Opinion

Jämställda företag mer lönsamma

Opinion
Opinion

Andelen kvinnor i börsens ledningsgrupper har ökat med 67 procent mellan 2011–2020, vilket är glädjande. Samtidigt har bara ett av de 388 noterade bolagen på Stockholmsbörsen haft en jämställd ledningsgrupp: Investor. Bolaget har arbetat jämställt sedan 2011 och ligger därmed rejält före de andra. Lönsamheten har varit god. Kursutvecklingen blir generellt god för mer jämställda bolag, förutom när det gäller finanschef: där blir resultatet bäst om det är en kvinna på posten.

15 börsbolag har istället uteslutande män i ledningsgruppen. Amanda Lundeteg, vd på stiftelsen Allbright som årligen mäter jämställdheten på börsen, säger att man med fog kan undra om kvinnliga anställda verkligen har samma möjligheter att avancera inom bolag som inte har en enda kvinna i ledningsgruppen. Det gör i sin tur att man kan undra om de bolagen hittar de mest kvalificerade till posterna i ledningsgruppen, eller slentrianmässigt befordrar män.

I en sammanställning från slutet av 2020 kom en rad investmentbanker och analysföretag fram till att jämställda företag gått bäst på börsen. Undantaget var Nordea, som inte hittade bevis för det, men däremot fann att jämställda bolag hade mindre volatil avkastning, vilket påverkar värderingen av bolaget. Enligt banken Credit Suisse presterar bolag med mindre än 15 procent kvinnor på ledande positioner dessutom avgjort sämre på börsen.

Enligt banken Morgan Stanleys analytiker leder jämställdhet till ökad trivsel, bättre möjlighet att rekrytera talanger och ett bättre innovationsklimat.

Jämställdhet borde med andra ord vara rätt viktigt för potentiella investerare när de väljer vilka företag de lägger sina pengar på. Man kan dessutom ifrågasätta kompetensen inom företag som inte värnar jämställdhet i sin ledning, i styrelser och som målsättning, eftersom det alltså påverkar värdet på bolaget. Vill man vara lönsam ska man vara jämställd.

Opinion

Övergrepp på pojkar förtjänar full uppmärksamhet

Opinion
Opinion

Författaren Jonas Gardell varnar i en debattartikel för att sexuella övergrepp på pojkar är betydligt vanligare än man tror, men inte tas på allvar. Övergreppen ses enligt honom som isolerade händelser och inte som mäns våld mot kvinnor och flickor som ett samhällsproblem.

Det är regissören Staffan Hildebrands bekännelser om att han utnyttjat pojkar som hoppats på filmroller eller uppmärksamhet från en vuxen och övergrepp inom svensk ishockey som gör frågan aktuell och Gardell menar att han under åratal försökt uppmärksamma att pojkar utsätts för övergrepp i större skala än man tror.

Han hänvisar till Jesper Fundberg, etnolog och lektor vid Malmö universitet, som menar på att det är vanligare att pojkar och män utsätts för övergrepp av vuxna inom idrotten än flickor och kvinnor. Fundberg hänvisar i sin tur till en doktorsavhandling av Susanne Johansson, som visar att drygt 5 procent av alla aktiva inom idrotten har blivit utsatta för sexuella övergrepp, en mycket obehaglig siffra.

Gardell berättar om att han som femtonåring utnyttjats sexuellt av en gift rektor. När han i vuxen ålder konfronterade honom ska rektorn ha framhållit att han han haft sex med yngre pojkar än så och det var helt frivilligt från deras sida. En av pojkarna var tolv år. Gardells rektor föreföll låtsas för sig själv att ett barn kan ha frivilligt sex med en vuxen man utan att fara illa psykiskt. Kanske är det så gärningsmännen rättfärdigar övergreppen.

Jonas Gardell påpekar att övergrepp på pojkar överraskande nog sorteras in under den svenska strategin för mäns våld mot kvinnor, vilket bidrar till att osynliggöra problemet. För att få överblick över hur många pojkar utsätts för övergrepp inom idrott eller kultur måste den här gruppen kartläggas separat. Endast så kan man få reda på om det är ett stort strukturellt problem. ”Vuxenvärlden vet kort sagt inte hur man ska bemöta en våldtagen pojke” skriver Gardell. Den slarviga kategoriseringen styrker den tesen.

Opinion

Inte glastaket som

Opinion
Opinion

Har svensk politik haft ett glastak som varit svårare att tränga igenom än våra nordiska grannländer? Rent siffermässigt kan det se ut så. Övriga Norden har haft sexton kvinnor på regeringschefsstolen innan det blev Magdalena Andersson som fick kliva upp på den. Ändå sågs länge Sverige som det land som nått längst i jämställdhet.

Gro Harlem Brundtland i Norge var den kvinna som först i de nordiska länderna blev statsminister. Men sedan har det varit en rad som Erna Solheim i Norge, Anneli Jäätteenmäki och Sandra Marin i Finland och Helle Thorning-Schmidt i Danmark och numera Mette Frederiksen i vårt södra grannland för att nämna några.

Men att det dröjt så länge innan Sverige fick sin första kvinnliga statsminister berodde på annat än ett glastak även om det kan ha funnits gubbiga attityder bland en del män i partierna. Anna Greta Leijon hade med stor sannolikhet fått efterträda Olof Palme om han inte mördats och man snabbt tvingades improvisera med Ingvar Carlsson som statsminister. Centerns Karin Söder var beredd axla en sådan roll om partiet hade behållit den starka ställningen under 1970-talet. Mona Sahlin snubblade på egna tillkortakommanden. Anna Lindh var en rätt given efterträdare till Göran Persson om hon inte hade mördats. Och Anna Kinberg Batra hade troligen blivit en utmärkt statsminister om de politiska vindarna varit mer gynnsamma för henne. Annie Lööf har också statsministerkvaliteter men Alliansen har tyvärr begått harakiri som blockerat partiets tillväxt.

Lars J Eriksson

Opinion

Lärare måste kunna undervisa för att sätta betyg

Opinion
Opinion

Man får som lärare inte skrika på, förolämpa eller svära åt skolelever, det är givet. Det har väckt uppmärksamhet att en lärare på Neptuniskolan i Malmö kallat en stökig klass för ”fucking djävla femåringar”. Så får man givetvis inte uttrycka sig.

Läraren har sagt upp sig efter att klippet lagts upp i sociala medier. Huruvida det är lämpligt kan diskuteras. Det finns en fara i att använda uthängning på sociala medier som en utpressningsmetod för att styra lärare i den riktning man vill. Det är lite förvånande att föräldrarna inte ser problemet med det, även om det är begripligt att de inte tyckte om att någon svor åt deras barn.

Det framgår av historien att klassen bytt lärare i ämnet ett antal gånger och eleverna riskerar att bli utan betyg. Klassen ska enligt föräldrar vara ”störig”. Man kan undra hur ”störiga” elever har varit för att läraren ska bli så frustrerad att hen kallar dem femåringar. Att elever stör sönder lektioner handlar inte bara om att det är synd om de elever som vill lära sig något utan också att det blir svårt för läraren att sätta rättvisande betyg. Om elever skriker och kastar suddgummin istället för att göra något, vad ska läraren betygsätta? Det kan bli ett enormt stressmoment, eftersom föräldrarna då istället kan bli missnöjda för att barnet inte får betyg, eller får ett dåligt betyg. Hamnar underbetyget också på Facebook, knutet till lärarens namn?

Alla som jobbat inom skolvärlden vet att föräldrar kan ha så höga krav på deras barns trivsel i skolan att det inverkar menligt på undervisningen. Krav på specialkost, att barnet kan få vara sen eller utebli från lektioner utan konsekvens eller att barnet inte ens vid extremt dåligt beteende ska bli tillrättavisad.

Lärarens beteende var förkastligt, men att hänga ut skolpersonal är ingen bra lösning på missnöje med undervisning. Man kan förvånas över att föräldrarnas oro inte handlar om att barnen skrämmer bort lärare och riskerar underbetyg. Det är ett lika påtagligt problem som ohyfsade lärare.

Opinion

Hot mot patientsäkerheten

Pågående operation
Foto: Bertil Ericson / TT
Opinion
Opinion

Matematiken går inte ihop: flera kirurgavdelningar på SUS har halv bemanning, trots att de har krav på sig att hålla alla platser öppna. Det framgår att sköterskorna jobbar ”mer än övertid”. Enhetscheferna larmar om att det är ohållbart och självklart är det det: man kan inte bete sig så som arbetsgivare.

Förr eller senare inträffar ett tillbud som följd av underbemanningen, med tanke på att detta enligt cheferna redan pågått länge. Man kan förutse försäkringarna om att man är mycket upprörd över det som skett och så får det inte gå till och så vidare och så vidare som då lär komma från den politiska ledningen. Det stämmer: så får det faktiskt inte gå till. Man måste alltså dra i nödbromsen innan något inträffar.

Det är välkommet att enhetscheferna pratar öppet om att tillståndet faktiskt hotar patientsäkerheten. Det gör de flesta fall av så svår underbemanning, även om det är standardförfarande att inte låtsas om det. Att säkerheten inte hotas är en slentrianformulering som tas till oavsett hur stor katastrof det är på den aktuella enheten. Om inte patientsäkerheten påverkades av bemanningen och hur utarbetad personalen är skulle den nuvarande underbemanningen istället vara standardbemanning. Om man klarade sig med fem sjuksköterskor (den bemanning som fann på ett pass där 20 skulle ha tjänstgjort) skulle det inte falla någon in att slösa pengar genom att anställa mer än det dubbla. Det finns ingen anledning att tro annat än att avdelningarna har den bemanning man har för att det behövs så många sköterskor för att allt ska fungera bra och patientsäkerheten ska kunna garanteras: man anställer inte extra personal för skojs skull.

Jargongen om att patientsäkerheten aldrig hotas som kommer från politiskt håll, eller från högre chefer är begriplig: man vill inte skapa panik. Men om man accepterar att det hotar säkerheten kan man motivera att ge verksamheten extra resurser, innan det sker en olycka.

Martina Jarminder

Opinion

Klokt beslut av kommunen att köpa Gyaskogen

Opinion
Opinion

Efter stort hemlighetsmakeri visar det sig att Gyaskogen i Steghag köps av Eslövs kommun, vilket borde glädja medborgarna som oroat sig för vad som skulle hända. Nu har kommunen möjlighet att skydda ett område med stora naturvärden och säkra tillgången till naturupplevelser för Eslövs- och Stehagsborna.

Det är dock inte bara fråga om att göra lokalbefolkningen nöjd: efter pandemin finns all orsak att tänka sig att en orts attraktivitet bland annat avgörs av god tillgång till grönområden och strövområden. Intresset för att vistas i skog och mark har ökat lavinartat. Att veta att orten man överväger att flytta till omges av tillgänglig natur lär bara bli viktigare för att attrahera nya invånare till kommunen.

De som i första hand gett sig ut mer i naturen under pandemin är personer som inte tidigare ägnat sig åt friluftsliv, men enligt forskning från Mittuniversitetet kommer att fortsätta även efter krisen. Man kan därför även tänka sig en folkhälsovinst av den ökade ivern för motion och det psykiska välmående som enligt brittisk forskning i överraskande hög grad skapas av skogsvistelse.

I fallet Gyaskogen var det begripligt att försäljningen väckte oro, eftersom det inte finns några alternativ till Gyaskogen på rimligt avstånd för den som vill ut i naturen. Kommunen visar genom köpet att man har god känsla för vad som skapar livskvalitet.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Opinion

Sökes: felfri politiker

STOCKHOLM 20211130Kung Carl XVI Gustaf och kronprinsessan Victoria tar emot statsminister Magdalena Andersson (S) och Sveriges nya regering för en skifteskonselj på Stockholms slott. Här i fokus Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister, Foto:Jonas Ekströmer /TT /kod 10030
Foto: Jonas Ekströmer/TT
Opinion
Opinion

Annika Strandhäll har skulder hos Kronofogden, vilket såklart inte är bra om man ska vara minister. Trots det har Magdalena Andersson fortsatt förtroende för Strandhäll, vilket ändå är rimligt. Det kan vara en svår balans mellan vad som är privat och vad som är offentligt för en politiker på en tung post, men om endast felfria personer kan sitta i regeringen eller få förtroendeposter kommer ingen att våga sig på att ta politiska uppdrag.

Därmed inte sagt att Strandhäll inte måste skärpa sig. Andersson ska ha uppmanat Strandhäll att styra upp sin ekonomi och om det inte sker eller hon inte lyckas hålla Kronofogden borta kan det vara aktuellt att diskutera hennes lämplighet, liksom om den slarvighet som lett till förfallna räkningar syns i andra områden. Gissningsvis missar Magdalena Andersson inte själv att betala räkningar som före detta finansminister, så kanske kan hon ge tips till Strandhäll om hur man får en ordnad ekonomi.

Avgångskrav måste inte ropas varje gång en politiker begår ett misstag. Om personer beter sig grovt oskickligt i arbetet är det en annan sak, men ett misstag i privatekonomin bör bara vara graverande nog för avgång om vederbörande är finansminister. Nyckelordet är privat: hade det rört sig om allmänna medel eller att pengarna lagts på något olagligt eller oetiskt hade det varit en annan sak.

Man kan jämföra det med när Jimmie Åkesson hade spelskulder: eftersom Åkesson inte försökte bli finansminister eller använda allmänna medel var det hans ensak om han ville lägga sina pengar på casinospel.

Även en folkvald bör få ha någon marginal för att göra misstag och det ska inte vara omöjligt att be om ursäkt, lova bättring och gå vidare.

Man kan hoppas att media inte försöker provocera fram Strandhälls avgång genom att öka trycket på Andersson att kasta ut Strandhäll.

Däremot innebär detta att Strandhäll bör granskas noga i sitt arbete, ifall det privatekonomiska slarvet övergår i jobbrelaterat slarv.

Opinion

Hörbymodellen och andra luddiga koncept

Opinion
Opinion

Hörby har efter år av turbulens med chefer som lämnar och underskott klubbat en budget från Sverigedemokraterna och Moderaterna som ska ge stora överskott. Den flyttar enligt presentationstexten fokus från traditionell budget till kostnad, genom att man ger nämnder större ekonomiskt ansvar. Nämnderna ska inte få någon budget, utan fokusera på att ha samma, eller lägre, kostnader som en viss angiven period, vilket har väckt invändningar från oppositionen.

Om detta är bra eller dåligt måste utvärderas efter en tid av tillämpning, men det är oklart hur stora skillnaderna är: att inte ha för höga kostnader är en generell prioritering i en kommun. Man ska såklart inte avfärda det utan att ha sett det i praktiken.

Eftersom SD-styrda kommuner inte funnits så länge är det intressant att läsa om vad Hörbys ledning hoppas uppnå med sin budget.

Bland annat beskriver de en ”Hörbymodell”. Prioriteringar är att fokusera på medborgarnas behov, bedriva en verksamhet som motsvarar lagens krav, arbeta kostnadseffektivt, höja kvaliteten och jobba långsiktigt. Med andra ord är Hörbymodellen att jobba ungefär som alla välfungerande kommuner. Inte så mycket ett koncept som god praxis i allmänhet.

Det finns en del vag SD-retorik, som att man vill främja traditionella och familjevänliga samhällsmiljöer. Det är svårt att identifiera några ”icke-traditionella” verksamheter i kommunen i nuläget, men det beror så klart på definitionen av traditionell.

Ledningen vill se ett ”rikt kulturliv”, vilket förhoppningsvis innebär att man inte ägnar sig åt krav på konventionell konst och censur av teaterföreställningar som partiet gör på andra ställen. Hörby museum ingår bevisligen inte i det rika kulturlivet eftersom det håller stängt ”tillsvidare” enligt kommunens hemsida.

Fokus på ett kollektivt ansvar för klimat och natur låter dock trevligt. Ledningen har rätt i att natursköna omgivningar är en ovärderlig tillgång.

Opinion

Beata hade aldrig en chans

Opinion
Opinion

Beata Ratzman, som dödades av sin make (som i skrivande stund förnekar mord, men erkänner att han orsakat hennes död) har påverkat många i trakterna kring Svedala, där hon hittades avliden.

Tyvärr är hon ännu en siffra i en flersiffrig kolumn. Fallet Beata följer samma mönster som många liknande med kvinnor som mördats av en närstående. De som försöker lämna sin partner löper betydligt större risk att skadas eller dödas än de gjorde tidigare i förhållandet. Så fort mannen får reda på att kvinnan försöker bryta sig fri hamnar hon i fara. Får hon då inte hjälp blir konsekvenserna ibland moderlösa barn.

Beata Ratzman hade ingen chans. Det är svårt för kvinnor i hennes situation att få hjälp av samhället. I synnerhet är kontaktförbud svårt att få, bevisbördan är tung. I omsorgen om männens integritet offras kvinnorna, ibland bokstavligen.

Kvinnojourer i Malmö vill se det danska systemet för att man hjälper kvinnor i fara även i Sverige: ge skydd först, ställ frågor sedan.

Argumentet mot att det ska bli lättare att få kontaktförbud är att det kan kränka mannens integritet om han blir utestängd från sitt eget hem. Sug på det: man riskerar att en kvinna blir mördad för att det kan finnas (inget tyder på att det missbrukas i länder med andra regler) en chans att någon eller några få män kränks annars. Det är ingen rimlig matematik.

Ett kvinnoliv kan inte vara mindre värt än en tidsbegränsad kränkning av integriteten i ett jämställt land som säger sig ha en feministisk regering. Skulle man gjort det lättare att få kontaktförbud och systemet mot förmodan utnyttjas kan man utvärdera och justera det som blivit fel.

Sverige kan antingen hävda att man bryr sig om kvinnors säkerhet och som kvinnojourerna föreslår göra det lättare att få skyddat boende och hjälp även under en utredningsfas, eller behålla de nuvarande systemet, som skickar signalen att kvinnor som Beata inte är värda att rädda.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL