Krönikor

Antikroppar står nog ändå överst på önskelistan

Stormköket har utsetts till årets julklapp. Men Skånskans krönikör tror att antikroppar mot covid-19 står högst på människors önskelista.
Foto: Henrik Holmberg / TT
Krönikor
Eslöv
Krönika

Stormkök. Har vi. Och Spikmatta, wok och mobiltelefon (1994), mössa (med inbyggd pannlampa dessutom). Men inte Bakmaskinen (1988). Min bror har. Den funkar fortfarande, det är mysigt att vakna till doften av nybakat bröd, som jäst och bakats av maskinen under natten. Påfundet med Årets julklapp är lite småroligt, även om det handlar om att stimulera till mer köpa, köpa. HUI, handelns utredningsinstitut, som håller i jippot, hoppas på/spår att vi ska handla för 81,7 miljarder kronor under december. Är lika med 7 894 kronor per person: 31 576 kronor för en familj med två barn…

Detta årets julklapp, stormköket, verkar vara en enkel manick. Men icke, det är så mycket mer än bara en brännare för t-sprit. Finns med gasol, och med tillbehöret stekhäll. Och med massor av annat. Kollade i en jaktkatalog på extralånga stekspadar, kryddkar, olika ”pottor” och pannor, kaffepetter a la trangiakök. Så från enklaste outfiten för hundralappen, om man har tur, till tio gånger mer. Och till det en kokbok för friluftskockar. Egentligen, stormköket är en riktigt skön idé. Att komma ut i skog och mark, vi har ju en fantastisk natur som bjuder på sig själv i alla lägen. Det är bara så gott att få slippa jakten efter alla fantastiska helt obehövda prylar.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Krönikor

Se till att åtgärda kaoset

Leif Olsson.
Krönikor
Skurup
KRÖNIKA
PREMIUM

Alla njuter vi av de allt längre dagarna, den stigande temperaturen, växtligheten som börjar ta fart, vitsipporna som breder ut sig som heltäckningsmattor i skogen. Fågelsången, inte minst på morgonen när dagens tidning ska hämtas in, är bedårande. Att lyssna på dessa ljuvliga konserter är en gåva från ovan. Våren är en ljuvlig årstid.

Men, fortfarande är vi nere för räkning på grund av coronan. Vårt traditionella valborgsfirande i Rydsgård med körsång, vårtal, bål och en härlig bygemenskap fick vi, liksom förra året, ställa in. Övriga arrangemang ligger sedan ett drygt år tillbaka i malpåse. Eventuella lättnader i restriktionerna får vi inte besked om förrän den 17 maj.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Krönikor

"Vad spelar egentligen någon roll"

Anna Lindblom
Krönikor
Kultur och nöje
Krönika

För det första: Bilen började plötsligt låta som en skördetröska, vi fick köra den till närmsta verkstad och det kan bli precis hur dyrt som helst.

För det andra: Jag promenerar till brevlådan med ett viktigt brev, det regnar och plötsligt inser jag att jag har tappat brevet.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Krönikor

Det behövs en kompromiss i mitten

YTUBL72O82WoL1AFC4pFrTNLBtE.jpg
Foto: BERTIL ERICSON
Krönikor
Krönika

Det är många som har konstaterat att migrationsöverenskommelsen mellan Liberalerna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna är odramatisk. Partierna har bara kommit överens om det som en majoritet av Migrationskommittén var ense om. Alltså de förslag som även Socialdemokraterna stod bakom i kommittén.

Det anmärkningsvärda skulle möjligen vara att även Jimmie Åkesson finns med bland undertecknarna. Men det är inte så konstigt. När valet står mellan det här förslaget och regeringens något mer generösa förslag, då väljer förstås SD det förstnämnda. Alltså borde jag rycka på axlarna. Riktigt så enkelt är det emellertid inte.

Söndagens partiledardebatt i SVT bekräftar det vi sett en tid; med regeringsbildningen för ett par år sedan fick vi en ny blockpolitik. Vi har ett rödgrönt block och ett högerkonservativt, eller vad vi nu ska kalla dem. Det är inget konstigt med att oppositionen försöker formera sig för att kunna utmana regeringen. Det olyckliga är att migrationsfrågan har blivit vattendelaren i svensk politik.

För det första därför att söndagens utspel från KD, L, SD och M visar att skiljelinjen i migrationsfrågan inte går mellan de nya blocken i svensk politik. Nyamko Sabuni (L) försökte under SVT-debatten leda i bevis att hon minsann lyckats få med alla övriga partier på sin linje. Underförstått, att hon lyckats tämja Jimmie Åkesson och SD. Svaret kom snabbt. SD är inte alls nöjda, och uppgörelsen har inget med kommande regeringsförhandlingar att göra.

För det andra är migrationen en usel vattendelare eftersom det i just den frågan är särskilt viktigt med en bred uppgörelse. Frågan har en direkt koppling till våra relationer med omvärlden, och därför är det viktigt att regeringen har ett starkt mandat. Dessutom finns det som sagt i sak en bred samsyn. L, M, KD, C och S stod bakom huvuddelen av migrationskommitténs förslag. Det är SD och MP som sticker ut, och när migrationen blir den stora stridsfrågan får dessa partier ett helt orimligt stort inflytande.

För egen del gillar jag inte alla förslag som mitt eget och andra partier står bakom. Jag tror inte att gemenskapen stärks i vårt samhälle om vi gör det svårare för invandrade att bli fullvärdiga medborgare. Det är viktigt för den enskilde men också för hela samhället att kärnfamiljer kan återförenas. Därför är åtstramningen av anhöriginvandringen problematisk. Samtidigt inser jag behovet av kompromisser. Och jag är beredd att kompromissa en hel del för att försvara rätten att söka asyl.

Jag saknar de verkligt viktiga åtstramningarna, nämligen kraftfulla åtgärder för att tagna beslut ska respekteras. Det är inte rimligt att människor som saknar asylskäl lever och bor kvar år efter år. Kort sagt, jag är övertygad om att det går att kombinera medmänsklighet och kontroll.

Det förutsätter en kompromiss i mitten, i den här som i alla andra frågor. En politik som inte dikteras av ytterkantspartier, utan som bygger på den breda samsyn som faktiskt finns. En anständig kompromiss kräver att Moderaterna och Socialdemokraterna samarbetar.

Därför är söndagens uppgörelse trots allt viktig. Den utgör ytterligare en påminnelse om de två stora partiernas oförmåga att ta ansvar i en av vår tids ödesfrågor.

Sjöbo

Där satt den!

Polisen Ewa-Gun Westford.
Foto: Emil Langvad/TT
Sjöbo
Krönikor
KRÖNIKA

Oh, vad man kan jaga upp sig för saker och ting. Den senaste tiden har jag lärt mig en del om mig själv som jag inte är särdeles stolt över. Fördunklar coronan vårt omdöme?

Mitt vanliga jag gick in i pandemin med de bästa avsikter, förståndet i behåll och fortfarande i samhällets tjänst trots min höga ålder. Jag minns fortfarande de första trevande mötena i polisens coronastab. Det här ska vi klara av, bara vi organiserar, planerar, omfördelar, samverkar, löser och fixar. Stabsmötena avlöste varandra inför en osynlig fiende som vi inte visste så mycket om. Och frågan är om vi drygt ett år senare vet så mycket mer. Inte ens när jag skickades hem såsom varande i en riskgrupp lät jag mig nedslås. Det var bara att gilla läget även om jag inte förstod faran med covid. Jag anpassade mig villigt och har skött mig så gott jag har kunnat. Konserterna hos Malmö symfoniorkester avnjöts med vacker dukning, god mat och dryck och med den ståtlige Mr Mac (datorn) på bordet. Maestro Trevino i närbild välkomnade till streamade konserter. Det var i början det och jag var ännu inte i närheten av coronabitterheten. En av mina one-liners kom väl till pass: ”NÖD BRYTER LAG!” Men det var då det, nu vill jag dit och få göra skäl för namnet Malmö LIVE.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Höör

Svarta frågor och gröna – och en eller annan engångsgrill

Vi måste bli bättre på att visa omsorg om naturen, menar Peter Hillve.
Foto: Janerik Henriksson/TT
Höör
Krönikor
Krönika

Den som vistats på våra vandringsleder det senaste året kan inte ha undgått att märka skillnaden. För oss som arbetat med att både utöva och popularisera friluftslivet är det i grunden en bra skillnad. Fler bilar på parkeringsplatserna är i sig inte bra, men innebörden – att flera tar sig ut i naturen – tror jag är något genuint bra. För folkhälsan, för oss alla och, på sikt, för kulturlandskapet. Men det har gått lite väl fort.

Vi vandrade någon mil runt Frostavallen i dagarna och tvingades bitvis vada fram genom spåret i tre decimeter gyttja. Spåren av mountainbikes var tydliga och för den som frekvent vandrat på våra leder de senaste decennierna är det tydligt att tvåhjulingarna står för geggan. Vid närmaste rastplats svämmar engångsgrillarna över sop-majorna (…detta underbara gamla ord!) och när de är fulla, låter man helt sonika grillarna ligga kvar. Någon annan kan ju städa bort dem. Kanske genom att använda de små högar av toapapper som ligger strategiskt utplacerade i terrängen, intill lederna?

I förstone är det lätt att förfasas och tänka att folk borde hållas på inhägnade leder. Studerar vi friluftslivets historia, från den s k Fritidsutredningen (1940) och framåt (nörd-varning på detta!), ser vi att det verkar finnas ett tydligt samband mellan statens välvilliga engagemang i svenskarnas friluftsvanor å ena sidan, och hur vi själva bär oss åt när vi är ute i skogar och på vatten å den andra. Lärorikt för en (jag) som alltid tyckt att staten skall hålla fingrarna borta. Idag lever vi i en tid när stat och kommun sedan länge släppt engagemanget i friluftslivet, kanske också i en tid när vi egentligen hade behövt det som bäst. För det finns ett par andra samband.

När staten hade friluftsvisioner för oss alla, skapade man en övergripande struktur för att dels sprida miljömedvetenhet, dels uppmuntra till rörelse utomhus. Det ansågs gott att arbeta med sådana frågor. Pengar öronmärktes. Skolornas friluftsdagar skrevs in i läroplanen, vi fick Håll naturen ren-kampanjer och i skogarna byggdes enkla anläggningar för rörelse: elljusspår, längre slingor och möjlighet att duscha. På föreningssidan fick vi mulleskola och frilufsare. Allt detta ansågs som en vinst för det kollektivt goda. Vi som klarat oss igenom den tidens skolsystem växte upp med en inlärd och ganska påläst omsorg om naturen.

Tillbaka till dokumenten, verkar det tydligt att de där engångsgrillarna och toapappershögarna har samband med statens och våra kommuners minskande ambition att måna om friluftslivet. Visst, vi har våra Naturum (…det stavas så!) och strövområden, men så mycket längre sträcker sig inte ambitionerna. Att utöva friluftsliv har, med forskarnas ord, blivit individualiserat: en grej helt för den enskilde. Vill man vara elak, kan man också konstatera att när marknaden förväntas ta hand om den friluftssugne, kvävs det allmänna friluftsvettet under en tjusig, grön anorak som kostar en halv månadslön. Det finns också undersökningar som pekar på att när vi inte vuxit upp med en personlig förtrogenhet med skog och vatten, tenderar ledens toapappershögar och grillrester att växa. Dessutom toppas högarna av det faktum att vi koncentrerar oss mer på att prata om något som forskningen kallar svarta frågor (miljöförstöring, nedsmutsning, klimateffekter) än på att utöva de gröna (att vara ute, att se möjligheterna).

Måste vi inte det då – prata om klimateffekterna? De svarta frågorna är tyvärr viktigare än någonsin. Problemet är bara att mycket talar för att vi inte orkar bry oss om dem i handling om vi inte också fått en bra start med de gröna. Och där bär våra makthavare och deras bristande intresse för friluftslivet ett stort ansvar.

Peter Hillve, krönikör

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Lån utan UC

Allt fler svenskar löser sina kreditskulder med ett lån!

Lån utan UC Idag är det enkelt att handla saker på avbetalning, köp nu och betala sen-erbjudanden haglar över oss dagligen. Många handlar med krediter som de egentligen inte har råd med vilket slutar för många med att man sitter i kreditfällan.

Där har man har räntor att betala från flera olika köp, men man betalar knappt av något belopp på den summan som man faktiskt har lånat. Skyhöga räntor finns fortfarande kvar men reglerades för några år sedan ner, vilket innebär att det blivit något bättre lånevillkor även i de fall där man kan ta kreditlån från andra kreditgivare än banken.

Att det är så pass enkelt att ta ett riskfritt lån hos många finansbolag och att man kan köpa prylar på avbetalning leder de flesta till att köpa mer än de egentligen har råd med. Därför har många svenskar idag börjat samla sina lån och krediter till ett enda lån, så att det enbart är en ränta som behöver bli betald per månad. Detta medför att de höga månadskostnaderna går att minimera till stor del och har på många håll räddat många familjer i ekonomisk kris. Detta är något som man brukar kalla för att binda sina krediter. Man binder dem till ett enda lån med lägre ränta - detta är räddningen för många som har hamnat i kreditfällan!

Samtidigt som många minskar sina lånekostnader - så ökar också medvetandet gällande konsumtion!

Unga fröken Greta Thunberg, är en av våra ledstjärnor idag när det kommer till att börja tänka efter hur vi behandlar vår natur. Greta är också en stark förespråkare till att vi genast bör konsumera mindre än vad vi gör nu - vilket många svenskar också tycks ha hakat på. Detta visar på att medvetandet ökar när det kommer till både att tänka mer långsiktigt, men också att många lär av sina misstag. Att kunna shoppa vad man vill från var som helst i världen har nog stigit många konsumenter åt huvudet och det är egentligen inte förrän nu som man har kunnat se de förödande effekterna av detta. Många företag visar sitt starka engagemang för klimatet utåt, vi köper mindre och mindre plast och vi äter mindre och mindre kött - vi bemöter de förödande konsekvenserna genom att balansera ut det igen.

Att vi lever i en värld av influencers kan vara en av många anledningar till varför konsumtionen ökat så mycket som den har gjort under 2000-talet. De flesta minns nog hur Postnord höll på att sjunka fullkomligt av alla leveranser av beställningar, som dessutom många bara beställde för att fota och sedan skicka tillbaka. Vi bör se vår nya medvetenhet som något mycket positiv och en klar indikation på att vi är på väg att gå mot att vara betydligt mer klimatsmarta och värna om naturen. Vi har helt enkelt, som Greta säger, börjat vakna upp! Förhoppningsvis fortsätter trenden och vi får se ytterligare aktioner som kämpar för miljön, och fler människor som höjer sin röst för vår planet i framtiden.

Sjöbo

"Mycket snack och tomma ord”

Therese Fritzson, ordförande för Vollsjö byalag.
Foto: Caroline Stenbäck
Sjöbo
Krönikor
KRÖNIKA

För tre år sedan skrev jag en krönika med rubriken ”Ska volontärer sköta landsbygden?”. Jag har läst den igen och insett att jag var mycket mer positiv då. För tre år sedan såg jag en ljus framtid för landsbygden. Jag hade hopp om Sjöbo kommun och deras satsningar, att de ville landsbygden väl. Jag önskar att jag fortfarande var lika positiv.

Allting handlar om projekt. Projekt bussförbindelser, projekt översiktsplan, projekt levande landsbygd, projekt hit och dit. Ja, det är fantastiskt men vad kommer ur alla dessa projekt?

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Eslöv

Surrar så härligt runt Anita biodlares kupor

Eslöv
Krönikor
Krönika Det surrar så härligt runt Anita biodlares kupor, de små bevingade är som yra höns på grönbete. Strumporna är blå av scillorna eller gula av sälgpollen när de kommer in för landning för att lämna mat till nykläckta småsyskonen. Lika mycket surrar det i trädgårdarna runt om; det borras, spikas, sås och räfsas om vartannat av tvåbeningarna.
Våren är på gång.

Lika gostämt är det inomhus på stans vårdcentraler. Lyriskt talas om som det var julklappsutdelning.

Eller, har kommit i mål efter att ha simmat över Atlanten. Och vi som har fått stick i armen, visar lättare symptom på glädjefnatt. Vilken skillnad mot i höstas, då tveksamheten var stor trots allt elände som följde i coronaspåren.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Krönikor

Lika rätt och skyldigheter

YTUBL72O82WoL1AFC4pFrTNLBtE.jpg
Foto: BERTIL ERICSON
Krönikor
Krönika

Det är trots allt inte så dumt med principer. Jag kallar mig ofta och gärna pragmatiker, men det betyder inte att jag underskattar vikten av en moralisk och ideologisk ledstång i livet. Principen att alla som lever i vårt land ska ha samma rättigheter och skyldigheter är för mig en sådan.

Därför är det inte särskilt klokt att ge nyanlända till vårt land särskilda förmåner. Under åren har jag pratat med många som upprört har vittnat om att invandrare får generösa bidrag medan infödda tvingas leva på svältgränsen. För det mesta har berättelserna utgått ifrån myten om att svenska myndigheter av någon outgrundlig anledning systematiskt missgynnar svenskfödda. Men ibland har det legat något i kritiken. Därför är det till exempel utmärkt att många kommuner stramar upp sina regler för att få försörjningsstöd och ställer samma krav på alla att delta i undervisning och att stå till arbetslivets förfogande. Det är inget skäl att familjen kommer från ett annat land eller har många barn.

För närvarande handlar emellertid debatten snarare om motsatsen, att det borde ställas särskilda och hårdare krav på nyanlända. Regeringen förbereder ett förslag om att det ska krävas kunskaper i samhällskunskap och i det svenska språket för att få bli svensk medborgare. Moderaterna vill gå längre, och föreslog nyligen särskilda försörjningskrav för nyanlända.

Förslagen motiveras med lite olika argument. Det vanligaste är att kraven behövs för att nyanlända ska göra sitt yttersta för att bli en del av det svenska samhället. Ett annat är signalvärdet, att Sverige inte ska framstå som ett kravlöst paradis.

Ett tredje argument håller jag verkligen med om; det är rimligt att alla i vårt land har grundläggande kunskaper om hur landet fungerar och att vi kan prata med varandra. Språket är viktigt, och alla har därför en skyldighet att gå i skolan.

Jag tror emellertid inte att vi stärker gemenskapen i samhället om vi ställer andra och särskilda krav på nyanlända för att få bli svenska medborgare. Principen om att skyldigheter och rättigheter gäller lika för alla är en bra princip. Den minimerar risken för att vi sneglar avundsjukt på varandra, och den gör det lättare begripa för oss alla vad det är som gäller i Sverige.

Det finns dessutom en hel del forskning som visar att integrationen underlättas om människor som kommer till vårt land blir en fullvärdig medlem av vår gemenskap. Det är lättare att lära sig språket och ta till sig det nya landets seder och vanor om man formellt är en del av det nya samhället.

Jag förstår argumenten för en stramare migrationspolitik. Det är svårt för ett litet land att ha helt andra regler för invandring och invandrare än länderna i vår närhet. Självklart är det lättare att anpassa sig till ett nytt liv i Sverige om man inte behöver oroa sig för sina närmaste som är kvar i ett flyktingläger. Trots det, jag förstår varför vi behöver ha samma regler för anhöriginvandring som andra länder.

Däremot har jag svårt begripa varför vi ska ha olika regler för människor som lever och bor i Sverige. När man har fått beskedet att man har rätt att bo och leva i Sverige, då borde man ha samma rättigheter och skyldigheter som alla andra. Det är praktiskt klokt och principiellt rätt.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL