Opinion

Demokratin får aldrig sova

Jens Stoltenberg med anhöriga
Foto: BJÖRN LARSSON ROSVALL / TT
Opinion
Opinion

På eftermiddagen den 22 juli 2011 sprängdes regeringskvarteret i Oslo med en gigantisk bilbomb. Lite mer än en timme senare steg terroristen bakom bomben iland på Utöya, där det socialdemokratiska ungdomsförbundet AUF hade sommarläger, förklädd till polis. Konsekvenserna av denne ondsinte mans agerande under några timmar var förfärliga; sammanlagt 77 mördade och över 300 skadade.

Var detta ett dåd av en ensam galning? Både ja och nej. Han hade radikaliserats på egen hand framför datorn, men hade också tidigare varit medlem i det högerpopulistiska och invandringskritiska Fremskrittspartiet.

Som Eva Nordlund konstaterar i den norska tidningen Nationen agerade terroristen utifrån fascistisk ideologi. Han har själv hänvisat till en konspirationsteori som kallas ”Eurabia”. En föreställning om att en europeisk samhällselit samarbetar med arabiska länder i syfte att ”islamisera Europa”. I Norge utpekade terroristen Arbeiderpartiet som ”den inre fienden”, vilket gjorde ungdomsförbundet AUF som mål för hans attentat.

Även idag sprids samma konspirationsteorier av högerextrema och nynazistiska grupper. Internet är ett effekt redskap för dessa destruktiva strömningar. I augusti 2019 dräpte en annan ung norrman sin syster, som var född i Kina, och gick därefter till attack mot en moské, där han lyckligtvis blev övermannad. Han hade bilder på Utöyaterroristen i sitt rum och förklarade att han hade fått sin extrema uppfattning efter att ha studerat nynazistiska hemsidor.

Rasism och konspirationsteorier har inte minskat sedan massakern på Utöya för tio år sedan, snarare tvärtom. Även i Sverige. Våldsbenägna extremister finns inte bara på yttersta högerkanten utan också på yttersta vänsterkanten och i islamistiska miljöer. Svårast att upptäcka är ensamma personer, som radikaliseras framför dataskärmen, men även de finns i ett sammanhang. Det går inte att avfärda Utöyamassakern som en enstaka händelse av en galning.

Att förebygga extremism och terror är ett viktigt arbete på många plan. Ett demokratiskt samhälle får inte sova utan hela tiden arbeta för inkludering, rättvisa och sammanhållning. Här finns mycket att göra.

Opinion

Morgan fabulerar

Det går inte att se ett slut på gängkriminaliteten.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Den omfattande gängkriminaliteten med skjutningar och mord har placerat Sverige som ett värstingland i Europas brottsliga. Den är ingen ny företeelse, rötterna går tillbaka till 1990-talet, men våldet har eskalerat de senaste tio åren. Och alltfler mord förblir ouppklarade. Många vet vilka som skjuter och mördar men få vågar berätta för polisen av rädsla för hämndaktioner.

Enligt justitieminister Morgan Johansson kan det ta mellan 5 till 10 år innan skjutningarna begränsas. Uttalandet bygger i sin tur på en prognos från rikspolischefen Anders Thornberg från 2019. Det handlar alltså om två helt huvudlösa uttalanden av de högsta ansvariga utan något som helst stöd i den faktiska gängbrottslighetens utveckling.

Varför säger två betydelsefulla makthavare rena dumheter? Vare sig Morgan Johansson eller rikspolischefen är obegåvade personer och kan gärna tro på sina ord. Även om många gängkriminella dömts till fängelse finns det en nyrekrytering till gängen. De som sitter inne i närtid kommer dessutom med största sannolikhet att återvända till den kriminella banan. Det är inget Svenssonliv byggt på ambitiösa studier och hårt arbete som lockar.

Ibland åberopas brottsforskningen när det gäller att upplösa de kriminella gängen. Men forskningen står mestadels som ett stort frågetecken, såväl bland svenska som utländska kriminologer. Till stor del beror det på att de för enögt tittat på samhällsfaktorer istället för på djupet, vilket kräver att man ser på de individuella faktorerna.

Ett litet embryo till relevant förklaring har getts av några poliser den senaste tiden som pekat på att gängkriminella lider av olika diagnoser, med andra ord personlighetsstörningar. Det handlar om sådant som adhd, add, empatistörning och låg intellektuell förmåga. Ofta syns tecknen i den tidiga skolåldern via utåtagerande mot andra elever och lärare, ointresse för skolarbetet och skolk.

Traditionella förklaringar att det skulle handla om fattigdom och utanförskap kan föras åt sidan eftersom trygghetssystemen är gedigna även för de som är bidragsförsörjda. Om barn går hungriga till skolan eller är dåligt klädda beror det inte på avsaknad av samhällets ekonomiska stöd utan på föräldrar som är misskötsamma.

Brist på integrationsåtgärder är inte heller någon betydande förklaring eftersom kommunerna och staten gjort ekonomiskt mycket omfattande satsningar på förorternas miljonprogramområden. Därför måste inriktningen av brottsbekämpningen med mycket större kraft riktas in mot individerna och reagera på varningssignalerna i tidiga år.

Morgan Johansson tal om 5-10 år kan ingen av kvinna född tro på. Säg som det är, i bästa fall handlar det om någon generation innan samhället lyckas eliminera gängkriminaliteten. I värsta fall blir det ännu sämre.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Skadlig ägarkoncentration i den skånska tidningsvärlden

Efter 133 år blir lokalt ägda Skånskan ägd av Bonniers.
Foto: Jon Willén/TT
Opinion
Opinion

Sex ägare kontrollerar idag 98% av dagstidningsmarknaden i landet. Störst är familjen Bonniers med 43%.

Hittills under 2000 talet har det hänt mycket på den skånska tidningsmarknaden. Ett halvår efter millennieskiftet så upphörde Arbetet för gott och det var den enskilt största nedläggningen i modern tid. Sydsvenskan (SDS) blev tillsammans med Skånska Dagbladet ensamma tidningsutgivare i Malmö-Lund med omnejd. Innan tidningen Arbetets konkurs hade Bonnierkoncernen ökat trycket ytterligare genom att köpa SDS. Något senare köpte man också Ystads Allehanda.

Året efter slutet för tidningen Arbetet gick tidningarna i Nordvästra Skåne HD och NST ihop och HD:s dominans i området förstärktes och gick efter en tid om NST i upplaga. År 2003 köpte Bonniers/Sydsvenskan en majoritet i Kristianstadsbladet och bildade Skånemedia. De tre tidningarna YA, TAoch KB kom att öka sitt samarbete och arbetade närmare varandra.År 2011 såldes Skånemedia till Gota Media som därefter har varit ägare till tidningarna.

År 2014 genomfördes åter en förändring på den skånska tidningsmarknaden då Bonniers förvärvar HD/NST och den skånska marknaden är då uppdelad mellan tre bolag.

Bonnier SDS/HD dominerar marknaden om man tar hänsyn till var skåningarna bor med 75%. Skåne/Gota har 15% och SKD/NSK har 10%. För att stärka sig ytterligare på tidningsmarknaden så fortsätter Bonniers med sina affärer och denna gång är korsvis ägande på gång mellan Bonniers och Gota Media. Bonniers blir 30% ägare av Gota Media och samtidigt som Gota Media blir 20 procentig ägare i Bonniers News local.

Mindre än en vecka efter det planerade korsägandet så görs en ny affär genom ett uppköp av Skånska Dagbladet och Norra Skåne som de tillsammans ökar sina portföljer med.

År 2018 förvärvade också Bonniers mediatidningen Dagens Media som som bevakar mediavärlden i vårt land. I maj 2021 gjorde tidningen en intervju med VD för koncernbolaget SKD som redovisar ett resultat (EBIT) för 2020 med 27 mkr och med en fastighetsförsäljning borträknad så hamnade resultatet på i det närmaste ett nollresultat om man borträknar koncernens resebyråverksamhet som gick med förlust under pandemiåret. Tidningen har också vid två olika tillfällen även varit i kontakt med SKD-koncernen nye ordförande och de artiklarna kunde ha varit ogjorda. SKD-koncernen är idag bättre rustad med verksamheten och ekonomin än man var när man läser bokslutet för 2011. Enligt årsredovisningen 2020 finns stora övervärden på fastigheterna som är upptagna som en avkastningsvärdering och inte som en försäljningsvärdering. Fastigheten i Hässleholm som koncern sålde gav ca 50% mer än avkastnings-värderingen visade, således torde värdet på de olika fastigheterna i Malmö klart överstiga det värdet med minst samma procent som i Hässleholm. Vid en försäljning minus aktuella lån på fastigheterna så skulle det säkert täcka hela verksamhetens redovisade intäkter 2020. Koncernen har enligt årsredovisningen stora kortsiktiga placeringar samt kassa/ bank och redovisar en kassalikviditet på 123 procent. Således har koncernen en stark ekonomi, likviditet och går in i 20-talet med bättre förutsättningar än man hade 2011.

Enligt SKD-koncernen årsredovisning 2020 så uppgår det statliga stödet inkl. presstödet till närmare 35 mkr medan den som erhåller det största statliga stödet är Bonniers. Företrädare för Bonniers har i årtionden kritiserat stödet i den offentliga debatten och bedrivit lobbying i Bryssel för att få det avskaffat. Detta stöd lämnar nu ägarna till SKD ifrån sig till den största bidragstagaren som tidigare bekämpat modellen

Frågan är hur säkerställer Centern och optimerar sin exponering av sina idéer i Skåne när man tappar dessa statliga medel och hur får man betalt för dessa kommande presstöd i framtiden? Ledarsidorna kan ju utgå från Centerns grundläggande värderingar vid en försäljning, men man får inte bortse från att Bonnier/Gota ökande ägande riskerar att skada läsarnas förtroende för titlarnas självständighet. Styrning samt förändringar kan göras på många sätt. Ägarna väljer t.ex. chefer som delar deras värderingar. Dessutom riskerar Skånskans lokala nyhetsfokus att förflyktigas.

Andratidningar i ett område befinner sig i ett konkurrensmässigt underläge och behöver även i fortsättningen presstöd, eftersom de annars skulle sakna tillräcklig ekonomisk kraft att kunna fortsätta sin utgivning. I annat fall skulle mångfalden minska, vilket skulle få negativa konsekvenser för läsarnas valfrihet och opinionsbildningen. Idag ägs samtliga andra tidningar av tidningar som också ger ut den största tidningen i området. Nedläggningen har skett av andra tidningen i de olika områden som Folket, Allehanda samt i Kalmar Östra Småland som var Gota ägd. Varför skall ett litet tidningsföretag med bra kapital och likviditet gå upp i ett större? Små företag är mer snabbfotade och kan förändra sin verksamhet snabbt med de stora företagen i regel har andra svårigheter. Finns det inte intressenter utanför tidningsvärlden i Skåne som vill slå vakt om skåningarnas valfrihet och opinionsbildning?

Tommy Bengtsson, fd styrelseledamot AB Skånska dagbladet

Opinion

Skall vi bygga hus av lego

Opinion
Opinion

På kort tid har det kommit två beslut som kan få förödande konsekvenser för det svenska näringslivet och därmed sysselsättningen och välfärden. Det ena är EU-kommissionens förslag till strategi för skogsbruket. Kommissionen har utformat en strategi som inte beaktar olika EU-länders helt skilda förutsättningar för att bedriva ett hållbart skogsbruk. För svensk del innebär det att kalhyggen ska undvikas, tunga maskiner i skogsbruket ska helst inte användas och intensiv avverkning inte ske under fåglars häckningsperiod. Dessutom skall svenskt skogsbruk fungera som en kolsänka - binda utsläpp av koldioxid - från andra länders utsläpp. Effekterna blir dramatiskt negativa för en av vårt lands ekonomiskt viktigaste näringar.

Det andra förödande beskedet har vi i Sverige helt på egen hand åstadkommit. Mark- och miljööverdomstolen underkänner den miljökonsekvensplan som Cementa tagit fram för ökad kalkstensbrytning på Gotland. Det innebär att i höst så riskerar en stor del av cementproduktionen i vårt land att falla bort. Det slår under benen på byggandet av villor, flerfamiljshus och lokaler, byggandet av broar och tunnlar och begränsar möjligheten till malmbrytning i de norrländska gruvfälten eftersom gångarna säkras med betong. Det sista stryper materialförsörjningen till svensk verkstadsindustri.

Redan i sommar har det rått virkesbrist och stigande priser på träbyggmaterial. Om vi dessutom inte kan bygga hus med cement så kan vi aldrig bygga bort bostadsbristen. För vad är alternativet, skall vi bo i hus av lego?

Opinion

Så pratade KD och M om SD

Opinion
Opinion

I en tid då Ebba Busch och Ulf Kristersson attackerar Annie Lööf för att hon står fast i sitt motstånd mot samverkan med Sverigedemokraterna kan det vara intressant att påminna om vad de själva sa inför valet 2018.

Ebba Busch förklarade i en intervju i Göteborgs-Posten att Kristdemokraterna inte kunde tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna under de närmaste 20 åren. ”Jag ser inte att den utvecklingen kommer att ske så som läget är i SD nu”, förklarade hon.

I en intervju i Aftonbladet förklarade Ulf Kristersson att ”jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka samregera med SD”. Moderatledaren lovade också förintelseöverlevaren Hedi Fried att han aldrig skulle gå med på något samröre med SD. Åtminstone uppfattade Fried det så.

Idag ser Kristdemokraterna och Moderaterna uppenbarligen inga större problem att samarbeta med Sverigedemokraterna. När Centerpartiet står fast vid samma inställning som de själva hade inför senaste valet är detta parti de angriper. Det vore med mer logiskt att de förklarar för väljarna på vilket sätt Sverigedemokraterna har förändrats på de senaste tre åren. Det parti som de inte skulle samarbeta med på åtminstone 20 år.

Sverigedemokraterna är förstås glada att Ebba och Ulf har glömt vad de sa och släpper in Jimmie värmen.

Opinion

Smitarna belönas

Opinion
Opinion

Innan man börjar prata om att höja straffen kan det vara dags att prata om fängelsedömda som slipper straff genom att inte dyka upp inom de 75 dagar man har att inställa sig. I nuläget är cirka 700 personer på fri fot som borde sitta i fängelse. Fortsätter de att gömma sig kan straffet preskriberas. Man kan alltså i princip välja bort att avtjäna sitt fängelsestraff om man spelar sina kort rätt. Det är absurt att man belönar den som är extra förslagen som brottsling.

Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjouren och före detta överåklagare, menar att det är lätt att ändra på den saken genom att straffet aldrig preskriberas, vilket är rimligt.

Moderaterna vill se en straffskärpning för den som försöker slippa fängelsestraff genom att inte dyka upp, vilket är ett bra förslag: någon form av konsekvens bör det få. Dock att Moderaternas förslag på att den som undviker straffet får ytterligare fyra års fängelse i överkant. I en genomgång som Sveriges Television gjort av vem som försöker undvika fängelsestraff rör det sig om folk som ska avtjäna relativt korta straff, ofta på några månader. Att lägga fyra år till ett straff på två månader om man uteblir står inte i proportion till varken brottet eller straffet. Påslaget bör lämpligtvis vara relativt till straffets längd. Är man dömd till 20 års fängelse kan ett påslag på fyra år kanske vara rimligt, men knappast för sex månader.

Att ropa på oproportionerligt stränga straff bortser dessutom från att Sverige fängelser är överfulla. Var man ska förvara alla dessa personer som får fyra års påslag har förmodligen inte tagits med i beräkningen.

Utredningen kring att avskaffa preskribering av fängelsestraff blir inte klar förrän i november och riksdagen kan inte ta ställning till detta förrän nästa år. Under den tiden kommer flera fängelsedömda som hållit sig undan slippa straff, medan den som följer reglerna och dyker upp som de ska får sitta av tiden. Så kan vi inte ha det.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Opinion

Långt ifrån harmlöst

Opinion
Opinion

Det låter som en trivialitet: någon kastar sten på danskar som kör längst E65:an mellan Malmö och Ystad. Men det har eskalerat till något som inte bara drabbar besökare i vårt land på ett oacceptabelt sätt, utan som till och med påverkar den lokala ekonomin.

Det är också rent skademässigt långt i från trivialt: detta görs uppenbart med en avsikt att skada. Enligt uppgifter ska en person på grund av detta ha förblindats och fått tänderna krossade. Det är en förskräcklig och grov form av misshandel. Stenkastaren måste förstå att den typen av allvarliga skador kan uppstå.

Det har diskuterats huruvida polisen behöver en gärningsmannaprofil på stenkastaren. Man kan givetvis hoppas på att polisen samarbetar med all sakkunskap och använder alla resurser som finns för att få fast personen. De verkar använda den tekniska kunskap som finns för att etablera ett mönster för stenkastaren och hur man kan skilja på en attack och ett vanlig stenskott. Ett kan man veta säkert även utan en utbildad profilerare: personer hyser agg mot danskar (det förefaller i skrivande stund som att måltavlan är just danskar) eller en grupp med en annan gemensam nämnare så till den milda grad att hen vill skada dem. Det måste utgöra en ledtråd: att kasta sten på 110 fordon, i vissa fall så hårt att förare eller passagerare skadas kommer inte ur ett vakuum: personen måste ha varit ilsken länge, eller gilla uppmärksamheten som kommer av skriverierna och vetskapen om att hen skrämmer främlingar.

Bornholm drabbas på grund av dessa överfall av vikande turism. Vem vill löpa risken att skadas på semestern? Det är självfallet oacceptabelt. Det finns ingen anledning att tro att polisen inte tar detta på allvar, men alla tillgängliga resurser måste användas: det kan i värsta fall bli en dödsfälla för någon om en sten träffar riktigt fel. Gärningsmannen ska alltså helst hittas innan det sker, innan turismen längst sträckan upphör och innan någon annan skadas svårt.

Opinion

Det politiska Utøya

AUF:s ordförande Astrid Hoem
Foto: Geir Olsen
Opinion
Opinion

Tio år efter Utøya menar många överlevande att dådets politiska sida sällan diskuteras. Det var socialdemokrater som attackerades och som pekades ut som en skadlig kraft av den högerextrema terroristen. Trots detta menar överlevarna att de får kritik när de diskuterar den politiska sidan och anklagas för att använda dådet för cynisk politisk vinning. Det förvånar: det var en politisk rörelse som attackerades. Valet av offren var inte slumpmässigt, även om mord på barn verkar meningslöst i sin grymhet.

Hade någon som jämförelse attackerat ett MUF-läger i Sverige hade det varit givet att se det som en attack på de högervärderingar som partiet har och de borde också få rätten att diskutera det som politiskt färgat terrordåd mot sin övertygelse.

Även för den skandinaviska socialdemokratins resa mot en restriktiv flykting- och integrationspolitik kan insikten om att det var socialdemokratiska barn som skytten attackerade vara värdefull. Det är också viktigt eftersom socialdemokratin på många ställen inte längre vill se det mångkulturella samhälle som Breivik hatade och de unga på Utøya ville försvara. I Danmark driver socialdemokrater på för en stram flyktingpolitik och det var länge sedan Stefan Löfven menade att hans Europa saknade murar.

Det finns all anledning att ge norsk socialdemokrati utrymme att diskutera Utøya som ett hatbrott mot norsk vänster. Ett brottsoffer måste ha rätten att berätta sin historia som de ser den. Med tanke på populariteten hos de högerextrema idéer och konspirationer som skytten fortfarande vill sprida är det viktig att kunna tala om vem som kan bli måltavla för framtida dåd. Skytten har inspirerat terrordåd i andra länder. Även de måste få äga rätten till berättelsen om att de som individer och som grupp utsattes för hatbrott. Det är enklare för samhället att avfärda Utøya och andra liknande ”ensam galning”- dåd som isolerade händelser orsakade av ett stört sinne. Men den politiska aspekten är viktig både av respekt från brottsoffren och för analysen av vem som kan utsättas härnäst.

OS i Tokyo 2021

Annorlunda OS

Opinion
Opinion

Idag invigs 2020 års olympiska spel – ett år försenat – i Tokyo. Det blir ett annorlunda OS utan publik i denna pandemins tid. In i det sista håller arrangörerna öppet för att avbryta spelen om covidsmittan skulle öka drastiskt. Allt tyder dock på att tävlingarna kommer att genomföras fram till avslutningen den 8 augusti. Ett par spännande veckor väntar.

OS är ett fantastiskt spännande arrangemang. Att tusentals idrottsmän och idrottskvinnor från många olika sporter samlas på en plats är speciellt. Även vi som vanligen inte är överdrivet sportintresserade går i spinn framför TV-apparaterna. Att Tokyo-OS kan bli Sveriges bästa sedan 1956 om man får tro prognoserna gör förstås sitt till.

Melbourne 1956 är det första OS jag själv minns. Det var före TV:s inträde i mitt barndomshem, men vi följde Sven Jerrings och Lennart Hylands rapporter i radion. Även sexåringen Håkan tyckte att det var spännande. Det blev många svenska medaljer den gången – och det ser det också ut att bli i Tokyo. De svenska fotbollstjejernas 3-0-seger över världsmästarna från USA på onsdagen är bara början.

Jag tycker att det mest spännande blir se om storfavoriterna i friidrott Daniel Ståhl och Armand Duplantis lever upp till förväntningarna. I idrott kan allt hända. Sverige har dessutom medaljfavoriter i så skilda sporter som gång, segling, cykel, judo, handboll, ridning, bordtennis, simning – och naturligtvis damfotbollen!

Frågan är om OS överlever för framtiden – och hur spelen i så fall kommer att se ut och anpassas till dagens verklighet. Den diskussionen kommer att fortsätta efter Tokyo.

Själv skulle jag gärna se att Sverige – i samarbete med Norge – arrangerar olympiska vinterspel inom en inte alltför avlägsen framtid. Eller varför inte svensk-danska sommarspel i Örestad? Ett OS-arrangemang skulle hursomhelst vara ett lämpligt nordiskt samarbetsprojekt.

Håkan Larsson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL