Opinion

Vänsterförslag från S i Skåne

org-baed93ba-53f3-4f75-a10f-e8ecfbfa60f7.jpg
Opinion
Opinion

Av olika, och förmodligen outgrundliga, anledningar finns det kulturskillnader mellan politiska partiernas olika distrikt runtom i Sverige. I Skåne sägs Socialdemokraterna vara mer vänster än på andra platser i landet. Det sistnämnda märktes förra veckan när Socialdemokraterna i Skåne släppte de distriktsmotioner som man skickar vidare till partikongressen i november. Den ekonomiska politik som S i Skåne vill att partiet ska driva liknar mer Vänsterpartiets än Socialdemokraternas.

Visserligen är Socialdemokraterna sen länge ett parti som ser skatter som den allena saliggörande åtgärden för alla samhällsproblem, men i den utsträckning som S i Skåne vill höja skatterna kommer man troligen få problem att få finansminister Magdalena Andersson med sig på kraven.

Två stora reformer önskas av S i Skåne, den ena är pensionssystemet och den andra tandvårdssystemet. I och för sig behjärtansvärda frågor som i den bästa av världar, det vill säga med obegränsat med pengar, självklart skulle genomföras. Men förslagen kostar enorma pengar. Att tänderna är en del av kroppen och borde behandlas därefter är inte svårt att hålla med om, men frågan har diskuterats länge och alltid fallit på finansieringen.

S i Skåne skriver i den ambitiösa ekonomiska motionen att man vill att partiet ändrar det finanspolitiska regelverket så att överskottsmålet tas bort. Man vill också att statliga investeringar ska lånefinansieras i större utsträckning. Man vill tillsätta en utredning som ska föreslå ”en långtgående skattereform” med önskedrömmar tillbaka till skattereformen i början av 90-talet. Det skulle förstås innebära att de jobbskatteavdrag som inleddes under Reinfeldtregeringarna och som fortsatt med S-MP-regeringen blir ett minne blott.

Kort sagt, Socialdemokraterna i Skåne vill ha stora skattehöjningar för att kunna genomföra ett antal reformer. Men nog verkar det som att skattehöjningarna är till för sin egen skull, skattesänkningar verkar ge S i Skåne rysningar. Man väljer att helt glömma att det är låg- och medelinkomsttagare som haft stor nytta av jobbskatteavdragen. I stället kör partiet den klassiska vänsterretoriken att det endast är höginkomsttagarna som tjänat på avdraget. Måtte S i övriga Sverige rösta nej till dessa förslag på kongressen.

Katarina Erlingson

Opinion

Afghanistan - dårskapens facit

Kvinnorna blir de stora förlorarna vid en USA-reträtt ur Afghanistan.
Foto: Amir Shah
Opinion
Opinion

USA:s längsta krig, det i Afghanistan, har kommit till vägs ände. Det symbolladdade datumet 11 september i höst skall USA avsluta denna totalt misslyckade krigsinsats. Inga av de mål som skulle uppnås, att slå ut Al Qaida och skapa ett demokratiskt och väl fungerande land, har lyckats.

Att USA med president George W. Bush i spetsen ville hämnas de blodiga terrorattentaten 11 september 2001 gick att förstå och sympatisera med. Al Qaida med Usama Bin Laden som ledare hade tagit på sig skulden för denna vidriga våldshandling och förtjänade att bestraffas. Att även rikta en hämndaktion mot talibanregimen i Afghanistan var begripligt eftersom denna hade gett Al Qaida en hemvist i landet.

Men det som borde ha begränsats till en kortvarig bestraffningsaktion med klar precision riktad mot Al Qaida och talibanerna blev i stället en USA ledd krigsaktion där Afghanistan ockuperades. Det var ett utslag av amerikansk maktfullkomlighet och brist på konsekvenstänk, eller i klartext ren dårskap. President Bush och amerikansk säkerhetstjänst borde ha lärt sig av Vietnamkriget eller den sovjetiska ockupationen i Afghanistan på 1980-talet att utländsk inblandning utan starkt folkligt stöd aldrig kan leda till en positiv utveckling i ett land. Tyvärr hakade Sverige och många andra länder på och deltog i den USA-ledda koalitionen, insatser som med facit i hand slutat som ett fiasko.

President Joe Biden var en gång en stark anhängare av ockupationen av Afghanistan och medskyldig under åtta år som Barack Obamas vice president till den misslyckade amerikanska krigspolitiken. Utan Donald Trumps besked om att USA skulle lämna Afghanistan, vilket blev en het fråga i presidentvalrörelsen, och hårt internt tryck mot Joe Biden från det egna demokratiska partiets vänsterfalang hade troligen krigsinsatsen förlängts.

Ett militärt tillbakadragande i höst leder sannolikt till att talibanerna återtar makten i Afghanistan. Det riskerar att leda till ett blodbad eftersom denna islamistiska rörelse tidigare visat att de massdödar sina motståndare. Det leder också till att talibanerna återupprättar sitt medeltida styre där t.ex kvinnor inte får utbilda sig och tvingas bära slöja, där musik och film blir förbjudet och män inte får raka sig. Den processen kan dessutom bli väldigt snabb.

Resultatet av att de amerikanska trupperna drar sig ut ur Afghanistan - ett land med ungefär 40 miljoner invånare - blir med största sannolikhet mycket stora flyktingströmmar. Under de tjugo år som kriget har varat har ungefär 2.7 miljoner afghaner blivit flyktingar i många länder varav 71.000 i Sverige. USA har bara tagit emot en rännil av dessa, ungefär lika många som Sverige trots att USA är världens största ekonomi och har en befolkning som är mer än 30 gånger större än Sveriges.

I och med ett amerikanskt tillbakadragande så borde USA ha en förpliktelse att organisera överföring av flyktingar till sitt eget land. President Joe Biden måste uppmana amerikanerna att öppna sina hjärtan som en kompensation för allt elände den egna politiken har lett fram till. Men det blir också ofrånkomligt att det kommer att leda till nya flyktingströmmar mot Europa och Sverige och kräva ökade asylinsatser, detta i en tid då vi redan uttömt mycket av vår ekonomiska förmåga och mottagningskapacitet genom att ta emot för många invandrare som inte behövt skydd i vårt land. Felet ligger i en politik som inte varit långsiktigt hållbar och kalkylerat med återkommande flyktingkatastrofer.

Lars J Eriksson

Opinion

Rätt hastighet på vägarna

Opinion
Opinion

Förr var det ganska lätt att veta i vilken hastighet man kunde köra sin bil på vägarna. I samhällen körde man 50, på landsväg 90 och på motorvägarna 110. Andra hastighetsgränser fanns bara undantagsvis.

I dag känner man sig som bilist betydligt osäkrare eftersom det finns så många som tio olika hastighetssteg mellan 30 och 120 kilometer i timmen; 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120. Syftet är gott, i teorin, att hastigheten skall avspegla vägars förutsättningar. Men det stressar bilisterna som inte i ryggmärgen kan känna vilken hastighet som gäller en specifik vägsträcka utan tappar fokus på själva bilkörningen och hela tiden måste hålla information i huvudet om det var en 70, 80 eller 90 skylt som senast passerades.

För närvarande planerar Trafikverket att sänka hastigheter på 425 mil väg och tillåta högre hastigheter på 120 mil statliga vägar. Runt om i landet vållar det protester, framförallt för att det tvingar fram längre restider för de som dagpendlar till jobbet. I Tomelilla har t.ex kommunalrådet Leif Sandberg (C) reagerat och kräver mer nyanserade bedömningar kring vilka hastigheter som skall gälla. Även i näringslivet muttras det missnöjt med tanke på att tid är pengar t.ex för godstransporter på vägarna.

Trafikverket tror att sju människoliv om året kan räddas om man genomför sin plan för hastighetssänkningar. Men detta är en teoretisk prognos eftersom de stora sänkningar vi haft av antalet trafikdödade har berott på andra orsaker som t.ex säkrare bilar. Om hastigheten ensam är avgörande så kan med samma logik som Trafikverket hävdas att de ökade hastigheterna på 120 mil vägar kommer att leda till fler dödsfall. Det finns en klok regel om att inte laga det som inte är trasigt. Det borde också gälla invanda hastigheter på vägarna.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Skydda skogen från Skogsutredningen

Syftet med Skogsutredningen skulle värna och stärka den privata äganderätten till skogen. I stället presenterar utredningen förslag på hur mer skogsmark skall förhindras att brukas.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Sedan Skogsutredningen släppte sitt betänkande i slutet av november har debatten om skogspolitiken trissats upp. Tonläget är högt och ibland tycks striden om skogen oförsonlig. I debatten figurerar förvrängda fakta som sätts i felaktiga sammanhang. Som skogsägare känner vi inte igen oss när vi blir jämförda med Amazonas skogsskövling.

I Sydsverige är det enskilda skogsägandet bas i ägandet och skötseln av skogen. I vårt område har skogsbruket andra förutsättningar som tappas bort i debatten. Det småskaliga brukandet skapar unika möjligheter och utmaningar, inte minst till kopplat till naturvård. Vi upplever att den nationella skogspolitiken inte fullt ut är utformad efter dessa förhållanden.

Att vara skogsägare bygger på långsiktighet. De beslut och åtgärder vi gör nu får vi bekräftelse för 20, 50 år eller ännu längre fram i tiden. Det är viktigt att ta till sig av ny kunskap i sitt brukande, och för att göra det krävs ekonomisk bärkraft. Vi investerar tid och pengar i våra skogsfastigheter för att öka värdet av såväl produktion som naturvärden. Att gynna och bevara höga naturvärden är en självklar del i vårt brukande, men med nuvarande skogspolitik lever vi med risken att vi tas ifrån brukandet av dessa områden.

Syftet med Skogsutredningen, ett resultat av januariöverenskommelsen, har enligt regeringen varit att värna och stärka den privata äganderätten till skogen. I stället presenterar utredningen en mängd förslag på hur mer skogsmark skall förhindras att brukas. Det finns inga tydliga förslag som stimulerar skogsägarens engagemang att investera i såväl höga naturvärden som ökad tillväxt i sina skogar. Det saknas också en utvärdering av hur de skyddade områdena idag sköts. Skogsstyrelsen släppte nyligen en rapport som visar att 70% av de skyddade områdena i södra Sverige hade behov av skötsel de närmaste 10 åren, och 30% hade akuta behov för att inte naturvärdena skall gå till spillo. I Skogsutredningen och i debatten ser man bara till hur mycket man vill skydda, men det finns ingen reflektion om förvaltning i framtiden. Skötsel över längre tid har stor betydelse vid skyddande av naturvärden i skogen. Som skattebetalare kan vi faktiskt kräva av myndigheterna att de stora summor som satsas för att skydda naturvärden, också innebär att skyddade områden sköts så väl att naturvärdena bevaras och utvecklas. Vi menar att de markägare som sett till att de uppkommit från början både vill och är bättre skickade att göra detta än staten.

Som skogsägare vet vi att för att lyckas bör skogen brukas på naturens villkor. Det är det som ger oss inspiration och tillfredsställelse att bruka vår skog. Att använda skogen klokt, för klimatet, för biologin och för vår välfärd är en del av lösningen för en hållbar framtid. Det är helt enkelt något vi är skyldiga våra kommande generationer att göra.

Anders Friberg ordförande LRF Jönköpings län

Hans Ramel ordförande LRF Skåne

Roger Gustafsson ordförande LRF Sydost

Opinion

Årets minst överraskande tidningsrubrik

Opinion
Opinion

Det är sällan man hänvisar till Veckorevyn på en ledarsida. Men tidningen har granskat sexövergrepp och tystande av visselblåsare i serien Paradise Hotel och kommit fram till att det förekommit ett systematiskt ljugande om vad deltagarna utsätts. Före detta medarbetare berättar om hur varningar om sexuella övergrepp viftats bort eller sopats under mattan. Särskilt illa berörd blir man av historien om när produktionsteamet nämnde sex mellan två deltagare och det visade sig att den kvinnliga delen av duon sovit under händelsen. Det kallas våldtäkt i resten av samhället.

Dessa serier vinner tittare på att folk går över gränserna, så frestelsen att inte avbryta det som är eller kan tolkas som övergrepp är begriplig, om än cynisk. Tyvärr blir man inte särskilt överraskad av nyheten.

Frågan om den här typen av program har en framtid i den gråzon av övergrepp de vistas i är intressant. Många tittarna har fått en tankeställare efter metoo-rörelsens historier och kanske inte längre vill skratta åt deltagare som utsätts för övergrepp eller förnedring.

Att peka ut enskilda deltagare som ”svin” verkar ha fungerat för produktionsbolagen hitintills. Det lär inte fungera framöver: man har uppenbart brustit i sin översyn och i värsta fall blundat för övergrepp som så grova som våldtäkt. Man kan inte sända sexövergrepp på bästa sändningstid, oavsett underhållningsvärde. Övergrepp är olagliga även på den som frivilligt anmält sig till ett underhållningsprogram.

Opinion

Frågan om tillit

Opinion
Opinion

Journalisten och författaren Maggie Strömberg, som skrivit den intressanta boken Vi blev som de andra, som kartlade Miljöpartiets spretiga partikultur och deras väg till regeringsmässighet har talat med Moderater och Sverigedemokrater om ett framtida regeringssamarbete.

Det finns en tydlig skiljelinje mellan de båda partierna och den är inte sakpolitisk, även om det finns skillnader där också.

Mellan vänsterpartierna och allianspartierna gick skiljelinjen bland annat mellan hur man såg på personlig frihet, statens inflytande och vad skattebetalarnas pengar skulle gå till. Man hade tillräcklig samsyn för att bilda block. Småpartierna blev ofta överkörda av Moderaterna, men de kunde lita på att Fredrik Reinfeldt höll sig i en liberal allmänborgerlig mittfåra som inte skulle göra samarbetet omöjligt.

Den garantin har man inte mellan SD och M. Sverigedemokraternas gruppledare Henrik Vinge säger att det står och faller med tilliten. Det har han förmodligen rätt i. Tilliten mellan partierna och tilliten generellt.

För det krävs att man förstår varandras partikultur. Det finns inga tecken på att man gör det och inga moderater som Strömberg talar med vill anstränga sig: intresset för att lära sig om SD:s partikultur för att stärka ett samarbete är lågt.

Sverigedemokraternas berättar för potentiella väljare att de blir lurade av etablissemanget och dess institutioner. Lurade att ta emot invandrare, acceptera feminism och hbtqia-rättigheter. Staten vill dem inte väl. Det gamla statsbärande partiet Moderaterna är fortfarande en del av etablissemanget även utanför regeringsmakten.

Migrationsfrågan och hårda tag mot brottslighet är det partierna är överens om. Kring andra sakfrågor än migration gnisslar det och Moderaterna tycker SD ligger för långt till vänster.

Hur kombinerar man ett parti som vill vara ”den vuxne i rummet” och ansvarsfullt statsbärande med ett som vill varna för att staten och etablissemanget lurar medborgarna? Moderaterna säger att sakfrågorna måste komma först. I ett eventuellt samarbete med SD gör det inte det. Det är tilliten som blir avgörande.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Nordicbet

Skånska fotbollslag – framgång i Superettan

Nordicbet Skåne är en mäktig fotbollsregion. I Allsvenskan finner vi storheterna Malmö FF och Helsingborgs IF, men i superettan är det för närvarande bara Trelleborgs FF som håller de skånska ställningarna. Endast tre klubbar i de två högsta divisionerna. Är det i enlighet med den storslagna skånska fotbollshistorien?

Skånes senaste storhetstid

För femton år sedan spelade fyra skånska klubbar i allsvenskan och för nio år sedan – så sent som 2010 – utkämpade Malmö FF och Helsingborgs IF en duell om SM-guldet. Trelleborg slutade femma i allsvenskan medan Landskrona BOIS tog samma position i superettan där Ängelholms FF blev tolva. Året därpå vann Helsingborg allsvenskan medan Ängelholm kvalspelade för att ta steget upp i Sveriges högsta serie.

Kärvare tider

Skåne var att räkna med. Inte minst som intressanta spel i de absolut viktigaste matcherna. Idag präglas Superettan fotbollsodds knappast alls av Skåne. Kvar finns endast Trelleborgs FF. Helsingborg dras med ekonomiska problem och kämpar om att hålla sig kvar i allsvenskan. Landskrona befinner sig i division 1 medan Ängelholm kämpar på i division 2, där man möter andra klassiska skånestorheter som IFK Malmö, som en gång i tiden var Malmös förstalag och deltagit i spel i Europa, men har även många säsonger i allsvenskan och föregångsserier till superettan.

Malmö FF håller stilen och Trelleborg kämpar

Idag är det endast MFF som håller gammal god stil i allsvenskan, men för oss som älskar att följa superettan finns endast Trelleborgs FF och det går väl lite sisådär, där man får vara nöjd med en mittenplacering samtidigt som risken för att dras ned i kampen om kvalplatserna är överhängande.

Fortet Vångavallen

En gång i tiden var dock Vångavallen en plats som beredde många storlag svår ångest. Det var svårspelat och så sent som 2018 var TFF i allsvenskan, efter att ha varit ned och vänt i division 1 så sent som 2015. En serieseger som för övrigt säkrades mot Helsingborgslaget Eskilsminne IF och sedan följde två säsonger i superettan som kulminerade i kval mot Jönköping Södra, vilket gav en allsvensk plats 2018. Klubben var dock sedan länge ett rutinerat superettanlag och hade flera sejourer i allsvenskan bakom sig, där den första kom 1985 och den absolut bästa perioden i klubbens historia var under 1990-talet då man lyckades med konststycket att ta sig till UEFA-cupen.

Skrälleborg

Säsongen 1994/95 hackade sig Trelleborg förbi färöiska Götu i två inte alltför imponerande insatser och få trodde väl att äventyret skulle gå särskilt mycket längre när engelska Blackburn Rovers stod som motståndare i nästa omgång. Då med ett stjärnspäckat lag som kryllade av landslagsmän och internationella storspelare, såsom den engelske skyttekungen Alan Shearer. Rovers skulle samma säsong vinna hela Premier League, men att åka till Vångavallen visade sig betydligt tuffare än Old Trafford. Trelleborg – däremot – njöt för fulla muggar på Ewood Park, då man vann den första matchen med 1–0 efter mål av Fredrik Sandell. En seger som skapade stora rubriker i hela Europa och efter 2–2 hemma, så var avancemanget ett faktum. Skrälleborg var numera ett begrepp och man pressade dessutom italienska Lazio i följande omgång, där endast ett mål på övertid avgjorde dubbelmötet till Rom-klubbens fördel.

Bygga nytt och stanna kvar

Idag handlar det om att bygga på nytt efter uttåget från allsvenskan och att framförallt att inte falla igenom superettan till mörkret i division 1. En hel del talar för att den anrika föreningen kommer att klara uppgiften, men inget står skrivet i sten. Kampen kommer att bli hård säsongen ut. Men visst vore det märkligt med en superetta utan en skånsk klubb.

Inte mycket underifrån

Ja, om nu inte Helsingborg trillar ur allsvenskan igen. Även här kommer det handla om en fight ända in på målsnöret. Underifrån är det väl Torns IF - från lilla Stångby norr om Lund - som ligger bäst till tillsammans med klassiska Landskrona BOIS, men att avancera från division 1 till superettan är ett riktigt nålsöga och båda klubbarna befinner sig i mittenskiktet med hopp om att stabilisera sig på den övre halvan. Klubbar som Ljungskile SK, Skövde AIK, FC Trollhättan såväl som den lilla göteborgsklubben Utsiktens BK är nog alla starkare än Skåneklubbarna, åtminstone i dagsläget.

Skånederbyn

Skåne är kanske inte vad det en gång var i superettan, men Trelleborgs FF lär klara sig kvar och kanske få sällskap av Helsingborg nästa säsong, så visst finns det utsikter för Skånederbyn, även om Helsingborgsfansen knappast ser fram emot ett sådant scenario.

Opinion

Välkommen till bakugnen

Opinion
Opinion

Ibland kan klimatforskare komma med framtidsprognoser som är svåra att ta till sig för att de låter så extrema. En sådan prognos har publicerats i tidskriften Climate and atmospheric science. Klimatforskarna bakom studien förutspår att temperaturer på över 50 grader i Mellanöstern och Nordafrika blir det nya normala. I trånga storstäder kan det bli ännu värre. 60 grader blir inte otänkbart. I sådana temperaturer kan människor inte överleva, bo och odla mat. Det kommer såklart att drabba ekonomin. Det är oklart om man kan tala om någon ekonomi i vanlig mening om dessa områden omvandlas till öknar. Att stanna kvar i dessa bakugnar kan bli omöjligt för den som inte har råd att kyla ner sitt boende på artificiell väg.

Det är ett antal decennier till rapportens varningar blir allvar, så många av rapportens läsare har hunnit bli gamla innan värmeböljorna permanentas. Tyvärr krävs omställning redan nu. Även om vi vänder utvecklingen snabbt och minskar utsläppen förutspår rapportförfattarna att det är för sent att helt förhindra extremtemperaturerna.

Man kan återigen förvånas över att främlingsfientliga/invandringskritiker inte intresserar sig för klimatfrågan i större utsträckning. Klimatförändringarna riskerar att skapa flyktingströmmar till Europa i en omfattning som aldrig tidigare sett. Om det blir som i rapporten är det inte en fråga om att vara för eller mot invandring, utan om att resurserna inte räcker på långa vägar. Värt att tänka på.

Opinion

Läs rummet, Attendo

Opinion
Opinion

Det är en dålig vecka för vårdbolaget Attendo. Ett antal tveksamma val försvaras valhänt i media och avslöjar att Attendo inte läser av sin samtid. Det är oklart vad som är sämst PR-mässigt: att motivera stora bonusar för chefer när man fått statligt stöd eller att man försökt tysta medarbetare som slog larm om att man ljög för anhöriga om covid-vården av äldre. Det är obegripligt taffligt.

En undersköterska avslöjar alltså att så kallad kohortvård inte bedrivs. Äldre isoleras inte när de drabbas av corona och behandlas inte av för det syftet avsatt personal. En inspelning av ett möte avslöjar att man väljer att lura anhöriga. När detta kommer fram bannar Attendo visselblåsaren, trots att det är lämpligt att hennes lojalitet ligger hos de äldre som hon har ansvar för och inte en ansiktslös koncern.

Sen har vi 4,8 miljoner kronor till bonusar till vd och koncernledning, vilket är en ökning med 98 procent, samtidigt som snittlönen för Attendos anställda sjönk. Det senare berodde enligt företaget på att man anställt finska sköterskor med låg lön. ”Nya anställda får låg lön” är inte det vinnarargument som man av någon anledning tror att det är. Efter ett katastrofår för vården i allmänhet och ett antal skandaler för Attendo i synnerhet är företagets bonusfest obegriplig.

Gång på gång ser vi vård- och friskoleföretag som beter sig korkat och girigt och inte verkar förstå att verksamheten och anseende skadas. De kan inte ens ljuga bra. På det sättet förstör de för hela systemet, vilket är beklagligt, eftersom man konkurrensutsatte vård och skola av goda skäl: den kommunala vården och skolan var dålig. Många ”kunder” är nöjda med sitt privata äldreboende eller sin friskola.

Det är numera vanligt att man hör kritik mot kapitalismen som system även från håll den inte tidigare kom ifrån. När Attendo delar ut bonusar trots att det vore lämpligare att dela ut skämskuddar inser man att risken finns att inkompetens avskaffar kapitalismen. Med sådana här kapitalister behövs ingen socialism.

Opinion

Historisk partiledardebatt

STOCKHOLM 20210502 Märta Stenevi (MP) efter söndagens partiledardebatt i SVT Agenda. Foto Henrik Montgomery / TT kod 10060
Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Söndagskvällens partiledardebatten blev historisk på flera sätt. För första gången var kvinnorna i majoritet. Märta Stenevi, MP:s nya språkrör, gjorde debut och hon gjorde det med den äran och med gott humör. Eftersom hon inte sitter i riksdagen kan hon inte ta partiledardebatterna där, så det är en rimlig och bra fördelning om hon får ta debatter utanför riksdagen och låta Per Bolund sköta riksdagens debatter.

Historiskt var också att Liberalerna gjorde sitt sidbyte tydligt genom att komma med ett utspel tillsammans med M, KD och SD bara några timmar före tv-debatten. Att det var just om migrationen gjorde den förplanerade minidebatten mellan Sabuni och Åkesson lite knepig, eftersom de fick detta ämne. Sabuni gjorde sitt bästa att balansera på slak lina gentemot Åkesson, men det lyckades inte särskilt bra.

Nyamko Sabuni rök ihop med Annie Lööf i slutet av debatten just kring migrationen och det är tydligt att känslorna dem emellan är tämligen irriterade. Sabuni menade att Lööf ville ta hit ”hela världen”, vilket var en kraftig överdrift och långt ifrån sanningen. Men centerpartister har gett Liberalerna slängar på sociala medier sen L valde sida, så Sabuni ville väl ge igen. Samtidigt gav Sabuni ett osäkert intryck under vissa delar av debatten, dock inte den om migration. Det verkade som att det var där hon lagt kraften på sina förberedelser.

Även Ebba Busch (KD) hoppade på Annie Lööf, men det var efter debatten. Annie Lööf bemötte med stor hetta och engagemang Jimmie Åkesson när han kopplade hedersvåld till frågan om mäns våld mot kvinnor. Det kritiserades av Busch som menade att Lööf skiftade fokus till att handla om SD. ”Att Ebba väljer att kritisera mig, och inte Jimmie Åkessons uttalande säger en hel del om hennes prioriteringar”, kontrade Annie Lööf.

Statsminister Stefan Löfven var förhållandevis blek i debatten, men han är sällan bekväm i den formen. Det var däremot Märta Stenevi som argumenterade mycket bra i flera frågor och visade stort engagemang och kunnande. En person som gillar debattformatet, helt klart, och som till och med kostade på sig skratt och skämt, vilket hon fick beröm för i sociala medier.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL