Opinion

Statistikfällan

Opinion
Opinion

En ny studie från Brottsförebyggande rådet, ”Anmälda och uppklarade våldtäkter i Europa. Svårigheter vid internationella jämförelser” visar att Sverige inte har fler våldtäkter än andra europeiska länder, enligt Stina Holmberg, forsknings- och utredningsråd på Brå. Det är andra faktorer som gör att vi hamnar i toppen av EU-statistiken. I en jämförelse med Tyskland konstateras det att Sverige har en snävare definition av våldtäkt och att anmälningsbenägenheten är större vid övergrepp här. Detta är priset man betalar när man lyckas med att få folk att se det som lönt att anmäla övergrepp: statistiken kan se ut som en brottsvåg. Att länderna i botten hamnar där på grund av att anmälningsbenägenhet är låg är ingen överraskning. Man kan med andra ord ha flest våldtäkter per capita och fortfarande ligga i botten på våldtäktsligan om medborgarna inte tror på rättssystemet.

Det är intressant och hoppingivande att många orkar anmäla trots att det svenska systemet är uselt på att hjälpa våldtäktsoffer. Man kan läsa domar i våldtäktsfall som urholkar all tro på att rättssystemet fungerar för offer för sexuella övergrepp.

Statistik är viktigt att förstå inte minst för att politiker ofta lutar sig mot den för att styrka sina argument. Att veta hur det fungerar och varför det ibland blir kontraintuitivt, som med Sveriges våldtäktsstatistik, kan hjälpa en att landa i vem som använder statistik på ett rimligt sätt i debatter och vem som använder statistik på ett vilseledande sätt eller som skrämselpropaganda.

Ett land som siktar mot jämställdhet ska ha nollvision för våldtäkter, allt annat vore absurt. Sverige har inte överlägset flest våldtäkter i Europa eller någon oroväckande våldtäktsvåg som sticker ut i europeiska sammanhang. Men självklart har vi för många sexövergrepp och givetvis ska vi arbeta med det problemet. Det är dock bra för väljarna att veta att den som använder siffrorna kring våldtäkt som skrämselpropaganda antingen inte förstår statistik eller medvetet feltolkar och vilseleder.

Opinion

Ännu en potentiell mördare

Opinion
Opinion

USA:s polis och säkerhetstjänst har ett drygt arbete framför sig med att beskydda Joe Biden om han vinner presidentvalet. Man kan spekulera i att hotbilden hade varit ännu värre om presidentkandidaten inte hade isolerat sig på grund av coronaviruset.

En nittonårig man som under hösten åtalats för barnpornografibrott hade även planer på att mörda presidenten som togs på såpass stort allvar att han inte släppts ut mot borgen under ett förhör i veckan. En skåpbil som tillhörde mannen hittades med automatvapen, ammunition, sprängämnen och en bok om bombtillverkning. Det fanns dessutom nästan fem miljoner i kontanter i bilen som mannen ska ha ärvt, vilket också förklarar mängden kostsamma vapen. Alexander Hillel Treisman är välkänd på internetsidor förknippade med vit makt-kultur och berättade för polisen att han var ”intresserad av terrordåd”.

Här ser man fördelen med potentiella våldsbrottslingar som antingen vill skryta med vad de säger sig planera, eller dela information med andra. Treisman var lätt att spåra och bevisningen för att han hotat presidentkandidaten riklig.

Tidigare i veckan åtalades ett 42-årig man för dödshot mot både Joe Biden och vicepresidentkandidaten Kamala Harris som han framfört brevledes. Även han gjorde det lätt för rättssystemet genom att förse dem med skriftliga bevis.

När coronapandemin är över och Biden och Harris rör sig ute bland folk (om de väljs) så blir utmaningen av en annan natur

Opinion

Vilken Vänsterpolitik

Opinion
Opinion

Vänsterpartiet och den blivande partiledaren Nooshi Dadgostar har guldläge. V står starkare i opinionen än någonsin och januariavtalet gör det svårt för Socialdemokraterna att bedriva riktig vänsterpolitik. Frågan är i princip hur mycket hon kan få partiet att växa om hon inte gör ett dåligt jobb. Hon kan lära sig av Nyamko Sabuni att det värsta är att vara för anonym och inte göra avtryck i debatten.

I en intervju med TT funderar Dadgostar över sitt uppdrag, möjligheten för politiken att göra skillnad och hur man lockar arbetarväljare från SD till Vänsterpartiet. Hon är uppenbarligen väl medveten om potentialen, men verkar bortse från några faktorer som avgör om en väljare hamnar hos SD eller V.

Socialdemokraternas försök att göra migrationspolitiken så restriktiv som möjligt kan knuffa ytterligare kvinnliga väljare över till Vänsterpartiet. Just migrationspolitiken är en skiljelinje mellan könen: kvinnor vill i större utsträckning se en solidarisk flyktingpolitik än män. Stödet för Socialdemokraterna är lägre bland unga väljare. Inför det förra valet antydde opinionsundersökningar bland studenter att Vänsterpartiet hade enorm potential bland unga akademiker.

Hitintills har högern varit bättre på att föra fram kvinnliga ledare i Sverige. Kombinationen en kvinnlig ledare med en tydlig vänsterpolitik har potential att locka fler unga kvinnor till Vänsterpartiet, sannolikt från Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Men då gäller det att man inte rör sig i restriktiv riktning med invandringspolitiken och avskaffar de begrepp och tankar som lockar unga kvinnor, som intersektionell feminism.

Dadgostar säger att hon vill locka tillbaka LO-medlemmar som gått till Sverigedemokraterna. Då har man en utmaning framför sig, för den väljargruppen vill inte samma sak som Vänsterpartiets nuvarande väljare, som i rätt hög utsträckning är tjänstemän och kvinnor. Vänsterpartiet lär ha gjort en intern analys och har säkert en plan för att kommunicera med båda grupperna, men det blir avsett det inte lätt att tilltala de dryga 34 procent av LO-männen som sympatiserar med SD utan att tappa kvinnliga akademiker.

Dadgostar säger till TT att ”det inte är språket som kommer att förändra verkligheten”. Där är hon väl förhoppningsfull. Begreppen och språkbruket kommer att diskuteras och divideras. Centerpartiet lärde sig av sin idéprogramsdebatt att det är viktigt hur man formulerar sig så det framgår tydligt vad man menar med sin retorik. Vill man locka arbetarväljare till Vänsterpartiet måste man vara medveten om att diskursen, hur man talar om saker, är viktig för många. Att tala flera väljargruppers språk samtidigt är inte lätt. Gränserna för vad som är acceptabelt har förändrats snabbt under det senaste decenniet. En del upplever det som jobbigt att man inte ”får” skämta om allt längre och att allt från Kalle Ankas julafton till fikabröd ändras och byter namn. Tanken om det ”politiskt korrekta”, det vill säga att man anpassar språk och beteende så man inte sårar andras känslor, upplevs av en del som en tillgjord ”snällhetens teater”.

Populistpartier, särskilt de till höger, är väl medvetna om språkets betydelse för att locka väljare. Det finns en anledning till att Jimmie Åkesson i ett av sina Almedalstal rackade ner på feminism mer än invandring. Om Nooshi Dadgostar vill locka SD-väljare är därför språket och hur man beskriver verkligheten rätt viktigt.

Dadgostar vill att Vänsterpartiet ska vara det självklara arbetarpartiet. Det är dock långt ifrån självklart att LO:s medlemmar återgår till att rösta rött som standard. En livlig debatt om vad ett arbetarparti är kan dock bara välkomnas: svensk politik behöver en ideologisk injektion.

Opinion

För och emot korvpaniken

Opinion
Opinion

Vegetarisk korv och vegoburgare får även i fortsättningen kallas för för korv och burgare. Ryktet om EU:s förälskelse i att detaljreglera dina njutningar är betydligt överdrivet. Särskilt när det gäller sådant som ligger svenskar nära om hjärtat: EU är inte jättesugna på att bita den hand som betalar den högsta medlemsavgiften.

Alla från landsbygdsminister Jennie Nilsson till klimataktivisten Greta Thunberg har bannat media för att man skrivit om att parlamentet ska rösta kring namnet på vegetariska ersättningsprodukter. Men diskussionen om korven är inte så trivial som de båda menar. Huruvida EU vill, kan och bör detaljreglera på ett sätt som kan komplicera vardagen för medborgarna är en viktig principfråga. Detta inte minst för att Sverige måste lära sig att larmen om att EU vill förbjuda något de gillar, som snuset, oftast inte stämmer. Däremot kommer det med jämna mellanrum att diskuteras hur standarden ska se ut för varor som säljs på den gemensamma marknaden. Det ska vi se som något positivt. Att svensk mjölkchoklad inte var choklad enligt EU-standard när vi blev medlemmar handlade om att man inte ville att det skulle gå och kunna lura konsumenterna genom att sälja ”choklad” som inte innehåller kakao. Kakaohalten handlade om konsumentskydd. Diskussionen om korven handlade om huruvida det skulle vara förvirrande för konsumenten om en köttkorv och en vegokorv hette samma. Den diskussionen är inte irrelevant.

Opinion

Nakenbad med fallskärm

Opinion
Opinion

Turerna kring hur Hörby styrs fortsätter. Två chefer fattade det tveksamma beslutet att bada nakna i en stängd pool under en konferens, vilket har nu lett till att två personer förlorar jobbet: kommundirektören Lena Mårtensson Stenudd och tillförordnade socialchefen Jan-Olof Sewring. HR-chefen Paul Eklund får dock lite överraskande vara kvar på sin tjänst.

Händelsen är intressant inte minst på grund av diskussionen kring när man kan kan arbeta kvar och när man bör lämna sin tjänst. Chefer bör undvika att supa sig såpass fulla att de får dåligt omdöme. Det är svårt att förstå varför Sewring och Eklund inte bara använde badkläder vid evenemanget, dels på grund av vanligt hyfs kring hygien och dels på grund av att man måste kunna ha auktoritet kvar som arbetsledare även måndagen efter festen.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Fiska hållbart i Skåne

Fiske i Skåne måste bli hållbart. Här landas torsk lossas från en fiskebåt i hamnen i Skillinge.Foto: Johan Nilsson / TT / Kod 50090
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

DEBATT: Det är oacceptabelt att världens rikaste länder inte kan förvalta sina fiskbestånd hållbart. För att stoppa överfisket krävs en överenskommelse mellan de länder som fiskar i arktiska vatten. Nu måste Skånes riksdagsledamöter driva på regeringen i frågan, skriver Linnéa Engström, MSC.

EU ansvarar tillsammans med Norge, Island, Ryssland och Grönland för förvaltningen av de stora bestånd av sill och makrill som fiskas i Nordsjön, Norska havet och Arktis. Trots att dessa länder har god förvaltning och kontroll av sina fiskeflottor har man under de senaste tio åren inte kunnat enas om ett kuststatsavtal och fördelning av kvoter på dessa stora och viktiga fiskbestånd. Därför har fisketrycket ofta vida överstigit rekommendationerna från det internationella havsforskningsrådet ICES.

En konsekvens av detta är att makrill redan förlorat sin MSC-certifiering. Sill och blåvitling riskerar att gå samma öde till mötes i slutet av december, med stora konsekvenser för både marknaden och miljön.

Samtidigt har klimatförändringarna redan fått stora konsekvenser under ytan. Våra hav påverkas på ett genomgripande sätt och fiskars migrationsmönster har förändrats de senaste åren. Fisken söker sig till kallare vatten. Detta har lett till att det nu fiskas allt större mängder sill och makrill i arktiska vatten.

Utan en överenskommelse mellan de stora och rika länder som fiskar på dessa bestånd blir överfisket ett faktum då alla gör som de vill. Det gemensamma fisketrycket har de senaste åren ibland legat så högt som 178 procent av vad de vetenskapliga råden anser är hållbart.

I dag kräver miljömedvetna konsumenter att fisken de köper ska vara fiskad på ett hållbart sätt. Företagen på de skandinaviska marknaderna har därför valt att sälja MSC-certifierad fisk. När stora bestånd tappar sin miljömärkning så bromsas ett viktigt hållbarhetsarbete in. Det leder också till att restauranger och butiker inte kan svara upp mot konsumenternas efterfrågan på miljömärkt fisk och samhället missa en viktig möjlighet att bidra till levande hav.

Världens hav befinner sig i ett nödläge. Med ökade temperaturer, försurning och förlust av marina arter i en aldrig tidigare skådat hastighet är det inte läge för käbbel.

Den svenska regeringen visar ofta ett tydligt engagemang för haven. Men nu är det hög tid att regeringen också aktivt driver EU framåt när det gäller hållbart fiske – och här kan Skånes riksdagsledamöter bidra, genom att ställa krav på regeringen att agera.

Det finns ingen tid att hålla låg profil i förhandlingsrummen när det verkligen gäller. Engagemanget för haven måste också avspegla sig i regeringens konkreta fiskepolitik.

Linnéa Engström, programdirektör, Marine Stewardship Council (MSC), Skandinavien och Östersjöregionen

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Miljonlotteriet

Miljonlotteriet testar på en ny strategi för sin annonsering!

Miljonlotteriet Miljonlotteriet är ett av Sveriges största lotterier och har funnits med sedan 1964.

För dig som inte vet något om lotteriet sedan tidigare, så är Miljonlotteriet grundat av iogt.se som sedan start haft som mål att låna lotteriet finansiera deras arbete mot droger i samhället. I och med regleringen av spelmarknaden förra året så har också de svenska lotterierna och spelbolagen kunnat ändra sin marknadsföring och i samband med dessa ändringar så är det bestämt att Miljonlotteriet blir digitalt, för att dra in ännu mer pengar till välgörenhetsarbetet som IOGT fokuserar på. Om du är intresserad av att kika in Miljonlotteriet så kan du göra detta här eller läsa mer om dem i denna artikel om Miljonlotteriet.

Eftersom att den svenska spelmarknaden har blivit annorlunda, så är detta en stor fördel för det svenska Miljonlotteriet eftersom att de kan använda förändringarna till något positivt. Den nya strategin för lotteriet är helt enkelt att visa mer var pengarna från Miljonlotteriets överskott går, så att fler människor får vara delaktiga i välgörenhetsarbetet som IOGT arbetar med. Sedan starten har lotteriet bidragit med över 2 miljarder kronor totalt till välgörenhetsarbete och detta är något som lotteriets överskott ska fortsätta att gå till, precis som det gjort sedan start.

Miljonlotteriet blickar framåt!

Miljonlotteriet har bestämt sig för att satsa bredare på just den digitala annonseringen där lotteriet riktar in sig på ansvarsfullt spelande och behöver numera uppfylla de hårda kraven som ställs på svenska spelbolag. Eftersom att lotteriets grundidé är att minska missbruk i samhället, så är detta något som de också är väldigt noga att fortsätta med och det är också här som den största kraften kommer att läggas även framöver. Genom de digitala kanalerna så har Miljonlotteriet redan nu lyckas komma en bra bit på vägen och det är också på denna bana som vi kan se dem fortsätta på framöver.

Den digitaliserade annonseringen kommer med andra ord att hjälpa lotteriet att nå ut till svenska folket så att de får se med egna ögon vad överskotten från försäljningen av spel hos dem bidrar till. Några av de saker som lotteriet hjälper till med är bland annat att rikta in sig på att tillföra gemenskap för barn och ungdomar som växer upp i stökiga familjer som kantas av missbruk genom årliga läger och evenemang. Via deras lotteri så kan du som spelar vara med och tävla om fantastiska vinster men också samtidigt vara en del av det stora välgörenhetsarbete som överskottet bidrar till. Sedan start så har de hjälpt både hemlösa att få tak över huvudet samt bidragit till många behandlingshem runt om i landet.

Opinion

Gör om, gör rätt

Arbetskraftsinvandring missbrukas.
Foto: Terje Bendiksby
Opinion
Opinion

Länge var Sveriges gränser hårt stängda för arbetskraftsinvandring. Statligt myndighetsgodkännande och fackligt inflytande var huvudregeln när företag ville ta in personer med särskilda kvalifikationer till vårt land. Ville Ericsson eller ABB ta in utländska experter var det inget större problem, men för en liten arbetsgivare som behövde spetskompetens var dörren stängd.

Från borgerligt håll drevs med rätta kritik mot de begränsade möjligheterna till arbetskraftsinvandring. Den tekniska utvecklingen och globaliseringen ledde till behov av att kunna rekrytera specialistpersonal till bristyrken t.ex indiska it-tekniker till vårt land.

Att skapa ett smidigare system för arbetskraftsinvandring var en profilfråga för regeringen Reinfeldt. I riksdagen la man fram och fick igenom ett nytt system för arbetskraftsinvandring år 2008. Det har med rätta beskrivits som ett av världens mest generösa regelsystem för att ta hit anställda från andra länder.

Med facit i hand vet vi att systemet kommit att missbrukas. Annat var knappast att vänta när den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen skrotades. Istället för att öppna dörrar för utländska experter med spetskompetens har det blivit svängdörrar för mindre nogräknade arbetsgivare att ta in människor till städjobb, enkla krogsysslor som diskning, detta trots att vi i vårt land har en öppen arbetslöshet på i runda tal 500.000 personer.

Nättidningen Arbetet har i ett reportage granskat en sushikedja som satt i system att importera mongolisk arbetskraft, alltså från ett land där man inte äter sushi. Anställda vittnar om långa arbetsdagar, schemabesked med kort varsel som omöjliggör ett fungerande privatliv och press att jobba även vid sjukdom. Andra rapporter har kommit om hur människor anställs till slavlöner på 11 kronor i timmen.

En del mindre nogräknade arbetsgivare har satt i system att sälja arbetstillstånd. Det sker t.ex till flyktingar för hundratusentals kronor per person.

Ett misslyckande skall kallas ett misslyckande. Nu skall en statlig utredare se över systemet med arbetskraftsinvandring. Det måste utmynna i ett striktare regelverk som är öppet för kvalificerad arbetskraft och inte för låglönejobbare till en svensk arbetsmarknad där hundratusentals människor redan står i kö för enkla jobb.

Lars J Eriksson

Opinion

Lärare får stryk och rektorer har larm

Opinion
Opinion

Jag var tvungen att läsa meningen ett par gånger innan innehållet helt sjönk in i min hjärna. Så här löd den i Göteborgs posten:

Vi har lärare som i särskilda undervisningsgrupper blir slagna i princip varje dag, säger Andrea Meiling, ordförande för Lärarförbundet i Göteborg.

Våld mot lärare i skolor har blivit en vardagsföreteelse på många håll. Tidningen har intervjuat den fackliga företrädaren mot bakgrund av larm som kommit från Borås. Där har övergrepp mot lärare tredubblats på bara två år, från 2018 till i år.

Är Göteborg något särfall. Nej, snarast tvärtom. I Malmö är det ännu värre. Enligt arbetsmiljöverket kom det i fjol in 835 anmälningar i Sverige om hot och våld mot lärare. Allra värst var det i Malmö. Sammantaget under åren 2014 till 2019 förekom det hot och våld som anmäldes vid 344 tillfällen i Malmö. Idag finns rektorer som bär överfallslarm.

Om det förekommer så mycket hot och våld mot lärare, hur mycket förekommer det då inte mot elever. Troligen finns det ett enormt mörkertal eftersom många elever och deras föräldrar inte vågar anmäla med risk för att de skall utsättas för ännu fler övergrepp.

Ibland när jag skall skriva om missförhållanden känner jag bara uppgivenhet. Våldet mot lärare och elever är ett sådant exempel. Finns det något som talar för att det skall bli bättre? Inte ens en obotlig optimist kan väl tro det.

Lars J Eriksson

Opinion

Förgröning --eller besvikelse

Opinion
Opinion

Är förslaget på EU:s nya jordbruksstöd en grön omställning eller ett greenwashing-svek i klimatfrågan? Det beror på vem man frågar.

Detta handlar om vad EU ska lägga sina pengar på under de kommande sju åren och om dess möjlighet att nå upp till klimatmålen. Jordbruket är den största utgiftsposten och det område där EU har störst möjlighet att påverka klimatet. EU:s revisionsrätt har varnat för att man inte kommer att nå målen och vi vet redan att vi kommer att missa målsättningarna för den biologiska mångfalden.

I en radiodebatt hördes skiljelinjen mellan höger och vänster. Centerpartiets Fredrick Federley pekade på att 30 procent av budgeten för grön omställning är en förstärkning av resurserna. Han hade velat se högre nivåer, men tycker det är bättre att något röstas igenom så att jordbruksföretagarna kan börja planera sin verksamhet. Vänsterpartiet och Miljöpartiet förespråkar att 100 procent av pengarna öronmärks till grön omställning, trots att det nog vore omöjligt att få igenom. Vänsterpartiets Malin Björk menar att det nuvarande förslaget inte är någon förändring från status quo.

Landsbygdsminister Jennie Nilsson tycker att frågan om djurvälfärd inte fått ta tillräcklig plats. Parlamentet har en möjlighet att skärpa formuleringarna kring det, som de förhoppningsvis förvaltar. Nilsson menar att det inte är kvoterna som är viktiga, utan att systemet är utformat så att pengarna är till miljönytta på riktigt. Det är dock Nilssons jobb att skönmåla kompromissen. Men visst finns det andra aspekter än kvoterna, som att det implementeras ordentligt och att det inte finns för många kryphål för den som vill utnyttja systemet.

Det frustrerar att EU sätter upp klimatmål och skriver under fördrag och sedan förhandlar fram politik som inte gör att man når målen. Att jordbruksstödet borde vara ett verktyg för att nå målen är självskrivet. Samtidigt blir inga mål uppnådda om det inte går att enas.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL