– Om vi enas och jobbar tillsammans garanterar jag att vi inte misslyckas.

Joe Bidens ton var ömsom övertygande, ömsom vädjande när han i veckan höll sitt installationstal på temat enighet.

Men utmaningarna som han står inför är enorma. Bara det senaste året har USA skakats av coronaviruspandemin, landsomfattande protester mot diskriminering, utmanande arbetslöshet och en attack mot "demokratins hjärta" – kongressbyggnaden Kapitolium. Djup politisk splittring råder, över 60 procent av republikanska väljare tror på expresident Donald Trumps påståenden om valfusk, de anser att det inte gick rätt till när Joe Biden blev president.

Enastående högt

Lägg därtill att hela 73 procent tycker att landet utvecklas i fel riktning, enligt en sammanställning av aktuella mätningar som oberoende Real Clear Politics har gjort. Så hög har inte siffran varit under hela Donald Trumps mandatperiod.

– Demokrater har fortfarande en ganska dålig känsla (i och med expresident Donald Trump) och republikaner gjorde en jättevändning (till det negativa) inför Bidens installation, konstaterar Domenico Montanaro, politisk redaktör på public servicekanalen NPR i en podd.

I den enskilda mätning som NPR genomfört tillsammans med undersökningsföretaget Marist är missnöjet ännu högre: 75 procent. Men där säger också 55 procent att de tror att Joe Biden kommer att göra mer för att ena landet än att splittra det.

Obama polariserade

När republikanen Donald Trump tillträdde i januari 2017 låg missnöjet på "bara" 59 procent. Och när demokraten Barack Obama och hans dåvarande vicepresident Joe Biden började jobba 2009 ansåg ungefär 69 procent av amerikanerna att landet utvecklades i fel riktning.

Men Obama, liksom Trump, var en polariserande president. Under hans åtta år i Vita huset var missnöjet vid två tillfällen högre än det är nu – i oktober 2011 då det nästan nådde 77 procent och i oktober 2013 då det låg på 75 procent. Skäl som då framhölls var bland annat presidentens aggressiva framdrivande av sjukförsäkringsreformen "Obamacare" samt hanteringen av Syrienkriget och spänningarna med Iran.

Värsta någonsin?

Hur kommer då den nyligen avgångne president Trump att bli ihågkommen? I mätningen som NPR/Marist gjorde svarar nära hälften, 47 procent, "som en av de värsta i USA:s historia". Ytterligare 13 procent säger "under genomsnitt". Enbart Richard Nixon, som stod inför ett riksrättsåtal när han avgick i kölvattnet av Watergateskandalen 1974, har haft sämre siffror, enligt NPR.

Donald Trumps opinionssiffror dök efter stormningen av kongressen, som han anklagas för att ha uppviglat till. Men fortfarande har nära 38 procent av amerikanerna en positiv bild av honom. Det är på samma nivå som talman Nancy Pelosi och betydligt högre än de båda gruppledarna i senaten, republikanen Mitch McConnell och demokraten Chuck Schumer. Men samtliga slås av nykomlingen Joe Biden, som hälften av befolkningen – i nuläget – har en fördelaktig bild av.

Tina Magnergård Bjers/TT

När någon till exempel tar sitt liv, dör i en olycka eller av en överdos och ingen nära anhörig finns på plats är det polisens uppgift att identifiera den döda, hitta de närmast anhöriga och till dem leverera beskedet att personen har dött.

– Det ska ske skyndsamt och kan ske mitt i natten, berättar polisen Mats Kemi som jobbar som dödsfallsutredare på Citypolisen i Stockholm.

Måste göras

Dödsbuden meddelas alltid personligen till de närmast anhöriga och Mats Kemi tycker att det är en av polisens svåraste arbetsuppgifter.

– Jag har varit polis i 33 år och varit bland annat på insatsstyrkan och gjort inbrytningar där det finns folk med vapen och allt möjligt. Men att lämna dödsbud, det kan jag nog säga att de flesta tycker, är det mest jobbiga man gör som polis. Man måste göra det, men det känns alltid i magen.

Ingenting får gå fel när dödsbudet, som i många fall för evigt förändrar den anhöriges liv, ska levereras. Och därför förbereder sig de poliser som ska lämna beskedet alltid noga – även om det enligt regelverket ska "ske skyndsamt".

Förbereder noga

Först läser de handlingarna som rör ärendet, för att vara förberedda och kunna svara på alla frågor som de vet kommer att ställas.

– Man åker inte i väg hals över huvud. Man vill ha på fötterna eftersom man kommer att få tusen frågor och då vill man kunna svara. Du måste ju vara ärlig och förklara precis vad som har hänt och inte mörka något, säger Mats Kemi.

Polisen tar sedan reda på vilka relationer den avlidne haft för att kunna lämna dödsbudet personligen till närmast anhörig som kan vara föräldrar, syskon eller en partner.

Adress och andra eventuella uppgifter om den som ska få beskedet tas fram för att poliserna ska vara helt säker på att det är rätt person som får beskedet.

– Man tar även ut ett foto ur passregistret så att man vet hur personen ser ut och försöker ta reda på om man till exempel kan behöva ha med sig en tolk.

Alltid två

När beskedet sedan ska lämnas är det alltid två poliser som gör det tillsammans. Ibland, beroende på tid på dygnet, kan det vara uniformerade poliser i "målade" bilar som skickas på uppdraget. Men enligt Mats Kemi är det att föredra att vara civilklädd och inte komma i en polisbil.

– Om polisen kommer i uniform och en målad bil så blir nyfikenheten stor och det kanske inte de som ska underrättas vill.

Hos den anhörige ringer polisen på dörren, visar sina polisbrickor, säger att de är poliser, kontrollerar att personen är den de söker och säger sedan att de har något att berätta.

– Vi frågar om det går bra att vi kommer in men de flesta vill veta på en gång vad det gäller, säger Mats Kemi.

I köket

Dödsbudet levereras så rakt och tydligt som möjligt.

– "Din son har tyvärr gått bort, han har avlidit". Då brukar vi bli insläppta och försöker då komma in och få sitta i köket.

Väl inne i den anhöriges bostad förklarar poliserna vad som har hänt och svarar på alla frågor som den som fått beskedet har.

– Sedan sitter man mest tyst. Jag i alla fall försöker inte att prata om något annat än just det.

Det finns ingen mall för hur den anhörige kommer att reagera på beskedet om att en närstående har dött. Och det är ett av skälen till att det alltid är två poliser som lämnar dödsbudet.

– Det är ju traumatiskt och om någon som får beskedet är i affekt är det bättre om man är två. Någon kan bli jättearg och skylla på oss och att det är vårat fel. Man får verkligen bita ihop och ha starkt psyke, säger Mats Kemi.

Flera timmar

När dödsbudet är levererat åker poliserna inte därifrån på en gång. Det händer att det tar flera timmar innan de kan lämna den anhörige.

– Ibland kan det ta tid för personen att ta in vad som sagts och beskedet kan behöva upprepas flera gånger. Man är kvar där så länge att man vet att allt har gått in. Och det får ta den tid det tar.

Personen som fått beskedet lämnas inte heller ensam när poliserna är färdiga med sitt uppdrag.

– I bästa fall är personen inte själv i bostaden när vi kommer. Skulle det vara så försöker vi få dit en anhörig eller vän innan vi lämnar.

Under sin långa karriär inom polisen på olika befattningar har Mats Kemi lämnat "60–70 dödsbud, kanske fler".

– En polis ska väl klara av alla arbetsuppgifter, men det här är det absolut värsta man kan göra.

Beatrice Nordensson/TT

Sofia Grensund bor några kilometer utanför Mora, och måste åka genom hela centrum för att komma till de stora matbutikerna. Men sedan en tid finns en liten obemannad butik nära hennes bostad. Genom en app och bank-id öppnas dörren, man skannar själv med mobilen och betalningen sköts också via appen.

– Vi använder butiken mest för att kompletteringshandla, sådant som mjölk eller bröd. Men det blir inte så jätteofta, säger hon.

Butiken är dock en fin service, tycker hon. Prisnivån är möjligen lite högre än i större butiker, men för många är den mycket värdefull, konstaterar hon.

– Där finns nästan allt. Folk handlar gärna där, säger hon.

Lifvs, företaget som driver butiken i Mora och ytterligare 23 runtom i landet, har stora planer. Inom ett par år ska det finnas 300 små upplysta butiksmoduler på platser där det annars inte finns någon möjlighet att köpa mat. Kedjan startade 2019.

– Vårt koncept innebär att återinföra service där den behövs som mest, säger Daniel Lundh, en av grundarna av Lifvs.

Tusentals platser runtom i landet utan butiker har identifierats, berättar han. Enligt Lifvs etableringsplaner ska det bo minst 1 000 personer inom en radie på 15 kilometer för att butiken ska kunna bära sig, alternativt att det finns ett flöde av folk från exempelvis en tågstation.

Lifvs butiker drivs i kluster, förklarar Daniel Lundh. Fyra till fem butiker kan skötas tillsammans.

1 000 bofasta

Frågan är hur det går med lönsamheten för Lifvs butiker med så små underlag. Daniel Lundh vill inte berätta om några omsättnings- eller resultatsiffror.

– Vi är nöjda, eller mycket nöjda, med ungefär hälften av våra butiker. Den andra halvan har en bit kvar att gå. Men vi lär oss massor, säger han.

Förutom Lifvs finns andra aktörer, exempelvis Ica i liten skala, och kedjan Auto-mat.

I Gävle har Coop just öppnat sin första obemannade butik. Den ligger i ett bostadsområde, och syftet är att testa både teknik och kundernas vilja att köpa mat utan personal, berättar Stina Thorgerzon, ansvarig för butiksutveckling inom Coop.

– Vi ser stora möjligheter att etablera butiker på orter där det i dag inte finns butiker, säger hon.

Men det är varje konsumentförening som lokalt bestämmer om butiken ska bli av, förklarar hon.

Just nu finns stort intresse inom Coop, och ytterligare en modul finns färdig och redo att placeras ut, berättar Stina Thorgerzon. Men var den kan hamna är inte klart ännu.

Pressbyrån har just startat sin andra obemannade butik, men här är konceptet lite annorlunda än Lifvs, Coops och de andras system med app och skanning.

Pressbyråbutikerna ligger i citylägen, och liknar Amazon Go:s modell där köpen automatiskt registreras genom kameror i taket och vågsensorer i hyllorna, berättar Maria Isaksson, affärsutvecklingschef på Reitan Convenience, Sverige, som är franchisegivare åt Pressbyrån och 7-Eleven.

– Vår målbild är att det ska kännas enkelt, och att man inte ska behöva lägga tid på betalningsmomentet.

Kunden loggar in genom att scanna en QR-kod. Inne i butiken registrerar vågsensorerna tillsammans med kamerorna köpet och kopplar rätt produkt till rätt kund. Kunden kan promenera ut ur butiken utan att behöva märka av någon betalning, men pengarna går över från kunden till butiken.

– Innan man går ut får man godkänna köpet, vilket ger kunden en extra kontrollmöjlighet.

Hon ser inte att de obemannade Pressbyråbutikerna kommer att slå ut de bemannade på sikt.

– Inom den närmaste framtiden kommer de obemannade butikerna fungera som ett komplement, säger Maria Isaksson.

Svinn och snatteri

Kanske kan man undra hur det blir med svinnet och stölderna i de obemannade affärerna. Inte värre än i andra butiker, försäkrar både Daniel Lundh och Maria Isaksson.

– Kunden är inloggad och när kunden plockar en produkt från hyllan så hamnar den automatiskt i varukorgen, vilket försvårar stölderna, säger Maria Isaksson.

– Alla butiker har svinn, men det ligger på den nivå vi räknat med, säger Daniel Lundh.

Är det kanske så här alltfler av oss kommer att handla vår mat framöver? Nej, inte på bred front, tror Karin Brynell, vd på branschorganisationen Svensk dagligvaruhandel. Hon ser inte de obemannade affärerna som ett hot mot de större kedjornas butiker, förklarar

– Det blir ytterligare en kanal, ett komplement. Ur ett glesbygdsperspektiv är det inte oviktigt, men det är inga fullsortimentsbutiker.

Johanna Cederblad/TT

Nyzeeländska myndigheter utreder vad man misstänker kan vara ett första fall av samhällssmitta av covid-19 på flera månader.

En kvinna som i slutet av december reste till Nya Zeeland från Europa har testat positivt för covid-19, elva dagar efter det att hon lämnat karantänen. Under de två veckor som hon satt i karantän testade hon negativt två gånger.

– Vi arbetar utifrån hypotesen att detta är ett positivt fall och att det handlar om en mer smittsam variant, antingen den som först upptäcktes i Sydafrika eller Storbritannien, eller potentiellt i Brasilien, säger hälsoskyddsmyndighetens generaldirektör Ashley Bloomfield.

Det är inte känt när kvinnan smittades och eftersom hon testade positivt flera dagar efter att ha släppts från karantänen behandlar myndigheterna det som ett "troligt samhällsfall".

Senast Nya Zeeland hade ett fall av samhällssmitta var den 18 november.

Den misstänkte ledaren för Asiens största brottssyndikat och en av världens mest eftersökta män har gripits i Nederländerna. Australiska myndigheter försöker nu få honom utlämnad för att ställa honom inför rätta i Australien.

Det var i fredags som kinesisk-kanadensiska Tse Chi Lop greps på Schiphol-flygplatsen i Amsterdam efter en begäran från Australiens federala polis. Han har jämförts med den mexikanska knarkbossen Joaquín "El Chapo" Guzmán och har varit eftersökt i många år.

Enligt FN:s kontor för bekämpning av narkotika och kriminalitet (UNODC) misstänks han leda en kartell som kallas Sam Gor, som producerar och distribuerar stora mängder metamfetamin. Kartellen tros tvätta miljarder i drogintäkter i affärsverksamheter i Mekongregionen i Sydostasien – exempelvis genom kasinon, hotell och fastigheter.

Den 26 januari, ”Australia day”, markerar den dag 1788 då de första britterna anlände till kontinenten. Men valet av nationaldag, av en del kallad ”Invasion day”, ifrågasätts mer och mer och många upprörs över att att man firar en förödande dag ur ursprungsbefolkningens synvinkel, och vill att dagen flyttas.

"Inte så festligt"

Morrison, som i rakt nedstigande led är släkt med en straffånge på ett av de första skeppen från Storbritannien, sade tidigare i veckan att det inte heller hade varit en särskilt festlig dag för fångarna ombord på båtarna.

Uttalandet kom efter det att landets cricketförbund sagt att man inte längre tänker använda namnet "Australia day" i samband med de matcher som går av stapeln på nationaldagen, eftersom det "är en sorgens dag för spelare med rötter från ursprungsbefolkningen".

Morrisons svar blev att cricketförbundet "borde fokusera mer på cricket och mindre på politik".

"Själviskt uttalande"

”Man kan inte jämföra erfarenheterna för dem som var ombord på de där skeppen som kom till det här landet, med vad deras ankomst har betytt för urinvånarna i generationer”, skriver Cathy Freeman, australisk OS-medaljör med aboriginskt ursprung, på Twitter.

Michael Dodson, aboriginsk ledare och advokat utsedd till årets australier 2009, kallar premiärministerns uttalanden grunda och empatilösa.

– För mig visar det på en väldigt bristfällig förståelse för hur de första skeppens ankomst påverkade ursprungsbefolkningen i Australien. Det är ett väldigt själviskt uttalande, säger han till ABC News.

"Inte en jämförelse"

Morrison har sedan dess påpekat att hans uttalande inte menade att jämföra straffångarnas situation med urinvånarnas.

– Australien har mer än 25 miljoner berättelser. Var och en av oss kan spåra sin historia tillbaka till sitt eget Australien, ursprungsbefolkningens Australien. Alla berättelser är viktiga, säger han och tillägger:

– De tävlar inte med varandra. De är bara en del av vilka vi är.

Emma Gyllestad/TT

Med fjolårets bäste målgörare i Boston, David Pastrnak, skadad har lagets två andra stora poänggörare 2020 tagit sitt ansvar, som poängmakare och som ledare.

– Vi har fortsatt att bygga vårt spel. Vi vände ett underläge till vinst häromdagen och inte heller då borde vi ha varit i underläge, säger Brad Marchand till nhl.com.

"En käftsmäll"

Själv avgjorde han matchen med sina mål till 4– 1 och 5–1 i den tredje perioden. Men forwarden låter laget gå före jaget.

– Killarna börjar bli bekväma med varandra och de unga har börjat få in känslan och känner sig säkra där ute på isen, och det är vad vi behöver, den unga energin och att killarna kämpar för sina platser i laget. Det skapar en intern kamp som tvingar oss alla att bli bättre.

– Så ja, det var en bra match i kväll och grunden till det är allt hårt jobb killarna gör på och utanför isen.

Kevin Hayes, som gjorde Philadelphias tröstmål, var av förståeliga skäl inte lika glad.

– Det var en käftsmäll. Det var ingen rolig match att spela. Det var på inget sätt acceptabelt och jag tror att alla måste ta sig en funderare på vad som gick snett och fixa det, säger han.

Pastrnak tillbaka snart

Efter sina två mål passade Marchand med drygt sex minuter kvar pucken till Patrice Bergeron, som punkterade tillställningen med sitt andra och matchens sista mål. Tillsammans har de två gjort 646 mål för Boston. Mot Philadelphia fick de sällskap i målprotokollet av Craig Smith, som gjorde sitt allra första mål i den svartgula tröjan.

– Vi spelar mest bara vårt eget spel, vi använder vår fart och skapar flera två mot en-situationer. Man kan inte be om så mycket mer, säger Smith, som kom till Boston från Nashville som free agent.

David Pastrnak, som skadade höften i fjol och opererades i september rapporteras göra stora framsteg och väntas bli spelklar tidigare än trott. I veckan som gick sade Bostontränaren Bruce Cassidy att stjärnan kanske kan börja träna med laget under kommande vecka, men utan att tacklas.

Sverige är obesegrat så här långt i VM och måste fortsätta så för att hålla sig kvar i turneringen. Mot "Ryska handbollsförbundets lag" i Kairo i kväll krävs minst en poäng för att gå vidare till kvartsfinal.

– Det skulle vara sjukt imponerande om vi tar oss till kvartsfinal med de förberedelser vi hade och många nya i laget, säger högernian Lukas Sandell.

Av alla färska mästerskapsspelare i Sveriges trupp var Sandell den minst meriterade när VM började. 23-åringen från Eslöv – nu i danska Ålborg – var ensam om att stå på noll landskamper inför premiären mot Nordmakedonien förra veckan.

"Vinnarskallar"

Det har inte märkts på planen.

– Det har väl gått helt okej, säger Sandell.

TT: Så säger nästan alla spelare när de ska bedöma sig själva.

– Man vill ju alltid mer, det är så vi alla funkar – vi är vinnarskallar. Och då säger man kanske helt okej, fast det egentligen har gått bra eller till och med väldigt bra.

När Glenn Solberg tog ut sin VM-trupp fanns tre högernior i den. I det läget var Lukas Sandell tredjevalet och långt från en blågul startsjua. Men Albin Lagergren, som har varit given på positionen i flera år, fick corona inför VM. Och andravalet Linus Persson, som har gjort succé i VM, fick en hjärnskakning mot Slovenien i fredags.

Nu ansluter visserligen en frisk Lagergren inför mötet med ryssarna, men ett ovanligt stort ansvar kommer ändå ligga på Lukas Sandells axlar.

– Jag njuter av varje dag och minut här, det ska bli skitkul med en avgörande match, säger skåningen, som var en av bänkspelarna som kom in och visade vägen när Sverige hämtade in ett åttamålsunderläge till kryss mot Belarus.

– Det är klart att det gör att man känner att man får mer självförtroende och en känsla att man kan vara med och bidra.

TT: Har det varit nervöst?

– Ja, innan matchen när nationalsången drar i gång är det nervöst, men inte sedan. Vi har högt till tak i gruppen och kan prata med varandra, och de har tagit emot oss nya väldigt bra. Det gör att vi kan prestera såpass bra.

"Fullt ös"

Sandell, som hittills har gjort tolv mål i VM, är förvarnad om att ryssarna kan bli en tuff uppgift även om Sverige är favorit.

– Jag har inte sett dem spela så mycket, men deras resultat tyder på att de är starka. Vi har inte råd att förlora, det är bara fullt ös och ingenting att spara på.

För Sverige handlar det om att fortsätta med spelet som gör att laget fortfarande inte har förlorat i VM.

– Vi spelar inte så jävla krångligt utan gör det vi är bra på. Och vi spelar för varandra. Det är en stor bidragande faktor, säger Sandell.

Carl Göransson/TT