Opinion

Viktiga synpunkter på regionplanen

org-6abe9a88-3dd0-4fad-84b8-bd7e10bc5eaa.jpg
Opinion
Opinion

Den första skånska regionplanen är nu ute på remiss och de skånska kommunerna och andra remissinstanser håller som bäst på att besluta om hur deras yttranden ska lyda. Samrådet pågår april ut och i höst ska yttrandena granskas. Tanken är att regionfullmäktige ska ta beslut i juni 2022 om denna vägledande regionplan.

Hässleholms kommunstyrelseordförande Lars Johnsson (M) är orolig över att det kommunala självbestämmandet ska urholkas, men planen är alltså bara vägledande. Det är bra att det finns ett samordnande dokument när det gäller planeringen för Skånes 33 kommuner, kommunernas intressen är så olika. Lars Johnsson befarar att nordöstra Skåne inte kan hävda sig tillräckligt mot sydväst, men det har knappast med regionplanen att göra då det är ett problem som funnits sen Region Skåne bildades.

Samarbetsorganisationen Skåne Nordost samordnar genom att lämna ett underlag till yttrande till sina medlemskommuner. Där lyfts bland annat fram att flera av kommunerna i nordost gränsar till grannlän, och det perspektivet saknas i regionplanen. Det är förstås självklart att detta också måste med i regionplanen, eftersom det till exempel påverkar arbetsmarknadsregioner och infrastruktur.

Skåne Nordost lyfter också fram att Hässleholm-Kristianstad är en gemensam tillväxtmotor i nordöstra Skåne, inte bara isolerade kärnor var och en för sig. Det är ett viktigt påpekande och också bra för samarbetet i nordöstra Skåne som inte alltid varit så harmoniskt genom åren.

Hässleholms kommun lyfter själv fram flera frågor som berör infrastruktur, såsom ny stambana, dubbelspår på Skånebanan och cykelpendlingsstråk. Man vill också lyfta fram mindre tätorter som är av större betydelse för kommunerna i nordost än vad tätorter av motsvarande storlek kanske är för kommuner i sydvästra Skåne. De geografiska avstånden är större i ytmässigt stora kommuner som Hässleholm och Kristianstad och då är det en viktig poäng.

Opinion

Afghanistan - dårskapens facit

Kvinnorna blir de stora förlorarna vid en USA-reträtt ur Afghanistan.
Foto: Amir Shah
Opinion
Opinion

USA:s längsta krig, det i Afghanistan, har kommit till vägs ände. Det symbolladdade datumet 11 september i höst skall USA avsluta denna totalt misslyckade krigsinsats. Inga av de mål som skulle uppnås, att slå ut Al Qaida och skapa ett demokratiskt och väl fungerande land, har lyckats.

Att USA med president George W. Bush i spetsen ville hämnas de blodiga terrorattentaten 11 september 2001 gick att förstå och sympatisera med. Al Qaida med Usama Bin Laden som ledare hade tagit på sig skulden för denna vidriga våldshandling och förtjänade att bestraffas. Att även rikta en hämndaktion mot talibanregimen i Afghanistan var begripligt eftersom denna hade gett Al Qaida en hemvist i landet.

Men det som borde ha begränsats till en kortvarig bestraffningsaktion med klar precision riktad mot Al Qaida och talibanerna blev i stället en USA ledd krigsaktion där Afghanistan ockuperades. Det var ett utslag av amerikansk maktfullkomlighet och brist på konsekvenstänk, eller i klartext ren dårskap. President Bush och amerikansk säkerhetstjänst borde ha lärt sig av Vietnamkriget eller den sovjetiska ockupationen i Afghanistan på 1980-talet att utländsk inblandning utan starkt folkligt stöd aldrig kan leda till en positiv utveckling i ett land. Tyvärr hakade Sverige och många andra länder på och deltog i den USA-ledda koalitionen, insatser som med facit i hand slutat som ett fiasko.

President Joe Biden var en gång en stark anhängare av ockupationen av Afghanistan och medskyldig under åtta år som Barack Obamas vice president till den misslyckade amerikanska krigspolitiken. Utan Donald Trumps besked om att USA skulle lämna Afghanistan, vilket blev en het fråga i presidentvalrörelsen, och hårt internt tryck mot Joe Biden från det egna demokratiska partiets vänsterfalang hade troligen krigsinsatsen förlängts.

Ett militärt tillbakadragande i höst leder sannolikt till att talibanerna återtar makten i Afghanistan. Det riskerar att leda till ett blodbad eftersom denna islamistiska rörelse tidigare visat att de massdödar sina motståndare. Det leder också till att talibanerna återupprättar sitt medeltida styre där t.ex kvinnor inte får utbilda sig och tvingas bära slöja, där musik och film blir förbjudet och män inte får raka sig. Den processen kan dessutom bli väldigt snabb.

Resultatet av att de amerikanska trupperna drar sig ut ur Afghanistan - ett land med ungefär 40 miljoner invånare - blir med största sannolikhet mycket stora flyktingströmmar. Under de tjugo år som kriget har varat har ungefär 2.7 miljoner afghaner blivit flyktingar i många länder varav 71.000 i Sverige. USA har bara tagit emot en rännil av dessa, ungefär lika många som Sverige trots att USA är världens största ekonomi och har en befolkning som är mer än 30 gånger större än Sveriges.

I och med ett amerikanskt tillbakadragande så borde USA ha en förpliktelse att organisera överföring av flyktingar till sitt eget land. President Joe Biden måste uppmana amerikanerna att öppna sina hjärtan som en kompensation för allt elände den egna politiken har lett fram till. Men det blir också ofrånkomligt att det kommer att leda till nya flyktingströmmar mot Europa och Sverige och kräva ökade asylinsatser, detta i en tid då vi redan uttömt mycket av vår ekonomiska förmåga och mottagningskapacitet genom att ta emot för många invandrare som inte behövt skydd i vårt land. Felet ligger i en politik som inte varit långsiktigt hållbar och kalkylerat med återkommande flyktingkatastrofer.

Lars J Eriksson

Opinion

Rätt hastighet på vägarna

Opinion
Opinion

Förr var det ganska lätt att veta i vilken hastighet man kunde köra sin bil på vägarna. I samhällen körde man 50, på landsväg 90 och på motorvägarna 110. Andra hastighetsgränser fanns bara undantagsvis.

I dag känner man sig som bilist betydligt osäkrare eftersom det finns så många som tio olika hastighetssteg mellan 30 och 120 kilometer i timmen; 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120. Syftet är gott, i teorin, att hastigheten skall avspegla vägars förutsättningar. Men det stressar bilisterna som inte i ryggmärgen kan känna vilken hastighet som gäller en specifik vägsträcka utan tappar fokus på själva bilkörningen och hela tiden måste hålla information i huvudet om det var en 70, 80 eller 90 skylt som senast passerades.

För närvarande planerar Trafikverket att sänka hastigheter på 425 mil väg och tillåta högre hastigheter på 120 mil statliga vägar. Runt om i landet vållar det protester, framförallt för att det tvingar fram längre restider för de som dagpendlar till jobbet. I Tomelilla har t.ex kommunalrådet Leif Sandberg (C) reagerat och kräver mer nyanserade bedömningar kring vilka hastigheter som skall gälla. Även i näringslivet muttras det missnöjt med tanke på att tid är pengar t.ex för godstransporter på vägarna.

Trafikverket tror att sju människoliv om året kan räddas om man genomför sin plan för hastighetssänkningar. Men detta är en teoretisk prognos eftersom de stora sänkningar vi haft av antalet trafikdödade har berott på andra orsaker som t.ex säkrare bilar. Om hastigheten ensam är avgörande så kan med samma logik som Trafikverket hävdas att de ökade hastigheterna på 120 mil vägar kommer att leda till fler dödsfall. Det finns en klok regel om att inte laga det som inte är trasigt. Det borde också gälla invanda hastigheter på vägarna.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Skydda skogen från Skogsutredningen

Syftet med Skogsutredningen skulle värna och stärka den privata äganderätten till skogen. I stället presenterar utredningen förslag på hur mer skogsmark skall förhindras att brukas.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Sedan Skogsutredningen släppte sitt betänkande i slutet av november har debatten om skogspolitiken trissats upp. Tonläget är högt och ibland tycks striden om skogen oförsonlig. I debatten figurerar förvrängda fakta som sätts i felaktiga sammanhang. Som skogsägare känner vi inte igen oss när vi blir jämförda med Amazonas skogsskövling.

I Sydsverige är det enskilda skogsägandet bas i ägandet och skötseln av skogen. I vårt område har skogsbruket andra förutsättningar som tappas bort i debatten. Det småskaliga brukandet skapar unika möjligheter och utmaningar, inte minst till kopplat till naturvård. Vi upplever att den nationella skogspolitiken inte fullt ut är utformad efter dessa förhållanden.

Att vara skogsägare bygger på långsiktighet. De beslut och åtgärder vi gör nu får vi bekräftelse för 20, 50 år eller ännu längre fram i tiden. Det är viktigt att ta till sig av ny kunskap i sitt brukande, och för att göra det krävs ekonomisk bärkraft. Vi investerar tid och pengar i våra skogsfastigheter för att öka värdet av såväl produktion som naturvärden. Att gynna och bevara höga naturvärden är en självklar del i vårt brukande, men med nuvarande skogspolitik lever vi med risken att vi tas ifrån brukandet av dessa områden.

Syftet med Skogsutredningen, ett resultat av januariöverenskommelsen, har enligt regeringen varit att värna och stärka den privata äganderätten till skogen. I stället presenterar utredningen en mängd förslag på hur mer skogsmark skall förhindras att brukas. Det finns inga tydliga förslag som stimulerar skogsägarens engagemang att investera i såväl höga naturvärden som ökad tillväxt i sina skogar. Det saknas också en utvärdering av hur de skyddade områdena idag sköts. Skogsstyrelsen släppte nyligen en rapport som visar att 70% av de skyddade områdena i södra Sverige hade behov av skötsel de närmaste 10 åren, och 30% hade akuta behov för att inte naturvärdena skall gå till spillo. I Skogsutredningen och i debatten ser man bara till hur mycket man vill skydda, men det finns ingen reflektion om förvaltning i framtiden. Skötsel över längre tid har stor betydelse vid skyddande av naturvärden i skogen. Som skattebetalare kan vi faktiskt kräva av myndigheterna att de stora summor som satsas för att skydda naturvärden, också innebär att skyddade områden sköts så väl att naturvärdena bevaras och utvecklas. Vi menar att de markägare som sett till att de uppkommit från början både vill och är bättre skickade att göra detta än staten.

Som skogsägare vet vi att för att lyckas bör skogen brukas på naturens villkor. Det är det som ger oss inspiration och tillfredsställelse att bruka vår skog. Att använda skogen klokt, för klimatet, för biologin och för vår välfärd är en del av lösningen för en hållbar framtid. Det är helt enkelt något vi är skyldiga våra kommande generationer att göra.

Anders Friberg ordförande LRF Jönköpings län

Hans Ramel ordförande LRF Skåne

Roger Gustafsson ordförande LRF Sydost

Opinion

Årets minst överraskande tidningsrubrik

Opinion
Opinion

Det är sällan man hänvisar till Veckorevyn på en ledarsida. Men tidningen har granskat sexövergrepp och tystande av visselblåsare i serien Paradise Hotel och kommit fram till att det förekommit ett systematiskt ljugande om vad deltagarna utsätts. Före detta medarbetare berättar om hur varningar om sexuella övergrepp viftats bort eller sopats under mattan. Särskilt illa berörd blir man av historien om när produktionsteamet nämnde sex mellan två deltagare och det visade sig att den kvinnliga delen av duon sovit under händelsen. Det kallas våldtäkt i resten av samhället.

Dessa serier vinner tittare på att folk går över gränserna, så frestelsen att inte avbryta det som är eller kan tolkas som övergrepp är begriplig, om än cynisk. Tyvärr blir man inte särskilt överraskad av nyheten.

Frågan om den här typen av program har en framtid i den gråzon av övergrepp de vistas i är intressant. Många tittarna har fått en tankeställare efter metoo-rörelsens historier och kanske inte längre vill skratta åt deltagare som utsätts för övergrepp eller förnedring.

Att peka ut enskilda deltagare som ”svin” verkar ha fungerat för produktionsbolagen hitintills. Det lär inte fungera framöver: man har uppenbart brustit i sin översyn och i värsta fall blundat för övergrepp som så grova som våldtäkt. Man kan inte sända sexövergrepp på bästa sändningstid, oavsett underhållningsvärde. Övergrepp är olagliga även på den som frivilligt anmält sig till ett underhållningsprogram.

Opinion

Frågan om tillit

Opinion
Opinion

Journalisten och författaren Maggie Strömberg, som skrivit den intressanta boken Vi blev som de andra, som kartlade Miljöpartiets spretiga partikultur och deras väg till regeringsmässighet har talat med Moderater och Sverigedemokrater om ett framtida regeringssamarbete.

Det finns en tydlig skiljelinje mellan de båda partierna och den är inte sakpolitisk, även om det finns skillnader där också.

Mellan vänsterpartierna och allianspartierna gick skiljelinjen bland annat mellan hur man såg på personlig frihet, statens inflytande och vad skattebetalarnas pengar skulle gå till. Man hade tillräcklig samsyn för att bilda block. Småpartierna blev ofta överkörda av Moderaterna, men de kunde lita på att Fredrik Reinfeldt höll sig i en liberal allmänborgerlig mittfåra som inte skulle göra samarbetet omöjligt.

Den garantin har man inte mellan SD och M. Sverigedemokraternas gruppledare Henrik Vinge säger att det står och faller med tilliten. Det har han förmodligen rätt i. Tilliten mellan partierna och tilliten generellt.

För det krävs att man förstår varandras partikultur. Det finns inga tecken på att man gör det och inga moderater som Strömberg talar med vill anstränga sig: intresset för att lära sig om SD:s partikultur för att stärka ett samarbete är lågt.

Sverigedemokraternas berättar för potentiella väljare att de blir lurade av etablissemanget och dess institutioner. Lurade att ta emot invandrare, acceptera feminism och hbtqia-rättigheter. Staten vill dem inte väl. Det gamla statsbärande partiet Moderaterna är fortfarande en del av etablissemanget även utanför regeringsmakten.

Migrationsfrågan och hårda tag mot brottslighet är det partierna är överens om. Kring andra sakfrågor än migration gnisslar det och Moderaterna tycker SD ligger för långt till vänster.

Hur kombinerar man ett parti som vill vara ”den vuxne i rummet” och ansvarsfullt statsbärande med ett som vill varna för att staten och etablissemanget lurar medborgarna? Moderaterna säger att sakfrågorna måste komma först. I ett eventuellt samarbete med SD gör det inte det. Det är tilliten som blir avgörande.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Opinion

Välkommen till bakugnen

Opinion
Opinion

Ibland kan klimatforskare komma med framtidsprognoser som är svåra att ta till sig för att de låter så extrema. En sådan prognos har publicerats i tidskriften Climate and atmospheric science. Klimatforskarna bakom studien förutspår att temperaturer på över 50 grader i Mellanöstern och Nordafrika blir det nya normala. I trånga storstäder kan det bli ännu värre. 60 grader blir inte otänkbart. I sådana temperaturer kan människor inte överleva, bo och odla mat. Det kommer såklart att drabba ekonomin. Det är oklart om man kan tala om någon ekonomi i vanlig mening om dessa områden omvandlas till öknar. Att stanna kvar i dessa bakugnar kan bli omöjligt för den som inte har råd att kyla ner sitt boende på artificiell väg.

Det är ett antal decennier till rapportens varningar blir allvar, så många av rapportens läsare har hunnit bli gamla innan värmeböljorna permanentas. Tyvärr krävs omställning redan nu. Även om vi vänder utvecklingen snabbt och minskar utsläppen förutspår rapportförfattarna att det är för sent att helt förhindra extremtemperaturerna.

Man kan återigen förvånas över att främlingsfientliga/invandringskritiker inte intresserar sig för klimatfrågan i större utsträckning. Klimatförändringarna riskerar att skapa flyktingströmmar till Europa i en omfattning som aldrig tidigare sett. Om det blir som i rapporten är det inte en fråga om att vara för eller mot invandring, utan om att resurserna inte räcker på långa vägar. Värt att tänka på.

Opinion

Läs rummet, Attendo

Opinion
Opinion

Det är en dålig vecka för vårdbolaget Attendo. Ett antal tveksamma val försvaras valhänt i media och avslöjar att Attendo inte läser av sin samtid. Det är oklart vad som är sämst PR-mässigt: att motivera stora bonusar för chefer när man fått statligt stöd eller att man försökt tysta medarbetare som slog larm om att man ljög för anhöriga om covid-vården av äldre. Det är obegripligt taffligt.

En undersköterska avslöjar alltså att så kallad kohortvård inte bedrivs. Äldre isoleras inte när de drabbas av corona och behandlas inte av för det syftet avsatt personal. En inspelning av ett möte avslöjar att man väljer att lura anhöriga. När detta kommer fram bannar Attendo visselblåsaren, trots att det är lämpligt att hennes lojalitet ligger hos de äldre som hon har ansvar för och inte en ansiktslös koncern.

Sen har vi 4,8 miljoner kronor till bonusar till vd och koncernledning, vilket är en ökning med 98 procent, samtidigt som snittlönen för Attendos anställda sjönk. Det senare berodde enligt företaget på att man anställt finska sköterskor med låg lön. ”Nya anställda får låg lön” är inte det vinnarargument som man av någon anledning tror att det är. Efter ett katastrofår för vården i allmänhet och ett antal skandaler för Attendo i synnerhet är företagets bonusfest obegriplig.

Gång på gång ser vi vård- och friskoleföretag som beter sig korkat och girigt och inte verkar förstå att verksamheten och anseende skadas. De kan inte ens ljuga bra. På det sättet förstör de för hela systemet, vilket är beklagligt, eftersom man konkurrensutsatte vård och skola av goda skäl: den kommunala vården och skolan var dålig. Många ”kunder” är nöjda med sitt privata äldreboende eller sin friskola.

Det är numera vanligt att man hör kritik mot kapitalismen som system även från håll den inte tidigare kom ifrån. När Attendo delar ut bonusar trots att det vore lämpligare att dela ut skämskuddar inser man att risken finns att inkompetens avskaffar kapitalismen. Med sådana här kapitalister behövs ingen socialism.

Opinion

Historisk partiledardebatt

STOCKHOLM 20210502 Märta Stenevi (MP) efter söndagens partiledardebatt i SVT Agenda. Foto Henrik Montgomery / TT kod 10060
Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Söndagskvällens partiledardebatten blev historisk på flera sätt. För första gången var kvinnorna i majoritet. Märta Stenevi, MP:s nya språkrör, gjorde debut och hon gjorde det med den äran och med gott humör. Eftersom hon inte sitter i riksdagen kan hon inte ta partiledardebatterna där, så det är en rimlig och bra fördelning om hon får ta debatter utanför riksdagen och låta Per Bolund sköta riksdagens debatter.

Historiskt var också att Liberalerna gjorde sitt sidbyte tydligt genom att komma med ett utspel tillsammans med M, KD och SD bara några timmar före tv-debatten. Att det var just om migrationen gjorde den förplanerade minidebatten mellan Sabuni och Åkesson lite knepig, eftersom de fick detta ämne. Sabuni gjorde sitt bästa att balansera på slak lina gentemot Åkesson, men det lyckades inte särskilt bra.

Nyamko Sabuni rök ihop med Annie Lööf i slutet av debatten just kring migrationen och det är tydligt att känslorna dem emellan är tämligen irriterade. Sabuni menade att Lööf ville ta hit ”hela världen”, vilket var en kraftig överdrift och långt ifrån sanningen. Men centerpartister har gett Liberalerna slängar på sociala medier sen L valde sida, så Sabuni ville väl ge igen. Samtidigt gav Sabuni ett osäkert intryck under vissa delar av debatten, dock inte den om migration. Det verkade som att det var där hon lagt kraften på sina förberedelser.

Även Ebba Busch (KD) hoppade på Annie Lööf, men det var efter debatten. Annie Lööf bemötte med stor hetta och engagemang Jimmie Åkesson när han kopplade hedersvåld till frågan om mäns våld mot kvinnor. Det kritiserades av Busch som menade att Lööf skiftade fokus till att handla om SD. ”Att Ebba väljer att kritisera mig, och inte Jimmie Åkessons uttalande säger en hel del om hennes prioriteringar”, kontrade Annie Lööf.

Statsminister Stefan Löfven var förhållandevis blek i debatten, men han är sällan bekväm i den formen. Det var däremot Märta Stenevi som argumenterade mycket bra i flera frågor och visade stort engagemang och kunnande. En person som gillar debattformatet, helt klart, och som till och med kostade på sig skratt och skämt, vilket hon fick beröm för i sociala medier.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL