Opinion

Det sitter i väggarna på public service

Opinion
Opinion

Suck! SVT har meddelat att de tänker lägga ner - eller i ett försök till att sprida dimridåer - pausa TV-programmet Det sitter i väggarna. Det sker inte mot bakgrund av låga tittarsiffror, tvärtom så har programmet väldigt många tittare, men felet enligt de programansvariga är att de har för hög medelålder.

Två ansvariga har skickats fram för att försvara beslutet. Det som de säger får mig att erinra talesättet: försök inte förklara det blir bara värre.

Så här säger SVT:s programchef Micael Lekberg, "Vår utmaning är att göra program som lyckas online och för de under 50."

Anton Glanzelius, beställare på SVT, säger med en annan motivering som inte gör saken bättre: "Genom att alternera vårt utbud med gamla favoriter och nya oväntade program så vill vi möta all vår publik på alla plattformar.”

SVT sneglar ängsligt på unga människors TV-vanor, som om dessa inte över tid skulle ändra intresseinriktning och också kunna bli trogna tittare på Det sitter i väggarna.

SVT gör samma misstag som en gång tidningsbranschen. Jag vet för jag gjorde det själv. I jakten på unga läsare startade i stort sett alla landets tidningar ungdomssatsningar i form av ungdomssidor eller bilagor. I den mån det hade effekt var det att man stötte bort vuxna läsare. I dag är de flesta ungdomssatsningar skrotade.

SVT borde värna de medelålders och äldre tittare man har och inte inbilla sig att man blir mer attraktiva för unga genom att visa förakt mot de 1.1 miljoner tittare som brukar titta på Det sitter i väggarna. Men åldersföraktet tycks sitta i väggarna på public service.

Lars J Eriksson

Opinion

Ett stort kliv åt höger

Opinion
Opinion

Den konservativa domaren Amy Coney Barrett har godkänts av Högsta Domstolen, trots en i sammanhanget låg ålder och kort erfarenhet som domare. Valet av henne förändrar det amerikanska politiska landskapet i konservativ riktning, potentiellt i decennier. Det hastiga godkännandet av Coney Barrett frångår en tidigare för amerikansk politik grundläggande princip om att valet av domare ska avspegla den allmänna opinionen och inte ska ske nära presidentval, gör att det nu spelar mindre roll vem som vinner valet än det annars skulle gjort. Med en högerpräglad högsta domstol kommer en politiskt, ekonomiskt och socialt konservativ agenda cementeras oavsett vem som sitter i Vita Huset.

Det enda alternativet är att försöka utöka antalet domare, så att demokraterna får möjlighet att välja liberaler på de posterna. Men så kallad ”court packing” är en kontroversiell praxis som är långt ifrån okontroversiell. Joe Biden har undvikit att svara på frågan om han kan tänka sig att byta åsikt och sälla sig till skaran som vill utöka antalet platser i högsta domstolen. Han har tidigare varit av åsikten att man absolut inte kan göra så, men pressen från partiets vänsterfalang ökar.

Coney Barrett nominerades av Donald Trump bland annat för att tilltala hans socialkonservativa väljare. Coney Barrett är konservativ katolik och vill se både ett avskaffande av samkönade pars rättigheter och möjligheten till abort.

Ett av hennes mer kontroversiella beslut var att neka en tonårig fånge som upprepade gånger våldtagits av en fängelsevakt både före, efter och under en graviditet skadestånd, eftersom övergreppen skedde på ”vaktens fritid” och därmed inte kunde ses som utförda i tjänsten. Coney Barrett pjoskar med andra ord inte med kvinnors rätt till sin kropp och fysisk integritet. USA har redan på sina håll drakoniska abortlagar. Utnämningen oroar med rätta många utanför Trumps väljarbas.

Opinion

Ritningar över riksdagen

Opinion
Opinion

Det är en katastrof att det läckt ut ritningar på bankvalv, larmsystem och riksdagsbyggnader när säkerhetskoncernen Gunnebo hackats, som Dagens Nyheter rapporterar. Företaget sysslar med verksamhet som kontanthantering, larm och övervakning och har tillgång till känsliga uppgifter. Det finns en del för andra företag att lära sig av Gunnebokoncernens hantering av attacken de utsatts för.

Företaget hotades med att känslig information skulle läckas och göras offentlig om hackern inte fick betalt. Att Gunnebo vägrade betala någon lösensumma för den stulna informationen är i grunden bra. Brott ska inte löna sig och om de betalat hade utpressningsförsöken kunnat fortsätta, vilket är särskilt riskfyllt för företag som samarbetar med verksamheter som myndigheter och banker. Kritiken mot Gunnebo består i att de av oklara skäl inte utredde om utpressarna gjorde allvar av hotelsen efter utpressningsförsöket. Vi vet nu att de gjorde det.

Ett av många problem med det är att det inte går att veta om och när någon använder informationen. Sannolikt använder ingen av uppgifterna om riksdagens larmutrustning för att göra skada, men uppgifterna är av goda skäl sekretessbelagda. När de läcktes borde verksamheten ha underrättats om att det finns ett säkerhetshot.

Hackeraktivitet av det här slaget lär bara öka, så alla som sysslar med verksamhet som kan påverkas menligt av det måste vara mer säkerhetsmedvetna än såhär.

Opinion

Unik möjlighet i riskzonen

Opinion
Opinion

När hackare underställda den franska polisen lyckades knäcka den krypterade mobiltjänsten Encrochat, som användes av många grovt kriminella för att kommunicera, var det en unik möjlighet att komma åt bland annat kända gängkriminella även i Sverige. Arbetet med att knäcka Encrochat-koden var en EU-gemensam insats och gemensamma europeiska insatser mot organiserad brottslighet har en enorm potential. Europol och andra samarbeten kan, om de fungerar väl, bli en stor huvudvärk för den organiserade brottsligheten, som inte bryr sig om nationella gränser.

Men de svenska mordutredningarna riskeras nu av tungrodd byråkrati. Varje förfrågan från utredare i Sverige och andra länder ska skickas till EU:s åklagarorgan Eurojust i Nederländerna som en europeisk utredningsorder, vilken i sin tur sen ska prövas av fransk domstol. Givetvis måste processen vara rättssäker. Men det blir långt ifrån rättssäkert om man måste släppa hundratals mordmisstänka på grund av långsam administration.

Detta frustrationsmomentet återkommer gång på gång i diskussionen om europeiska samarbeten mot grovt brottslighet: den oändliga potentialen i att dela kompetens, resurser och kunskap och den enorma frustrationen kring att systemet är så tungrott.

Om man ger europeiska polisiära samarbeten fler möjligheter till samarbete och informationsutbyte måste man också ge dem resurser till att hantera och analysera informationen. Det måste kunna bekostas av alla medlemsländerna, så kravet på mer personal och fler arbetstimmar inte faller på de enskilda medlemsländerna.

Det vore direkt tragiskt om man tvingades att släppa dessa grovt kriminella på grund av tidsbrist. En lösning som enligt Dagens Nyheter har diskuterats som ett slags snabbspår är att hela det franska Encrochat-materialet skulle kunna kopieras och överlåtas till rättsväsendet i Sverige och andra länder, som skulle kunna utföra egna sökningar. Detta, eller någon annan form av snabbspår, måste till.

I förlängningen måste man komma fram till en varaktig lösning på hur EU-länderna kan dela information med varandra.

Opinion

Slarva inte bort Norden

Oslo 20200930. Finansminister Jan Tore Sanner (H) er regjeringens nordiske samarbeidsminister. Onsdag møter han Sveriges samarbeidsminister, Anna Hallberg i regjeringskvartalet.Foto: Vidar Ruud / NTB
Foto: Vidar Ruud
Opinion
Opinion

Samarbetet i Norden har fått några allvarliga törnar under coronakrisen. Men visst är väl samarbetet stabilare än så? Politiker i nästan alla de nordiska länderna har den senaste tiden luftat sin oro över samarbetet, bland andra gränshinderrådets ordförande Bertel Haarder, näringsministern på Åland Fredrik Karlström och den svenska Nordenministern Anna Hallberg.

Coronapandemin har gjort nästan alla länder inåtvända. Det är egentligen svårt att förstå, en kris av den arten borde trigga samarbete. I stället har alla länder fattat sina egna beslut, vilket inneburit en stor ryckighet och stor skada för det etablerade samarbete som finns i gränsregionerna. Öresundsregionen har drabbats hårt och i andra änden av Sverige, vid Haparanda-Torneå, har det varit likadant. Gränserna har stängts och öppnats med stor godtycklighet. På Åland där man som svenskspråkig region har ett stort samarbete och utbyte av och med Sverige drabbas näringslivet hårt. Trots att det finns ett relativt stort självstyre på Åland gäller det inte när en pandemi slår till.

Karlström säger till SVT att de nordiska länderna borde bekämpa pandemin tillsammans. Om det gjorts såna försök eller inte ska vara osagt, men det som kommit fram verkar mer vara av karaktären en landskamp mot varann. Ålänningens inriktning är att det är pandemin som borde bekämpas och den ”känner inga lands- eller nationsgränser”. Det är konstigt att inte fler politiker i fler länder har den förståelsen. I stället blir alla rädda och inåtvända. Det känns inte tryggt inför en värre kris för världen.

De nordiska statsministrarna har fastställt en vision för det nordiska samarbetet: att Norden ska vara världens mest hållbara och integrerade region 2030. Då duger det inte att under den här pandemin agera som om det inte gällde. Då kan man tro att Nordiska Rådet bara är en galjonsfigur och så kan det väl inte vara? Det finns fortfarande många som tror på det nordiska samarbetet. Det gäller bara att de högsta politikerna agerar som om de tror på sina egna ord. Det borde inte vara alltför svårt, men i dessa dagar finns det tyvärr anledning att tvivla.

Opinion

Den fantastiska oppositionen i Belarus

Opinion
Opinion

Varje söndag sen presidentvalet den 9 augusti har invånarna i Belarus gått ut i stora demonstrationer. Det var oftare före och strax efter valet, men sen en tid mobiliserar oppositionen under söndagarna. Det är beundransvärt uthålligt, men tyvärr verkar president Lukasjenko lika uthållig.

Oppositionen har utlyst en generalstrejk under måndagen. Det återstår att se hur omfattande den blir. Söndagarna har lockat hundratusentals fredliga demonstranter, men presidenten har mött dem med polisvåld och fängslanden. Lukasjenko känner sig troligen trygg med stödet från Putin, men stödet är sannolikt inte till vilket pris som helst. Putin vill förstås att Belarus ska vara mer eller mindre en lydstat till Ryssland och då krävs det en diktator, men kanske inte en som väcker så mycket protester som Lukasjenko.

I takt med att omvärldens stöd för oppositionens ökar blir problemen för Lukasjenko större. EU har långt om länge infört sanktioner för ett fyrtiotal belarusier som har varit delaktiga i valfusk, våld och förtryck och nu återstår att se om det får några resultat. Däremot har man konstigt nog valt att hålla president Lukasjenko utanför sanktionerna än så länge. Oppositionen i Belarus får också årets Sacharovpris, EU:s tyngsta utmärkelse för yttrandefrihet. Det är en viktig markering, men frågan är om den kan bidra till en ändring i praktiken. Det krävs ett fortsatt starkt tryck för att Lukasjenko ska avgå, men utan att Putin sätter in motåtgärder.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Opinion

Kvarteret Galten - en svinlång historia

org-67e48f9b-16f4-4e10-801a-49eada7a71ae.jpg
Opinion
Opinion

Stadsbyggnadsfrågor är aldrig särskilt lätta, eftersom många gärna har synpunkter om utseende och placering av byggnader. Särskilt i en medeltida stad som Lund, full av akademiker, kan det vara knepigt och det lär knappt gå att flytta en syrénbuske utan att det blir överklaganden och protester.

Kvarteret Galten strax söder om Mårtenstorget skövlades i samband med det så kallade Genombrottet på 60-talet och är bussterminal sen länge. Sen 2016 finns det ett markanvisningsavtal med ett byggbolag och detaljplanen har precis varit ute för samråd . Det har föranlett ett gäng av främst äldre arkitekter att protestera. De tycker bland annat att det inte passar med ett tolvvåningshus i stadskärnan. Protestgruppen kallar sig lämpligt nog för ARG, Aktion Rädda Galten och de kallade till protest den näst sista dagen av samrådet.

Det finns självklart både för- och nackdelar i förslaget. Ett utropstecken i form av ett tolvvåningshus är kanske för mycket, eller så blir det pricken över i. Utformningen av kvarteret Galten har diskuterats i princip sen delar av området revs för omkring sextio år sen. Då är det hög tid att få något gjort! Det är inte ett av Lunds bästa områden som det ser ut idag, om man uttrycker sig milt. Ambitionen är bland annat att få Mårtenstorget bilfritt, vilket är bra eftersom det också har diskuterats länge.

Man kan fundera över varför medelåldern i protestgruppen är så hög. Är unga människor inte intresserade av hur deras stad ser ut? Eller är det helt enkelt så att de är nöjda om det blir en förändring och förnyelse i deras stad med anor från medeltiden.

Opinion

Ännu en potentiell mördare

Opinion
Opinion

USA:s polis och säkerhetstjänst har ett drygt arbete framför sig med att beskydda Joe Biden om han vinner presidentvalet. Man kan spekulera i att hotbilden hade varit ännu värre om presidentkandidaten inte hade isolerat sig på grund av coronaviruset.

En nittonårig man som under hösten åtalats för barnpornografibrott hade även planer på att mörda presidenten som togs på såpass stort allvar att han inte släppts ut mot borgen under ett förhör i veckan. En skåpbil som tillhörde mannen hittades med automatvapen, ammunition, sprängämnen och en bok om bombtillverkning. Det fanns dessutom nästan fem miljoner i kontanter i bilen som mannen ska ha ärvt, vilket också förklarar mängden kostsamma vapen. Alexander Hillel Treisman är välkänd på internetsidor förknippade med vit makt-kultur och berättade för polisen att han var ”intresserad av terrordåd”.

Här ser man fördelen med potentiella våldsbrottslingar som antingen vill skryta med vad de säger sig planera, eller dela information med andra. Treisman var lätt att spåra och bevisningen för att han hotat presidentkandidaten riklig.

Tidigare i veckan åtalades ett 42-årig man för dödshot mot både Joe Biden och vicepresidentkandidaten Kamala Harris som han framfört brevledes. Även han gjorde det lätt för rättssystemet genom att förse dem med skriftliga bevis.

När coronapandemin är över och Biden och Harris rör sig ute bland folk (om de väljs) så blir utmaningen av en annan natur

Opinion

Vilken Vänsterpolitik

Opinion
Opinion

Vänsterpartiet och den blivande partiledaren Nooshi Dadgostar har guldläge. V står starkare i opinionen än någonsin och januariavtalet gör det svårt för Socialdemokraterna att bedriva riktig vänsterpolitik. Frågan är i princip hur mycket hon kan få partiet att växa om hon inte gör ett dåligt jobb. Hon kan lära sig av Nyamko Sabuni att det värsta är att vara för anonym och inte göra avtryck i debatten.

I en intervju med TT funderar Dadgostar över sitt uppdrag, möjligheten för politiken att göra skillnad och hur man lockar arbetarväljare från SD till Vänsterpartiet. Hon är uppenbarligen väl medveten om potentialen, men verkar bortse från några faktorer som avgör om en väljare hamnar hos SD eller V.

Socialdemokraternas försök att göra migrationspolitiken så restriktiv som möjligt kan knuffa ytterligare kvinnliga väljare över till Vänsterpartiet. Just migrationspolitiken är en skiljelinje mellan könen: kvinnor vill i större utsträckning se en solidarisk flyktingpolitik än män. Stödet för Socialdemokraterna är lägre bland unga väljare. Inför det förra valet antydde opinionsundersökningar bland studenter att Vänsterpartiet hade enorm potential bland unga akademiker.

Hitintills har högern varit bättre på att föra fram kvinnliga ledare i Sverige. Kombinationen en kvinnlig ledare med en tydlig vänsterpolitik har potential att locka fler unga kvinnor till Vänsterpartiet, sannolikt från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men då gäller det att man inte rör sig i restriktiv riktning med invandringspolitiken och avskaffar de begrepp och tankar som lockar unga kvinnor, som intersektionell feminism.

Dadgostar säger att hon vill locka tillbaka LO-medlemmar som gått till Sverigedemokraterna. Då har man en utmaning framför sig, för den väljargruppen vill inte samma sak som Vänsterpartiets nuvarande väljare, som i rätt hög utsträckning är tjänstemän och kvinnor. Vänsterpartiet lär ha gjort en intern analys och har säkert en plan för att kommunicera med båda grupperna, men det blir avsett det inte lätt att tilltala de dryga 34 procent av LO-männen som sympatiserar med SD utan att tappa kvinnliga akademiker.

Dadgostar säger till TT att ”det inte är språket som kommer att förändra verkligheten”. Där är hon väl förhoppningsfull. Begreppen och språkbruket kommer att diskuteras och divideras. Centerpartiet lärde sig av sin idéprogramsdebatt att det är viktigt hur man formulerar sig så det framgår tydligt vad man menar med sin retorik. Vill man locka arbetarväljare till Vänsterpartiet måste man vara medveten om att diskursen, hur man talar om saker, är viktig för många. Att tala flera väljargruppers språk samtidigt är inte lätt. Gränserna för vad som är acceptabelt har förändrats snabbt under det senaste decenniet. En del upplever det som jobbigt att man inte ”får” skämta om allt längre och att allt från Kalle Ankas julafton till fikabröd ändras och byter namn. Tanken om det ”politiskt korrekta”, det vill säga att man anpassar språk och beteende så man inte sårar andras känslor, upplevs av en del som en tillgjord ”snällhetens teater”.

Populistpartier, särskilt de till höger, är väl medvetna om språkets betydelse för att locka väljare. Det finns en anledning till att Jimmie Åkesson i ett av sina Almedalstal rackade ner på feminism mer än invandring. Om Nooshi Dadgostar vill locka SD-väljare är därför språket och hur man beskriver verkligheten rätt viktigt.

Dadgostar vill att Vänsterpartiet ska vara det självklara arbetarpartiet. Det är dock långt ifrån självklart att LO:s medlemmar återgår till att rösta rött som standard. En livlig debatt om vad ett arbetarparti är kan dock bara välkomnas: svensk politik behöver en ideologisk injektion.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL