Opinion

Ödehusen en styggelse

HALMSTAD 20110329 Ödehuset i Vrangelsro, norr om Halmstad, på tisdagen, där åtminstone en kvinna hållits fången i källaren av en 47-åring som på tisdagen anhölls, misstänkt för människorov. Avspärrningsband.Foto Björn Lindgren / SCANPIX / Kod 9204
Foto: BJÖRN LINDGREN / TT
Opinion
Opinion

En av de mer intressanta sidorna på Facebook heter Ödehus och har idag 17.000 medlemmar. Många av dessa delar foton på övergivna hus som står och förfaller. Det kan handla om allt från bondgårdar och vanliga villor där den sista boende flyttade för många årtionden sedan, förfallna industribyggnader som tillhört nedlagda företag och vårdinrättningar som upphört t.ex gamla sinnessjukhus. Gemensamt är att de bara har övergivits av sina ägare. De flesta har haft privata ägare men det finns även exempel på kommuner och gamla landsting som låter sina ägda byggnader stå och förfalla.

Framförallt är det tidens tand som medfört att byggnaderna befinner sig i svårt förfall, kanske med sammanrasade tak, väggar som vittrat sönder och stora fuktskador. Tyvärr har också många av dessa blivit föremål för svår vandalism, troligen mest av ungdomar, men även av människor som tar sig in för att stjäla allt som är användbart som tvättställ, badkar, vitvaror och utsmyckningsdetaljer.

Ödehusen speglar också Sveriges strukturomvandling. Hela bondbyar kan bestå till stor del av ödehus i norra Sverige, bland annat för att en nedlagd gård köpts upp av granngården som låter husen förfalla. På andra håll kan det vara tomma bostäder och byggnader som blivit kvar oanvända när stora industrier lagts ner som hade sin blomstringstid på 1950-talet.

Omfattningen av antalet ödehus finns det ingen tillgänglig statistik kring. Uppskattningarna kan variera från omkring 1000 till omkring 200.000.

De övergivna bostäderna och byggnaderna utgör en styggelse. Det gäller i synnerhet som vi har bostadsbrist.

Lagstiftningen behöver ändras så att kommunerna kan tvinga den som inte vårdar ett ägt hus eller en ägd byggnad att överlåta äganderätten i utbyte mot en blygsam ekonomisk kompensation. Därmed kan de säljas till ett lågt pris eller skänkas bort till någon som upprustar eller bygger nytt.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Prioritera bygget av en fast förbindelse Helsingborg-Helsingör

En fast HH-förbindelse skapar stora nyttor för jobb och företagande, skriver företrädare för sydsvenska intressen.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Om bara några veckor ska riksdagen debattera regeringens infrastrukturproposition, som sätter ramarna för utvecklingen av svensk infrastruktur för lång tid framöver. I de nationella planer för infrastrukturen som Trafikverket därefter ska ta fram bör fortsatt planering av en fast förbindelse mellan Helsingborg-Helsingör ingå.

Nyligen presenterades en svensk-dansk utredning, en strategisk analys, av möjligheterna att bygga en fast väg- och tågförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. En av slutsatserna är att en fast HH-förbindelse skapar stora nyttor för jobb och företagande.

Ökad integration mellan Sverige och Danmark är en förutsättning för fortsatt tillväxt. Frågan blir mer brännande i ljuset av pågående pandemi, när omfattande restriktioner leder till minskat utbyte. Tillsammans ska vi minska smittspridningen, men vi ska samtidigt arbeta för att gå stärkta ur krisen. Det kräver investeringar som väver samman våra länder och öppnar dörrarna mot resten av Europa.

Öresundsbron är ett tydligt exempel på ett projekt som stärkt banden i vår region. De senaste 20 åren har den skapat stora nyttor för det svensk-danska näringslivet. Bron har möjliggjort såväl stora forskningsprojekt som viktiga näringslivssatsningar. Över fyra miljoner människor har nyttjat effekterna av en större arbetsmarknad, kortare restider och bättre tillgänglighet till flyg. Brons samhällsekonomiska vinster är i miljardklassen.

Nu måste den här utvecklingen fortsätta med en fast HH-förbindelse. Den strategiska analysen konstaterar att en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör medför stora regionala och nationella nyttor. Arbetsmarknaden blir större, integrationen mellan våra länder ökar. Res- och transporttider förkortas kraftigt för både väg- och järnvägstrafik och tillgängligheten ökar även till stora delar av Europa.

En fast HH-förbindelse skapar unika möjligheter för näringsliv och akademi att skala upp, bredda sina kontaktytor och få bättre förutsättningar att hitta nya affärsmöjligheter, kunskap och kompetens. Detta intygas av Sveriges infrastrukturminister Tomas Eneroth, som bekräftat att HH-förbindelsen är tillväxtskapande och sprider Öresundsintegrationen över ett större geografiskt område.

Den strategiska analysen visar att möjligheterna till finansiering av HH-förbindelsen är goda då den till stor del kan finansieras av brukaravgifter. För mer insatta läsare är det tydligt att analysen är försiktig i överkant. Sannolikt går det att med små justeringar i projektet och kalkylen finansiera förbindelsen med brukaravgifter helt och hållet.

År 2029 planeras Fehrman Bält-förbindelsen öppnas, en väg- och järnvägstunnel mellan Danmark och Tyskland, som väntas öka trafiken mellan Sverige och Danmark. Öresundsbron riskerar bli en flaskhals för trafiken och en bromskloss för tillväxten. Ska denna negativa utveckling förekommas måste ytterligare en Öresundsförbindelse komma på plats. Ju förr, desto bättre.

Nu behöver därför planprocessen för en fast HH-förbindelse tas vidare. Det är ett genomförbart projekt med stora nyttor. En lokaliseringsutredning, som i detalj planerar för en fast HH-förbindelse, är ett naturligt nästa steg. Projektet måste få en given plats i kommande nationella infrastrukturplaner.

Utredningen om en fast HH-förbindelsen gör ingen nytta om den samlar damm i en hylla. Vi vill se ett snabbt beslut om en lokaliseringsutredning. Ett livskraftigt näringsliv och ett fungerande utbyte av kompetens och kunskap kräver en fungerade infrastruktur.

Johan Andersson, vd Mellby Gård AB

Jörgen Eriksson, vd Catena AB

Jesper Falkheimer, professor vid Lunds universitet

Anders Gärdsmark, regionchef Syd Byggföretagen

Gunnar Hagman, vd Skanska Sverige

Kerstin Lindell, vd och koncernchef Bona AB

Peter Nilsson, vd och koncernchef Trelleborg AB

Susanne Rikardsson, vd Fastighetsägarna Syd

Peter Syrén, vd Midroc Properties

Erik Østergaard, vd för Dansk Transport og Logistik och ordförande HH2030-gruppen

Opinion

Tydliga regler behövs för skolans funktion

Opinion
Opinion

Ett förslag har nu skickats på remiss av regeringen, som ett resultat av januariavtalet, om tydligare regler i skolorna i vissa avseenden.

Ett av förslagen är att det ska stå klart att lärare och rektorer kan införa mobiltelefonförbud under lektionerna eller, efter rektors beslut, hela skoldagen och därmed också har rätt att beslagta telefonerna under denna tid. Syftet är att arbetsron i undervisningen ska öka och att risken för kränkande fotografering, exempelvis i omklädningsrum, ska förebyggas.

Sådana här ordningsfrågor borde kunna skötas på varje skola utan detaljreglering, men i en situation där ”de lättkränktas förening” fått allt fler medlemmar behöver skolledningar och personal tydligare stöd i lagen för att kunna sätta in åtgärder som enstaka elever vägrar acceptera.

Det gäller också förslaget att i skollagen skriva in att lärare och annan skolpersonal har rätt att använda ”fysiskt tvång” för att stoppa våldshandlingar och andra kränkningar. Det har förekommit alltför många gånger att elever anmält lärare som ingripit fysiskt och svaga skolledningar inte vågat stå upp för personalen mot föräldrar som misslyckats med sin uppfostran.

Förslaget innebär inte att våld ska få tillgripas eller att tvång blir tillåtet i större omfattning än nu, men tydlighet i regelverket ska göra det lättare för skolorna att tillämpa lagen.

Ännu ett värdefullt förslag är att mobbare oftare ska kunna flyttas från skolan istället för att, som är alltför vanligt i dag, mobbningsoffren måste byta skola.

Det är beklagligt att den här typen av detaljreglering i skollagen behövs, men erfarenheterna de senaste åren visar att alltför många elever och föräldrar inte accepterar beslut på skolorna som inte har uttryckligt stöd i lagen. Därför är det nödvändigt. Ändå är det naturligtvis viktigt att skolorna utformar ordningsregler i samråd med elevråd eller motsvarande. Förankrade regler underlättar alltid tillämpningen.

Opinion

Minskade utsläppen måste fortsätta varje år

Opinion
Opinion

Förra året minskade koldioxidutsläppen i Sverige med nästan sju procent. Det var till stor del en pandemieffekt. Industrins utsläpp minskade exempelvis med nästan 13 procent till följd av minskad produktion. Också inom transportsektorn minskade utsläppen, främst från inrikesflyget, som stängde ned nästan helt från mars, och personbilstrafiken, som också minskade kraftigt. Däremot ökade trafiken med tunga lastbilar, kanske på grund av den ökade internethandeln.

De minskade utsläppen är positiva och bidrar till att Sverige klarar utsläppsmålet för 2020 att utsläppen ska minska med 40 procent för utsläpp som inte omfattas av EU:s utsläppshandel räknat från 1990. Men ska målet om minskade utsläpp med 85 procent till 2045 klaras krävs lika stora minskningar varje år, även när ekonomin nu vänder starkt uppåt. Det blir svårt.

Därför är förslagen till regeringen från Fossilfritt Sverige välkomna. Kommittén föreslår bland annat en grön investeringsbank, snabbare beslutsgång för nya tekniklösningar och för byggande av elledningar, satsningar på vätgasledningar och, inte minst viktigt, fortsatt skattebefrielse för höginblandade biodrivmedel som biodieseln HVO100 och etanolen E85. Det senare kräver godkännande från EU, som gett klartecken bara för 2021, men det är nödvändigt för att snabbt klara omställningen av trafiken till fossilfri drift. EU måste övertygas om det.

Yngve Sunesson

Opinion

Inkludera döva i samhället

1981 var Thorbjörn Fälldin (C) statsminister, här med partiledarkollegorna Ola Ullsten (FP) och Gösta Bohman (M). Foto: Jan Collsiöö/TT
Opinion
Debatt

1981 var Thorbjörn Fälldin statsminister i Sverige, som då hade 8,3 miljoner invånare. En liter mjölk kostade 2,87 kronor och ett kaffepaket 16,86 kronor. Maktkamp på Falcon Crest var den populära tv-serien och Freestyles låt Vill ha dej toppade Sverigetopplistan.

Den 14 maj 1981 blev också svenskt teckenspråk erkänt som undervisningsspråk i dövskolorna. För oss döva blev detta en milstolpe efter en lång kamp för att få teckenspråket erkänt. Äntligen fick döva barn rätt till teckenspråk – ett språk som möjliggör växande, självständighet och delaktighet!

Under 40 år har mycket förändrats i samhället men i några avseenden har inte mycket hänt. Så är fallet kring teckenspråkets ställning. 2009 inkluderades det svenska teckenspråket i språklagen:

Genom 9 § Språklagen (2009:600) har det allmänna (staten, kommuner och regioner) getts ett särskilt ansvar för att skydda och främja det svenska teckenspråket.

Lagen jämställer det svenska teckenspråket med Sveriges nationella minoritetsspråk, men det syns sällan i kommunernas ansvarsområden och verksamheter. Vad gör ni i kommunen för att inkludera döva och teckenspråket i er kommun?

Alltför ofta glöms döva och våra rättigheter bort när det kommer till kommunens praktiska arbete och förverkligande av språklagens intentioner.

Dessutom har Sveriges samtliga kommuner i uppdrag att arbeta efter och förverkliga de globala målen enligt Agenda 2030. Mål 10 belyser vikten av att verka för ett samhälle där ingen lämnas utanför i utvecklingen.

Ta med teckenspråket i kommunens arbete. Låt döva ta plats i kommunen!

Vad kan du som förtroendevald eller tjänsteman i kommunen göra för att inkludera döva? Vi vet att du kan göra skillnad. Därför uppmanar vi, Malmö Dövas Förening ”Svenske”, Malmö Stad och Region Skåne att kontakta oss för en dialog om hur kommunen kan skydda och främja svenskt teckenspråk.

Ta kontakt med oss och inkludera oss. Låt oss få bidra till en kommun där ingen lämnas utanför. Låt oss tillsammans synliggöra döva och svenskt teckenspråk i vår kommun.

Pia Johnsson-Sederholm

Ordförande i Malmö Dövas Förening ”Svenske”

Opinion

Fortsatt försiktighet

Nya besked från regeringen.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Ledare. De lättnader som aviserats till på måndag skjuts upp till den 1 juni. Klokt med tanke på den höga smittspridningen.

På måndag skulle vissa lättnader införas i restriktionerna med anledning av pandemin. Men smittspridningen är fortsatt mycket hög, även om den minskat lite de senaste dagarna. Vården är också hårt belastad. Så när regeringen utlyste presskonferens i onsdags väntade sig säkert de flesta att lättnaderna skulle skjutas upp. Så blev också beskedet.

I rådande läge var det klokt. Det är viktigare att signalera att försiktighet fortsatt är av nöden än att öppna för publik på fotbollsmatcherna nu.

Den 1 juni väntar sig dock Folkhälsomyndigheten att smittspridningen har minskat väsentligt. De tänker nog på förra året, då värmen ledde till en kraftigt sänkt smittspridning i juni. Den fortsatta vaccineringen, där 40 procent av alla vuxna har fått åtminstone en första spruta, bör också ge betydligt mindre risk för hög smittspridning.

Därför kan man hoppas att lättnaderna verkligen kan genomföras 1 juni, med möjlighet för restaurangerna att vara öppna två timmar längre och med lite mer publik på kultur- och idrottsevenemang, även om ansvariga inte blir nöjda med det. Dessutom införs med lättnader för orientering, cykel och segling samt för barnaktiviteter som idrottsläger och fotbollscuper. Det är viktiga åtgärder ur folkhälsosynpunkt.

Fortsätter utvecklingen sedan åt rätt håll förutskickar Folkhälsomyndigheten ytterligare stegvisa lättnader under sommaren.

Det mest positiva budskapet från generaldirektör Johan Carlsson var ändå att i september bör det mesta kunna återgå till ett normalläge, som kanske inte är detsamma som i början av 2020 men som ändå innebär ett normalt liv för de flesta. Visst kan det komma bakslag, men den framtidsvisionen ingjuter ändå hopp i såväl restaurangägare och kulturarrangörer som vanliga medborgare.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Miljonlotteriet

Miljonlotteriet testar på en ny strategi för sin annonsering!

Miljonlotteriet Miljonlotteriet är ett av Sveriges största lotterier och har funnits med sedan 1964.

För dig som inte vet något om lotteriet sedan tidigare, så är Miljonlotteriet grundat av iogt.se som sedan start haft som mål att låna lotteriet finansiera deras arbete mot droger i samhället. I och med regleringen av spelmarknaden förra året så har också de svenska lotterierna och spelbolagen kunnat ändra sin marknadsföring och i samband med dessa ändringar så är det bestämt att Miljonlotteriet blir digitalt, för att dra in ännu mer pengar till välgörenhetsarbetet som IOGT fokuserar på. Om du är intresserad av att kika in Miljonlotteriet så kan du göra detta här eller läsa mer om dem i denna artikel om Miljonlotteriet.

Eftersom att den svenska spelmarknaden har blivit annorlunda, så är detta en stor fördel för det svenska Miljonlotteriet eftersom att de kan använda förändringarna till något positivt. Den nya strategin för lotteriet är helt enkelt att visa mer var pengarna från Miljonlotteriets överskott går, så att fler människor får vara delaktiga i välgörenhetsarbetet som IOGT arbetar med. Sedan starten har lotteriet bidragit med över 2 miljarder kronor totalt till välgörenhetsarbete och detta är något som lotteriets överskott ska fortsätta att gå till, precis som det gjort sedan start.

Miljonlotteriet blickar framåt!

Miljonlotteriet har bestämt sig för att satsa bredare på just den digitala annonseringen där lotteriet riktar in sig på ansvarsfullt spelande och behöver numera uppfylla de hårda kraven som ställs på svenska spelbolag. Eftersom att lotteriets grundidé är att minska missbruk i samhället, så är detta något som de också är väldigt noga att fortsätta med och det är också här som den största kraften kommer att läggas även framöver. Genom de digitala kanalerna så har Miljonlotteriet redan nu lyckas komma en bra bit på vägen och det är också på denna bana som vi kan se dem fortsätta på framöver.

Den digitaliserade annonseringen kommer med andra ord att hjälpa lotteriet att nå ut till svenska folket så att de får se med egna ögon vad överskotten från försäljningen av spel hos dem bidrar till. Några av de saker som lotteriet hjälper till med är bland annat att rikta in sig på att tillföra gemenskap för barn och ungdomar som växer upp i stökiga familjer som kantas av missbruk genom årliga läger och evenemang. Via deras lotteri så kan du som spelar vara med och tävla om fantastiska vinster men också samtidigt vara en del av det stora välgörenhetsarbete som överskottet bidrar till. Sedan start så har de hjälpt både hemlösa att få tak över huvudet samt bidragit till många behandlingshem runt om i landet.

Opinion

Frispråkigt om Fälldin

Opinion
Krönika.

Allt fler politiker skriver efter sin aktiva tid böcker med minnen och erfarenheter från politiken. Det är värdefullt både för nu aktiva politiker och för forskningen.

Gunnar Björk var under 20 år (1971-1991) en av Centerpartiets tyngre politiker. Han var nästan rekordung när han kom in i riksdagen, bara 26 år, och inte gammal när han efter politiken blev landshövding i Dalarna, vilket han sedan var i tio år. I sin nya bok Ledarskap i politiken (Ekerlids förlag) berättar han episoder från de många åren, inte minst från sina möten med fyra partiledare – Gunnar Hedlund, Thorbjörn Fälldin, Karin Söder och Olof Johansson.

Språket i boken känns igen – kort och kärnfullt och lättförståeligt. Så talade politikern Gunnar Björk. Anekdoterna om Fälldin och andra politiker från olika partier visar en mänsklig sida av politikerrollen. Försvarspolitiken hade Gunnar Björk ansvar för under större delen av sin tid i riksdagen, och därför är det kapitlet det längsta och mest avslöjande, till exempel om strategin när Jas Gripen arbetades fram, om mutförsök och om militär oenighet.

I inledningen påminns om det nära mittensamarbetet som Gunnar Hedlund och dåvarande FP-ledaren Bertil Ohlin utvecklade. Inför riksdagsvalet 1968 hade ett mittenmanifest utarbetats av de båda partierna och inriktningen var att det skulle ligga till grund för en ny regering dominerad av de båda mittenpartierna. Moderaterna fick ansluta sig till det om de ville. Något regeringsskifte blev det inte 1968 men Centerpartiet blev största icke-socialistiska parti, för första gången.

1973 hade mittensamarbetet lett fram till förslag om partisammanslagning. Men på ”Uppsala möte” sa Centerns förtroenderåd nej till att slå ihop partierna.

Gunnar Björk är välgörande frispråkig om Thorbjörn Fälldin. ”En starkare ledare än Thorbjörn Fälldin i sina bästa dagar får man inte”, slår han fast. Samtidigt är han kritisk mot att Fälldin hade svårt att ta kritik. Han tog nederlaget om partisammanslagning hårt och var därefter ”mer än resignerad en lång tid” konstaterar Gunnar Björk. Det var inte bara då som han när han fick mothugg förklarade att ”jag har nog arbete hemma på gården”, om partiet inte ville som han. Det uppskattades inte av riksdagsledamöter och andra ledande centerpolitiker, men ingen ville ”syna kortet”.

Efter valet 1985, som var ett nytt förlustval, gick valberedningen till Fälldin och förklarade att de inte tänkte föreslå omval av honom på nästa sommars stämma och gav honom möjligheten att själv avsäga sig vid lämpligt tillfälle. Det gjorde han med dunder och brak i stort sett omedelbart – strax efter Centerpartiets 75-årsjubileum i Falköping som genomfördes med tryckt stämning, utan att så många visste varför.

Gunnar Björk erkänner att ”vi de senaste åren hade önskat att han skulle ha slutat”. Samtidigt beklagar han att nästan ingen internt öppet kritiserade Thorbjörn Fälldin. ”Det var Centerpartiets stora svek mot honom.”

Även om Gunnar Björk arbetade nära Thorbjörn Fälldin och ofta var frispråkig var han det tydligen inte tillräckligt direkt till sin partiledare. Men det gör boken intressant att han är det i den.

Yngve Sunesson

Opinion

Vaccineringsskillnad hot mot allas hälsa

Opinion
Opinion

Hur många som är vaccinerade skiljer sig väsentligt mellan olika områden, främst i storstadsregionerna. I Skåne har nästan 85 procent av alla över 65 år fått åtminstone sin första vaccinspruta, men i vissa områden är det väsentligt färre, i något fall bara cirka 40 procent.

Generellt är det i socioekonomiskt svaga områden som vaccineringen är lägst. Här bor många som invandrat till Sverige, och de har ofta dåliga erfarenheter av myndigheterna i sina hemländer. Därför kan de vara skeptiska även till officiell information i sitt nya hemland. Dessutom kan språkproblem spela in.

Det gör att särskilda ansträngningar måste göras för att en hög andel av befolkningen överallt ska bli vaccinerade. Det är inte bara viktigt för de enskilda personernas hälsa. Det har också stor betydelse för befolkningen i stort.

Om det finns ”fickor” av ovaccinerade är risken större att det kommer nya utbrott av covid, även om smittoläget i stort har blivit bättre. Därför måste regionerna utveckla sitt informationsarbete i de utsatta områden. De bör exempelvis samarbeta med föreningar, församlingar och andra nätverk för att verkligen nå ut och anpassa informationen till mottagarna.

Ska samhället kunna återgå till ett normalläge behöver vaccinationsgraden bli hög i alla grupper. Det är viktigt för alla i samhället.

Opinion

Ålands demilitarisering och självstyre föredöme

Opinion
Opinion

I år är det hundra år sedan Ålands status avgjordes. Trots att ålänningarna i en folkomröstning tydligt uttalat sig för att ögruppen skulle bli svensk kom Nationernas Förbund fram till att Åland skulle fortsatt höra till Finland. Tydliga regler om självstyre och om det svenska språkets fortsatta ställning lades fast i Ålandsöverenskommelsen. Det var NF:s första och nästan enda viktiga framgång för sitt fredsfrämjande arbete.

Viktigt var också att Ålands demilitarisering, som slagits fast redan 1856 i Parisavtalet mellan den tidens stormakter Frankrike, Storbritannien och Ryssland, befästes även i Ålandsavtalet. Öarna skulle också neutraliseras, vilket innebar att de inte fick användas militärt i eventuella konflikter. Det har i stort sett följts. Inte ens under andra världskriget påverkades Åland av striderna.

Med dagens militära teknik spelar kanske demilitariseringen mindre roll, vilket Carl Bildt påpekade under ett seminarium som Finlandsinstitutet ordnade med anledning av 100-årsminnet. Men avtalet i sig, som innebar en fredlig och långsiktig lösning på en konflikt som kunde urartat, har många gånger genom åren använts som förebild för andra konflikter.

Det finns all anledning för både Finland och Sverige att under jubileumsåret hålla fram avtalet internationellt, t ex av Ann Linde som ordförande för OSSE i år, exempelvis för Nagorno Karabach-konflikten.

Yngve Sunesson

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL