Det sägs att det bästa sättet att lära känna sina medmänniskor är att gå till bords tillsammans med dem. Förmodligen är det riktigt.

Jag har genom åren haft förmånen att både få äta och dricka i sällskap med diverse storheter i jazzskrået. Första gången var redan nån gång i slutet av 50-talet, då jag på något märkligt sätt kom att dricka te tillsammans med trombonisten Jack Teagarden. Det hände sig i Oslo, och jag minns inte mycket av det mer än att jag var väldans imponerad och att jag, enligt en god vän, råkade spilla ut en del av mitt te i knät på den legendariske trombonisten. Högst genant!

Däremot minns jag mycket väl alla gånger jag var ute och åt med Duke Ellingtons smått legendariske basist Jimmy Woode Jr. Jimmy bodde under några år i början av 60-talet i Stockholm och brukade på den tiden då och då dyka upp tillsammans med Rune Öfwerman och Knud Jörgensen. Jimmy var en lysande musikant och berättare, som gärna delade med sig av minnen från tiden hos Ellington och som också avslöjade att han spelade med Charlie Parker 1953 på legendariska Storyville i Boston. Han berättade också – lite förvånande - att Duke var noga med att medlemmarna i hans orkester skulle vara noga med att sköta sin hälsa och helst även motionera lite grand. Och absolut ingen förtäring av starka drycker före en konsert. Den ende som var befriad från alla regler var Paul Gonsalves.

Jimmy var också en snobb. Att gå ut och äta utan att vara klädd i kavaj och slips var omöjligt. En gång när vi skulle gå ”på lokal” och äta tillsammans, kom han på att jag hade glömt slipsen. Raskt fiskade han fram en sidendito ur innerfickan och langade över, precis som om han hade räknat med att jag skulle komma ”oklädd”. Den slipsen bar jag sedan stolt under många år när jag skulle se lite anständig ut.

Den festligaste av mina bordskamrater genom åren var nog ändå Putte Wickman. Honom åt jag ofta tillsammans med, både i hans häftiga lägenhet i Gamla Stan i Stockholm och i Malmö. Så fort han kom ner till Skåne brukade han ringa och be mig leta upp nåt ställe som serverade amerikansk pannkaka med lönnsirap. Oftast gick det bra, men när vi skulle dinera tillsammans med Puttes gamle vän och trumslagare, mästerfotografen Georg Oddner, dög det förstås inte.

Vad vi åt den gången, på Savoy, kommer jag inte ihåg. Men jag minns att vi hade oerhört trevligt. Att höra Putte och Georg berätta historier, sanna och osanna, var en sann fröjd. Den gode Wickman var en minst lika duktig historieberättare som klarinettist. Och det säger sannerligen inte lite! Om ni stöter på mig någon gång på stan, så be mig gärna dra Puttes skröna om när hans blinde pianist Reinhold Svensson skulle köra turnébilen!

Flera minnen från matbordet utlovas i nästa jazzkrönika.

Keep swinging!

Det är dags för den fjärde deltävlingen av Melodifestivalen – och kritikerna är säkra på sin sak: förhandsfavoriterna The Mamas och Eric Saade går direkt till final.

– Favoriterna tycker jag har varit solklara varje vecka. Det var likadant första veckan med Danny Saucedo, andra veckan med Dotter och tredje veckan med Tusse. Eric Saade och The Mamas känns som att de ska vara i final, de andra är lite av trafikkoner, säger Markus Larsson.

"Sympatiröster"

Göteborgspostens Johan Lindqvist instämmer: Han tror också att de tidigare vinnarna tar sig till final.

– Saade, för att han har en bra låt och ett snyggt nummer, han går verkligen in för det här. Han har lyckats förut och kommer att lyckas igen, säger han.

Samtidigt tror Johan Lindqvist att The Mamas går vidare "på ren charm".

– De har en ganska skön låt, men folk har också ett gott öga till dem efter förra året när det blev som det blev. De får säkert en del sympatiröster, säger han, och syftar till att Eurovision Song Contest ställdes in till följd av pandemin.

"Är lite orolig"

Dagens Nyheters Kajsa Haidl säger att "det skulle vara oerhört förvånande" om någon annan gick till final. Trots det är hon kritisk till favoriternas nummer.

– Jag är lite orolig, jag tycker inte att Eric Saade fick till musikvideonumret och jag hoppas att det händer någonting mer med kläderna. Det är som att det inte riktigt klart. Men när det väl sätter sig så kommer det att sitta som en smäck, säger hon och fortsätter:

– The Mamas gör om sitt nummer från förra året, det är en sådan kraftig déjà vu. Att man inte vågar ta större risker är lite trist. Jag tror fortfarande att de går vidare till final, men jag tycker att de har gjort det lite väl enkelt för sig, säger Kajsa Haidl.

Sofia Sundström/TT