Teaterföreställningar, biografer och andra konsertlokaler i Frankrike minskade generellt sin verksamhet med 30 procent under 2020, jämfört med året innan. Det visar siffror från en ny rapport av Unedic, som hanterar den franska arbetslöshetsförsäkringen, och som Le Monde nu rapporterar om.

Men pandemin har slagit olika hårt i branschen – föreställningar som hålls live har generellt minskat till 59 procent av 2019 års nivåer, medan inspelade evenemang ligger på 85 procent. Privata teatrar har i snitt halverat sin verksamhet.

Den minskade sysselsättningen i branschen har också lett till att lönerna sjunker. 45 procent av mottagarna av arbetslöshetsförsäkring fick 2020 en bruttolön på mindre än 5 500 kronor (500 euro) jämfört med nio procent år 2019. Den genomsnittliga lönen gick från ungefär 16 000 kronor (1 450 euro) 2019 till 10 000 kronor (910 euro) 2020, enligt Unedic.

För att hjälpa arbetslösa inom kulturvärlden har ett "vitt år" införts, som gör att de som stod utan engagemang 2020 ändå kan få ut pengar av arbetslöshetskassan. Men många står utan ersättning och Frankrikes kulturvärld har demonstrerat mot att pandemin slår orättvist hårt mot kultur- och nöjesbranschen. Bland annat har över 80 teatrar ockuperats i landet sedan början av mars.

Elin Swedenmark/TT

Jag är barnsligt förtjust i Maria Adolfssons Doggerlanddeckare. Övertygande och kärleksfullt har hon byggt sin fiktiva brittisk/skandinaviska ö-miljö och och gjort den till navet i en klassisk, välkomponerad och alltid spännande kriminalserie. Nya Springa eller dö (Wahlström & Widstrand) är seriens fjärde bok och inleds dramatiskt med att Doggerlands första pridefestival slutar i tragik när någon öppnar eld från ett hotellfönster och skjuter mot folk som samlats på uteserveringar i huvudstaden Dunkers hamnområdet.

Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby är höggravid och ska precis gå på ledighet men kan naturligtvis inte hålla sig borta från utredningen. Hon är inte nöjd med den bild av vem mördaren är och vad motivet är som snabbt kommer fram utan fortsätter envetet med helt egna spår. Tempot är härligt högt och det är många trådar att följa men Maria Adolfsson har fullständig kontroll och styr den här bladvändarintrigen med järnhand samtidigt som hon ger oss ytterligare glimtar av Doggerlands skiftande natur, geografi, traditioner och lagstiftning och ytterligare fördjupningar i huvudkaraktärernas liv.

Jag njuter av det här mästerliga deckarhantverket från första till sista sida och ger ett extra plus för en upplösning som tar ut känslo- och spänningssvängarna rejält utan att det blir för mycket. Och för en sistamening som antyder att det finns mycket mer kvar att berätta från Doggerland. En av årets bästa deckarläsningar så här långt.

Mord på kyrkogård

En pensionerad advokat hittas död, troligen mördad, vid sin hustrus grav på Säbyholms kyrkogård. Det här är upptakten till Knappt en droppe blod (Forum), andra delen i Carin Hjulströms serie med samlingsnamnet Säbyholms gröna fingrar där den före detta skådespelaren Siri Ehrensvärd som blivit plantskoleägare i Säbyholm tillsammans med brorsonen Anton står i centrum som nyfiken amatördetektiv. Naturligtvis har Siri vägarna förbi kyrkogården när advokaten hittas död och kan med tiden hjälpa den sympatiska lokalpolisen Olle Mattsson med utredningen.

Carin Hjulström, som själv bor i Säbyholm (som ligger på en halvö i Mälaren), blåser fint liv i det lilla samhället och sitt persongalleri och hittar en alldeles lagom småhumoristisk ton för att det här ska leva upp till omslagsepitetet cosy crime. Jag blir totalcharmad av den här världen där Siri och Anton på bästa och ganska ovana vis försöker driva plantskola, där den alkoholiserade men godhjärtade prästen vill genomföra en operakväll i kyrkan, där det nyinflyttade paret Fredrika och Jorun tycks ha en del hemligheter att dölja, där det finns en hel del kärlekstrassel och där det förutom ett ganska oblodigt mord också bjuds på en hel del andra brott.

Brittisk succé

Lika charmig som Knappt en droppe blod är den brittiska succén Torsdagsmordklubben (Albert Bonniers) av deckardebuterande tv-presentatören Richard Osman. Här roar sig fyra pensionärer på det lyxiga och lantligt belägna äldreboende Coopers Chase med att försöka lösa gamla brott i sin torsdagsmordklubb. När ett mord inträffar i deras närhet och verkar ha koppling till boendet är deras lycka gjord och naturligtvis ligger de steget före polisen under hela utredningen. Kanske blir det väl rörigt och väl enkla lösningar i slutet men vägen dit är minst sagt underhållande.

Artisterna Molly Hammar, Victor Leksell, Jireel och Jelassi kommer att delta i en digital "minigala" för barnrättsorganisationen Majblomman, som riktar sig till alla de unga som i år ska sälja välgörenhetsblomman.

Molly Hammar var en av dem som sålde blomman som barn, och säger i ett pressmeddelande: "Jag var ambassadör för Majblomman 2020 och det kändes självklart att ställa upp även i år".

För ett år sedan tvingade pandemin barnrättsorganisationen att ställa in försäljningen för första gången sedan starten 1907.

Minigalan sänds på Majblommans Youtubekanal den 15 april.