Opinion

Vilken Vänsterpolitik

Opinion
Opinion

Vänsterpartiet och den blivande partiledaren Nooshi Dadgostar har guldläge. V står starkare i opinionen än någonsin och januariavtalet gör det svårt för Socialdemokraterna att bedriva riktig vänsterpolitik. Frågan är i princip hur mycket hon kan få partiet att växa om hon inte gör ett dåligt jobb. Hon kan lära sig av Nyamko Sabuni att det värsta är att vara för anonym och inte göra avtryck i debatten.

I en intervju med TT funderar Dadgostar över sitt uppdrag, möjligheten för politiken att göra skillnad och hur man lockar arbetarväljare från SD till Vänsterpartiet. Hon är uppenbarligen väl medveten om potentialen, men verkar bortse från några faktorer som avgör om en väljare hamnar hos SD eller V.

Socialdemokraternas försök att göra migrationspolitiken så restriktiv som möjligt kan knuffa ytterligare kvinnliga väljare över till Vänsterpartiet. Just migrationspolitiken är en skiljelinje mellan könen: kvinnor vill i större utsträckning se en solidarisk flyktingpolitik än män. Stödet för Socialdemokraterna är lägre bland unga väljare. Inför det förra valet antydde opinionsundersökningar bland studenter att Vänsterpartiet hade enorm potential bland unga akademiker.

Hitintills har högern varit bättre på att föra fram kvinnliga ledare i Sverige. Kombinationen en kvinnlig ledare med en tydlig vänsterpolitik har potential att locka fler unga kvinnor till Vänsterpartiet, sannolikt från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men då gäller det att man inte rör sig i restriktiv riktning med invandringspolitiken och avskaffar de begrepp och tankar som lockar unga kvinnor, som intersektionell feminism.

Dadgostar säger att hon vill locka tillbaka LO-medlemmar som gått till Sverigedemokraterna. Då har man en utmaning framför sig, för den väljargruppen vill inte samma sak som Vänsterpartiets nuvarande väljare, som i rätt hög utsträckning är tjänstemän och kvinnor. Vänsterpartiet lär ha gjort en intern analys och har säkert en plan för att kommunicera med båda grupperna, men det blir avsett det inte lätt att tilltala de dryga 34 procent av LO-männen som sympatiserar med SD utan att tappa kvinnliga akademiker.

Dadgostar säger till TT att ”det inte är språket som kommer att förändra verkligheten”. Där är hon väl förhoppningsfull. Begreppen och språkbruket kommer att diskuteras och divideras. Centerpartiet lärde sig av sin idéprogramsdebatt att det är viktigt hur man formulerar sig så det framgår tydligt vad man menar med sin retorik. Vill man locka arbetarväljare till Vänsterpartiet måste man vara medveten om att diskursen, hur man talar om saker, är viktig för många. Att tala flera väljargruppers språk samtidigt är inte lätt. Gränserna för vad som är acceptabelt har förändrats snabbt under det senaste decenniet. En del upplever det som jobbigt att man inte ”får” skämta om allt längre och att allt från Kalle Ankas julafton till fikabröd ändras och byter namn. Tanken om det ”politiskt korrekta”, det vill säga att man anpassar språk och beteende så man inte sårar andras känslor, upplevs av en del som en tillgjord ”snällhetens teater”.

Populistpartier, särskilt de till höger, är väl medvetna om språkets betydelse för att locka väljare. Det finns en anledning till att Jimmie Åkesson i ett av sina Almedalstal rackade ner på feminism mer än invandring. Om Nooshi Dadgostar vill locka SD-väljare är därför språket och hur man beskriver verkligheten rätt viktigt.

Dadgostar vill att Vänsterpartiet ska vara det självklara arbetarpartiet. Det är dock långt ifrån självklart att LO:s medlemmar återgår till att rösta rött som standard. En livlig debatt om vad ett arbetarparti är kan dock bara välkomnas: svensk politik behöver en ideologisk injektion.

Opinion

Ingen grön deal för Sverige

Opinion
Opinion

Vattenkraft ska inte längre finnas med på EU-kommissionens förslag till lista på hållbara gröna investeringar. Det innebär att det kan bli svårt att locka investerare till svensk grön energi, eftersom tanken är att den ska vara vägledande för finansmarknaden. Listan, den så kallade taxonomin, är en viktig del av EU:s green deal och Sverige har varit pådrivande kring att den ska finnas, vilket gör det extra olyckligt att det drabbat oss själva.

EU är baserat på kompromisser, men det kan ifrågasättas om det är just svensk vattenkraft som ska strykas från en sådan lista. Regeringen bör fråga sig om Bryssel förstått hur svensk vattenkraft fungerar, eller om det föreligger missförstånd. Bland annat finns det risk för att EU:s invändningar mot lokal vattenkraft handlar om att man inte förstått förutsättningar i just det fallet.

Man kan jämföra med hur svenskt skogsbruk varit tidvis missförstått i Bryssel. För andra länder var den största risken skogsbränder, men på den tiden drabbades Sverige nästan aldrig av det och hade inget behov av ett komplicerat regelverk eller supportsystem kring skogsbränder.

Vad beträffar bioenergi i form av skogsråvara kan man nästan vara säker på att det föreligger missförstånd. Sverige har sällan eller aldrig haft så mycket skog som nu och den är huvudsakligen ung. Vi kan använda ganska mycket skog med gott samvete, även om avverkningen måste vara hållbar. Skulle man inte avverka skulle det hota den biologiska mångfalden och återväxten av annan flora än industriskog. Oavsett hur man ser på saken är för lite skog inte problemet.

Finansmarknadsminister Per Bolund menar att det finns förhandlingsmån kvar innan beslutet fattas till våren, men från borgerligt håll är kritiken mot det som man ser som regeringens passivitet i frågan frän. Regeringen bör i sitt påverkansarbete börja med att försäkra sig om att kommissionen förstår hur vindkraften och biomassan framställs och används i Sverige. Om man går efter det bör det rimligtvis platsa på listan.

Opinion

Välkommen kartläggning

Opinion
Opinion

Brå ska kartlägga etnicitet i samband med personrån. Det är välkommet, av flera skäl. Först och främst för att ökad kunskap alltid är bra. För att förstå fenomenet behöver vi veta så mycket som möjligt om vem som rånar och vem som rånas. Om en etnicitet är överrepresenterad kan man titta på vad som finns som gemensam nämnare mellan dessa gärningsmän. Brå påpekar att debatten har varit infekterad med många teorier och påståenden som saknat faktaunderlag. Om man tar fram underlag slipper folk komma med mer eller mindre välgrundade gissningar.

Det lär vara så att gärningsmännen i hög utsträckning kommer från socioekonomiskt utsatta områden, eftersom fattigdom och hopplöshetskänslor gör det mer sannolikt att du blir kriminell. Om du kommer från en välbärgad bakgrund och har goda utsikter på arbetsmarknaden är det mindre lockande att bli till exempel gängkriminell. Att man beskyller utlandsfödda för brott handlar i vissa fall om att man vill att det ska vara så eftersom man ogillar invandring och bortser från att den gemensamma nämnaren är ekonomisk och social utsatthet, till exempel om man inte kommer ut på arbetsmarknaden.

Skulle Brås granskning visa att det finns andra mönster, som att en etnisk grupp är överrepresenterad bland gärningsmän eller offer är det bra att veta, eftersom man kan fråga sig varför. Varken Brå eller någon annan som vill delta i samhällsdebatten behöver slösa tid på gissningar. Om en etnicitet är överrepresenterad i en viss typ av brott kan man forska kring vilka mekanismer som ligger bakom och fundera på vad som kan göras för att bryta mönstret. Maria von Bredow från Brå varnar för att det kan bli missvisande, eftersom anmälningsbenägenheten är olika i olika delar av samhället, liksom risken för att misstänkas för brott. Att kartlägga etnicitet är ändå en början på processen att försöka förstå vem som begår brott och varför. Förmodligen borde Brå kartlägga även andra brottstyper.

Opinion

Problemet med frånvarande parlamentariker

Opinion
Opinion

Europaparlamentarikern Fredrick Federley tar paus från politiken på grund av psykisk ohälsa och svårigheter med att fokusera på det politiska uppdraget under de omständigheterna. Arbetsbelastningen på europaparlamentariker är tung och det är ofta långa arbetsdagar med lite tid för återhämtning och förströelse om man tar sitt uppdrag på allvar, vilket kan vara värt att tänka på för den som tycker att parlamentarikerna har för höga löner.

Europaparlamentet har inga ersättare, vilket många väljare nog inte vet. Fredrick Federleys plats kommer att stå tom. Europaparlamentet är varken anpassat för föräldraledighet eller för personer som behöver ta en paus för sin hälsas skull. Hypotetiskt kan ett parti som har en eller två ledamöter riskera att stå utan representation på plats vid sjukdom eller föräldraledighet. Det är opraktiskt och Sverige bör driva frågan om att det behövs ersättare när en parlamentariker inte kan utföra sitt uppdrag. Nästa person på listan måste kunna träda in. Det nuvarande systemet är orättvist mot väljarna, som när de röstar på en kandidat förväntar sig att deras intressen ska tillvaratas under hela mandatperioden.

Om Fredrick Federley drabbats av utbrändhet är det en lång återhämtning som krävs för att inte fara permanent illa. Europaparlamentariker bör, även om det känns tråkigt, överväga att avsäga sig sitt uppdrag om en längre ledighet behövs, av skälet med utebliven ersättare.

Opinion

I dödens väntrum

Utan hårdare restriktioner dör fler på äldreboenden.
Foto: Thomas Johansson/TT
Opinion
Opinion
PREMIUM

Idag redovisar vårt södra grannland Danmark 9 ytterligare dödsfall i coronapandemin. Danska tidningar larmar med stora rubriker om hur krisartat läget är. Här i Sverige var torsdagens notering ytterligare 67 döda. Det illustrerar hur den svenska strategin innebär ett daglig haveri när det gäller att begränsa pandemins effekter på vårt land. Danmark med egentligen sämre förutsättningar i form av högre befolkningstäthet håller nere coronans verkningar medan den löper amok i vårt land.

Så här har det fortsatt sedan coronapandemin nådde Sverige i början av året. Ändå fortsätter vi med en strategi som innebär lindrigare restriktioner än i våra nordiska grannländer och får goddag yxskaft svar av både Anders Tegnell och Stefan Löfven på frågan om munskydd i offentliga miljöer. Den som vill kan ha munskydd är deras besked, vilket är en ren förolämpning mot befolkningens fattningsförmåga eftersom effekten av munskydd främst gäller om alla bär dem i sammanhang där risken för smittspridning är stor.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Förbättra den skånska stomivården

Region Skånes rekommendationslista för stomipatienter är för begränsad jämfört med vad som gäller i övriga landet, menar ILCO Skåne.
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Föreställ dig att du varje dag skulle behöva vara orolig för att du inte kan reglera din tarm. En ständig oro för lukt, ljud eller läckage och att alltid behöva vara uppmärksam på var närmsta toalett finns. För att stomiopererade inte ska behöva känna denna oro och kunna hantera sin vardag, krävs tillgång till trygga individanpassade stomihjälpmedel.

I Region Skåne bor drygt 6 000 personer med stomi. Anledning till stomi är oftast cancer och inflammatoriska tarmsjukdomar, men det finns även andra orsaker som gör att personer måste stomiopereras. Det kirurgiska ingreppet, som innefattar att avleda kroppens slaggprodukter innebär en chans till ett fortsatt liv och de allra flesta personer fortsätter att leva ett helt normalt liv efter operationen – en förutsättning är dock att det finns välfungerande bandage / stomihjälpmedel som främjar individuell livskvalitet. I större delen av Sverige erhålls stomihjälpmedel via det nationella systemet som regleras av Tandvårds-och Läkemedelförmånsverket (TLV) vilket stärker en jämlik och kostnadseffektiv vård.

I Skåne är det dock lite annorlunda. Under våren har vi inom ILCO haft en god dialog med politiker i Region Skåne kring vården av stomiopererade personer. Vi är tacksamma för att denna dialog finns och det är tydligt att det finns en gemensam vilja att förbättra stomivården i Region Skåne. Det finns dock ett område som vi inom ILCO anser behöver förbättras när det gäller stomivården i Region Skåne, men tyvärr upplever vi att ansvariga politiker i Region Skåne inte delar samma bild, vilket är något som oroar oss inom ILCO. Skåne har som enda region i landet valt att införa en så kallad rekommendationslista över vilka stomihjälpmedel som ska förskrivas till patienter.

Listan i Skåne är kraftigt reducerad jämfört med det nationella utbudet av hjälpmedelsprodukter via TLV. Skånes lista innehåller även ett tak för hur mycket individen får förbruka. Produkter i det nationella systemet har genomgått en nationell pris- och kvalitetsanalys som internationellt anses vara den mest grundliga och objektiva värderingen inom stomi i hela världen. Användning av det nationella systemet försvåras i samband med rekommendationslistan och minskar väsentligen patienternas möjlighet att vara involverade i behandlingen. Detta är viktigt eftersom kroppar förändras med tiden och personens bandage ska vara anpassat till detta. I genomsnitt behöver mer än 80 % av patienterna göra fler än tre produktbyten och i många fall mycket mer för att hitta rätt produkt. Det är därför ILCO anser att möjligheterna med att kunna få ta del av ett brett sortiment stärker förutsättningarna för ökat välmående och bättre livskvalitet. Den rekommendationslista som finns i Region Skåne fokuserar nästan bara på pris. Avsteg från listan kan göras, men det är tänkt att förskrivning ska ske enligt listans rekommendationer. Det är mycket svårt för en patient att veta att det finns alternativ.

Under slutet av 2019 lät vi inom ILCO i Skåne göra en enkätundersökning bland våra medlemmar om hur de uppfattade den skånska rekommendationslistan. Vi hade en svarsfrekvens på 68 %, vilket vi ser som högt. Vår analys av rekommendationslistan är att den begränsar tillgången till stomihjälpmedel och därmed minskar personers möjlighet till ökat välmående och bättre livskvalitet.

Undersökningen visar att 85 % av alla svarande medlemmar inte kände till listan, men ändå har 12 % i enkäten angett att införandet av listan har inneburit en begränsning av tillgång till spray, specialhäfta, våtservetter och hudskydd. Att det finns en bred tillgång till dessa produkter, och i tillräcklig mängd är naturligt att förstå för alla som vid något tillfälle haft diarré och behövt torka sig lite mer. Nästan 5 % uppger att de inte kunnat byta stomipåsen som de önskat. Varför ska någon behöva fundera på om och när de ska byta sin stomipåse? Detta är orimligt anser vi. Region Skånes rekommendationslista för stomihjälpmedel har skapat en onödig oro hos oss stomiopererade personer. Vi upplever att listan begränsar och påverkar vår vardag. Det finns goda skäl för Region Skåne att omvärdera användningen av listan och återgå till full användning av det nationella systemet. Tiden för den administration som läggs ner på att ta fram rekommendationslistan kan istället användas för att möta oss stomiopererade inom vården.

Rose-Marie Hultman

Ordförande, ILCO Skåne

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

NannyPoppins

Fler tar hjälp av nanny - ökningen väntas fortsätta när RUT-avdraget tredubblas

NannyPoppins Det finns just nu ett stort intresse av att anlita en nanny. Barnvaktsföretaget NannyPoppins beskriver hur det finns ett stort intresse för att få hjälp med barnpassning och att det stora intresset förväntas växa när möjligheten att göra skatteavdrag för tjänsten utökas.

Det är en fantastisk förmån att vara förälder. Du får möjligheten att se ett barn växa upp och formas till en egen människa och utvecklas år för år. Men med det sagt så behöver föräldraskapet inte alltid vara enkelt - det är prövande att vara förälder. Du måste ha förmågan att prioritera mellan saker i livet, du aldrig hade velat prioritera mellan. Det gäller därför att göra de val och beslut som är bäst för familjen som helhet - även om det inte finns något facit över vad som är rätt beslut i alla situationer. Ett sätt att frigöra mer tid att göra de saker du vill och behöver göra som förälder är att ta in en nanny. En nanny som kan bidra till omsorgen av ditt barn och avlasta dig som förälder några timmar i veckan och på så sätt frigöra tid för att ni kan göra annat.

Nanny - möjliggör tid för karriär och socialt liv

Möjligheten att få hjälp av en nanny innebär att man skapar tid för annat som man tidigare inte haft tid att göra. Det kan handla om att arbeta de där extra timmarna på jobbet, kanske för att senare kunna göra anspråk på en chefstjänst eller annat roligt uppdrag man är intresserad av. Det kan också innebära att man får mer tid över till att träffa vänner, eller släkt.

Trygg barnvakt

En av NannyPoppins viktigaste fokusområden är trygghet. Det är viktigt att familjen känner sig trygg med att den barnflicka man anlitar är pålitlig och trygg i omsorgen av ens barn. Därför har NannyPoppins ett mycket seriöst rekryteringsförfarande där bara en ett fåtal av hundra sökanden får jobbet. Rekryteringsförfarandet innehåller flera olika djupintervjuer samt tester och ett krav är att personen innan den anställs som barnvakt, har erfarenhet av att passa barn. NannyPoppins kontrollerar även att personen inte förekommer i belastningsregistret, samt gör flertalet slagningar i offentliga register för att kontrollera att personen inte förekommer i övriga domstolstvister. Vill du läsa mer om NannyPoppins rekryteringsprocess av barnvakt.

Pedagogisk barnflicka

Det blir allt vanligare att föräldrar önskar en pedagogisk nanny. Det handlar givetvis inte om att mötet mellan barnvakt och barn ska bli en undervisningssituation, utan att de lekar och aktiviteter som nannyn gör med barnet har en pedagogisk baktanke i syfte att utveckla barnets förmåga att läsa, skriva, räkna och tala. Det går även att ägna en viss del av tiden med nanny till traditionell läxläsning, Skatteverket medger att 10 procent av barnpassningstillfället får ägnas åt detta givet att familjen i fråga vill ha fullt RUT-avdrag.

Handplockad nanny

NannyPoppins handplockar alltid en nanny till er familj. Det innebär att företaget lyssnar in era behov och förutsättningar och utifrån det sätter er i kontakt med en av bolagets nannys som stämmer in på era önskemål. Ni får träffa er nanny för ett första gratis möte och därefter ta ställning till om ni vill gå vidare. Det finns även andra aktörer som arbetar med barnpassning, en sådan är myNanny, läs mer om myNanny här och hitta en nanny.

Opinion

50 år av bönders kamp

Opinion
Opinion

1960-talet var en tuff tid för Sveriges bönder. ”Det var skottpengar på bönder”. 1967 års jordbruksbeslut inriktades på prispress och ökad import för att tvinga bönderna att lägga ned verksamheten, flytta till staden och bli industriarbetare.

Krisen var kanske vad som behövdes för att de segdragna diskussionerna om att slå ihop böndernas två organisationer – den fackliga Riksförbundet Landsbygdens folk, LRF, och de kooperativa företagens organisation, Sveriges Lantbruksförbund – skulle bli verklighet.

1971 föddes den nya, gemensamma organisationen och nu har LRF gett ut en imponerande jubileumsbok – ”Med gemensamma krafter”. Författare är den mångåriga Landjournalisten Kerstin Davidsson och hon har verkligen gjort ett gott jobb. Intervjuer och historier fogas in i historien på ett mycket läsvänligt sätt.

Redan efter ett par år nåddes en framgång i den förhandling med staten, som jordbrukets priser då byggde på. Ett inkomstmål fastställdes för jordbrukarna som skulle likställas med arbetarna, och subventionerad avbytartjänst infördes för att ge bönderna möjlighet att ta semester och annan ledighet. Det sågs som ett gott betyg åt den nya organisationen.

Men LRF blev också en mer militant organisation än föregångaren RLF. Stora demonstrationer mot jordbrukspolitiken (och jordbruksministrar) organiserades i Stockholm, traktordemonstrationer genomfördes i många städer och till och med en blockad av egna mejerier för att visa på hur viktiga de svenska bönderna var (och är).

I slutet av 1980-talet kom LRF fram till att den gamla regleringsekonomin med förhandlingar mellan bönderna och staten måste avvecklas. Spårbytet, kom det att kallas och LRF fick med sig politikerna, Men knappt hade det nya systemet införts förrän Sverige gick med i EU och nya regleringar tog över.

Trots att LRF:s ledning drev på för medlemskap var inte lantbrukarnas organisationer förberedda på den hårdare importkonkurrens som EU förde med sig. Den svenska produktionen minskade under 20 år och en stor del av de bondekooperativa företagen tvingades upphöra eller såldes till privata intressen.

Kvinnornas roll i LRF är värt ett eget kapitel. Först när gårdsmedlemskapet ersattes med personligt medlemskap blev kvinnorna synliga. Inte förrän 1977 valdes den första kvinnan i in förbundsstyrelsen. Nu har LRF haft två kvinnor som förbundsordförande.

LRF:s stora betydelse för landsbygden vid stora katastrofer, som stormen Gudrun, skogsbränder, torka och nu senast corona, kan knappast överskattas och beskrivs väl. Det handlar om både lokalt arbete och rikspolitisk påverkan. LRF har också medvetet profilerat sig som hela landsbygdens organisation.

LRF har varit föregångare med uppmärksammade reklamkampanjer, som ”Kan du tänka dig den här bygden utan jordbruk” och ”Idag finns det femton utrotningshotade arter, en av dem bär keps”. Många aktioner och utspel bevakas också väl redaktionellt av media, bland annat tack vare den stora och väl decentraliserade organisationen. Det har i 50 år varit en framgångsfaktor för en liten, krympande grupp i samhället – Sveriges bönder.

Yngve Sunesson

Opinion

Inga skattepengar till förtryck

Opinion
Opinion

22-åriga Nasteho Mohamed säger att det ställs krav på henne som somalisk kvinna att anpassa sig till konservativa normer som är i otakt med det svenska samhället och hennes rättigheter och det somaliska klansamhället finns även här. Hon berättade om sin kamp mot kvinnoförtryck i ett uppmärksammat inlägg på Facebook. Bland annat menar hon att kulturföreningar ser till att förtryckande normer lever kvar. Miljöpartisten Mursal Isa, regionpolitiker i Dalarna, håller med henne och menar att en del av de föreningar som får bidrag från MUCF, Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor, cementerar konservativa värderingar som förtryck av kvinnor. Han menar att de sprider en negativ bild av svenskhet och motverkar integration hos sina medlemmar.

Tyvärr är det inte första gången det här problemet uppstår i samband med bidrag från MUCF. Andra föreningar har anklagats för att använda medel för att saluföra extremism och icke-demokratiska värderingar. Några har förlorat sitt bidrag av det skälet. Man får ha vilka åsikter man vill, men inte alla ska bekostas med skattepengar.

Både Mohamed och Isa har blivit kritiserade av sina landsmän, som menar att de är illojala mot gruppen. Det är begripligt att andra somalier oroar sig för att det ska leda till ökad rasism när problem bland svensk-somalier belyses. Samtidigt bekräftar de i någon mån deras bild när de kräver lojalitet.

Historien är både ett stort misslyckande och en stor framgång. Nasteho Mohamed har fått en tydlig bild av vilka rättigheter hon har genom den svenska skolan och har satt sig på tvären när någon försöker tvinga henne till ett sätt att vara som hon inte är bekväm med. Skolan och samhället har gjort sitt jobb med att förmedla att i vårt samhälle strävar vi efter att alla ska ha samma rättigheter och skyldigheter, oavsett kön eller etnicitet.

Föreningar som sprider förtryckande normer som går emot svensk lagstiftning bör inte få bidrag i från skattepengar.

Opinion

Slut på mensfattigdomen

Opinion
Opinion

Skottland blir det första landet i världen att göra mensskydd gratis. Samtliga medlemmar i det skotska parlamentet röstade för förslaget som har fått oväntat stort politiskt stöd. Det är från början en kampanj från Labours hälsovårdstalesperson Monica Lennon, som säger att hon arbetar för att avstigmatisera mens. Skottlands förstaminister Nicola Sturgeon kallar reformen banbrytande.

Britterna kan vara överraskande reserverade kring ”kroppsfrågor” och nästan hälften av alla brittiska flickor säger att de upplever skam kring mens. Tanken är att synliga mensskydd ska normalisera företeelsen.

Produkterna ska finnas tillgängliga på offentliga toaletter och på arbetsplatser, men även en del pubar och restauranger har på eget initiativ börjat ha mensskydd på sina toaletter.

Logistiken och hur man ser till att det sker är intressant: det går knappast att inspektera alla offentliga rum för att se om det finns mensskydd, men å andra sidan är det kanske inte märkligare än att det finns toapapper på plats både på offentliga toaletter och arbetsplatser i nuläget.

Det är säkert välkommet för skotska kvinnor, särskilt låginkomsttagare, som nu kan använda de 130 kronor som kvinnor i snitt anses lägga på mensskydd i månaden, till mat eller räkningar istället. Det intressanta här är egentligen om någon följer efter. Det är i utvecklingsländer man bäst skulle behöva gratis mensskydd. I nuläget finns det ganska många kvinnor som har problem med att få och behålla ett jobb eftersom de antingen inte har råd till mensskydd, eller inte kan få tag på några i närheten av sin arbetsplats och därför stannar hemma. Det kan låta trivialt jämfört med svält, övergrepp eller könsförtryck, men att ha tillgång till mensskydd är viktigt för värdighet och hygien på samma sätt som rent vatten.

Det är långt ifrån någon trivial reform som Skottland genomfört. Det är tvärtom en frihetsfråga.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL