Opinion

Moderaterna har rätt

Opinion
Opinion

Malmömoderaterna vill att stadens restauranger ska få sälja alkohol med hämtmat. Förslaget är baserat på en modell från Växjö, där alkohol har tillåtits för avhämtning i liten skala. Det är en bra idé. Malmökrogarna kämpar för sin överlevnad och det vore en tragedi om Skåne kom ut på andra sidan av krisen och möttes av döda stadskärnor. Alla skånska kommuner som månar om sin restaurangverksamhet borde tillåta att man kan köpa ett mindre vin- eller ölpaket till maten.

Malmös moderatledare Torbjörn Tegnhammar säger till Sydsvenska Dagbladet att det blir en oskälig konkurrens om Systembolaget kan öka sin försäljning på restaurangernas bekostnad. Det har han rätt i. Beröringsskräcken med alkohol måste kunna pausas under dessa extrema förhållanden. Om man oroar sig för alkoholkonsumtion under coronasmittans andra våg bör man börja med att reglera Systembolaget.

Socialdemokraten Sedat Arif säger att han är emot förslaget av folkhälsoperspektiv. ”Ju mer man tillgängliggör alkohol, ju mer kommer det att konsumeras”, säger han till Sydsvenskan. Men: fem myror är fortfarande fler än fyra elefanter. Fem flaskor vin från systembolaget är fortfarande mer än en flaska från en restaurang. Oroar man sig för att folk konsumerar för stora kvantiteter så finns en enkel lösning på problemet: sätt en övre, snål gräns för hur mycket alkohol restaurangerna får sälja med varje beställning eller portion. Problem löst.

Det börjar bli irriterande att monopolförespråkarnas folkhälsoargument inte ifrågasätts, när det är större risk att man blir alkoholiseras av billig sprit, vin och öl från Systembolaget, som redan har hemleverans, än om en restaurang skulle få skicka en flaska dyrt restaurangvin med beställningen.

Det råder olika meningar om huruvida detta är lagligt. Växjömodellen har fått hård kritik av Länsstyrelsen. Tegnhammar påpekar att lagen ger utrymme för olika tolkningar. Detta är en fråga om liv eller död för en för Skåne mycket viktig näring som ger glädje åt många, så det är värt en eventuell retroaktiv smäll på fingrarna för att man tolkat lagen för generöst.

Opinion

Ekomat behöver öka

org-a8f4d014-4a50-4254-9961-5d6bcfb51eff.jpg
Opinion
Opinion

Många kommuner sätter upp mål för hur stor andel av livsmedelsinköpen som ska vara ekologisk. I den nationella livsmedelsstrategin finns målet att 60 procent av maten som serveras på äldreboenden, skolor och sjukhus ska vara ekologisk. Det brukar ofta kompletteras i regionala och kommunala mål till att närproducerat är minst lika viktigt. Det är lätt att förstå, då ekologiska äpplen från Sydamerika annars kan slå ut svenska äpplen som inte är ekologiskt odlade.

Kockar och måltidschefer inom den offentliga sektorn har stor makt att bestämma var maten ska komma ifrån och om den ska vara ekologisk eller inte. Det går att laga maten med råvaror som är i säsong; att göra tomatsallad i januari är till exempel ingen bra idé.

Det är ingen enkel match att vara ekobonde, och det är svårt att bli det om man tidigare odlat konventionellt. Det går flera år från start tills du kan säga att skörden är ekologiskt odlad. Väljer man att certifieras är det en mängd krav som ska uppfyllas och detta ska rapporteras om årligen, ibland flera gånger. Eftersom reglerna på vad som är ekologiskt eller kravodlat är hårda, ibland onödigt hårda, väljer vissa att odla ekologiskt utan att bli certifierade. Men då gäller det att man kan kommunicera det till konsumenterna ändå. Det är lättare om man säljer direkt till konsumenten via egen gårdsbutik eller Reko-ringar.

Eftersom staten vill att fler ska börja odla ekologiskt försöker man styra det genom att dela ut bidrag till dem som ställer om. Till 2030 vill regeringen att 30 procent av den svenska produktionen ska vara ekologisk. Problemet är att antalet eko-bönder minskar, eftersom konsumenterna inte verkar beredda att betala mer för ekologiskt odlat.

Det verkar som om regeringen borde satsa på utbildning av svenska konsumenter om de ska uppnå sitt eget mål. Människor vill inte betala så mycket mer för ekologiskt om de inte förstår varför. De lantbrukare som har möjlighet att sälja direkt till kund har sannolikt lättare att skaffa sig trogna kunder.

Man får emellertid inte glömma att många måste vända på varenda krona och dessa har helt enkelt inte råd att vara medvetna konsumenter. De konsumenter som har råd får därför gå i bräschen.

Opinion

Nedläggning bör alltid kräva politiska beslut

RAV3K0JbyjDEbO9VOuDrwLmP3C0.jpg
Foto: Stefan Olofson
Opinion
Opinion

Förskola är en verksamhet som behöver finnas nära där människor bor, alternativt där de arbetar. Små enheter är att föredra, både för barnens och personalens skull. I Hässleholms kommun verkar man numera däremot styra åt stordrift.

Skolchefen hade delegation på stängning av förskolor och avdelningar tidigare, vilket när det gäller förskolor verkar egendomligt. Att stänga och öppna skolor och förskolor måste rimligen räknas som strategiska beslut och sådana bör tas av politiska nämnder. När det nu blev stora protester mot nedläggningen av kulturförskolan Midgård i Vankiva kände sig både förvaltningen och politiken tvingade att ändra på ordningen. Därför kommer ärendet upp på barn- och utbildningsnämnden nästa vecka.

Att lägga ner verksamheter på landsbygden kan ibland vara nödvändigt, men då måste kommunen räkna med protester och vara förberedda på det. Nu backar Hässleholms kommun. Det finns visserligen ytterligare en förskola i Vankiva, en fristående, men eftersom den har en kristen profil vill säkert inte alla föräldrar ha sina barn där. Att barnen skulle behöva åka in till Hässleholm vore inte att tänka på barnens bästa.

De fem förskolor som läggs ner inne i stan kommer att ersättas av två nya. En vid T4-området och en vid Grönängsskolan, med runt hundra platser på vardera stället. Det är förstås bra med nya och ändamålsenliga lokaler, men storleken på förskolorna känns mindre inbjudande. När det gäller små barn måste deras ”arbetsmiljö” ses som extra viktig.

Opinion

Bo01 blev succé

Västra Hamnen i Malmö med Turning Torso.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Malmö stad var riktigt illa ute när industrikrisen vällde in över staden under 1980- och 1990-talet. Arbetslösheten steg snabbt samtidigt som skattekraften föll. Krisen illustrerade hur farligt det är med en ensidig arbetsmarknad. Men den visade också hur illa det går med en svag sammansättning av befolkningen med alltför många människor utanför arbetsmarknaden och/eller med låga inkomster.

Malmös utsatta situation berodde på faktorer utanför stadens räckvidd. Men den var också till rätt stor del självförvållad. Malmö stads styrande socialdemokrater valde medvetet att hålla nere byggande av attraktiva villaområden, väl medvetna om att det ökar andelen borgerliga väljare. Resultatet blev att människor med goda inkomster valde att bosätta sig i kranskommuner, inte minst Vellinge och Lomma som blev två av landets ekonomiskt mest välsituerade och välfungerande kommuner.

Med tiden växte insikten både hos Malmös borgerliga och socialdemokratiska politiker att staden måste kunna erbjuda en attraktiv bostadsmarknad för människor med kvalificerade jobb och höga inkomster. Resultatet blev Bo01 och moderna och attraktiva bostäderna.

Motståndet var stort. Det talades om att Malmö byggde en alltmer segregerad stad med lyxbostäder för de framgångsrika. Men framsynta politiker med Ilmar Reepalu (S) i spetsen insåg att Malmö som stad behövde få en ny identitet, en som lockade både människor med trygga jobb och goda inkomster och framtidsinriktade företag, inte minst inom it-sektorn.

Inte minst i den skånska pressen var motståndet och kritiken hård mot Bo01.

Dock inte i denna tidning som på ledarplats tog entydigt ställning för bomässan och omvandlingen av Västra hamnen till ett modernt och attraktivt bostadsområde.

Men även om Bo01 blev en framgångssaga finns det idag andra och stora utmaningar: alltför många människor i arbetslöshet och utanförskap, en omfattande gängkriminalitet och en integration som inte fungerar. Klarar inte Malmö av dessa blir Bo01 en Potemkinkuliss.

Opinion

Debatt: Sverige och Norge behöver stärka banden

Traditionellt 17 maj firande Oslo.
Foto: Audun Braastad / NTB scanpix
Opinion
Opinion

Gratulationer översänds till Norge på nationaldagen 17 Maj.

Med dessa skickas också med hälsningar om ett fortsatt nära och förtroendefullt samarbete mellan våra länder.

Sverige och Norge hänger ihop med Europas längsta landgräns. Våra länders utveckling bygger på fortsatt ökat samarbete och utbyte.

Samarbetet inom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet är av stor vikt. Där lyfter vi från svensk och norsk socialdemokratisk sida gemensamt fram vikten av satsningar på välfärdsområdet.

Det handlar om initiativ för åtgärder för att motverka ojämlik hälsa utifrån socioekonomi, om satsningar på arbetsmarknad och integration, om ökad jämställdhet.

I en tid då grannsämjan verkligen ställts inför utmaningar kan det finnas anledning påminna om alla de gemensamma nämnare våra länder ändå har.

Kampen mot smittspridningen av covid 19 har inneburit stängda gränser. Under en tid hamnade svenska och finska gränspendlare över gränsen i svår sits då man utestängdes från sina arbeten och inte fick ersättning.

Efter starka påtryckningar inte minst från Sveriges regering, där över dagen-gränspendlare i framförallt Värmland och Bohuslän drabbades, tog så småningom den norska regeringen till sig av kritiken.

Grannsämjan kan kanske ta tid att fullt ut reparera men inriktningen bör vara att arbeta framåt för att se till nyttan med fortsatt gränsöverskridande samarbete.

Ett exempel på samarbete även i pandemin är Sveriges roll i förhandlingarna om fördelningen av vaccin inom EU som också inneburit att icke-medlemmarna Norge och Island fått del av kvoterna, utan att det inverkat på fördelningen till varken Sverige eller övriga länder.

Nu finns anledning lyfta fram våra länders gemenskap och samarbete.

I september är det val till norska stortinget. Valutgången är oviss och kampen om att bli största parti står mellan Arbeiderpartiet och Höyre.

Om Arbeiderpartiets partiledare Jonas Gahr Störe blir vårt grannlands nästa statsminister öppnar det för ökat fokus på välfärd och jämställdhet i det nordiska samarbetet.

I Arbeidarpartiets program inför valet lyder huvudbudskapet: ” Nu är det vanligt folks tur”.

Programmet antogs på landsmötet i april. Det bygger på beskrivningar om att klyftorna i samhället har ökat under åtta års Höyre-styre. Det handlar både om skillnader mellan rik och fattig och också mellan stad och landsbygd.

Arbeidarpartiet betonar också ökat fokus på klimatpolitiken och att utsläpp av klimatgaser ska ner.

Den norska samhällsmodellen lyfts fram. Den ska bygga på tätt samband mellan staten, näringslivet och fackföreningsrörelsen. Ett budskap som betonas är ”alla som kan och vill jobba, förtjänar möjligheten till det”.

Som svensk socialdemokrat har det sedan decennier tillbaka varit mer eller mindre självklart att Arbeiderpartiet i internationella sammanhang varit vår närmaste samarbetspartner. Vi besöker våra respektive partikongresser och landsmöten. Vi betonar internationellt engagemang för diplomati och fredsarbete.

Både Sverige och Norge har ett starkt FN-engagemang.

På det internationella planet har båda länderna under en lång rad av år arbetat för mänskliga rättigheter, demokrati och fredsarbete. I sammanhanget kan nämnas tidigare socialdemokratiska statsministrar som Einar Gerhardsen, Tryggve Bratteli, Odvar Nordli, Thorbjörn Jagland, Gro Harlem Brundtland och Jens Stoltenberg.

Om välfärdsfrågorna får stå i fokus i valkampanjen finns stora möjligheter för Arbeiderpartiet att både behålla ställningen som största parti i Stortinget och att få bilda regering.

På den borgerliga sidan har samarbetet knakat. Först var det Kristelig folkeparti som hade en tuff intern debatt om man skulle stöda Arbeiderpartiet eller Höyre. Så småningom valde man det senare alternativet. En kort period kunde nuvarande statsminister Erna Solberg därmed leda en majoritetsregering.

Därefter var det högernationalistiska Fremskrittspartiet som valde att lämna regeringssamarbete med Höyre och åter blev det minoritetsstyre för Solberg.

Arbeiderpartiet lyfter i valrörelsen fram enskilda sakfrågor som riktade åtgärder mot psykisk ohälsa, kommunalt anställda barnmorskor, etablering av nationellt kluster för utveckling av vaccinproduktion är några av dessa. Även om huvuddelen av frågorna är inriktade på inrikespolitik, finns all anledning för oss på den svenska sidan att följa debatten.

Sverige och Norge behöver varann.

Per-Arne Håkansson

Riksdagsledamot (S)

Ledamot av Nordiska rådet,

Ledamot av Nordiska rådets välfärdsutskott

Opinion

Sunni mot shia

Afghan school students are treated at a hospital after a bomb explosion near a school west of Kabul, Afghanistan, Saturday, May 8, 2021. A bomb exploded near a school in west Kabul on Saturday, killing several people, many them young students, an Afghan government spokesmen said. (AP Photo/Rahmat Gul) XRG131
Foto: Rahmat Gul
Opinion
Opinion

En grundläggande brist i nyhetsbevakningen från Mellan Östern och Afghanistan är att konflikter och blodiga illdåd normalt inte sätts inte i sin kontext. Så var också fallet lördagen 8 maj när en blodig attack skedde i Afghanistans huvudstad Kabul där närmare 70 personer - mest unga flickor - dödades och 165 personer skadades. Först efter några dagar kom fördjupande förklaringar om att terrordådet skedde mot shiamuslimer, i detta fall främst hazarer, och att de skyldiga troligen är talibanerna eller IS, bägge grupperingar som består av sunnismuslimer. För ett år sedan skedde en liknande attack där en barnklinik attackerades och mördarna gick runt och systematiskt dödade mammor och deras nyfödda barn, även det ett våldsdåd med shiamuslimer som måltavla. Det handlar alltså inte om att bägge sidor är lika goda kålsupare.

Samma mönster som finns i Afghanistan återfinns i Mellan Östern. Det är sunnimuslimska grupper som står för huvuddelen av våldsdåden i Irak och Syrien. Det har medfört att delar av regionen blivit alltmer etniskt rensad. Tack och lov har det gått en hård röd linje för den sunnimuslimska utbredningen i Syrien där Assadregeringen med stöd av Iran och Ryssland besegrat IS och förhindrat skapandet av ett kalifat. Det gör att Syrien fortfarande kan vara ett multkulturellt och officiellt sekulärt land där olika etniska grupper som kristna katoliker, grekisk ortodoxa, assyrier/syrianer, armenier och även judar kan känna sig relativt trygga.

Även om man inte tycker att islam är en avskyvärd religion måste de sunnitiska våldsdåden ses mot bakgrund av den legitimitet som talibaner och IS - bägge präglade av sträng religiositet - finner i sin religiösa övertygelse och i Koranen. Inom den sunnimuslimska islamismen finns inga starka krafter som kan driva fram en reformation eftersom det till skillnad mot t.ex kristendomen inte finns något religiöst ledarskap som kan utöva auktoritet som t.ex en påve eller ayatollahorna som kan peka ut en ideologisk färdriktning som leder fram mot mer av humanism och modernitet.

Det som möjligen skulle kunna leda till en förnyelse är om starkt sunnidominerade staters politiska ledare tydligare ifrågasätter islams lärosatser. Men tyvärr verkar motsatsen mer sannolik när man ser att det är fundamentalismen som vinner terräng t.ex i länder som Turkiet och Indonesien. Därför kommer konflikten mellan sunni och shia att bestå och leda till mer våld.

Lars J Eriksson

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Native Skd

Därför föredrar svenska spelare casino utan registrering

www.nya-casinon.online

Svenska casinospelare har sedan en tid tillbaka haft tillgång till vad som numera kallas för casino utan registrering. Detta är tack vare tjänster som e-legitimation och diverse betalningsmetoder.

Spelbolagen har med detta kunnat slopa den traditionella registreringsprocessen. Istället behöver spelaren endast verifiera sin identitet med svensk e-legitimation för att kunna spela. Detta har i sin tur ökat säkerheten och tryggheten i att spela på nätet. Tittar man tillbaka bara några år så såg casinobranschen markant annorlunda ut - särskilt i Sverige.

Det har i samband med spellagarna som introducerades för ett par år sedan skett många förändringar på den svenska spelmarknaden. När BankID blev ett krav på svensklicensierade casinon började samtidigt trenden med spel utan konto, något de flesta föredrar i dagsläget.

Snabb och säker inloggning

Första gången man besöker ett nytt nätcasino går det att spela praktiskt taget utan att registrera sig. Processen sker automatiskt när man verifierar sig med e-legitimation. Det enda man som spelare behöver göra är att välja belopp, bank, betalmetod och verifiera sig.

För bara några år sedan kunde spelbolagen kräva en massa dokument, ID och foton. Numera räcker det alltså med elektronisk legitimation, vilket både underlättat och gjort spelandet betydligt tryggare.

Processen kändes ofta både lång och utdragen. Nu kan man komma igång på några minuter.

På grund av att det blivit så enkelt och lättillgängligt att spela på onlinecasinon så har Spelinspektionen även sett till att implementera flera konsumentskydd.

Bland dessa är självavstängingsregistret Spelpaus, som i skrivande stund över 60 000 svenskar använt sig av för att pausa sitt nätspelande. Detta har lett till en säkrare och tryggare spelmiljö.

Insättning på direkten

En av anledningarna till varför spelare i Sverige föredrar casino utan registrering är hastigheten på insättningar. Med hjälp av moderna betalningslösningar i kombination med identifiering via e-legitimation går det att göra insättningar direkt. Dessutom förekommer det sällan några extra avgifter. Just dolda avgifter var vanligt förr när tekniken inte riktigt fanns där för casinon online. Men eftersom betalningsmetoder har förbättrats med tiden är transaktioner både snabba och avgiftsfria.

Förutom att casinon där inget konto behövs möjliggör direkta insättningar är det också på många sätt säkrare än traditionella nätcasinon. Det beror på att det numera inte längre är nödvändigt att lämna ifrån sig bankkortsnummer eller annan känslig information för att kunna spela. Istället räcker det att fylla i den summa man önskar spela för och sedan verifiera insättningen med elektronisk legitimation.

Sammantaget är hela processen med att föra över pengar till sitt spelkonto väldigt smidig, som ju är själva poängen med det här sättet att spela.

Säker utbetalning på några minuter

Historiskt sett har utbetalningar varit ett stort krux med att spela casino på nätet. Förr var spelare nämligen tvungna att tålmodigt vänta en längre tid för att få tag på sina vinster. Ibland kunde det ta upp till ett par veckor för pengarna att nå bankkontot. Därutöver var det också ett komplicerat förlopp innan ett uttag ens kunde begäras. Anledningen till detta var att e-legitimationen inte existerade (eller kunde användas på nätet) på den tiden och istället identifierade man sig genom att skicka in kopior på fysiska id-handlingar.

Idag är situationen något helt annat. Tekniska framsteg med smarta och innovativa lösningar har förändrat spelmarknaden i grunden. Den positiva utvecklingen senaste åren har lett till en standardisering av snabba uttag hos casinon utan registrering.

Exakt hur lång tid ett uttag tar beror på vilken betalningsmetod man använder sig av, samt hur snabb speloperatören är. Med de allra snabbaste metoderna är det möjligt att ta ut vinster inom bara några enstaka minuter.

Smidigare spelupplevelse

Enkelt uttryckt kan man säga att casino utan konto bidrar till en smidigare spelupplevelse än vad man tidigare varit van vid. Redan från start märks en tydlig skillnad då inloggningen sker utan krav på att fylla i en massa information för att börja spela. Istället är man igång med några få steg som bara tar ett fåtal sekunder och man skulle vinna kan man få tag på pengarna utan någon längre väntetid.

Allt detta har vi tekniska framsteg att tacka för och eftersom spelmarknaden är i ständig utveckling kan vi säkerligen vänta oss ytterligare förbättringar i framtiden.

Opinion

Trögt för fossilfria bolagssatsningar

Opinion
Opinion

Greta Thunberg uttalade besvikelse efter att för ungefär en vecka sedan fått tala med statsminister Stefan Löfven. Hon sa bland annat att politiker ägnar sig åt verklighetsförnekelse.

En troligare förklaring är att Stefan Löfven i likhet med andra av världens ledare inte vågar med full kraft driva en snabb och drastisk klimatomställning för att de inte vet om den lyckas, att möjligheterna att öka elproduktionen i den omfattning som behövs inte är goda och att vägen framåt riskerar att skada näringslivet och därmed ekonomin. Även de mest hängivna anhängarna av en klimatomställning - om de tror på fakta - lär känna stor osäkerhet om det finns några fungerande lösningar för att göra världen i stort sett fossilfri.

Häromdagen kom besked att Industrivärlden med finansmannen och företagsledaren Lars Erik Lundberg som storägare gör sig av med sitt aktieinnehav i ståljätten SSAB. Varför gör man det om man tror att det fossilfria stålet som SSAB skall utveckla kommer att bli konkurrenskraftigt? Från Norge kommer liknande signaler, där har gröna tillväxtaktier fallit kraftigt. På den särskilda börsen för dessa aktier, Euronext growth, tjänade nio av tio bolag - som ägnar sig åt investeringar i solenergi, vindkraft och vätgas - inga pengar under fjolåret.

Klimatomställningen är inget självspelande piano. Frågorna är betydligt fler än svaren om hur världens länder skall gå från stort fossilberoende till att vara fossilfria.

Opinion

Prioritera bygget av en HH-förbindelse

En fast HH-förbindelse skapar stora nyttor för jobb och företagande, skriver företrädare för sydsvenska intressen.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Debatt

Om bara några veckor ska riksdagen debattera regeringens infrastrukturproposition, som sätter ramarna för utvecklingen av svensk infrastruktur för lång tid framöver. I de nationella planer för infrastrukturen som Trafikverket därefter ska ta fram bör fortsatt planering av en fast förbindelse mellan Helsingborg-Helsingör ingå.

Nyligen presenterades en svensk-dansk utredning, en strategisk analys, av möjligheterna att bygga en fast väg- och tågförbindelse mellan Helsingborg och Helsingör. En av slutsatserna är att en fast HH-förbindelse skapar stora nyttor för jobb och företagande.

Ökad integration mellan Sverige och Danmark är en förutsättning för fortsatt tillväxt. Frågan blir mer brännande i ljuset av pågående pandemi, när omfattande restriktioner leder till minskat utbyte. Tillsammans ska vi minska smittspridningen, men vi ska samtidigt arbeta för att gå stärkta ur krisen. Det kräver investeringar som väver samman våra länder och öppnar dörrarna mot resten av Europa.

Öresundsbron är ett tydligt exempel på ett projekt som stärkt banden i vår region. De senaste 20 åren har den skapat stora nyttor för det svensk-danska näringslivet. Bron har möjliggjort såväl stora forskningsprojekt som viktiga näringslivssatsningar. Över fyra miljoner människor har nyttjat effekterna av en större arbetsmarknad, kortare restider och bättre tillgänglighet till flyg. Brons samhällsekonomiska vinster är i miljardklassen.

Nu måste den här utvecklingen fortsätta med en fast HH-förbindelse. Den strategiska analysen konstaterar att en fast förbindelse mellan Helsingborg och Helsingör medför stora regionala och nationella nyttor. Arbetsmarknaden blir större, integrationen mellan våra länder ökar. Res- och transporttider förkortas kraftigt för både väg- och järnvägstrafik och tillgängligheten ökar även till stora delar av Europa.

En fast HH-förbindelse skapar unika möjligheter för näringsliv och akademi att skala upp, bredda sina kontaktytor och få bättre förutsättningar att hitta nya affärsmöjligheter, kunskap och kompetens. Detta intygas av Sveriges infrastrukturminister Tomas Eneroth, som bekräftat att HH-förbindelsen är tillväxtskapande och sprider Öresundsintegrationen över ett större geografiskt område.

Den strategiska analysen visar att möjligheterna till finansiering av HH-förbindelsen är goda då den till stor del kan finansieras av brukaravgifter. För mer insatta läsare är det tydligt att analysen är försiktig i överkant. Sannolikt går det att med små justeringar i projektet och kalkylen finansiera förbindelsen med brukaravgifter helt och hållet.

År 2029 planeras Fehrman Bält-förbindelsen öppnas, en väg- och järnvägstunnel mellan Danmark och Tyskland, som väntas öka trafiken mellan Sverige och Danmark. Öresundsbron riskerar bli en flaskhals för trafiken och en bromskloss för tillväxten. Ska denna negativa utveckling förekommas måste ytterligare en Öresundsförbindelse komma på plats. Ju förr, desto bättre.

Nu behöver därför planprocessen för en fast HH-förbindelse tas vidare. Det är ett genomförbart projekt med stora nyttor. En lokaliseringsutredning, som i detalj planerar för en fast HH-förbindelse, är ett naturligt nästa steg. Projektet måste få en given plats i kommande nationella infrastrukturplaner.

Utredningen om en fast HH-förbindelsen gör ingen nytta om den samlar damm i en hylla. Vi vill se ett snabbt beslut om en lokaliseringsutredning. Ett livskraftigt näringsliv och ett fungerande utbyte av kompetens och kunskap kräver en fungerade infrastruktur.

Johan Andersson, vd Mellby Gård AB

Jörgen Eriksson, vd Catena AB

Jesper Falkheimer, professor vid Lunds universitet

Anders Gärdsmark, regionchef Syd Byggföretagen

Gunnar Hagman, vd Skanska Sverige

Kerstin Lindell, vd och koncernchef Bona AB

Peter Nilsson, vd och koncernchef Trelleborg AB

Susanne Rikardsson, vd Fastighetsägarna Syd

Peter Syrén, vd Midroc Properties

Erik Østergaard, vd för Dansk Transport og Logistik och ordförande HH2030-gruppen

Opinion

Tydliga regler behövs för skolans funktion

Opinion
Opinion

Ett förslag har nu skickats på remiss av regeringen, som ett resultat av januariavtalet, om tydligare regler i skolorna i vissa avseenden.

Ett av förslagen är att det ska stå klart att lärare och rektorer kan införa mobiltelefonförbud under lektionerna eller, efter rektors beslut, hela skoldagen och därmed också har rätt att beslagta telefonerna under denna tid. Syftet är att arbetsron i undervisningen ska öka och att risken för kränkande fotografering, exempelvis i omklädningsrum, ska förebyggas.

Sådana här ordningsfrågor borde kunna skötas på varje skola utan detaljreglering, men i en situation där ”de lättkränktas förening” fått allt fler medlemmar behöver skolledningar och personal tydligare stöd i lagen för att kunna sätta in åtgärder som enstaka elever vägrar acceptera.

Det gäller också förslaget att i skollagen skriva in att lärare och annan skolpersonal har rätt att använda ”fysiskt tvång” för att stoppa våldshandlingar och andra kränkningar. Det har förekommit alltför många gånger att elever anmält lärare som ingripit fysiskt och svaga skolledningar inte vågat stå upp för personalen mot föräldrar som misslyckats med sin uppfostran.

Förslaget innebär inte att våld ska få tillgripas eller att tvång blir tillåtet i större omfattning än nu, men tydlighet i regelverket ska göra det lättare för skolorna att tillämpa lagen.

Ännu ett värdefullt förslag är att mobbare oftare ska kunna flyttas från skolan istället för att, som är alltför vanligt i dag, mobbningsoffren måste byta skola.

Det är beklagligt att den här typen av detaljreglering i skollagen behövs, men erfarenheterna de senaste åren visar att alltför många elever och föräldrar inte accepterar beslut på skolorna som inte har uttryckligt stöd i lagen. Därför är det nödvändigt. Ändå är det naturligtvis viktigt att skolorna utformar ordningsregler i samråd med elevråd eller motsvarande. Förankrade regler underlättar alltid tillämpningen.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL