Opinion

Inte tillräckligt vita hjältar

Opinion
Opinion

En av Sveriges bästa handbollsspelare, landslagets Jamina Roberts, berättar i dokumentären Blågula hjältar om hur hon under karriären upplevt en sorts rasism som går ut på att hennes härkomst ska ha gett henne fördelar som svenska spelare inte har, som påstående att svarta personer springer fortare än vita.

Roberts är en av anledningarna till att det svenska damlandslaget haft stora framgångar under senare år. Hon beskriver en prestationsångest som handlar om att hon inte vill att folk ska undra vad hon gör i landslaget och att man får förbereda sig på nedsättande kommentarer om ras om det inte går bra, samtidigt som hon är stolt och glad över att få representera Sverige. Ett konstruerat utanförskap placeras på idrottsmän födda här som inte ifrågasätter sin egen ”svenskhet” som helt vilar på hudfärg.

Att ständigt få sin kropp bedömd och kommenterad är redan nedbrytande. Att hela tiden utpekas som annorlunda kan enligt mycket forskning på området vara psykologiskt nedbrytande. Att det sker i elitidrottssammanhang som idrottaren kämpat hårt för att nå måste vara extra jobbigt. Roberts menade att samma kommentarer inte hörs om en svensk springer fort: då är det hårt arbete som ger resultat, medan Roberts härkomst anses ge henne gratis försprång.

Man undrar hur många svarta personer som skräms bort från idrotten på grund av sådana kommentarer om härkomst och upplevda genetiska fördelar. Idrotten betraktar sig som en folkrörelse: då måste den vara tillgänglig för alla och har uppenbarligen långt kvar med värdegrundsarbetet.

Opinion

Tomt hot igen

Nooshi Dadgostar (V) hotar på nytt.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Ledare Nooshi Dadgostar har gett Stefan Löfven 48 timmar att backa om hyreslagändringarna. Men hon har inte makten att själv störta honom.

På torsdag förmiddag kommer sanningens minut för Nooshi Dadgostar, den nya Vänsterpartiledaren som hittills varit framgångsrik i att få uppmärksamhet och därmed goda opinionssiffror. I går gav hon Stefan Löfven och regeringen 48 timmar på sig att antingen skrota förslaget om ändrade regler för hyressättningen vid nyproduktion, det V-ledaren kallar marknadshyror, eller inleda förhandlingar med Hyresgästföreningen. Annars ska hon försöka utlysa en misstroendeomröstning.

Den första svårigheten för Dadgostar är att hon inte själv kan göra det. Vänsterpartiet har bara 27 mandat och det krävs 35 för att kunna kräva en sådan omröstning.

Det skulle hon lätt kunna få om hon samarbetar med Sverigedemokraterna, som alltid ställer upp på att framkalla kaos i politiken. Men det har hon sagt nej till. Däremot hoppas hon på KD eller M.

Ulf Kristersson har visserligen sagt att han varje dag i veckan vill rösta bort regeringen Löfven. Men han har nu sagt att han inte vill samarbeta med V för att stoppa förslaget om ändrad hyreslagstiftning.

Så sannolikt blir det ingen misstroendeomröstning före midsommar. Att ett eventuellt nyval skulle komma bara ett år före nästa ordinarie val gör knappast Ulf Kristersson mer intresserad av att försöka fälla Löfven nu.

Så precis som i hotet om att fälla regeringen på las-förändringarna lär Nooshi Dadgostars hot nu vara bara munväder. Hon vet att hon inte har makten att rösta bort Löfven, därför kan hon vara tuff i retoriken. Skrämselargumentationen kan kanske ge några röster bland hyresgäster som räds höjda hyror, trots att det liggande förslaget inte kommer att ge en enda hyresgäst högre hyra där de bor nu. Och hon vill visa att V inte längre, som på 1950-, 60-, och 70-talen bara fungerar som ”dörrmatta” åt S-regeringar utan har en egen vilja och driver sin egen politik.

Det kan en ny partiledare behöva göra, men ”misstroendelöftet” är fortfarande ett tomt hot.

Yngve Sunesson

Opinion

Vassare polismetoder

Offentliggörandet av Trojan Shield.
Foto: Denis Poroy
Opinion
Opinion

På kort tid har kampen mot de kriminella gängen tagit stora steg framåt genom internationellt samarbete. Det handlar förstås om uppgifter om brottslingars kommunikation som spårats via Encrochat och Anom, sistnämnda en operation under namnet Trojan Shield, en app som FBI låg bakom och lurade kriminella att använda sig av.

Men det finns anledning att inte ta ut glädjen i förskott och tro att vi nu sett ett dråpslag mot gängbrottsligheten. Det fordrar att domstolarna godkänner bevisningen och de metoder som använts, där insamlandet av uppgifter delvis skett i andra länder där polisen har större befogenheter när det gäller avlyssning än vad vi har i Sverige.

Hur rättsläget ser ut förs det nu en diskussion om. I partiledardebatten förra veckan sa moderatledaren Ulf Kristersson att regeringen tidigare underkänt detta slag av bevisning som tagits fram via internationellt samarbete. Jurister som Dennis Martinsson - docent i straffrätt - svävar på målet om om dessa uppgifters tyngd i en svensk domstol. Ett oroande tecken är att en norsk domstol sagt nej till häktning av två misstänkta där bevisningen kom via Trojan Shield.

Klart är att framgångsrik brottsbekämpning i vårt land mot de kriminella gängen måste bygga på att alltmer sofistikerad teknik kan och får användas av polisen. Det borde gå trots det svenska integritetstänkandet att använda mer av avlyssning och kartläggning av digitala spår t.ex i mail och sms när det handlar om kriminella och de som har kontakter med dessa kriminella.

Läget i vårt land är mycket allvarligt. Bakom de aktiva kriminella står ett stort antal yngre personer idag, unga i nedre tonåren, som fungerar som en rekryteringsbas för gängkriminaliteten. I flera av de ouppklarade skjutningarna tror polisen att gärningsmännen kan ha varit väldigt unga lejda mördare. Därför är det helt avgörande för brottsbekämpningen att kunna knäcka gängen och deras rekryteringskanaler. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.

Lars J Eriksson

Opinion

Bättre Sverige med större frihet

Opinion
Opinion

Fullföljandet av den så kallade Januariöverenskommelsen - 73 punkter som S, C och L enades om - har fått stort fokus på arbetsrätten - främst LAS - samt marknadshyror i nyproduktion. Men andra delar av uppgörelsen är minst lika viktiga.

Många har stött sin panna blodig i kampen mot olika byggregler som begränsat möjligheten att bygga på egen mark, ändra utseende på ägda hus och bedriva företagande på den egna fastigheten. Visst går det att genomföra många saker inom bygglagstiftningens ram, men det är tidsödande och kräver kraft och resurser i en utsträckning som många inte har.

Därför finns det skäl rita kors i taket att en statlig utredning - Bygglovsutredningen - nu levererat ett förslag i anslutning till Januariöverenskommelsen som möjliggör ett friare utnyttjande av mark och fastigheter. Det innebär som stipulerades i uppgörelsen att krav på bygglov kan komma att slopas för den som vill bygga ett kafé, ett ridhus eller liknande i anslutning till sin gård. Dessutom föreslås att det blir enklare få ändra fasader och att sätta upp skyltar på byggnader. Visserligen föreslås också en striktare reglering kring Attefallshus och den variant av sådana som Per Bolund gett namn åt, men det lägger inte hinder i vägen utan är snarare ett sätt att hantera grannkonflikter. Kan vi sedan få ett färdigt och genomfört förslag som underlättar för strandnära bebyggelse i områden där konflikterna med det rörliga friluftslivet är små, då ser vi faktiskt ett bättre Sverige med större frihet.

EM i fotboll 2021

Hur närgånget skall medier skildra tragedier?

Opinion
Opinion

Inför ögonen på hundratals miljoner TV-tittare föll den danska storstjärnan Christian Eriksen ihop i lördags. Både spelare, publik och vi framför TV:apparaterna insåg snabbt allvaret i situationen, särskilt när sjukvårdspersonal snabbt rusade fram och inför kamerorna började med hjärt- och lungräddning. Nu dör han framför allas våra ögon, var en känsla som delades av många. En bit in i skeendet ställde sig de danska spelarna runt Eriksen och sjukvårdarna och hindrade insyn.

I efterhand utbröt en debatt om hur långt TV-kanalerna skall gå i att skildra en så dramatisk händelse, i synnerhet som det kunde misstänkas att det var Eriksens dödskamp.

Det finns inga självklara svar. Något av det svåraste för ansvariga chefer i medier är att sätta etiska gränser för närgångna skildringar som kan kränka en människas integritet. Vi som haft sådana uppdrag gör ibland misstag. Ändå lutar jag åt att TV-kanalerna tog ett riktigt beslut som lät kamerorna vara på riktade ut mot fotbollsplanen.

När jag fortfarande var rätt ny ansvarig utgivare för en sörmländsk tidning deltog jag i ett grupparbete med bland annat Bo Strömstedt, Expressens legendariska chefredaktör. Han formulerade sig med orden att medier skall som princip ha utgångspunkten att skildra allt, det är undantagen från den regeln som skall motiveras. Medier skall inte sätta sig på höga hästar och tycka att läsare och tittare inte kan hantera nyheter med omdöme som journalister själva tar del av. Det ligger i det öppna samhällets natur. Att stänga eller rikta bort kamerorna från matchen i Köpenhamn hade minskat förtroendet för medierna eftersom det var ett så stort evenemang. Men det finns heller inget facit om vad som är rätt eller fel i ett sådant etiskt beslut.

Lars J Eriksson

Opinion

Vältra inte över flyktingansvar på fattiga länder

Opinion
Krönika

När integrationsministern Mattias Tesfaye förklarar och försvarar den danska flyktingpolitiken förstår vi att det bara finns två alternativ, stopp för invandringen eller förlorad kontroll. Danmark har redan tagit emot många, och det finns helt enkelt inga mellanlägen. Det är samma slags logik som låg bakom Nyamko Sabunis (L) retoriska fråga till Annie Lööf ( C ) i SVT-Agendas partiledardebatt för en tid sedan; vill ni ta hit hela världen?

Det är många som har synpunkter på den danska politiken. Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson menar till att den strider mot EU-s regler. Förslaget innebär att asylsökande som kommer till Danmark ska få sin sak prövad i ett land utanför Europa. Rwanda har nämnts som en möjlig samarbetspartner. Men inte ens om vederbörande har flyktingskäl är han eller hon välkommen till Danmark, utan då är tanken att skyddet ska ges i Rwanda eller något annat land. Danmark kan samtidigt tänka sig att ta emot kvotflyktingar, men i begränsad omfattning eftersom den danska regeringen har förklarat att antalet nyanlända måste minska.

Jag har också synpunkter i själva sakfrågan. Danskarna har en poäng när de pekar på bristerna i dagens asylsystem. Många sitter fast i flyktingläger och det är ytterst få som kan ta sig därifrån. För de som trots allt försöker väntar en minst sagt farlig och dyr resa. Men situationen blir knappast bättre av att rika länder vältrar över ansvaret på fattiga länder. Vi har alla ett allmänmänskligt ansvar och en skyldighet att respektera internationella överenskommelser. Världen blir inte en tryggare plats om rika länder vänder ryggen åt problemen.

Det finns följaktligen starka sakliga argument mot den danska politiken. Till det kommer det där med retoriken, att det bara finns två alternativ. Sabunis fråga till Lööf uttrycker logiken på ett glasklart sätt. Om man av humana skäl öppnar dörren litegrann, då är risken uppenbar att man lockar till sig en ström som gör att dörren snart står vidöppen. Generositet må vara en vacker tanke, men den är omöjlig att förena med en kontrollerad invandring och ett ansvar för ekonomi och välfärd. Plötsligt blir polariseringen en självklarhet. Det är bara ytterligheterna som är realistiska, aningen en stängd eller en vidöppen dörr.

Det är en antiintellektuell retorik. Det finns aldrig bara två alternativ. Det som gör politiken viktig och spännande är att det alltid finns ett oändligt antal alternativ. Därför gäller det att ständigt pröva och ompröva olika alternativ.

För oss som har varit medansvariga för den politik som har förts under senare decennier finns det skäl att vara självkritiska. Sverige har tagit en orimligt stor andel av det gemensamma ansvaret och vi har haft en generös tolkning av flyktingskälen även under en tid då trycket varit hårt. Därför var det fullt rimligt att strama åt reglerna, och inte minst, sätta hårdare press på andra länder att ta ansvar.

Det betyder inte att alla kritiker har rätt. Att det per definition är aningslöst att försöka försvara generositet och humanism. Ett litet land kan inte lösa världens flyktingproblem, det är sant, men det betyder inte att vi inte kan göra någonting.

Som sagt, det finns alltid flera alternativ, och det gäller även flyktingpolitiken.

Lars Stjernkvist

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Opinion

Kräv hållbarhet vid upphandling

Kaffebönor mognar på. Foto: Helena Landstedt TT
Foto: Helena Landstedt/TT
Opinion
Debatt.

Åtta av tio svenskar tycker att myndigheter ska ställa hållbarhetskrav vid inköp från länder med utbredd fattigdom för att inte påverka mänskliga rättigheter negativt, visar en ny Sifo-undersökning. Det är en viktig signal till politiker och upphandlare.

25 miljoner människor är fast i tvångsarbete i världen. I Västafrika tjänar många kakaoodlare bara en dryg tredjedel av den inkomst de behöver för att kunna uppnå en tillfredsställande levnadsstandard. Ohållbart låga löner i de globala leverantörskedjorna är en central orsak till att det fortfarande finns 152 miljoner barn som arbetar. Som en följd av coronapandemin varnar FN för en ökad risk för tvångs- och barnarbete, diskriminering och brott mot organisationsrätten.

Den offentliga konsumtionen ska inte leda till kränkningar av mänskliga rättigheter utan driva på omställningen till en hållbar värld. I Skåne gjordes 2 061 upphandlingar 2019. Bara Region Skåne hade det året 10 707 leverantörer (kommuner och statliga myndigheter i länet oräknade). Om det alltid ställs tydliga hållbarhetskrav, även vid inköp av exempelvis livsmedel och textilier från länder med utbredd fattigdom, skulle många fler företag säkerställa hållbara leverantörskedjor.

I Visions nya undersökning tycker nio av tio upphandlare att offentlig upphandling ska användas för att nå sociala, ekonomiska och miljömässiga hållbarhetsmål. Trots ett stort juridiskt och politiskt utrymme för just detta uppger 74 procent av de tillfrågade att hög arbetsbelastning, otydliga mål och brist på kompetensutveckling försvårar möjligheten att arbeta med hållbar upphandling.

För att säkerställa ansvarsfulla offentliga inköp i Skåne behöver politiker och arbetsgivare ge uppköpare goda förutsättningar och tydliga mandat.

1. Det ska vara glasklart i upphandlingspolicyer att skattemedel inte ska leda till kränkningar av mänskliga rättigheter och barnarbete, och att odlare för högriskprodukter så som kaffe, bananer och bomull ska tjäna tillräckligt, även vid fallande världsmarknadspriser, så att det åtminstone täcker produktionskostnaden. Även statliga myndigheter bör alltid säkerställa att mänskliga rättigheter efterlevs i sina upphandlingar.

2. Uppföljningar av ställda hållbarhetskrav främjar ansvarstagande leverantörer. Upphandlarna behöver budget, tid och kompetensutveckling för att ställa och följa upp tillämpningen av hållbarhetskrav.

3. Ett bra verktyg för kommuner och regioner är att diplomera sig som Fairtrade City respektive Fairtrade Region. Det ger tillgång till kunskap, stöd och ett nätverk med ett 50-tal kommuner och regioner. I Skåne är Helsingborg, Kristianstad, Landskrona, Lund och Malmö diplomerade.

Mariela Ferré Hofman

skyddsombud, Region Skåne och ledamot i Visions förbundsstyrelse

Maria Wilhelms

Fairtrade-ambassadör i Skåne

Kristin Lindberg

vice ordförande, Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift

Freja Erikson

Ageravolontär (Act Svenska kyrkan), Lunds stift

Britta Lejon

ordförande, Fackförbundet ST

Opinion

Skogen som resurs

Skogen är en resurs både för den biologiska mångfalden och för produktion av viktiga råvaror. Foto: TT
Opinion
Ledare. Skogspolitiken är viktig för både den biologiska mångfalden och den svenska ekonomin. Därför måste polariseringen i debatten överbryggas.

Hur skogen i Sverige ska användas har blivit en konfliktfyllt fråga. Att motsättningarna är så hårda och tonläget så oförsonligt blockerar rimliga avvägningar mellan olika intressen.

Förra veckan kom förre L-riksdagsmannen Lars Tysklind med sin utredning om artskyddet. Det kom omedelbart en totalt avvisande reaktion från LRF: ”en katastrof för markägare”. Den tidigare framlagda skogsutredningen fick lika hård kritik såväl från LRF och skogsägarföreningar som från miljöorganisationerna.

Därför är det klokt av förre statsministern Göran Persson och Wallenbergbolaget Fam AB:s vd Håkan Buskhe att föreslå en parlamentarisk skogsberedning för att bromsa polariseringen i skogspolitiken och hitta en lösning som tillgodoser både behovet av att värna den biologiska mångfalden och möjligheterna att fortsätta utnyttja skogen som en ekonomisk resurs som är viktig för klimatpolitiken.

Den hårdaste kritiken mot skogsbrukets metoder riktar sig mot de stora skogsbolagens storskaliga avverkningar. Men hälften av skogen ägs av privatpersoner, som i allmänhet har små arealer och har ett personligt intresse i hur skogen brukas. Det är främst de som drabbas av de ibland orimliga kraven på artskyddshänsyn.

Trots kritiken mot dagens skogsbruk är sanningen att det i Sverige finns mer än dubbelt så mycket skog som för 100 år sedan. Andelen äldre skog och mängden död ved ökar varje år.

Ett problem är att statistiken över andelen skyddad skog inte är likvärdig mellan länderna. Skulle Sverige rapportera som Tyskland skulle nästan hälften av skogsarealen anses skyddad, istället för de åtta procent som redovisas nu. Eftersom EU vill skaffa sig mer makt över skogspolitiken och miljöorganisationerna arbetar internationellt är det viktigt med jämförbar statistik.

Förslaget om en parlamentarisk kommitté för att komma överens om en långsiktig skogspolitik bör Stefan Löfven och Annie Lööf snabbt kunna komma överens om.

Yngve Sunesson

Opinion

Myten om kärnkraftens leveranssäkerhet

Opinion
Opinion

Kärnkraften debatteras på nytt, sedan M och KD övergivit den breda energiöverenskommelsen för att istället kräva ny kärnkraft, dock utan att berätta hur mycket pengar det skulle kosta skattebetalarna. Motivet de anger är framför allt att vindkraften är osäker eftersom det måste blåsa medan kärnkraften ger driftssäker el.

Den myten kan nu, än en gång, dementeras. Häromdagen tvingades Björn Linde, vd för Ringhals, kungöra en ”allvarlig händelse”, som försenar den planerade underhållsavstängningen men stoppar verkets elproduktion omedelbart. Det innebär att när Ringhals 4 stoppas för underhåll i augusti är fortfarande Ringhals 3 avstängd. Det betyder att ungefär en tredjedel av kärnkraftens produktion är avstängd samtidigt (två av sex reaktorer). Om avstängningarna blir längre än planerat är, som alltid, osäkert. Det beror på om något mer allvarligt händer eller upptäcks.

Talet om den leveranssäkra kärnkraften har aldrig varit sant. Innan den ena av de två stängda reaktorerna i Oskarshamn stängdes definitivt häromåret hade den varit avstängd mer än ett år av tekniska skäl. Också en av de nu avvecklade reaktorerna i Ringhals hade varit avstängd långa perioder innan den stängdes definitivt. Talet från M, L och KD om att återstarta de reaktorer som kraftbolagen stängt av för nedmontering är alltså tal mot bättre vetande.

Kärnkraften är inte alls så driftssäker som de påstår - på grund av de oerhörda konsekvenserna av en olycka.

Yngve Sunesson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL