Opinion

Skattebetalarna ska inte gynna vissa företag

Opinion
Opinion

I några städer, bland andra Malmö, har elsparkcyklar de senaste åren vuxit fram som ett stort problem. Många olyckor har lett till både allvarliga och mindre allvarliga skador som sjukvården har fått ta hand om, men främst har sparkcyklarna lett till problem för framkomligheten på trottoarer och torg, när cyklarna lämnats utan att parkeras på avsedda platser.

De flesta elsparkar tillhandahålls av relativt nya företag med detta som enda affärsidé. Uthyrning av cyklarna har inte i tillräcklig omfattning följts upp med ansvarstagande för hur sparkcyklarna tas om hand. Det har orsakat stor irritation och i andra länder har de förbjudits i vissa städer eller i vissa stadsdelar.

I Sverige råder i stort sett laglöshet, även om en del städer börjat ta ut felparkeringsavgifter för cyklar som ställs eller slängs på fel ställen. Larmsignaler har kommit från läkare om ökande skador, och protester mot framkomlighetsproblem har lett till att även lokalpolitiker börjat engagera sig. Det behövs, men det krävs också en viss statlig reglering.

Att sparkcyklarna ofta framförs på trottoarer måste stävjas. Det enklaste vore att klassa alla elsparkar som mopeder klass II. Då får de bara köras på cykelbana eller gata/väg. Högsta tillåtna hastighet blir 25 km/tim och åldersgränsen blir 15 år. Allt detta är rimligt. Det som kanske inte är lika rimligt är att det då skulle krävas mopedkörkort (för alla födda före 1994). Kanske behövs en särregel för elsparkcyklarna. För mopeder gäller hjälmtvång, vilket är säkerhetsmässigt befogat även för elsparkar men kanske för opraktiskt för den typ av uthyrningsverksamhet som det handlar om.

De lokala problemen med sparkcyklarna hanteras måste lösas genom lokala trafikföreskrifter. Men nu har urhyrarföretaget Voi agerat proaktivt och föreslår att städerna ska byggas om för att anpassas till elsparkarna.

Det är feltänkt. Voi och andra måste organisera sin verksamhet så den fungerar i dagens samhälle. Skattebetalarna ska inte stå för åtgärder som gör att Voi och andra företag lättare ska fortsätta tjäna pengar.

Opinion

Morgan fabulerar

Det går inte att se ett slut på gängkriminaliteten.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Den omfattande gängkriminaliteten med skjutningar och mord har placerat Sverige som ett värstingland i Europas brottsliga. Den är ingen ny företeelse, rötterna går tillbaka till 1990-talet, men våldet har eskalerat de senaste tio åren. Och alltfler mord förblir ouppklarade. Många vet vilka som skjuter och mördar men få vågar berätta för polisen av rädsla för hämndaktioner.

Enligt justitieminister Morgan Johansson kan det ta mellan 5 till 10 år innan skjutningarna begränsas. Uttalandet bygger i sin tur på en prognos från rikspolischefen Anders Thornberg från 2019. Det handlar alltså om två helt huvudlösa uttalanden av de högsta ansvariga utan något som helst stöd i den faktiska gängbrottslighetens utveckling.

Varför säger två betydelsefulla makthavare rena dumheter? Vare sig Morgan Johansson eller rikspolischefen är obegåvade personer och kan gärna tro på sina ord. Även om många gängkriminella dömts till fängelse finns det en nyrekrytering till gängen. De som sitter inne i närtid kommer dessutom med största sannolikhet att återvända till den kriminella banan. Det är inget Svenssonliv byggt på ambitiösa studier och hårt arbete som lockar.

Ibland åberopas brottsforskningen när det gäller att upplösa de kriminella gängen. Men forskningen står mestadels som ett stort frågetecken, såväl bland svenska som utländska kriminologer. Till stor del beror det på att de för enögt tittat på samhällsfaktorer istället för på djupet, vilket kräver att man ser på de individuella faktorerna.

Ett litet embryo till relevant förklaring har getts av några poliser den senaste tiden som pekat på att gängkriminella lider av olika diagnoser, med andra ord personlighetsstörningar. Det handlar om sådant som adhd, add, empatistörning och låg intellektuell förmåga. Ofta syns tecknen i den tidiga skolåldern via utåtagerande mot andra elever och lärare, ointresse för skolarbetet och skolk.

Traditionella förklaringar att det skulle handla om fattigdom och utanförskap kan föras åt sidan eftersom trygghetssystemen är gedigna även för de som är bidragsförsörjda. Om barn går hungriga till skolan eller är dåligt klädda beror det inte på avsaknad av samhällets ekonomiska stöd utan på föräldrar som är misskötsamma.

Brist på integrationsåtgärder är inte heller någon betydande förklaring eftersom kommunerna och staten gjort ekonomiskt mycket omfattande satsningar på förorternas miljonprogramområden. Därför måste inriktningen av brottsbekämpningen med mycket större kraft riktas in mot individerna och reagera på varningssignalerna i tidiga år.

Morgan Johansson tal om 5-10 år kan ingen av kvinna född tro på. Säg som det är, i bästa fall handlar det om någon generation innan samhället lyckas eliminera gängkriminaliteten. I värsta fall blir det ännu sämre.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Skadlig ägarkoncentration i den skånska tidningsvärlden

Efter 133 år blir lokalt ägda Skånskan ägd av Bonniers.
Foto: Jon Willén/TT
Opinion
Opinion

Sex ägare kontrollerar idag 98% av dagstidningsmarknaden i landet. Störst är familjen Bonniers med 43%.

Hittills under 2000 talet har det hänt mycket på den skånska tidningsmarknaden. Ett halvår efter millennieskiftet så upphörde Arbetet för gott och det var den enskilt största nedläggningen i modern tid. Sydsvenskan (SDS) blev tillsammans med Skånska Dagbladet ensamma tidningsutgivare i Malmö-Lund med omnejd. Innan tidningen Arbetets konkurs hade Bonnierkoncernen ökat trycket ytterligare genom att köpa SDS. Något senare köpte man också Ystads Allehanda.

Året efter slutet för tidningen Arbetet gick tidningarna i Nordvästra Skåne HD och NST ihop och HD:s dominans i området förstärktes och gick efter en tid om NST i upplaga. År 2003 köpte Bonniers/Sydsvenskan en majoritet i Kristianstadsbladet och bildade Skånemedia. De tre tidningarna YA, TAoch KB kom att öka sitt samarbete och arbetade närmare varandra.År 2011 såldes Skånemedia till Gota Media som därefter har varit ägare till tidningarna.

År 2014 genomfördes åter en förändring på den skånska tidningsmarknaden då Bonniers förvärvar HD/NST och den skånska marknaden är då uppdelad mellan tre bolag.

Bonnier SDS/HD dominerar marknaden om man tar hänsyn till var skåningarna bor med 75%. Skåne/Gota har 15% och SKD/NSK har 10%. För att stärka sig ytterligare på tidningsmarknaden så fortsätter Bonniers med sina affärer och denna gång är korsvis ägande på gång mellan Bonniers och Gota Media. Bonniers blir 30% ägare av Gota Media och samtidigt som Gota Media blir 20 procentig ägare i Bonniers News local.

Mindre än en vecka efter det planerade korsägandet så görs en ny affär genom ett uppköp av Skånska Dagbladet och Norra Skåne som de tillsammans ökar sina portföljer med.

År 2018 förvärvade också Bonniers mediatidningen Dagens Media som som bevakar mediavärlden i vårt land. I maj 2021 gjorde tidningen en intervju med VD för koncernbolaget SKD som redovisar ett resultat (EBIT) för 2020 med 27 mkr och med en fastighetsförsäljning borträknad så hamnade resultatet på i det närmaste ett nollresultat om man borträknar koncernens resebyråverksamhet som gick med förlust under pandemiåret. Tidningen har också vid två olika tillfällen även varit i kontakt med SKD-koncernen nye ordförande och de artiklarna kunde ha varit ogjorda. SKD-koncernen är idag bättre rustad med verksamheten och ekonomin än man var när man läser bokslutet för 2011. Enligt årsredovisningen 2020 finns stora övervärden på fastigheterna som är upptagna som en avkastningsvärdering och inte som en försäljningsvärdering. Fastigheten i Hässleholm som koncern sålde gav ca 50% mer än avkastnings-värderingen visade, således torde värdet på de olika fastigheterna i Malmö klart överstiga det värdet med minst samma procent som i Hässleholm. Vid en försäljning minus aktuella lån på fastigheterna så skulle det säkert täcka hela verksamhetens redovisade intäkter 2020. Koncernen har enligt årsredovisningen stora kortsiktiga placeringar samt kassa/ bank och redovisar en kassalikviditet på 123 procent. Således har koncernen en stark ekonomi, likviditet och går in i 20-talet med bättre förutsättningar än man hade 2011.

Enligt SKD-koncernen årsredovisning 2020 så uppgår det statliga stödet inkl. presstödet till närmare 35 mkr medan den som erhåller det största statliga stödet är Bonniers. Företrädare för Bonniers har i årtionden kritiserat stödet i den offentliga debatten och bedrivit lobbying i Bryssel för att få det avskaffat. Detta stöd lämnar nu ägarna till SKD ifrån sig till den största bidragstagaren som tidigare bekämpat modellen

Frågan är hur säkerställer Centern och optimerar sin exponering av sina idéer i Skåne när man tappar dessa statliga medel och hur får man betalt för dessa kommande presstöd i framtiden? Ledarsidorna kan ju utgå från Centerns grundläggande värderingar vid en försäljning, men man får inte bortse från att Bonnier/Gota ökande ägande riskerar att skada läsarnas förtroende för titlarnas självständighet. Styrning samt förändringar kan göras på många sätt. Ägarna väljer t.ex. chefer som delar deras värderingar. Dessutom riskerar Skånskans lokala nyhetsfokus att förflyktigas.

Andratidningar i ett område befinner sig i ett konkurrensmässigt underläge och behöver även i fortsättningen presstöd, eftersom de annars skulle sakna tillräcklig ekonomisk kraft att kunna fortsätta sin utgivning. I annat fall skulle mångfalden minska, vilket skulle få negativa konsekvenser för läsarnas valfrihet och opinionsbildningen. Idag ägs samtliga andra tidningar av tidningar som också ger ut den största tidningen i området. Nedläggningen har skett av andra tidningen i de olika områden som Folket, Allehanda samt i Kalmar Östra Småland som var Gota ägd. Varför skall ett litet tidningsföretag med bra kapital och likviditet gå upp i ett större? Små företag är mer snabbfotade och kan förändra sin verksamhet snabbt med de stora företagen i regel har andra svårigheter. Finns det inte intressenter utanför tidningsvärlden i Skåne som vill slå vakt om skåningarnas valfrihet och opinionsbildning?

Tommy Bengtsson, fd styrelseledamot AB Skånska dagbladet

Opinion

Skall vi bygga hus av lego

Opinion
Opinion

På kort tid har det kommit två beslut som kan få förödande konsekvenser för det svenska näringslivet och därmed sysselsättningen och välfärden. Det ena är EU-kommissionens förslag till strategi för skogsbruket. Kommissionen har utformat en strategi som inte beaktar olika EU-länders helt skilda förutsättningar för att bedriva ett hållbart skogsbruk. För svensk del innebär det att kalhyggen ska undvikas, tunga maskiner i skogsbruket ska helst inte användas och intensiv avverkning inte ske under fåglars häckningsperiod. Dessutom skall svenskt skogsbruk fungera som en kolsänka - binda utsläpp av koldioxid - från andra länders utsläpp. Effekterna blir dramatiskt negativa för en av vårt lands ekonomiskt viktigaste näringar.

Det andra förödande beskedet har vi i Sverige helt på egen hand åstadkommit. Mark- och miljööverdomstolen underkänner den miljökonsekvensplan som Cementa tagit fram för ökad kalkstensbrytning på Gotland. Det innebär att i höst så riskerar en stor del av cementproduktionen i vårt land att falla bort. Det slår under benen på byggandet av villor, flerfamiljshus och lokaler, byggandet av broar och tunnlar och begränsar möjligheten till malmbrytning i de norrländska gruvfälten eftersom gångarna säkras med betong. Det sista stryper materialförsörjningen till svensk verkstadsindustri.

Redan i sommar har det rått virkesbrist och stigande priser på träbyggmaterial. Om vi dessutom inte kan bygga hus med cement så kan vi aldrig bygga bort bostadsbristen. För vad är alternativet, skall vi bo i hus av lego?

Opinion

Så pratade KD och M om SD

Opinion
Opinion

I en tid då Ebba Busch och Ulf Kristersson attackerar Annie Lööf för att hon står fast i sitt motstånd mot samverkan med Sverigedemokraterna kan det vara intressant att påminna om vad de själva sa inför valet 2018.

Ebba Busch förklarade i en intervju i Göteborgs-Posten att Kristdemokraterna inte kunde tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna under de närmaste 20 åren. ”Jag ser inte att den utvecklingen kommer att ske så som läget är i SD nu”, förklarade hon.

I en intervju i Aftonbladet förklarade Ulf Kristersson att ”jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka samregera med SD”. Moderatledaren lovade också förintelseöverlevaren Hedi Fried att han aldrig skulle gå med på något samröre med SD. Åtminstone uppfattade Fried det så.

Idag ser Kristdemokraterna och Moderaterna uppenbarligen inga större problem att samarbeta med Sverigedemokraterna. När Centerpartiet står fast vid samma inställning som de själva hade inför senaste valet är detta parti de angriper. Det vore med mer logiskt att de förklarar för väljarna på vilket sätt Sverigedemokraterna har förändrats på de senaste tre åren. Det parti som de inte skulle samarbeta med på åtminstone 20 år.

Sverigedemokraterna är förstås glada att Ebba och Ulf har glömt vad de sa och släpper in Jimmie värmen.

Opinion

Smitarna belönas

Opinion
Opinion

Innan man börjar prata om att höja straffen kan det vara dags att prata om fängelsedömda som slipper straff genom att inte dyka upp inom de 75 dagar man har att inställa sig. I nuläget är cirka 700 personer på fri fot som borde sitta i fängelse. Fortsätter de att gömma sig kan straffet preskriberas. Man kan alltså i princip välja bort att avtjäna sitt fängelsestraff om man spelar sina kort rätt. Det är absurt att man belönar den som är extra förslagen som brottsling.

Sven-Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjouren och före detta överåklagare, menar att det är lätt att ändra på den saken genom att straffet aldrig preskriberas, vilket är rimligt.

Moderaterna vill se en straffskärpning för den som försöker slippa fängelsestraff genom att inte dyka upp, vilket är ett bra förslag: någon form av konsekvens bör det få. Dock att Moderaternas förslag på att den som undviker straffet får ytterligare fyra års fängelse i överkant. I en genomgång som Sveriges Television gjort av vem som försöker undvika fängelsestraff rör det sig om folk som ska avtjäna relativt korta straff, ofta på några månader. Att lägga fyra år till ett straff på två månader om man uteblir står inte i proportion till varken brottet eller straffet. Påslaget bör lämpligtvis vara relativt till straffets längd. Är man dömd till 20 års fängelse kan ett påslag på fyra år kanske vara rimligt, men knappast för sex månader.

Att ropa på oproportionerligt stränga straff bortser dessutom från att Sverige fängelser är överfulla. Var man ska förvara alla dessa personer som får fyra års påslag har förmodligen inte tagits med i beräkningen.

Utredningen kring att avskaffa preskribering av fängelsestraff blir inte klar förrän i november och riksdagen kan inte ta ställning till detta förrän nästa år. Under den tiden kommer flera fängelsedömda som hållit sig undan slippa straff, medan den som följer reglerna och dyker upp som de ska får sitta av tiden. Så kan vi inte ha det.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Kasinohai.com

Spellagstiftning - Finland vs Sverige

Kasinohai.com Om du är osäker på hur spellagstiftningen ser ut i Finland och Sverige och om det finns några större skillnader bör du fortsätta att läsa denna artikel där vi kommer att gå igenom de stora dragen i de båda ländernas spellagstiftning.

Spellagstiftningen i Sverige

Den 1 januari 2019 införde Sverige ny lagstiftning som avslutade dominansen från det av regeringen drivna onlinespelföretaget och öppnade sektorn för privata företag.

Under flera år var det statligt ägda Svenska Spel den enda verksamheten som tilläts att tillhandahålla onlinespel till medborgare i Sverige, vare sig det handlar om casinospel, betting på sport eller andra former av spel.

Naturligtvis kringgick de flesta företag denna lagstiftning och år 2018 hade privata företag fått en 29-procentig andel av spelmarknaden i Norden.

Delvis i ett erkännande av ett sådant nytt paradigm och delvis för att de var i behov av skattepengar, gick den svenska regeringen med på att införa nya spellagar. Under den nya lagstiftningen har myndigheten Spelinspektionen rätten att ge licens till privata företag. Hittills har myndigheten tillåtit cirka 100 företag att tillhandahålla sina tjänster till svenska spelare.

De största vinnarna på denna nya lagstiftning är de svenska medborgarna. På grund av lagarna för spel online kan svenskarna nu välja och vraka bland de bästa spelbolagen. Svenska spelportaler visar de bästa casinotjänsterna online och incitamenten för svenska deltagare.

Staten är också en stor vinnare på detta drag. Det är inget mysterium att legalisering av spel på internet är ett snabbt sätt till att generera mer skatteintäkter till statskassan. I hela Sverige måste licensierade företag betala en inkomstskatt på 18 procent av sin inkomst till svenska konsumenter.

Sådana skattebetalningar träder i kraft i år och vi hoppas att vi kommer att få se effekterna av denna inkomstkälla i Sveriges kommande budget.

De svenska spellagarna har hittat en balans mellan att ge spelare valfrihet och skydda dem mot bedrägliga spelbolag. Att främja spel utan tillstånd har varit förbjudet, och den svenska Spelinspektionen har nu fått mandat att blockera överföringar mellan deltagare och obehöriga operatörer.

Lagarna innehåller också strikta regler för etiskt spel. Spelinspektionen har befogenheten att tvinga privata operatörer att vidta sådana åtgärder för deltagarnas säkerhet. Dessutom måste alla speloperatörer erbjuda samtliga spelare ett val om att självuteslutning.

Det har bara gått ett år med de nuvarande svenska lagarna för spel online, och det är ingen tvekan om att vi kommer att se fler regler för att tillåta säkert spel i framtiden.

Spellagstiftningen i Finland

Onlinespel är en av de mest populära formerna av underhållning för människor över hela världen. Särskilt finländarna är människor som älskar att spela. Det har visats att finländarna kan spela för upp till 10 miljarder euro på lotter, spelautomater och sportspel varje år.

Republiken Finland har alltid haft ett regeringsstyrt spelmonopol och trots den senaste utvecklingen inom branschen verkar det som om det kommer att fortsätta vara så. Onlinespel och finska onlinecasinon har blivit en av de största inkomstkällorna under de senaste åren. Finland klassificeras också som den femte största spelnationen i världen, varför de flesta utländska operatörer nu försöker komma in på den finska spelmarknaden. Tyvärr verkar det som om det inte kommer att vara ett alternativ nu eller inom en snar framtid.

Under 2010 begärde Europeiska kommissionen att Finland skulle genomföra ändringar av deras spellagstiftning som skulle göra den mer överensstämmande med EU:s lagar. Trots påtryckningar från Europeiska Unionen förblir Finlands spelstruktur oförändrad. Även om spel i Finland är 100% lagligt är spelreglerna lite mer komplexa. Intressant nog visade statistiken under en nyligen gjord rapport från det finska bolaget Yle att 66% av de äldre finländska invånarna som intervjuades föredrar ett monopol.

Staten har monopol på alla former av spel oavsett om det är online eller offline. All spelverksamhet har alltid hanterats av tre statliga företag. RAY hade alltid haft kontroll över bordsspel och spelautomater i Finland. Nationella lotteriet, sportspel och instant win-spel kontrollerades och reglerades av Veikkaus Oy och alla spel på hästkapplöpning reglerades av Fintoto.

Dessa tre enheter reglerades och kontrollerades av staten och all vinst som gjorts på spel gavs tillbaka till landet oavsett om det är genom konst, vetenskap, sport eller utbildning. Under 2017 slogs dessa tre enheter samman för att skapa ett statligt monopol med namnet Veikkaus.

Slutsats

Som du kan se finns det ett par skillnader i spellagstiftningen hos de båda grannländerna. Efter de förändringar som skedde i Sverige 2019 så är den svenska spelmarknaden betydligt mer öppen och välkomnande för svenska spelare. Finländarna verkar dock inte vara så besvikna, de får goda skatteintäkter och merparten av den äldre befolkningen verkar vilja behålla det rådande monopolet.

Opinion

Långt ifrån harmlöst

Opinion
Opinion

Det låter som en trivialitet: någon kastar sten på danskar som kör längst E65:an mellan Malmö och Ystad. Men det har eskalerat till något som inte bara drabbar besökare i vårt land på ett oacceptabelt sätt, utan som till och med påverkar den lokala ekonomin.

Det är också rent skademässigt långt i från trivialt: detta görs uppenbart med en avsikt att skada. Enligt uppgifter ska en person på grund av detta ha förblindats och fått tänderna krossade. Det är en förskräcklig och grov form av misshandel. Stenkastaren måste förstå att den typen av allvarliga skador kan uppstå.

Det har diskuterats huruvida polisen behöver en gärningsmannaprofil på stenkastaren. Man kan givetvis hoppas på att polisen samarbetar med all sakkunskap och använder alla resurser som finns för att få fast personen. De verkar använda den tekniska kunskap som finns för att etablera ett mönster för stenkastaren och hur man kan skilja på en attack och ett vanlig stenskott. Ett kan man veta säkert även utan en utbildad profilerare: personer hyser agg mot danskar (det förefaller i skrivande stund som att måltavlan är just danskar) eller en grupp med en annan gemensam nämnare så till den milda grad att hen vill skada dem. Det måste utgöra en ledtråd: att kasta sten på 110 fordon, i vissa fall så hårt att förare eller passagerare skadas kommer inte ur ett vakuum: personen måste ha varit ilsken länge, eller gilla uppmärksamheten som kommer av skriverierna och vetskapen om att hen skrämmer främlingar.

Bornholm drabbas på grund av dessa överfall av vikande turism. Vem vill löpa risken att skadas på semestern? Det är självfallet oacceptabelt. Det finns ingen anledning att tro att polisen inte tar detta på allvar, men alla tillgängliga resurser måste användas: det kan i värsta fall bli en dödsfälla för någon om en sten träffar riktigt fel. Gärningsmannen ska alltså helst hittas innan det sker, innan turismen längst sträckan upphör och innan någon annan skadas svårt.

Opinion

Det politiska Utøya

AUF:s ordförande Astrid Hoem
Foto: Geir Olsen
Opinion
Opinion

Tio år efter Utøya menar många överlevande att dådets politiska sida sällan diskuteras. Det var socialdemokrater som attackerades och som pekades ut som en skadlig kraft av den högerextrema terroristen. Trots detta menar överlevarna att de får kritik när de diskuterar den politiska sidan och anklagas för att använda dådet för cynisk politisk vinning. Det förvånar: det var en politisk rörelse som attackerades. Valet av offren var inte slumpmässigt, även om mord på barn verkar meningslöst i sin grymhet.

Hade någon som jämförelse attackerat ett MUF-läger i Sverige hade det varit givet att se det som en attack på de högervärderingar som partiet har och de borde också få rätten att diskutera det som politiskt färgat terrordåd mot sin övertygelse.

Även för den skandinaviska socialdemokratins resa mot en restriktiv flykting- och integrationspolitik kan insikten om att det var socialdemokratiska barn som skytten attackerade vara värdefull. Det är också viktigt eftersom socialdemokratin på många ställen inte längre vill se det mångkulturella samhälle som Breivik hatade och de unga på Utøya ville försvara. I Danmark driver socialdemokrater på för en stram flyktingpolitik och det var länge sedan Stefan Löfven menade att hans Europa saknade murar.

Det finns all anledning att ge norsk socialdemokrati utrymme att diskutera Utøya som ett hatbrott mot norsk vänster. Ett brottsoffer måste ha rätten att berätta sin historia som de ser den. Med tanke på populariteten hos de högerextrema idéer och konspirationer som skytten fortfarande vill sprida är det viktig att kunna tala om vem som kan bli måltavla för framtida dåd. Skytten har inspirerat terrordåd i andra länder. Även de måste få äga rätten till berättelsen om att de som individer och som grupp utsattes för hatbrott. Det är enklare för samhället att avfärda Utøya och andra liknande ”ensam galning”- dåd som isolerade händelser orsakade av ett stört sinne. Men den politiska aspekten är viktig både av respekt från brottsoffren och för analysen av vem som kan utsättas härnäst.

OS i Tokyo 2021

Annorlunda OS

Opinion
Opinion

Idag invigs 2020 års olympiska spel – ett år försenat – i Tokyo. Det blir ett annorlunda OS utan publik i denna pandemins tid. In i det sista håller arrangörerna öppet för att avbryta spelen om covidsmittan skulle öka drastiskt. Allt tyder dock på att tävlingarna kommer att genomföras fram till avslutningen den 8 augusti. Ett par spännande veckor väntar.

OS är ett fantastiskt spännande arrangemang. Att tusentals idrottsmän och idrottskvinnor från många olika sporter samlas på en plats är speciellt. Även vi som vanligen inte är överdrivet sportintresserade går i spinn framför TV-apparaterna. Att Tokyo-OS kan bli Sveriges bästa sedan 1956 om man får tro prognoserna gör förstås sitt till.

Melbourne 1956 är det första OS jag själv minns. Det var före TV:s inträde i mitt barndomshem, men vi följde Sven Jerrings och Lennart Hylands rapporter i radion. Även sexåringen Håkan tyckte att det var spännande. Det blev många svenska medaljer den gången – och det ser det också ut att bli i Tokyo. De svenska fotbollstjejernas 3-0-seger över världsmästarna från USA på onsdagen är bara början.

Jag tycker att det mest spännande blir se om storfavoriterna i friidrott Daniel Ståhl och Armand Duplantis lever upp till förväntningarna. I idrott kan allt hända. Sverige har dessutom medaljfavoriter i så skilda sporter som gång, segling, cykel, judo, handboll, ridning, bordtennis, simning – och naturligtvis damfotbollen!

Frågan är om OS överlever för framtiden – och hur spelen i så fall kommer att se ut och anpassas till dagens verklighet. Den diskussionen kommer att fortsätta efter Tokyo.

Själv skulle jag gärna se att Sverige – i samarbete med Norge – arrangerar olympiska vinterspel inom en inte alltför avlägsen framtid. Eller varför inte svensk-danska sommarspel i Örestad? Ett OS-arrangemang skulle hursomhelst vara ett lämpligt nordiskt samarbetsprojekt.

Håkan Larsson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL