Den enorma salen är klädd i en starkt luktande gummimatta, och i bakgrunden maler ett fjärran, repetitivt ljud. Bonniers konsthall påminner plötsligt om ett gym, men ett som är avklätt alla sina välbekanta attiraljer.
– Om man plockar ut vissa av elementen som existerar på gymmet ur sin kontext blir de väldigt tvetydiga och det öppnar för en möjlighet att fundera på hur ens egen kropp sätts i relation till de här objekten, säger Fathia Mohidin, som vill göra konst även för andra sinnen än synen.
- Skånskan.se - Alla artiklar på
- Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
- Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN