Statsministern har talat. Igen. Det är mycket ovanligt. Så pass ovanligt att i modern tid var detta endast den fjärde gången. Media har hjälpt oss att minnas. 1992 talade Carl Bildt till oss i en annan tid av fara när den så kallade lasermannen härjade. I september 2003 vände sig en chockad Göran Persson till medborgarna när utrikesminister Anna Lindh hade mördats. Tredje gången var 22 mars 2020 då Stefan Löfvén vände sig till nationen angående coronapandemin. I söndags var det dags igen i samma ämne. Tal till nationen hålls av kungen eller statsministern och sker endast vid en för riket kritisk tidpunkt.
Jag har en stark uppfattning om att när kungen eller statsministern talar till oss ska vi lyssna. Därefter ska vi lyda, allt annat är ren och skär nonchalans. Alla kan inte göra allt men vi kan var och en bidra med det vi är ämnade för. Jag förlade min söndagsmiddag lagom till talet och dukade lite fint. Det var ingen munter tillställning och det hjälpte ju inte att höja vinglaset mot statsministern. I sanning en lika trist middag som hans budskap. Han läxade upp oss ganska rejält och uttryckte till och med att den som inte sköter sig medverkar till att medmänniskor dör. Han vädjade till oss att ställa in, skjuta upp och boka om. Gå INTE på gym! Redan gjort kan jag tala om. Jag höll ut i det längsta när det gäller gymmet men nu känner jag att det inte är riktigt försvarbart att gå dit. Senaste ryggskottet tvingade mig till sjukgymnast i somras och jag fick bruka allvar med att träna. Allt jag kan komma på i livet blev bättre från den dagen jag beslutade mig för att gå dit med glädje. Att inte kunna gå dit blev nu alltså sista knäppen för mig eller som dansken säger: Jag blev pissesur. Hittar inget bättre ord. Sorry.
- Skånskan.se - Alla artiklar på
- Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
- Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN