival.

– Eftersom vi körde förra året så var vi rätt säkra på att vi skulle kunna genomföra festivalen det här året också. Vi gjorde planeringen i höstas och i början av året började besluten tas och sedan i februari och mars var det dags för det slutliga och stora beslutet om det skulle bli en festival eller inte. Men alla vi 13 personer som jobbar med jazzfestivalen kände oss relativt trygga med att vaccineringen skulle ha kommit igång och att det skulle gå att göra en festival, fortsätter han.

Jag tror det handlar om att vi är positivt lagda. Den största risken var att starta festivalen.

Och visst blir det en festival, precis enligt planerna. Med start idag och final på lördag är det 33 programpunkter som ska avverkas, och på fredag ägnas hela dagen åt svensk jazz. Festivalen gör nämligen då ett samarbete med Kungliga musikaliska akademien, som firar 250 år.

– Vi startade den här festivalen med en devis att det skulle vara en internationell jazzfestival och att vi skulle ha en internationell profil för att få hit artister från olika delar av världen, och det har vi försökt hålla. Det har givetvis varit tuffare i år av förklarliga skäl och därför har vi koncentrerat oss på europeiska artister. Hela fredagen är dock vikt åt svenska artister från olika generationer, med en hyfsad blandning mellan killar och tjejer. Precis som vi försöker med programmet generellt. Vi vill visa jazzens breda form. Vi har alltid varit bra på att visa jazzens inre kärna men det finns mycket jazz med influenser av andra genrer som till exempel hiphop och folkmusik. Det ligger i jazzens natur att utvecklas och eftersom musikerna vidgar jazzen på det sättet, så måste vi också visa det, säger Jan Lundgren.

Han tycker dock det är trist att årets stora dragplåster, Stacey Kent, har tvingats ställa in, men är samtidigt mycket nöjd med hennes ersättare Rosalia de Souza.

– Hon spelade på jazzfestivalen i Köpenhamn nyligen och fick fem stjärnor i Politiken, hon gjorde verkligen succé. Två dagar efter jag läste det här så tvingades Stacey Kent att ställa in och då tänkte jag direkt på Rosalia de Souza. Men det satt hårt inne! Hon har ett väldigt tajt schema så vi hoppas att hon hinner som hon ska till konserten, skrattar Jan Lundgren.

Festivalens hedersgäst i år är Georg Riedel. Vad har han betytt för svensk musik tycker du?

– Mycket, otroligt mycket! Han är en av dem som varit med i svensk jazz länge, sedan i början av 1950-talet. Svensk jazz blev internationellt känd i just mitten av 1950-talet med namn som Lars Gullin, Arne Domnérus, Putte Wickman och Bengt Hallberg. Musiker som hade otroligt hög nivå på sitt spel. Sverige ansågs som ett av de främsta jazzländerna då. Och mitt i det här befann sig Georg Riedel. Väldigt ung men han spelade med alla de bästa redan då. Sedan dess har han bara fortsatt att utvecklas. Det är otroligt, och han är 87 år nu. Så han har gjort mycket för svensk musik.

Och för dig?

– Han har alltid varit en stor inspiration. Vi gjorde ju skivan Lockrop ihop och han imponerade stort med hur kreativ han är. Vi gör en konsert nu på festivalen också tillsammans, på fredag, ett slags fortsättning på skivan vi gjorde.

I samband med Jan Lundgrens och Georg Riedels konsert delas även ett nytt pianostipendium ut.

– Vi har infört Ystad jazz piano award som kommer att gå till en ung internationell artist. Musikern i fråga får också en konsert på Ystads teater nästa år, där finns en jättefin Steinway-flygel. Anledningen till att det är ett pianostipendium är att det finns väldigt få sådana. Så vi får se hur vi kan utveckla det framöver.

Vilken akt är du mest nöjd med över att ha bokat i år?

– Ingen och alla, haha. Att lägga programmet handlar om balans. Det är det allra viktigaste, alla bokningar i år behövs för att bli en bra helhet. Så, jag är nöjd med alla!

FAKTA

Jan Lundgren tipsar

Jan Lundgren tipsar om fyra akter om man vill bredda jazzperspektivet.

Alicia Lindberg kvintett:

– En ung jazzmusiker, sångerska och kompositör som studerar på folkhögskola. Väldigt begåvad sångerska och hon kommer hit med band, med Ebba Dankel på piano som är en mycket lovande pianist.

När och var: 5 augusti, klockan 14.00 på Hos Morten café.

Andreas Schaerer:

– En röstkonstnär från Schweiz som avslutar lördagen på Ystads teater, hela lördagen är nämligen vigd åt vokalister. Han sjunger solo och påminner mycket om Bobby McFerrin. Ett spännande inslag i programmet.

När och var: 7 augusti, klockan 21.00 på Ystads teater.

Yamandu Costa:

– Han är en virtuos på brasiliansk sjusträngad klassisk gitarr och verkligen en supersensation. Detta får man inte missa!

När och var: 5 augusti, klockan 21.00 på Ystads teater.

Wallander kvintett:

En grupp från Ystad med Erik Adner Wallander på piano. Han är en ung pianist som har stora chanser att lyckas i framtiden.

När och var: 7 augusti, klockan 12.00 på Hos Morten café.

Hela programmet hittar du på: ystadjazz.se

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

NannyPoppins

Fler tar hjälp av nanny - ökningen väntas fortsätta när RUT-avdraget tredubblas

NannyPoppins Det finns just nu ett stort intresse av att anlita en nanny. Barnvaktsföretaget NannyPoppins beskriver hur det finns ett stort intresse för att få hjälp med barnpassning och att det stora intresset förväntas växa när möjligheten att göra skatteavdrag för tjänsten utökas.

Det är en fantastisk förmån att vara förälder. Du får möjligheten att se ett barn växa upp och formas till en egen människa och utvecklas år för år. Men med det sagt så behöver föräldraskapet inte alltid vara enkelt - det är prövande att vara förälder. Du måste ha förmågan att prioritera mellan saker i livet, du aldrig hade velat prioritera mellan. Det gäller därför att göra de val och beslut som är bäst för familjen som helhet - även om det inte finns något facit över vad som är rätt beslut i alla situationer. Ett sätt att frigöra mer tid att göra de saker du vill och behöver göra som förälder är att ta in en nanny. En nanny som kan bidra till omsorgen av ditt barn och avlasta dig som förälder några timmar i veckan och på så sätt frigöra tid för att ni kan göra annat.

Nanny - möjliggör tid för karriär och socialt liv

Möjligheten att få hjälp av en nanny innebär att man skapar tid för annat som man tidigare inte haft tid att göra. Det kan handla om att arbeta de där extra timmarna på jobbet, kanske för att senare kunna göra anspråk på en chefstjänst eller annat roligt uppdrag man är intresserad av. Det kan också innebära att man får mer tid över till att träffa vänner, eller släkt.

Trygg barnvakt

En av NannyPoppins viktigaste fokusområden är trygghet. Det är viktigt att familjen känner sig trygg med att den barnflicka man anlitar är pålitlig och trygg i omsorgen av ens barn. Därför har NannyPoppins ett mycket seriöst rekryteringsförfarande där bara en ett fåtal av hundra sökanden får jobbet. Rekryteringsförfarandet innehåller flera olika djupintervjuer samt tester och ett krav är att personen innan den anställs som barnvakt, har erfarenhet av att passa barn. NannyPoppins kontrollerar även att personen inte förekommer i belastningsregistret, samt gör flertalet slagningar i offentliga register för att kontrollera att personen inte förekommer i övriga domstolstvister. Vill du läsa mer om NannyPoppins rekryteringsprocess av barnvakt.

Pedagogisk barnflicka

Det blir allt vanligare att föräldrar önskar en pedagogisk nanny. Det handlar givetvis inte om att mötet mellan barnvakt och barn ska bli en undervisningssituation, utan att de lekar och aktiviteter som nannyn gör med barnet har en pedagogisk baktanke i syfte att utveckla barnets förmåga att läsa, skriva, räkna och tala. Det går även att ägna en viss del av tiden med nanny till traditionell läxläsning, Skatteverket medger att 10 procent av barnpassningstillfället får ägnas åt detta givet att familjen i fråga vill ha fullt RUT-avdrag.

Handplockad nanny

NannyPoppins handplockar alltid en nanny till er familj. Det innebär att företaget lyssnar in era behov och förutsättningar och utifrån det sätter er i kontakt med en av bolagets nannys som stämmer in på era önskemål. Ni får träffa er nanny för ett första gratis möte och därefter ta ställning till om ni vill gå vidare. Det finns även andra aktörer som arbetar med barnpassning, en sådan är myNanny, läs mer om myNanny här och hitta en nanny.

Personligt

Han kreerar sina egna världar med färg, detaljer och humor

En man och en minitayrby med järnväg.
Foto: Catharina Nilsson
Personligt
ystad
Personligt Fantasi är något som Lars Ransheim besitter i överflöd. Han har inte tråkigt i någons sällskap, inte sitt eget heller. På vintrarna bygger han tågmodeller och om somrarna sitter han på verandan och målar akvareller. I höst ska han återigen producera ett lustspel för Beredskapsteatern, det sjunde i ordningen.

Kreativiteten upptäckte Lars Ransheim tidigt i livet. Han tecknade och målade i grundskoleåldern och var van vid att det var han som vann olika teckningstävlingar. Trots att hans far var reklamtecknare och Lars hade ärvt anlaget för att gestalta tänkte han sig inte att gå i pappas fotspår. Han hade arbetat på Asea en sommar och funderade på att bli elingenjör.

– De tjänade ganska bra, förklarar Lars Ransheim sina tankebanor som ung.

Det var inte förrän en bekant frågade rakt ut om han verkligen inte skulle söka till, ”Akademiet for fri og merkantil kunst” i Köpenhamn, motsvarigheten till Konstfack i Sverige, som vaknade till. Han sökte, kom in och utbildade sig till AD, art director, till formgivare inom reklambranschen.

– Det var höjden av all lycka att gå där, tycker Lars Ransheim som stortrivdes med sitt val.

FAKTA

Profilen Lars Ransheim

Ålder: 77 år

Bor: I villa i Ystad

Familj: Hustrun Monica och tre söner, Andreas, Mathias och Marcus.

Gör: Är pensionerad AD, art director, det vill säga, visuell formgivare.

Fritidsintressen: - Det är så många så det går inte att räkna, att teckna, måla, fotografera, filma, teater, skriva, bygga modelltåg, bygga modeller som skepp och stridsvagnar och liknande, och skriva teatermanus.

Aktuell: Förbereder inför Beredskapsteaterns planerade föreställning av lustspelet ”Tama flugor och vilda elefanter”, med premiär i månadsskiftet oktober/ november inför en publik om 40 personer. Lars Ransheim är producent och manusförfattare till Beredskapsteatern och gör även teatergruppens affischer.

Motto: - Jobba på så länge du kan!

När han var färdigutbildad tog han jobb på Hemmets Journal där han både formgav och skrev, framför allt var han layoutchef under de 16 åt han arbetade på tidningen. Det var viktiga år i hans liv eftersom han träffade sin blivande fru där när han började jobba på tidningen, 24 år fyllda. Monica var 16 år och jobbade på annonsavdelningen och de blev ett par.

– Hon var snygg, snäll och rar, och vi hade det trevligt tillsammans, berättar Lars Ransheim.

Paret ingick äktenskap två år senare, skaffade en vespa och bodde i en enrummare i Malmö.

– Vi sparade Monicas lön i två års tid för att lägga undan till en insats för ett radhus.

Med tiden köpte de ett radhus i Husie och fick sitt första barn. Monica var hemmafru i många år och tog hand om de tre sönerna och Lars Ransheim bytte arbetsgivare till RHR reklambyrå och uppgraderade radhuset till en villa i Skanör.

Lars Ransheim, hemma hos sig i huset i Ystad där han har modelljärnvägar och sitter och målar på terassen som vetter mot en rosträdgård.
Foto: Catharina Nilsson

På filmgala i Cannes

Innan Lars träffade Monica och förälskade sig i henne hade han förälskat sig i Frankrike. När han var 16 år gammal fick han följa med sin mor och bror, morbror och moster, till franska rivieran under sommaren. Den unge entusiastiske resenären hade sparat pengar till en exklusiv filmkamera av märket Bolex Paillard, och på plats i Cannes mumlade han något om, ”Nous sommes suédois.” Vi är svenskar, vilket var sant, men sen drog han till med att han och brodern jobbade på Sveriges Television också. De fick röra sig inne på filmområdet och det var spännande tyckte ynglingen. Många år senare fick han i uppdrag av RHR reklambyrå att dokumentera festivalen i Cannes, avlönad denna gång, och det var lika roligt då.

– Jag bodde på Carlton hotell med väldigt mycket kändisar. Det var en spännande vecka, minns Lars som alltid varit foto-, film- och teaterintresserad.

Han kom att resa tillbaka till franska rivieran med Monica och barnen varje år under tjugo års tid och på en av resorna hittade han italienska Rivarossi-tåg i en liten butik. De var så realistiskt återgivna och vackert formgivna att Lars inte kunde låta bli att köpa på sig flera stycken modelltåg. Hemma låg de i sina lådor och kom inte till användning. Inte förrän långt senare, när Monica gav Lars en fin julklapp 2008, då började Lars intresse för att bygga tågmodeller att utvecklas.

– Det var väldigt snällt. Det var en fantastisk julklapp. Det var digitala Märklintåg och ångloken lät som riktiga ånglok och dieseltågen lät som dieseltåg. Nu plötsligt var det mycket roligare att bygga, berättar han.

Ytterligare några år senare hittade han andra modellbyggare och 2014 blev några av dem ombedda att bygga ett beredskapsläger i en glasmonter på Ystads militärhistoriska museum. Sedan dess har han konstruerat många modeller på museet, bland annat stationshuset i hamnmiljön och klostret, en kopia på Ystads centrala kyrkobyggnad. Så snart han klev in i museet och såg en scen i lokalerna utbrast han:

– Här borde man spela teater.

En styrelsemedlem i stiftelsen hörde honom och svarade helt sonika:

– Gör det!

Lars Ransheim gick hem och skrev ett manus, ”Majorens dotter.” Därefter drog han ihop ett gäng människor han kände som blev Beredskapsteatern som nu har gett sex olika lustspel på museet.

Ny föreställning till hösten

Under pandemiåret 2020 blev det ingen föreställning men nu ligger ett nytt manus, ”Tama flugor och vilda elefanter”, och väntar på att få liv. Om allt går som planerat ska skådespelarna börja repetera när alla kommit tillbaka från sina semesterledigheter.

Lars ser fram emot det. Han är lite rastlös och vill gärna var aktiv hela tiden, riktigt gott om tålamod har han i princip bara när han bygger modeller.

– Vi är många som ser fram emot lustspelet, både skådespelare och publik, konstaterar han.

På skrivbordet ligger även ett filmmanus och väntar på att hitta sin översättare, ”Röd granit”. Det bygger på verkliga händelser under andra världskriget då röd granit hämtades från Mont Louise till arbetslägren i Tyskland.

– Jag förstår inte att inte den här historien redan är berättad, säger han och varvar upp och berättar hur en engelsman får tag i en tysk uniform och lyckas fly.

Fantasi har aldrig varit en bristvara hos Lars Ransheim. Nu önskar han bara att få skriva ytterligare några manus.

Sjöbo

Flera hemma när lägenhetsbrand utbröt

Sjöbo
ystad
Ystad En brand utbröt i en lägenhet i ett flerfamiljshus i Ystad vid 10-tiden på midsommardagen och ett flertal personer befann sig i byggnaden. Samtliga fick evakueras av räddningstjänst.

– Alla har blivit undersökta av ambulanspersonal och ingen har kommit till skada, säger Göran Glifberg, yttre befäl i sydöstra Skånes räddningstjänstförbund.

Det var vid klockan 10.12 som SOS fick in flera samtal om kraftig rökutveckling från ett flerfamiljshus på Blekegatan i Ystad. Inringare uppgav att trapphuset var rökfyllt och att ett okänt antal personer var kvar därinne.

Tre ambulanser och sju enheter från räddningstjänsten åkte till platsen. Rökdykare skickades in i huset, där det brann i en av lägenheterna. Samtliga av de boende, omkring tio personer, evakuerades ur huset.

Vid 11-tiden var branden släckt och räddningstjänsten arbetade med att ventilera ut röken från fastigheten. Lägenheten som brunnit är totalskadad, berättar brandbefälet, och man ska nu undersöka hur pass allvarligt fastigheten har rökskadats.

– Vi inväntar en restvärdesledare nu och så kommer vi gå igenom alla lägenheter för att kolla skadorna, säger Göran Glifberg och tillägger att han tror de boende ska kunna återvända till sina hem under dagen.

Personligt

På rätt väg med ”Allt skall du förlora”

En man i en karmstol.
Foto: Mikael Cadier
Personligt
ystad
Personligt Författaren och bibliotekarien Magnus Cadier har hittat hem. Mitt i livet med andra boken på gång inser han att allt är som det ska. Efter att ha läst ordet ”refuserad” ungefär hundra gånger utan att ge upp ser han nu fram emot att andra boken, ” Allt skall du förlora”, ges ut i höst. Nu får livet gärna fortsätta i samma linje:
– Jag drömmer om att få fortsätta vara författare, skriva till jag blir 97 år och dör, säger han.

Magnus Cadier är hemma i sitt hus på landet denna dag, i Hagestad på Österlen. Här har han bott med sin make Mikael Cadier i tio års tid och de har satt sin prägel på kåken. I fjor skaffade de sig höns och sedan tidigare har de tre katter. Livet är gott, även om pandemin lägger sordin på tillvaron. Det blir ingen stor fest när Magnus Cadier fyller 50 år, men hela året har maken Mikael firat Magnus med presenter och överraskningar så han är mer än nöjd med uppvaktningen.

Magnus Cadier växte upp på landet, i Kumla kyrkby utanför Sala. Mamma och pappa var lantbrukare och han var äldst i en syskonskara om tre. Livet hemma var som i ”bullerbyn” som Magnus själv beskriver det. I skolan var det tvärtom - ett eskalerande helvete. Redan från småskolan var han mobbad och det blev värre när han gick högstadiet inne i Sala. Varför det blev så här har han ingen aning om.

– På något vis har jag alltid känt mig annorlunda, känt att jag kanske varit provocerande eftersom jag inte tog skit. Slog någon mig så slog jag tillbaka, och så fick jag ännu mer stryk, berättar han.

Tufft i skolan

Hemma sade han inte så mycket om livet i skolan. Men när han skulle välja gymnasium var det absolut bästa med nya skolan att den låg 30 mil från hembygden. Hästgymnasiet i Skara valde han. Eftersom han ridit lite och hjälpt en travtränare tänkte han, iklädd punkutstyrsel ena dagen och hippikläder den andra, att han kanske också kunde bli travtränare. Fast innerst inne visste han att det inte lockade egentligen.

Efter gymnasiet hittade han en utbildning till bokbindare via en kompis, och nu framträdde plötsligt vuxenlivet som välkomnande och inkluderande. På folkhögskolan i Leksand gick alla klädda i en personlig klädstil och för första gången kände han sig inte som en udda fågel.

– Det är ett av de absolut roligast åren i mitt liv. Det var en konstnärlig miljö och jag kände mig inte konstig.

– Där kom jag också ut för mig själv, säger han och fortsätter:

– Jag sade till mig själv att jag är homosexuell, och det är okej.

En klasskamrat berättade mot slutet av studietiden att hon var lesbisk och sedan försvann hon till Göteborg och öppnade ett bokbinderi. Magnus Cadier satte sig på tåget och gjorde en av de viktigaste resorna i sitt liv. Han skulle till Göteborg och berätta för Anna-Lena att han också var homosexuell. Det skulle bli mer verkligt och mindre ensamt att dela erfarenheten med någon annan.

– Det var en kväll, jag minns det nästan som i en film, vi skulle ha picnick i Slottsskogen. Och när vi skulle gå ner i källaren och hämta en filt frågade hon om jag träffat någon tjej, där bland cyklar och bråte. Nej, jag gillar killar, svarade jag.

– Det var fantastiskt att kunna prata med någon annan och vara helt ärlig, prata om känslor och tankar utan att förställa sig. Det var stort.

Sedan tog det inte lång tid innan Mikael dök upp på en krog i Göteborg, mannen som varit hans livskamrat sedan tidiga 20-årsåldern. Men det tog ett halvår innan Magnus smält hela situationen och släppte in honom i sitt liv. Sedan dess har de hållit ihop, pluggat, jobbat och flyttat runt tillsammans.

När Magnus Cadier är nio år köper han en skrivmaskin för surt hopsparade pengar. Och under gymnasietiden får han inte högsta betyg i hästskötsel, däremot får han hela skolans språkstipendium. Intresset för att läsa och skriva framträder allt tydligare för Magnus Cadier under årens lopp och han utbildar sig till bibliotekarie. Det är makens behov av att läsa museikunskap vid Lunds universitet som tar paret till Skåne och Magnus Cadier får fast jobb som barnbibliotekarie i Trelleborg.

Att han var barnbibliotekarie under 20 års tid tror han har att göra med att han ville stötta barn, eftersom han fortfarande hade i färskt minne att det var svårt att växa upp.

– Eftersom jag hade det så jobbigt i skolan, och de vuxna omkring mig betydde så mycket, tänkte jag att jag kunde göra skillnad för barn och ungdomar som bibliotekarie.

– En vuxen som lyssnar som inte sätter betyg, som bibliotekarie är man ganska neutral, utanför både skola och familj, och det kan ofta vara ett bra sätt att mötas på, tycker han.

FAKTA

Profilen

Ålder: 49 år

Familj: - Maken Mikael Cadier.

Bor: - Litet hus på Österlen, som vi köpte för tio år sedan. Det var mer att göra än vi trodde. Vi har inte målat om fasaden än, men vi köpte färg i fjor.

Gör: - Författare och bibliotekarie.

Aktuell: Fyller 50 år 20 maj.

Mer på gång: Ger ut sin andra roman i höst, ”Allt skall du förlora” på förlaget Thorén & Lindskog.

Fritid: - Vi har skaffat höns i fjor, så hönsen, att läsa, skriva, se film och ta hand om trädgården.

Det här läser jag helst: - Kortromaner, det spelar ingen roll vilken författare, romaner som är max 200 sidor. Jag tycker att de har ett förtätat språk och koncentrerade berättelser som talar till mig.

Skriver gärna: - Brev. Jag skriver brev på skrivmaskin, ett i veckan till vänner och bekanta. De blir så glada. Det är skillnad mot författandet, här måste jag formulera mig i huvudet innan jag skriver, för jag vill inte kladda med tippex.

Det här klär jag mig i: - Vintage, nästan alltid. Jag handlar inte second hand bara för miljöns skull utan för att jag tycker om att ha kläder som någon annan har burit, plagg som har en historia. Vem har burit dessa skor, vad gjorde han, var han lycklig? Och så tycker jag att det är snyggt.

Detta finner jag vackert: - När jag tittar ner i knäet och ser någon av våra tre katter som har rullat ihop sig likt en kanelbulle.

Nyligen har han valt att jobba som socialbibliotekarie på Skurups bibliotek, med bokservice till äldre, arrangemang av författaraftnar och andra evenemang. 2019 kom hans egen debutbok ut, ”November har 31 dagar”. Historien är fiktiv även om den har likheter med hans eget liv och har betytt att han nu har ett förlag som planerar att ge ut hans andra bok, ”Allt skall du förlora”. Den nya boken bygger på sanna uppgifter om hans mormors syster Solveig som bara blev 14 år gammal. Historien har bränt sig fast i hans inre och han kunde inte låta bli att återberätta historien om hennes korta liv.

Känsligt ämne i släkten

– Det var inte tabu att prata om henne i släkten, men det var ändå inte något man pratade om. Det var otroligt sorgligt.

– Men med boken får Solveig evigt liv, säger Magnus Cadier och förklarar att han återger hennes livshistoria likt olika kronblad, tills hela blomman framträder.

Men det tog mycket möda att hitta en förläggare som var intresserad av att ge ut hans första bok. Fler än hundra gånger kom manuset i olika bearbetningar tillbaka, utan att någon nappade. Till en dag då Jörn Lindskog klev in på Skurups bibliotek och presenterade sig. Då darrade Magnus Cadier av spänning efter att han gått. Det skulle ta ytterligare 12 månader innan förläggaren bestämde sig för att ge ut boken.

– Onsdagen den 11 april 2018 kom det ett mejl, och i ämnesraden stod det ”Yes”. Det var nästan svårt att ta in.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL