Opinion

Hämta näring från de gröna rötterna

Opinion
Krönika

Att partierna bara har två val och måste inordna sig i två ”block” är en förenklad bild som det är viktigt att genomskåda.

I dagens politiska turbulens är det lätt att tappa perspektiven. Att partierna bara har två val och måste inordna sig i två ”block” är en förenklad bild som det är viktigt att genomskåda. Agerandet är lättare att för förstå för den som känner historien.

Centerpartiet och Annie Lööf angrips från höger och vänster för sin markerade mittenposition. Det är emellertid från mitten partiet genom decennierna med framgång kunnat påverka samhället. Partinamnet markerar detta.

Redan 1911 skrev initiativtagaren Carl Berglund i Landsbygden att Bondeförbundet skulle bli ett verkligt frisinnat demokratiskt parti, vars styrka ej kommer att brytas vare sig av stadsradikalernas yra eller högerns flinthårda konservatism. Det bleve i ordets finaste bemärkelse ett centerparti, som på ett fulltroget sätt representerade det praktiska livets krav.

Från mittenpositionen har Bondeförbundet/Centerpartiet sedan dess, ofta framgångsrikt, kunnat påverka genom samverkan med andra partier. Väljarnas röster och sakpolitiken har avgjort vad som har varit möjligt. Så är det även idag.

Den för landet viktigaste överenskommelsen är krisuppgörelsen med Socialdemokraterna 1933. Axel Pehrsson i Bramstorp gjorde då upp med Per Albin Hansson om en politik som pressade ned arbetslösheten bland arbetarna och räddade många bönder från konkurs. Genom de båda skåningarnas ”kohandel” drogs mattan undan för fascistiska organisationer och partier. Den ännu sköra svenska demokratin räddades för framtiden.

Under de följande decennierna fortsatte folkhemsbygget i samverkan mellan arbetarnas och böndernas partier. Gunnar Hedlund och Tage Erlander samarbetade på 1950-talet i en koalitionsregering. I en valbroschyr 1956 markerade Bondeförbundet centerpositionen som ”ett medelvägens parti”, även ideologiskt:

Socialismen betonar starkt tryggheten för människorna och liberalismen den individuella friheten. Bondeförbundet vill i sin politik förena dessa båda målsättningar. Det vill skapa trygghet och vidmakthålla den personliga friheten.

Mellan 1950- och 70-talen breddades och stärktes Centerpartiet. 1973 valde över 25 procent av väljarna centergrönt. Partisekreteraren Gustaf Jonnergård spelade en nyckelroll. Han markerade centerpositionen och underströk att marknadskrafterna måste omgärdas med ramar för att motverka koncentration och centralisering. Partiet betecknade sig som decentralistiskt, senare när miljöpolitiken blev viktigare även ekohumanistiskt.

Under 1960-talet utvecklades ”mittensamverkan” med Folkpartiet, vid den här tiden uttalat ”socialliberalt”. Även Centerpartiet markerade de få gånger partiet använde liberal retorik det socialliberala. Planerna på sammanslagning gick dock i stöpet, främst eftersom många inom centerrörelsen ansåg Folkpartiet som alltför centralistiskt.

Genom valet 1976 gav väljarna Thorbjörn Fälldin möjlighet att bilda en centerledd icke-socialistisk (”borgerlig” undveks) regering. Fälldin markerade att regeringen skulle bygga på mittenpolitiken grund. Moderaterna fick ansluta sig till denna politik för att ingå.

I början av 1990-talet ingick Centerpartiet i den moderatledda Bildtregeringen, men det innebar inte heller nu att partiet var inmurat i ett högerblock. När Socialdemokraterna med Göran Persson som statsminister återfått regeringsmakten medverkade Centerpartiet med Olof Johansson och Per-Ola Eriksson i spetsen till att få ordning på den miserabla ekonomin. Utifrån en självständig mittenposition.

Allians för Sverige, som Maud Olofsson tog initiativ till 2004, kan ses som ett högerblock. Samarbetet möjliggjordes emellertid av att Moderaterna med Fredrik Reinfeldt vid den här tiden tog ett stort steg in mot mitten. Under Alliansens tid, fram till 2018, skapades dock bilden att svensk politik var uppdelat i två block med en hög mur mitt i väljarkåren. En bild som många fortfarande lever med.

För att förstå dagens situation är det emellertid viktigt att känna bakgrunden. Centerpartiet har genom decennierna verkat utifrån en självständig mittenposition. Så även idag. I den framtidsagenda partiet fastställde i maj understryks ett samarbete ”i den breda politiska mitten” är det bästa för Sverige. En naturlig positionsbestämning om man hämtar näring från de gröna rötterna.

Opinion

Den känsliga friskolefrågan

Opinion
Opinion

Friskolornas riksförbund menar att ett vinstförbud slår undan benen för alla privata bolag som driver skolor. Svenskt Näringsliv är inne på samma linje, och menar att det i praktiken handlar om ett förbud för företag att äga skolor.

Det hade förstås varit en rejäl kioskvältare om företrädare för näringslivet och de fristående skolorna hade applåderat ett förbud mot vinster. Alltså, det är inte alls märkligt att de är kritiska. Det reservationslösa försvaret av vinster är emellertid kontraproduktivt. Det är, tror jag, det som mer än något annat kan bidra till att förslaget om vinstförbud förverkligas.

Inför Socialdemokraternas kongress har partiets ledning föreslagit ett vinstförbud inom skolan. Hur det ska utformas mer i detalj framgår inte, men den principiella inställningen är tydlig. Eventuella överskott ska stanna i verksamheten. Förslaget kommer knappast som en blixt från en klarblå himmel. Socialdemokraternas skepsis till privata vinstintressen inom välfärden är väl känd, men i dagens riksdag finns det inte tillräckligt med stöd för förslag i den riktningen.

Möjligen är en förändring på gång. Liberalerna och nu senast Centerpartiet har öppnat för en reglering av friskolornas frihet. Steget till ett vinstförbud är fortfarande långt, och därmed är det långt till ett parlamentariskt stöd för S-förslaget. Men om det är något som kan knuffa opinionen närmare ett vinstförbud så är det ett reservationslöst försvar av dagens ordning.

Ingen kan rimligen förneka att det finns en målkonflikt. Det kommer i princip alltid att behövas mer pengar inom skolan. Det kommer att finnas en elev som behöver ett ännu bättre stöd, personal som förtjänar bättre villkor och lokaler som behöver rustas upp. Det är konkurrens om varje skattekrona, och därför kommer det alltid att finnas någon som på goda grunder hävdar att pengarna borde stanna i skolan i stället för att betalas ut till ägarna.

Det vet uppenbarligen Ulla Hamilton, Friskolornas riksförbunds vd, och det är därför som hon säger till DN apropå vinstförbudet att företagen bara kan ta ut några procent i avkastning. Tänk tanken att en vd för bilbranschen hade sagt något liknande, att det är svårt att göra några stora vinster, att nivån på avkastningen är och förblir låg. Det är självklart en omöjlig tanke.

Friskolornas riksförbund vet att det är en känslig fråga eftersom det handlar om en offentligt finansierad verksamhet och att det finns ett brett stöd för tanken att resurserna ska fördelas efter elevernas behov. Därför försöker Ulla Hamilton i sitt uttalande balansera mellan aktieägarnas och det allmännas intresse.

För min egen del är jag inte kategorisk motståndare till fristående skolor. Knappt en femtedel av alla grundskoleelever och var tredje gymnasieelev går i en fristående skola. Ungefär 200 000 elever går i skolor som ägs av aktiebolag(enligt Ekonomifakta). En del fristående skolor är riktigt bra, andra mindre bra. En del ägare försvinner säkert om vinsterna begränsas, men det är också fullt möjligt, för att inte skriva troligt, att det finns ägare som har stor respekt för allmänintresset. Ägare som håller med om att fristående skolor inte kan leva i en helt egen värld, med andra villkor än de kommunala skolorna. Som ogillar vinstförbud men som inser att dagens ordning är orimlig och som är öppna för ökad offentlig insyn och vinstbegränsningar.

Om alternativen bara är två, antingen ett totalförbud mot vinster eller en total frihet att ta ut vinster, då är jag rätt säker på att det förstnämnda förslaget vinner i längden.

Opinion

Rosengårdseleverna är tryggast

Opinion
Opinion

Många förvånas nog över att femteklassarna på Rosengårdsskolan i Malmö svarar att de känner sig tryggare än de i samma årskurs på andra skolor. Det beror till stor del på ”Rosengårdsmodellen” men också på förståelsen för socialt utsatta områden.

Många utanförskapsområden som främst diskuteras utifrån en problembild kan vara trygga platser att växa upp i, vilket kan verka konstigt för utomstående. Givetvis gäller det inte när det börjar skjutas eller sprängas: då går ingen säker.

Som uppväxt i ett område som nu är punktmarkerat som kriminell belastat och otryggt har jag förstahandserfarenhet av att känna mig trygg på ett sådant ställe. Ofta finns där också en god sammanhållning mellan de boende och lärare som väljer skolor i utsatta områden har ofta höga ambitioner med att undervisningen ska ge alla samma möjligheter. Det kan trots problemen finnas en god grund att bygga på.

Statistiken från Rosengårdsskolan är intressant inte minst för att man kan få intrycket att dessa förorter och de skolor som finns där är bortom räddning och så är det givetvis inte. Framgångarna på Rosengård vilat på att man vågat sätta tydliga gränser och ställa krav på eleverna, vilket har blivit uppskattat och gynnar elever som vill slippa bråk och stök, men tidigare hamnat i kläm, vilket är rättvist: bråkmakarna är en minoritet som inte ska sätta agendan

Opinion

Åter till efterkrigstiden för Storbritannien

Opinion
Opinion

Det råder brist på bensin, vissa matvaror och flaskvatten i Storbritannien. Tyvärr förvånar det inte att Brexits försvårande för utländsk arbetskraft att stanna i landet orsakat brutna leveranskedjor.

Bensinbristen var under måndagen sådan att mackar fick stänga och köerna till de ställen som fortfarande kunde sälja bensin ringlade långa. I livsmedelsbutikerna saknas vissa varor, även om det hitintills inte rör sig om något grundläggande, som mjölbristen under pandemins början, eller hamstringen av toalettpapper.

Om man ska vara rättvis mot regeringen Johnson kunde de inte förutse att det skulle komma en internationell pandemi strax efter brexit. Bränsle- och varubristen har försvårats av att utlandsfödda frivilligt lämna Storbritannien för att isolera sig i sina hemländer. Storbritannien haft stor samhällsspridning och har av många upplevts som ett land som inte varit tryggt att vistas i.

Brexit är sen i många fall orsaken till att arbetskraften sen inte återvände. Nu saknar landet lastbilschaufförer i så stor utsträckning att det inte går att få bensin till mackar eller flaskvatten till snabbköp. Det är begripligt att det lett till hamstring och panikköp av mer bensin än man behöver, vilket skapar en ond cirkel. Boris Johnson vill lösa problemet genom att militären rycker in och kör varubilar.

Av detta kan man lära sig att den fria rörligheten präglat Europa i så stor utsträckning att länder som lämnar EU får problem med grundläggande funktioner, som transporter. Det är en anmärkningsvärd brist på konsekvenstänkande även för en konservativ regering som lovat Storbritannien åt britterna. Regeringen varnar allmänheten för att hyllorna fram till jul kommer att vara tommare än vanligt och att det kommer att bli en svår vinter. Storbritannien har övat sig under andra världskriget och under efterkrigstiden på mat- och resursbrist. Men det är sorgligt att man hamnat här igen genom att lova brexitröstarna guld och gröna skogar, men levererar tomma hyllor och stängda mackar.

Opinion

Svenskt läge i Tyskland

Olaf Scholz, SPD, vann valet i Tyskland.
Foto: Lisa Leutner
Opinion
Ledare. SPD blev det tyska valets segrare. Läget liknar det svenska och liberala FDP tänker ställa tuffa krav.

Socialdemokraternas kanslerskandidat Olaf Scholz vann det tyska valet. Hans parti gick fram över fem procentenheter och blev största parti. Även om 25,7 procent inte är något historiskt bra resultat såg det för mindre än ett år sedan ut som om det skulle bli ett katastrofresultat, och nu är Scholz den trolige regeringsbildaren.

För Armin Laschet, CDU/CSU:s kandidat, gick det så mycket sämre efter ett skratt vid fel tillfälle. Aldrig har CDU haft så få röster, bara 24,1, ett ras på nästan nio procentenheter. Han har inte gett upp hoppet om att ändå kunna bilda regering, men sannolikheten är inte stor.

Det hänger på de två andra partierna som gick framåt, De gröna som med 14,8 procent gjorde ett rekordresultat men ändå är besvikna eftersom opinionssiffrorna i våras var ännu mycket högre, och liberala FDP som behövs för att kunna bilda en majoritetsregering.

För fyra år sedan hoppade FDP av koalitionsförhandlingar med Angela Merkel efter missnöje med det politiska innehållet, vilket lede till den stora koalition mellan CDU/CSU och SPD som regerat sedan dess, med Scholz som finansminister. Hans framtoning, som påminner om Merkels, ligger sannolikt bakom framgången i valet, tillsammans med motkandidaternas misstag.

Det parlamentariska läget påminner om Sveriges, där liberala FDP kan ställa hårda krav, precis som Centerpartiet gjorde, för att ge sitt stöd åt en regering som leds av SPD där också De gröna ingår.

Men i Tyskland är det ingen som pratar med eller om högerextrema AFD, motsvarigheten till SD. Därför gick partiet tillbaka. Det gjorde också vänsterpartiet Linke, som ingen heller kan tänka sig att regera ihop med och som verkar hamna under femprocentsspärren (även om partiet får några direktmandat ändå).

Före jul hoppas Scholz ha förhandlat fram ett regeringsprogram med FDP och De gröna. Lyckas han inte försöker Laschet detsamma men har knappast bättre förutsättningar. Det kan mycket väl dra ut till efter nyår, innan Tyskland har en ny regering.

Yngve Sunesson

Opinion

Staten dålig ägare

Skulle staten satsa på sjukhuslokaler i Hässleholm?
Foto: Johan Nilsson/TT
Foto: Arkivbild
Opinion
Ledare. Förslaget att staten genom ett nytt bolag ska äga sjukhusen skulle leda till både dyrare lokaler och sämre flexibilitet.

En statlig utredning har föreslagit att ett nytt statligt fastighetsbolag ska bildas för att ta hand om ”infrastrukturen inom hälso- och sjukvården”, i första hand sjukhusfastigheter.

Det är svårt att förstå varför den här utredningen tillsattes, eftersom all erfarenhet talar för att statliga fastighetsbolag inte ser vill verksamheternas intressen utan det egna bolagets (vilket ligger i sakens natur eftersom aktiebolagslagen säger att styrelseledamöter bara ska se till bolagets bästa).

De statliga museerna skulle gärna vilja äga sina egna lokaler, eftersom det statliga bolag, Statens Fastighetsverk, som äger husen tar ut en ”marknadshyra” som går högt över vad museerna rimligen skulle behöva betala. Den självkostnadsprincip som var tänkt när förändringen genomfördes för 30 år sedan har inte blivit verklighet.

Detsamma gäller för universiteten. Den vanligaste hyresvärden är Akademiska hus, som ska bedriva verksamheten ”på affärsmässiga grunder och generera marknadsmässig avkastning”. Det gör att flera universitet och högskolor har diskuterat att säga upp sina dyra lokaler och istället hyra ”på stan” för att ha råd att bedriva forskning och undervisning.

Om staten skulle förbjuda också regionerna att äga sina sjukhus är risken stor att resultatet skulle bli detsamma. Fastighetsbolaget för sjukhusen skulle främst se till att kunna gå med vinst själv. Betala skulle den som bedriver sjukvården (och patienterna) få göra.

Att ett statligt bolag skulle satsa på sjukhus i mindre orter är osannolikt, med tanke på hur staten normalt agerar. Förändringar av verksamheten som kräver ändrade lokaler skulle bli en ännu mer byråkratisk och långdragen process.

Istället för att centralisera och lägga en likadan mall över alla sjukhus måste lokalerna bli mer anpassade efter lokala och regionala behov. Det gör ett statligt fastighetsbolag än mer olämpligt.

Det är onödigt att skicka utredningen på remiss. Låt den gå i papperskorgen direkt.

Yngve Sunesson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Lån utan UC

Allt fler svenskar löser sina kreditskulder med ett lån!

Lån utan UC Idag är det enkelt att handla saker på avbetalning, köp nu och betala sen-erbjudanden haglar över oss dagligen. Många handlar med krediter som de egentligen inte har råd med vilket slutar för många med att man sitter i kreditfällan.

Där har man har räntor att betala från flera olika köp, men man betalar knappt av något belopp på den summan som man faktiskt har lånat. Skyhöga räntor finns fortfarande kvar men reglerades för några år sedan ner, vilket innebär att det blivit något bättre lånevillkor även i de fall där man kan ta kreditlån från andra kreditgivare än banken.

Att det är så pass enkelt att ta ett riskfritt lån hos många finansbolag och att man kan köpa prylar på avbetalning leder de flesta till att köpa mer än de egentligen har råd med. Därför har många svenskar idag börjat samla sina lån och krediter till ett enda lån, så att det enbart är en ränta som behöver bli betald per månad. Detta medför att de höga månadskostnaderna går att minimera till stor del och har på många håll räddat många familjer i ekonomisk kris. Detta är något som man brukar kalla för att binda sina krediter. Man binder dem till ett enda lån med lägre ränta - detta är räddningen för många som har hamnat i kreditfällan!

Samtidigt som många minskar sina lånekostnader - så ökar också medvetandet gällande konsumtion!

Unga fröken Greta Thunberg, är en av våra ledstjärnor idag när det kommer till att börja tänka efter hur vi behandlar vår natur. Greta är också en stark förespråkare till att vi genast bör konsumera mindre än vad vi gör nu - vilket många svenskar också tycks ha hakat på. Detta visar på att medvetandet ökar när det kommer till både att tänka mer långsiktigt, men också att många lär av sina misstag. Att kunna shoppa vad man vill från var som helst i världen har nog stigit många konsumenter åt huvudet och det är egentligen inte förrän nu som man har kunnat se de förödande effekterna av detta. Många företag visar sitt starka engagemang för klimatet utåt, vi köper mindre och mindre plast och vi äter mindre och mindre kött - vi bemöter de förödande konsekvenserna genom att balansera ut det igen.

Att vi lever i en värld av influencers kan vara en av många anledningar till varför konsumtionen ökat så mycket som den har gjort under 2000-talet. De flesta minns nog hur Postnord höll på att sjunka fullkomligt av alla leveranser av beställningar, som dessutom många bara beställde för att fota och sedan skicka tillbaka. Vi bör se vår nya medvetenhet som något mycket positiv och en klar indikation på att vi är på väg att gå mot att vara betydligt mer klimatsmarta och värna om naturen. Vi har helt enkelt, som Greta säger, börjat vakna upp! Förhoppningsvis fortsätter trenden och vi får se ytterligare aktioner som kämpar för miljön, och fler människor som höjer sin röst för vår planet i framtiden.

Opinion

Lär om de nordiska språken i skolan

Opinion
Opinion

Under pandemin har den nordiska samhörigheten fått hårda smällar. För första gången sedan den nordiska passfriheten infördes på 1950-talet har gränser stängts mellan nordiska länder, i vissa fall till och med med militärer vid gränsen.

Därför är det viktigt, när nu de flesta pandemirestriktioner monteras ned, att vad som kan göras också görs för att återupprätta förtroendet mellan de nordiska länderna och folken.

Ett steg, som varit nödvändigt även utan de två senaste årens problem, är att försöka förbättra förståelsen för grannarnas språk. Den har varit på nedgång under en längre tid. Inte ens här i Skåne är det längre självklart att alla förstår danskar på besök. Alltför ofta tas engelska till även vid samtal med danskar eller norrmän.

Därför är det glädjande att Nordiska rådets utskott för kunskap och kultur vill stärka nordisk undervisning i skolan i de nordiska länderna. För femton år sedan antogs den första deklarationen om nordisk språkpolitik, och den behöver följas upp nu tycker utskottet. Ungdomens Nordiska Råd krävde tidigare i år att kunskaper om nordiska språk och kultur ska bli mer närvarande i skolorna.

För att Norden ska behålla sin position som världens mest integrerade region är det avgörande att människor förstår varandra över gränserna. Därför behöver de nordiska språken läras ut i skolan på ett mer systematiskt sätt än i dag. Nordiska Rådets förslag måste följas upp nationellt.

Yngve Sunesson

Opinion

Stor centerframgång i isländska alltingsvalet

Opinion
Opinion

De isländska väljarna valde fortsatt stabilitet i lördagens alltingsval. För första gången sedan finanskrisen 2008, som drabbade Island särskilt hårt, har en regering suttit en hel mandatperiod. Nu fick de tre partierna i regeringen stärkt stöd, om de väljer att fortsätta.

Det är kanske inte helt självklart eftersom statsminister Katrin Jakobsdóttirs parti Gröna vänstern backade 4,3 procentenheter och tre mandat, trots statsministerns personliga popularitet. Samtidigt blev Framstegspartiet, ett landsbygdsbaserat centerparti, den största valsegraren (+6,6 % och fem nya mandat). Islands största parti Självständighetspartiet, ett liberalt högerparti, backade marginellt.

Det gör att såväl Framstegspartiets ledare Sigurdur Ingi Jóhannsson som Självständighetspartiets Bjarni Benediktsson kan tänkas kräva statsministerposten, och då kanske missnöjet i Gröna vänstern med samarbetet högerut blir för stort för att fortsätta i samma regering.

Så trots det starka förtroendet för den sittande regeringen och framgången för Framstegspartiet är det inte givet att regeringen sitter kvar. Att det mest troliga ändå är att den gör det beror mest på splittringen i alltinget som gör att alternativen inte är så många.

Med åtta partier i alltinget - för första gången sedan finanskrisen ökade dock inte antalet - kan det bli svårt att bilda en annan majoritetsregering. Socialdemokraterna backade något i valet och är starkt EU-positivt i motsats till de tre regeringspartierna. Högerpopulistiska Folkets parti gick framåt men är inte aktuellt i en regering. Piratpartiet har ställt villkor om en nu grundlag för att gå in i en regering vilket knappast accepteras. Det högerlutande utbrytarpartiet Centerpartiet med en tidigare Frp-ledare som grundare och stark man halverades i valet och klarade nätt och jämnt femprocentsspärren. Möjligen skulle det liberala partiet Renässans kunna ersätta Gröna vänstern som regeringsparti, även om majoriteten då blir knappare.

Så grundtipset är att regeringen fortsätter, möjligen med en ny statsminister.

Opinion

Digital stämma utan revolter

Opinion
Krönika.

Centerpartiet har haft sin riksstämma, som numera hålls bara vartannat år. På grund av pandemin hölls den digitalt, även om distrikten samlade sina ombud i ”hubbar” i hemlänet, för att ändå kunna få lite stämmokänsla.

Det mesta verkar ha fungerat bra. Debatterna var livliga och voteringarna gick snabbare än vanligt med de tekniska hjälpmedlen. Men de som ville flytta partiets positioner utöver vad partistyrelsen ville hade det svårare, när inte ombuden från olika delar av landet kunde överlägga mellan voteringarna och försöka samla majoriteter för sina förslag. Därför var det bara på marginalen som partistyrelsen måste backa.Och trots visst missnöje inför stämman kom inget motförslag till valberedningens namn till partistyrelsen.

Den stora debattfrågan blev friskolorna. Det var på tiden att frågan kom upp till generaldebatt, eftersom dagens regler för friskolorna har varit i kraft med bara smärre justeringar i snart 30 år. Nackdelarna med kösystem och generösa bidrag liksom stora utlandsägda koncerners vinstutdelningar har blivit allt tydligare, framför allt jämfört med förhoppningarna när friskolereformen infördes om nya pedagogiker och bättre förutsättningar för små skolor.

Men i stort sett fick partistyrelsen godkänt för de förändringar som föreslagits. Kösystem för högst hälften av eleverna och inga förändringar i möjligheterna att dela ut vinst från de bidragsberoende företagen, blev slutresultatet i voteringarna, trots att många ombud krävde mer.

Med så tydliga stämmobeslut blir det svårare för ledningen att efter nästa års val i eventuella regeringsförhandlingar gå längre i kompromissande. Men opinionen mot dagens generösa regler för friskolekoncernerna lär så småningom kräva mer genomgripande reformer.

Tre program antogs utan större ändringar av stämman. Annie Lööf lade stor vikt vid försvaret av demokratin i sitt inledningstal, och stämmoprogrammet lägger fast viktiga krav på att göra det svårare att ändra grundlagen, att värna oberoende domare och domstolar liksom fria medier och att motarbeta korruption. Pekfingret är riktat mot Viktor Orban och därmed indirekt mot Sverigedemokraterna.

Programmet om ”en stark grön ekonomi med fler företag” är en specificering av känd centerpolitik, medan programmet om vård och omsorg innebär en tydlig framflyttning av de politiska positionerna. Där har Centerpartiets starka ställning i regioner och kommuner satt avtryck.

Betoningen på förebyggande insatser är kända centerkrav, medan markeringen av att den digitalt baserade vården måste förstärkas innehåller mer nytänkande. Nätläkarna måste inordnas fullt ut i samma ersättningssystem som annan verksamhet, och kravet att dagens lagstiftning om personuppgiftshantering inom vård- och omsorgsområdet måste moderniseras och göras heltäckande är viktigt. Det är också förslaget på ett nationellt e-hälsoregister, för att minska risken för felbehandling när många läkare är inblandade i behandlingen.

Mer digitalisering inom vården kräver också att bredband byggs ut i hela landet, så inte landsbygden utestängs från de här möjligheterna. I det känns Centerpartiet väl igen.

Yngve Sunesson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL