Opinion

Tydligare besked

Opinion
Opinion

Regeringen måste vara extra tydlig med sina avsikter när vi närmar oss julen och tider då det normalt sett förekommer mycket umgänge. Efter beskedet om att endast åtta personer får samlas rådde förvirring: för vem och var gällde detta? Hemmafester och pubar? Biografer och arenor, med möjlighet till stora avstånd? Kyrkor, som har sin högsäsong under december?

Landets biografer höll under tisdagen på att reda ut vad som gällde för dem, om de skulle fortsätta visa film med den blygsamma publiken åtta personer i taget, trots att de har god möjlighet att se till att besökarna distanserar. Filmstaden har nu stängt fram till 22 december: man kan inte förvänta sig att stängningar och öppningar ska ske i en handvändning, så man måste ge kulturproducenterna tid att anpassa sig. Det kan inte vara för mycket begärt att man är tydlig med vad som gäller. Det är en fråga om överlevnad för många verksamheter.

Även Svenska kyrkan tvekade kring vad som gällde för dem: skulle de få visa bort besökare under kristendomens viktigaste högtid? Ingen var säker.

Nu stänger både biografer och kyrkor, vilket är en unik situation, som kompliceras av att en ensam jul är på väg på väg för en del som inte kan resa eller umgås med närstående i större sällskap

Biskop Johan Tyrberg vid Lunds stift påpekar att det finns en ökad psykisk ohälsa i sjukdomens kölvatten. Aktiviteter som normalt sett skulle öka det psykiska välmåendet, som restaurangbesök, biobesök eller kyrkobesök för den troende, försvinner nu och gör saken värre.

Tyrberg säger till tidningen att man fått tredubbla bemanningen på jourhavande präst och 112 har meddelat att det är fler som ringer och vill prata med en präst än vad de kan koppla fram. Kyrkans verksamhet kan ske delvis digitalt, men inget kan ersätta ett personligt möte. För den ensamme blir den här julen svår och man måste respektera att många får ge upp sådant som är oerhört viktigt för dem.

Det finns mycket goda intentioner bakom beslutet, men man måste också visa respekt för att det här är verksamheter som betyder mycket för många. Regeringen måste vara extra tydlig med sina avsikter när vi närmar oss tider då det normalt sett är mycket umgänge med andra. Efter beskedet om att endast åtta personer får samlas rådde förvirring: för vem och var gällde detta? Hemmafester och pubar? Biografer och arenor, med möjlighet till stora avstånd? Kyrkor, som har sin högsäsong under december?

Landets biografer försökte under tisdagen reda ut om de skulle fortsätta visa film med den blygsamma publiken åtta personer, trots att de har god möjlighet att se till att besökarna distanserar om de är fler än så. Filmstaden-kedjan har bestämt sig för att ha stängt fram till 22 december: man kan inte förvänta sig att stängningar och öppningar ska ske i en handvändning, så man måste ge kulturproducenterna tid att anpassa sig. Det är en fråga om överlevnad för många verksamheter.

Även Svenska kyrkan tvekade: skulle de tvingas visa bort kyrkobesökare under kristendomens viktigaste högtid? Ingen var säker.

Nu stänger både biografer och kyrkor, vilket är en unik situation som kompliceras av att deras verksamhet skulle behövas just nu.

Biskop Johan Tyrberg vid Lunds stift påpekar att det finns en ökad psykisk ohälsa i sjukdomens kölvatten. Aktiviteter som skulle kunna öka psykiskt välmående, som restaurangbesök, biobesök eller kyrkobesök för den troende, försvinner nu, vilket gör saken värre.

Tyrberg säger till tidningen att man behövt tredubbla bemanningen på jourhavande präst och 112 har meddelat att det är fler som vill prata med en präst än vad de kan koppla fram. Kyrkans verksamhet kan ske delvis digitalt, men inget kan ersätta ett personligt möte.

För den som blir ofrivilligt ensam på grund av corona blir julen svår och man måste respektera att många får ge upp sådant som är oerhört viktigt för dem. Det finns mycket goda intentioner bakom beslutet, men man måste också visa respekt för att det här är verksamheter som betyder mycket för många.

Opinion

Den svenska modellen

Opinion
Opinion

Det är en lättnad att Svenskt Näringsliv, PTK, IF Metall och Kommunal lyckades komma överens. Hade den svenska modellen kollapsat hade det fått långtgående konsekvenser för arbetsmarknaden i Sverige. Och eftersom den oftast fungerar ganska bra vore det synd.

Stefan Löfven kallar överenskommelsen, som bland annat innebär att allmän visstidsanställning blir ”särskild visstidsanställning” på maximalt 12 månader istället för de nuvarande 24 och att möjligheten till hyvling begränsas, för ”ett styrkeprov”. I stort stämmer det: att sätta sig vid förhandlingsbordet och inte ge sig förrän man kommer överens är en konstform som inte minst Stefan Löfven behärskade under sin tid som facklig, så han lär ha god förståelse för att det har krävt stor kompromissvilja. Annie Lööf menar att vi nu är på väg mot en modern arbetsrätt och det stämmer på flera punkter.

LAS kom till som ett sätt att skydda den som arbetat länge på ett företag från att ersättas med en yngre förmåga. Istället har det drabbat yngre, som fått svårt att komma in på arbetsmarknaden och företag som förlorat nyckelkompetenser. Dessa lättnader innebär inte en nedmontering så mycket som en anpassning till rådande förhållanden.

För LO innebär det att man inte längre står med en enad front. De enskilda förbundens viljor blev alltför olika. För Stefan Löfven och samarbetspartnern Annie Lööf är det oproblematiskt, eftersom en majoritet av LO:s medlemmar står bakom överenskommelsen.

För Stefan Löven innebär det att hotet om misstroendeförklaring för stunden är avvärjt och för Lööf om att hon inte behöver tappa ansiktet i överenskommelsen.

Man kan se det som att fackföreningsrörelsen har försvagats, men också som att en majoritet av LO:s medlemmar fick det som förbunden efterfrågat, så frågan är hur stor nesa det egentligen är. Kanske är det mest ett maktbasproblem. Att arbetsmarknadens parter kommer överens är ändå det bästa för Sverige, på grund av stabiliteten och långsiktigheten det ger.

Opinion

En tragisk milstolpe

Opinion
Opinion

Världen har passerat den djupt tragiska milstolpen 1.5 miljoner döda i covid-19. Det strömmar in rapporter om nya dödsfall från hela världen, så det syns ur ett internationellt perspektiv ingen ljusning förrän ett vaccin är på plats. Sjukhuset Johns Hopkins räkneverk över världens covid-offer tyder på att vi kan se 1.6 miljoner avlidna redan till helgen.

Allra värst är spridningen i USA, där det ser ut som om flera delstater har tappat kontrollen över smittan. Med 276 000 döda närmar USA andra världskrigets (avrundade) antal stupade i strid. TV-kanalen CBS påpekade under onsdagen att bara under ett 30 sekunder långt inslag om den skenande smittan i landet hade fyra personer dött. En annan jämförelse är att de senaste dagarna har sett lika många dödsfall per dag som under terrorattacken den elfte september, som varit ett blödande sår för landet. Det blir inget lätt sorgearbete för nationen när det värsta är över.

På andra plats ligger Brasilien. Man ska givetvis se det i relation till att detta är folkrika länder. Men det finns ytterligare en koppling: båda ländernas ledare har trivialiserat smittan och framställt det som ett styrkeprov att de har överlevt den och på så sätt sannolikt påverkat medborgarnas syn på smittan som mindre farlig.

I USA är teorin om att smittan är påhittad eller överdriven tyvärr vanlig, vilket försvårar försök till frivillig karantän. Spridningen av desinformation har ställt till med reell och mätbar skada. En intensivvårdssköterska berättar att det kommer in dödssjuka som vägrar att acceptera att de har covid-19 och ber personalen ta av sig sin skyddsutrustning eftersom smittan är en bluff.

Det är osannolikt att någon kommer att ställas till svars för detta, eftersom det inte är olagligt att prata smörja. Men det är enormt sorgligt att tänka sig att två världsledare satt sitt ego framför att rädda medborgarnas liv.

Opinion

Älskade skolbibliotekarier

Opinion
Opinion

Alla som minns sin skolbibliotekarie räcker upp en hand. Jag minns alla mina och det lär jag inte vara ensam om. Hen som sade ”jag tror att du kommer att tycka om den här” och öppnade dörren till en ny värld i inplastade pärmar.

Trelleborg funderar på att avskaffa skolbibliotekarier som en följd av sparkraven som lagts på kultur- och fritidsnämnden. Biblioteken blir obemannade eller ska skötas av annan personal. Men att ”bemanna” ett skolbibliotek med någon som inte är bibliotekarie är i princip meningslöst. Det finns en anledning till att skolbibliotekarier går en utbildning. De system som styr svenska bibliotek är inte helt enkla att lära sig.

En bibliotekarie är också någon som har specialkunskap kring litteratur och barn- och ungdomslitteratur i fallet skolbibliotekarier. Att begära att en lärare eller en fritidsledare ska hålla koll på utgivningen av ungdomsböcker är mycket begärt. Bibliotekarien vet också vad man kan rekommendera till barn med problem med läsförståelsen eller andra faktorer som påverkar hur barn och ungdomar kan ta till sig litteratur.

En bibliotekarie är helt enkelt en kunnig yrkesperson och eftersom läsning och läsförståelse är avgörande för hur bra barn klarar sig i skolan och livet är det inte trivialt att försämra skolbiblioteken. Ett skolbibliotek utan en kvalificerad bibliotekarie är inget funktionell bibliotek: det är en boksamling.

Opinion

Gymnasierna stängs

Johan Carlsson, Folkhälsomyndigheten. Foto: TT
Foto: Janerik Henriksson/TT
Opinion
Opinion Ledare. Att låta eleverna i för- och grundskolan fortsätta med ge gymnasieeleverna distansundervisning resten av hösten är rimligt.

Från måndag, höstterminen ut, ska gymnasieundervisningen ske på distans. Folkhälsomyndigheten har noterat att smittspridningen nu är lika stor eller större bland ungdomar i de övre tonåren jämfört med andra åldersgrupper, vilket gör slutsatsen logisk.

Generaldirektör Johan Carlsson var på presskonferensen noga med att betona att elever som behöver vara på plats ska kunna få undervisning på skolan, liksom de elever som gör praktiska moment och om det skulle vara viktiga prov de sista veckorna på höstterminen. Ungdomarna behöver skolundervisningen för att få en bra start i livet, och det är viktigt även under coronapandemin.

Förhoppningen från Carlssons sida liksom från utbildningsminister Anna Ekström är att det ska räcka med de fyra veckornas isolering som det blir med jullovet, innan vårterminen startar den 7 eller 8 januari. Men det förutsätter att tonåringarna också följer de allmänna råden och inte samlas till lussefirande eller håller nyårsfester med många kompisar.

För högskolor och universitet gäller reglerna för arbetsplatser, att så mycket som möjligt arbeta hemifrån. Det tillämpas redan i stor utsträckning. Därför införs inga nya regler för den högre utbildningen.

Inte heller ska barnen i förskolor och skolor hållas hemma om de inte är smittade själva eller har familjemedlemmar som är smittade. Skolan är för viktig för barnen för att deras låga risk för att bli allvarligt sjuka ska motivera att de stängs ute från undervisningen i skolan.

Att skolorna hölls öppna i Sverige var omdiskuterat i våras, men i höst följer de flesta länder det svenska exemplet. Det är klokt. Såväl de sociala kontakterna som, för många, skolmaten och den organiserade undervisningen är av oerhört stor betydelse, samtidigt som barn enligt all expertis inte är drivande för smittspridningen.

Så avvägningen att ge gymnasieeleverna distansundervisning men låta grundskolan fortsätta som tidigare verkar rimlig.

Yngve Sunesson

Opinion

Disney utnyttjar Kinas förtryck

Opinion
Opinion

I dag har Disneys nya film Mulan premiär på den egna strömningskanalen. Den har inte fått någon särskilt god kritik - den tecknade förlagan anses (som så ofta) bättre.

Men det är inte främst på grund av bristande konstnärlig kvalitet som Disney och Mulan förtjänar kritik. Filmen är delvis inspelad i provinsen Xinjiang, där regimens förtryck av den uiguriska befolkningen är så hård att den anses kunna definieras som folkmord, med tvångssteriliseringar, tortyr och internering av mer än en miljon uigurer. Att Disneybolagen direkt samarbetat med kinesiska myndigheter i Xinjiang med ansvar för interneringslägren, som får ett särskilt tack i eftertexterna, är remarkabelt.

Att filmens huvudrollsinnehavare Liu Yifei uttalat stöd för Kinas maktövertagande i Hongkong har gjort kritiken än starkare.

De senaste månaderna har den nya kanalen Disney+ fått många nya abonnenter i Sverige. Disneys aktiva stöd åt den kinesiska regimens förtryck i Xinjiang borde få många att avstå från kanalen. Det finns så många andra barn- och filmkanaler.

Men framför allt borde många svenskar med abonnemang på kanalen visa sitt stöd för mänskliga rättigheter genom att direkt till kanalen framföra sitt missnöje med Disneys samarbete med den kinesiska förtryckarregimen.

Genom inspelningen av Mulan i Xinjiang i samarbete med regimen har Disney uiguriskt blod på händerna.

Yngve Sunesson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Opinion

Förtryck måste motarbetas överallt där det finns

Opinion
Opinion

På torsdagskvällen delades det alternativa Nobelpriset, Right Livelihood Award, ut - digitalt. En av pristagarna, människorättsadvokaten Nasrin Sotoudeh, kunde ändå inte delta, eftersom hon sitter i iranskt fängelse. Hon har varit i husarrest den senaste tiden på grund av covid19-sjukdom, men hämtades till fängelset på onsdagen, sannolikt för att inte kunna delta i prisceremonin.

Hennes ”brott” som hon dömts till 12 års fängelse för, är att hon försvarat unga kvinnor rom protesterat mot sjaltvånget i Iran.

I ett uttalande innan hon fördes till fängelset bad hon världen uppmärksamma den svensk-iranske forskaren Ahmadreza Djalali, som hotas av avrättning efter en dödsdom.

En annan av pristagarna, den belarusiske människorättsaktivisten Ales Bjaljatski, uppmanade i sitt tacktal omvärlden att ge frihetskampen i Belarus sitt stöd.

Det är en kamp för ”att kallas för människor”, citerade han författaren Janka Kupala och påminde om att 20 000 människor fängslats och fyra dödats under protesterna mot Lukasjenkos valfusk och krav på frihet. Många av de fängslade är aktiva i organsiationen Viasna som Bjaljatski leder och som han delar priset med.

I alla länder där förtryckare styr kämpar människor för sin och folkets frihet. Världen måste ta ställning mot allt förtryck och aktivt kämpa för alla människors rätt till frihet.

Opinion

Säker kraft?

Opinion
Opinion

Kärnkraftsreaktorn i Oskarshamn, O3, snabbstoppades för någon vecka sedan efter att ha varit ur produktion i över 100 dagar för underhåll. Först nästa vecka hoppas ägarna att elproduktionen ska vara i full gång. De långa avbrotten i höst dementerar påståendet att kärnkraften - i motsats till de förnybara - skulle vara en stabil och trygg energikälla.

Opinion

Konstlösa tendenser

Opinion
Opinion

Anekdoten verkar vara ett modebegrepp. Numera används uttrycket för att kategorisera eller avfärda sådant man inte riktigt tror på. Vi talar om ”anekdotisk bevisföring” när vi menar forskning eller beslut som inte baseras på statistik. Det är ju förbluffande enkelt att hålla med om att det som inte kan mätas heller inte är fakta. Men inte så klokt.

Här, en anekdot från mina hemtrakter. Grannskapet brukar samlas i en privat pub, där vi regelbundet avhandlar stort som smått. Ett favorittema efter en Hancock eller två (det finns givetvis många andra tänkbara ölsorter och ja, vi är ett slutet sällskap!) är kommunalskatten. Vi konstaterar att skattekronans synliga välsignelser ofta lyser med sin frånvaro härute, medan folket i tätorten får julgransbelysningar, gatubelysningar, blomsterdekorationer och annat sådant som kan göra att man blir gladare. Därför tycker vi att vi borde ha lite lägre skatt.

Ett exempel på detta är den blomsterkruka som vi fick av kommunen sedan en av eldsjälarna enträget tjatat om en sådan. Vid vägkanten, med blommor och allt. Ett halvår senare ringde kommunen och meddelade att de var tvungna att dra in härligheten, eftersom den var för dyr att underhålla. Efter förlikning fick vi behålla krukan, men numera fyller vi den själva med innehåll. Vi kallar den för ”urnan”. Anekdoten illustrerar här hur gracerna fördelas annorlunda beroende på var du bor.

I nästa andetag kan anekdoten också användas som bevisföring för att det blåser snåla vindar över landsbygden och att detta ofta har sin grund i politisk korttänkthet. Vellinge kommun ett utmärkt exempel på kommunal självstympning. Man har just klubbat att den kombinerade konsthallen/naturumet skall läggas ner, till förmån för konferenser och – ett spa. Till saken hör att man haft liknande verksamheter på samma plats tidigare, men att de aldrig riktigt burit sig. Men nu skall det alltså bli spa.

Ansvariga politiker har mött en medborgarstorm mot planerna, men man står på sig och har dessutom mage att samtidigt tala om att värna den unika naturen. I en tid där många kommuner orsakar sig själva gigantiska utgifter därför att de bygger övertrasserade badland, sällar sig alltså Vellinge till badivrarna och vill skåpa ut en omtyckt konsthall och ett omtyckt Naturum. Varför har medborgarna därstädes inte riktigt kunnat klura ut. Det är nu flera politiker som undrar detsamma. Man kan tillägga att Vellinge kommuns i stort sett enda attraktioner för utomstående är hästveckan, stranden och Falsterbo Bird Show.

Vad är då poängen? Mönstret känns igen och anekdoten illustrerar vad som nu sker i smyg på flera håll i landet (Värmdö kommun beslutade nyligen lägga ner Gustavsbergs konsthall). Kommunalt finansierade goda verksamheter runt om i landet läggs ner av grumligt motiverade skäl. Med detta gör man kommunen fattigare på sådant som vi behöver för att trivas, i en tid då vi behöver guldkanten som mest. Med badvattnet sköljer man också ut en del av konstens infrastruktur – men vad gör väl det om man får gå till historien med ännu ett glittrande bubbel?

Peter Hillve

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL