I fredags var det två år sedan journalisten Jamal Khashoggi gick in på det saudiska konsulatet i Istanbul för att förnya sitt pass. Han kom aldrig ut igen. Istället mördades han inne på konsulatet, av allt att döma på order av Saudiarabiens verklige ledare, kronprinsen Mohammed bin Salman.

2009 dog revisorn Sergej Magnitskij i ryskt häkte. Han hade fängslats för sina avslöjanden av korruption ett stort ryskt företag och dog efter nästan ett år i häktet av skador orsakade av misshandel.

Magnitskijs död väckte stor uppmärksamhet och i USA stiftades en särskild lag, Magnitskijlagen, som gav amerikanska myndigheter rätt att införa sanktioner mot ryska tjänstemän som varit inblandade i fallet. I EU utreds frågan.

De tre baltiska länderna hör till dem som redan infört en Magnitskijlag. I avvaktan på beslut i EU det borde Sverige stifta en egen lag, som dock inte får vara begränsad till att gälla ryssar. Just nu skulle det kunna gälla poliser i Belaurs som begått övergrepp utan att straffas, men den måste tillämpas globalt, oavsett i vilket land övergrepp begås utan att bestraffas.

Om inte exempelvis Mohammed bin Salman kan träffas av lagen är den meningslös. Även amerikanska poliser som inte åtalats trots att de mördat obeväpnade svarta borde kunna tänkas bli föremål för åtgärder genom en Magnitskijlag. Kan det bli svensk lag?

DEBATT: Det är oacceptabelt att världens rikaste länder inte kan förvalta sina fiskbestånd hållbart. För att stoppa överfisket krävs en överenskommelse mellan de länder som fiskar i arktiska vatten. Nu måste Skånes riksdagsledamöter driva på regeringen i frågan, skriver Linnéa Engström, MSC.

EU ansvarar tillsammans med Norge, Island, Ryssland och Grönland för förvaltningen av de stora bestånd av sill och makrill som fiskas i Nordsjön, Norska havet och Arktis. Trots att dessa länder har god förvaltning och kontroll av sina fiskeflottor har man under de senaste tio åren inte kunnat enas om ett kuststatsavtal och fördelning av kvoter på dessa stora och viktiga fiskbestånd. Därför har fisketrycket ofta vida överstigit rekommendationerna från det internationella havsforskningsrådet ICES.

En konsekvens av detta är att makrill redan förlorat sin MSC-certifiering. Sill och blåvitling riskerar att gå samma öde till mötes i slutet av december, med stora konsekvenser för både marknaden och miljön.

Samtidigt har klimatförändringarna redan fått stora konsekvenser under ytan. Våra hav påverkas på ett genomgripande sätt och fiskars migrationsmönster har förändrats de senaste åren. Fisken söker sig till kallare vatten. Detta har lett till att det nu fiskas allt större mängder sill och makrill i arktiska vatten.

Utan en överenskommelse mellan de stora och rika länder som fiskar på dessa bestånd blir överfisket ett faktum då alla gör som de vill. Det gemensamma fisketrycket har de senaste åren ibland legat så högt som 178 procent av vad de vetenskapliga råden anser är hållbart.

I dag kräver miljömedvetna konsumenter att fisken de köper ska vara fiskad på ett hållbart sätt. Företagen på de skandinaviska marknaderna har därför valt att sälja MSC-certifierad fisk. När stora bestånd tappar sin miljömärkning så bromsas ett viktigt hållbarhetsarbete in. Det leder också till att restauranger och butiker inte kan svara upp mot konsumenternas efterfrågan på miljömärkt fisk och samhället missa en viktig möjlighet att bidra till levande hav.

Världens hav befinner sig i ett nödläge. Med ökade temperaturer, försurning och förlust av marina arter i en aldrig tidigare skådat hastighet är det inte läge för käbbel.

Den svenska regeringen visar ofta ett tydligt engagemang för haven. Men nu är det hög tid att regeringen också aktivt driver EU framåt när det gäller hållbart fiske – och här kan Skånes riksdagsledamöter bidra, genom att ställa krav på regeringen att agera.

Det finns ingen tid att hålla låg profil i förhandlingsrummen när det verkligen gäller. Engagemanget för haven måste också avspegla sig i regeringens konkreta fiskepolitik.

Linnéa Engström, programdirektör, Marine Stewardship Council (MSC), Skandinavien och Östersjöregionen

Länge var Sveriges gränser hårt stängda för arbetskraftsinvandring. Statligt myndighetsgodkännande och fackligt inflytande var huvudregeln när företag ville ta in personer med särskilda kvalifikationer till vårt land. Ville Ericsson eller ABB ta in utländska experter var det inget större problem, men för en liten arbetsgivare som behövde spetskompetens var dörren stängd.

Från borgerligt håll drevs med rätta kritik mot de begränsade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Den tekniska utvecklingen och globaliseringen ledde till behov av att kunna rekrytera specialistpersonal till bristyrken t.ex indiska it-tekniker till vårt land.

Att skapa ett smidigare system för arbetskraftsinvandring var en profilfråga för regeringen Reinfeldt. I riksdagen la man fram och fick igenom ett nytt system för arbetskraftsinvandring år 2008. Det har med rätta beskrivits som ett av världens mest generösa regelsystem för att ta hit anställda från andra länder.

Med facit i hand vet vi att systemet kommit att missbrukas. Annat var knappast att vänta när den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen skrotades. Istället för att öppna dörrar för utländska experter med spetskompetens har det blivit svängdörrar för mindre nogräknade arbetsgivare att ta in människor till städjobb, enkla krogsysslor som diskning, detta trots att vi i vårt land har en öppen arbetslöshet på i runda tal 500.000 personer.

Nättidningen Arbetet har i ett reportage granskat en sushikedja som satt i system att importera mongolisk arbetskraft, alltså från ett land där man inte äter sushi. Anställda vittnar om långa arbetsdagar, schemabesked med kort varsel som omöjliggör ett fungerande privatliv och press att jobba även vid sjukdom. Andra rapporter har kommit om hur människor anställs till slavlöner på 11 kronor i timmen.

En del mindre nogräknade arbetsgivare har satt i system att sälja arbetstillstånd. Det sker t.ex till flyktingar för hundratusentals kronor per person.

Ett misslyckande skall kallas ett misslyckande. Nu skall en statlig utredare se över systemet med arbetskraftsinvandring. Det måste utmynna i ett striktare regelverk som är öppet för kvalificerad arbetskraft och inte för låglönejobbare till en svensk arbetsmarknad där hundratusentals människor redan står i kö för enkla jobb.

Lars J Eriksson

Jag var tvungen att läsa meningen ett par gånger innan innehållet helt sjönk in i min hjärna. Så här löd den i Göteborgs posten:

Vi har lärare som i särskilda undervisningsgrupper blir slagna i princip varje dag, säger Andrea Meiling, ordförande för Lärarförbundet i Göteborg.

Våld mot lärare i skolor har blivit en vardagsföreteelse på många håll. Tidningen har intervjuat den fackliga företrädaren mot bakgrund av larm som kommit från Borås. Där har övergrepp mot lärare tredubblats på bara två år, från 2018 till i år.

Är Göteborg något särfall. Nej, snarast tvärtom. I Malmö är det ännu värre. Enligt arbetsmiljöverket kom det i fjol in 835 anmälningar i Sverige om hot och våld mot lärare. Allra värst var det i Malmö. Sammantaget under åren 2014 till 2019 förekom det hot och våld som anmäldes vid 344 tillfällen i Malmö. Idag finns rektorer som bär överfallslarm.

Om det förekommer så mycket hot och våld mot lärare, hur mycket förekommer det då inte mot elever. Troligen finns det ett enormt mörkertal eftersom många elever och deras föräldrar inte vågar anmäla med risk för att de skall utsättas för ännu fler övergrepp.

Ibland när jag skall skriva om missförhållanden känner jag bara uppgivenhet. Våldet mot lärare och elever är ett sådant exempel. Finns det något som talar för att det skall bli bättre? Inte ens en obotlig optimist kan väl tro det.

Lars J Eriksson

Är förslaget på EU:s nya jordbruksstöd en grön omställning eller ett greenwashing-svek i klimatfrågan? Det beror på vem man frågar.

Detta handlar om vad EU ska lägga sina pengar på under de kommande sju åren och om dess möjlighet att nå upp till klimatmålen. Jordbruket är den största utgiftsposten och det område där EU har störst möjlighet att påverka klimatet. EU:s revisionsrätt har varnat för att man inte kommer att nå målen och vi vet redan att vi kommer att missa målsättningarna för den biologiska mångfalden.

I en radiodebatt hördes skiljelinjen mellan höger och vänster. Centerpartiets Fredrick Federley pekade på att 30 procent av budgeten för grön omställning är en förstärkning av resurserna. Han hade velat se högre nivåer, men tycker det är bättre att något röstas igenom så att jordbruksföretagarna kan börja planera sin verksamhet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet förespråkar att 100 procent av pengarna öronmärks till grön omställning, trots att det nog vore omöjligt att få igenom. Vänsterpartiets Malin Björk menar att det nuvarande förslaget inte är någon förändring från status quo.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson tycker att frågan om djurvälfärd inte fått ta tillräcklig plats. Parlamentet har en möjlighet att skärpa formuleringarna kring det, som de förhoppningsvis förvaltar. Nilsson menar att det inte är kvoterna som är viktiga, utan att systemet är utformat så att pengarna är till miljönytta på riktigt. Det är dock Nilssons jobb att skönmåla kompromissen. Men visst finns det andra aspekter än kvoterna, som att det implementeras ordentligt och att det inte finns för många kryphål för den som vill utnyttja systemet.

Det frustrerar att EU sätter upp klimatmål och skriver under fördrag och sedan förhandlar fram politik som inte gör att man når målen. Att jordbruksstödet borde vara ett verktyg för att nå målen är självskrivet. Samtidigt blir inga mål uppnådda om det inte går att enas.

Regeringen och januaripartiernas besked om att man tar bort sekretessen kring vilka företag som får permitteringsstöd är ytterst välkommet. Transparensen är en av svensk demokratis viktigaste principer och bör i så hög utsträckning som möjligt gälla alla situationer där offentliga medel och skattepengar är involverade.

Problemet har tidigare stavats affärssekretess, vilket har varit problematiskt: även domstolen har menat att det är en affärshemlighet om man tagit emot bidrag eller ej och att det skulle avslöja för mycket om företagens verksamhet om uppgifterna blev offentliga. Det gick att lösa genom att underlaget förblir hemligt, men inte om de fått bidrag eller hur mycket. Fullständig transparens tillåts tyvärr inte av lagen, men att få veta vem som fått vad är det minsta skattebetalarna kan begära.

Över 2000 företag riskerar att få betala tillbaka stöden eftersom de gett aktieutdelning. Det är rimligt i det här fallet: vi befinner oss i en extrem situation och stödet ska vara en nödhjälp för företag i riskzonen. Det verkar osannolikt att de företag som haft råd med aktieutdelning har varit tillräckligt nödställda för att motivera statlig nödhjälp, men det är också det som transparensen är till för: att kunna titta på om det ligger till så att vissa företag fått stöd som inte behövt det, eller om det finns undantag. Att granska processen för är också bra för eventuellt framtida bruk i en liknande situation, även om man får hoppas att detta är en unik situation. Transparensen är viktigt för att pressen ska kunna granska konsekvenserna av epidemin, men också av rent principiella skäl. Vi har bestämt oss för det svenska systemet ska präglas av transparens och det ska gälla i största möjliga mån.

Just transparensen är något av det viktigaste och bästa vi har för att få de offentliga institutionerna att fungera och för att allmänheten ska ha tilltro till dem. Pandemin har lärt oss att det är viktigare än någonsin i nödläge.

Helgens val i Nya Zeeland gav storslam till den sittande regeringen och premiärministern Jacinda Ardern. De fick egen majoritet i parlamentet och mycket sägs bero på Arderns ledarstil, inte minst hennes hantering av coronakrisen.

Ardern var när hon valdes för tre år sen landets yngsta premiärminister. Hon har haft svåra frågor att hantera, bland annat terrorattentatet i Christchurch och coronapandemin. Hennes ledaregenskaper tycks fantastiska, vilket valresultatet är ett tydligt bevis på. Hon är en modern ledare som födde barn mitt under mandatperioden och bröt ny mark genom att ta några veckors föräldraledighet. Hon kommunicerar med medborgarna via sociala medier, gärna i livefilmer i bekväma kläder hemma i soffan.

Det spelar troligen inte så stor roll vilket parti en sån ledare som Jacinda Ardern tillhör (det råkar vara Labour), det är sannolikt hennes förmåga att kommunicera tydligt och öppet som är valvinnande. Hon stängde ner Nya Zeeland tidigt och kraftfullt under coronapandemin och var mycket tydlig i att kommunicera strategin. En person som också är personlig och mestadels glad och öppen vinner lätt respekt och förtroende. Det populistiska parti som fanns i Nya Zeeland åkte ur parlamentet i valet, vilket är intressant att konstatera.

Det är svårt för vem som helst att leda ett land, men att vara ung kvinna kan vara en rejäl uppförsbacke. Det är hoppingivande att det uppenbarligen går bra i en del länder. Jag hoppas att det snart är dags för Sverige.

Världen väntar på ett vaccin mot covid19, men det lär dröja in på nästa år innan de första svenskarna kan få den första vaccindosen. Flera läkemedelsbolag arbetar hårt för att lösa den gordiska knuten: att hitta ett vaccin som är tillräckligt bra med så få biverkningar som möjligt. Det är inte det lättaste, särskilt som det dessutom pågår ett fulspel bolag och länder emellan. Ryssland, eller åtminstone ett ryskt bolag, lär ha spridit konspirationsteorier om Astra Zenecas vaccin, i syfte att skaffa det ryska vaccinet fördelar. Det gäller alltså för både politiker och medborgare att ha is i magen när man värderar informationen.

Redan påstås många svenskar vara skeptiska till ett coronavaccin, underblåst av ett antal opinionsundersökningar. Det är olyckligt att trigga fram en oro, för det är alldeles för tidigt att dra några slutsatser kring vaccin mot covid19. Minnet från svininfluensan 2009 sitter djupt, då omkring 150 unga människor i Sverige drabbades av biverkningen narkolepsi. Samtidigt har Sverige en historia av lyckosamma barnvaccinationer och vaccinationer mot säsongsinfluensa, så det är ännu för tidigt att säga hur skeptiska vi egentligen kommer att vara till ett coronavaccin.

Det som är klokt är att Sverige inte lagt alla ägg i samma korg utan har skaffat sig option hos olika tillverkare att köpa deras vaccin. Beställningen hos Astra Zeneca är störst och det gällde förstås att vara snabbt på bollen när det blev möjligt att lägga en order. Än så länge vet vi för lite om covid19. Kommer varje patient behöva mer än en dos vaccin och vilket sätt att framställa vaccin är bäst för att motverka covid19? Det lär vara så att olika vaccin fungerar olika på olika patientgrupper så det gäller att gardera sig med flera sorters vaccin.

Det vi kallt kan räkna med är att även sommaren 2021 blir en sommar i distansens tecken. Särskilt eftersom riskgrupperna och vårdpersonal kommer att stå först i ledet när vaccinationerna väl sätter igång.

Om man vill bli nedslagen kan man titta på hur det går för den biologiska mångfalden i Europa. Enligt Europeiska miljöbyråns nya rapport, State of the Nature in the EU, misslyckas vi med det mesta. Villkoren för hotade arter och hotad natur har försämrats mellan 2013-2018. Endast 15 procent av habitatdirektivets naturtyper och 27 procent av arterna mår bra.

EU är för dåligt på klimat och för dåligt på biologisk mångfald, vilket hänger ihop. Det är konstigt att vi inte kan fira europeisk natur och djurliv som vi hyllar andra europeiska värden. Europa är så vackert: varför vill vi inte bevara det för framtida generationer?

EU:s jordbrukspolitik är häftigt omdebatterad, men oftast ur ett ekonomiskt perspektiv. Men även nyckeln till problemen med den biologiska mångfalden finns hos det ohållbara jord- och skogsbruket, i alla fall om man vill nå klimat- och mångfaldsmålen. Det handlar delvis om det klassiska europeiska dilemmat med implementering: vi stiftar bra lagar, men struntar i att tillämpa dem. Stora brister kan konstateras i genomförandet av de direktiv och lagar som är avsedda att skydda biologisk mångfald inom EU, enligt rapporten.

På den positiva sidan syns god effekt av det som faktiskt genomförts och ökad fokus på den biologiska mångfalden i kommande åtgärdspaket.

Det kan finnas en lösning på både problemet med mångfalden och med klimatet som har bonusen att den är alldeles ljuvlig för naturälskaren.

Storbritannien har visserligen lämnat EU och landets övergångsperiod slutar under nyårsnatten, men deras biologiska mångfald har frodats under EU:s mångfaldsbidrag. De är ett bra exempel eftersom de på grund av ett hänsynslöst intensivt jordbruk har försvinnande lite vild natur och är ett utmärkt exempel på hur långt man inte ska låta det gå. Under tio procent av Storbritannien är naturskyddsområden och ren vildmark finns på ännu färre procent.

I Storbritannien har återförvildningsrörelsen slagit igenom efter nödrop från djur- och naturälskare. Föregångsgestalter som Isabella Tree och James Rebanks visar med praktisk tillämpning att det går att få tillbaka vilda djur till Storbritannien genom att låta naturen vara och sköta sig själv. 2020 häckade storken åter på Trees familjeegendom Knepp efter 604 års frånvaro. Bävern och uttern har återvänt under de senaste åren, efter århundraden av frånvaro, och fört med sig ökad biologisk mångfald i de områden den påverkar. Boris Johnson vill naturskydda så mycket som 30 procent av Storbritannien för att återställa balansen och den biologiska mångfalden. Svenska politiker kan här notera att man varken behöver vara skogsmulle eller miljöpartist för att värna natur och djurliv. Man kan tvärtom argumentera för att det är nationalism.

Enligt en rapport publicerad i tidskriften Nature förra veckan skulle ett återställande av 15 procent av den natur som förändrats av människan kunna säkra överlevnaden för 60 procent av världens hotade arter. Man måste då satsa globalt och välja vilka områden man låter återgå till naturen med största omsorg. Det skulle ha den anmärkningsvärda bonusen att 30 procent av all koldioxid som släppts ut i atmosfären sedan den industriella revolutionen skulle kunna bindas upp av växtligheten. Det är svårt att tänka sig mer värde för pengarna än så.