I Glasriket har det tillverkats glas sedan 1700-talet och på sent 1800-tal fanns hela 77 glasbruk här. När konstnären Simon Gate 1919 började arbeta på Orrefors glasbruk blev det startskottet för det nu självklara samarbetet mellan glasformgivare och glasblåsare som gjort de småländska glasbruken så berömda.
Varumärket Orrefors lever kvar, men själva glasbruket är nedlagt och bara fyra av de klassiska hyttorna är i gång: Kosta, Skruf, Målerås och Bergdalahyttan. Alla med egen stil på sina breda kollektioner. Men nu startar allt fler små konstglashyttor, ofta av unga glasblåsare med högt ställda ambitioner. Orranäs glasbruk, Transjö och Mickejohans Konstglas är några små hyttor värda en omväg.
Älskar man glas får man sitt lystmäte här i trakerna – och det slutar lätt med att man köper hem några eleganta vinglas eller kanske till och med ett intrikat konstverk.
Men frågan är om inte ett glasföremål som man själv har blåst väcker de skönaste minnena när man rest hem? Med lite hjälp går det faktiskt att skapa något som för en amatör ser riktigt proffsigt ut. Vi testade Kosta Glascenter, där det kostar mellan 200 och 500 kronor, beroende på vad man vill blåsa. Men glasblåsning som egen aktivitet erbjuds på flera hyttor och blir man biten har Kosta Glascenter veckolånga nybörjar- och påbyggnadskurser.
Med två unga glasblåsare vid vår sida formar vi var sin skål och vas i färger som vi själva har valt, blåser i glaspipan för att se glaset växa, använder träformar och – läskigast av allt – formar glasmassan med bara ett tunt lager blött tidningspapper mellan den tusengradiga hettan och huden.
– Att bränna sig ibland ingår ju i jobbet som glasblåsare, säger Vera Einemo med glimten i ögat.
Hon och kollegan Else Drejø är de som hjälper oss denna dag. Traditionellt har glasblåsare varit män, men nu ser man allt fler kvinnor inom skrået.
– Jag jobbar en del som glaskonstnär och gör feministiska saker som tamponger i glas, säger Vera, innan hon förklarar hur jag med en rapp knackning på glaspipan ska få loss min nygjorda skål som nu ska in i en ugn för att svalna i ett dygn.
Nästa dag ser vi fler kvinnliga glasblåsare i arbete på Orranäs och fyndar utsökta glasfrukter som säljs inne i hyttan.
Vill man se utställningar med det bästa svenska konstglaset är Kosta Boda Art Gallery ett givet stopp. Ännu mer intressant är The Glass Factory, inrymt i en del av det som förr var Boda Glasbruk och kanske Sveriges främsta museum, vigt åt det inhemska konstglasets historia.
Strax intill Bergdalahyttan, känd för sina bruksföremål med blå bård, finns en av Glasrikets största överraskningar, det sparsamt marknadsförda Bergdala glastekniska museum, där entusiaster berättar om den industriella glastillverkningen, ställer ut fungerande maskiner från förr, förklarar hur gravering går till och visar att det romantiska skimmer som finns runt glasblåseriet inte riktigt stämmer – det är i själva verket en effektiv industri med högt arbetstempo.
Högt tempo uppvisar däremot inga av de 20 älgarna på Grönåsens älgpark, som lockar massor av tyska och danska turister. Det finns också många svenskar som inte har sett en älg i naturen, och som kommer hit för att uppleva det stora djuret. Tipset är att komma under tidig morgon eller sen eftermiddag då de är som mest aktiva. Mitt på dagen, när de vilar i skogsdungarna, kan de vara svåra att se.
Sedan 2018 har älgparken en konkurrent, eller kanske ett komplement, i Kosta safaripark. Man kan köra runt där med egen bil, men vi åker traktorsläp och förföljs hela tiden av en flock nyfikna vildsvin. Dovhjortarna spanar i skogsbrynet, men deras större släkting kronhjorten är lite skyggare. Parken har också söta mufflonfår, men då man avstått från älgar är skogens konung här den lilla flocken med mäktiga visenter.
I Nybro, i Glasrikets östra ände, finns en av världens bästa privatsamlingar med James Bond-prylar: svävare, minihelikopter, kläder mera från filmerna med allas vår favoritagent 007. Och en halvtimme norr om Kosta kan man få känna sig som om man själv var med i en actionfilm. Här ligger Little Rock Lake. Namnet låter som något amerikanskt, men detta är en helsvensk skogupplevelse, med hjärtat i maggropen. Den som törs far fram bland talltopparna i hög fart hängandes i vajer. Hela turen är fyra kilometer och Europas längsta zipline-anläggning. Zipline är en sorts linbana i vajer, ofta över hög höjd.
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN