Opinion

Dåligt förslag, Ebba Busch

STOCKHOLM 20210412Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch presenterar en ny sjukvårdspolitisk rapport under en pressträff i riksdagens presscenter.Foto: Carl-Olof Zimmerman 7 TT kod 12050
Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT
Opinion
Opinion

Under många år har Kristdemokraterna krävt att sjukvården ska förstatligas. I första hand har kravet gällt de stora sjukhusen, men nu verkar partiledaren Ebba Busch satt ner foten till att det ska gälla all sjukvård. Kravet fördes fram i en debattartikel i Aftonbladet under måndagen.

Det är en kaxig stil i artikeln, där Busch skriver ”vi kommer, när vi hamnar i regeringsställning, att skrota regionernas ansvar för sjukvården”. Det är ingen fråga om att sträva mot eller arbeta för, utan här kommer KD att göra slag i saken. Det är heller ingen tveksamhet i om KD hamnar i regeringsställning, det är bara frågan om när enligt partiledaren. Och visst, hon behöver höja tonen för att kompensera för den senaste tidens dåliga opinionssiffror och tar till ett säkert gammalt kort.

Det kanske är rätt i tiden att föra fram ett sådant krav nu under pandemin, när regionernas hantering framstår som extra splittrad. Men det är skillnad på att hantera en pandemi och att bedriva ordinär sjukvård. Sverige har redan en samordning kring rikssjukvård och det är ett gott samarbete mellan regionerna i Sveriges kommuner och regioner, SKR.

Att göra antalet regioner färre är ingen dum idé, 21 regioner är lite väl många. Men att ta ifrån regionerna ansvaret för sjukvården är inte särskilt klokt. Att staten skulle vara bättre på att ansvara för vården är mer än tveksamt, det finns många exempel där statens ansvar inte är särskilt förtroendeingivande. Det räcker att nämna Postnord och Försäkringskassan för att inse det.

Att som Busch vill låta ”professionella utförarorganisationer” styra vården kan låta bra, men kan ge negativa effekter. Sjukvården ligger högt i förtroendemätningar, men det finns ingen organisation som är så hierarkisk. Risken är uppenbar att ”professionen” inte ser till skattebetalarnas bästa utan till sin egen.

Ebba Busch nämner inte primärvården i sin artikel, men den nära vården måste styras nära dem det berör. Sjukvårdspolitik är för viktig för att politiker ska lämna den ifrån sig. Men sjukvårdspolitikerna behöver bli kunnigare och bättre på att styra en komplex verksamhet, och väljarna behöver se att vården är en viktig del av den regionala utvecklingen.

Opinion

Afghanistan - dårskapens facit

Kvinnorna blir de stora förlorarna vid en USA-reträtt ur Afghanistan.
Foto: Amir Shah
Opinion
Opinion

USA:s längsta krig, det i Afghanistan, har kommit till vägs ände. Det symbolladdade datumet 11 september i höst skall USA avsluta denna totalt misslyckade krigsinsats. Inga av de mål som skulle uppnås, att slå ut Al Qaida och skapa ett demokratiskt och väl fungerande land, har lyckats.

Att USA med president George W. Bush i spetsen ville hämnas de blodiga terrorattentaten 11 september 2001 gick att förstå och sympatisera med. Al Qaida med Usama Bin Laden som ledare hade tagit på sig skulden för denna vidriga våldshandling och förtjänade att bestraffas. Att även rikta en hämndaktion mot talibanregimen i Afghanistan var begripligt eftersom denna hade gett Al Qaida en hemvist i landet.

Men det som borde ha begränsats till en kortvarig bestraffningsaktion med klar precision riktad mot Al Qaida och talibanerna blev i stället en USA ledd krigsaktion där Afghanistan ockuperades. Det var ett utslag av amerikansk maktfullkomlighet och brist på konsekvenstänk, eller i klartext ren dårskap. President Bush och amerikansk säkerhetstjänst borde ha lärt sig av Vietnamkriget eller den sovjetiska ockupationen i Afghanistan på 1980-talet att utländsk inblandning utan starkt folkligt stöd aldrig kan leda till en positiv utveckling i ett land. Tyvärr hakade Sverige och många andra länder på och deltog i den USA-ledda koalitionen, insatser som med facit i hand slutat som ett fiasko.

President Joe Biden var en gång en stark anhängare av ockupationen av Afghanistan och medskyldig under åtta år som Barack Obamas vice president till den misslyckade amerikanska krigspolitiken. Utan Donald Trumps besked om att USA skulle lämna Afghanistan, vilket blev en het fråga i presidentvalrörelsen, och hårt internt tryck mot Joe Biden från det egna demokratiska partiets vänsterfalang hade troligen krigsinsatsen förlängts.

Ett militärt tillbakadragande i höst leder sannolikt till att talibanerna återtar makten i Afghanistan. Det riskerar att leda till ett blodbad eftersom denna islamistiska rörelse tidigare visat att de massdödar sina motståndare. Det leder också till att talibanerna återupprättar sitt medeltida styre där t.ex kvinnor inte får utbilda sig och tvingas bära slöja, där musik och film blir förbjudet och män inte får raka sig. Den processen kan dessutom bli väldigt snabb.

Resultatet av att de amerikanska trupperna drar sig ut ur Afghanistan - ett land med ungefär 40 miljoner invånare - blir med största sannolikhet mycket stora flyktingströmmar. Under de tjugo år som kriget har varat har ungefär 2.7 miljoner afghaner blivit flyktingar i många länder varav 71.000 i Sverige. USA har bara tagit emot en rännil av dessa, ungefär lika många som Sverige trots att USA är världens största ekonomi och har en befolkning som är mer än 30 gånger större än Sveriges.

I och med ett amerikanskt tillbakadragande så borde USA ha en förpliktelse att organisera överföring av flyktingar till sitt eget land. President Joe Biden måste uppmana amerikanerna att öppna sina hjärtan som en kompensation för allt elände den egna politiken har lett fram till. Men det blir också ofrånkomligt att det kommer att leda till nya flyktingströmmar mot Europa och Sverige och kräva ökade asylinsatser, detta i en tid då vi redan uttömt mycket av vår ekonomiska förmåga och mottagningskapacitet genom att ta emot för många invandrare som inte behövt skydd i vårt land. Felet ligger i en politik som inte varit långsiktigt hållbar och kalkylerat med återkommande flyktingkatastrofer.

Lars J Eriksson

Opinion

Rätt hastighet på vägarna

Opinion
Opinion

Förr var det ganska lätt att veta i vilken hastighet man kunde köra sin bil på vägarna. I samhällen körde man 50, på landsväg 90 och på motorvägarna 110. Andra hastighetsgränser fanns bara undantagsvis.

I dag känner man sig som bilist betydligt osäkrare eftersom det finns så många som tio olika hastighetssteg mellan 30 och 120 kilometer i timmen; 30, 40, 50, 60, 70, 80, 90, 100, 110 och 120. Syftet är gott, i teorin, att hastigheten skall avspegla vägars förutsättningar. Men det stressar bilisterna som inte i ryggmärgen kan känna vilken hastighet som gäller en specifik vägsträcka utan tappar fokus på själva bilkörningen och hela tiden måste hålla information i huvudet om det var en 70, 80 eller 90 skylt som senast passerades.

För närvarande planerar Trafikverket att sänka hastigheter på 425 mil väg och tillåta högre hastigheter på 120 mil statliga vägar. Runt om i landet vållar det protester, framförallt för att det tvingar fram längre restider för de som dagpendlar till jobbet. I Tomelilla har t.ex kommunalrådet Leif Sandberg (C) reagerat och kräver mer nyanserade bedömningar kring vilka hastigheter som skall gälla. Även i näringslivet muttras det missnöjt med tanke på att tid är pengar t.ex för godstransporter på vägarna.

Trafikverket tror att sju människoliv om året kan räddas om man genomför sin plan för hastighetssänkningar. Men detta är en teoretisk prognos eftersom de stora sänkningar vi haft av antalet trafikdödade har berott på andra orsaker som t.ex säkrare bilar. Om hastigheten ensam är avgörande så kan med samma logik som Trafikverket hävdas att de ökade hastigheterna på 120 mil vägar kommer att leda till fler dödsfall. Det finns en klok regel om att inte laga det som inte är trasigt. Det borde också gälla invanda hastigheter på vägarna.

Lars J Eriksson

Opinion

Debatt: Skydda skogen från Skogsutredningen

Syftet med Skogsutredningen skulle värna och stärka den privata äganderätten till skogen. I stället presenterar utredningen förslag på hur mer skogsmark skall förhindras att brukas.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Opinion
Opinion

Sedan Skogsutredningen släppte sitt betänkande i slutet av november har debatten om skogspolitiken trissats upp. Tonläget är högt och ibland tycks striden om skogen oförsonlig. I debatten figurerar förvrängda fakta som sätts i felaktiga sammanhang. Som skogsägare känner vi inte igen oss när vi blir jämförda med Amazonas skogsskövling.

I Sydsverige är det enskilda skogsägandet bas i ägandet och skötseln av skogen. I vårt område har skogsbruket andra förutsättningar som tappas bort i debatten. Det småskaliga brukandet skapar unika möjligheter och utmaningar, inte minst till kopplat till naturvård. Vi upplever att den nationella skogspolitiken inte fullt ut är utformad efter dessa förhållanden.

Att vara skogsägare bygger på långsiktighet. De beslut och åtgärder vi gör nu får vi bekräftelse för 20, 50 år eller ännu längre fram i tiden. Det är viktigt att ta till sig av ny kunskap i sitt brukande, och för att göra det krävs ekonomisk bärkraft. Vi investerar tid och pengar i våra skogsfastigheter för att öka värdet av såväl produktion som naturvärden. Att gynna och bevara höga naturvärden är en självklar del i vårt brukande, men med nuvarande skogspolitik lever vi med risken att vi tas ifrån brukandet av dessa områden.

Syftet med Skogsutredningen, ett resultat av januariöverenskommelsen, har enligt regeringen varit att värna och stärka den privata äganderätten till skogen. I stället presenterar utredningen en mängd förslag på hur mer skogsmark skall förhindras att brukas. Det finns inga tydliga förslag som stimulerar skogsägarens engagemang att investera i såväl höga naturvärden som ökad tillväxt i sina skogar. Det saknas också en utvärdering av hur de skyddade områdena idag sköts. Skogsstyrelsen släppte nyligen en rapport som visar att 70% av de skyddade områdena i södra Sverige hade behov av skötsel de närmaste 10 åren, och 30% hade akuta behov för att inte naturvärdena skall gå till spillo. I Skogsutredningen och i debatten ser man bara till hur mycket man vill skydda, men det finns ingen reflektion om förvaltning i framtiden. Skötsel över längre tid har stor betydelse vid skyddande av naturvärden i skogen. Som skattebetalare kan vi faktiskt kräva av myndigheterna att de stora summor som satsas för att skydda naturvärden, också innebär att skyddade områden sköts så väl att naturvärdena bevaras och utvecklas. Vi menar att de markägare som sett till att de uppkommit från början både vill och är bättre skickade att göra detta än staten.

Som skogsägare vet vi att för att lyckas bör skogen brukas på naturens villkor. Det är det som ger oss inspiration och tillfredsställelse att bruka vår skog. Att använda skogen klokt, för klimatet, för biologin och för vår välfärd är en del av lösningen för en hållbar framtid. Det är helt enkelt något vi är skyldiga våra kommande generationer att göra.

Anders Friberg ordförande LRF Jönköpings län

Hans Ramel ordförande LRF Skåne

Roger Gustafsson ordförande LRF Sydost

Opinion

Årets minst överraskande tidningsrubrik

Opinion
Opinion

Det är sällan man hänvisar till Veckorevyn på en ledarsida. Men tidningen har granskat sexövergrepp och tystande av visselblåsare i serien Paradise Hotel och kommit fram till att det förekommit ett systematiskt ljugande om vad deltagarna utsätts. Före detta medarbetare berättar om hur varningar om sexuella övergrepp viftats bort eller sopats under mattan. Särskilt illa berörd blir man av historien om när produktionsteamet nämnde sex mellan två deltagare och det visade sig att den kvinnliga delen av duon sovit under händelsen. Det kallas våldtäkt i resten av samhället.

Dessa serier vinner tittare på att folk går över gränserna, så frestelsen att inte avbryta det som är eller kan tolkas som övergrepp är begriplig, om än cynisk. Tyvärr blir man inte särskilt överraskad av nyheten.

Frågan om den här typen av program har en framtid i den gråzon av övergrepp de vistas i är intressant. Många tittarna har fått en tankeställare efter metoo-rörelsens historier och kanske inte längre vill skratta åt deltagare som utsätts för övergrepp eller förnedring.

Att peka ut enskilda deltagare som ”svin” verkar ha fungerat för produktionsbolagen hitintills. Det lär inte fungera framöver: man har uppenbart brustit i sin översyn och i värsta fall blundat för övergrepp som så grova som våldtäkt. Man kan inte sända sexövergrepp på bästa sändningstid, oavsett underhållningsvärde. Övergrepp är olagliga även på den som frivilligt anmält sig till ett underhållningsprogram.

Opinion

Frågan om tillit

Opinion
Opinion

Journalisten och författaren Maggie Strömberg, som skrivit den intressanta boken Vi blev som de andra, som kartlade Miljöpartiets spretiga partikultur och deras väg till regeringsmässighet har talat med Moderater och Sverigedemokrater om ett framtida regeringssamarbete.

Det finns en tydlig skiljelinje mellan de båda partierna och den är inte sakpolitisk, även om det finns skillnader där också.

Mellan vänsterpartierna och allianspartierna gick skiljelinjen bland annat mellan hur man såg på personlig frihet, statens inflytande och vad skattebetalarnas pengar skulle gå till. Man hade tillräcklig samsyn för att bilda block. Småpartierna blev ofta överkörda av Moderaterna, men de kunde lita på att Fredrik Reinfeldt höll sig i en liberal allmänborgerlig mittfåra som inte skulle göra samarbetet omöjligt.

Den garantin har man inte mellan SD och M. Sverigedemokraternas gruppledare Henrik Vinge säger att det står och faller med tilliten. Det har han förmodligen rätt i. Tilliten mellan partierna och tilliten generellt.

För det krävs att man förstår varandras partikultur. Det finns inga tecken på att man gör det och inga moderater som Strömberg talar med vill anstränga sig: intresset för att lära sig om SD:s partikultur för att stärka ett samarbete är lågt.

Sverigedemokraternas berättar för potentiella väljare att de blir lurade av etablissemanget och dess institutioner. Lurade att ta emot invandrare, acceptera feminism och hbtqia-rättigheter. Staten vill dem inte väl. Det gamla statsbärande partiet Moderaterna är fortfarande en del av etablissemanget även utanför regeringsmakten.

Migrationsfrågan och hårda tag mot brottslighet är det partierna är överens om. Kring andra sakfrågor än migration gnisslar det och Moderaterna tycker SD ligger för långt till vänster.

Hur kombinerar man ett parti som vill vara ”den vuxne i rummet” och ansvarsfullt statsbärande med ett som vill varna för att staten och etablissemanget lurar medborgarna? Moderaterna säger att sakfrågorna måste komma först. I ett eventuellt samarbete med SD gör det inte det. Det är tilliten som blir avgörande.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Axofinans

Nytt skolår – nya utgifter

Axofinans Ett nytt skolår innebär en hel del att tänka på. Barnen behöver ofta nya kläder, nya skor, ny ryggsäck samt nya anteckningshäften och dylikt.

Detta kan kännas som en hård smäll mot plånboken, särskilt med tanke på den nuvarande världssituationen, men det är oundvikliga och nödvändiga kostnader det gäller. Det finns dock sätt att spara pengar på dessa utgifter, om man planerar rätt och försöker strama åt budgeten. Man kan exempelvis köpa produkter i andra hand, sälja förra årets kläder och accessoarer, och se till att man köper produkter som håller i längden.

Den kommande perioden är hektisk för föräldrar runtom landet, eftersom ett nytt skolår befinner sig precis runt hörnet. Början av ett nytt skolår brukar vara en spännande händelse för barn, men innebär en hel del utgifter och bekymmer för föräldrarna. Barn växer snabbt, särskilt under de tidigare åren, och ett nytt skolår innebär därmed helt nya kläder och ny skolutrustning. Det är därför viktigt att man ser till att budgeten kan klara av detta. Processen kan upplevas som rätt frustrerande, men med rätt strategi behöver inte det nya skolåret vara så pass läskigt som det kanske verkar. Det här är vad man bör tänka på.

Sälj det som inte längre kommer användas

Produkterna som man införskaffat året innan är nog antingen för små eller för slitna för det nya skolåret, men det innebär inte att man bör slänga dem. Lägger man ut det gamla, exempelvis på marknadsplatser på nätet, kan man få in mer pengar för det nya, samtidigt som man värnar om miljön och ser till att andra barn får tillgång till bra kläder. Det som inte går att sälja går altid att donera till välgörenhet och dylikt, för att se till att inget går till spillo.

Köp andrahandsprodukter

Även om man inte känner sig bekväm med att köpa kläder i andrahand åt sina barn, finns det en hel del andra produkter man kan köpa begagnat inför det nya skolåret för att spara pengar. En ordentlig ryggsäck kan kosta en rejäl peng, men det går att hitta massvis med bra ryggsäckar på nätet, som inte sett mer än ett några månaders användning.

Även elektronik, såsom miniräknare eller mobiltelefoner, går utmärkt att köpa i andrahand. Detta är särskilt rekommenderat för yngre barn, eftersom de inte är särskilt varsamma över sina elektroniska ägodelar.

Ibland är det viktigt att söka hjälp

Barnen och deras behov bör alltid komma först. Därför är det viktigt att se till att man håller sig till en budget och ser till att det finns pengar över för det nödvändiga innan skolåret börjar. Men ibland slår saker och ting snett, vilket innebär att man måste söka hjälp på annat håll. Med hjälp av ett privatlån kan man se till att allting fortlöper som vanligt, även när det går fel i karriären eller i ekonomin. Ett privatlån från rätt bank är alltid att föredra framför sms-lån och dylikt, eftersom räntorna är lägre och företagen tenderar att vara mer seriösa samt uppriktiga.

Återanvänd inom familjen

För den större familjen är det alltid bra att återanvända vid möjlighet, istället för att köpa nytt år efter år. Återanvändning av skolprodukter och kläder är något som både skonar miljön, men även plånboken. Det känns även vanligtvis mycket bekvämare för barnen än att köpa in begagnade kläder och dylikt från annat håll.

Långsiktig planering lättar på stressen

Att uppfostra barn är dyrt – det vet alla. Men med långsiktig ekonomisk planering behöver man inte uppleva onödig stress inför varje skolår. En ordentlig buffert och en rimlig budget är allt som behövs för en god hushållsekonomi. Investering är ytterligare en faktor att fundera över, eftersom bra investeringar kan säkerställa barnens framtid och se till att varje nytt år blir enklare ekonomiskt än det föregående.

Sammanfattningsvis kan man göra följande för att underlätta ekonomiskt inför det nya skolåret:

– Spara pengar genom att köpa produkter i andrahand. Detta är ett utmärkt alternativ för mindre familjer och för familjer som värnar om miljön.

– Spara pengar genom att återanvända produkter inom familjen. En självklarhet för den större familjen.

– Sälja gamla produkter inför det nya skolåret.

– Lägga undan pengar för en buffert och hålla sig till en god, välanpassad budget.

Opinion

Välkommen till bakugnen

Opinion
Opinion

Ibland kan klimatforskare komma med framtidsprognoser som är svåra att ta till sig för att de låter så extrema. En sådan prognos har publicerats i tidskriften Climate and atmospheric science. Klimatforskarna bakom studien förutspår att temperaturer på över 50 grader i Mellanöstern och Nordafrika blir det nya normala. I trånga storstäder kan det bli ännu värre. 60 grader blir inte otänkbart. I sådana temperaturer kan människor inte överleva, bo och odla mat. Det kommer såklart att drabba ekonomin. Det är oklart om man kan tala om någon ekonomi i vanlig mening om dessa områden omvandlas till öknar. Att stanna kvar i dessa bakugnar kan bli omöjligt för den som inte har råd att kyla ner sitt boende på artificiell väg.

Det är ett antal decennier till rapportens varningar blir allvar, så många av rapportens läsare har hunnit bli gamla innan värmeböljorna permanentas. Tyvärr krävs omställning redan nu. Även om vi vänder utvecklingen snabbt och minskar utsläppen förutspår rapportförfattarna att det är för sent att helt förhindra extremtemperaturerna.

Man kan återigen förvånas över att främlingsfientliga/invandringskritiker inte intresserar sig för klimatfrågan i större utsträckning. Klimatförändringarna riskerar att skapa flyktingströmmar till Europa i en omfattning som aldrig tidigare sett. Om det blir som i rapporten är det inte en fråga om att vara för eller mot invandring, utan om att resurserna inte räcker på långa vägar. Värt att tänka på.

Opinion

Läs rummet, Attendo

Opinion
Opinion

Det är en dålig vecka för vårdbolaget Attendo. Ett antal tveksamma val försvaras valhänt i media och avslöjar att Attendo inte läser av sin samtid. Det är oklart vad som är sämst PR-mässigt: att motivera stora bonusar för chefer när man fått statligt stöd eller att man försökt tysta medarbetare som slog larm om att man ljög för anhöriga om covid-vården av äldre. Det är obegripligt taffligt.

En undersköterska avslöjar alltså att så kallad kohortvård inte bedrivs. Äldre isoleras inte när de drabbas av corona och behandlas inte av för det syftet avsatt personal. En inspelning av ett möte avslöjar att man väljer att lura anhöriga. När detta kommer fram bannar Attendo visselblåsaren, trots att det är lämpligt att hennes lojalitet ligger hos de äldre som hon har ansvar för och inte en ansiktslös koncern.

Sen har vi 4,8 miljoner kronor till bonusar till vd och koncernledning, vilket är en ökning med 98 procent, samtidigt som snittlönen för Attendos anställda sjönk. Det senare berodde enligt företaget på att man anställt finska sköterskor med låg lön. ”Nya anställda får låg lön” är inte det vinnarargument som man av någon anledning tror att det är. Efter ett katastrofår för vården i allmänhet och ett antal skandaler för Attendo i synnerhet är företagets bonusfest obegriplig.

Gång på gång ser vi vård- och friskoleföretag som beter sig korkat och girigt och inte verkar förstå att verksamheten och anseende skadas. De kan inte ens ljuga bra. På det sättet förstör de för hela systemet, vilket är beklagligt, eftersom man konkurrensutsatte vård och skola av goda skäl: den kommunala vården och skolan var dålig. Många ”kunder” är nöjda med sitt privata äldreboende eller sin friskola.

Det är numera vanligt att man hör kritik mot kapitalismen som system även från håll den inte tidigare kom ifrån. När Attendo delar ut bonusar trots att det vore lämpligare att dela ut skämskuddar inser man att risken finns att inkompetens avskaffar kapitalismen. Med sådana här kapitalister behövs ingen socialism.

Opinion

Historisk partiledardebatt

STOCKHOLM 20210502 Märta Stenevi (MP) efter söndagens partiledardebatt i SVT Agenda. Foto Henrik Montgomery / TT kod 10060
Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Söndagskvällens partiledardebatten blev historisk på flera sätt. För första gången var kvinnorna i majoritet. Märta Stenevi, MP:s nya språkrör, gjorde debut och hon gjorde det med den äran och med gott humör. Eftersom hon inte sitter i riksdagen kan hon inte ta partiledardebatterna där, så det är en rimlig och bra fördelning om hon får ta debatter utanför riksdagen och låta Per Bolund sköta riksdagens debatter.

Historiskt var också att Liberalerna gjorde sitt sidbyte tydligt genom att komma med ett utspel tillsammans med M, KD och SD bara några timmar före tv-debatten. Att det var just om migrationen gjorde den förplanerade minidebatten mellan Sabuni och Åkesson lite knepig, eftersom de fick detta ämne. Sabuni gjorde sitt bästa att balansera på slak lina gentemot Åkesson, men det lyckades inte särskilt bra.

Nyamko Sabuni rök ihop med Annie Lööf i slutet av debatten just kring migrationen och det är tydligt att känslorna dem emellan är tämligen irriterade. Sabuni menade att Lööf ville ta hit ”hela världen”, vilket var en kraftig överdrift och långt ifrån sanningen. Men centerpartister har gett Liberalerna slängar på sociala medier sen L valde sida, så Sabuni ville väl ge igen. Samtidigt gav Sabuni ett osäkert intryck under vissa delar av debatten, dock inte den om migration. Det verkade som att det var där hon lagt kraften på sina förberedelser.

Även Ebba Busch (KD) hoppade på Annie Lööf, men det var efter debatten. Annie Lööf bemötte med stor hetta och engagemang Jimmie Åkesson när han kopplade hedersvåld till frågan om mäns våld mot kvinnor. Det kritiserades av Busch som menade att Lööf skiftade fokus till att handla om SD. ”Att Ebba väljer att kritisera mig, och inte Jimmie Åkessons uttalande säger en hel del om hennes prioriteringar”, kontrade Annie Lööf.

Statsminister Stefan Löfven var förhållandevis blek i debatten, men han är sällan bekväm i den formen. Det var däremot Märta Stenevi som argumenterade mycket bra i flera frågor och visade stort engagemang och kunnande. En person som gillar debattformatet, helt klart, och som till och med kostade på sig skratt och skämt, vilket hon fick beröm för i sociala medier.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL