Filmfredag

Tätt dokumentär om mordet på Khashoggi

The dissident.
Foto: Pressbild
Kultur och nöje
Filmrecension Peter Eliasson har sett den amerikanska regissören Bryan Fogels dokumentär The dissident.

Historien är ytligt välbekant. Den 2 oktober 2018 gick saudiske journalisten och Washington Post-skribenten Jamal Khashoggi in på Saudiarabiens konsulat i Istanbul för att erhålla äktenskapsdokument. Så blev det inte. Istället mördades han brutalt av ett gäng ditresta ”diplomater”. Utanför byggnaden stod hans fästmö och väntade förgäves.

Dokumentärfilmen The dissident är berättelsen om vad som hände före och efter dådet och samtidigt en historielektion som hastigast om det unga kungadömet Saudiarabien. Men The dissident är också en film som låter en representant för nästa generations hårda kritiker av landets förtryckarregim komma tlll tals. Hans namn är Omar Abdulaziz, en 27-årig Kanadaboende dissident från Saudiarabien, som delvis fungerar som filmens berättarjag.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Filmfredag

Ojämn brevfilm med vackert foto

Brevfilmen.
Foto: Pressbild
Kultur och nöje
Film/Recension Roland Klinteberg recenserar Stefan Jarls Brevfilmen.

Regissören, författaren och debattören Stefan Jarl har precis fyllt 80 år och levererar nu också en ny film, Brevfilmen, som in i varje bildsekvens bär hans sigill.

Med sina tre filmer om Kenta och Stoffe (Dom kallar oss mods (1968), Ett anständigt liv (1979), Det sociala arvet (1993)) ritade Jarl in sig på den svenska filmkartan som en kraftkälla när det handlade om att ta pulsen på sin samtid. När han nu har ställt sig bakom kameran igen gör han det i en på många sätt ny värld men ibland nästan på stället marsch från ett svunnet 1960- och 70-tal. Klasskampen pågår inte längre på gator och torg men fortfarande krävs det att man skall ha kassan i ordning för att livet skall bli en dans på rosor.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Filmfredag

Ibland vill man bara ha lösgodis

The One.
Foto: James Pardon
Kultur och nöje
Tv/Recension Martina Jarminder recenserar Netflix-serien The One.,

Den centrala idén i Netflixserien The One är att forskarstudenter hittar ett sätt att DNA-matcha folk med sitt livs kärlek. Genom (osannolik) vetenskap kan man förutse vem som kommer att förälska sig i vem, på det där själsfrände-sättet från romcoms.

Serien är larvig, cynisk och slarvar delvis bort den intressanta centralidén. Huvudpersonerna är med få undantag osympatiska och olämpliga för sitt arbete. Den utspelar sig i ett London som ser lite ut som USA – ett återkommande Netflixgrepp för att göra originalinnehåll gångbart för internationell publik, gjort på ett elegant sätt i Sex Education och klumpigare här. Med få undantag förstår man inte varför karaktärerna agerar som de gör.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Filmfredag

En trög och traditionell polisserie

Karin Franz Körlof som Katarina Huss.
Foto: Viaplay
Kultur och nöje
Tv/Recension Gunilla Wedding har sett de fem filmerna som ingår i Huss, en serie om Irene Huss dotter Katarina Huss som får premiär på Viaplay 19 mars.

I en spin-off på Helen Turstens nio kriminalromaner och de 12 långfilmerna om Göteborgspolisen Irene Huss kommer nu långfilmsserien Huss. I fem filmer presenteras Irenes dotter Katarina Huss (Karin Franz Körlof) som gått i mammas fotspår och utbildat sig till polis.

I den första filmen, Aspiranterna, kommer Katarina som nyutexaminerad polisaspirant till Göteborgspolisen där mamma Irene (Kajsa Ernst) är biträdande chef. Katarina och två andra nya poliser hamnar i ett ökänt turlag med den hårdföre Johan Jansson (Anders Berg) som chef. Katarina lyckas dock med jämna mellanrum bli utlånad till en mordutredningsgrupp med den betydligt trevligare Darius Kiani (Kardo Razzazi) som chef.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Filmfredag

Stark dokumentation av en speciell tid

Daniel Kaluuya som Fred Hampton i Judas and the black Messiah.
Kultur och nöje
Film/Recension Peter Eliasson recenserar den sexfaldigt Oscarsnominerade filmen Judas and the black Messiah.

60-talets USA var en tid av förändring, oro och inte minst svart medborgarrättskamp. Att hävda att Svarta pantrarna var tongivande i den kampen är knappast någon överdrift. Men den vapenpräglade militanta profilen och det faktum att de predikade revolution medelst citat av Che Guevara och Mao gjorde dem föga förvånande till ett hot i mångas ögon. Den kontroversiella stämpeln var på sitt sätt både förståelig och huggen i sten, och det var givet att maktens män skulle slå bakut. FBI hade bevakning på Svarta Pantrarna, och dess chef J. Edgar Hoover utmålade dem som det största hotet mot USA vid den här tiden.

Verklighetsbaserad

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Kultur och nöje

TV-recension: Lovar mycket – och infriar det

James Nesbitt spelar huvudrollen i miniserien 'Bloodlands'. Pressbild.
Foto: Steffan Hill
Kultur och nöje
Kultur och nöje En kvalitetsstämpel, en "what-the-fuck"-vändning och en rappt berättade story som har förgreningar till "The Troubles" i Nordirland. Tv-serien "Bloodlands" lovar mycket – och infriar det mesta.

Att Jed Mercurio är involverad i en tv-serie är en kvalitetsstämpel. Han låg bakom ”Bodyguard” och han är show runner på ”Line of duty” (vars sjätte säsong visas i England just nu, kommer till SVT senare i år). Så det faktum att han är exekutiv producent för den här fyra avsnitt långa miniserien gör att man hajar till lite extra – och gör dessutom att man som tittare har högre krav.

”Bloodlands” utspelas i Belfast (där för övrigt även ”Line of duty” spelas in, även om det där ska föreställa en inte namngiven engelsk stad). En bil hittas i vattnet i hamnen. Den är tom, dess förare, den mäktige Pat Keenan, är försvunnen, troligen kidnappad. Utredaren Tom Brannick ser eventuella kopplingar till ett gammalt fall, under ”The Troubles”, alltså de blodiga striderna mellan protestantiska och katolska milisgrupper.

En mystisk lönnmördare, som kallades Goliat, ansågs ligga bakom flera fortfarande olösta mord, bland annat på Brannicks hustru. Är det Goliat som är tillbaka? När Brannick vill gräva i fallet motarbetas han av polisledningen – man vill inte riskera att störa den bräckliga freden i Nordirland.

Och där går det inte att berätta mer. Det kommer nämligen i avsnitt två en vändning som är ett så kallat WTF-ögonblick, som får dig att ifrågasätta det du sett tidigare och för in storyn på ett helt nytt spår. Någonting som känns väldigt mycket Jed Mercurio.

Även om han här "bara" är exekutiv producent, vilar Mercurios ande över ”Bloodlands”. Det är spännande, det är rappt berättat (regissören Pete Travis har tidigare bland annat gjort den utmärkta ”Utan rädsla”), storyn är fast förankrad i miljön och i det nordirländska samhället och det är, inte oväntat, mycket välspelat. James Nesbitt, som spelar Brannick, liknar en 50-årig Clint Eastwood med sitt smala, sargade stenstodsansikte där känslorna döljs bakom en mask av bitterhet.

Även om detta är en avslutad miniserie, kan det finnas en öppning för en fortsättning, vilket vore intressant. Och om du vill veta mer om ”The Troubles”, rekommenderas boken ”Säg inget” av Patrick Radden Keefe. En oerhört spännande och väldokumenterad skildring av denna konflikt som dödade hundratals människor och som fortfarande lätt kan blossa upp igen.

Gunnar Rehlin/TT

Charlene McKenna i 'Bloodlands' som utspelas i Nordirland. Pressbild.
Charlene McKenna i "Bloodlands" som utspelas i Nordirland. Pressbild.
Foto: Steffan Hill

FAKTA

Fakta: Bloodlands

Genre: Thriller.

Premiär: Strömmas i fyra avsnitt på C More med premiär 15 april.

I rollerna: James Nesbitt, Lorcan Cranitch, Charlene McKenna, med flera.

Regi: Pete Travis.

Betyg: + + + +

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

CasinoGuide.se

Nya förslag för den svenska spelmarknaden

CasinoGuide.se

De senaste veckorna har det diskuterats flitigt angående restriktioner för spel online. Den 23 april hölls en presskonferens för den gällande frågan. Många länder har infört bland annat insättningstak och andra restriktioner på grund av rådande omständigheter med målet att främja ansvarsfullt spelande. Inget är ännu bestämt, men nedan går vi igenom några av förslagen som ska verka för ytterligare skydd för konsumenterna.

Nytt maxtak för insättningar

Enligt de lagar och restriktioner som just nu gäller i Sverige kan man alltid sätta sina egna spelgränser och därmed styra över hur mycket man kan sätta in per dag, vecka och månad hos varje casino. Vill man göra ändringar och höja sin spelgräns så gäller en veckas väntetid. Den nya regeln skulle innebära att alla spelare får en maxgräns om 5000 kr per vecka per casino, men självklart bör det även vara möjligt för spelare att sätta egna lägre gränser.

Maxtak för välkomstbonusar

En annan av åtgärderna som föreslås är ett begränsat tak på vilken summa man kan få i välkomstbonus när man börjar spela på nya casinon. Även i nuläget gäller att casinon endast får erbjuda en bonus på den första insättningen, alltså kan man som spelare enbart få bonus en gång per casino. Det finns i nuläget inga maxtak för hur denna bonus ska se ut, det som dock gäller är att alla bonusar måste vara tillgängliga för alla spelare. Det nya förslaget innebär ett maxtak på 100 kr i bonus på den första insättningen.

Obligatorisk tidsgräns

Ännu en del av det nya förslaget är en tidsgräns per dag. Även denna ska vara obligatorisk för alla spelare. Hur lång denna tidsgräns ska vara och fler detaljer om hur detta skulle implementeras har inte framkommit i nuläget.

Så påverkas casinospel online av de nya reglerna

De nya reglerna har målet att beskydda dig som spelare. Regler och lagar är redan tillsatta i och med den nya spellagen med den svenska spellicensen som infördes i januari 2019. De nya restriktionerna har alltså som mål att skydda svenska spelare ytterligare. De eventuella regler som sätts av regeringen gällande ansvarsfullt spelande omfattar alla spelare som spelar på svenska casinon. Det återstår att se om, samt exakt hur, de nya reglerna kommer att se ut.

Kultur och nöje

De Geer och Frändén skriver bok ihop

Carl Johan De Geer och Johanna Frändén lärde känna varandra när de tävlade tillsammans i SVT:s 'På spåret' 2011. Arkivbild.
Foto: Henrik Montogomery/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Konstnären och författaren Carl Johan De Geer och journalisten Johanna Frändén skriver en bok tillsammans.

"Att segra är banalt" släpps i sommar och skildrar en brevväxling mellan en äldre konstnär och en sportjournalist som närmar sig medelåldern. De Geer skriver sina brev från sin lägenhet i Stockholm under pandemin och Frändén från lockdown i sin lägenhet i Paris.

Breven spänner över ämnen som geografi, samhällsaktualiteter, sport, litteratur, och feminism.

"Det är fascinerande att få följa deras korrespondens som ofta börjar i sportens värld, men handlar om så mycket mer än bara fotboll. Två vitt skilda temperament och infallsvinklar på världen gör läsningen till en ren njutning, oavsett vilket ämne de tar upp", säger Thomas Olsson, förläggare på förlaget Kaunitz-Olsson, i ett pressmeddelande.

"Att segra är banalt" släpps den 15 juni.

Kultur och nöje

Ny roman från Frida Boisen

Frida Boisen. Arkivbild.
Foto: Fredrik Persson /TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje

Journalisten, författaren och mediepersonligheten Frida Boisen följer upp sin självbiografiska debutroman "Berätta aldrig det här" med en ny roman. I höst kommer "Du är inte längre min dotter", skriver bokförlaget i ett pressmeddelande.

I debutromanen berättade Boisen för första gången om sin mammas självmord. I uppföljaren skildras fler mörka familjehemligheter.

"I 'Du är inte längre min dotter' berättar jag om trauman som satt djupa spår, det är en resa från tryggheten i förorten till lyxlivets smutsiga misär. Det är en berättelse om det allra skamligaste som göms undan. Att som barn bli sviken och förnekad, men också en historia om oändlig kärlek och en vilja att aldrig ge upp", säger Boisen i ett pressmeddelande.

"Du är inte längre min dotter" släpps den 4 oktober.

Kultur och nöje

Fyra Grammisnomineringar till Ana Diaz

Ana Diaz kan glädjas åt ytterligare två Grammisnomineringar. Arkivbild.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Ana Diaz stärker sina prischanser när Grammisgalan presenterar fler nomineringar. Grammischanserna ökar också för den kontroversielle rapparen Yasin.

Ana Diaz nominerades under gårdagen i kategorierna årets pop och årets textförfattare. När Grammisgalan nu offentliggör de nominerade i ytterligare sju kategorier har Diaz prischans även i kategorierna årets album och årets kompositör.

Därmed har Ana Diaz så här långt flest nomineringar inför årets Grammisgala. Albumet som har lett fram till de fyra nomineringarna skrev Diaz under en tid då hon upplevde både sorg och utmattning.

– "Tröst och vatten" kretsar mycket kring sorg. Det blev ett litet ledset album, säger Ana Diaz.

Stjärnskottet Masrour

Även Ane Brun kan glädjas åt fler Grammischanser. Likt Ana Diaz kan hon kamma hem priser i kategorierna årets album och årets kompositör. Under tisdagen nominerades Ane Brun även i kategorin årets alternativa pop.

En annan som sticker ut inför årets Grammisgala är Mona Masrour. Det unga stjärnskottet är nominerad till priserna i årets soul/rnb och årets textförfattare.

Fler prischanser till Yasin

Den kontroversielle rapparen Yasin inkasserar ytterligare nomineringar, i kategorin årets album för sina två album "98.01.11" och "More to life" och i kategorin årets hiphop. I den senare kategorin tävlar han mot Bennett, Guleed, Jireel och Zacke.

Yasin står åtalad för stämpling till grovt brott och är frihetsberövad sedan årsskiftet. Precis som i debatten runt P3 Guld-galan, där Yasin prisades, handlar snacket inför Grammisgalan om huruvida det är rätt att nominera honom.

Ifpi Sverige, som arrangerar Grammisgalan, förklarade i ett skriftligt uttalande på tisdagen varför organisationen valt att nominera Yasin till galans priser.

"Det betyder förstås inte att Grammis på något sätt sympatiserar med kriminella gärningar men att vi anser att den konstnärliga prestationen måste kunna bedömas utan hänsyn till det eventuella brott personen misstänks för."

På torsdagen presenteras de Grammisnominerade i de sista sju kategorierna, däribland den tunga kategorin årets artist.

Oskar Carlsson/TT

FAKTA

Fakta: Grammisnomineringarna hittills

Årets album: Ana Diaz: "Tröst och vatten", Ane Brun: "After the great storm", Hov1: "Montague", Victor Leksell: "Fånga mig när jag faller", Yasin: "98.01.11".

Årets kompositör: Ana Diaz, Ane Brun, Jonnali "Noonie Bao" Parmenius, Ludwig Göransson, Victor Thell.

Årets elektro/dans: Axel Boman: "Eyes of my mind", Bella Boo: "Let’s go out", Off The Meds: "Off the meds", Rebecca & Fiona: "Fet House Mode", "Another world", "Heart skips a beat, "People getting mad", Studio Barnhus, Axel Boman, Kornél Kovács, Pedrodollar: "10".

Årets jazz: Amanda Ginsburg: "I det lilla händer det mesta", Ellen Andersson: "You should have told me", Hederosgruppen: "Storstrejk", JH3-Jari Haapalainen Trio: "Fusion forever", Rymden: "Space sailors".

Årets klassiska: Cecilia Zilliacus & Bengt Forsberg: "Swedish violin treasures", Herbert Blomstedt/Gewandhausorchester Leipzig: "Brahms symphony no 1", Jacob Kellermann & Christian Karlsen: "Rodrigo, Coll & Harden: Guitar works", Martin Fröst & Concerto Köln: "Vivaldi", Orfeus Barock Stockholm, Johannes Rostamo, cello & Luca Guglielmi, cembalo: "J.S. Bach & C.P.E Bach: Works"

Årets hiphop: Bennett: "Och du heter?", Guleed: "Lucky 20", Jireel: "Sex känslor", Yasin: "98.01.11", "More to life", Zacke: "Pengar. Frihet. Zakaria Jamal",

Årets soul/rnb: Cherrie: "Ingen annan än du, Maria, 123 (feat Yasin)", Jána: "Flowerworks", "Green", Mona Masrour: "Påminner mig", "Får aldrig nog", "Exclusive", "Easy", Nápoles: "Slowin it", Zikai: Make you mine".

Årets pop: Ana Diaz: "Tröst och vatten", Estraden: "Mellan hägg och syrén", Myra Granberg: "Bara hälften kvar", Newkid: "Mount Jhun", Victor Leksell: "Fånga mig när jag faller".

Årets alternativa pop: Alice Boman: "Dream on", Ane Brun: "After the great storm", El Perro del Mar: "Free land", Léon: "Apart", Little Dragon: "New me, same us".

Årets dansband: Barbados: "Vi", Casanovas: "Mota Olle i grind", Larz-Kristerz: "Lättare sagt än gjort", Martinez: "Bubbelgum", Streaplers: "En gång till".

Årets musikvideo: Andreas Almkvist och Rebecca & Fiona: "Fet house mode", Filip Nilsson och Major Lazer featuring Marcus Mumford: "Lay your head on me", Nim Kyoung Ran och Daniela Rathana: "Ansikte", Simon Gullström och Theophilia: "Let there be light", Vedran Rupic och Salvatore Ganacci featuring Sébastien Tellier: "Boycycle".

Årets textförfattare: Ana Diaz: "Tröst och vatten", Guleed: "Lucky 20", Håkan Hellström: "Rampljus", Mona Masrour: "Påminner mig", "Får aldrig nog", "Exclusive", "Easy", Yasin Mahamoud: "98.01.11", "More to life".

Årets hårdrock/metal: Dark Tranquillity: "Moment", Hällas: "Conundrum", Lucifer: "Lucifer III", Necrophobic: "Dawn of the damned", Vampire: "Rex".

Årets barnmusik: Britta Persson och Folk: "Dikt och toner om personer", Ensemble Yria: "Virvel & Vinda", Karl-Petters Orkester: "Jag har blivit farbror", LongKalsong: "Upptäckarklubben", Micaela Gustafsson: "Småpunk – musiken från Trotspodden, Barnradion Sveriges Radio".

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL