Opinion

Tomt slag i tomma luften

I länder med marknadshyror råder minst lika stor bostadsbrist som här.
Foto: Anders Wiklund/TT
Opinion
Opinion

Så kom till slut utredningsförslaget om marknadshyror. De som tror att detta är något slags sesam öppna dig för att lösa problemen med bostadsbrist kommer att bli djupt besvikna. Men förslaget kommer inte heller att driva några människor in i fattigdom eller bort från sina bostäder som motståndarna till marknadshyror hotar med eftersom det endast skall gälla nyproduktion.

Marknadshyror innebär en prissättning där hyran sätts utifrån den verkliga kostnaden, inklusive fastighetsägarens handelsvinst och bakom denne byggföretagets, byggjobbarnas, arkitektens och byggvaruleverantörernas förtjänst på att ha sett till att ett hus kunnat uppföras. På det sättet är en lägenhet som vilken vara som helst. Om man inte betalar den verkliga kostnaden är det någon annan som får betala. Ingen ifrågasätter t.ex att den som köper en villa eller ett radhus skall betala den verkliga kostnaden. Så varför skall inte hyresgästen det?

Men det finns skillnader. Den som äger sin bostad - en bostadsrättslägenhet eller en villa - gör normalt stora vinster bara på att bo. Hyresgästen får inte del av någon värdestegring. Så den som hyr betalar i verkligheten dyrt för att bo medan den som äger sin bostad ofta har bott gratis när det väl är dags att sälja lägenheten eller huset med tanke på den osunda värdestegring vi haft.

Men boendet är inte vilken vara som helst. Alla behöver någonstans att bo, även den som är fattig eller inte har några inkomster alls. Därför behövs en social bostadspolitik där det allmänna subventionerar byggandet via bostadsbidrag eller investeringsstöd t.ex billiga lån.

Gårdagens utredningsförslag handlar om marknadshyror i nyproduktionen från nästa år. Det driver inte bort människor från några bostäder. Men det löser inte bostadsbristen, eftersom det grundläggande problemet är att nybyggnationen är extremt dyr, medan de som har en svag ställning på bostadsmarknaden framförallt är människor med små marginaler t.ex barnfamiljer, studerande och arbetslösa.

Den som tror på marknadshyror borde se sig om i världen. I städer som är attraktiva att bo i och som har marknadshyror är bostadsbristen enorm t.ex New York, London och Paris. En fri hyressättning där vanliga lägenheter kommer att kosta 15.000-20.000 kronor i månaden kommer inte att efterfrågas. För dessa pengar köper människor hellre en villa. Är det fattiga invandrarfamiljer sitter de lika ohjälpligt fast som idag i sina förorter.

Så marknadshyror är ett kraftfullt slag ut i tomma luften. Vill man verkligen få fram fler bostäder till rimligt pris måste byggkostnaderna sänkas. Det finns ingen rim och reson i att Sverige skall ha EU:s högsta byggkostnader.

Lars J Eriksson

Opinion

Vältra inte över flyktingansvar på fattiga länder

Opinion
Krönika

När integrationsministern Mattias Tesfaye förklarar och försvarar den danska flyktingpolitiken förstår vi att det bara finns två alternativ, stopp för invandringen eller förlorad kontroll. Danmark har redan tagit emot många, och det finns helt enkelt inga mellanlägen. Det är samma slags logik som låg bakom Nyamko Sabunis (L) retoriska fråga till Annie Lööf ( C ) i SVT-Agendas partiledardebatt för en tid sedan; vill ni ta hit hela världen?

Det är många som har synpunkter på den danska politiken. Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson menar till att den strider mot EU-s regler. Förslaget innebär att asylsökande som kommer till Danmark ska få sin sak prövad i ett land utanför Europa. Rwanda har nämnts som en möjlig samarbetspartner. Men inte ens om vederbörande har flyktingskäl är han eller hon välkommen till Danmark, utan då är tanken att skyddet ska ges i Rwanda eller något annat land. Danmark kan samtidigt tänka sig att ta emot kvotflyktingar, men i begränsad omfattning eftersom den danska regeringen har förklarat att antalet nyanlända måste minska.

Jag har också synpunkter i själva sakfrågan. Danskarna har en poäng när de pekar på bristerna i dagens asylsystem. Många sitter fast i flyktingläger och det är ytterst få som kan ta sig därifrån. För de som trots allt försöker väntar en minst sagt farlig och dyr resa. Men situationen blir knappast bättre av att rika länder vältrar över ansvaret på fattiga länder. Vi har alla ett allmänmänskligt ansvar och en skyldighet att respektera internationella överenskommelser. Världen blir inte en tryggare plats om rika länder vänder ryggen åt problemen.

Det finns följaktligen starka sakliga argument mot den danska politiken. Till det kommer det där med retoriken, att det bara finns två alternativ. Sabunis fråga till Lööf uttrycker logiken på ett glasklart sätt. Om man av humana skäl öppnar dörren litegrann, då är risken uppenbar att man lockar till sig en ström som gör att dörren snart står vidöppen. Generositet må vara en vacker tanke, men den är omöjlig att förena med en kontrollerad invandring och ett ansvar för ekonomi och välfärd. Plötsligt blir polariseringen en självklarhet. Det är bara ytterligheterna som är realistiska, aningen en stängd eller en vidöppen dörr.

Det är en antiintellektuell retorik. Det finns aldrig bara två alternativ. Det som gör politiken viktig och spännande är att det alltid finns ett oändligt antal alternativ. Därför gäller det att ständigt pröva och ompröva olika alternativ.

För oss som har varit medansvariga för den politik som har förts under senare decennier finns det skäl att vara självkritiska. Sverige har tagit en orimligt stor andel av det gemensamma ansvaret och vi har haft en generös tolkning av flyktingskälen även under en tid då trycket varit hårt. Därför var det fullt rimligt att strama åt reglerna, och inte minst, sätta hårdare press på andra länder att ta ansvar.

Det betyder inte att alla kritiker har rätt. Att det per definition är aningslöst att försöka försvara generositet och humanism. Ett litet land kan inte lösa världens flyktingproblem, det är sant, men det betyder inte att vi inte kan göra någonting.

Som sagt, det finns alltid flera alternativ, och det gäller även flyktingpolitiken.

Lars Stjernkvist

Opinion

Kräv hållbarhet vid upphandling

Kaffebönor mognar på. Foto: Helena Landstedt TT
Foto: Helena Landstedt/TT
Opinion
Debatt.

Åtta av tio svenskar tycker att myndigheter ska ställa hållbarhetskrav vid inköp från länder med utbredd fattigdom för att inte påverka mänskliga rättigheter negativt, visar en ny Sifo-undersökning. Det är en viktig signal till politiker och upphandlare.

25 miljoner människor är fast i tvångsarbete i världen. I Västafrika tjänar många kakaoodlare bara en dryg tredjedel av den inkomst de behöver för att kunna uppnå en tillfredsställande levnadsstandard. Ohållbart låga löner i de globala leverantörskedjorna är en central orsak till att det fortfarande finns 152 miljoner barn som arbetar. Som en följd av coronapandemin varnar FN för en ökad risk för tvångs- och barnarbete, diskriminering och brott mot organisationsrätten.

Den offentliga konsumtionen ska inte leda till kränkningar av mänskliga rättigheter utan driva på omställningen till en hållbar värld. I Skåne gjordes 2 061 upphandlingar 2019. Bara Region Skåne hade det året 10 707 leverantörer (kommuner och statliga myndigheter i länet oräknade). Om det alltid ställs tydliga hållbarhetskrav, även vid inköp av exempelvis livsmedel och textilier från länder med utbredd fattigdom, skulle många fler företag säkerställa hållbara leverantörskedjor.

I Visions nya undersökning tycker nio av tio upphandlare att offentlig upphandling ska användas för att nå sociala, ekonomiska och miljömässiga hållbarhetsmål. Trots ett stort juridiskt och politiskt utrymme för just detta uppger 74 procent av de tillfrågade att hög arbetsbelastning, otydliga mål och brist på kompetensutveckling försvårar möjligheten att arbeta med hållbar upphandling.

För att säkerställa ansvarsfulla offentliga inköp i Skåne behöver politiker och arbetsgivare ge uppköpare goda förutsättningar och tydliga mandat.

1. Det ska vara glasklart i upphandlingspolicyer att skattemedel inte ska leda till kränkningar av mänskliga rättigheter och barnarbete, och att odlare för högriskprodukter så som kaffe, bananer och bomull ska tjäna tillräckligt, även vid fallande världsmarknadspriser, så att det åtminstone täcker produktionskostnaden. Även statliga myndigheter bör alltid säkerställa att mänskliga rättigheter efterlevs i sina upphandlingar.

2. Uppföljningar av ställda hållbarhetskrav främjar ansvarstagande leverantörer. Upphandlarna behöver budget, tid och kompetensutveckling för att ställa och följa upp tillämpningen av hållbarhetskrav.

3. Ett bra verktyg för kommuner och regioner är att diplomera sig som Fairtrade City respektive Fairtrade Region. Det ger tillgång till kunskap, stöd och ett nätverk med ett 50-tal kommuner och regioner. I Skåne är Helsingborg, Kristianstad, Landskrona, Lund och Malmö diplomerade.

Mariela Ferré Hofman

skyddsombud, Region Skåne och ledamot i Visions förbundsstyrelse

Maria Wilhelms

Fairtrade-ambassadör i Skåne

Kristin Lindberg

vice ordförande, Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift

Freja Erikson

Ageravolontär (Act Svenska kyrkan), Lunds stift

Britta Lejon

ordförande, Fackförbundet ST

Opinion

Myten om kärnkraftens leveranssäkerhet

Opinion
Opinion

Kärnkraften debatteras på nytt, sedan M och KD övergivit den breda energiöverenskommelsen för att istället kräva ny kärnkraft, dock utan att berätta hur mycket pengar det skulle kosta skattebetalarna. Motivet de anger är framför allt att vindkraften är osäker eftersom det måste blåsa medan kärnkraften ger driftssäker el.

Den myten kan nu, än en gång, dementeras. Häromdagen tvingades Björn Linde, vd för Ringhals, kungöra en ”allvarlig händelse”, som försenar den planerade underhållsavstängningen men stoppar verkets elproduktion omedelbart. Det innebär att när Ringhals 4 stoppas för underhåll i augusti är fortfarande Ringhals 3 avstängd. Det betyder att ungefär en tredjedel av kärnkraftens produktion är avstängd samtidigt (två av sex reaktorer). Om avstängningarna blir längre än planerat är, som alltid, osäkert. Det beror på om något mer allvarligt händer eller upptäcks.

Talet om den leveranssäkra kärnkraften har aldrig varit sant. Innan den ena av de två stängda reaktorerna i Oskarshamn stängdes definitivt häromåret hade den varit avstängd mer än ett år av tekniska skäl. Också en av de nu avvecklade reaktorerna i Ringhals hade varit avstängd långa perioder innan den stängdes definitivt. Talet från M, L och KD om att återstarta de reaktorer som kraftbolagen stängt av för nedmontering är alltså tal mot bättre vetande.

Kärnkraften är inte alls så driftssäker som de påstår - på grund av de oerhörda konsekvenserna av en olycka.

Yngve Sunesson

Opinion

Skogen som resurs

Skogen är en resurs både för den biologiska mångfalden och för produktion av viktiga råvaror. Foto: TT
Opinion
Ledare. Skogspolitiken är viktig för både den biologiska mångfalden och den svenska ekonomin. Därför måste polariseringen i debatten överbryggas.

Hur skogen i Sverige ska användas har blivit en konfliktfyllt fråga. Att motsättningarna är så hårda och tonläget så oförsonligt blockerar rimliga avvägningar mellan olika intressen.

Förra veckan kom förre L-riksdagsmannen Lars Tysklind med sin utredning om artskyddet. Det kom omedelbart en totalt avvisande reaktion från LRF: ”en katastrof för markägare”. Den tidigare framlagda skogsutredningen fick lika hård kritik såväl från LRF och skogsägarföreningar som från miljöorganisationerna.

Därför är det klokt av förre statsministern Göran Persson och Wallenbergbolaget Fam AB:s vd Håkan Buskhe att föreslå en parlamentarisk skogsberedning för att bromsa polariseringen i skogspolitiken och hitta en lösning som tillgodoser både behovet av att värna den biologiska mångfalden och möjligheterna att fortsätta utnyttja skogen som en ekonomisk resurs som är viktig för klimatpolitiken.

Den hårdaste kritiken mot skogsbrukets metoder riktar sig mot de stora skogsbolagens storskaliga avverkningar. Men hälften av skogen ägs av privatpersoner, som i allmänhet har små arealer och har ett personligt intresse i hur skogen brukas. Det är främst de som drabbas av de ibland orimliga kraven på artskyddshänsyn.

Trots kritiken mot dagens skogsbruk är sanningen att det i Sverige finns mer än dubbelt så mycket skog som för 100 år sedan. Andelen äldre skog och mängden död ved ökar varje år.

Ett problem är att statistiken över andelen skyddad skog inte är likvärdig mellan länderna. Skulle Sverige rapportera som Tyskland skulle nästan hälften av skogsarealen anses skyddad, istället för de åtta procent som redovisas nu. Eftersom EU vill skaffa sig mer makt över skogspolitiken och miljöorganisationerna arbetar internationellt är det viktigt med jämförbar statistik.

Förslaget om en parlamentarisk kommitté för att komma överens om en långsiktig skogspolitik bör Stefan Löfven och Annie Lööf snabbt kunna komma överens om.

Yngve Sunesson

Opinion

Steg åt rätt håll men inte långt nog

Opinion
Opinion

G7-toppmötet i Cornwall i södra England verkar ha varit om inte en succé så ändå en framgång. Att Donald Trump inte var med och kunde sabotera det mesta var tillräckligt för att ledarna skulle trivas bättre med varandra än de senaste åren, och Biden som ny president har så lång erfarenhet att han vet ”hur slipstenen ska dras” för att nå resultat.

Att Kina kritiseras och uppmanas att både respektera mänskliga rättigheter och avstå från militära äventyr i Taiwansundet var närmast en självklarhet inför mötet. Kravet att WHO bör göra en transparent och vetenskaplig undersökning av hur covid-19 uppkom är också riktat mot Kina, som genom sin Londonambassadör redan innan mötet var slut protesterade.

De viktigaste besluten handlade dock om klimatkrisen. Där enades de sju världsledarna om att kolanvändningen ska upphöra och finansieringen av nya kolkraftverk i utvecklingsländerna ska stoppas. Ökat stöd till andra energiinvesteringar utlovades istället.

Något slutår (2030 ville EU och Storbritannien ha) för användningen av kol gick det dock inte att komma överens om, därför att några länder inte ville binda sig ännu. Ändå är det en framgång att de sju mäktigaste länderna i världen (vid sidan av Kina som är världens största kolanvändare) kunde ta ett så tydligt symboliskt steg mot målet att stoppa uppvärmningen vid 1,5 grader, i enlighet med Parisavtalet. På höstens klimatmöte, som Boris Johnson också är värd för, ska kolmålet förhoppningsvis konfirmeras och kanske konkretiseras av alla länder i världen.

Att klimat- och miljöfrågorna tog så stor del av utrymmet vid toppmötet var viktigt, och det kan nog världen tacka inte bara Boris Johnson utan än mer president Joe Biden för. Det finns en stark lokal opinion för en mer radikal klimatpolitik i USA efter Trumps förnekelseperiod, och Biden verkar ha bestämt sig för att sätta sitt avtryck just i klimatpolitiken.

Även om det steg som togs i Cornwall i helgen inte var tillräckligt långt var det viktigt som ett steg i rätt riktning.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Opinion

Sverige ut ur Mali

Svenska soldater i Mali.
Foto: Richard Kjaergaard/Försvarsmakten
Opinion
Opinion

I sju år har svenska soldater deltagit i Minusma, en fredsbevarande FN-insats i den afrikanska staten Mali. Syftet har varit att åstadkomma stabilitet, fred och säkerhet. Det har misslyckats totalt.

Mali har varit en fransk koloni. Därför har ett huvudansvar för fredsinsatsen i Mali legat på franska trupper. I går kom besked från den franske presidenten Macron om att de franska styrkorna lämnar landet. Det motiveras bland annat med att regimen börjat samarbeta med de islamistiska extremister som FN-trupperna är där för att bekämpa och att den nuvarande presidenten fått sitt ämbete via en kupp. Därför saknar styret demokratisk legitimitet.

När de franska soldaterna, som utgör den viktigaste militära kraften i fredsstyrkan, lämnar Mali ökar drastiskt riskerna för de kvarvarande trupperna under FN-flagg, däribland de idag 150 svenska militärerna i insatsen Taskforce Takuba, dels de 215 blågula soldaterna i den FN-ledda MINUSMA-insatsen.

Sveriges försök till ökat militärt engagemang i omvärlden de senaste tjugo åren har varit ett fiasko, och tyvärr ett dödligt sådant. Den svenska truppinsatsen i Afghanistan har inte bidragit till fred och säkerhet, när USA lämnar är risken uppenbar att talibanerna tar över igen. Lika fiaskoartat blev det när svenskt militärflyg deltog i den USA-ledda insatsen för att störta Muammar Khadaffi i Libyen. Där råder idag inbördeskrig mellan det officiella styret och olika klaner. Dessutom har Libyen blivit ett centrum för flyktingsmugglare som plundrar flyktingar som vill ta sig över Medelhavet.

Sverige behöver i grunden omvärdera sin hållning i utrikes- och säkerhetspolitiken. Skall länder gå från korrupta styren till demokrati måste det ske genom det egna folkets förmåga, inte genom inblandning från västerländska trupper som inte har något där att göra. Därför bör Sverige gå i president Macrons fotspår.

Lars J Eriksson

Opinion

Vaccinpass öppnar upp för Europaresandet

Opinion
Opinion

Det låter nästan för bra för att vara sant. EU - såväl EU:s medlemsländer som Europaparlamentet - har enats om att införa särskilda coronapass. Dessa, som innehåller intyg om när man fått två vaccinsprutor, skall göra det möjligt att resa mellan EU:s olika medlemsländer. Ett undantag finns, om länder lyckas dåligt med att bemästra smittspridningen av corona eller får stor spridning av en farlig mutation- kan den som reser från ett sådant land behöva följa vissa nationella restriktioner t.ex om karantän. Det är en klok begränsning eftersom det alltid är klokt att följa försiktighetsprincipen.

Systemet verkar bli enkelt och skall börja gälla redan 1 juli. Vi i Sverige kan ladda ner vårt vaccinpass från E-hälsomyndigheten och ta med det när vi vill resa utomlands. Låt oss hoppas att E-hälsomyndighetens datasystem verkligen har kapacitet för den belastning som kommer framöver. Det kommer också att bli ett kraftprov för EU-länderna att se till att gränspassagerna kan ske smidigt och att berörd gränspersonal är välinformerad om vaccinpassen och deras utformning.

Men även om vi har anledning att glädjas åt vaccinpassen är det för tidigt blåsa faran över för pandemin. Smittspridningen är stor i många länder. Nya mutationer kan sätta vaccinationerna ur spel. Därför bör var och en noga överväga sitt resande och inse att det inte är riskfritt att lämna Sverige t.ex om man insjuknar.

Opinion

Inför enhetlig moms

Högre moms dansa till Benny Anderssons orkester än Swedish house mafia.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT
Opinion
Opinion

Politikerna vrider sig som maskar när det handlar om skatter. Det beror på att skattefrågan är så fylld av sprängkraft gentemot väljarkåren.

Lika snabba som de är att kritisera politiska motståndare som för fram förslag till skatteförändringar och skattehöjningar, lika försiktiga är de med att lansera egna motförslag om höjda skatter.

Vill man göra det enkelt för sig går det att hävda att det offentliga inte behöver ökade skatteintäkter. Men få pekar ut trovärdiga alternativ till hur stat, regioner och kommuner skall minska sina utgifter.

Det är lätt att se att en rad sektorer kräver mer pengar. Skall vi genomföra en klimatomställning så handlar det om mångmiljardbelopp fram till 2060 då vi skall vara fossilfria. En ökad andel äldre kommer att kräva en kraftig utbyggnad av såväl antalet platser på äldreboenden som fler anställda i den kommunala hemtjänsten. Antalet anställda behöver ökas i såväl skolan som i kommunernas socialtjänster och sjukvården. Det är dessutom yrkesgrupper där det finns ett starkt tryck på realt ökade löner.

Det finns få gemensamma nämnare mellan partierna i skattepolitiken. Trots en i stort sett enig ekonomkår vägrar politikerna - rädda för väljarflykt - återinföra fastighetsskatten. Finansministern Magdalena Andersson försökte i veckan föreslå sämre villkor för det så kallade ISK-sparandet, som urgröper statskassan genom en subventionerat låg skattenivå, men mötte starkt motstånd. Vad hade hon väntat sig när människorna i åratal matats med uppmaningen att spara till sin pension eftersom pensionssystemet kommer att ge allt sämre utdelning för de som lämnar arbetslivet.

Men man kan inte för tid och evighet säga nej och åter nej till ökade skatteintäkter, när man samtidigt vill göra satsningar.

Det finns ett alternativ som borde övervägas. Det är att införa en enhetlig moms. Därmed kan avskaffas momssubventioneringen av mat, konserter, taxiresor, tidningar, krogbesök och annat. Staten skulle få in 65 miljarder kronor mer i skatteintäkter. Vill man gynna vissa branscher är det bättre göra det genom direktstöd, och framförallt så blir fördelningseffekterna bättre eftersom mycket av den sänkta momsen gynnar ekonomiskt välbeställda människor. Så kan vi inte ha det.

Lars J Eriksson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL