Nyamko Sabuni (L) har hotat lämna januariavtalet, om regeringen driver igenom förslaget att det ska bli lättare att få stanna i Sverige av särskilda skäl som inte är asylskäl. Det är förvånande eftersom det i januariavtalet slås fast att ”partierna är överens om att driva en ny humanitär skyddsgrund i den parlamentariska kommittén”.
För en utomstående verkar det mest vara ett svepskäl för L att komma ur januariavtalet. Men Sabuni borde se att partiet har nått framgång i många frågor som partiet länge prioriterat högt. Det mest tydliga exemplet är avskaffandet av värnskatten, vilket L aldrig kunde få Alliansregeringarna att föreslå.
Januariavtalet är egentligen en stor framgång för alla fyra partierna. Nyhetsmagasinet Fokus har gjort en ambitiös genomgång av januariavtalet och kommit fram till att det är ”starkare än sitt rykte”. De 73 punkterna i avtalet har av Fokus brutits ned till 142 sakpolitiska förslag, och enligt Fokus genomgång är 60 procent av avtalet redan efter två år genomfört eller på gång genom att utredningar är klara. Ytterligare 27 procent behandlas av utredningar eller myndigheter efter att tydliga uppdrag getts. Bara 14 procent av förslagen har ännu inte kommit någonstans. Så nog borde de fyra partierna som förhandlade fram de 73 punkterna vara nöjda så här långt.
Centerpartiet har fått igenom en reformering av Arbetsförmedlingen (även om en ohelig allians i riksdagen av M, SD och V förhalat reformen). Att las moderniseras genom ett avtal på arbetsmarknaden är också en stor C-framgång.
Det är också utredningsförslag om att underlätta strandnära byggande på landsbygden, starkare skydd för äganderätten i skogspolitiken och ökade insatser för jordbruket genom livsmedelsstrategin.
L har haft framgång inte bara med värnskatten utan också genom att en utredning tillsatts om vad förstatligande av skolan skulle innebära. L har stöd för förstatligandelinjen bara av V och SD så utredningen lär inte leda till några åtgärder, men den är en symboliskt viktig för L.
MP (och C) har nått framgångar inom klimatpolitiken som utökad reduktionsplikt (inblandning av förnybara bränslen) för bensin och diesel, plastskatt och skatt på avfallsförbränning liksom förstärkt bonus-malussystem för nya bilar.
S har mindre att glädjas åt, särskilt om det inte blir något av den utlovade familjeveckan.
Vad som framför allt saknas är den utlovade stora skattereformen. Det har inte ens tillsatts någon utredning. Också reformeringen av bostadspolitiken, särskilt hyressättningen, återstår, men där pågår utredningsarbete som kan leda till resultat under året – om inte Sabuni spräcker samarbetet.
Snabbtågsutbyggnaden är en punkt i avtalet, som Sabuni också är tveksam till – om inte även M ställer upp. Hon har liknande argument om migrationspolitiken, men ska M genom att vägra samarbeta få stoppa vad som överenskommits i januariavtalet blir det inte mycket kvar.
Fullföljs avtalet visar det på möjligheterna för partier med ganska olika ideologi att samarbeta konstruktivt med stor framgång. Tror Sabuni verkligen att hon kan få igenom mer liberal politik med ”illiberala” SD?
Yngve Sunesson
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN