Den här säsongens upplaga av På spåret har hunnit en bit nu; finalen sänds i SvT den 19 februari. En av de många som tittar är Lennart Andersson, Landskronapåg, för länge sedan medarbetare i denna tidning och numera bosatt i Stockholm.
Han var med och satte prägel på programmet. Till exempel var det han som kom med idén till de där ultrasnabba tågresorna, filmade från förarhytten, som visas när det ska handla om en ny ort.
– Och det var jag som föreslog att de tävlande skulle sitta i tågkupéer och att de skulle dra i nödbromsen innan de fick svara på frågan.
Lennart Andersson hade gjort sig ett namn i tv-branschen i och med att han var med och gjorde Nöjesmaskinen, också det en formidabel succé på sin tid.
Men om vi börjar från början, så växte Lennart Andersson alltså upp i Landskrona. Han minns faktiskt hur han genom en glipa i en häck kunde se när Hasse Persson tränade med BoIS första gången - han kom ju att bli Landskronapublikens älskling.
En sommar under gymnasietiden arbetade han som diskare på legendariska kryssningsfartyget Gripsholm. Reste först runt i Europa, sedan blev det New York och Bahamas.
Vädret på Atlanten gjorde att fartyget blev försenat på hemvägen och Lennart Andersson såg sig nödsakad att telegrafera hem och berätta för skolan att han skulle komma hem en dag efter att terminen börjat.
– Jag förstår inte hur rektorn kunde bli så arg som han blev.
Nå, han tog studenten och började studera i Lund, ville alltså bli geografilärare, eftersom han tyckte ämnet var roligt.
– Men jag tyckte att det blev lite långrandigt. Så jag ringde till Nordvästra Skånes Tidningars chef i Landskrona och frågade om de hade jobb åt mig - jag sade att jag var bra på att skriva uppsats.
– Jag fick arbete på deras redaktion i Eslöv och var där i ett och ett halvt år.
När han blev uppringd och erbjuden jobb på Skånska Dagbladet nappade han och började arbeta i Malmö.
– Redaktionschef var Lars Braw. Han gillade mig, och lät mig göra intressanta saker, jag fick till exempel göra några resor till Nordtyskland.
– Så blev Lars Braw chefredaktör på Kvällsposten, och det dröjde inte en vecka förrän han ville ha mig med dit.
Efter några år gjorde tillfälligheter att han fick jobb på ett kryssningsfartyg igen.
– Det handlade om att hålla passagerarna på gott humör. Jag gjorde en tidning som kom ut en gång i veckan och delades ut i hytternas brevlådor.
På båten fanns också artister. Där var Lasse Lönndahl och Torbjörn Jonsson, Charlie Normans band spelade. Lennart Andersson hade hyrt en smoking för 100 kronor i Malmö för att se presentabel ut under soaréerna.
Hemma igen flyttade han till Stockholm. Hans fru Bibbi - de hade träffats på en skolgård i Landskrona 1956 - skulle studera där och själv började han arbeta på Aftonbladet.
– Där blev jag snart huvudrecensent för musik och nöje.
De kontakter han fick då bidrog till att han fick arbete som marknadschef på ett skivbolag. Under en period på tio år följde han med många stora artister på nordiska turnéer; David Bowie, Dolly Parton, John Denver, José Feliciano, Lou Reed, James Galway...
– Men så började det gå dåligt för skivbolaget och de skar ner på folk. Jag blev uppsagd efter tio år.
Han berättade ingenting hemma, åkte till jobbet som vanligt, föreföll det. Men efter ett par dagar sade han till frun:
– Det är något jag måste berätta. Jag har fått sparken... Men jag ska börja jobba på tv nästa vecka!
Han hade han enrollerats för en ny satsning, som hette Nöjesmaskinen.
Lennart Andersson fick jobbet tack vare att han hade så goda kontakter i både artist- och mediebranscherna. Och Nöjesmaskinen visade sig bli en formidabel succé. Det var där som programledarna Sven Melander och Stina Lundberg Dabrowski fick sina publika genombrott.
Det blev en fjäder i hatten för Lennart Andersson också.
– Nöjesmaskinen gjorde att jag hade jobb i tio, femton år efteråt.
När programmakare behövde en artistfixare vände de sig gärna till honom.
Men i början vågade han inte helt lita till den typen av jobb, utan hade också en firma som gjorde filmer som en hamburgerkedja körde på sina restauranger.
Det tog honom vid ett tillfälle till BBC:s arkiv i London. Där blev han visad en film om en tågresa från Victoria station till en badort på engelska sydkusten - men uppspeedad så att en resa på ett par timmar tog ett par minuter.
Festligt, tyckte Lennart Andersson och lagrade idén i minnet.
Han arbetade med en stor tv-gala för för att få in pengar till flyktinghjälp när han kallades till ett möte i Göteborg.
– De ville ha mig till producent för en programserie med Totte Wallin.
Det var programmakaren Sten Priwin han talade med. Vid sidan om ämnet nämnde han den där uppsnabbade tågresa han sett hos BBC. Han hade kommit på tanken att han kunde använda den för att göra reklam för TV2:s regionala centra, att liksom binda samman det nätet genom de där tågresorna.
Men Sten Priwin tänkte att det kunde vara användbart i ett annat sammanhang:
– Han sade att en bit längre bort i huset håller man på och diskuterar en ny frågesport. ”Gå och prata med dem”.
Just det, det handlade om det som skulle bli På spåret. Man ville ha en frågesport som handlade om geografi, men i det skedet hade idén ännu inte blivit spårbunden.
– Då tänkte man sig att ha hovrande helikoptrar som i etapper sänkte sig mot målet.
Lennart Andersson berättar att det fanns de i arbetsgruppen som hade lite svårt att lämna helikopteridén. Men till slut segrade hans tågresor, delvis för att det skulle vara mycket dyrare och omständligare - med till exempel fotograferingstillstånd - att hyra helikoptrar än att låta en kamera följa med längst framme i ett tåg som ändå skulle gå.
Man kontrollerade att idén fungerade genom att göra en provtur i norra Halland.
Och eftersom Lennart Andersson spelat i blåsorkester i Landskrona som pojke visste han genast vilken musik han ville ha till resan: Jernbane galop av den danske kompositören Hans Christian Lumbye.
Det första programmet sändes den 5 september 1987. Lennart Andersson satt med i redaktionen de första åren.
Efter På spåret fortsatte han med sin specialitet, att fixa artister:
– Jag arbetade med alla möjliga program. Så fort det skulle vara ett program med gäster i stoppade de in mig.
Han har till exempel arbetat med Supersvararna, en frågesport med Lars-Gunnar Björklund.
Nu är Lennart Andersson pensionerad sedan många år. Han fyller 80 år den 9 februari, tio dagar före finalen i årets upplaga av På spåret. En programserie han så klart följer, och han skärper blicken när Kristian Luuk frågar ”Vart är vi på väg?”:
– Jag gläds ju varje gång jag ser mitt tåg.
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN