Debatt

Tänk på samhällsnyttan

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Replik, Katarina Erlingson Skånska Dagbladet 01/03: Vi instämmer med Katarina Erlingson om att enskilda kan drabbas när något ska byggas för att stor samhällsnytta ska uppnås. Beträffande höghastighetstågen är dock den avgörande frågan om det finns någon samhällsnytta. Underlaget visar att höghastighetsbanor ger liten utdelning i minskade koldioxidutsläpp per investerad krona och har så låg samhällsnytta att de inte kommer kunna bära sitt eget underhåll, då resandeunderlaget är för litet. När det inte finns någon tydlig samhällsnytta, är det då rimligt att enskilda i närheten av banan ska drabbas av denna symbolpolitik? Nej det tycker inte vi!

Det är viktigt att ta in så mycket information som möjligt inför stora beslut. Men Riksrevisionen har kritiserat att det inte görs i fallet med höghastighetstågen. Trafikverkets uppdrag har varit att utreda bygget av höghastighetsbanor, inte att förutsättningslöst utreda den bästa och effektivaste uppgraderingen av järnvägen i södra delen av landet. Det finns inte heller någon problembeskrivning i beslutsunderlaget, som således inte bygger på de fakta Erlingson efterlyser.

Anslutningen till Europa är viktig för Sverige, även här instämmer vi med Erlingson, som verkar ha missat att den europeiska expertisen starkt avråder från att bygga höghastighetsbanor i glesbefolkade områden. Således byggs anslutningen till Norden via Fehmarn bälttunneln inte för höghastighetståg, varken på den danska eller på den tyska sidan.

Det är givetvis önskvärt med breda politiska överenskommelser om det ska göras stora infrastruktursatsningar. Återigen instämmer vi med Erlingson. Politiker som har ryggrad vågar dock säga ifrån när tidigare tagna beslut visar sig vara felaktiga, så som är fallet med höghastighetstågen. Rädda politiker vågar däremot inte ändra sina tidigare ståndpunkter, som att höghastighetsspår skulle vara en viktig klimatsatsning, fastän Trafikanalys tydligt påpekar att nya järnvägar är ett ineffektivt och dyrt sätt att minska koldioxidutsläpp.

Vidare försöker Erlingson linda in ett bristande underlag i ett resonemang om att det behövs gräddfiler för att snabba på särskilt stora projekt. Anledningen till att debatten om höghastighetstågen drar ut på tiden kan dock härledas till bristerna i processen som Riksrevisionen kritiserar, att man inte jobbar från en problembeskrivning utan från en specifik lösning. Att särskilt stora projekt inte skulle behöva genomgå samma process av rättssäkerhet och granskning som övriga investeringsbeslut är ett tvivelaktigt förslag. Det är naturligtvis tvärtom. Det är såklart extra viktigt att stora projekt granskas i alla instanser på ett rättssäkert sätt.

Erlingsons uppmaning att investera skattebetalarnas pengar i högrisksatsningar finner vi minst sagt laddad, framförallt i samband med ett påstående om att det skulle bli billigare att bygga höghastighetsbanor på landbroar - när den kommersiella aktören som har studerat alternativet säger att så inte är fallet. Bygget kan möjligtvis gå snabbare med den föreslagna metoden men prislappen hamnar i samma storleksordning som Trafikverkets beräkningar aviserar.

Politiker behöver absolut stå upp mot folkstormar. De gör dock klokt i att undersöka om en folkstorm grundar sig i lokala olägenheter som är rimliga att acceptera för ett större syfte, eller om viljeyttringarna orsakas av att fler får upp ögonen för tveksamheter kring höghastighetstågen. De som vill resa mycket även i framtiden, men helst vill göra det med en grön stämpel på transportmedlet, är inte en tyst och försynt grupp som Erlingson påstår. De som hittills inte hörts är den lågmälda grupp som anpassar sina liv till att den totala konsumtionen, inklusive deras egna resande, ska kunna minska och inte öka.

För den politiskt obundna gruppen “Stoppa höghastighetsbanan genom Skåne”:

Raissa Kruse,

civilingenjör

Jonas Johansson,

FD ekologi

Anna Jung,

landsbygdsföretagare

Matilda Ohlson,

civilingenjör

Petter Johansson,

civilingenjör

Debatt

Säkra tidningsdistributionen

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Att människor i hela landet har tillgång till journalistik och ett allsidigt medieutbud är en viktig demokratifråga. Miljöpartiet har i regeringen stärkt stöden för journalistik i svagt bevakade områden, tagit fram nya villkor för att stärka public service och bidragit till sänkt moms för digital journalistik. Men för att ambitionen om en mångfald av journalistik i hela landet ska kunna uppnås behövs fortfarande papperstidningar som bärare av nyheter. För många läsare, inte minst äldre, är tidningen som kommer i brevlådan viktig för att kunna ta del av nyheter. Därför behöver tidningsdistributionen fungera i hela landet.

Många tidningar delas idag ut med posten. Den övergång till varannandagsutdelning som PostNord planerar, vilket innebär att posten delas ut varannan vardag istället för varje, riskerar att slå hårt mot människors tillgång till journalistik. I delar av Skåne är varannandagsutdelningen redan ett faktum, så nu gäller det att agera snabbt.

Miljöpartiet i regeringen gav redan i december förra året Myndigheten för press, radio och tv i uppdrag att titta på hur tidningsdistribution varje dag skulle kunna säkras. Myndigheten har nu presenterat sitt förslag, som har skickats på remiss för synpunkter. Men redan i vårbudgeten kan vi nu presentera finansiering för att förslaget ska möjliggöras. Mediestödsanslaget höjs med 100 miljoner kronor för 2021 för att ett särskilt stöd till tidningsdistribution ska kunna bli verklighet. På så sätt kan människor i hela landet även fortsättningsvis få sin tidning hem i brevlådan.

Parallellt arbetar den så kallade Postfinansieringsutredningen, som tittar på en mer långsiktig lösning för postdistributionen efter 2023, men fram till dess säkras nu en lösning genom vårbudgetens extra stöd till tidningsdistribution.

En fungerande tidningsdistribution är viktigt, inte bara för allmänhetens tillgång till journalistik, utan också för mediernas möjlighet att finansiera sin journalistik. Papperstidningarna är fortfarande en viktig del för mediernas kommersiella bärkraft och denna bärkraft behövs i den digitala omställning som står för dörren.

Av de 100 miljoner som nu tillförs mediestödet beräknas ca 40 miljoner användas till tidningsdistribution. Resten går in i mediestödets övriga delar, exempelvis det så kallade redaktionsstödet, för att stärka finansieringen av journalistisk produktion. Det blir ett extra tillskott för att medierna ska få än större möjligheter att utöva sitt demokratiska uppdrag, vilket inte minst coronapandemin visat behovet av.

Miljöpartiet har varit starkt drivande för stärkta villkor för medierna. Mediestödet har i flera steg stärkts och moderniserats. Men vi behöver samtidigt fortsatt vara beredda att utveckla press- och mediestödet så att det går i takt med vår tid. Vår utgångspunkt är att skapa förutsättningar för en mångfald av oberoende journalistik i hela landet. I en tid där det fria ordet på många håll är satt under tryck är det viktigare än någonsin att värna medierna och den fria journalistiken.

Amanda Lind (MP),

kultur- och demokratiminister

Anna Sibinska (MP),

riksdagsledamot och mediepolitisk talesperson

Debatt

Läraravtalet är sista chansen

Foto: Henrik Montgomery/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Läraravtalet som nyss klubbats igenom är otroligt viktigt för att vända en nedåtgående trend för skolan. Samtidigt har inte det tidigare avtalet fallit ut så som det var tänkt. Nu trappar vi upp våra ansträngningar. Det är hela det framtida yrkeslivet för oss lärar- och studie- och yrkesvägledarstudenter som står på spel.

Löneutvecklingen för lärare stannar av vid 40-årsåldern och arbetet med organisatorisk och social arbetsmiljö har inte genomförts på alla skolor. Vi kan inte ha ett avtal som inte följs av alla, vi kan inte heller ha ett avtal där lönetaket nås halvvägs till pensionen. Det är helt orimligt.

Eftersom skolan är decentraliserad blir det upp till varje kommun att följa avtalet, och till lokala fackliga representanter att ifrågasätta brister, se till de anställdas rättigheter och kämpa för den arbetsmiljö och de villkor vi har rätt till. Den lokala fackliga kampen blir ännu viktigare än den varit tidigare. Vi behöver alla ta vårt ansvar för att se till att våra arbetsgivare, och framtida arbetsgivare gör rätt för sig och har förutsättningarna att göra rätt för sig.

Den svenska skolan står inför stora utmaningar vad gäller allt från kompetensförsörjning till betygsinflation och segregation. Man pratar om att en hel generation kan gå förlorad till följd av pandemin och skolan är nyckeln till att försöka lindra dessa konsekvenser.

Det är tydligt att det måste ske en förändring, skolan kan inte fortsätta att drivas så som den gör idag. Lärare och studie- och yrkesvägledare förtjänar en god arbetsmiljö, att jobba inom skolan är och ska vara ett privilegium.

Det ska löna sig att utbilda sig, det är inte ett kall utan helt vanligt yrken. Det handlar inte om att lärare eller vägledare är magiska varelser som får jobbet gjort under vilka förhållanden som helst. Hur kan vi lösa problemen med kompetensförsörjning inom skolan om det inte är attraktivt att jobba inom skolan?

Efter att avtalet nu tecknats så är det som sagt kommunernas ansvar att se till att det åtföljs. På central nivå måste frågan om ett förstatligande av skolan genomföras, det är uppenbart att decentraliseringen inte har gynnat svensk skola. Hur kan vi annars garantera att ett centralt avtal följs och arbetas med likvärdigt på alla arbetsplatser?

Ett annat stort problem som måste drivas centralt är frågan om marknadsskolan. Hur kan det vara möjligt att pengar som ska gå till skolan, till lärarnas och vägledarnas löner, arbetsmiljö och förutsättningar tas ut som vinst?

Till dess att politiken tar sig i kragen och skolan blir statlig är det otroligt viktigt att vi visar på vår fackliga styrka lokalt och att studenter som kommer ut i skolans värld före eller efter examen ser det. Lärarna och studie- och yrkesvägledarnas arbetsmiljö och villkor är avgörande för skolans framtid. För den framtid och verklighet som studenterna sen ska komma möta och överleva.

Lina Hading,

ordförande Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening, LR Stud

Debatt

Låt inte grannen skugga tomten

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Ofta kan du komma överens med grannen om beskärning av skuggande träd och buskar, men enligt svensk lag bestämmer grannen om du ska få sol i din trädgård och på dina solceller. Vill grannen skugga din tomt med växtlighet, har grannen fria händer. Det spelar ingen roll vilken nytta grannen har av växtligheten. Lagstiftningen behöver därför förändras, så att störande växtlighet kan beskäras precis som i andra länder.

Skugga kan minska energiproduktion i solceller och kan göra att det inte ens är lönt att investera i solceller. Det är lite motsägelsefullt att staten stöder omställningen till grön energiproduktion med solceller, då det i samma ögonblick är tillåtet för grannen att omintetgöra den med skuggande växtlighet. Samtidigt som växtlighet saknar reglering, är byggande detaljreglerat, trots att barriäreffekterna kan bli desamma av växtlighet.

Villaägarnas Riksförbund har föreslagit regeringen att förtydliga lagstiftningen rörande träd och häckar på tomter, då 78 procent av förbundets medlemmar står bakom detta. Förslaget mynnade ut i ett uppdrag till Boverket att utreda frågan. Boverket sade i sin rapport år 2015 att det kan finnas skäl att precisera lagstiftningen om växtlighet. Men trots att sex år har gått, har inget hänt. Det är därför fortfarande lagligt att i det närmaste lägga grannens tomt i skugga.

När det gäller träd och häckar, finns det i Sverige en regel i plan och bygglagen om att tomter ska hållas i vårdat skick och skötas så att risken för olycksfall begränsas och ”betydande olägenheter” för omgivningen och för trafiken inte uppkommer. En småhusägare vars granne planterar en tujahäck eller annan skuggande växtlighet, hjälps dock inte av regeln. Domstolarna kommer i praktiken fram till att växtligheten kan orsaka olägenheter, men inte ”betydande olägenheter”. Då krävs det att den skuggande växtligheten lägger nästan hela tomten i skugga. Om grannen har någon nytta av växtligheten eller ej, spelar ingen roll. Det är därför tillåtet att i det närmaste valfri utsträckning skugga granntomter och solceller.

Länder som Danmark, Norge, Tyskland och England har däremot en växtlighetslagstiftning, som i högre grad än Sverige tillåter beskärning. I Danmark får exempelvis häckar inte överstiga två meter utan grannens samtycke om häcken inte står en bit in på den egna tomten. Häckar får inte heller bestå av buskar eller träd, som är giftiga eller sprider växtsjukdomar. I England finns möjlighet att begära att grannen ska klippa sin häck om den överstiger två meter och skuggar din tomt.

Det är angeläget att ändra lagstiftningen, så att beskärning av träd och buskar tillåts mer än i extremfall. När grannens nytta av träden och buskarna är liten i förhållande till den olägenhet som orsakas, känns det berättigat att möjliggöra beskärning. Regeringen behöver därför se till att reformera nuvarande regelverk, så att Sverige precis som andra länder får en fungerande lagstiftning för växtlighet på tomter.

Ulf Stenberg

Chefsjurist, Villaägarnas Riksförbund

Debatt

Stoppa mäns våld mot kvinnor och barn

A1GcvitqB5-Opt-tgLm3abUrWpE.jpg
Foto: Anders Wiklund/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det gångna året har synliggjort kvinnors våldsutsatthet i hemmet med en fördubbling av anmälningar av kvinnomisshandel enligt en artikel i Sydsvenskan tidigare i år. Om det sker i pandemins spår eller inte kan vi inte med säkerhet veta, men i tider som är extra prövande bör vi alla ställa oss frågan gällande vem som säkerställer att barnens trygghet och skydd alltid prioriteras och värnas.

Vi vet att bredvid många av de kvinnor som varje dag utsätts för våld av en man står ett eller flera barn. Barn som bevittnar att deras mamma blir slagen eller som själva bli slagna. Trots den lavinartade ökningen av anmälningar så är mäns våld mot kvinnor fortsatt ett av de brott med lägst anmälningsbenägenhet. Fall som mordet på 23-åriga Aisha i Kävlinge som misshandlades till döds av sin man i mars 2020 trots tidigare varningar och larm från grannar och skola är en smärtsam påminnelse om att mäns våld mot kvinnor är pågående, omfattande och livsfarligt. Aisha lämnade tre barn efter sig som för resten av sina liv måste leva med de förödande konsekvenserna av våldet. Aisha och hennes barn är långt ifrån de enda drabbade. Rädda Barnen ser med oro på såväl ökningen av anmälda brott som det stora mörkertal som inte kommer till myndigheternas kännedom. Mäns våld mot kvinnor definieras av Världshälsoorganisationen (WHO) som ett utbrett folkhälsoproblem. Att som barn bevittna våld mot en vuxen i sin närhet har visat sig vara lika stressfyllt och ge lika mycket symtom som att själv bli slagen. Att vara barn och våldsutsatt ökar risken för sämre skolresultat, sämre förmåga att utveckla goda relationer med andra barn och vuxna, oro, stress och psykisk ohälsa här och nu, men också för lång tid framöver. Samtidigt brister ofta det samhälleliga stödet och drabbade barn riskerar att gå miste om stöd och insatser från socialtjänst och barnpsykiatri.

Att ett barn blir utsatt för våld är ett misslyckande för vårt samhälle och ingenting vi någonsin kan acceptera. 2020 var året då barnets rättigheter skulle lyftas fram i ljuset och upp på dagordningen då Barnkonventionen äntligen blev lag i Sverige. För ett år sedan visste vi ännu inte vad som låg framför oss i form av alla de förändringar en pandemi har inneburit för vårt sätt att leva. Har svenska myndigheter verkligen kunnat skydda barns rättigheter tillräckligt under året som gått? Vi måste synliggöra alla de barn som lever i våldets vardag och som samhälle förstå det enorma lidande och kapade utvecklingsmöjligheter våldet medför för dessa barn. I det här fallet kan vi inte längre bara hålla i och hålla ut. I en turbulent tid präglad av nya förutsättningar och stor osäkerhet ställs högre krav på våra skyddsnät att värna de mest sårbara. Samhället måste fånga upp, skydda och stötta de barn som far illa till följd av våld, alltid men extra ihärdigt just nu. Annars kommer drabbade barn fortsätta betala ett allt för högt pris.

Mäns våld mot kvinnor och barn måste sättas på den politiska agendan med högsta prioritet på såväl nationell som kommunal och regional nivå. Rädda Barnen välkomnar att regeringen nu kommer med flera förslag i syfte att minska våldet. Ett av dessa är den mycket viktiga lagrådsremiss som föreslår att det ska bli straffbart att utsätta barn för att bevittna våld i hemmet, en fråga Rädda Barnen aktivt har drivit under flera års tid. Dock krävs det också andra förändringar för att få slut på våldet. Rädda Barnen kräver:

• Att våld mot barn erkänns som folkhälsoproblem som hela samhället har ett ansvar att eliminera.

• Att riksdagen röstar för lagrådsremissen om barnfridsbrott, att det ska bli straffbart att utsätta barn för att bevittna våld i nära relationer.

• Att mödravård, barnhälsovård, socialtjänst, barn- och ungdomspsykiatri och elevhälsa ställer rutinfrågor till barn om våld i hemmet.

• Att alla barn som drabbas av våld får ett samordnat och likvärdigt stöd utifrån barnets bästa.

• Att alla kommuner och regioner uppmärksammar, utreder och agerar på den kraftigt ökande anmälningsfrekvensen gällande våld mot kvinnor och barn.

Karin Sellberg

Ordförande Rädda Barnen Lokalförening Malmö

Lisbeth Lindeberg

Ordförande Rädda Barnen Distrikt Malmö

Bertil Åhnberg

Ordförande Rädda Barnen Distrikt Skåne

Debatt

Äggfabriken

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Under påskaftonskvällen kulminerar äggkonsumtionen, då beräknas det gå åt sex miljoner ägg i timmen i Sverige. Hönsen som värper äggen har olika liv beroende på om det är burhöns, frigående, eller ekologiska. Skillnaden i livsmiljö är stor, även mellan frigående höns och ekologiska.

Tänk 37 hönor på ett pingisbord. Så trångt får frigående höns hållas. Nio höns per kvadratmeter och ett liv utan att någonsin befinna dig under bar himmel, med solens strålar och vårvindens fläkt. För ekologiska höns är däremot utemiljö en förutsättning för certifiering. Hönorna som värper ekologiska ägg har krav på 50 procent mer plats per höna inomhus, och ytterligare fyra kvadratmeter per höna utomhus. Fodret hönsen får är ekologiskt vilket i sin tur värnar de utsatta bina och den biologiska mångfalden ute på åkrarna.

Sverige har ett djurskydd i absoluta världsklass. Att välja svenskt är att välja klokt. Samtidigt råder det inget tvivel om att livsmiljön ser väldigt olika ut mellan djur och djur även i Sverige. Miljöpartiet månar om djuren. Därför är valet av ekologiska ägg självklart för oss när stora offentliga aktörer, såsom Region Skåne, gör sin upphandling.

Tyvärr resonerar andra partier annorlunda. Sverigedemokraterna fick med sig Allianspartierna i att sänka ambitionerna för djurvälståndet. Strax innan påsk förra året beslutade Servicenämnden i Region Skåne att det nu är höns utan tillgång till utemiljö som ska värpa fram äggen som serveras inom verksamheten på till exempel sjukhusen.

Sen Moderaterna, Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna tog över styret i Region Skåne har ekologiska produkter fått stryka på foten i upphandling efter upphandling. Det är fel väg att gå i tider där larmrapporterna avlöser varandra om bi-död och utsatta ekosystem. Att allianspartierna tar armkrok med sverigedemokrater så att hönor inte längre får uppleva bar himmel över sina små hönskammar är sorgligt. Till påsken tänker vi lite extra på hönsen. Glada hönor kräver ett politiskt styre i regionen som bryr sig mer om djuren.

Angela Everbäck,

ledamot för Miljöpartiet i servicenämnden i Region Skåne.

Mätta Ivarsson,

gruppledare för Miljöpartiet i Region Skåne

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinopro.se

Sverige väljer att förlänga tillfälliga ändringen i spellagen

Casinopro.se I samband med den pågående pandemi som snabbt spred sig över världen, valde svenska Spelinspektionen att skärpa reglerna i den svenska spellagen. Sedan tidigare innebar denna bland annat att varje spelbolag endast får dela ut en bonus per licens, samtidigt som de ska ålägga spelarna att ställa in insättningsgränser innan de tillåts börja spela.

Varken bonusar eller insättningsgränser har tidigare haft ett maxtak, enligt bonussidan casinopro.se - något som kommit att ändras i och med den tillfälliga ändring som genomförts i spellagen från och med den 2 juli 2020.

Strikta regler i nya ändringen

Den tillfälliga ändringen i spellagen skulle i första hand gälla till och med den sista december 2020. Nu är det dock klart att svenska staten förlänger maxgränsen för casino bonusar.

I första hand har de valt att förlänga den tillfälliga spellagen i ytterligare sex månader - men det finns ingenting som säger att de inte kan komma att förlänga tidsgränsen ytterligare.

De nya reglerna som gäller i den tillfälliga spellagen är mycket strikta och syftar till att ingen spelare ska riskera att landa i ett spelmissbruk. Anledningen till detta är att det i och med pandemin var många svenskar som blev arbetslösa eller såg sin inkomst sjunka drastiskt.

Det fanns då en oro hos regeringen att detta skulle leda till ett ökat spelande - varför de kände att en tillfällig ändring i spellagen var nödvändigt.

De mest omtalade ändringarna i spellagen handlar om just bonusar och insättningsgränser. Som vi redan tagit upp, innebär den "vanliga" svenska spellagen att varje spelbolag endast får dela ut en bonus per spelare och licens. Inget maxtak finns för bonusen - men i och med ändringen i spellagen har ett bonustak på 100 kr införts.

Det innebär att inga bonusar med ett värde över 100 kr får delas ut - något som sätter de svenska spelbolagen i ett utsatt läge gällande konkurrens från utländska aktörer som inte har några sådana restriktioner.

Även insättningsgränserna har alltså fått se en ändring, och idag gäller en obligatorisk insättningsgräns på 5 000 kronor per spelare.

Bonusarnas villkor omformas

Att bonusarna fått ett maxtak om 100 kr har varit både bra och dåligt för oss spelare. Det är givetvis en tråkig nyhet för de spelare som är ute efter så höga bonusar som möjligt - samtidigt har bonusvillkoren hos många casinon blivit mer generösa gentemot spelarna.

Till exempel är det många casinon som valt att ta bort kravet på omsättning från sina bonusar - något som innebär att du alltså får behålla dina vinster direkt.

Omsättningsfria bonusar är väldigt populära, och innan den tillfälliga ändringen i spellagen var dessa mycket sällsynta.

Idag hittar vi bonusar utan omsättningskrav hos vart och vartannat casino - vilket vi naturligtvis tycker är kul!

Vilka casino bonusar är bäst nuförtiden?

Precis som vi varit inne på, är det många casinon som tvingats omforma sina bonusar - och flera av dessa har då valt att göra om bonusarna till sådana som är mer gynnande för spelarna. Vi menar då naturligtvis de omsättningsfria bonusarna - dessa är det bästa man som spelare kan hitta.

De enda bonusar som ligger i samma kategori är insättningsfria bonusar, men dessa kommer ofta med krav på omsättning.

Får vi välja tar vi en bonus utan omsättningskrav, alla dagar i veckan.

Några av de casinon som idag valt att lägga sina välkomstbonusar som bonusar utan krav på omsättning är bland annat Prank Casino, Klirr och Storspelare.

Är de lägre bonusarna här för att stanna?

Många spelare undrar om vi någonsin kommer återgå till "normalläge" gällande casinobonusar - och detta är en klart berättigad fråga. I och med att det ekonomiska rådande läget med stor sannolikhet kommer vara långvarigt, finns det en möjlighet att den svenska staten väljer att revidera spellagen så att de tillfälliga ändringarna istället blir permanenta.

Detta är dock ingenting som kommer ske i brådrasket - i första hand kommer istället ytterligare förlängningar troligen vara aktuella. Detta eftersom en ytterligare begränsning i den svenska spellagen skulle ha stora effekter, både för spelbolagen såväl som för samhällsekonomin.

Det innebär att det är många som skulle påverkas av en ändring i spellagen, varför en varig ändring först bör analyseras noggrant innan den genomförs. Å andra sidan har Ardalan Shekarabi visat sig vara väldigt på hugget under det gångna året - så ingenting är omöjligt.

Vad kan en permanent ändring av spellagen ge för konsekvenser?

Att det finns flera positiva aspekter av den tillfälliga ändringen i spellagen har vi redan varit inne på - till exempel har många casinon valt att ta bort sina omsättningskrav vilket blivit mycket uppskattat av spelarna.

Det finns dock även negativa sidor med en striktare spellag. Först och främst blir det en väldigt snedvriden konkurrens för svenska casinon gentemot utländska aktörer. Detta eftersom de senare inte alls behöver förhålla sig till den svenska spellagen - och därmed kan sätta vilka villkor de vill för sina spelare.

En ytterligare konsekvens av detta är att de svenska spelare som väljer att spela hos ett utländskt casino får ett kraftigt urholkat spelarskydd.

Det beror på att den svenska spellagen alltid har spelarnas bästa som grund, samtidigt som svenska spelare alltid kan få hjälp genom KO om de inte kommer överens med ett svenskt casino. Ett utländskt casino behöver inte förhålla sig till detta över huvud taget, och det är därmed upp till deras goda vilja om de vill komma överens med spelaren eller inte vid en konflikt.

Det ska heller inte stickas under stol med att en stor spelarövergång till utländska casinon kommer ge ett stort tapp i statskassan, då det är åtskilliga miljarder i skattepengar som kommer in från de svensklicensierade casinon som finns idag.

Debatt

Dra tillbaka LSS-utredningen

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Rättsosäkerhet, avsaknad av barnrättsperspektiv och en svällande statlig byråkrati träder fram i svaren från organisationer och myndigheter om LSS-utredningens förslag. Utredningen håller inte. Vi vill inte att förslagen används till annat än returpapper. Det skriver fyra liberaler.

LSS är en av de största frihetsreformer som införts i Sverige. Den ger människor med funktionsnedsättningar möjlighet att forma sitt eget liv och delta i samhället på sina villkor genom rätten till personlig assistent. Den förändrar livet för hela familjer. LSS ska handla om möjligheter, om friheten att leva sitt liv och bli sitt bästa jag, oavsett funktion.

Regeringen hävdar att kostnaderna för LSS steg för mycket och gav direktiv till Försäkringskassan att dämpa kostnadsutvecklingen. Redan när regeringens LSS-utredning lämnades över för två år sedan var kritiken massiv från oss liberaler. Även funktionsrättsrörelsen framförde starka invändningar. Mot mångas inrådan valde regeringen att skicka den på remiss. Remissvaren från tunga remissinstanser bekräftar nu det Liberalerna sa ända från början: utredningen håller inte och borde ha kastats i returtunnan.

Funktionsrättsrörelsen och branschens dom är fortsatt hård och de får nu sällskap av tunga instanser. Som exempel konstaterar Justitieombudsmannen beskt att betänkandet innehåller flera förslag till bestämmelser som inte lever upp till de krav som måste kunna ställas på tydlighet och förutsägbarhet.

Barnombudsmannen är med rätta mycket kritisk till att LSS-utredningens förslag till ny lagstiftning är svagare än barnkonventionen. Det är sorgligt att barnens rätt inte beaktats bättre.

Fusk och kriminalitet inom assistansområdet måste stoppas, men även här sågas utredningens förslag. Ekobrottsmyndigheten konstaterar helt frankt att förslagen inte duger.

Datainspektionen tillstyrker heller inte förslagen - det saknas nämligen en analys av hur de kan slå mot enskilda människors personliga integritet. Detta är minst sagt häpnadsväckande i ett förslag till sådan lag som innebär att medborgare tvingas lämna ut de mest privata delarna av sina liv för att få rätt till stöd. Förslagen rör en stor mängd integritetskänslig information och som medborgare måste vi kunna kräva att så viktiga utredningar som LSS-utredningen åtminstone uppfyller de grundläggande kraven.

Denna utredning duger helt enkelt inte. Den kommer inte att vara till hjälp för att återupprätta LSS, den personliga assistansen, människors frihet eller ett samhälle där alla kan bidra efter sin egen förmåga. Hela pappershögen behöver åka i returtunnan. Dra tillbaka den, regeringen.

Inger Tolsved Rosenkvist,

regionpolitiker i Skåne (L) och funkismamma

Bengt Eliasson,

funktionsrättspolitisk talesperson (L)

Lina Nordquist,

socialpolitisk talesperson (L)

Jan Myhrman,

ordf Funktionella liberaler

Debatt

Krångel och förseningar lamslår företag

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vaccineringen mot Covid19 skapar hopp om en värld där vi åter kan leva våra liv utan att förhålla oss till restriktioner och rädsla för smittspridning. Om den värld vi då kommer tillbaka till snabbt ska kunna återhämta sig måste jobb och företag som i grunden är livskraftiga räddas från att gå under.

Regeringen har under pandemins gång beslutat om flera olika stöd till näringslivet, stöd som varit avgörande för att undvika de värsta scenarierna för ekonomin. Men många av stöden når inte ut till företagen i tid, på grund av krångel och långa handläggningstider. Företag som permitterar personal tvingas nu vänta i månader på att få ersättning utbetald. Samtidigt ökar antalet konkurser och rekonstruktioner i de drabbade branscherna.

Det är en bisarr situation att företag tillåts gå omkull i väntan på stöd som de är berättigade till. Oklara regler, och svårigheter att få tydliga besked från Tillväxtverket, skapar därtill en osäker situation för många företagare. Skånska Dagbladet har i dagarna rapporterat om hur restaurang Julie i Malmö kämpar för att slippa återbetala permitteringsstöd på över 200 000 kronor, bland annat på grund av felaktiga besked från Tillväxtverket.

De är inte ensamma. I en undersökning som skickats ut till Svenskt Näringslivs företagarpanel svarade en fjärdedel av de skånska företag som korttidspermitterat att de är missnöjda med ansökningsprocessen. Var tredje svarade att de är missnöjda med tiden till utbetalning. Små fel, som att man glömt fylla i en rad i ansökningsblanketten eller att avstämningar kommit in enstaka dagar för sent, kan leda till avslag eller krav på full återbetalning. Detta trots att företagen i sak uppfyller alla krav för att få stöden. Det är varken rimligt eller skäligt.

Frustrationen är stor hos de företag som hör av sig till oss med berättelser om hur de försöker rätta till felaktigheter eller få förtydliganden från Tillväxtverket, men möts av långa svarstider och otydliga besked.

Problemet bottnar i flera grundläggande fel. Myndigheten har inte tidigare haft vanan att hantera den här typen av ansökningar i så pass stora volymer som nu har inkommit. Regeringen har inte heller gett dem de resurser som behövs eller sänt tillräckligt tydliga styrsignaler. Man har inte heller tydliggjort hur lagstiftningen ska tolkas i de fall där det varit uppenbart att det funnits ett sådant behov.

När en ny ansökningsperiod för korttidspermitteringarna nu öppnar upp har vi tryckt på för att det ska finnas system som varnar företagarna redan när de skickar in ansökan ifall någon del inte är komplett eller korrekt ifylld. Förhoppningsvis kan det minska antalet onödiga avslag. Att pengarna når ut till de företagarna som behöver det, och är berättigade till det, är avgörande. Och de behöver stöden nu, inte senare.

Carina Centrén,

regionchef Svenskt Näringsliv Skåne

Claes Sandvig,

regionansvarig Visita Södra

Debatt

Så kan EU-lag förvärra energikrisen i Skåne

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Den 11 mars meddelade energiminister Anders Ygeman (S) att han äntligen bemödar sig att försöka rädda det svenska energisystemet i EU:s pågående arbete med hållbarhetsklassning, den så kallade taxonomin. Men han missar att ta strid för de svenska elnäten, som också hotas av att ses som ohållbara. Det här leder till stora problem för den svenska elförsörjningen och kan i förlängningen försvåra för en lösning av Skånes effektbrist på lång sikt.

Sent ska syndaren vakna, brukar det heta. EU:s arbete med taxonomin har pågått sedan 2018, där man ska bestämma vad för olika verksamheter och vilken typ av produktion som ska klassas som hållbar. Här har EU dömt ut flera av Sveriges förnybara och fossilfria alternativ som ohållbara: enbart 14 procent av vårt energisystem skulle klassas som hållbart enligt regelverket. Ygeman har därför i elfte timmen, skrivit två brev till EU-kommissionen, i ett försök att försvara den svenska hotade vattenkraften och bioenergin. Att den svenska regeringen vaknar i frågan om EU:s taxonomi är visserligen välkommet och behövligt. Tyvärr, är det för lite och det är för sent. Energiministern missar att försvara elnätet, som också är hotat i EU-förslaget.

I Sverige råder redan kapacitetsbrist på el vissa tider på året. Värst är det i Skåne. Pågen har för ett tag sedan avbrutit en stor utbyggnad eftersom man inte kunde garantera att det fanns el tillgänglig. Malmö och andra storstäder har tvingats säga nej till företagsetableringar eftersom elen inte räckt till. Detta beror på att elnätet inte är tillräckligt utbyggt för att transportera el från norr till söder. Sverige behöver således bygga ut sitt elnät.

Utbyggnaden av Sveriges elnät är kritiskt för att kunna bygga ut förnybara energikällorna, elektrifiera transportsektorn och kunna ansluta fler företag som producerar ny grön teknik. Det nuvarande förslaget från EU-kommissionen ser dock inte all utbyggnad av elnät som hållbar. Om elnätet är hållbart eller inte beror på vad det är anslutet till och det kan inte elnätsföretagen påverka eftersom de har anslutningsplikt. Om någon aktör vill bli ansluten till elnätet så måste de ansluta, oavsett om det är vind-, kol-, eller vattenkraft.

Kort sagt kan EU-förslaget bli en våt filt över utbyggnaden av elnäten och kommer göra det svårare att få ekonomiskt stöd och bromsa viktiga investeringar. Sätts käppar i hjulet för utbyggnaden av elnäten förvärrar det energikrisen i Skåne.

Kravet i EU-kommissionens taxonomi riskerar att få omvänd effekt. För att kunna exportera mer förnybar el under perioderna vi har överskott till länder med smutsig el, som Polen, behöver vi bygga ut elnätet. Med det föreslagna kravet om hänsyn till utsläpp i de anläggningar som elnätet ansluts till kan en ny elkabel mellan Sverige och Polen bli klassad som ohållbar. Detta trots att den skulle möjliggöra mer export av grön el från Sverige till Polen. Elnätet straffas för sin förmåga att transportera el i båda riktningar, trots att det är en möjliggörare för en effektiv och renare elmarknad.

Även industrier som vill elektrifieras och använda mer el för att minska sina utsläpp skulle påverkas. Elnätsutbyggnaden till dessa skulle klassas som ohållbar, trots stora klimatvinster. Det påverkar i slutändan vår förmåga att producera fossilfritt stål, koldioxidneutral cement, nya drivmedel och andra produkter nödvändiga för omställningen.

Ygeman och regeringen får inte glömma bort elnäten i sin förhandling mot de andra medlemsländerna. EU måste erkänna elnäten som en viktig möjliggörande komponent för ökad elektrifiering och därmed minskade utsläpp. Att klassa elnätet som ohållbart är en orimlig hållning i ett läge när 73 procent av EU:s energi är fossil, och vi behöver mer el för att minska EU:s beroende av fossila bränslen.

Emma Wiesner, Europaparlamentariker (C)

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL