När Folk och Försvar håller sin sedvanliga konferens digitalt, istället för på Sälens högfjällshotell med skidåkning på förmiddagarna, blir det inte samma spänstiga diskussioner som vanligt utan mer av upplästa tal och artiga frågor, inskickade eller från moderatorn. Det hindrar inte att det som sägs är både viktigt och intressant.
De senaste åren har det militära försvaret fått kraftigt ökade anslag för att åtminstone i någon mån återupprätta sin förmåga att stå emot militära angrepp. Den nedrustning, på gränsen till avrustning, som genomfördes på 1990-talet efter det kalla krigets avslutning, visade sig alltför optimistiskt när Rysslands president Putin började återupprusta och dessutom gick in militärt i andra länder - först Georgien, sedan Ukraina.
Det militära hotet finns utan tvekan kvar, och utrikesminister Ann Linde förklarade i sitt tal att väpnat angrepp på Sverige kan inte uteslutas. Det var en kontroversiell formulering för några år sedan, när hennes företrädare Margot Wallström fortfarande ville tona ned riskerna för militära angrepp.
Men är det militära hot som är mest aktuella? Klimatförändringarna är kanske det största säkerhetspolitiska hotet, trodde Ann Linde, och Försvarshögskolans rektor Robert Egnell gjorde en liknande analys. När torkan gör stora områden obeboeliga uppstår konflikter, och det skapar flyktingströmmar som direkt påverkar Europa.
Såväl tidigare utrikesministern Carl Bildt som Robert Egnell betonade att framtidens krigföring kan bli digital snarare än väpnad. Det handlar om att bryta viljan att föra en egen självständig politik mer än att ta kontroll över territorium, menade Bildt. Egnell betonade att kostnaden för att föra krig är oerhört stor, och ändå är det svårt för till och med supermakterna att erövra och behålla kontrollen över territorium, vilket krigen i Vietnam och Afghanistan visat.
Den digitala eran, som Bildt benämnde utvecklingen, med möjligheterna att föra cyberkrig, långdistansdödande med drönare och ai-teknologin, gör att det finns möjligheter att föra ett högteknologiskt krig på avstånd, utan direkt militära insatser, med kanske större effektivitet - beroende på vad som är målet.
Försvar mot cyberattacker och andra digitala angrepp tas bara i begränsad utsträckning upp i det senaste försvarsbeslutet. Bildt och Egnell var överens om att den aspekten måste få större uppmärksamhet och att ”teknikutvecklingen är viktigare än fler bataljoner”, som Bildt uttryckte det.
Det lär det knappast bli någon partipolitisk strid om. Det är det däremot numera om Nato. Riksdagsmajoritetens uttalande häromveckan att ”hålla Natooptionen öppen” i likhet med Finland tilltalar inte regeringen, som säger tvärnej till medlemskap.
En opinionsmätning som Dagens Nyheter presenterade på måndagen visar att det inte längre är lika klar majoritet mot medlemskap. Från att för fem år sedan ha varit över 50 procents motstånd mot medlemskap är nu bara en dryg tredjedel emot. Men förespråkarna har inte blivit fler. De har länge varit runt en tredjedel. Istället är det de tveksamma som ökat i antal.
Det förvånar inte, både eftersom flera partier nu driver frågan om att bli medlem och för att regeringen gjort upp med såväl Nato som flera Natoländer om samarbete, så att alliansfriheten verkligen kan ifrågasättas.
Å andra sidan blir kanske Natomedlemskap mindre intressant när det är digitala hot som är allvarligast.
Yngve Sunesson
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN