Debatt

Läraravtalet är sista chansen

Foto: Henrik Montgomery/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Läraravtalet som nyss klubbats igenom är otroligt viktigt för att vända en nedåtgående trend för skolan. Samtidigt har inte det tidigare avtalet fallit ut så som det var tänkt. Nu trappar vi upp våra ansträngningar. Det är hela det framtida yrkeslivet för oss lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter som står på spel.

Löneutvecklingen för lärare stannar av vid 40-årsåldern och arbetet med organisatorisk och social arbetsmiljö har inte genomförts på alla skolor. Vi kan inte ha ett avtal som inte följs av alla, vi kan inte heller ha ett avtal där lönetaket nås halvvägs till pensionen. Det är helt orimligt.

Eftersom skolan är decentraliserad blir det upp till varje kommun att följa avtalet, och till lokala fackliga representanter att ifrågasätta brister, se till de anställdas rättigheter och kämpa för den arbetsmiljö och de villkor vi har rätt till. Den lokala fackliga kampen blir ännu viktigare än den varit tidigare. Vi behöver alla ta vårt ansvar för att se till att våra arbetsgivare, och framtida arbetsgivare gör rätt för sig och har förutsättningarna att göra rätt för sig.

Den svenska skolan står inför stora utmaningar vad gäller allt från kompetensförsörjning till betygsinflation och segregation. Man pratar om att en hel generation kan gå förlorad till följd av pandemin och skolan är nyckeln till att försöka lindra dessa konsekvenser.

Det är tydligt att det måste ske en förändring, skolan kan inte fortsätta att drivas så som den gör idag. Lärare och studie- och yrkesvägledare förtjänar en god arbetsmiljö, att jobba inom skolan är och ska vara ett privilegium.

Det ska löna sig att utbilda sig, det är inte ett kall utan helt vanligt yrken. Det handlar inte om att lärare eller vägledare är magiska varelser som får jobbet gjort under vilka förhållanden som helst. Hur kan vi lösa problemen med kompetensförsörjning inom skolan om det inte är attraktivt att jobba inom skolan?

Efter att avtalet nu tecknats så är det som sagt kommunernas ansvar att se till att det åtföljs. På central nivå måste frågan om ett förstatligande av skolan genomföras, det är uppenbart att decentraliseringen inte har gynnat svensk skola. Hur kan vi annars garantera att ett centralt avtal följs och arbetas med likvärdigt på alla arbetsplatser?

Ett annat stort problem som måste drivas centralt är frågan om marknadsskolan. Hur kan det vara möjligt att pengar som ska gå till skolan, till lärarnas och vägledarnas löner, arbetsmiljö och förutsättningar tas ut som vinst?

Till dess att politiken tar sig i kragen och skolan blir statlig är det otroligt viktigt att vi visar på vår fackliga styrka lokalt och att studenter som kommer ut i skolans värld före eller efter examen ser det. Lärarna och studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö och villkor är avgörande för skolans framtid. För den framtid och verklighet som studenterna sen ska komma möta och överleva.

Lina Hading,

ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening, LR Stud

Debatt

Norsk IS-dom vägledande

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Miljöpartiet har svängt i frågan om svenska IS-kvinnor som sitter fast i fånglägren Al-Hol och Roj och menar nu att de bör få följa med sina barn tillbaka till Sverige. Partiet menar att barnen måste komma i främsta rummet och att det innebär att mammorna måste med, eftersom de i många fall vägrar att skiljas från sina barn. De menar också att de kvinnor som har svenskt medborgarskap ändå kommer att hamna i Sverige så småningom och bättre att ta hem dem under ordnade former än att de återvänder radikaliserade efter ett eventuellt utländskt fängelsestraff. Frågan är kontroversiell och hitintills är det bara Vänsterpartiet av riksdagspartierna som visat något intresse för att hjälpa kvinnorna samtidigt som barnen. Utrikesminister Ann Linde säger att principen bör vara att de som begått brott ska lagföras där brotten begåtts, oavsett nationalitet och säger nej till ett återvändande.

Om man frågar sig hur man skulle kunna agera om IS-kvinnorna återvände och vilken typ av brott de sannolikt skulle åtalas för har det fallit en intressant dom mot en norsk kvinna i Oslo tingsrätt i veckan. Sumaira Ghafoor, som valde att ansluta sig till IS, har dömts till tre och ett halvt års fängelse. Detta trots att hon inte varit mer aktiv i terrorsekten än att passa barn och laga mat till sin norske konvertit-make. Oslos tingsrätt menar att det är tillräckligt för att se henne som en del av kalifatet och som att hon fattat ett aktivt beslut att ansluta sig till en terrororganisation. Ghafoor menade att hon utsatts för människohandel och hållits mot sin vilja, men rätten bedömde inte hennes historia som trovärdig.

Jørn Vestergaard som är professor emeritus i straffrätt på Köpenhamns universitet menar att det potentiellt prejudicerande fallet visar en väg framåt även för Danmark som ett sätt att hantera återvändande IS-kvinnor. Fallet Sumaira Ghafoor är intressant även för Sverige som en vägledning kring hur man kan betrakta IS-kvinnors roll i kalifatet, om Miljöpartiet får som de vill och de återvänder med ett potentiellt brottsregister och ett radikaliserat åsiktsbagage.

Definitionen av aktiv anslutning till en terrororganisation och ett aktivt deltagande är här mycket bred. Samtidigt har varit vanligt att personer som tillfångatagits hävdar att de befunnit sig i kretsen kring IS, men har haft en passiv roll, ofta påtvingad, för att försöka slippa påföljd. Få vill erkänna ett aktivt engagemang och de som står för sina val är ofta döda, som i fallet med Ghafoors förste make.

Rätten svarar med att Sumaira Ghafoor på grund av IS och kalifatets natur måste ha vetat att hon skulle bli kontrollerad av sin förste make, den norske IS-rekryten Bastian Vasquez, som är en av de västerlänningar som överraskat genom en som familj och vänner såg det plötslig konvertering till islam och en aktiv roll inom IS. Ett av argumenten den norska domstolen hade mot att hon skulle ha hållits kvar mot sin vilja var att hon dels frivilligt valde att resa och dels fick förklarat för sig att hennes make skulle få bestämma om hon lämnade kalifatet eller ej när hon väl var där. Beslutet att ge upp autonomin var medvetet, enligt tingsrätten. Vasquez verkar ha haft mycket lite medlidande med de som drabbades av IS våld, så man kan tänka sig att hans hustru fått samma tankegods av rörelsen.

Ghafoor och hennes försvarsadvokat ifrågasätter om det kan likställas med deltagande i en terrororganisation att vara hemma och ta hand om barn och kommer att överklaga domen.

Frågan är om Sverige i längden kan frånsäga sig ansvaret för kvinnorna. Frågan är med rätta kontroversiell. Det handlar inte bara om att det bör få konsekvenser att ansluta sig till en terrororganisation som bland annat vill orsaka skada på samhället de är medborgare i, men också för att man släpper in en person i landet som kan vara farlig. Alla IS-kvinnor med svenskt medborgarskap lär inte vara så oskuldsfullt förvirrade som de menar att de är. Även om det inte är idealiskt så är de norska domen en möjlig kompromiss i ett svårt läge.

Debatt

EBO är inte boven i dramat

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) har än en gång markerat sitt motstånd mot EBO-lagstiftningen — rätten för asylsökande att få bidrag till eget boende. Stjernfeldt Jammeh vill nu stoppa EBO helt efter att hittills arbetat för att hela Malmö kommun skulle undantas från lagen. Därmed att ingen asylsökande skulle få stöd om dem flyttar till Malmö. Enligt Stjernfeldt Jammeh skulle det innebära att trångboddheten i delar av Malmö skulle ta slut.

Men Stjernfeldt Jammeh för Malmöborna bakom ljuset. 9 av 10 asylsökande som flyttar till Malmö gör det idag utan att få bidrag till boende. Ändå vill Stjernfeldt Jammeh påstå att borttagande av boende skulle få dessa personer att inte flytta till Malmö. Det är ett påstående som varken är förankrad i verkligheten eller logik.

Att påstå att dessa människor skulle ha välja bort de specificerade områden för att även exempelvis Limhamn skulle ha blivit undantagit från bidragsregler är ologiskt och avspeglar inte verkligheten som vi nu sett prov på. Att ta bort stöd fullständigt - alltså att helt ta bort EBO-reglerna - skulle inte heller hjälpa. För det är uppenbarligen inte en avgörande faktor för vart människor väljer att bosätta sig.

Även utan EBO skulle asylsökande ha rätt att flytta runt i landet. De skulle dock inte ha rätt till bidrag. EBO gäller dessutom enbart under tiden en asylansökan handläggs. 90% av alla asylärenden handläggs inom sex månader. Sedan övergår den nyanlända till etablering. Under den tiden är inte EBO aktuellt.

Om Stjernfeldt Jammeh vill förbjuda människor att bosätta sig i andra kommuner än de som staten pekat ut för etableringstiden borde hon vara tydlig med det. Det skulle vara en stor inskränkning av dessa människors frihet. De nyanlända som kommer till storstadsområden kommer dessutom snabbare in på den etablerade arbetsmarknaden än de som kommer till glesbygd. Är Stjernfeldt Jammehs svar på Malmös problem att spä på svårigheterna för nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden?

Att peka ut EBO som grunden till dagens höga arbetslöshet i Malmö är i grunden felaktigt. Det kommer inte göra någon större skillnad om undantaget från EBO gäller hela kommunen, inte heller om EBO tas bort. Malmö behöver vara en stad som i alla led främjar arbete, företagsamhet och möjlighet till egen försörjning, så är det inte idag. Under för lång tid har istället den styrande politiken uppmuntrat motsatsen, vilket har lett till hög arbetslöshet, segregation och bidragsberoende. Stjernfeldt Jammeh borde vara ärlig med att Malmös problem kommer ifrån. Men det är en tacksam ursäkt för ett styre som förlorat initiativförmågan att skylla på något som är bortom kommunens kontroll.

Niels Paarup-Petersen (C)

Riksdagsledamot för Malmö

Anton Sauer (C)

Gruppledare i Malmö

Debatt

Skuggornas bro

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Stilla skuggor breda sig i kvällen – så inleds ett fridfullt och av våra sångare omhuldat poem från 1850-talet. Knappast lika fridfulla kommer de breda slagskuggor att upplevas, som hotar bli verklighet, om den planerade höghastighetsbanan på betongpelare dras fram genom vårt sköna landskap för odling, boende och friluftsliv. En rad lokalsamhällen och enskilda näringsidkare har i samförstånd med våra kommuner under loppet av februari-mars i år lagt in sina veton mot en geografiskt särskild bana genom Skåne.

Alltifrån Hässleholm till Kävlinge har man anfört vägande skäl mot förstöring av värdefulla livsmiljöer.

I vecka 7 presenterade så Skanska sin idé att bygga banan ett stycke ovanförmarken, närmast som en långbro på betongpelare. Det framhölls som "billigare, snabbare och framkomligare". Märk dock att vårt Götaland endast har 56 invånare per kvadratkilometer, Japan däremot 338! Mot en särskild bana överhuvudtaget kan även invändas att någon tyst trafik blir det minst av allt fråga om! Därtill svarar framställningen av varje ton betong mot utsläpp av samma mängd koldioxid, och dessutom kan sandtäkten påverka havsflödena. Myndigheten för Trafikanalys menar att det vore bättre att lägga pengarna på underhåll och investeringar i redan befintlig infrastruktur.

Vidare på denna självbesinningens väg nådde vi med Torsten Sandbergs inlägg under Debatt i Skånska Dagbladet den 26 februari. Danmarks plan för snabb- och godståg med 250- och 200-tåg via Fehmarn Bält befanns klokare: "Vi kan knyta ihop Sverige med kontinenten utan att satsa på extremt höga hastigheter." Och slutligen: "En ny bana måste samlokaliseras med den gamla stambanan och tågens hastigheter rättas därefter."

Med facit i hand kunde man kanske ha önskat att våra makthavare på alliansnivå redan i direktiven till Trafikverket avstått från den osakliga uppfattningen att gräddfilen "Shinkansen" skulle vara ett verksamt medel motökande flygtrafik. Möten anordnas allt oftare via nätet och vårt inrikes flyg kunde väl ske med lättare elplan via Bromma? Vårt mer ordinära järnvägsnät har ett eftersatt underhåll och behöver byggas ut. El till vår industri skulle gynnas av en färdig Sydvästlänken.

Gruppen "Stoppa höghastighetsbanan genom Skåne" manade oss den 11 mars (Skånska Dagbladet) att först tänka över samhällsnyttan. De framhåller brister i uppdraget till Trafikverket, som endast valt att utreda bygget av höghastighetsbanor, inte att först utreda den bästa och effektivaste uppgraderingen av våra järnvägar över huvud i södra delen av landet. Även Riksrevisionen har påtalat att man inte jobbat utifrån en problembeskrivning utan ifrån en specifik lösning.

Hur har vi kunnat hamna så snett? Varför dessa plågsamma sonderingar och remisser kring bästa möjliga "korridorer" för en separat framdragning genom vårt rika natur- och odlingslandskap? I en ledare i Skånska Dagbladet den 22 mars finner Martina Jarminder att våra sakfrågor, såsom pandemin, utsläppen, våldet i nära relationer och jämställdhet alltför tidigt hamnat i skymundan för en kommande regeringsbildning. Till utsläppen måste räknas dem som blir följden, ifall den omfattande planeringen för en höghastighetsbana mellanHässleholm och Malmö leder till ett genomförande. Håller inte besluten i maktens boningar på att bli en ytterst kostsam eftergift åt de minoriteter, som i januariöverenskommelsen, helt utan bärande skäl, ansåg sig kunna möta miljöpåverkan från vår flygtrafik med extrema höghastighetståg?

Ska våra barnbarn om 20 år behöva uppleva en tjutande Shinkansen på skuggornas bro såsom en galjonsbild för eftergifter åt de minoriteter, vars inflytande i detta avseende inte vilat på saklig grund, utan på deras ställning som vågmästare vid en regeringsbildning?

Georg Welin,

Billinge

Debatt

Välj livet och välsignelsen

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I dagarna har två av Svenska kyrkans biskopar – biskopen i Linköpings stift Martin Modéus och biskopen i Stockholms stift Andreas Holmberg - valt att gå ut i media med en vädjan till Sveriges riksdagspolitiker: ge de ensamkommande flyktingarna från Afghanistan som omfattas av gymnasielagen amnesti! Vi i Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) vill understryka vikten av dessa biskopars upprop.

De flesta av ”de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan” har gjort en farlig och svår resa genom världen innan de kom till Sverige. De är ungdomar med livskraft och livsvilja, och med en enda önskan – att klara sig själv, försörja sig, arbeta och betala skatt och på så sätt få möjlighet till ett drägligt liv och en framtid i trygghet och i gemenskap med andra. Många av dem har aldrig varit i det land som Sverige nu väljer att skicka dem till. Vissa av dem har levt som flyktingar i Iran eftersom familjen har hazariska rötter, och några har sett anhöriga dödas. När nu talibanerna verkar ta över mer och mer, då väst drar sig undan, riskerar situationen bli alltmer kaotisk, oförutsägbar och våldsam i landet. Den enskildes rätt till sin egen åsikt, yttrandefrihet och sitt eget livssätt – t ex när det gäller HBTQ – skulle definitivt vara hotad under talibanskt styre.

Sveriges behandling av dessa ungdomar brister i humanitet. Många tvingas sitta inlåsta i förvar helt isolerade från omvärlden för att de inte ska ”avvika”. Ofta är ångesten stor vid själva utvisningen, varvid polisen ”vid behov” tvingar den unge ha huva över huvudet samt handbojor. Vid ankomsten till Kabul lämnas de ofta helt åt sitt öde, trots Sveriges avtal med Afghanistan om hjälp för att kunna starta upp i det nya. Detta infrias inte alltid.

Under sin långa väntan på besked om uppehållstillstånd mår en del så dåligt att de inte orkar leva längre. Under 2017 dog minst tolv ensamkommande unga genom självmord i Sverige och under 2018 ytterligare minst åtta. Många fler försökte eller hade tankar på det. (källa: Elisabet Rundqvist, artikel i NST 6.4.2021)

Ändå har ett stort antal av dessa unga - trots sin osäkra och svåra situation - lyckats med bedriften att genomgå gymnasieutbildning och kan nu titulera sig kock, servitris/servitör, fordonsmekaniker, undersköterska och mycket annat. Sverige förväntar sig att de ska kunna försörja sig själva i framtiden för att få stanna – ett rimligt krav - men på orimliga premisser: om de inte hittar fast jobb inom bara en kort tid efter avklarad examen väljer Sverige att utvisa. Pandemin gör att dessa krav framstår som ännu orimligare. Vi menar att en sådan behandling av unga människor är ovärdig! Kraven verkar nästan gå ut på att rycka undan möjligheten att få stanna.

ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan – vill påminna om uppgiften för kristna och alla människor av god vilja att ta Jesu uppmaning på allvar att vara salt och ljus i världen. Att verka för humanitet och för livet på jorden. Vi vill värna om en människosyn som vågar se varje människa som en resurs, oberoende av härkomst eller annat som ”avviker” från den gängse normen.

Vi vädjar med biskoparna Modéus och Holmberg till er med makt och som har livet i er vågskål då ni ska välja: låt de ensamkommande från Afghanistan få stanna i Sverige! Välj välsignelse, inte förbannelse!

Välj livet!

Kristina Tyrberg

präst i Fosie församling

Viveka Söderdahl

Martina Petersson

För ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan )

Debatt

Ett tufft skolår

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

För många barn och unga har det varit ett tufft år. Restriktionerna har lett till en annorlunda hemmiljö, en mindre aktiv fritid och inte minst en förändrad skolgång. Det har gått så långt att vi kan tala om en ”generation covid”.

Gymnasieskolorna har under nästan tre terminer bedrivit sin undervisning helt eller delvis på distans. Det har slagit extra hårt mot de yrkesförberedande gymnasieprogrammen där flera moment varit svåra att genomföra. Även om flera grundskolor hållit öppet det senaste året är det många lärarledda lektioner i klassrummet som fått ersättas av distansundervisning. Inget kan ersätta den lärarledda undervisningen. Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de elever som redan före pandemin behövde olika former av stöd, exempelvis utrikes födda.

Skolmiljön har också påverkats av sjukfrånvaro bland både lärare och elever. Enligt en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) uppskattas frånvaron bland elever i grundskolan ha ökat med 70 procent under pandemins första nio månader. Under samma period ökade även skolpersonalens frånvaro kraftigt.

För eleverna som lämnar årskurs 9 och för dem som tar studenten i juni kan pandemins konsekvenser påverka möjligheten att komma in på den gymnasieutbildning de önskar eller den högskoleutbildning de drömt om.

Vi liberaler ser med stor oro på de konsekvenser pandemin får för Sveriges skolelever. Vi vet hur viktig en välfungerande skola är för individens möjligheter att nå sin fulla potential.

Liberalerna har därför på nationell nivå drivit igenom en skolsatsning i vårbudgeten som presenterades förra veckan. Totalt tillförs 350 miljoner extra till Sveriges kommuner. Syftet med satsningen är att ge barn och elever ökade möjligheter att ta igen kunskapstappet och ge huvudmännen ökade möjligheter att erbjuda eleverna den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin. Av satsningen är 250 miljoner en förstärkning av Skolmiljarden som presenterades i höstas. Medlen får exempelvis användas för att skapa förutsättningar för ökad undervisningstid för att så långt som möjligt undvika att elevernas kunskapsutveckling påverkas negativt, för att skapa en bättre arbetsmiljö för elever och lärare och för att smittsäkra verksamheterna.

Med satsningen förstärks också bidraget till lovskola med 100 miljoner. Vi ser att lovskola kan vara ett framgångsrikt stöd för elever som exempelvis riskerar att inte uppnå behörighet till gymnasieskolans nationella program eller som riskerar att avsluta gymnasieskolan utan en gymnasieexamen.

Framtiden börjar i skolan. Vi liberaler kommer att fortsätta att kämpa för att covidgenerationen ska få det stöd som behövs - för att varje skolelev ska få möjligheten att nå sin fulla potential och gå en ljus framtid till mötes.

Gilbert Tribo (L),

regionråd i Skåne

Mats Persson (L),

riksdagledamot från Skåne

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinofeber

Säkert onlinespel - hur casinon håller dig trygg på nätet

Casinofeber De flesta har råkat ut för osäkra webbsidor online, men när det gäller spel på casino online har säkerheten kommit långt under de senaste två decennierna. Inte bara har kvaliteten och utbudet förbättrats, utan även många andra aspekter. Ända sedan det första online-casinot lanserades 1995 har en av de största frågorna varit en effektiv säkerhet online.

Vi vet alla att onlinevärlden inte är säker. Det finns alltför många historier om hur webbplatser har hackats och privata uppgifter spridits. Brottsliga hackare kan samla på sig alla slags detaljer som rör privata bankkonton, lösenord och inloggningsuppgifter. Oskyddade webbplatser är ofta benägna att ha och sprida virus, malware, trojaner, spionprogram och många andra skadliga dolda filer. Sådana filer är designade att förstöra din dator (eller mobila enhet), hacka hela din samling säkra lösenord, få tillgång till dina personliga uppgifter så att de kan ta över allt du gör online.

Vågar man registrera sig på ett casino?

Det skulle också vara ganska lätt att anta att hela casinospelsindustrin online är utsatt för samma risker vad gäller säkerheten, och ha liknande skräckhistorier om medlemmar som förlorat sitt konto och all bankinformation kommit i händerna på fel personer. Och vore det så, så skulle ingen våga anmäla sig eller skapa ett konto på ett casino online. Men casinobranschen är ju en av de snabbast växande det senaste decenniet, och miljontals människor världen över loggar in och spelar online varje dag.

Man kanske blir förvånad över att höra det,  men casinoindustrin online är faktiskt en av de säkraste branscherna på hela internet. Faktum är att många av branschens största onlinecasinon kan erbjuda mer sofistikerade säkerhetsåtgärder på webben än vad många ledande företag inom bank- och finansväsendet kan. Att hitta dessa casinon med hög säkerhet är ganska lätt, så länge du använder betrodda guider som www.casinofeber.se. Där kan du läsa recensioner av onlinecasinon för den svenska marknaden, och få tips på bonusar. De samlar även aktuella nyheter inom casinovärlden och guidar dig till hur du spelar på casino online. Så exakt hur uppnår casinon denna till synes otroliga prestation vad gäller säkerheten?

SSL - Gör "huset" säkert

Alla de största casinon online bryr sig om säkerhet, och de har en sak gemensamt när det gäller att ge sina spelare den mest effektiva onlinesäkerhet som finns - SSL-digitala krypteringsprotokoll. Då krävs det ett SSL-certifikat, som kan liknas vid ett slags bank-ID fast för webbplatser.

SSL betyder Secure Socket Layer, och är en slags kryptering. Det betyder att all data som skickas mellan din webbläsare och webbservern (i detta fall online casinot), är helt privat och säker.  SSL är den nuvarande branschstandarden för onlinecasinon, och du kan se det i webbläsarens adressfält. Om man ser certifikatet, att adressen i webbläsaren börjar med https, att det är ett grönt hänglås och att det står att webbplatsen är säker, då vet man att det onlinecasino man vill spela på och sätta in pengar på verkligen är helt tryggt.

Digital säkerhet på språng

Mobil casinospel har tagit spelvärlden online med storm de senaste åren, och många branschledande utvecklare tror att det kommer att bli det viktigaste sättet för användarna att komma åt sina favoritspel på casinon online framöver. Med införandet av HTML5, som tagit över det tidigare Flash-baserade direktspelet, försvann också de vanligaste säkerhetshoten.

Dagens mobila casinoplattformar använder sig också av mobil webbläsarteknik för HTML5, för att utöka säkerheten. Med hjälp av HTML5 kan spelarna nu logga in på sitt redan säkra casinokonto online direkt från sina mobila webbläsare, med samma SSL-certifikatprotokoll för att garantera säkert spel från hela världen, oavsett om man sitter på bussen hem från jobbet eller är hemma i soffan i vardagsrummet.

Debatt

Vatten kan inte tas för givet

org-a8c172f2-0e2e-4bec-9ce5-7d7b74ec7bf2.jpg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Sverige står inför flera vattenutmaningar. Vi kan inte ta vårt vatten för givet längre - varken individen, företaget eller staden. Vi måste använda vårt vatten smartare och trygga framtidens vattenförsörjning!

Den 19 april arrangerar Sydsvenska handelskammaren sin årliga vattendag som syftar till att få nya insikter och förståelse för olika behov kring våra vattenresurser samt ge vattenanvändare i olika former verktyg för att börja arbeta mer aktivt med vattenfrågan. Ambitionen är att skjuta fram positionerna från problem till att börja diskutera lösningar inom industri, lantbruk, samhälle och myndighet.

Torka och brist på vatten, skyfall och översvämningar är bara några av de risker som är kopplade till vatten och som kan få förödande konsekvenser för den enskilda och samhället i stort. Sommaren 2019 låg en fjärdedel av Bangladesh under vatten efter en historiskt hög översvämning. Sydafrika har år av extrem torka bakom sig med strikta vattenransoneringar och bevattningsförbud. Hushåll förväntades återanvända vatten, ta 90 sekunders duschar och hämta dricksvatten på utvalda platser. Jordbrukssektorn slogs ut på många håll.

På tryggt avstånd har vi länge kunnat bevittna flera nationella katastrofer kopplade till vatten runt om i världen. Men med den svåra torkan 2018 i färskt minne står det klart att risken för vattenbrist är högst påtaglig även här. Även sommaren 2020 var det många skånska kommuner som hade stora utmaningar med sin vattenförsörjning, bland annat hade Trelleborg, Vellinge, Båstad och Perstorp bevattningsförbud.

Vi har generellt sett gott om vatten av hög kvalitet i Sverige men grundvattennivåerna har blivit lägre. Ett resultat av klimatförändringar tillsammans med ökad produktion och befolkningstillväxt som både kommuner, företag och enskilda börjar märka av. Vatten är en förutsättning för allt liv på jorden och för ett fungerande samhälle och näringsliv. Vi måste använda vårt dricksvatten smartare!

Allians för Skåne har tagit fram en särskild satsning kallad ”den blå miljonen” för att tillsammans med det skånska näringslivet stödja och stimulera arbetet med att få fram mer teknik och innovationer som kan minska vår vattenanvändning. En stor framgång för Liberalerna som var pådrivande för satsningen.

Det finns redan nu goda exempel på skånska miljötekniska innovationsbolag som hittar lösningar på återanvändning av vatten i hushåll som Malmbergs i Åhus och Orbital Systems i Malmö. Många företag arbetar också internt med att effektivisera vattenanvändningen i produktionen. Att ta tillvara gråvatten till jordbruksbevattning och i underhåll av trädgårdar sker redan i torra delar av USA och bör nyttjas även här. Det kan rusta upp och delvis försörja det skånska lantbruket och Österlens äppelodlingar.

Ett tillhörande problem är de sårbara och underfinansierade vatten- och avloppssystemen som riskerar att hämma kommuners tillväxt. Det finns 190 000 km VA-ledningar i Sverige som behöver underhåll. Vi måste säkerställa kapaciteten i det lokala VA-systemet.

Sydsvenska Handelskammarens vattendag är en viktig påminnelse om att vår tillgång till rent dricksvatten inte är självklar i Skåne och att vi måste höja vår medvetenhet, kunskap och samarbetsformer i vattenfrågan.

Liberalerna var med och drev igenom den viktiga ”Blå miljonen” för att få till stånd ett mer cirkulärt tänk kring våra gemensamma vattenresurser, flera sådana initiativ är nödvändiga för att framtidssäkra Skånes vattenförsörjning.

Lousie Eklund, regionråd för Liberalerna i Region Skåne och ordförande för Innovation Skåne

Debatt

Säkra tidningsdistributionen

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Att människor i hela landet har tillgång till journalistik och ett allsidigt medieutbud är en viktig demokratifråga. Miljöpartiet har i regeringen stärkt stöden för journalistik i svagt bevakade områden, tagit fram nya villkor för att stärka public service och bidragit till sänkt moms för digital journalistik. Men för att ambitionen om en mångfald av journalistik i hela landet ska kunna uppnås behövs fortfarande papperstidningar som bärare av nyheter. För många läsare, inte minst äldre, är tidningen som kommer i brevlådan viktig för att kunna ta del av nyheter. Därför behöver tidningsdistributionen fungera i hela landet.

Många tidningar delas idag ut med posten. Den övergång till varannandagsutdelning som PostNord planerar, vilket innebär att posten delas ut varannan vardag istället för varje, riskerar att slå hårt mot människors tillgång till journalistik. I delar av Skåne är varannandagsutdelningen redan ett faktum, så nu gäller det att agera snabbt.

Miljöpartiet i regeringen gav redan i december förra året Myndigheten för press, radio och tv i uppdrag att titta på hur tidningsdistribution varje dag skulle kunna säkras. Myndigheten har nu presenterat sitt förslag, som har skickats på remiss för synpunkter. Men redan i vårbudgeten kan vi nu presentera finansiering för att förslaget ska möjliggöras. Mediestödsanslaget höjs med 100 miljoner kronor för 2021 för att ett särskilt stöd till tidningsdistribution ska kunna bli verklighet. På så sätt kan människor i hela landet även fortsättningsvis få sin tidning hem i brevlådan.

Parallellt arbetar den så kallade Postfinansieringsutredningen, som tittar på en mer långsiktig lösning för postdistributionen efter 2023, men fram till dess säkras nu en lösning genom vårbudgetens extra stöd till tidningsdistribution.

En fungerande tidningsdistribution är viktigt, inte bara för allmänhetens tillgång till journalistik, utan också för mediernas möjlighet att finansiera sin journalistik. Papperstidningarna är fortfarande en viktig del för mediernas kommersiella bärkraft och denna bärkraft behövs i den digitala omställning som står för dörren.

Av de 100 miljoner som nu tillförs mediestödet beräknas ca 40 miljoner användas till tidningsdistribution. Resten går in i mediestödets övriga delar, exempelvis det så kallade redaktionsstödet, för att stärka finansieringen av journalistisk produktion. Det blir ett extra tillskott för att medierna ska få än större möjligheter att utöva sitt demokratiska uppdrag, vilket inte minst coronapandemin visat behovet av.

Miljöpartiet har varit starkt drivande för stärkta villkor för medierna. Mediestödet har i flera steg stärkts och moderniserats. Men vi behöver samtidigt fortsatt vara beredda att utveckla press- och mediestödet så att det går i takt med vår tid. Vår utgångspunkt är att skapa förutsättningar för en mångfald av oberoende journalistik i hela landet. I en tid där det fria ordet på många håll är satt under tryck är det viktigare än någonsin att värna medierna och den fria journalistiken.

Amanda Lind (MP),

kultur- och demokratiminister

Anna Sibinska (MP),

riksdagsledamot och mediepolitisk talesperson

Debatt

Låt inte grannen skugga tomten

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Ofta kan du komma överens med grannen om beskärning av skuggande träd och buskar, men enligt svensk lag bestämmer grannen om du ska få sol i din trädgård och på dina solceller. Vill grannen skugga din tomt med växtlighet, har grannen fria händer. Det spelar ingen roll vilken nytta grannen har av växtligheten. Lagstiftningen behöver därför förändras, så att störande växtlighet kan beskäras precis som i andra länder.

Skugga kan minska energiproduktion i solceller och kan göra att det inte ens är lönt att investera i solceller. Det är lite motsägelsefullt att staten stöder omställningen till grön energiproduktion med solceller, då det i samma ögonblick är tillåtet för grannen att omintetgöra den med skuggande växtlighet. Samtidigt som växtlighet saknar reglering, är byggande detaljreglerat, trots att barriäreffekterna kan bli desamma av växtlighet.

Villaägarnas Riksförbund har föreslagit regeringen att förtydliga lagstiftningen rörande träd och häckar på tomter, då 78 procent av förbundets medlemmar står bakom detta. Förslaget mynnade ut i ett uppdrag till Boverket att utreda frågan. Boverket sade i sin rapport år 2015 att det kan finnas skäl att precisera lagstiftningen om växtlighet. Men trots att sex år har gått, har inget hänt. Det är därför fortfarande lagligt att i det närmaste lägga grannens tomt i skugga.

När det gäller träd och häckar, finns det i Sverige en regel i plan och bygglagen om att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och ”betydande olägenheter” för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. En småhusägare vars granne planterar en tujahäck eller annan skuggande växtlighet, hjälps dock inte av regeln. Domstolarna kommer i praktiken fram till att växtligheten kan orsaka olägenheter, men inte ”betydande olägenheter”. Då krävs det att den skuggande växtligheten lägger nästan hela tomten i skugga. Om grannen har någon nytta av växtligheten eller ej, spelar ingen roll. Det är därför tillåtet att i det närmaste valfri utsträckning skugga granntomter och solceller.

Länder som Danmark, Norge, Tyskland och England har däremot en växtlighetslagstiftning, som i högre grad än Sverige tillåter beskärning. I Danmark får exempelvis häckar inte överstiga två meter utan grannens samtycke om häcken inte står en bit in på den egna tomten. Häckar får inte heller bestå av buskar eller träd, som är giftiga eller sprider växtsjukdomar. I England finns möjlighet att begära att grannen ska klippa sin häck om den överstiger två meter och skuggar din tomt.

Det är angeläget att ändra lagstiftningen, så att beskärning av träd och buskar tillåts mer än i extremfall. När grannens nytta av träden och buskarna är liten i förhållande till den olägenhet som orsakas, känns det berättigat att möjliggöra beskärning. Regeringen behöver därför se till att reformera nuvarande regelverk, så att Sverige precis som andra länder får en fungerande lagstiftning för växtlighet på tomter.

Ulf Stenberg

Chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL