Gunilla Wedding är kulturchef på Skånska Dagbladet, deckarexpert och medlem i Svenska Deckarakademin. Pernilla Ekdahl är kulturredaktör och kriminalreporter på Norra Skåne. Tillsammans nördar de ner sig i deckargenren i podcasten Deckardårarna som nu inleder sin andra säsong.

Tidigare avsnitt hittar du här

Den svenske skådespelaren är med i en kort scen i avsnittet ”Podcast news”, som läggs ut på Disney+ på onsdag. Han är road av uppmärksamheten kring den tecknade serien – och kanske en smula smickrad.

– Det är också en enorm ära, säger han.

Under de 32 säsongerna har mängder av kända artister, skådespelare, politiker och allmänna kändisar gästspelat i ”Simpsons”. Skarsgårds scen är mycket kort, han viftar med ett kontrakt som inte är påskrivet, och är sig definitivt inte lik. Men det är hans egen röst som hörs i avsnittet.

Huruvida han är den förste svensk som fått äran att vara med i ”Simpsons” är okänt. Däremot finns det en mängd Sverigereferenser i en rad avsnitt.

Stellan Skarsgård tar det just nu lugnt hemma innan det är dags för nya inspelningar.

– Vi startar med ”Dune 2” i juli. Och sedan framåt hösten är det dags för andra säsongen av Star wars-serien ”Andor”.

Den första säsongen spelades in i England när pandemin rasade som värst och tog därför mycket lång tid.

– Jag vet inte när de börjar sända den. Det dröjer nog, så att det inte tar alltför lång tid mellan säsong ett och säsong två.

Gunnar Rehlin/TT

Forster har produktioner som "Finding Neverland", "Flyga drake", "World War Z" och Bond-filmen "Quantum of solace" på meritlistan.

"När jag första gången läste boken, blev jag hänförd av tanken att vänskap har kraften att förändra en persons liv. Jag ser fram emot att skapa en film med så mycket humor och hjärta”, säger Marc Forster i ett pressmeddelande från SF Studios.

Filmen är baserad på Fredrik Backmans succéroman med samma namn. Komedin om kärlek och oväntade vänskaper har sålt mer än sju miljoner exemplar över hela världen och låg på New York Times bestsellerlista i 77 veckor i följd när den släpptes.

Romanen filmades av 2015 och är en av de mest sedda svenska biofilmerna genom tiderna med runt 1,7 miljoner biobesökare. Den som ska ta sig an Rolf Lassgårds paradroll som Ove är som tidigare meddelats Tom Hanks.

Den amerikanska versionen av filmen produceras av SF Studios. Producent är Fredrik Wikström Nicastro tillsammans med Rita Wilson och Playtone-ägarna Tom Hanks och Gary Goetzman.

Inspelningen kommer att påbörjas i år.

Yankovic är mest känd för sina humoristiska parodier på kända artisters låtar som "Eat it" (parodi på Michael Jacksons "Beat it") och "Like a surgeon" (parodi på Madonnas "Like a virgin").

– Jag är överlycklig över att Daniel Radcliffe kommer att gestalta mig i filmen och har inga som helst tvivel om att det här är den roll kommande generationer kommer att minnas honom för, säger Al Yankovic i en kommentar.

Enligt produktionsbolget Roku kommer filmen inte att hålla tillbaka "utan utforska alla aspekter av Yankovics liv", inklusive hans heta kändisförälskelser och berömda depraverade livsstil.

Yankovic är den mest sålda musikkomediartisten genom tiderna och femfaldigt Grammisbelönad. Han ber alltid om lov innan han gör sina parodier på kända artisters låtar och de flesta brukar bli glada och smickrade. Nirvana har bland annat sagt att de inte hade insett att de hade blivit kända förrän Weird Al gjorde parodi på deras musik.

Inspelningen av "Weird: The Al Yankovic story" börjar i Los Angeles i början av februari.

– När min senaste film "UHF" kom ut 1989 avlade jag ett högtidligt löfte till mina fans att jag skulle släppa en storfilm vart 33:e år, som ett urverk. Jag är väldigt glad över att kunna meddela att vi håller schemat, säger Yankovic.

Ku Klux Klan-huvor, kolsvarta dockor med grinande röda munnar, ett kvitto från försäljningen av en tolvårig slavpojke, en hotfull svart man med revolver som en måltavla till skjutbanor. I sin nya utställning "Infamous" lyfter den amerikanske fotokonstnären Andres Serrano fram sitt lands skamliga förflutna i ljuset med bilder av en serie föremål.

Utställningen har tidigare visats på Fotografiska i New York och på fredag kommer den till Stockholm. Den främsta anledningen till att Serrano vill visa upp föremålen är att de över huvud taget existerar, förklarar han.

– De finns och de är en del av historien. Det här är en särskild sorts skam. Det är rasism, och USA är fullt av det, säger han och fortsätter:

– Poängen är att många av de här föremålen var ämnade för konsumtion. De köptes varje dag i helt vanliga affärer. Det var inte som att det här var speciella saker som du behövde köpa i smyg.

Dyra föremål

Bildernas motiv är laddade med klara färger och liksom glödande ljus. Serrano samlar själv på kristna konstföremål, och i hans händer har många av de gamla rasistiska prylarna förvandlats till bildmässigt vackra och åtråvärda klenoder.

– Om jag kan hitta skönhet i dem så försöker jag det. Det är så jag brukar arbeta. Jag försöker att frambringa skönhet eller åtminstone en känsla av estetik, vare sig det handlar om döda människor i ett bårhus eller skjutvapen. Jag försöker uppskatta mina objekt och skapa konstverk utifrån min estetiska känsla, säger han.

Föremålen har han köpt på Ebay och hos andra auktionshus. Några av dem var mycket dyra, berättar han. Så vilka är det som utgör marknaden för den här sortens samlarobjekt? Säkert många rasister, men det finns också många svarta köpare, förklarar Serrano.

– Whoopi Goldberg sägs vara en samlare. Det är en blandning av olika sorters människor, på samma sätt som många objekt från Nazityskland köps av vissa judiska samlare, säger han.

Fotograferade Epstein

I utställningen finns också ett porträtt av Donald Trump, och ett av Jeffrey Epstein, som Serrano tog bara några månader före finansmannens död.

Han är noga med att poängtera att hans kontakter med den förmögne sexualförbrytaren inte sträckte sig längre än så.

– Jag hade porträttet och tänkte att det skulle passa in i en utställning som heter "Infamous" (ökänd). Jag besökte hans hus några gånger tillsammans med min fru och drack kaffe. Jag fanns inte med i hans lilla svarta adressbok och det visar att jag inte var en figur i hans kretsar, säger han.

"Infamous" blev klar före mordet på George Floyd och den våg av protester som svepte över USA och resten av världen efteråt. I likhet med utställningen har många inom Black lives matter-rörelsen velat göra upp med rasismens symboler.

– Det är en bra rörelse med många likheter med medborgarrättsrörelsen. Malcolm X och Svarta pantrarna utmålades också som skurkar och ansågs vara för våldsamma, men de var nödvändiga, säger han.

"Produkt av 60-talet"

Han ställer sig dock frågande till att gömma undan eller städa bort symbolerna. Fast det där kan vara en generationsfråga, tror han.

– Jag är en produkt av 60-talet, en era som är borta sedan länge förutom för oss som överlevde den. Vi var en del av en rörelse som strävade efter att revolutionera musik, konst, politik och ras. Det var många som dog på 60-talet för att ge oss många av de rättigheter som vi tar för givna nu.

Sedan Andres Serrano doppade ner ett litet krucifix i sitt eget kiss för verket "Piss Christ" 1987 är han van vid att bli utskälld, även om omvärlden kanske inte blir riktigt lika provocerad av hans konst längre. Han har hur som helst aldrig sett de ilskna reaktionerna som någon del av konsten.

– Det där är bara en biprodukt. Meningen med min konst är inte att få människor att göra sådant. Men den väcker känslor ibland. Oftast är det nog bra känslor, men människor som mår bra av mina bilder går inte ut och demonstrerar eller skriver på protestlistor, suckar han.

Björn Berglund/TT

I Svenska Filminstitutets nya riktlinjer för 2022 har regeringen strukit en formulering om att verksamheten ska "integrera ett jämställdhets-, mångfalds- och barnperspektiv."

Det får vara osagt om den tidigare formuleringen har bidragit till årets skörd av svenska filmer. Men det blir gott om mångfald, i form av queer-tematik och barnperspektiv i alla fall, i de 20 filmer som får premiär under våren.

Ett exempel är "Fördom & stolthet – en queer filmhistoria" av Eva Beling, som skildrar ett filmhistoriskt queer-perspektiv.

– I Sverige finns en fantastisk filmhistoria, som är queer, och det har varit ett roligt arbete att lyfta fram den, säger Eva Beling på en presentation i Filmhuset i Stockholm.

Hon har arbetat i sju år med filmen, som består av mycket arkivmaterial men också nygjorda intervjuer med skådespelare och filmskapare, som Stina Ekblad, Marie-Louise Ekman och Rikard Wolff.

Kände igen mormor

Kärlekshistorien "Nelly & Nadine" är den sista delen i Magnus Gerttens dokumentärtrilogi ("Hoppets hamn" och "Every face has a name") och utgår från arkivmaterial från april 1945, då koncentrationslägeröverlevare kom till Malmö.

Dokumentären handlar om två kvinnor som förälskar sig i varandra i koncentrationslägret Ravensbrück. Den enas barnbarn kontaktade Magnus Gertten efter en visning av "Every face has a name" i Paris, där hon kände igen sin mormor i arkivmaterialet.

– Jag fick den här historien i knäet och det är en plikt att berätta, säger Magnus Gertten på presentationen.

Inte mindre än två av Jenny Jägerfelds ungdomsböcker har filmatiserats. "Comedy queen" av Sanna Lenken handlar om den unga Sasha som vill få sin pappa att skratta igen efter moderns död. Dramakomedin "Så jävla easy going", som inviger Göteborgs filmfestival, handlar om 18-åriga Joannas jakt på adhd-medicin och den spirande förälskelsen i skolkompisen Audrey.

"Kitschig bögmelodram"

Fler queer-skildringar bjuds det på i filmatiseringen av Pija Lindenbaums barnbok "Lill-Zlatan och morbror Raring" med bland andra Simon J Berger, dokumentären "Gabi – mellan 8 och 13 år" som under fem års tid följer Gabi och hennes funderingar kring könsnormer samt "Magisterlekarna", en filmatisering av Kristofer Folkhammars roman.

– Jag hade inte trott att jag skulle göra en bögmelodram som min första film, säger regissören Ylva Forner på presentationen, och lägger till:

– Boken låtsas vara ytlig, stereotyp och kitschig och man blir ju provocerad. Men egentligen är den djupt mänsklig och det ville jag ge mig in i.

På den bredare delen av det svenska filmspektrat syns Mårten Klingbergs Vasaloppskomedi "Ur spår" med Fredrik Hallgren och Katia Winter samt Netflix-filmen "Svart krabba", en postapokalyptisk actionthriller med Noomi Rapace och David Dencik.

Miranda Sigander/TT

Den 4 augusti 1944 genomförde nazisterna en razzia i Amsterdam och hittade lägenheten där Anne Frank och hennes familj hade hållit sig gömda i två år. Anne Frank och hennes syster dog i tyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen året efter medan modern avrättades i Auschwitz. Den överlevande fadern, Otto Frank, såg senare till att publicera "Anne Franks dagbok" som blev ett viktigt vittnesmål om nazisternas brott.

Den kanadensiska författaren Rosemary Sullivan presenterar nu i sin bok "Så förråddes Anne Frank" en teori om hur familjen blev upptäckt. I boken, som ges ut även i svensk översättning, berättar Sullivan om den pensionerade FBI-utredaren Vince Pankoke som efter en egen utredning kommit fram till att familjen kan ha blivit angiven av en medlem i det judiska råd som nazisterna, precis som på andra platser, tvingade att hjälpa till med deportationerna till koncentrationslägren.

Ronald Leopold, vd för Anne Frank House i Amsterdam, säger dock till AFP att många frågor kvarstår att besvara:

– Man måste vara väldigt försiktig med att skriva in någon i historien som Anne Franks förrädare om man inte är 100 eller 200 procent säker.

Lördag 12 februari är det premiär för Gioacchino  Rossinis Barberaren i Sevilla på Malmö opera. På grund av de rådande restriktionerna är samtliga föreställningar redan fullbokade. På tisdagen meddelade Malmö opera att det nu också är möjligt att köpa streamingbiljetter till två av föreställningarna - 20 mars och 29 mars.

Uppsättningen är hämtad från operafestivalen i Glyndebourne och för regin står den engelska regissören Annabel Arden. Rollen som Greve Almalviva sjungs av den sydafrikanske tenoren Levy  Sekgapane, Rosina görs av den tysk-italienska mezzosopranen Theresa Krontahler och Figaro av den österrikiska barytonen Rafael Fingerlos.

Rosa Lee Hawkins, sångerska i 1960-talsgruppen The Dixie Cups, har avlidit i samband med en operation, uppger NME. Trion hade stora framgångar med låtar som "Chapel of love", "Iko iko" och "People say".

I gruppen ingick förutom Rosa Lee Hawkins även hennes storasyster Barbara Ann och kusin Joan Marie Johnson. Med "Chapel of love" lyckades de till och med peta ned Beatles "Love me do" från Billboardlistan 1964.

"Chapel of love" har gjorts i många coverversioner sedan dess, bland annat av Elton John och Bette Midler och förekommer i filmer som "Brudens far" och "Full metal jacket".

Rosa Lee Hawkins blev 76 år gammal.