Opinion

Välkommen till bakugnen

Opinion
Opinion

Ibland kan klimatforskare komma med framtidsprognoser som är svåra att ta till sig för att de låter så extrema. En sådan prognos har publicerats i tidskriften Climate and atmospheric science. Klimatforskarna bakom studien förutspår att temperaturer på över 50 grader i Mellanöstern och Nordafrika blir det nya normala. I trånga storstäder kan det bli ännu värre. 60 grader blir inte otänkbart. I sådana temperaturer kan människor inte överleva, bo och odla mat. Det kommer såklart att drabba ekonomin. Det är oklart om man kan tala om någon ekonomi i vanlig mening om dessa områden omvandlas till öknar. Att stanna kvar i dessa bakugnar kan bli omöjligt för den som inte har råd att kyla ner sitt boende på artificiell väg.

Det är ett antal decennier till rapportens varningar blir allvar, så många av rapportens läsare har hunnit bli gamla innan värmeböljorna permanentas. Tyvärr krävs omställning redan nu. Även om vi vänder utvecklingen snabbt och minskar utsläppen förutspår rapportförfattarna att det är för sent att helt förhindra extremtemperaturerna.

Man kan återigen förvånas över att främlingsfientliga/invandringskritiker inte intresserar sig för klimatfrågan i större utsträckning. Klimatförändringarna riskerar att skapa flyktingströmmar till Europa i en omfattning som aldrig tidigare sett. Om det blir som i rapporten är det inte en fråga om att vara för eller mot invandring, utan om att resurserna inte räcker på långa vägar. Värt att tänka på.

Opinion

Dadgostar har målat in sig i ett hörn

Opinion
Opinion

Plötsligt har konfliktnivån i svensk politik ökat. Vänsterpartiet hotar med misstroendeförklaring och Sverigedemokraterna testar hållbarheten i det utspelet genom att hinna först med att väcka en sådan misstroendeförklaring. Därmed har SD tvingad in Nooshi Dadgostar i ett hörn. Denna missnöjesallians är inte helt ologisk, såväl SD som V är emot marknadshyror. Mindre trovärdighet har det att M och KD hakar på eftersom bägge är för marknadshyror.

I debatten och på sociala medier flödar det av inlägg om vem som är ansvarslös. Den debatten bör rikta fokus mot statsminister Stefan Löfven. Han skrev under januariöverenskommelsen trots att han visste att frågan om marknadshyror hade stor sprängkraft och var en hjärtefråga för Vänsterpartiet. Han har inte ens velat sätta sig ner och diskutera frågan med Nooshi Dadgostar, ett rätt fult agerande.

Nooshi Dadgostar har målat in sig i ett hörn. Även om hennes väljare avskyr tanken på marknadshyror, även i nybyggnation, så är även gemensamt agerande med Sverigedemokraterna ett rött skynke. Den enkla lösningen kan bli att Vänsterpartisterna lägger ner sina röster på måndag, alternativt att partiet tillåter fri röstning och tillräckligt många lägger ner sina röster eller röstar ja till stöd för sittande regering med Stefan Löfven som statsminister.

Lars J Eriksson

Opinion

Nystart för Norden

Norden måste ta sig samman och samarbeta mer.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Sommaren 2019 förklarade statsministrarna att Norden ska bli ”världens mest hållbara och integrerade region” till 2030. Mindre än ett år senare var den vackra visionen glömd och utan samordning valde länderna olika strategier för att möta pandemin. Gränserna stängdes för första gången sedan andra världskriget. Konsekvenserna för gränsregionerna blev särskilt allvarliga.

Så snart den akuta pandemikrisen är över krävs det därför mer än vackra ord för att ge Norden den nystart för samarbetet som behövs. Det är bra att de nordiska samarbetsministrarna har tillsatt en utredning om nordiskt samarbete under kristider och att man har börjat diskutera vaccinsamarbete. Men det räcker inte!

Ett starkt Norden är bra för oss själva – och för omvärlden. Tillsammans skulle de nordiska länderna ha en stark röst i världen. Norden är världens tionde eller elfte största ekonomi, större än Ryssland.

Likheterna i Norden är stora; historiskt, kulturellt och språkligt. Ändå finns en misstro länderna emellan, som hittills har lagt hinder i vägen för ett nära, förtroendefullt samarbete som borde vara i vårt gemensamma intresse. Måhända beror misstron, som journalisten Bengt Lindroth menar i boken ”Vi som inte var med i kriget”, på att vi i Sverige inte har de kollektiva minnen av andra världskriget som våra grannar. Grannarna reagerar, som Lindroth skriver, mot att svenskarna är ”så ängsligt politiskt korrekta eller naiva eller extrema och att de anser sig veta bättre än andra”. En kritik som vi bör ta till oss.

Nu gäller det att lämna misstron bakom oss och se framåt. Det folkliga stödet för ett närmare nordiskt samarbete är trots allt starkt och de styrande måste nu göra verkstad av den nödvändiga nystarten. Olika relationer till Bryssel får inte hindra detta. För övrigt är det oacceptabelt att de små resurserna till det nordiska samarbetet dras ned samtidigt som gigantiska summor går till EU…

Ska visionen om Norden som världens mest hållbara och integrerade region om mindre än tio år bli verklighet finns ingen tid att förspilla. Norden måste ta sig samman!

Håkan Larsson

Opinion

Juholts uppgång och fall

Fortfarande finns många frågetecken kring Håkan Juholts korta karriär som partiledare.
Foto: Bertil Ericson / TT
Opinion
Opinion

På flera vänners rekommendationer såg jag häromdagen Tom Alandhs dokumentär om Håkan Juholt, Partiledaren som klev ut i kylan. Som alltid när Tom Alandh producerat håller det hög kvalitet, inte minst för att han har en berättarröst som suger in en i berättelsen. Ändå är slutintrycket att programmet lämnar tittaren kvar med frågan, varför tvingades Juholt så snabbt att avgå.

Efter valet 2010 rådde det fullt inbördeskrig inom Socialdemokratin. Mona Sahlin fick inte ens chansen att välja tidpunkt för sin avgång, hon bokstavligen kördes ut ur partitoppen. Det agerandet, om än cyniskt, hade gått att förstå om partiet haft en given efterträdare på lut. Men det fanns inte. Thomas Östros ville, men hade alltför många fiender. Carin Jämtin kunde ha platsat, men ville inte. Det var helt tomt. Då dök Juholt upp som gubben ur lådan, i det närmaste helt okänd men med en het önskan om att leda partiet och lägga om kursen mer åt vänster.

Jag ringde några goda vänner, tidigare centerriksdagsmän, och bägge var lyriska över Juholt som person, även om de stod långt ifrån honom politiskt. Bättre person kan de inte få, kostaterade en. Det är annat än vad Mona Sahlin skrivit i sin senaste bok, när hon och medarbetare spekulerade om vem som kunde bli efterträdare fanns han inte ens med bland 100 tänkbara kandidater.

Håkan Juholt höll knappast måttet, i mina ögon var han rätt flummig, och Alandhs dokumentär motsäger inte den bilden. När Juholt talar om något slags kindpussande klägg i Stockholm som styr partiet talar det emot att Stefan Löfven lyckades bli partiledare.

Mest förvånande är att såren inom partiet tycks bestå. Inga som Tom Alandh talat med vill ställa upp och berätta hur det gick till när Håkan Juholt valdes och senare manövrerades ut, trots de snart elva år som gått.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Närproducerat drivmedel alternativ till import

Vi bör minska trycket på elnätet genom en ökad andel gasdrivna transporter, menar Karin Svensson Smith, Miljöpartist från Lund.
Foto: Tomas Oneborg / SvD / TT
Opinion
Opinion

Även om ny teknik tas i anspråk måste volymen biltrafik minska för att klimatmålen ska nås. Detta är lättast att göra i städer där avstånden är mindre och alternativen till bil är fler. För många som inte bor i tätorter kommer dock bil fortsatt att vara svår att klara sig utan. Klimatet är den stora ödesfrågan, men det är inte acceptabelt att klimatåtgärder leder till rovdrift av skog, tränger undan värdefulla biotoper eller leder till ohållbar mineralbrytning. Därför att det glädjande att två nya biogasanläggningar i Skåne inom ramen för Klimatklivet har beviljats 307 miljoner kronor i stöd. När anläggningarna i Sjöbo och Tomelilla är klara kommer den skånska biogasproduktionen öka med ca 50 procent.

Coronakrisen har fått allt fler att bli medvetna om brister i Sveriges samhällsberedskap och självförsörjningsgrad. En övergång till biogas kan minska den sårbarhet som import av olja medför. Cirkulär resurshantering måste ersätta uttag av ändliga råvaror för att utvecklingen ska bli långsiktigt hållbar. Om framställning av biogas använder gödsel, avloppsvatten och andra organiska restsubstanser som annars läcker växthusgaser till atmosfären blir klimatnyttan dubbelt positiv. Biogasbilar har till skillnad från elbilar flera egenskaper gemensamt med konventionella bilar – pris, räckvidd, möjlighet till dragkrok.

Svenska kommuner och regioner har investerat miljardbelopp i insamling av organiskt avfall, framställning av biogas, uppgradering till fordonsgas, pumpar och fordon för att tillvarata biogasens potential. Det vore kapitalförstöring av inte nyttja dessa investeringar. När regeringen 2010 utsåg Skåne till pilotlän för klimatarbete togs en skånsk färdplan för biogas fram. Den bygger på samverkan mellan Region Skåne, länsstyrelsen, kommuner, energibolag, jordbruksföretag, fordonsindustri, drivmedelsföretag och forskare. I Skåne finns pga lantbruk och livsmedelsindustri en stor tillgång av råvaror till fordonsgas. Det finns också ett fungerande distributionsnät med gastankstationer och många företag inom biogasbranschen. 2015 antog regionala utvecklingsnämnden målet att Skåne ska vara Europas ledande biogasregion år 2030.

Det råder kapacitetsbrist i det skånska elnätet. För att minska risk för störning vid effekttoppar är det viktigt att minska trycket på elnätet genom en ökad andel gasdrivna transporter. Kristianstad, Helsingborg, andra skånska kommuner, Region Skåne och Skånetrafiken har varit föregångare i arbetet med biogas som alternativ till olja. För att Skåne ska bli en fossilfri region bör tidigare gjorda investeringar tas till vid kommande upphandlingar och beslut om drivmedelspumpar vara parallellt med förberedelser för den tillkommande ökade tillgången av närproducerad biogas.

Karin Svensson Smith, oppositionsråd för MP, Lund

Opinion

Debatt: Skåne har en utanförskapskris

Allt fler kommer inte in på arbetsmarknaden utan fastnar i utanförskap, skriver Carina Centrén, regionchef Svenskt näringsliv.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

I coronakrisens spår är Skåne län på väg in i en allvarlig utanförskapskris. Idag lever nästan var sjätte vuxen invånare i länet på sociala ersättningar.

Allt fler kommer inte in på arbetsmarknaden utan fastnar i utanförskap. Tuffast är det för utrikes födda och unga. Att under lång tid vara utan arbete får en rad allvarliga konsekvenser för de enskilda personerna. Men problemet påverkar hela samhället.

Svenskt Näringsliv har utifrån data från SCB beräknat utanförskapet i Skåne län till 127 761 personer. Det motsvarar 16 procent av regionens alla invånare i arbetsför ålder. I hela Sverige är den genomsnittliga andelen 14 procent.

Att så många människor står utanför arbetsmarknaden innebär en enorm kostnad för samhället. Svenskt Näringsliv har beräknat hur statsfinanserna skulle påverkas om de arbetade.

Den årliga nettovinsten för statskassan skulle uppgå till cirka 340.000 kronor per person och år. Den totala kostnaden för dagens utanförskap i Skåne län motsvarar därmed cirka 43 miljarder kronor per år. För hela Sverige uppgår kostnaden till drygt 270 miljarder per år. Det motsvarar hälften av sjukvårdens kostnader.

Det förstås inte realistiskt att alla som idag inte arbetar skulle ha ett heltidsjobb. Men även en mindre minskning skulle göra stor skillnad. Om utanförskapet i Skåne län minskade med en femtedel skulle de offentliga utgifterna minska med 8,7 miljarder kronor per år. Tyvärr går utvecklingen åt fel håll.

Sverige har länge haft ett större arbetslöshetsgap mellan inrikes och utrikes födda än de flesta EU-länder. På senare år har det ökat ytterligare. I december 2020 var arbetslöshetsgapet mellan inrikes och utrikes födda i Sverige hela 16 procentenheter. I Skåne län var gapet 19 procent.

Många unga människor har nu varit arbetslösa under lång tid. Vi vet att utdragna perioder av arbetslöshet i början av arbetslivet kan ha en mycket negativ påverkan på karriär- och löneutveckling senare i livet. De ungdomar som varit arbetslösa under hela eller stora delar av pandemin löper ökad risk att drabbas av utanförskap och sociala problem framöver.

Lösningen på utanförskapet är varken högre skatter eller högre bidrag. Den är istället bland annat:

•skatter och ersättningssystem som uppmuntrar till arbete,

•att det är enkelt både att anställa och att få ett jobb,

•ett utbildningssystem med hög kvalitet

Ansvariga politiker måste ta utanförskapet på allvar.

Carina Centrén, regionchef Svenskt Näringsliv Skåne

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Opinion

Stoppa Israels ockupation

Israels bombningar av Gaza i maj orsakade massiv förstörelse.
Foto: Adel Hana
Opinion
Debatt.

Efter 13 år av israelisk blockad av Gaza lever över två miljoner palestinier på existensminimum i en miljö, i praktiken ett gigantiskt utomhusfängelse, som - genom brist på vatten och elektricitet, med läckande avlopp och fullt av miljöfarliga ämnen - av FN dömts ut som egentligen inte möjligt att leva i. Efter elva dagars israelisk krigföring i området har situationen dessutom gått från dålig till ännu sämre, och någonting måste göras för att få ett slut på blockaden av Gaza och de ständiga militära övergreppen mot området.

Enligt FN:s observatörsstyrka, OCHA, dödades 256 personer, inklusive 66 barn, i Gaza under det senaste angreppet i maj och närmare 2 000 sårades. På den israeliska sidan miste tolv personer, varav två barn, livet. Ungefär 16 250 bostäder i Gaza lades i spillror, och 113 000 människor blev hemlösa. 58 skolor, nio sjukhus och 19 hälsocentraler förstördes helt eller delvis. 600 000 skolbarn har förlorat sin möjlighet till skolgång. 400 000 personer saknar tillgång till vatten, och 300 000 ton rasmassor måste forslas bort.

Det här måste få ett slut. Även om FN och olika donatorländer gör sitt bästa för att bygga upp allt som hela tiden förstörs, krävs nu helt andra initiativ. Blockaden av Gaza måste helt enkelt upphöra och ockupationen av Palestina få ett slut! Den av Sverige och 135 andra länder erkända palestinska staten måste befrias från israeliska soldater och kolonisatörer, så kallade “bosättare”, murar och stängsel rivas och Israel erkänna Palestinas rätt att existera sida vid sida med Israel i fred.

Det här kommer inte att ske automatiskt, om man bara väntar litet till. Tryck i form av sanktioner, avinvesteringar och bojkotter måste riktas mot den israeliska ockupationsregimen - som man en gång gjorde mot den dåvarande vita rasistregimen i Sydafrika för att få apartheid avskaffad. Sedan den välkända människorättsorganisationen Human Rights Watch nyligen konstaterade att Israel faktiskt bedriver apartheidpolitik mot palestinierna borde ordentliga åtgärder mot Israel vara självklara.

Sveriges regering kan inte fortsätta att vänta på att beslutsoförmögna länder i EU, eller USA-administrationen, skall ta initiativ. Som moralisk stormakt måste man själv ta ledningen, ta upp frågan i FN och få den stora majoriteten av länder som erkänt Palestina och står bakom FN:s tvåstatslösning med på kännbara och tydliga åtgärder.

Eller vill man vänta på nästa utbrott av våld? Varför i så fall?

Gunnar Olofsson

Borås Palestinagrupp

Opinion

Läkemedelsrester i vattnet okänd risk

Opinion
Opinion

”Betydande rester” av läkemedel läcker ut i vattendragen i Skåne visar en analys som gjorts vid flera reningsverk, enligt en artikel från TT. Det handlar bland annat om diklofenak som finns i smärtlindrande läkemedel och rester av hormonpreparat. I båda fallen kan både fiskar och ryggradslösa djur i vattnet påverkas.

Orsakerna till att de här ämnena läcker ut i vattnet kan vara flera, främst att läkemedelsrester följer med ”naturligt” ur människokroppen med urin och avföring och därmed så småningom hamnar i reningsverken.

Tyvärr händer det också att människor öser ut mediciner de inte lägre använder i toaletten. Det är oansvarigt, särskilt som alla apotek tar emot överbliven medicin utan kostnad.

För den enskilde som vill bidra till att minimera rester av läkemedel i vattnet gäller det i första hand att lämna in all gammal medicin till apoteken för destruering. Men det är också viktigt att inte äta medicin i onödan. Den som går till flera läkare, kan riskera att få nya mediciner utskrivna samtidigt som recepten på de gamla finns kvar. Det kan vara skadligt för hälsan och kan också leda till att rester utsöndras i onödigt hög grad. Därför bör man som patient be att läkare alltid går igenom utskriven medicin och tar bort det som är onödigt.

De nya analyserna innebär också att reningsverken måste se över hur de kan förbättra reningen för att få bort läkemedelsrester från vattnet innan det släpps förbi.

Yngve Sunesson

Opinion

Skydda även barnen mot våld i relationer

Opinion
Opinion

40 punkter lång var listan som justitieminister Morgan Johansson (S) och jämställdhetsminister Märta Stenevi (MP) presenterade på onsdagsmorgonen. Förslagen kommer efter den debatt som följde på fem kvinnomord under kort tid och ett upprört utspel från C-ledaren Annie Lööf om var ”vrålet från samhället” hörs mot detta våld.

Tyngden i punkterna varierar och många ska utredas vidare, men i huvudsak är det en välkommen skärpning av attityderna och åtgärderna mot män som är våldsamma mot kvinnor de har en nära relation till.

En av de viktigaste punkterna är att det ska bli lättare att besluta att våldsamma män ska bli av med sin umgängesrätt med barn. Argumentet att ”han slår ändå inte sina barn” kan inte räcka för umgängesrätten, om det innebär att den leder till risker för våld mot kvinnan fortsätter hotas eller om barnen själva motsätter sig umgänge. Den frågan behöver dock utredas ytterligare, enligt regeringen.

Ett konkret förslag att genomföra nu är att elektronisk fotboja oftare ska kunna användas för män som fått kontaktförbud. Det ska bli lättare att utdöma kontaktförbud och också bli enklare att förbjuda en man med kontaktförbud att besöka en gemensam bostad. Samtidigt ska mer göras för att ge våldsutsatta kvinnor rätt till ett eget boende.

De 40 punkterna utgör en tydlig markering av problemets betydelse och ska förhoppningsvis också innebära att de män som är våldsbenägna ska inse sina problem och söka hjälp i tid.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL