En stor trötthet kommer över mig när jag läser att den danska manliga deckarduon Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich skriver under den kvinnliga pseudonymen Anna Ekberg. Detta för att deras förlag inte uppskattade att de skrivit en bok som handlade mer om kärlek och relationer än tidigare. Den var ”feminint skriven”. Som vi alla vet har män inga känslor och kan inte uppleva kärlek. Den sista meningen var alltså ironisk. Självfallet har de känslor och självfallet funderar män på kärlek, så varför ska folk inte få läsa om det? Tvärtom skulle väl en känslosam vinkling kunna vara extra intressant om den kommer från manliga författare, eftersom det bryter mot stereotypen.
”Det provocerade oss att förlaget inte verkade gilla att vi som män hade skrivit om saker som kvinnor är mer intresserade av”, säger Anders Rønnow Klarlund till TT. Alltså föds Anna Eklund. Det för all del kul att deckargenren kommit att förknippas med kvinnliga författare och att en kvinnlig pseudonym i det här fallet säljer bättre. Motsatsen har varit vanligare, som att science fiction eller äventyrsbetonade böcker har skrivits under manlig eller könsneutral pseudonym, med J.K. Rowling som typexempel. Det är begripligt att de manliga författarna vill sälja sina böcker och läsarna är till stor del kvinnor.
Det är inget unikt litterärt fenomen: Felix Mendelsohns begåvade syster Fanny lät brodern publicera hennes musik som sin: ingen ville höra sådant som ett fruntimmer komponerat, men när de trodde atbrodern låg bakom lät musiken bra.
Jag har en viss förståelse för att man skriver under pseudonym för att man inte vill att ens identitet ska skymma innehållet i boken. En kvinna som skriver får finna sig i att hon anses skriva från ett ”kvinnligt perspektiv”, medan en manlig författare sällan diskuteras ur synvinkeln ”manligt skrivande”, utan får vara individ. En homosexuell persons alster blir ofrånkomligen ”queerlitteratur”. En författare av utländsk bakgrund anses skriva från invandrarperspektiv även om hen skriver om att handla på IKEA och titta på Bingolotto. Pseudonymen kan hålla läsaren i berättelsen och ta bort fokus på författaren och hens kön, bakgrund eller sexuella läggning.
Men hur kan ett bokförlag ogilla att män skriver om känslor och relationer 2020? Det är en extremt nedlåtande attityd till män.
Att man struntar i mäns känslor och sårbarhet leder till att de inte får tillgång till den psykvård de behöver när de mår dåligt. Folkhälsomyndighetens statistik visar att: ”under 2019 dog 1 269 personer av suicid (säkra) i Sverige. Av dessa var 873 män och 396 kvinnor.” Mer än dubbelt så många män, alltså.
Det kan tyckas som ett luddigt samband mellan deckarpseudonymer och mäns självmordsstatistik, men allt hänger ihop. Det är för att känslor ses som kvinnors domän som män antas ha fysiska och kvinnor psykiska problem när de söker hjälp från vården.
När män kan publicera böcker om känslor utan att någon dinosaurie säger att det är feminint blir världen ett bättre ställe. Som vi ser hos Folkhälsomyndigheten är det för vissa män en dödsorsak att inte få prata om känslor.
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN