Opinion

Debatt: Sverige och Norge behöver stärka banden

Traditionellt 17 maj firande Oslo.
Foto: Audun Braastad / NTB scanpix
Opinion
Opinion

Gratulationer översänds till Norge på nationaldagen 17 Maj.

Med dessa skickas också med hälsningar om ett fortsatt nära och förtroendefullt samarbete mellan våra länder.

Sverige och Norge hänger ihop med Europas längsta landgräns. Våra länders utveckling bygger på fortsatt ökat samarbete och utbyte.

Samarbetet inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är av stor vikt. Där lyfter vi från svensk och norsk socialdemokratisk sida gemensamt fram vikten av satsningar på välfärdsområdet.

Det handlar om initiativ för åtgärder för att motverka ojämlik hälsa utifrån socioekonomi, om satsningar på arbetsmarknad och integration, om ökad jämställdhet.

I en tid då grannsämjan verkligen ställts inför utmaningar kan det finnas anledning påminna om alla de gemensamma nämnare våra länder ändå har.

Kampen mot smittspridningen av covid 19 har inneburit stängda gränser. Under en tid hamnade svenska och finska gränspendlare över gränsen i svår sits då man utestängdes från sina arbeten och inte fick ersättning.

Efter starka påtryckningar inte minst från Sveriges regering, där över dagen-gränspendlare i framförallt Värmland och Bohuslän drabbades, tog så småningom den norska regeringen till sig av kritiken.

Grannsämjan kan kanske ta tid att fullt ut reparera men inriktningen bör vara att arbeta framåt för att se till nyttan med fortsatt gränsöverskridande samarbete.

Ett exempel på samarbete även i pandemin är Sveriges roll i förhandlingarna om fördelningen av vaccin inom EU som också inneburit att icke-medlemmarna Norge och Island fått del av kvoterna, utan att det inverkat på fördelningen till varken Sverige eller övriga länder.

Nu finns anledning lyfta fram våra länders gemenskap och samarbete.

I september är det val till norska stortinget. Valutgången är oviss och kampen om att bli största parti står mellan Arbeiderpartiet och Höyre.

Om Arbeiderpartiets partiledare Jonas Gahr Störe blir vårt grannlands nästa statsminister öppnar det för ökat fokus på välfärd och jämställdhet i det nordiska samarbetet.

I Arbeidarpartiets program inför valet lyder huvudbudskapet: ” Nu är det vanligt folks tur”.

Programmet antogs på landsmötet i april. Det bygger på beskrivningar om att klyftorna i samhället har ökat under åtta års Höyre-styre. Det handlar både om skillnader mellan rik och fattig och också mellan stad och landsbygd.

Arbeidarpartiet betonar också ökat fokus på klimatpolitiken och att utsläpp av klimatgaser ska ner.

Den norska samhällsmodellen lyfts fram. Den ska bygga på tätt samband mellan staten, näringslivet och fackföreningsrörelsen. Ett budskap som betonas är ”alla som kan och vill jobba, förtjänar möjligheten till det”.

Som svensk socialdemokrat har det sedan decennier tillbaka varit mer eller mindre självklart att Arbeiderpartiet i internationella sammanhang varit vår närmaste samarbetspartner. Vi besöker våra respektive partikongresser och landsmöten. Vi betonar internationellt engagemang för diplomati och fredsarbete.

Både Sverige och Norge har ett starkt FN-engagemang.

På det internationella planet har båda länderna under en lång rad av år arbetat för mänskliga rättigheter, demokrati och fredsarbete. I sammanhanget kan nämnas tidigare socialdemokratiska statsministrar som Einar Gerhardsen, Tryggve Bratteli, Odvar Nordli, Thorbjörn Jagland, Gro Harlem Brundtland och Jens Stoltenberg.

Om välfärdsfrågorna får stå i fokus i valkampanjen finns stora möjligheter för Arbeiderpartiet att både behålla ställningen som största parti i Stortinget och att få bilda regering.

På den borgerliga sidan har samarbetet knakat. Först var det Kristelig folkeparti som hade en tuff intern debatt om man skulle stöda Arbeiderpartiet eller Höyre. Så småningom valde man det senare alternativet. En kort period kunde nuvarande statsminister Erna Solberg därmed leda en majoritetsregering.

Därefter var det högernationalistiska Fremskrittspartiet som valde att lämna regeringssamarbete med Höyre och åter blev det minoritetsstyre för Solberg.

Arbeiderpartiet lyfter i valrörelsen fram enskilda sakfrågor som riktade åtgärder mot psykisk ohälsa, kommunalt anställda barnmorskor, etablering av nationellt kluster för utveckling av vaccinproduktion är några av dessa. Även om huvuddelen av frågorna är inriktade på inrikespolitik, finns all anledning för oss på den svenska sidan att följa debatten.

Sverige och Norge behöver varann.

Per-Arne Håkansson

Riksdagsledamot (S)

Ledamot av Nordiska rådet,

Ledamot av Nordiska rådets välfärdsutskott

Opinion

Är karriären slut vid 55?

55-plussare har mycket att tillföra arbetslivet, skriver Pia Sander, VD, Interim Minds.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Opinion
Debatt

Omorganisation, neddragning eller bara en önskan om att lämna ekorrhjulet. Det finns en rad skäl till att 55-plussare hamnar utanför den traditionella arbetsmarknaden. Plötsligt upplever många att den långa karriären och alla erfarenheter inte alls är en merit, trots att företag och organisationer uttrycker kompetensbrist som det största hindret för tillväxt. Rekryterare som tidigare hörde av sig med nya spännande erbjudanden slutar att ringa och dessa tillgängliga jobbkandidater får nu istället höra att de är överkvalificerade. Att så många erfarna individer vill jobba men inte får, är ett enormt resursslöseri. Erfarenhet måste väl vara något positivt?

Det finns en mängd fördelar med att anställa en 55-plussare. Många upplever sig mer landade och tryggare i sig själva. Med åldern förbättras också förmågan att se mönster och sammanhang baserat på inlärt beteende och erfarenhet. Problemlösningsförmågan ökar och genom att bli bättre på riskbedömning kan gamla misstag undvikas. Visst minskar förmågan att snabbt ta in ny information, men att äldre saknar driv och initiativförmåga är bara en myt.

Att vara överkvalificerad betyder ofta för dyr. Men stämmer det? Den som aktivt väljer en ny inriktning är fullt medveten om att lönen är lägre i en roll med mindre ansvar. Kanske har barnen flyttat ut, den ekonomiska friheten är större och en fast lön inte lika viktig. Många är också villiga att gå ner i tid och kan tänka sig flexiblare anställningsformer. Interim Management som vuxit starkt de senaste åren kan vara ett bra sätt för företag och organisationer att snabbt få in erfaren kompetens under en tidsbegränsad period.

Med åren förändras också mål och prioriteringar och saker som var livsviktiga förr visar sig vara rätt så oviktiga trots allt. Fina titlar och att klättra i hierarkin blir för många sekundärt, medan det som kvarstår är drivkraften att få jobba med spännande och utmanande frågor. Många är heller inte lika upptagna av att skapa ett liv med partner, barn och renoveringsprojekt, utan kan ha fullt fokus på jobbet. Dessutom har de lägre sjukskrivningstal, de blir mer sällan utbrända, de är inte föräldralediga och vabbar inte.

Med åldern ökar förståelsen och empatin för andra människor och flertalet har en större acceptans för både egna och andras tillkortakommanden. Många uttrycker att de nu hellre utvecklar andra än sig själva. Med ökad rörlighet på arbetsmarknaden och en flexiblare syn på anställning kan 55-plussare vara just den där värdefulla organisatoriska pusselbiten som saknas. Våra allt längre och hälsosammare liv gör att karriärnormen behöver utvecklas – de flesta ska trots allt hinna med flera karriärer under sin arbetsföra tid i livet.

Pia Sander, VD, Interim Minds

Opinion

Undvik politiskt kaos!

Nya talmansrundor eller nyval väntar.
Foto: Nils Petter Nilsson / TT
Opinion
Opinion

För första gången någonsin avsattes på måndagen en svensk statsminister genom en misstroendeomröstning i Sveriges riksdag. Vänsterpartiet stödde Sverigedemokraternas initiativ till misstroendeomröstning – och backades upp av Moderaterna och Kristdemokraterna.

Jimmie Åkesson förklarade att det var en ”glädjens dag” att få avsätta Stefan Löfvén, vilket han kan tacka Nooshi Dagostar för. Att Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet tar gemensamt ansvar för landet finns inte på kartan. Ändå har de, uppbackade av Moderaterna och Kristdemokraterna, lyckats kasta landet in i en osäker politisk situation. Att agera så är oansvarigt.

Midsommarveckan blir avgörande för vad som händer framöver. Den avsatte statsministern har två alternativ under de kommande dagarna. Antingen avgår han och överlåter till talman Norlén att starta talmansrundor eller så utlyser han extraval. Även om man kan hoppas på en snar lösning under de närmaste dagarnas diskussioner partierna emellan kan ett extraval i september inte uteslutas. Bara ett år före ordinarie riksdagsval.

Ett tungt ansvar för den uppkomna situationen faller på Vänsterpartiet. Trots en utsträckt hand från januaripartierna om att överlåta till bostadsmarknadens parter att förhandla om hyressättning i nyproduktionen, som Dagostar krävt, stödde Vänsterpartiet Sverigedemokraternas misstroendeyrkande. Eftersom det inte har lagts fram något regeringsförslag om ”marknadshyror” framstår agerandet som politisk skuggboxning. När omröstningen väl var över hoppades Nooshi Dagostar ändå att Löfvén ska fortsätta som statsminister.

Som Centerpartiets Annie Lööf säger måste partierna ”sätta sakpolitiken och lösningar för människors vardag före politiskt spel”. Det handlar om att ta ansvar för Sverige och undvika politiskt kaos. Låt oss hoppas att det snart åter finns en fungerande regering på plats. Annars kan läget bli allvarligt fortare än vi kanske tror.

Håkan Larsson

Opinion

Valfläsk som luktar illa

Opinion
Opinion

Vem behöver och vill ha familjeveckan? En del av januariöverenskommelsen är införandet av en familjevecka för föräldrar med barn mellan 4 och 16 års ålder. Åldersgränsen utgår från perioden efter den vanliga föräldraförsäkringen. Har man gemensam vårdnad skall bägge föräldrarna dela på dagarna, tre dagar var oavsett vilka praktiska möjligheter de har att ta ut ledigheten.

Om något kan betecknas som ett valfläsk är det denna reform. Lyxreform passar också bra.

Redan idag ligger vi i världstopp med 5 eller 6 veckors semester beroende på under vilka kollektivavtal man jobbar. Min egen erfarenhet är att det är på gränsen till väl många dagar, många har svårt att göra något meningsfullt med så många ledighetsdagar. Och vilka 12-plus-åringar behöver mamma och pappa att umgås med om det är en enstaka studiedag i skolan.

Jag är en stark anhängare av välfärdssystemen. Men det finns gott om andra behov som i så fall är angelägnare än ännu fler ledighetsveckor med barnen. Så här med lite facit över ett långt yrkesliv hade jag t.ex uppskattat att i så fall haft ledighetsdagar för att hinna umgås med mina föräldrar på ålderns höst innan de gick bort. Ett annat alternativ skulle vara att staten ger landsting och kommunerna dessa 4-5 miljarder till vårdpersonal som slitit så hårt under både fysiskt och pressade förhållanden under pandemin. Men det bästa är att spara in den utgiften.

Lars J Eriksson

Opinion

Låt parterna förhandla

Löfven och Lööf försöker blidka Vänsterpartiet.
Foto: Lars Schröder/TT
Opinion
Opinion

På söndagen föreslog Stefan Löfvén och Annie Lööf vid en gemensam presskonferens att frågan om hyresmodellen i nyproduktionen ska överlämnas till parterna på bostadsmarknaden. De ges möjlighet att förhandla fram en gemensam lösning. Ett bra förslag i samklang med den svenska modellen. Ska man rikta någon kritik så är det att förslaget kunde ha lagts fram tidigare.

Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna och Allmännyttan får, om Januaripartiernas förslag blir verklighet, tiden fram till den 1 september för att finna en gemensam lösning. I så fall kommer denna att förverkligas.

Vänsterpartiet borde uppskatta den utsträckta handen från Löfvén och Lööf, men icke. Trots att förhandlingar mellan parterna var ett av alternativen när partiet i förra veckan hotade med misstroendeomröstning betecknar Nooshi Dadgostar tillmötesgåendet som oseriöst och ”politisk teater”. Därför verkar det troligt att den planerade misstroendeomröstningen idag kommer att genomföras. Även om man kan hoppas på att förnuftet infinner sig i sista stund.

Att Vänsterpartiet har lierat sig med Sverigedemokraterna för att fälla statsministern – och att Moderaterna och Kristdemokraterna ger sitt stöd till de båda ytterkantspartierna – framstår som absurt. Att kasta Sverige ut i en politisk kris i en pandemi, endast ett år före ordinarie val, är direkt oansvarigt. Särskilt som de fyra partierna inte är beredda att ta gemensamt regeringsansvar om de skulle få sin vilja igenom.

En lärdom bör vara att, efter förebild från Tyskland, överväga införande av ”konstruktivt misstroendevotum”, som statsvetaren Olof Petersson föreslagit. Det skulle hindra regeringskriser av den nu aktuella typen. Visst ska en riksdagsmajoritet kunna tvinga en regering att avgå. Men då måste partierna bakom en misstroendeförklaring vara beredda att själva omgående ta över regeringsmakten. Med en sådan regel skulle vi ha sluppit dagens politiska kris.

Låt bostadsmarknadens parter finna en gemensam lösning när det gäller hyresfrågorna. Talmansrundor eller extraval är inte vad Sverige behöver i nuvarande läge.

Håkan Larsson

Opinion

Dadgostar har målat in sig i ett hörn

Opinion
Opinion

Plötsligt har konfliktnivån i svensk politik ökat. Vänsterpartiet hotar med misstroendeförklaring och Sverigedemokraterna testar hållbarheten i det utspelet genom att hinna först med att väcka en sådan misstroendeförklaring. Därmed har SD tvingad in Nooshi Dadgostar i ett hörn. Denna missnöjesallians är inte helt ologisk, såväl SD som V är emot marknadshyror. Mindre trovärdighet har det att M och KD hakar på eftersom bägge är för marknadshyror.

I debatten och på sociala medier flödar det av inlägg om vem som är ansvarslös. Den debatten bör rikta fokus mot statsminister Stefan Löfven. Han skrev under januariöverenskommelsen trots att han visste att frågan om marknadshyror hade stor sprängkraft och var en hjärtefråga för Vänsterpartiet. Han har inte ens velat sätta sig ner och diskutera frågan med Nooshi Dadgostar, ett rätt fult agerande.

Nooshi Dadgostar har målat in sig i ett hörn. Även om hennes väljare avskyr tanken på marknadshyror, även i nybyggnation, så är även gemensamt agerande med Sverigedemokraterna ett rött skynke. Den enkla lösningen kan bli att Vänsterpartisterna lägger ner sina röster på måndag, alternativt att partiet tillåter fri röstning och tillräckligt många lägger ner sina röster eller röstar ja till stöd för sittande regering med Stefan Löfven som statsminister.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Spincasino.se

Sverige agerar annorlunda än omvärlden i corona-tider!

Spincasino.se Många delar av världen står och gapar över hur få åtgärder vi i Sverige har gjort i jämförelse med omvärlden när det kommer till covid-19 pandemin. Många länder har undrat om Sverige är ute efter att göra sig av med sina egna invånare och att vi kan klassas som ansvarslösa. Trots detta så fortsätter vi svenskar att ta det relativt lugnt och de allra flesta tycker inte att det är kul och vill helst att allt ska bli som vanligt, men alla hjälps åt och gör det bästa av situationen.

Svenskarna tycks lita på sina medmänniskor

Vad beror lugnet vi bär på egentligen, när resten av jorden skakar av rädsla? En teori kan vara att vi i Sverige är väldigt solidariska och hjälps åt när det gäller och har tillit till varandra. Vi har dessutom levt väldigt bra så alla generationer som lever idag har varit fria från krig och fattigdom. Länder som har misär nära i sina minnen tenderar att reagera starkare i krissituationer, vilket inte alls är konstigt.

Vi svenskar litar på att de som är sjuka håller sig hemma och gör även detsamma själva om vi har symptom. Vi hjälper våra familjemedlemmar att handla om de är sjuka och luft-kramas från 2 meters avstånd för att inte råka smitta varandra även då vi inte ens har symtom själva, bara för att vi vill skydda våra älskade familjemedlemmar i riskgrupperna. Vissa tanter sitter i dörröppningarna i hyreshusen och stickar tillsammans. Mormödrar skickar brev till sina barnbarn som barnen får svara på i väntan på att snart återförenas igen. Det är något väldigt älskvärt över vår tillit till varandra och vår tro på att “allting ordnar sig alltid” är stark även i svårare tider!

Saker att göra under karantän:

1. Lär dig något nytt - Varför inte använda tiden till något vettigt och googla eller youtuba jordens historia eller deep-diva i något som du vill lära dig mer om som t.ex matlagning, odling, pyramiderna i Egypten, kvantfysik - ja bara fantasin sätter gränser.

2. Spela spel - Varför inte ta fram gamla sällskapsspel eller spelen du spelade när du var liten? Kanske har du ett super Nintendo som ligger och skräpar och är laddad för lite Mario? Eller spela något från datorn eller satsa på att snurra några spins online.

3. Meditera - stäng av ljuden och låt ditt sinne vila, sätt dig ner, gärna i soluppgången och lyssna på ljudet från naturen. Kanske kan du höra fåglarna kvittra, en bäck som porlar. Sätt dig i stillheten och var mottaglig en stund och låt dig själv slappna av i både knopp och kropp.

4. Skaffa en ny hobby - Släpp Netflix för en stund, varför inte skaffa en ny hobby där du kan uttrycka dig? Det kan vara allt från sång, dans, konst, matlagning, sy, skapa smycken etc. Att skapa gör oss lyckliga!

5. Plantera blommor - Det är äntligen vår och det är dags att förodla alla grönsaker och örter inför sommaren. Eller varför inte plantera om och ta sticklingar på redan existerande växter i hemmet? Att sätta händerna i jord har vetenskapligt visat sig vara lugnande och helande för oss - vad väntar du på? Back to nature!

Opinion

Nystart för Norden

Norden måste ta sig samman och samarbeta mer.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Sommaren 2019 förklarade statsministrarna att Norden ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region” till 2030. Mindre än ett år senare var den vackra visionen glömd och utan samordning valde länderna olika strategier för att möta pandemin. Gränserna stängdes för första gången sedan andra världskriget. Konsekvenserna för gränsregionerna blev särskilt allvarliga.

Så snart den akuta pandemikrisen är över krävs det därför mer än vackra ord för att ge Norden den nystart för samarbetet som behövs. Det är bra att de nordiska samarbetsministrarna har tillsatt en utredning om nordiskt samarbete under kristider och att man har börjat diskutera vaccinsamarbete. Men det räcker inte!

Ett starkt Norden är bra för oss själva – och för omvärlden. Tillsammans skulle de nordiska länderna ha en stark röst i världen. Norden är världens tionde eller elfte största ekonomi, större än Ryssland.

Likheterna i Norden är stora; historiskt, kulturellt och språkligt. Ändå finns en misstro länderna emellan, som hittills har lagt hinder i vägen för ett nära, förtroendefullt samarbete som borde vara i vårt gemensamma intresse. Måhända beror misstron, som journalisten Bengt Lindroth menar i boken ”Vi som inte var med i kriget”, på att vi i Sverige inte har de kollektiva minnen av andra världskriget som våra grannar. Grannarna reagerar, som Lindroth skriver, mot att svenskarna är ”så ängsligt politiskt korrekta eller naiva eller extrema och att de anser sig veta bättre än andra”. En kritik som vi bör ta till oss.

Nu gäller det att lämna misstron bakom oss och se framåt. Det folkliga stödet för ett närmare nordiskt samarbete är trots allt starkt och de styrande måste nu göra verkstad av den nödvändiga nystarten. Olika relationer till Bryssel får inte hindra detta. För övrigt är det oacceptabelt att de små resurserna till det nordiska samarbetet dras ned samtidigt som gigantiska summor går till EU…

Ska visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region om mindre än tio år bli verklighet finns ingen tid att förspilla. Norden måste ta sig samman!

Håkan Larsson

Opinion

Juholts uppgång och fall

Fortfarande finns många frågetecken kring Håkan Juholts korta karriär som partiledare.
Foto: Bertil Ericson / TT
Opinion
Opinion

På flera vänners rekommendationer såg jag häromdagen Tom Alandhs dokumentär om Håkan Juholt, Partiledaren som klev ut i kylan. Som alltid när Tom Alandh producerat håller det hög kvalitet, inte minst för att han har en berättarröst som suger in en i berättelsen. Ändå är slutintrycket att programmet lämnar tittaren kvar med frågan, varför tvingades Juholt så snabbt att avgå.

Efter valet 2010 rådde det fullt inbördeskrig inom Socialdemokratin. Mona Sahlin fick inte ens chansen att välja tidpunkt för sin avgång, hon bokstavligen kördes ut ur partitoppen. Det agerandet, om än cyniskt, hade gått att förstå om partiet haft en given efterträdare på lut. Men det fanns inte. Thomas Östros ville, men hade alltför många fiender. Carin Jämtin kunde ha platsat, men ville inte. Det var helt tomt. Då dök Juholt upp som gubben ur lådan, i det närmaste helt okänd men med en het önskan om att leda partiet och lägga om kursen mer åt vänster.

Jag ringde några goda vänner, tidigare centerriksdagsmän, och bägge var lyriska över Juholt som person, även om de stod långt ifrån honom politiskt. Bättre person kan de inte få, kostaterade en. Det är annat än vad Mona Sahlin skrivit i sin senaste bok, när hon och medarbetare spekulerade om vem som kunde bli efterträdare fanns han inte ens med bland 100 tänkbara kandidater.

Håkan Juholt höll knappast måttet, i mina ögon var han rätt flummig, och Alandhs dokumentär motsäger inte den bilden. När Juholt talar om något slags kindpussande klägg i Stockholm som styr partiet talar det emot att Stefan Löfven lyckades bli partiledare.

Mest förvånande är att såren inom partiet tycks bestå. Inga som Tom Alandh talat med vill ställa upp och berätta hur det gick till när Håkan Juholt valdes och senare manövrerades ut, trots de snart elva år som gått.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Närproducerat drivmedel alternativ till import

Vi bör minska trycket på elnätet genom en ökad andel gasdrivna transporter, menar Karin Svensson Smith, Miljöpartist från Lund.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT
Opinion
Opinion

Även om ny teknik tas i anspråk måste volymen biltrafik minska för att klimatmålen ska nås. Detta är lättast att göra i städer där avstånden är mindre och alternativen till bil är fler. För många som inte bor i tätorter kommer dock bil fortsatt att vara svår att klara sig utan. Klimatet är den stora ödesfrågan, men det är inte acceptabelt att klimatåtgärder leder till rovdrift av skog, tränger undan värdefulla biotoper eller leder till ohållbar mineralbrytning. Därför att det glädjande att två nya biogasanläggningar i Skåne inom ramen för Klimatklivet har beviljats 307 miljoner kronor i stöd. När anläggningarna i Sjöbo och Tomelilla är klara kommer den skånska biogasproduktionen öka med ca 50 procent.

Coronakrisen har fått allt fler att bli medvetna om brister i Sveriges samhällsberedskap och självförsörjningsgrad. En övergång till biogas kan minska den sårbarhet som import av olja medför. Cirkulär resurshantering måste ersätta uttag av ändliga råvaror för att utvecklingen ska bli långsiktigt hållbar. Om framställning av biogas använder gödsel, avloppsvatten och andra organiska restsubstanser som annars läcker växthusgaser till atmosfären blir klimatnyttan dubbelt positiv. Biogasbilar har till skillnad från elbilar flera egenskaper gemensamt med konventionella bilar – pris, räckvidd, möjlighet till dragkrok.

Svenska kommuner och regioner har investerat miljardbelopp i insamling av organiskt avfall, framställning av biogas, uppgradering till fordonsgas, pumpar och fordon för att tillvarata biogasens potential. Det vore kapitalförstöring av inte nyttja dessa investeringar. När regeringen 2010 utsåg Skåne till pilotlän för klimatarbete togs en skånsk färdplan för biogas fram. Den bygger på samverkan mellan Region Skåne, länsstyrelsen, kommuner, energibolag, jordbruksföretag, fordonsindustri, drivmedelsföretag och forskare. I Skåne finns pga lantbruk och livsmedelsindustri en stor tillgång av råvaror till fordonsgas. Det finns också ett fungerande distributionsnät med gastankstationer och många företag inom biogasbranschen. 2015 antog regionala utvecklingsnämnden målet att Skåne ska vara Europas ledande biogasregion år 2030.

Det råder kapacitetsbrist i det skånska elnätet. För att minska risk för störning vid effekttoppar är det viktigt att minska trycket på elnätet genom en ökad andel gasdrivna transporter. Kristianstad, Helsingborg, andra skånska kommuner, Region Skåne och Skånetrafiken har varit föregångare i arbetet med biogas som alternativ till olja. För att Skåne ska bli en fossilfri region bör tidigare gjorda investeringar tas till vid kommande upphandlingar och beslut om drivmedelspumpar vara parallellt med förberedelser för den tillkommande ökade tillgången av närproducerad biogas.

Karin Svensson Smith, oppositionsråd för MP, Lund

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL