Debatt

Förenkla för nya företag

org-eea8fb72-21cc-45d8-ac08-07444a151ce4.jpg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vad kostar det att starta ett företag hos er? Vet inte, svarar kommunen.

När ett företag funderar på att etablera sig i en viss kommun behövs tydliga förutsättningar och en mängd information innan spaden kan sättas i jorden. Till exempel behöver företagaren veta hur stora kostnaderna för alla tillstånd beräknas bli och hur lång tid det tar att få dem klara. Det är lättare sagt än gjort.

Bara en tredjedel av kommunerna säger sig nämligen kunna lämna ett besked om totalkostnaderna vid företagens första kontakt med kommunen, eller åtminstone innan ansökningshandlingarna skickas in. Dessutom lämnar 36 procent av kommunerna besked först efter särskild förfrågan - eller bara genom utskick av fakturorna.

Detta blev tydligt i vår undersökning som publicerades i rapporten ”Villkor för nyetablering – Tillämpning, service och myndighetsutövning”. Rapporten är den femte av fem uppföljande rapporter om regeltillämpning på kommunal nivå och redogör för hur kommunerna har svarat på Näringslivets Regelnämnds NNR enkät om villkoren för en nyetablering.

Utifrån vår undersökning är det tydligt att taxorna för anmälningar och tillstånd är alltför krångliga. Bara 56 procent av kommunerna kan lämna besked om hur långt tid det förväntas ta att handlägga alla tillstånd som behövs vid första kontakten med kommunen - eller åtminstone innan ansökningshandlingarna skickas in. Hos 14 procent av de svarande kommunerna lämnas besked bara vid särskild förfrågan, eller inte alls – svaret kommer först med tillstånden.

Det är ett stort beslut för en företagare att etablera en ny verksamhet. Att då inte ens kunna ta reda på hur lång tid det kommer ta eller vad det kommer kosta riskerar att skrämma bort nya verksamheter från kommunen.

Det finns dock lösningar som skulle gynna både företagare och kommun. Om kommunerna exempelvis inrättade en servicegaranti vore det enklare för båda parter att kunna förutse hur lång tid en tillståndsprocess tar. Vidare kan taxorna göras enklare och mer transparenta, så att företagaren enkelt kan se vad som ingår.

Redan idag jobbar många kommuner på att bli bättre. Antalet kommuner där företagen kan följa åtminstone en typ av ärende på nätet har ökat från 21 till 40 procent sedan förra undersökningen 2016. Samtidigt kan det av svaren på vår undersökning uppfattas som att vissa kommuner inte ser något behov av att utveckla sin service. Även om varje regel i sig kan ha en god anledning riskerar den totala regelbördan att bli en företagare övermäktig. Därför är det viktigt att varje enskild myndighetsåtgärd är så effektiv och proportionerlig som möjligt.

Goda förutsättningar för nyetableringar och förändringar av verksamheter är just nu viktigare än någonsin. I skuggan av pandemin är det många som kämpar. Men en dag kommer ekonomin att ljusna igen, och då måste kommunerna göra det möjligt att starta eller växla upp företagens verksamhet igen. Därför är det just nu extra viktigt att kommunerna sätter en minskning av regelkrånglet högt på dagordningen.

Andrea Femrell, VD Näringslivets Regelnämnd NNR

August Liljeqvist, sakkunnig och rapportförfattare, Näringslivets Regelnämnd NNR

Debatt

100 miljoner till film i Sverige

Svensk filminspelning
Foto: Gunnar Lundmark/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Idag presenterar den socialdemokratiskt ledda regeringen en expansiv återstartsbudget för Sveriges kulturliv. Hela 1,8 miljarder ska främja kulturen och förbättra förutsättningarna för konst- och kulturskapare efter kanske den tuffaste kris som kulturlivet någonsin stått inför.

I och med detta inför vi flera stimulansåtgärder för att bland annat främja filmproduktionen i Sverige vilket kommer att gynna inte minst Film i Skåne.

Den snabba digitaliseringen och ett växande antal streamingtjänster har gett ett rejält uppsving för tv-serier och film. Filmbranschen är en central del av de kulturella och kreativa näringarna i Sverige som ger positiva effekter för såväl regional utveckling som global konkurrens.

Sverige är ett starkt film- och serieproduktionsland med avancerad utbildning för regissörer, producenter, manusförfattare, skådespelare och tekniker. Därför är det illavarslande att branschen haft en så svag utveckling sett till antalet sysselsatta under de senaste åren. Anledningen är helt enkelt att det har saknats tillräckliga stimulansåtgärder i Sverige.

Produktionsrabatter är ett av de starkaste konkurrensmedlen för att behålla svensk film i Sverige och locka till sig inspelningar av internationella produktioner. En produktionsrabatt innebär att film- och teveproduktioner kan få skattereduktioner eller ekonomisk kompensation för sina kostnader inom ett specifikt land. I stort sett alla länder inom EU och EES, förutom Sverige, Danmark, Luxemburg och Liechtenstein, har infört produktionsrabatter vid olika filmproduktioner.

Det är uppenbart att Sverige går miste om inspelningar så länge vi inte kan konkurrera på lika villkor som övriga länder inom EU. Situationen är svår på grund av olika satsningar i resten av Europa, i kombination med att vi har höga löner och priser jämfört med många andra länder.

De länder som infört produktionsrabatter har fått samhällsekonomiska vinster som överstigit de inledande kostnaderna – och filmproduktionerna har dessutom haft positiv inverkan på regional och nationell tillväxt, innovationskraft, export och besöksnäring. De bidrar med andra ord till både lokal sysselsättning och internationellt utbyte mellan länder.

Därför är det med stor glädje som vi nu kan presentera att filmproduktionsrabatter blir verklighet i Sverige i och med vår budget. 100 miljoner ska årligen avsättas för ökad filmproduktion och sysselsättning. Sveriges kreativa kapacitet ska tas tillvara genom förbättrade konkurrensvillkor för filmproduktioner. Nu är det äntligen dags för fler filmproduktioner i Sverige, med nya jobb och mer framtidstro i flera regioner. Så tar vi Sverige framåt, tillsammans.

Lawen Redar,

kulturpolitisk talesperson (S)

Lars Mejern Larsson,

ledamot Kulturutskottet (S)

Pyry Nemi,

ordförande (S) EU-nämnden

Gunilla Carlsson,

vice ordförande i Nordiska rådets svenska delegation (S)

Debatt

100 år av kvinnlig rösträtt

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I september för 100 år sedan gick kvinnor för första gången till valurnorna. Det var när andrakammarvalet 1921 inleddes och Fyrstadskretsen (Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lund) skulle välja 230 ledamöter. Valet pågick 10 september – 26 september och det var första gången som kvinnor fick rösta med allmän och lika rätt som män. Andelen röstberättigade ökade från 20,4 procent valet 1920 till 54,5 procent valet 1921.

Sedan liberalen Kerstin Hesselgren röstades in i riksdagens första kammare och Socialdemokraterna Nelly Thüring och Agda Östlund, samt liberalen Elisabeth Tamm och de konservativas Berta Wellin röstade in i riksdagens andrakammare har det tillkommit nya partier. Gamla partier har bytt namn och andelen kvinnor på valda förtroendeuppdrag har ökat stadigt. Men fortfarande måste arbetet för jämställdhet ske på alla fronter.

Istället för genuspedagogik, kvotering av bolagsstyrelser och tvångsdelad föräldraförsäkring med mera, fokuserar Kristdemokraterna på hur vi ska få ner de höga sjukskrivningstalen bland kvinnor, på våldet mot kvinnor, trygghet på gator och torg, svårigheten att kombinera karriär och familjeliv och på brister i förlossningsvård och kvinnosjukvård. Vi bryr oss om kvinnor i utsatta områden vars liv begränsas av hedersstrukturer, kvinnors låga pensioner och oron över de alltför stora barngrupperna i förskolan.

Vår syn på människan och hennes relationer förutsätter att mannen och kvinnan är jämställda. Där jämställdheten är svag, är även människovärdet det. När det finns stora orättvisor mellan könen omöjliggörs det relationsbygge som behövs mellan människor för vi ska kunna utvecklas till ansvarstagande och goda medborgare i ett samhälle som håller ihop. Kristdemokraterna har förändrat jämställdhetsdebatten i Sverige på senare år. Vi har visat att jämställdhet inte behöver handla om den akademiska och ekonomiska elitens frågor. För de flesta kvinnor handlar jämställdhet om att få god vård även vid åkommor som bara drabbar kvinnor, om rättvisa pensioner, om att få känna sig trygg både utomhus och i hemmet.

Den vänsterfeminism vi vant oss vid i Sverige sedan 1990-talet är ofta elitistisk och nedlåtande. Istället för att ställa rättmätiga krav på hur samhället ska fungera för kvinnor, handlar den om hur enskilda kvinnor ska anpassa sig efter krav som ställs ovanifrån. Bland våra politiska motståndare är det mer populärt att verka för utopiska projekt där målet är en matematisk jämställdhet, eller att upplösa könsidentiteten.

Kristdemokraterna vill möjliggöra mer frihet för kvinnor här och nu och för det krävs en ny jämställdhetspolitik. Det krävs en annan syn på balans mellan arbete och familj och mer valfrihet och flexibilitet. En sådan samhällsförändring sker inte över en natt utan för det behövs välfärdsreformer. Detta kan bara ske stegvis. Några viktiga första steg är att reformera kvinnosjukvården, underlätta för att kombinera familjeliv och arbetsliv, stärka kvinnors ekonomi och stoppa våld mot kvinnor och hedersförtryck.

Kristdemokraterna är en röst för verklighetens kvinnor. Våra förslag handlar om hur vi kan göra kvinnors liv - våra liv - lite lättare att leva.

Arvet från rösträttsreformerna på 1900-talet måste ständigt förvaltas och utvecklas. Vi ska vara stolta över historien och de framsteg vi gjort, men vi måste också utgå från 2020-talets utmaningar och problem. Det behövs en ny feminism och där har Kristdemokraterna en viktig roll att fylla.

Aase Jönsson (KD),

ordförande för KD-K Skåne och 2:e vice förbundsordförande för KD-K

Birgitta Södertun (KD),

partiavdelningens ordförande Helsingborg och regionpolitiker.

Agneta Lindskog (KD),

Kommunfullmäktigeledamot Lund

Stina Brännström Johansen (KD),

vice partiavdelningsordförande i Malmö

Amanda Hellborg (KD),

Landskrona och 2:e vice ordförande för Kristdemokratiska Ungdomsförbundet i Skåne.

Debatt

Valet i kyrkan

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Naturligtvis får även de politiska partierna ställa upp som nomineringsgrupper i kyrkovalet. I deras led finns troende och välvilliga kandidater. Problemet är att partierna saknar en konstruktiv kyrkopolitik. De talar väl om folkkyrkan men deras iver till centralisering och likformighet är destruktiv.

Tre tecken på kris i Svenska kyrkans församlingar

1. Deltagandet i gudstjänster har sjunkit radikalt de senaste decennierna. För femtio år sedan var ännu antalet besök vid söndagens huvudgudstjänster fler än 10 miljoner. Idag är det ca 3,5 miljoner.

2. Den kristna undervisningen är på många håll nästan obefintlig och efterfrågas inte längre av bredare grupper. Det är nu 100 år sedan (1919) den allmänna undervisningen i troslära upphörde i skolan. Det är sedan dess kyrkans eget ansvar.

3. Sverige har tusentals väl underhållna kyrkor. Det är en stor glädje. Men många har gjorts ”övertaliga” genom att gudstjänster inte längre firas i dem.

Det behövs en ny kyrkopolitik för att bevara Svenska kyrkan som en folkkyrka. Det räcker inte med att lyfta fram symbolfrågor eller allmänna politiska ställningstaganden.

Svenska kyrkan är fortsatt en välkänd samhällsinstitution som vore kyrkan ännu en statlig myndighet. Kyrkobyggnaderna är kulturhistoriska smycken. Förmögenheten är betydande. Men är detta en garanti för att vara en folkkyrka?

Församlingarna är ofta i långt sämre skick än kyrkobyggnaderna. Församlingarna har blivit allt färre med allt större territoriellt ansvar och allt färre medlemmar. Sedan år 2000 har antalet församlingar minskat med mer än 1000 stycken. Söndagens förkunnelse tas emot endast av några få procent av folket.

En kyrka behöver naturligtvis inte vara en folkkyrka. En levande kyrka förblir ett ljus som lyser i mörkret även i en öde trakt men om att Svenska kyrkan skall bevara sin ställning som folkkyrka krävs en ny kyrkopolitik. Det är ett ansvar för alla kyrkomedlemmar. Ett första steg är att deltaga i kyrkovalet och därmed ta ställning i de praktiska frågor som måste avgöras av dem som blir valda.

1. Församlingarna måste ses som den primära nivån inte som ”lokalkontor” för en central myndighet. Det är i församlingarna mötet sker.

Ge församlingsprästerna ett tydligt ansvar för att väcka intresse och skapa delaktighet. Skärp stiftens ansvar för stöd av förkunnelse, diakoni och undervisning. Återgå till huvudprincipen att varje kyrka där huvudgudstjänst firas bör ha en präst som kan lära känna sin församling och ha ett eget församlingsråd. Engagemang och delaktighet uppstår endast lokalt. Endast en lokalt levande kyrka bevarar sin folkliga ställning och väcker respekt i samhället och i dess ledning.

2. Ge därför prästerna en bättre utbildning. Ställ höga krav på de akademiska studierna i teologi men även i andra ämnen som gör prästen förtrogen med filosofiska och kulturella strömningar. Lyssna till prästkandidaternas kritik och genomför en fullständig omprövning av utbildningen vid kyrkans utbildningsinstitut. Församlingsprästens självkänsla och auktoritet vilar på förmågan att nå fram till människor.

3. Öka antalet gudstjänster. Människors ”livspussel” är idag mer komplicerat än för femtio år sedan. Det måste finnas fler alternativ när man kan deltaga i gudstjänst, samtal och gemenskap. Undvik låsta kyrkor som är ett obehagligt tecken på kyrkans reträtt. Se värdet även av gudstjänster med ett fåtal deltagare. Överge inte landsbygden och de mindre orterna. Kyrkoåret bjuder på en spännande rytm och en variation som den borgerliga kalendern saknar. Delaktighet i kyrkolivet är ett erbjudande om självständig identitet.

4. För undervisning krävs ämnesutbildade lärare. Ge präster bättre utbildning i pedagogik och ge kyrkliga pedagoger en bättre fackutbildning. Inrätta kyrkliga skolor. Inte kyrkliga friskolor som konkurrerar med det allmänna skolväsendet utan ”kyrkskolor” för frivillig kristendomsundervisning riktad till barn, ungdomar och vuxna. Skapa nya katedralskolor i varje stift som en gemensam resurs för vidareutbildning. En intresseväckande undervisning är en nödvändighet för en folkkyrka.

5. Satsa på ideella medarbetare. Med början på 1970-talet har antalet anställda i lokal kyrklig tjänst ökat märkbart. Utvecklingen vänder nu. Församlingarnas arbete kan inte längre utföras endast av anställda. Vi står nu inför ett val: Att fortsatt basera församlingsarbetet på endast anställda eller att åter låta ideella medarbetare dela ansvaret. Väljer vi den första vägen kommer vi att få se allt förre och geografiskt större församlingar med allt svagare folklig förankring. Endast den senare vägen kan bevara en folkkyrka med bred förankring.

Lund den 10 september

Nils Gårder

Kandidat i kyrkovalet för Partipolitiskt Obundna i Svenska Kyrkan (POSK)

Debatt

100 år av rösträtt

Högtidstal av Ellen Key.
Foto: Pressens Bild
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Vi S-kvinnor vill se ett fullt ut jämställt och jämlikt samhälle. I september är det exakt 100 år sedan 1921 då både män och kvinnor för första gången kunde gå till valurnorna tillsammans och rösta till det som då var både riksdagens första och andra kammare. Det var det första demokratiska valet med allmän och lika rösträtt. Men att det skulle ske just där och då var långt ifrån självklart. Tvärt om var det ett hårt arbete som krävdes för att möjliggöra rösträttsbesluten inte minst från många S-kvinnor, alla rösträttskvinnorna och rösträttsföreträdarna fick möta ett massivt motstånd under många år innan besluten steg för steg kunde fattas.

Vi behöver därför påminnas om de som gick före, de som år efter år kämpade för kvinnors demokratiska rättighet att också delta fullt ut i politiska val. Rösträtten var inte något som gavs till kvinnor, det krävdes ett långt och hårt arbete. Så har det också varit vidare under historien och är fortfarande än idag, varje steg för ökad jämställdhet har krävt ett hårt arbete och mött stort motstånd. Det är vi S-kvinnor och Socialdemokrater som genom historien gått i täten för de stora reformerna för jämställdhet allt från utbyggnad av barnomsorg till den nyligen införda samtyckeslagen. Den S-ledda regeringen tog också så sent som under förra mandatperioden fram en nationell strategi för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det är ett arbete som fortsätter tills varje kvinna är trygg, inte minst utifrån de 40 punkter för att bekämpa mäns våld mot kvinnor som regeringen presenterade innan sommaren.

Idag, 100 år senare är Sverige ett av världens mest jämställda länder. Men detta till trots, är vi långt ifrån jämställda. Kvinnor och män har långt ifrån samma rättigheter och möjligheter. Vi ser det på arbetsmarknaden, inte minst när det gäller lön och arbetsmiljö. Kvinnor är de som har sämst villkor på dagens arbetsmarknad. Vi ser det i representation på ledande positioner inom politiken, varvade listor är inte en självklarhet. Vi ser också ojämställdheten när det gäller att ta ansvar för det obetalda hemarbetet, inte minst när det gäller uttag av föräldraförsäkring och att stanna hemma med vård av sjukt barn. Vi ser det tydligt i det våld som sker mot kvinnor, Våldet ser ut på olika sätt och finns i hela samhället. Varje år mördas kvinnor enbart på grund av att de är kvinnor. Våldet mot kvinnor är den yttersta konsekvensen av det ojämställda samhället. Det är helt oacceptabelt. Vi kan aldrig luta oss tillbaka och sluta arbeta för jämställdhet!

Nästa år är det val igen, det finns då möjlighet att igen välja en Socialdemokratiskt ledd feministisk regering som kan fortsätta prioritera jämställdheten. Vi S-kvinnor har organiserat kvinnor i arbetarrörelsen sedan innan rösträttens införande och arbetar då som nu med att vi ska nå jämställdhet i hela samhället. Så här 100 år efter rösträttens införande är det hög tid att på riktigt nå ett jämställt samhälle fullt ut, kvinnor och män måste ges samma rättigheter och möjligheter. Det går att förändra, det har historien lärt oss. Nu är det upp till oss att göra vad som krävs!

Elin Gustafsson,

distriktsordförande S-kvinnor Skåne

Carina Nilsson,

kretsordförande S-kvinnor Malmö

Olga K Roos,

klubbordförande S-kvinnor KARL Malmö

Anna Ingers,

klubbordförande S-kvinnor Helsingborg

Susanne Jönsson,

klubbordförande S-kvinnor Ängelholm

My Lilja,

klubbordförande S-kvinnor Lund

Kim Grahn,

klubbordförande S-kvinnor Ystad

Kristina Saunders,

klubbordförande S-kvinnor Staffanstorp

Veronica Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Trelleborg

Karin Andersson,

klubbordförande S-kvinnor Kävlinge

Maria Wharton Stjärnskog,

klubbordförande S-kvinnor Skurup

Sabina Månsson Hultgren,

klubbordförande S-kvinnor Kristianstad-Åhus

Inga-Lill Bjartén,

klubbordförande S-kvinnor Österlen

Tina Löfström,

klubbordförande S-kvinnor Eslöv

Gudrun Svensson,

klubbordförande S-kvinnor Lomma

Carin Larsson,

klubbordförande S-kvinnor Karolina Malmö

Debatt

Ta avgift för tolkning

Debatt
debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Svenska språket är nyckeln till att bli en del av det svenska samhället. Tillgång till tolk måste finnas när man är nyanländ och inte hunnit lära sig språket, men vi anser dock att det är en skyldighet att lära sig språket i det land man har valt att bosätta sig i.

Språktolkning är en mycket kostsam post för Region Skåne. Under 2019 uppgick de samlade kostnaderna till över 150 miljoner kronor. Förmedlingen av språktolkning är upphandlad, och under sex månader under 2020 uppgick ersättningen till leverantören till 55 miljoner kronor. Med 2019 års siffror vid minnet har vi dock svårt att se att den summan kommer stå sig.

Region Skåne har redan idag en stor mängd åtgärder man tar ut avgifter för. Vi anser därför att det inte är omöjligt att ta ut avgifter för språktolktjänster. Region Skåne tar ut avgifter för en stor del av hälso- och sjukvården med stöd av hälso- och sjukvårdslagens 17:e kapitel. Vi anser att hälso- och sjukvårdslagen ger utrymme för att ta ut avgifter för språktolkning. Då rätten till sjukvård får lov att avgiftsbeläggas, bör det inte finnas några legala hinder för att avgiftsbelägga rätten till tolk.

Incitamenten att lära sig svenska ordentligt är låga när man hela livet kan få kostnadsfri tolk vid varje givet tillfälle. Om ansvaret för tolkkostnader istället belastade den enskilde efter de första åren i landet skulle fler lära sig svenska fortare. Det är rimligt att vi inför ett krav där man efter en viss tids boende i Sverige bekostar sin egen språktolk. Avgiften skall dock kunna efterskänkas i de fall tolkbehov finns på grund av att man av ålder, funktionsnedsättning eller medicinska skäl saknar förmåga att lära sig det svenska språket eller har tappat sina språkkunskaper. Personer vars hemspråk är ett av Sveriges fem minoritetsspråk finska, jiddisch, meänkieli, romska och samiska ska undantas från dessa språktolksavgifter.

Rätten till tolk ska fortsatt vara grundläggande, men med rättigheter kommer också skyldigheter. En nödvändig förutsättning för att flertalet nyanlända skall ha en realistisk förutsättning att kunna försörja sig och undvika att hamna i utanförskapsområde är att personen i fråga lär sig svenska.

I alla kontakter med sjukvården erbjuds gratis språktolk. Detta stimulerar inte till att lära sig svenska, som är så viktigt för att bli både anställningsbar och ta del av samhället i stort. Sverigedemokraterna menar att med detta incitament skulle motivationen till att lära sig svenska språket öka.

Marlen Ottesen (SD)

Regionråd

Camilla Wifralius (SD)

Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Mattias Kristiansson (SD)

Ledamot Hälso- och sjukvårdsnämnden

Anneli Eskilandersson (SD)

Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

Jacqueline Maly (SD)

Ledamot Hälso- och sjukvårdsnämnden

Patrik Ohlsson (SD)

Ersättare Hälso- och sjukvårdsnämnden

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Privatlån.com

Allt du behöver veta om företagslån 2021

Privatlån.com Det kan finnas flera olika anledningar till att man kan behöva ansöka om ett företagslån. Det kan handla om allt från att du vill ta ditt företag till nästa nivå av tillväxt till att du vill kunna finansiera renoveringar och andra liknande saker. I denna artikel ska vi ta oss en närmare titt på just företagslån och allt du behöver veta om de.

Så fungerar ett företagslån

Ett företagslån fungerar i mångt och mycket på samma sätt som ett vanligt privatlån. Skillnaden är den att du ansöker om ett lån för ditt företag i stället för att ansöka om ett lån för dig som privatperson. Företagslån finns tillgängliga oavsett vilken typ av företag som du har. Du kan alltså ansöka om ett sådant oavsett om du har en enskild firma, ett aktiebolag eller ett handelsbolag.

Företagslån med säkerhet

Precis som när det gäller vanliga privatlån brukar man skilja på företagslån med säkerhet och sådana utan säkerhet. Ett företagslån med säkerhet innebär att du måste lämna något i säkerhet som långivaren kan ta från dig om du inte klarar av att betala tillbaka pengarna så som det är tänkt. När det gäller privatlån brukar detta röra sig om saker som en bostad eller en bil, men när det gäller företagslån kan det i stället handla om att du använder dig av en borgenär eller en företagsinteckning. Oavsett vilket tar långivaren en mindre ekonomisk risk genom att ge dig ett företagslån med säkerhet än vad de gör när de ger dig ett lån utan säkerhet. Skulle du inte klara av att betala tillbaka pengarna kan långivaren nämligen ta det som du lämnat i säkerhet från dig. Detta kanske kan låta som en nackdel, men faktum att långivaren tar en mindre risk innebär i sin tur att de kan erbjuda dig flera andra fördelar. För det första kan du med lån med säkerhet ofta låna större belopp när det gäller företagslån än vad som är fallet när det kommer till lån utan säkerhet. Faktum att långivaren tar en mindre ekonomisk risk innebär även att de kan erbjuda dig en lägre ränta när det kommer till lån med säkerhet. Detta vinner du och ditt företag förstås mycket på eftersom det då blir billigare för dig att låna pengar.

Företagslån utan säkerhet

Alternativet till att ta ett företagslån med säkerhet är att ta ett utan säkerhet. Precis som namnet antyder behöver du inte lämna något i säkerhet när det kommer till ett sådant lån. Detta är förstås en stor fördel eftersom du då inte tar en lika stor risk när du lånar pengar som du gör när det kommer till ett lån med säkerhet. Nackdelen är dock den att långivaren tar en större ekonomisk risk genom att ge dig ett lån utan säkerhet. Detta får du därför kompensera för på två olika sätt. Dels har du i de flesta fall inte möjligheten att ta lån på lika stora belopp när det rör sig om lån utan säkerhet. Dessutom brukar sådana lån i de allra flesta fall ha en betydligt högre ränta än vad lån med säkerhet har. Har du möjligheten att lämna något i säkerhet när du ska låna pengar å ditt företags räkning kan det därför vara värt att göra det.

Vad krävs för att kunna få ett företagslån beviljat?

Vad krävs då för att kunna få ett företagslån beviljat? Detta är dels något som kan variera beroende på vilken långivare du vänder dig till, dels vilken typ av företag du har och hur länge det har varit verksamt. Rör det sig till exempel om ett helt nystartat företag kan kraven vara hårdare än vad som är fallet med ett företag som redan varit verksamt under ett par år och som går med vinst. Det handlar helt enkelt om att långivaren vill kunna vara så säker som möjligt på att du och ditt företag verkligen kommer att ha råd att betala tillbaka lånet. Av förklarliga skäl kan de känna sig mer säkra på att du ska kunna göra detta om du har ett företag som redan varit verksamt under ett par år och som går med vinst än vad som är fallet när det kommer till ett helt nystartat företag.

Det hela beror också på om det rör sig om ett företagslån med eller utan säkerhet. Rör det sig om ett företagslån med säkerhet kommer du att behöva någon form av tillgång som du kan lämna i säkerhet. Detta kan till exempel röra sig om ditt företags egendom eller din utrustning och så vidare.

Du som har ett helt nystartat företag, eller som behöver låna pengar för att kunna starta upp ett, kommer av förklarliga skäl stöta på hårdare krav. Eftersom långivaren i detta fall inte har något bevis på att du redan går med vinst och kommer klara av att betala tillbaka lånet kommer du behöva försäkra denne om att du kommer kunna göra det på andra sätt. Detta kan bland annat handla om att du kommer behöva förse långivaren med en noggrann beskrivning av din affärsplan. Långivaren behöver då i sin tur avgöra ifall din affärsplan är gångbar eller inte och om ifall de tror att du kommer att kunna betala tillbaka lånet så som det är tänkt eller inte.

Vill du låna ett mindre belopp?

Är du ute efter att låna ett mindre belopp pengar till ditt företag? Då kommer du i de flesta fall att behöva vända dig till en annan typ av långivare än de traditionella bankerna. Dessa brukar i många fall nämligen bara ge dig lån på större belopp. Generellt sett kan man säga att om du ska låna mellan 5000–100 000 kr så kommer du att behöva vända dig till en annan typ av långivare än en bank. Detta är dock förstås något som kan variera från bank till bank.

Undvik de vanliga fallgroparna

Det finns en mängd misstag som det är vanligt att företag gör när de ska ansöka om ett lån. En av dessa är att de inte läser igenom lånevillkoren tillräckligt noga. Se därför alltid till att göra detta så att du inte råkar ut för några otrevliga överraskningar när du väl har accepterat ett låneerbjudande. Det är också viktigt att du fokuserar på den effektiva räntan och inte bara den nominella. Den effektiva räntan inkluderar nämligen både den nominella räntan samt eventuella övriga avgifter som kan tillkomma till ditt lån. Genom att fokusera på den effektiva räntan får du alltså en helhetsbild över hur mycket det kommer att kosta dig att låna pengar medan den nominella räntan bara förser dig med en delvis bild. Det är också viktigt att du väljer att lån som passar ditt företag så bra som möjligt samt satsar på en långivare som du känner dig trygg med.

Debatt

Skolan är samhällets mittpunkt

Årskurs 6 i Limhamn
Foto: Alexander Olivera/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Skolan är kommunernas största verksamhet och kärnan i det lokala samhället. Det går inte att prata om skolans styrning utan att samtidigt prata om demokrati och hur vårt samhälle hänger ihop.

Nu är utredningen om skolans huvudmannaskap igång. Den har fått uppgiften att ta ett stort och genomgripande grepp om skolans styrning och ledning. Inget arbete kunde vara viktigare. Alla vi som arbetar med skolans utveckling vill se en skola där eleverna lyckas bättre och där likvärdigheten mellan klassrum, skolor och olika huvudmän ökar.

Vi har stort förtroende för att utredaren Thomas Persson. Han har gedigen erfarenhet av skolan, och kommer inte ducka för de svåra frågorna. Flera områden har dock lämnats utanför utredarens uppdrag, däribland förskolan och vuxenutbildningen.

Om styrningen av skolan skulle förändras innebär det att skolans personal får byta arbetsgivare. Men utredningens uppdrag handlar enbart om de offentligt drivna skolorna. Detta trots att en förändrad styrning naturligtvis påverkar alla som arbetar i skolan oavsett huvudman.

Skolan är en av kommunernas största verksamheter och förändringar i ansvaret mellan kommunerna och staten skulle påverka mycket mer än skolans kärnverksamhet. Det påverkar möjligheten att se hela barnets situation. Det krävs många saker för att ett barn ska lyckas i livet, både i skolan och utanför. Det finns idag en röd tråd genom kommunens verksamheter – från förskolan, till grundskolan och vidare till gymnasieskolan. Här finns också socialtjänsten och kultur och fritid. Vad händer när den största komponenten bryts ut? Och vad händer med kommunerna när 45 procent av den verksamhet man ansvarar för försvinner?

På det sättet handlar utredningen om skolans styrning också om vilken roll skolan spelar i samhället. Skolan mitt i byn, som det sammanhållande kittet i samhället. Men om besluten flyttas så att de som bor i byn inte kan påverka, vad händer med skolan? Och vad händer med byn? Med förtroendet för samhället? Hur kan medborgarna nå de som fattar besluten? När ett förändrat huvudmannaskap för skolan analyseras och förslag på en annan styrning diskuteras kan vi inte titta isolerat på skolan och dess byggnad. Det måste föras en diskussion om vad konsekvenserna blir för samhället och vårt demokratiska system.

Vi anser att utredningen bör få tilläggsdirektiv för att också titta på konsekvenserna av en förändrad styrning av skolan för vuxenutbildningen, förskolan och socialtjänsten, och för att se hur den lokala demokratin och medborgarnas möjlighet till inflytande påverkas. Frågor om demokrati och det lokala samhällets utveckling är för viktiga för att glömmas bort. Konsekvenserna kan bli stora, inte bara för barn och elever utan för hela samhället.

Mats Gerdau,

ordförande i SKRs beredning för utbildningsfrågor

Kenneth Handberg,

vice ordförande i SKRs beredning för utbildningsfrågor

Debatt

Stärk kvinnors ekonomiska frihet

Camilla Osterman med kompis
Foto: Torbjörn Wester/Arkiv
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Under våren stod frågor om mäns våld mot kvinnor högt upp på den politiska agendan. Under våren och sommaren har fler tragiska fall rapporterats i media. Många kvinnor tvingas stanna i en våldsam relation för att de inte har råd att lämna den. Centerkvinnorna vill lyfta den ekonomiska friheten som en förutsättning för självständighet – och frihet.

Kärnan i att stoppa våldet är att värna kvinnors frihet och okränkbara människovärde. Ingen ska utsättas för våld i ett fritt land. Att våldet sker innanför hemmets väggar, där man ska vara som allra tryggast, är en enorm inskränkning av både individens trygghet och frihet.

Centerkvinnornas engagemang för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor är starkt. Centerkvinnor arbetar runt om landet, på alla nivåer, för att en förändring ska ske. Kvinnor ska aldrig klandras eller straffas för att de befinner sig i en våldsam relation och målet är att ingen kvinna ska behöva drabbas. Tyvärr är alltför många kvinnor utsatta och då krävs stöd från samhället.

Ett av flera viktiga mål bör vara att stärka kvinnans ekonomiska ställning.

Centerkvinnorna vill inrätta ett så kallat frigörelsestöd, som innebär att kvinnor med knappa ekonomiska resurser i en utsatt situation ska kunna söka ett stöd som möjliggör för henne att lämna relationen.

Vi vill att kommuner satsar på en bostadsgaranti för utsatta kvinnor. Idag finns det kvinnor som återvänder till sitt gamla boende där förövaren bor kvar eftersom de inte har råd eller för att det är för lång kö för att hitta ett eget boende.

Centerkvinnorna vill se arbetsmarknadspolitiska åtgärder som riktas till de kvinnor som står längst från arbetsmarknaden. Särskilda satsningar måste initieras och högre krav behöver ställas på SFI. Kvinnor som inte etablerar sig i samhället riskerar i större utsträckning att falla mellan stolarna.

Fler satsningar på arbetsmarknaden behövs också för kvinnor som är etablerade, så att löner och sedermera pensioner kan höjas.

Ytterligare en åtgärd Centerkvinnorna vill se för att stärka kvinnors ekonomiska frihet är att underlätta för det privata sparandet genom att sänka skatten på sparande. Att ha ett eget sparkapital är en trygghet som fler behöver.

Med en satsning på kvinnors ekonomiska frihet stärks möjligheten för kvinnor att leva självständiga liv. Det är inte lösningen på problemet att män slår, men kan vara en väg till frihet för våldsutsatta kvinnor.

Sofia Jarl

Förbundsordförande Centerkvinnorna

Camilla Osterman,

ordförande Athena Centerkvinnor, Blentarp

Ulrika Axelsson,

Sjöbo

Helene Öhman,

Staffanstorp

Elisabeth Håkansson,

Ystad

Debatt

Nolltolerans mot rasism

All kompetens ska räknas.
Foto: Claudio Bresciani/TT
Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I DN:s granskning framkom att det finns strukturell rasism inom vården även i Region Skåne. Centerpartiet reagerar starkt på detta och vill se en förändring i dagens riktlinjer till att även inkludera rasism och diskriminering från patienter riktad mot anställda och tydliga implementeringsrutiner för att säkerställa att dessa ärenden hanteras på rätt sätt.

Det är självklart att det ska råda nolltolerans mot diskriminering inom Region Skånes verksamhet. Att en läkare ska nekas ge vård till en patient på grund av etnisk tillhörighet är skamligt. Än värre är det att arbetsgivarna tillåter det ske och tillgodoser patientens krav på behandling av läkare baserat på etnisk tillhörighet.

Att jobba med patienter i nära vård är krävande nog som det är, och här har vi som arbetsgivare ansvaret att se till att personalen har rätt stöd för att kunna känna att de har organisationen bakom sig samt har rätt verktyg och resurser för att kunna hantera denna typ av diskrimineringsärenden. Det får under inga omständigheter förekomma situationer där patientens krav tas på större allvar än Region Skånes egna anställdas välmående där man kompromissar med arbetsmiljön och känslan av trygghet.

Rasism drabbar både Skånes invånare och regionen i sin helhet. Hur ska kompetens lyckas behållas och nya läkare attraheras till regionen om de utsätts för rasism från patienter de möter och samtidigt saknar stöd från organisationen? Region Skåne har många anställda av utländsk härkomst, och utan dem hade sjukhus och vårdcentraler runt om i regionen behövt stängas ner. All kompetens behövs.

Region Skåne behöver kunna garantera en trygg arbetsmiljö för de anställda och framför allt kunna ge dem det stöd som behövs för att de ska orka arbeta vidare. Hur de anställda tas om hand ger konsekvenser – och det är dags att vi i politiken tar det på allvar. Det råder redan brist på medicinsk kompetens och utan förändring i arbetsgivarnas ansvar gällande garanti av trygg arbetsmiljö är detta något som kommer att förvärras.

Vi har helt enkelt inte råd att mista en tredjedel av vår så värdefulla kompetens. Vem ska ta hand om oss i framtiden om detta tillåts fortgå? Det ligger i alla skåningars intresse att fortsätta vara i framkant gällande hälso- och sjukvård. Det är något vi är stolta över och ska fortsätta vara. Men det kräver förändring.

Centerpartiet vill se utökade riktlinjer för likabehandling inom såväl privat som offentlig vård i Region Skåne, med tydliga handlingsplaner för hur hanteringen av diskrimineringsärenden ska gå till. Idag bemöter policyn endast diskriminering på arbetsplatsen det vill säga mellan anställda och ledning. Vi vill se att den även inkluderar diskriminering från patienter gentemot anställda. Centerpartiet vill se att en ny stödfunktion införs som ett steg i att säkerställa att personalen blir hörd och för att få en översikt kring problematikens utsträckning. Vi vill även se tydliga implementerings- och uppföljningsrutiner för att se till att de nya riktlinjerna efterföljs i verksamheten. Utöver detta vill Centerpartiet även se att de nya riktlinjerna kommuniceras kontinuerligt i verksamheten och lyfta diskussionen om rasism och diskriminering mot anställda på alla instanser. Vi understryker vikten av att sätta diskussionen på agendan och föra konstruktiva samtal på arbetsplatser runt om i regionen. Alla nivåer inom regionen, såväl inom politiken och bland tjänstemannaleden måste signalera vikten av ett öppet samtalsklimat kring frågorna för att stödfunktioner för utsatta ska kunna bli tillgängliga och användas utan farhågor för repressalier eller på annat sätt negativa reaktioner.

Det är dags att vakna. Det är dags att agera. Det är dags att ta ansvar. Vad vi gör idag ger konsekvenser imorgon. Det finns bara en väg framåt – tillsammans med gemensamma krafter.

Annette Linander (C),

Regionråd

Birte Sandberg (C),

Regionråd

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL