Det var knattret från ett tangentbord som fångade Daniel Nilssons uppmärksamhet en dag när han var i källaren för att tvätta. Till sin förvåning hittade han en av sina grannar, Erik Adlers som arbetar som mjukvaruingenjör, i sitt utrymme som både fått funktionen kontor och matkällare.
– Det snacket slutade med att jag frågade om jag fick ta en bild. Jag tog den med min stora blixt för att få fram alla de olika detaljerna och insåg sen att det här med hemmakontor var ett extremt roligt fenomen, ett tidsdokument som jag ville göra mer av.
Ur det som Malmöfotografen Daniel Nilsson tänkte som en enstaka bild föddes projektet att med människan i fokus dokumentera hur vi som en följd av coronapandemin flyttat hem våra arbetsplatser och skapat hemmakontor med stor kreativitet och inte sällan på en rad udda platser.
– Projektet blev även ett sätt för mig att arbeta när mina uppdrag plötsligt försvann förra våren. Jag som till kanske sextio, sjuttio procent jobbar med sport fick se hur alla matcher och sportevenemang plötsligt ställdes in, berättar Daniel Nilsson, frilansande fotograf och bildredaktör för fotbollsmagasinet Offside.
I de korta pandemianpassade mötena hemma hos bland andra designern, lärarna, kommunikatören, forskaren och en medicinskt ansvarig sjuksköterska har Daniel Nilsson dokumenterat arbetsplatser i allt från en tvättstuga och husbil till ett förråd och en garderob.
Med människan i fokus har han under året som passerat hunnit dokumentera ett fyrtiotal hemmakontor. För bilderna tilldelades han för några veckor sedan det prestigefyllda bildjournalistpriset Årets bild 2021 i kategorin vardagslivsreportage. Nu är siktet inställt på att samla bilderna i en bok med förhoppningen om att även få dela med sig av projektet i en utställning.
– Det är så många andra som dokumenterat sjukvården och den tiden vi befinner oss ur andra perspektiv. Jag ville hitta något eget, något speciellt från den här tiden då vi från en dag till en annan tvingades ställa om, förklarar Daniel Nilsson som den här dagen är på ännu ett hemmakontor, i Limhamn ute på Ön.
Här bor forskaren och lektorn Marie Leijon som i vanliga fall har sin arbetsplats på Malmö Universitet. Hon berättar om digital fika med kollegorna som hon saknar precis som direktkontakten med studenterna som också tvingats in i helt nya distanserade undervisningsformer - något hon menar säkert kommer förändras i grunden för alltid.
– Vi får inte komma in till universitetet, så jag har bara varit där två gånger sedan i mars förra året, berättar hon för Daniel Nilsson, som ställer frågor om hennes arbete, men även hur hon brukar sitta, hur hon tänkt kring sin arbetsplats där hon skriver, undervisar eller deltar i möten på Zoom.
– När vädret tillåter brukar jag flytta ut. Och jag har alltid med mig min kaffekopp och stickningen ligger ofta bredvid mig. Jag stickar utanför bild när jag inte har någon uppgift, avslöjar hon skrattande när hon sitter i soffan med laptopen i knät med utsikt mot havet och Öresundsbron.
Daniel Nilsson dokumenterar hennes olika arbetsplatser, en av dem i vardagsrummets soffa där en skolåda, uppiffad i ett grönt, prickigt papper höjer hennes dator för bättre ergonomi. Några meter bort finns en tredje plats, en högre hylla bredvid hennes och makens säng som möjliggör en stund av stående arbete.
– Är det okej om jag stänger till dörren? frågar Daniel Nilsson, som valt att fånga arbetet i hemmakontor med detaljer som är både talande och fyllda med igenkänning. Bakom Marie Leijons dörr döljer sig upphängda kläder som nu syns i bilden.
– Alla jag kommer hem till tycker projektet är kul och de har åsikter och berättelser om den här tiden vi befinner oss i. Det är ett tidsdokument som får många att skratta och bli glada av mina bilder. För vi får inte glömma bort att skratta, humorn och kreativiteten är viktig, inte minst i den här dystra tiden, poängterar Daniel Nilsson.
Är det något hemmakontor som varit mer udda och roligt att fotografera?
– Det är flera, men jag fotograferade nyligen hemma hos docent i företagsekonomi som jobbade i ett pannrum. När han stod upp hade han en ölback för att få skärmen i rätt höjd. Han hade även spänt upp en hängmatta mellan väggarna där han som alternativ låg när han pratade med kollegorna, som upplyste honom om att de blev sjösjuka när bilden gungade!
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN