Debatt

Regnbågsflagga för allas lika värde

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I rådande samhällsklimat är det lätt att glömma att det är många som är för hbtqi-personers rättigheter. Att de flesta faktiskt är det. De flesta tycker att du ska få vara den du är och älska den du vill.

Det blev extra tydligt i veckan när Sverigedemokraterna som styr i Hörby kommun ville att kommunen skulle sluta flagga med regnbågsflaggan. Moderaterna i Hörby ställde sig bakom förslaget. Det blev ett herrans liv. Människor protesterade utanför kommunhuset och kyrkan mitt emot hissade sin regnbågsflagga. Hörby kommuns instagramflöde fylldes med regnbågsflaggor. Öppna Moderater skrev ett Facebookinlägg där de bad Moderaterna i Hörby att tänka om, vilket de sedan gjorde. Nu verkar inte förslaget gå igenom, tack vare alla högljudda protester.

Sverigedemokraterna är en liten men högljudd minoritet. I vissa kommuner har de stor makt, makt som de använder för att motverka hbtqi-personers rättigheter. Det handlar om så mycket mer än flaggan.

Sverigedemokraterna på lokal och regional nivå är ett parti som genomgående motverkar hbtqi-rättigheter. Deras hjärtefrågor verkar vara att strypa alla bidrag till hbtqi-föreningar och mötesplatser. De vill att Pridefestivaler inte ska få kommunalt stöd och de vill sluta vidareutbilda anställda i hbtqi-frågor. Och så vill de inte att regnbågsflaggan ska pryda himlen med sitt budskap om mångfald, frihet och lika rättigheter.

Vad ligger bakom motståndet till regnbågsflaggan? Sverigedemokraterna och andra högerpopulister ser hbtqi-personers rättigheter som en ideologi som ska bekämpas. Regnbågsflaggan blir symbolen för den ideologin. Högerextrema tycker att flaggan symboliserar en ideologi som förstör nationen och kärnfamiljen. När nazister attackerar RFSLs lokala avdelningar och pridefiranden så är regnbågsflaggan ofta vandaliserad, inte sällan bränd. Genom att se regnbågsflaggan som en symbol för en ideologi så kan man ducka för att det handlar om mänskliga rättigheter. Det är så de styrande har lyckats att dra tillbaka rättigheter för hbtqi-personer i exempelvis Polen och Ungern.

Politiker från andra partier som går med på Sverigedemokraternas förslag behöver ställa sig frågan om ni vill bekämpa hbtqi-organisering, hbtqi-personers rättigheter och regnbågsflaggan. För det är det som händer när ni röstar ner våra flaggor.

Vi är glada att politiker som först tänkt rösta för ett liknande förslag kan ändra sig och tänka om. Vi är glada att de inte låter en liten hatfull minoritet sätta agendan och obehindrat motverka hbtqi-personers rättigheter och förhindra att flagga med en symbol för alla människors lika värde. Vi är också otroligt glada över allt det stöd som vanliga människor visar i protest mot dessa hatiska förslag.

Deidre Palacios

Förbundsordförande RFSL

Debatt

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

PREMIUM

“Sverige behöver vara redo för nästa kris”

Sveriges och Skånes sårbarhet har aldrig varit tydligare. När de globala

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Debatt

Viktigt värna Europasamarbetet

STOCKHOLM 20210415Svenska flaggan och EU-flaggan.Foto: Henrik Montgomery/TT Kod: 10060
Foto: Henrik Montgomery/TT
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Europadagen firas till minne av Schumandeklarationen som presenterades den 9 maj 1950. Trots att EU-sympatierna är historiskt höga i Sverige och i vår region, är det viktigt att i samband med detta ta tillfället i akt att belysa vikten av ett starkt europeiskt samarbete. Likaså vikten av att MalmöLundregionen knyts närmare kontinenten och resten av Europa.

Som liberaler tror vi på öppenhet och globalism. Vi är övertygade om att vi behöver samverka och samarbeta mer och att vi löser de största och viktigaste samhällsutmaningarna tillsammans, inte var och en för sig. Klimatkrisen stannar inte vid varken Lunds eller Malmös kommungräns. Om vi på riktigt ska kunna lösa framtida utmaningar behöver vi arbeta tillsammans. Vidare banar frihandel och den gemensamma inre marknaden, som lägger grunden för Europasamarbetet, väg för välstånd och fred.

Utöver att vara lunda- och malmöbor är vi också européer. MalmöLund-regionen är Sveriges port mot Europa och vi tror därför att det är särskilt viktigt att barn och unga som växer upp i Lund eller Malmö får känna sig som en del av Europa och ta del av alla fördelar det europeiska samarbetet medför. Det är dessutom avgörande att man förstår och kan påverka de beslut som fattas i Europaparlamentet. 60% av alla beslut som tas på kommunal nivå påverkas av beslut på EU-nivå. Det borde vara lika naturligt och självklart att delta i den europeiska demokratin genom val till världens enda internationella parlament, Europaparlamentet, som det är att rösta i lokala och nationella val.

Som Europavänner är vi därför särskilt glada över etableringen av ett Europa Direkt-kontor i sydvästra Skåne. Det kommer att öka möjligheten till samverkan och länka ihop den europeiska nivån med det lokala arbetet. Det är viktigt för både Malmö, Lund och även Trelleborg som är med på initiativet.

Europa Direkt-kontoret, som kan ses som EU-kommissionens förlängda arm ut i unionen, bidrar till att fler i MalmöLundregionen får ta del av alla möjligheter i det europeiska samarbetet. Det görs genom att Europa Direkt-kontoret fungerar som ett lokalt informationskontor som hjälper allmänheten att navigera bland EU:s regelverk, dokument, fonder och program. Vidare kommer events, konferenser, debatter och informationsaktiviteter om europeiska framtidsfrågor att arrangeras.

Liberalerna är Sveriges EU-vänligaste parti. Utan EU hade vår del av världen varit både fattigare, mindre trygg och säkerligen också mindre fri. Europasamarbetet har lagt grunden för fred, frihet och demokrati åt nästan en halv miljard européer. Vi tror att Europasamarbetet behöver fördjupas ytterligare. För våra två snabbt växande kommuner, med ett kortare avstånd till Berlin och Hamburg än till Stockholm, är det viktigt att knyta vår region än närmare resten av Europa.

När somliga menar att Sverige bör sluta sig, att vi klarar oss bättre själva och borde samarbeta mindre med våra vänner i resten av Europa tänker vi precis tvärtom. Vi är övertygade om att Malmö och Lund bör ta ledartröjan, tillsammans med andra städer som präglas av öppenhet runt om på kontinenten, för att utveckla och fördjupa vårt unika samarbete ytterligare. "

Roko Kursar (L) kommunstyrelsens förste vice ordförande i Malmö

Philip Sandberg (L) kommunstyrelsens ordförande i Lund

Debatt

Fatta beslut om burarna

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Regeringen skulle kunna förbjuda de trånga gallerburarna redan idag med den vetenskapliga information som finns, men inväntar istället EU som 15 april haft en hearing om frågan. Det här innebär att 500 000 svenska hönor fortsatt kan stängas in i burar för äggproduktion i år.

1,4 miljoner EU-medborgare skrev under en medborgarinitiativ för att förbjuda burarna i hela EU. Den 15 april skedde en hearing där parlamentariker och kommissionären fick ta del av förslaget, och eftersom fler än en miljon skrev under innebär det att åtgärder måste vidtas. Det kan med stor sannolikhet leda till beslut som kräver tvingande åtgärder för att förbättra djurskyddet. Sverige bör vara ett föredöme och förbjuda burarna redan nu.

Det är extremt svårt att få tag på burägg i Sveriges vanliga butiker. Samtliga stora livsmedelskedjor har äntligen beslutat om buräggsfria policys. Det har de gjort efter gediget arbete från engagerade konsumenter och djurskyddsorganisationer. Ett arbete som nu stannar av då de sista hönorna i bur hålls för en produktion som du som konsument har svårt att påverka. Till läkemedelsproduktion eller gömt som äggpulver i bakverk.

Regeringen, nu med landsbygdsminister Jennie Nilsson i spetsen, har under lång tid varit ovilliga att ta beslut om burarna. Regeringen verkar helt förlita sig på att marknaden kommer att lösa välfärden för hönorna. Det här är något som gång på gång inte visat sig fungera fullt ut då hönor fortfarande hålls i burar. Den beslutande myndigheten Jordbruksverket behöver tydliga direktiv från regeringen om hur djurskyddslagen ska tolkas, för att kunna besluta om förbud mot en viss typ av djurhållning.

I samband med att nya djurskyddslagen togs fram såg lagrådet redan då ett behov av att förtydliga vad som menas med "möjlighet att röra sig obehindrat" i den nya lagen. I lagrådsremissen nämns att alla djur ska kunna lägga sig ned och att regeringen ska tolka vad det innebär. I en bur får varje höna knappt ett A4-ark till sitt förfogande, med konsekvensen att de stöter i burväggar eller kamrater bara av att lägga sig tillrätta på gallergolvet. Att sträcka ut vingarna är omöjligt. Det är inte värdigt Sverige att fortsätta blunda för vad det innebär för djuren. Vi bör vara ett föredöme inom djurskydd och förbjuda de sista burarna långt innan EU tar det beslut konsumenterna kräver.

Djurens Rätt har sedan 2008 sett till att burarna minskat från 2,2 miljoner till knappt 500 000. Allt genom samtal med företag och opinionsbildning. Nära nio av tio svenska medborgare vill att burarna förbjuds enligt en undersökning av Novus. Och det med rätta. Det är nu dags att regeringen lyssnar på dem.

Vi hoppas att det här sista gången vi behöver uppmana regeringen att förbjuda burarna. Om inte, kommer hönorna få betala priset.

Camilla Bergvall,

förbundsordförande för Djurens Rätt

Debatt

Norsk IS-dom vägledande

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Miljöpartiet har svängt i frågan om svenska IS-kvinnor som sitter fast i fånglägren Al-Hol och Roj och menar nu att de bör få följa med sina barn tillbaka till Sverige. Partiet menar att barnen måste komma i främsta rummet och att det innebär att mammorna måste med, eftersom de i många fall vägrar att skiljas från sina barn. De menar också att de kvinnor som har svenskt medborgarskap ändå kommer att hamna i Sverige så småningom och bättre att ta hem dem under ordnade former än att de återvänder radikaliserade efter ett eventuellt utländskt fängelsestraff. Frågan är kontroversiell och hitintills är det bara Vänsterpartiet av riksdagspartierna som visat något intresse för att hjälpa kvinnorna samtidigt som barnen. Utrikesminister Ann Linde säger att principen bör vara att de som begått brott ska lagföras där brotten begåtts, oavsett nationalitet och säger nej till ett återvändande.

Om man frågar sig hur man skulle kunna agera om IS-kvinnorna återvände och vilken typ av brott de sannolikt skulle åtalas för har det fallit en intressant dom mot en norsk kvinna i Oslo tingsrätt i veckan. Sumaira Ghafoor, som valde att ansluta sig till IS, har dömts till tre och ett halvt års fängelse. Detta trots att hon inte varit mer aktiv i terrorsekten än att passa barn och laga mat till sin norske konvertit-make. Oslos tingsrätt menar att det är tillräckligt för att se henne som en del av kalifatet och som att hon fattat ett aktivt beslut att ansluta sig till en terrororganisation. Ghafoor menade att hon utsatts för människohandel och hållits mot sin vilja, men rätten bedömde inte hennes historia som trovärdig.

Jørn Vestergaard som är professor emeritus i straffrätt på Köpenhamns universitet menar att det potentiellt prejudicerande fallet visar en väg framåt även för Danmark som ett sätt att hantera återvändande IS-kvinnor. Fallet Sumaira Ghafoor är intressant även för Sverige som en vägledning kring hur man kan betrakta IS-kvinnors roll i kalifatet, om Miljöpartiet får som de vill och de återvänder med ett potentiellt brottsregister och ett radikaliserat åsiktsbagage.

Definitionen av aktiv anslutning till en terrororganisation och ett aktivt deltagande är här mycket bred. Samtidigt har varit vanligt att personer som tillfångatagits hävdar att de befunnit sig i kretsen kring IS, men har haft en passiv roll, ofta påtvingad, för att försöka slippa påföljd. Få vill erkänna ett aktivt engagemang och de som står för sina val är ofta döda, som i fallet med Ghafoors förste make.

Rätten svarar med att Sumaira Ghafoor på grund av IS och kalifatets natur måste ha vetat att hon skulle bli kontrollerad av sin förste make, den norske IS-rekryten Bastian Vasquez, som är en av de västerlänningar som överraskat genom en som familj och vänner såg det plötslig konvertering till islam och en aktiv roll inom IS. Ett av argumenten den norska domstolen hade mot att hon skulle ha hållits kvar mot sin vilja var att hon dels frivilligt valde att resa och dels fick förklarat för sig att hennes make skulle få bestämma om hon lämnade kalifatet eller ej när hon väl var där. Beslutet att ge upp autonomin var medvetet, enligt tingsrätten. Vasquez verkar ha haft mycket lite medlidande med de som drabbades av IS våld, så man kan tänka sig att hans hustru fått samma tankegods av rörelsen.

Ghafoor och hennes försvarsadvokat ifrågasätter om det kan likställas med deltagande i en terrororganisation att vara hemma och ta hand om barn och kommer att överklaga domen.

Frågan är om Sverige i längden kan frånsäga sig ansvaret för kvinnorna. Frågan är med rätta kontroversiell. Det handlar inte bara om att det bör få konsekvenser att ansluta sig till en terrororganisation som bland annat vill orsaka skada på samhället de är medborgare i, men också för att man släpper in en person i landet som kan vara farlig. Alla IS-kvinnor med svenskt medborgarskap lär inte vara så oskuldsfullt förvirrade som de menar att de är. Även om det inte är idealiskt så är de norska domen en möjlig kompromiss i ett svårt läge.

Debatt

EBO är inte boven i dramat

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) har än en gång markerat sitt motstånd mot EBO-lagstiftningen — rätten för asylsökande att få bidrag till eget boende. Stjernfeldt Jammeh vill nu stoppa EBO helt efter att hittills arbetat för att hela Malmö kommun skulle undantas från lagen. Därmed att ingen asylsökande skulle få stöd om dem flyttar till Malmö. Enligt Stjernfeldt Jammeh skulle det innebära att trångboddheten i delar av Malmö skulle ta slut.

Men Stjernfeldt Jammeh för Malmöborna bakom ljuset. 9 av 10 asylsökande som flyttar till Malmö gör det idag utan att få bidrag till boende. Ändå vill Stjernfeldt Jammeh påstå att borttagande av boende skulle få dessa personer att inte flytta till Malmö. Det är ett påstående som varken är förankrad i verkligheten eller logik.

Att påstå att dessa människor skulle ha välja bort de specificerade områden för att även exempelvis Limhamn skulle ha blivit undantagit från bidragsregler är ologiskt och avspeglar inte verkligheten som vi nu sett prov på. Att ta bort stöd fullständigt - alltså att helt ta bort EBO-reglerna - skulle inte heller hjälpa. För det är uppenbarligen inte en avgörande faktor för vart människor väljer att bosätta sig.

Även utan EBO skulle asylsökande ha rätt att flytta runt i landet. De skulle dock inte ha rätt till bidrag. EBO gäller dessutom enbart under tiden en asylansökan handläggs. 90% av alla asylärenden handläggs inom sex månader. Sedan övergår den nyanlända till etablering. Under den tiden är inte EBO aktuellt.

Om Stjernfeldt Jammeh vill förbjuda människor att bosätta sig i andra kommuner än de som staten pekat ut för etableringstiden borde hon vara tydlig med det. Det skulle vara en stor inskränkning av dessa människors frihet. De nyanlända som kommer till storstadsområden kommer dessutom snabbare in på den etablerade arbetsmarknaden än de som kommer till glesbygd. Är Stjernfeldt Jammehs svar på Malmös problem att spä på svårigheterna för nyanlända att ta sig in på arbetsmarknaden?

Att peka ut EBO som grunden till dagens höga arbetslöshet i Malmö är i grunden felaktigt. Det kommer inte göra någon större skillnad om undantaget från EBO gäller hela kommunen, inte heller om EBO tas bort. Malmö behöver vara en stad som i alla led främjar arbete, företagsamhet och möjlighet till egen försörjning, så är det inte idag. Under för lång tid har istället den styrande politiken uppmuntrat motsatsen, vilket har lett till hög arbetslöshet, segregation och bidragsberoende. Stjernfeldt Jammeh borde vara ärlig med att Malmös problem kommer ifrån. Men det är en tacksam ursäkt för ett styre som förlorat initiativförmågan att skylla på något som är bortom kommunens kontroll.

Niels Paarup-Petersen (C)

Riksdagsledamot för Malmö

Anton Sauer (C)

Gruppledare i Malmö

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Debatt

Skuggornas bro

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Stilla skuggor breda sig i kvällen – så inleds ett fridfullt och av våra sångare omhuldat poem från 1850-talet. Knappast lika fridfulla kommer de breda slagskuggor att upplevas, som hotar bli verklighet, om den planerade höghastighetsbanan på betongpelare dras fram genom vårt sköna landskap för odling, boende och friluftsliv. En rad lokalsamhällen och enskilda näringsidkare har i samförstånd med våra kommuner under loppet av februari-mars i år lagt in sina veton mot en geografiskt särskild bana genom Skåne.

Alltifrån Hässleholm till Kävlinge har man anfört vägande skäl mot förstöring av värdefulla livsmiljöer.

I vecka 7 presenterade så Skanska sin idé att bygga banan ett stycke ovanförmarken, närmast som en långbro på betongpelare. Det framhölls som "billigare, snabbare och framkomligare". Märk dock att vårt Götaland endast har 56 invånare per kvadratkilometer, Japan däremot 338! Mot en särskild bana överhuvudtaget kan även invändas att någon tyst trafik blir det minst av allt fråga om! Därtill svarar framställningen av varje ton betong mot utsläpp av samma mängd koldioxid, och dessutom kan sandtäkten påverka havsflödena. Myndigheten för Trafikanalys menar att det vore bättre att lägga pengarna på underhåll och investeringar i redan befintlig infrastruktur.

Vidare på denna självbesinningens väg nådde vi med Torsten Sandbergs inlägg under Debatt i Skånska Dagbladet den 26 februari. Danmarks plan för snabb- och godståg med 250- och 200-tåg via Fehmarn Bält befanns klokare: "Vi kan knyta ihop Sverige med kontinenten utan att satsa på extremt höga hastigheter." Och slutligen: "En ny bana måste samlokaliseras med den gamla stambanan och tågens hastigheter rättas därefter."

Med facit i hand kunde man kanske ha önskat att våra makthavare på alliansnivå redan i direktiven till Trafikverket avstått från den osakliga uppfattningen att gräddfilen "Shinkansen" skulle vara ett verksamt medel motökande flygtrafik. Möten anordnas allt oftare via nätet och vårt inrikes flyg kunde väl ske med lättare elplan via Bromma? Vårt mer ordinära järnvägsnät har ett eftersatt underhåll och behöver byggas ut. El till vår industri skulle gynnas av en färdig Sydvästlänken.

Gruppen "Stoppa höghastighetsbanan genom Skåne" manade oss den 11 mars (Skånska Dagbladet) att först tänka över samhällsnyttan. De framhåller brister i uppdraget till Trafikverket, som endast valt att utreda bygget av höghastighetsbanor, inte att först utreda den bästa och effektivaste uppgraderingen av våra järnvägar över huvud i södra delen av landet. Även Riksrevisionen har påtalat att man inte jobbat utifrån en problembeskrivning utan ifrån en specifik lösning.

Hur har vi kunnat hamna så snett? Varför dessa plågsamma sonderingar och remisser kring bästa möjliga "korridorer" för en separat framdragning genom vårt rika natur- och odlingslandskap? I en ledare i Skånska Dagbladet den 22 mars finner Martina Jarminder att våra sakfrågor, såsom pandemin, utsläppen, våldet i nära relationer och jämställdhet alltför tidigt hamnat i skymundan för en kommande regeringsbildning. Till utsläppen måste räknas dem som blir följden, ifall den omfattande planeringen för en höghastighetsbana mellanHässleholm och Malmö leder till ett genomförande. Håller inte besluten i maktens boningar på att bli en ytterst kostsam eftergift åt de minoriteter, som i januariöverenskommelsen, helt utan bärande skäl, ansåg sig kunna möta miljöpåverkan från vår flygtrafik med extrema höghastighetståg?

Ska våra barnbarn om 20 år behöva uppleva en tjutande Shinkansen på skuggornas bro såsom en galjonsbild för eftergifter åt de minoriteter, vars inflytande i detta avseende inte vilat på saklig grund, utan på deras ställning som vågmästare vid en regeringsbildning?

Georg Welin,

Billinge

Debatt

Välj livet och välsignelsen

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I dagarna har två av Svenska kyrkans biskopar – biskopen i Linköpings stift Martin Modéus och biskopen i Stockholms stift Andreas Holmberg - valt att gå ut i media med en vädjan till Sveriges riksdagspolitiker: ge de ensamkommande flyktingarna från Afghanistan som omfattas av gymnasielagen amnesti! Vi i Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK) vill understryka vikten av dessa biskopars upprop.

De flesta av ”de ensamkommande ungdomarna från Afghanistan” har gjort en farlig och svår resa genom världen innan de kom till Sverige. De är ungdomar med livskraft och livsvilja, och med en enda önskan – att klara sig själv, försörja sig, arbeta och betala skatt och på så sätt få möjlighet till ett drägligt liv och en framtid i trygghet och i gemenskap med andra. Många av dem har aldrig varit i det land som Sverige nu väljer att skicka dem till. Vissa av dem har levt som flyktingar i Iran eftersom familjen har hazariska rötter, och några har sett anhöriga dödas. När nu talibanerna verkar ta över mer och mer, då väst drar sig undan, riskerar situationen bli alltmer kaotisk, oförutsägbar och våldsam i landet. Den enskildes rätt till sin egen åsikt, yttrandefrihet och sitt eget livssätt – t ex när det gäller HBTQ – skulle definitivt vara hotad under talibanskt styre.

Sveriges behandling av dessa ungdomar brister i humanitet. Många tvingas sitta inlåsta i förvar helt isolerade från omvärlden för att de inte ska ”avvika”. Ofta är ångesten stor vid själva utvisningen, varvid polisen ”vid behov” tvingar den unge ha huva över huvudet samt handbojor. Vid ankomsten till Kabul lämnas de ofta helt åt sitt öde, trots Sveriges avtal med Afghanistan om hjälp för att kunna starta upp i det nya. Detta infrias inte alltid.

Under sin långa väntan på besked om uppehållstillstånd mår en del så dåligt att de inte orkar leva längre. Under 2017 dog minst tolv ensamkommande unga genom självmord i Sverige och under 2018 ytterligare minst åtta. Många fler försökte eller hade tankar på det. (källa: Elisabet Rundqvist, artikel i NST 6.4.2021)

Ändå har ett stort antal av dessa unga - trots sin osäkra och svåra situation - lyckats med bedriften att genomgå gymnasieutbildning och kan nu titulera sig kock, servitris/servitör, fordonsmekaniker, undersköterska och mycket annat. Sverige förväntar sig att de ska kunna försörja sig själva i framtiden för att få stanna – ett rimligt krav - men på orimliga premisser: om de inte hittar fast jobb inom bara en kort tid efter avklarad examen väljer Sverige att utvisa. Pandemin gör att dessa krav framstår som ännu orimligare. Vi menar att en sådan behandling av unga människor är ovärdig! Kraven verkar nästan gå ut på att rycka undan möjligheten att få stanna.

ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan – vill påminna om uppgiften för kristna och alla människor av god vilja att ta Jesu uppmaning på allvar att vara salt och ljus i världen. Att verka för humanitet och för livet på jorden. Vi vill värna om en människosyn som vågar se varje människa som en resurs, oberoende av härkomst eller annat som ”avviker” från den gängse normen.

Vi vädjar med biskoparna Modéus och Holmberg till er med makt och som har livet i er vågskål då ni ska välja: låt de ensamkommande från Afghanistan få stanna i Sverige! Välj välsignelse, inte förbannelse!

Välj livet!

Kristina Tyrberg

präst i Fosie församling

Viveka Söderdahl

Martina Petersson

För ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan )

Debatt

Ett tufft skolår

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

För många barn och unga har det varit ett tufft år. Restriktionerna har lett till en annorlunda hemmiljö, en mindre aktiv fritid och inte minst en förändrad skolgång. Det har gått så långt att vi kan tala om en ”generation covid”.

Gymnasieskolorna har under nästan tre terminer bedrivit sin undervisning helt eller delvis på distans. Det har slagit extra hårt mot de yrkesförberedande gymnasieprogrammen där flera moment varit svåra att genomföra. Även om flera grundskolor hållit öppet det senaste året är det många lärarledda lektioner i klassrummet som fått ersättas av distansundervisning. Inget kan ersätta den lärarledda undervisningen. Konsekvenserna har varit särskilt kännbara för de elever som redan före pandemin behövde olika former av stöd, exempelvis utrikes födda.

Skolmiljön har också påverkats av sjukfrånvaro bland både lärare och elever. Enligt en rapport från IFAU (Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering) uppskattas frånvaron bland elever i grundskolan ha ökat med 70 procent under pandemins första nio månader. Under samma period ökade även skolpersonalens frånvaro kraftigt.

För eleverna som lämnar årskurs 9 och för dem som tar studenten i juni kan pandemins konsekvenser påverka möjligheten att komma in på den gymnasieutbildning de önskar eller den högskoleutbildning de drömt om.

Vi liberaler ser med stor oro på de konsekvenser pandemin får för Sveriges skolelever. Vi vet hur viktig en välfungerande skola är för individens möjligheter att nå sin fulla potential.

Liberalerna har därför på nationell nivå drivit igenom en skolsatsning i vårbudgeten som presenterades förra veckan. Totalt tillförs 350 miljoner extra till Sveriges kommuner. Syftet med satsningen är att ge barn och elever ökade möjligheter att ta igen kunskapstappet och ge huvudmännen ökade möjligheter att erbjuda eleverna den utbildning de inte har kunnat tillgodogöra sig under pandemin. Av satsningen är 250 miljoner en förstärkning av Skolmiljarden som presenterades i höstas. Medlen får exempelvis användas för att skapa förutsättningar för ökad undervisningstid för att så långt som möjligt undvika att elevernas kunskapsutveckling påverkas negativt, för att skapa en bättre arbetsmiljö för elever och lärare och för att smittsäkra verksamheterna.

Med satsningen förstärks också bidraget till lovskola med 100 miljoner. Vi ser att lovskola kan vara ett framgångsrikt stöd för elever som exempelvis riskerar att inte uppnå behörighet till gymnasieskolans nationella program eller som riskerar att avsluta gymnasieskolan utan en gymnasieexamen.

Framtiden börjar i skolan. Vi liberaler kommer att fortsätta att kämpa för att covidgenerationen ska få det stöd som behövs - för att varje skolelev ska få möjligheten att nå sin fulla potential och gå en ljus framtid till mötes.

Gilbert Tribo (L),

regionråd i Skåne

Mats Persson (L),

riksdagledamot från Skåne

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL