Opinion

En förolämpning mot Lundabor

Opinion
Opinion

Förslagen på den nya kongressanläggningens utseende i kvarteret Häradshövdingen i Lund har väckt upprörda känslor hos en del. Under fredagen avslutades två veckors medborgardialog om projektet med att man får kassera den webbenkät där Lundaborna har kunna berätta vad de tycker om de tre förslagen i olika storlek och utformning. Det på grund av att en av fullmäktiges ledamöter dels fuskat själv med enkäten och dels uppmanat andra att fuska. Det skedde i en Facebookgrupp tillhörande Arkitekturupproret, en grupp vars medlemmar förenas av ett ogillande av modern arkitektur i alla former. Det är oklart om de som uppmanades att fuska ens var Lundabor.

Carl Gustaf Jönsson som representerar FörNyaLund i fullmäktige har manipulerat enkäten genom att svara flera gånger och med olika kön och ålder och uppmanat andra att göra detsamma. När detta ifrågasattes menade Jönsson att man fick skylla sig själv att det fanns en brist i systemet. Man skulle också kunna tycka att en vuxen person med ett ansvarsfyllt uppdrag som att vara folkvald politiker skulle kunna visa respekt för att ett antal Lundabor nu inte får komma till tals och kommunen inte får någon vägledning kring vad medborgarna tycker. Agerandet är förolämpande mot dem som lämnat in sina åsikter i god tro. Man måste inte förvandlas till en rättshaverist om man inte får sin vilja fram bara för att det går.

Förutom att man inte kan använda enkäten som mätsticka för vad Lundaborna tycker om de olika förslagen måste kommunen nu ifrågasätta om fler sådana undersökningar manipulerats. De ska undersöka om även samrådet kring kvarteret Galten manipulerats på liknande sätt, eftersom det kom in många svar på förtryckta lappar. Tyvär kan man misstänka manipulation.

FörNyaLund vill bevisligen inte alls förnya Lund och detta ser illa ut för pariet. Det är tråkigt att de inte bryr sig om vad Lundaborna tycker om saken och detta är fult gjort av Carl Gustaf Jönsson.

Opinion

Tomt hot igen

Nooshi Dadgostar (V) hotar på nytt.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Ledare Nooshi Dadgostar har gett Stefan Löfven 48 timmar att backa om hyreslagändringarna. Men hon har inte makten att själv störta honom.

På torsdag förmiddag kommer sanningens minut för Nooshi Dadgostar, den nya Vänsterpartiledaren som hittills varit framgångsrik i att få uppmärksamhet och därmed goda opinionssiffror. I går gav hon Stefan Löfven och regeringen 48 timmar på sig att antingen skrota förslaget om ändrade regler för hyressättningen vid nyproduktion, det V-ledaren kallar marknadshyror, eller inleda förhandlingar med Hyresgästföreningen. Annars ska hon försöka utlysa en misstroendeomröstning.

Den första svårigheten för Dadgostar är att hon inte själv kan göra det. Vänsterpartiet har bara 27 mandat och det krävs 35 för att kunna kräva en sådan omröstning.

Det skulle hon lätt kunna få om hon samarbetar med Sverigedemokraterna, som alltid ställer upp på att framkalla kaos i politiken. Men det har hon sagt nej till. Däremot hoppas hon på KD eller M.

Ulf Kristersson har visserligen sagt att han varje dag i veckan vill rösta bort regeringen Löfven. Men han har nu sagt att han inte vill samarbeta med V för att stoppa förslaget om ändrad hyreslagstiftning.

Så sannolikt blir det ingen misstroendeomröstning före midsommar. Att ett eventuellt nyval skulle komma bara ett år före nästa ordinarie val gör knappast Ulf Kristersson mer intresserad av att försöka fälla Löfven nu.

Så precis som i hotet om att fälla regeringen på las-förändringarna lär Nooshi Dadgostars hot nu vara bara munväder. Hon vet att hon inte har makten att rösta bort Löfven, därför kan hon vara tuff i retoriken. Skrämselargumentationen kan kanske ge några röster bland hyresgäster som räds höjda hyror, trots att det liggande förslaget inte kommer att ge en enda hyresgäst högre hyra där de bor nu. Och hon vill visa att V inte längre, som på 1950-, 60-, och 70-talen bara fungerar som ”dörrmatta” åt S-regeringar utan har en egen vilja och driver sin egen politik.

Det kan en ny partiledare behöva göra, men ”misstroendelöftet” är fortfarande ett tomt hot.

Yngve Sunesson

Opinion

Vassare polismetoder

Offentliggörandet av Trojan Shield.
Foto: Denis Poroy
Opinion
Opinion

På kort tid har kampen mot de kriminella gängen tagit stora steg framåt genom internationellt samarbete. Det handlar förstås om uppgifter om brottslingars kommunikation som spårats via Encrochat och Anom, sistnämnda en operation under namnet Trojan Shield, en app som FBI låg bakom och lurade kriminella att använda sig av.

Men det finns anledning att inte ta ut glädjen i förskott och tro att vi nu sett ett dråpslag mot gängbrottsligheten. Det fordrar att domstolarna godkänner bevisningen och de metoder som använts, där insamlandet av uppgifter delvis skett i andra länder där polisen har större befogenheter när det gäller avlyssning än vad vi har i Sverige.

Hur rättsläget ser ut förs det nu en diskussion om. I partiledardebatten förra veckan sa moderatledaren Ulf Kristersson att regeringen tidigare underkänt detta slag av bevisning som tagits fram via internationellt samarbete. Jurister som Dennis Martinsson - docent i straffrätt - svävar på målet om om dessa uppgifters tyngd i en svensk domstol. Ett oroande tecken är att en norsk domstol sagt nej till häktning av två misstänkta där bevisningen kom via Trojan Shield.

Klart är att framgångsrik brottsbekämpning i vårt land mot de kriminella gängen måste bygga på att alltmer sofistikerad teknik kan och får användas av polisen. Det borde gå trots det svenska integritetstänkandet att använda mer av avlyssning och kartläggning av digitala spår t.ex i mail och sms när det handlar om kriminella och de som har kontakter med dessa kriminella.

Läget i vårt land är mycket allvarligt. Bakom de aktiva kriminella står ett stort antal yngre personer idag, unga i nedre tonåren, som fungerar som en rekryteringsbas för gängkriminaliteten. I flera av de ouppklarade skjutningarna tror polisen att gärningsmännen kan ha varit väldigt unga lejda mördare. Därför är det helt avgörande för brottsbekämpningen att kunna knäcka gängen och deras rekryteringskanaler. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta.

Lars J Eriksson

Opinion

Bättre Sverige med större frihet

Opinion
Opinion

Fullföljandet av den så kallade Januariöverenskommelsen - 73 punkter som S, C och L enades om - har fått stort fokus på arbetsrätten - främst LAS - samt marknadshyror i nyproduktion. Men andra delar av uppgörelsen är minst lika viktiga.

Många har stött sin panna blodig i kampen mot olika byggregler som begränsat möjligheten att bygga på egen mark, ändra utseende på ägda hus och bedriva företagande på den egna fastigheten. Visst går det att genomföra många saker inom bygglagstiftningens ram, men det är tidsödande och kräver kraft och resurser i en utsträckning som många inte har.

Därför finns det skäl rita kors i taket att en statlig utredning - Bygglovsutredningen - nu levererat ett förslag i anslutning till Januariöverenskommelsen som möjliggör ett friare utnyttjande av mark och fastigheter. Det innebär som stipulerades i uppgörelsen att krav på bygglov kan komma att slopas för den som vill bygga ett kafé, ett ridhus eller liknande i anslutning till sin gård. Dessutom föreslås att det blir enklare få ändra fasader och att sätta upp skyltar på byggnader. Visserligen föreslås också en striktare reglering kring Attefallshus och den variant av sådana som Per Bolund gett namn åt, men det lägger inte hinder i vägen utan är snarare ett sätt att hantera grannkonflikter. Kan vi sedan få ett färdigt och genomfört förslag som underlättar för strandnära bebyggelse i områden där konflikterna med det rörliga friluftslivet är små, då ser vi faktiskt ett bättre Sverige med större frihet.

EM i fotboll 2021

Hur närgånget skall medier skildra tragedier?

Opinion
Opinion

Inför ögonen på hundratals miljoner TV-tittare föll den danska storstjärnan Christian Eriksen ihop i lördags. Både spelare, publik och vi framför TV:apparaterna insåg snabbt allvaret i situationen, särskilt när sjukvårdspersonal snabbt rusade fram och inför kamerorna började med hjärt- och lungräddning. Nu dör han framför allas våra ögon, var en känsla som delades av många. En bit in i skeendet ställde sig de danska spelarna runt Eriksen och sjukvårdarna och hindrade insyn.

I efterhand utbröt en debatt om hur långt TV-kanalerna skall gå i att skildra en så dramatisk händelse, i synnerhet som det kunde misstänkas att det var Eriksens dödskamp.

Det finns inga självklara svar. Något av det svåraste för ansvariga chefer i medier är att sätta etiska gränser för närgångna skildringar som kan kränka en människas integritet. Vi som haft sådana uppdrag gör ibland misstag. Ändå lutar jag åt att TV-kanalerna tog ett riktigt beslut som lät kamerorna vara på riktade ut mot fotbollsplanen.

När jag fortfarande var rätt ny ansvarig utgivare för en sörmländsk tidning deltog jag i ett grupparbete med bland annat Bo Strömstedt, Expressens legendariska chefredaktör. Han formulerade sig med orden att medier skall som princip ha utgångspunkten att skildra allt, det är undantagen från den regeln som skall motiveras. Medier skall inte sätta sig på höga hästar och tycka att läsare och tittare inte kan hantera nyheter med omdöme som journalister själva tar del av. Det ligger i det öppna samhällets natur. Att stänga eller rikta bort kamerorna från matchen i Köpenhamn hade minskat förtroendet för medierna eftersom det var ett så stort evenemang. Men det finns heller inget facit om vad som är rätt eller fel i ett sådant etiskt beslut.

Lars J Eriksson

Opinion

Vältra inte över flyktingansvar på fattiga länder

Opinion
Krönika

När integrationsministern Mattias Tesfaye förklarar och försvarar den danska flyktingpolitiken förstår vi att det bara finns två alternativ, stopp för invandringen eller förlorad kontroll. Danmark har redan tagit emot många, och det finns helt enkelt inga mellanlägen. Det är samma slags logik som låg bakom Nyamko Sabunis (L) retoriska fråga till Annie Lööf ( C ) i SVT-Agendas partiledardebatt för en tid sedan; vill ni ta hit hela världen?

Det är många som har synpunkter på den danska politiken. Sveriges EU-kommissionär Ylva Johansson menar till att den strider mot EU-s regler. Förslaget innebär att asylsökande som kommer till Danmark ska få sin sak prövad i ett land utanför Europa. Rwanda har nämnts som en möjlig samarbetspartner. Men inte ens om vederbörande har flyktingskäl är han eller hon välkommen till Danmark, utan då är tanken att skyddet ska ges i Rwanda eller något annat land. Danmark kan samtidigt tänka sig att ta emot kvotflyktingar, men i begränsad omfattning eftersom den danska regeringen har förklarat att antalet nyanlända måste minska.

Jag har också synpunkter i själva sakfrågan. Danskarna har en poäng när de pekar på bristerna i dagens asylsystem. Många sitter fast i flyktingläger och det är ytterst få som kan ta sig därifrån. För de som trots allt försöker väntar en minst sagt farlig och dyr resa. Men situationen blir knappast bättre av att rika länder vältrar över ansvaret på fattiga länder. Vi har alla ett allmänmänskligt ansvar och en skyldighet att respektera internationella överenskommelser. Världen blir inte en tryggare plats om rika länder vänder ryggen åt problemen.

Det finns följaktligen starka sakliga argument mot den danska politiken. Till det kommer det där med retoriken, att det bara finns två alternativ. Sabunis fråga till Lööf uttrycker logiken på ett glasklart sätt. Om man av humana skäl öppnar dörren litegrann, då är risken uppenbar att man lockar till sig en ström som gör att dörren snart står vidöppen. Generositet må vara en vacker tanke, men den är omöjlig att förena med en kontrollerad invandring och ett ansvar för ekonomi och välfärd. Plötsligt blir polariseringen en självklarhet. Det är bara ytterligheterna som är realistiska, aningen en stängd eller en vidöppen dörr.

Det är en antiintellektuell retorik. Det finns aldrig bara två alternativ. Det som gör politiken viktig och spännande är att det alltid finns ett oändligt antal alternativ. Därför gäller det att ständigt pröva och ompröva olika alternativ.

För oss som har varit medansvariga för den politik som har förts under senare decennier finns det skäl att vara självkritiska. Sverige har tagit en orimligt stor andel av det gemensamma ansvaret och vi har haft en generös tolkning av flyktingskälen även under en tid då trycket varit hårt. Därför var det fullt rimligt att strama åt reglerna, och inte minst, sätta hårdare press på andra länder att ta ansvar.

Det betyder inte att alla kritiker har rätt. Att det per definition är aningslöst att försöka försvara generositet och humanism. Ett litet land kan inte lösa världens flyktingproblem, det är sant, men det betyder inte att vi inte kan göra någonting.

Som sagt, det finns alltid flera alternativ, och det gäller även flyktingpolitiken.

Lars Stjernkvist

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Opinion

Kräv hållbarhet vid upphandling

Kaffebönor mognar på. Foto: Helena Landstedt TT
Foto: Helena Landstedt/TT
Opinion
Debatt.

Åtta av tio svenskar tycker att myndigheter ska ställa hållbarhetskrav vid inköp från länder med utbredd fattigdom för att inte påverka mänskliga rättigheter negativt, visar en ny Sifo-undersökning. Det är en viktig signal till politiker och upphandlare.

25 miljoner människor är fast i tvångsarbete i världen. I Västafrika tjänar många kakaoodlare bara en dryg tredjedel av den inkomst de behöver för att kunna uppnå en tillfredsställande levnadsstandard. Ohållbart låga löner i de globala leverantörskedjorna är en central orsak till att det fortfarande finns 152 miljoner barn som arbetar. Som en följd av coronapandemin varnar FN för en ökad risk för tvångs- och barnarbete, diskriminering och brott mot organisationsrätten.

Den offentliga konsumtionen ska inte leda till kränkningar av mänskliga rättigheter utan driva på omställningen till en hållbar värld. I Skåne gjordes 2 061 upphandlingar 2019. Bara Region Skåne hade det året 10 707 leverantörer (kommuner och statliga myndigheter i länet oräknade). Om det alltid ställs tydliga hållbarhetskrav, även vid inköp av exempelvis livsmedel och textilier från länder med utbredd fattigdom, skulle många fler företag säkerställa hållbara leverantörskedjor.

I Visions nya undersökning tycker nio av tio upphandlare att offentlig upphandling ska användas för att nå sociala, ekonomiska och miljömässiga hållbarhetsmål. Trots ett stort juridiskt och politiskt utrymme för just detta uppger 74 procent av de tillfrågade att hög arbetsbelastning, otydliga mål och brist på kompetensutveckling försvårar möjligheten att arbeta med hållbar upphandling.

För att säkerställa ansvarsfulla offentliga inköp i Skåne behöver politiker och arbetsgivare ge uppköpare goda förutsättningar och tydliga mandat.

1. Det ska vara glasklart i upphandlingspolicyer att skattemedel inte ska leda till kränkningar av mänskliga rättigheter och barnarbete, och att odlare för högriskprodukter så som kaffe, bananer och bomull ska tjäna tillräckligt, även vid fallande världsmarknadspriser, så att det åtminstone täcker produktionskostnaden. Även statliga myndigheter bör alltid säkerställa att mänskliga rättigheter efterlevs i sina upphandlingar.

2. Uppföljningar av ställda hållbarhetskrav främjar ansvarstagande leverantörer. Upphandlarna behöver budget, tid och kompetensutveckling för att ställa och följa upp tillämpningen av hållbarhetskrav.

3. Ett bra verktyg för kommuner och regioner är att diplomera sig som Fairtrade City respektive Fairtrade Region. Det ger tillgång till kunskap, stöd och ett nätverk med ett 50-tal kommuner och regioner. I Skåne är Helsingborg, Kristianstad, Landskrona, Lund och Malmö diplomerade.

Mariela Ferré Hofman

skyddsombud, Region Skåne och ledamot i Visions förbundsstyrelse

Maria Wilhelms

Fairtrade-ambassadör i Skåne

Kristin Lindberg

vice ordförande, Svenska Kyrkans Unga i Lunds stift

Freja Erikson

Ageravolontär (Act Svenska kyrkan), Lunds stift

Britta Lejon

ordförande, Fackförbundet ST

Opinion

Skogen som resurs

Skogen är en resurs både för den biologiska mångfalden och för produktion av viktiga råvaror. Foto: TT
Opinion
Ledare. Skogspolitiken är viktig för både den biologiska mångfalden och den svenska ekonomin. Därför måste polariseringen i debatten överbryggas.

Hur skogen i Sverige ska användas har blivit en konfliktfyllt fråga. Att motsättningarna är så hårda och tonläget så oförsonligt blockerar rimliga avvägningar mellan olika intressen.

Förra veckan kom förre L-riksdagsmannen Lars Tysklind med sin utredning om artskyddet. Det kom omedelbart en totalt avvisande reaktion från LRF: ”en katastrof för markägare”. Den tidigare framlagda skogsutredningen fick lika hård kritik såväl från LRF och skogsägarföreningar som från miljöorganisationerna.

Därför är det klokt av förre statsministern Göran Persson och Wallenbergbolaget Fam AB:s vd Håkan Buskhe att föreslå en parlamentarisk skogsberedning för att bromsa polariseringen i skogspolitiken och hitta en lösning som tillgodoser både behovet av att värna den biologiska mångfalden och möjligheterna att fortsätta utnyttja skogen som en ekonomisk resurs som är viktig för klimatpolitiken.

Den hårdaste kritiken mot skogsbrukets metoder riktar sig mot de stora skogsbolagens storskaliga avverkningar. Men hälften av skogen ägs av privatpersoner, som i allmänhet har små arealer och har ett personligt intresse i hur skogen brukas. Det är främst de som drabbas av de ibland orimliga kraven på artskyddshänsyn.

Trots kritiken mot dagens skogsbruk är sanningen att det i Sverige finns mer än dubbelt så mycket skog som för 100 år sedan. Andelen äldre skog och mängden död ved ökar varje år.

Ett problem är att statistiken över andelen skyddad skog inte är likvärdig mellan länderna. Skulle Sverige rapportera som Tyskland skulle nästan hälften av skogsarealen anses skyddad, istället för de åtta procent som redovisas nu. Eftersom EU vill skaffa sig mer makt över skogspolitiken och miljöorganisationerna arbetar internationellt är det viktigt med jämförbar statistik.

Förslaget om en parlamentarisk kommitté för att komma överens om en långsiktig skogspolitik bör Stefan Löfven och Annie Lööf snabbt kunna komma överens om.

Yngve Sunesson

Opinion

Myten om kärnkraftens leveranssäkerhet

Opinion
Opinion

Kärnkraften debatteras på nytt, sedan M och KD övergivit den breda energiöverenskommelsen för att istället kräva ny kärnkraft, dock utan att berätta hur mycket pengar det skulle kosta skattebetalarna. Motivet de anger är framför allt att vindkraften är osäker eftersom det måste blåsa medan kärnkraften ger driftssäker el.

Den myten kan nu, än en gång, dementeras. Häromdagen tvingades Björn Linde, vd för Ringhals, kungöra en ”allvarlig händelse”, som försenar den planerade underhållsavstängningen men stoppar verkets elproduktion omedelbart. Det innebär att när Ringhals 4 stoppas för underhåll i augusti är fortfarande Ringhals 3 avstängd. Det betyder att ungefär en tredjedel av kärnkraftens produktion är avstängd samtidigt (två av sex reaktorer). Om avstängningarna blir längre än planerat är, som alltid, osäkert. Det beror på om något mer allvarligt händer eller upptäcks.

Talet om den leveranssäkra kärnkraften har aldrig varit sant. Innan den ena av de två stängda reaktorerna i Oskarshamn stängdes definitivt häromåret hade den varit avstängd mer än ett år av tekniska skäl. Också en av de nu avvecklade reaktorerna i Ringhals hade varit avstängd långa perioder innan den stängdes definitivt. Talet från M, L och KD om att återstarta de reaktorer som kraftbolagen stängt av för nedmontering är alltså tal mot bättre vetande.

Kärnkraften är inte alls så driftssäker som de påstår - på grund av de oerhörda konsekvenserna av en olycka.

Yngve Sunesson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL