Kultur och nöje

Intensiv och dramatisk Cyrano med överraskande scenografi

Johannes Wanselow som Cyrano.
Foto: Emmalisa Pauly
Kultur och nöje
Scen/Recension

Bokstäver, ord, meningar och böcker är byggstenar i regissör Johannes Schmids uppsättning av Cyrano de Bergerac på Hipp i Malmö, och då inte bara när det gäller repliker och berättande. I hans version är till och med scenografi och kostym fulla av det skrivna ordet.

Ramen är en bokcirkel i ett svenskt stadsbibliotek. Där läser man Cyrano de Bergerac, skriven av Edmond Rostand 1897. Det är en historia byggd på den verkliga författaren Cyrano som levde på 1600-talet. Ju mer deltagarna läser, desto mer går de in i berättelsen och plötsligt öppnas en spricka i tiden och i fantasin. De förflyttas till 1600-talet och börjar spela de roller som ingår i pjäsen.

Kanske beror det på premiärnerver att inledningsscenen känns forcerad och högljudd. Riktigt har det inte satt sig i tempot, och den moderna dekoren hjälper inte skådespelarna att komma in i rollerna, eller oss som publik att komma in i pjäsen. Det är först när de är iklädda en fantasifull variant av 1600-talskläder, som det landar. Den rimmade alexandrinen hamnar rätt och logiken i pjäsen infinner sig.

Olycklig kärlek på flera håll

Och det handlar ju om den fula men spirituella och klipska författaren Cyrano som är kär i den sköna Roxane. Hon i sin tur älskar Christian de Neuvillette, stockdum men vacker. I sin oändligt olyckliga kärlek till Roxane erbjuder sig Cyrano att skriva kärleksbrev som vore de från Christian. Sedan börjar förvecklingarna som leder till olycka för alla parter.

Johannes Wanselow gör en trovärdig och helgjuten Cyrano. Hans stolthet och totala brist på smicker och falskhet, liksom hans kval och längtan, förmedlas med de stora åthävor man tänker sig att Cyrano ska ha. Det är intensivt och dramatiskt, men ibland en aning onyanserad röstmässigt.

Karin Lithman som Roxane.
Foto: Emmalisa Pauly

Karin Lithman som spelar Roxane är också på helt rätt. Hennes sätt att tolka vers gör orden verkliga och hon gestaltar trovärdigt ungdomens svärmiska kärlek. Också Alexander Jubell som Christian lyckas bra i den ganska otacksamma roll han fått. Att spela korkad och inte ha många repliker kan inte vara lätt, men han fixar det med en komisk ådra som slår an. Josefin Iziamo som vännen Le Bret och Göran Dyrssen som greve de Guiche gör också bra ifrån sig.

Taktfast och uttalad rytm

Men det är Wanselow allt kretsar kring. Hans sätt att deklamera, med en taktfast och uttalad rytm, kan kännas högtravande, men den blir också en taktpinne resten av ensemblen kan följa. För om de andra huvudkaraktärerna är ledigare i sin deklamation, är han den som med blixtsnabb timing avslutar rimmen. Det blir som en elegant dans, eller en mental fäktningsscen (där finns ett par verkliga också). Den spirituella texten med sin inneboende komik kommer på så sätt till sin rätt i skådespelarnas samspel. Dramat förstärks också av de tre musiker som ”bor” i en spricka i dekoren. De blir en del av pjäsen, ett smart drag.

Några mindre fungerande val var den stundtals absurda regin och koreografin. Andra aktens inledningsscen med krälande kroggäster med boksidor på huvudena, kändes ganska obegriplig. Vissa kostymer var också övertydliga i sin önskan att visa det skrivna ordets betydelse.

Mer tragik än tragikomik

I den andra akten sätter sig pjäsen ordentligt. Delvis beror det på karaktärernas utveckling, men kanske också på att nerverna lagt sig - och att det nu lutar mer åt det tragiska än det tragikomiska. Den verkliga känslan, som att någon vrider om i ens hjärta, infinner sig och det var fler än jag som förstulet torkade bort en tår ur ögonvrån i slutscenen, där för övrigt Johannes Wanselow briljerar.

Och så har vi då scenografin. Den är magnifik, storslagen, rolig, smart, överraskande och alldeles underbar. Här har man gått all in. Jag tänker inte spoila för den måste upplevas. Kanske är det rent av så att dekoren är det mest uppseendeväckande på hela kvällen.

FAKTA

Cyrano de Bergerac

På Malmö Stadsteater Hipp

Regissör: Johannes Schmid

Musik: Toni Martin Dobrzanski

Cyrano: Johannes Wanselow

Roxane: Karin Lithman

Christian: Alexander Jubell

Kultur och nöje

”Cyrano är en bra pjäs att komma tillbaka med”

Regissören Johannes Schmid och skådespelaren Johannes Wanselow inför premiären av Cyrano de Bergerac på Hipp.
Foto: Gunilla Wedding
Kultur och nöje
Scen På lördag 19 september är det premiär för Cyrano de Bergerac på Hipp i Malmö - en drömpjäs för regissören Johannes Schmid och en drömroll för skådespelaren Johannes Wanselow som spelar huvudrollen som Cyrano. - Jag vill åt den äkta känslan i att inte våga älska sig själv och därför inte heller kunna älska någon annan. Det är det som driver min Cyrano, självhatet och att han därför döljer sig bakom sånt som poesi och fäktning, säger Johannes Wanselow om sin roll.

På Hipps scen har ett klassiskt, svenskt bibliotek byggts upp. Höga bokhyllor är fyllda med lockande bokryggar och här finns också en spricka i väggen där en hel lite orkester med piano, cello och violin får plats. I biblioteket är det dags för bokcirkelträff när Johannes Schmids Cyrano de Bergerac inleds. Publiken i Hipps salong får sedan följa cirkelmedlemmarnas resa in i berättelsen om Cyrano.

- Cyrano görs ofta i komprimerade versioner men vi ville köra hela pjäsen. Samtidigt måste den vara spelbar, det är hundra roller i verkligheten. Då kom idén om läsecirkeln och biblioteket, förklarar Johannes Schmid. Cyrano handlar om fantasin och att ordet har så mycket makt. Alla de här personerna på biblioteket dyker mer och mer in i fantasin och texten blir verklighet för dem. Det erbjuder en stor lekfullhet också när det är en pjäs där man går in genom en port och plötsligt landar i den riktiga Cyrano.

Stor näsa

Pjäsen Cyrano de Bergerac skrevs av den franska författaren Edmond Rostand 1897 och är en fantasifull skildring av den verklige 1600-talsförfattaren Cyrano de Bergerac. Cyrano är framgångsrik både i strid och som ordkonstnär men också övertygad om att hans livs kärlek Roxane inte kan älska honom eftersom han är så ful med sin stora näsa. Han gör därför en överenskommelse med den vackra men korkade Christian, som Roxane är kär i, om att Christian ska förklara sin kärlek till Roxane med hjälp av Cyranos vackra ord. Frågan blir då så klart vem det egentligen är Roxane blir förälskad i?

- Jag pratade om olika projekt med Kitte (Wagner, chef på Malmö stadsteater, reds. anm) och hon frågade om det inte fanns någon klassiker jag hade lust att göra och då dök plötsligt Cyrano upp, berättar Johannes Schmid som tidigare satt upp den moderna ungdomspjäsen Paranoid park på Malmö stadsteater.

- Man har nog som regissör alltid en dröm om att sätta upp den och den har också så mycket med nutiden och vårt samhälle att göra, fortsätter han. Det här att spela en roll, att låtsas vara någon annan, att snygga till sin profil. Sedan är det så klart en maffig, stor och fin historia.

Josefin Iziamo och Johannes Wannselow i Cyrano de Bergerac på Hipp.
Foto: Emmalisa Pauly

Hjälte av futtighet

För skådespelaren Johannes Wanselow är Cyrano också den verkliga drömrollen.

- Jag älskar Cyrano, säger han med stort eftertryck. Han är hjälte av futtighet men också den största och ädlaste. Och jag tycker så mycket om den här futtigheten. Hela hans liv är ett misslyckande samtidigt som han kämpar för sina ideal in i det sista. Jag blir otroligt drabbad av pjäsen och av Cyranos öde och det är nog något i honom som påminner om mig själv. Sedan utspelas sista akten tjugo år senare och det är sällan man får spela en karaktär som inte bara är här och nu. Då kan man kosta på sig att vara naiv från början och klokare mot slutet.

Cyrano de Bergerac är välspelad genom historien som pjäs och även som opera, och det finns också ett antal filmatiseringar där den mest kända nog är den franska regissören Jean-Paul Rappeneaus version från 1990 med Gerard Depardieu som Cyrano.

- Visst har man mycket bilder med sig som Depardieus Cyrano och kanske också Steve Martin-filmen, men pjäsen är också jättespännande, säger Johannes Schmid. Just kombinationen av drama och komedi och att den har alla de här färgerna från slapstick till fånig komedi, jättemycket poesi och humor i språket och ett stort djup i känslorna. Den är på många sätt tre, fyra pjäser i en och har en enorm utveckling från första till femte akten.

- Det stora med den här pjäsen är också de här känslodjupen som ofta saknas om man jämför med till exempel en Moliérekomedi, lägger Johannes Wanselow till.

Nyskriven musik

Vi sitter i Hipps foajé under intervjun och mot slutet av samtalet tränger mjuka pianotoner från scenen genom väggarna. Det är den lilla orkestern som repeterar. Cyrano de Bergerac bjuder nämligen inte bara på bibliotekskänsla, läsecirkel, humor, poesi och olycklig kärlek utan också nyskriven musik av Toni Martin Dobrzanski som framförs live på scen.

- Musiken är en stor del av den här pjäsen, berättar Johannes Schmid. Det är många år sedan jag gjorde en pjäs utan levande musik, för mig är musiken ett stort teatralt medel och har för mycket makt för att man inte ska jobba öppet med den. På scen blir den ytterligare en medspelare som agerar med, stöder och kontrasterar.

- Man vågar verkligen vara ännu större i sina känslor om man har levande musik på scenen, konstaterar Johannes Wanselow.

Törstiga efter kultur

Cyrano de Bergerac är den första pjäs som spelas på Hipp efter att premiären av vårens stora föreställning Tartuffe fick ställas in när coronapandemin slog till. Johannes Schmid och Johannes Wanselow är överens om att Cyrano känns som en väldigt bra pjäs att komma tillbaka med.

- Alla är så törstiga efter kultur och bildning nu och det är också vad det handlar om här, menar Johannes Schmid.

- Ja, och det är också som att man i tider som dessa fått syn på någon slags längtan efter de stora känslorna, säger Johannes Wanselow. Allt det här med att sitta hemma i soffan och att jobba hemifrån – jag har känt en enorm längtan efter att få försvinna i väg i fantasin och tanken. Men det är lite skakiga ben nu inför premiären, som en landskamp för en fotbollsspelare, man brukar säga att det tar några matcher att komma igång.

Johannes Wanselow och Karin Lithman i Cyrano de Bergerac.
Foto: Emmalisa Pauly

Lyxigt för publiken

Att premiären blir för en liten publik, max femtio personer i Hipps salong som har drygt 400 platser, väljer Johannes Wanselow och Johannes Schmid att se positivt på.

- Vi vet så klart inte hur det är att spela för bara femtio men jag tänker så här - publiken precis som vi på scenen är med om något unikt. I vanliga fall är publiken en folkmassa men nu kommer man att känna och verkligen se just de här femtio, säger Johannes Wanselow.

- Det blir väldigt lyxigt för dem, konstaterar Johannes Schmid. Och de får en berörande, känslosam, känslointensiv pjäs där de kommer att följa de här tio personerna i läsecirkeln och göra samma emotionella resa som de gör.

- Just den här formen gör att publiken kommer att känna att det här gjorde vi ihop, det är mäktigt, säger Johannes Wanselow.

FAKTA

Fakta

Johannes Schmid

Född: 1973 i Vilsbiburg i Tyskland

Bakgrund: Tysk regissör, numera är bosatt i Stockholm. Har regisserat över 45 produktioner över hela Europa, bland annat på Bayerisches Staatsschauspiel München, Deutsche Oper am Rhein och Teatro alla Scala Milano, samt gjort tre prisbelönade spelfilmer. I Sverige har han bland annat iscensatt Vampyren på Läckö Slotts Opera. Regisserade ungdomspjäsen Paranoid Park för Unga Malmö Stadsteater. Översätter också svensk dramatik till tyska

Aktuell: Som regissör för Cyrano de Bergerac som har premiär på Hipp i malmö 19 september.

Johannes Wanselow:

Född: 1982 i Umeå

Bakgrund: Skådespelare utbildad på Teaterhögskolan i Malmö 2002–2006. Har arbetat på Malmö stadsteater sedan 2015 och bland annat medverkat i Trettondagsafton, Folkets fiende, Livläkarens besök, Karl Bertil Johnssons julafton, Monicas vals och Jag mig själv och ... Har även medverkat i föreställningar på Malmö opera, nu senast Skönheten och odjuret.

Aktuell: Som Cyrano i Cyrano de Bergerac som har premiär på Hipp 19 september.

Kultur och nöje

De tävlar i "Alla mot alla"

Kultur och nöje
Kultur och nöje

Mark Levengood, Ebba Witt-Brattström och Dominika Peczynski. Det är några av den nya säsongens deltagare i "Alla mot alla" på Kanal 5 och Discovery+.

Förra året vann Jonatan Unge och Hanna Hellquist finalen över Olof Lundh och Ebba Kleberg von Sydow. Lundh och von Sydow är uppenbarligen revanschsugna eftersom de deltar även denna gång.

De andra paren är Annika Lantz och Johar Bendjelloul, Bea Uusma och Magnus Betnér, Katia Mosally och Harald Treutiger, Mark Levengood och Pia Johansson Mark, Marianne Mörck och Fredrik Hallgren, Ebba Witt-Brattström och Messiah Hallberg samt Dominika Peczynski och Mårten Palme.

Premiärprogrammet sänds den 14 februari.

Kultur och nöje

Waldner gästar "Superstars"

Kultur och nöje
Kultur och nöje

Peter Forsberg, Malin Ewerlöf, Josefine Öqvist och de andra deltagarna i "Superstars" får en tuff överraskning. I en av årets tävlingar får de möta pingismästaren JO Waldner i individuella matcher.

Waldner, som bland annat har dubbla VM-guld i singel och fyra VM-guld i lag i bordtennis, dyker sedan upp under middagen med de tävlande för att berätta om sin karriär. Dessutom ansluter han till en av lagtävlingarna.

Ännu är det inte officiellt vilket av avsnitten som bordtennislegendaren medverkar i – eftersom det ska vara en "överraskning" för tittarna. "Superstars" börjar sändas 7 februari på Discovery+ och i Kanal 5.

Kultur och nöje

Kenneth Kvarnström: En dansares liv är kort

'Pianotopografier' kan bli koreografen Kenneth Kvarnströms sista verk. Men innan han sätter punkt ska det också bli premiär för den uppskjutna föreställningen '12 songs' på Göteborgsoperan, som visualiserar artisten Ane Bruns låtvärld. Arkivbild.
Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Kenneth Kvarnström och fyra dansare åker på Sverigeturné med verket "Pianotopografier". Men dansen lämnar koreografen åt dansarna i vad som kanske är hans sista verk. Själv sitter han mest på en pall.

Kenneth Kvarnström har aldrig tyckt om att stå på scen och avslutade sin karriär som dansare så fort det bara gick. I stället har finlandssvensken kommit att göra sig ett namn som en av Nordens mest framstående koreografer de senaste 30 åren.

Emellanåt tvingar han dock sig själv att ta plats på scen och i det nya verket "Pianotopografier" är det alltså dags igen. Men dansen lämnar han till de fyra unga dansarna. Själv sitter han mest på en pall och stirrar in i fonden.

– Jag fungerar lite som en vaktmästare, även om jag samverkar med koreografin. Jag städar upp på scenen, förbereder saker, håller upp en kuliss och målar lite. Jag har alltid varit mer intresserad av iscensättande än av att själv stå på scen, säger han.

– Dessutom har jag en del förslitningsskador. Det finns saker som jag inte kan göra längre, som jag får förklara stället för att visa. En dansares liv är kort. Den äldste dansaren i det här gänget är 35 år och det är mycket som gör ont på honom.

Ser fram emot publiksnack

I "Pianotopografier" möts dans, bildkonst och musik i ett allkonstverk. Musiken är hämtad från den tyske kompositören Nils Frahms molltunga album "Solo remains" (2016). Inte så konstigt då att Svenska Dagbladets kritiker i en recension efter en pressvisning i Stockholm tog fasta på att verket rymmer en stor dos melankoli.

– Ljudbilden är förstås väldigt viktig, eftersom örat är starkare än ögat. Om jag hade valt hårdrock i stället för Frahms stillsamma pianomusik hade intrycket blivit ett annat.

"Pianotopografier" är ett samarbete mellan Rum för Dans i Halland och Riksteatern. Urpremiären sker i Falkenberg den 27 januari och därefter blir det Sverigeturné. Men till Falkenberg är det svårt att locka Stockholmstidningarna, därav pressvisningen.

– Det är första gången ett av mina verk pressvisas. Det känns lite märkligt, har vi redan haft premiär? Nu är jag mer stressad över turnén än över den riktiga premiären. Förra veckan var en av dansarna sjuka och vi håller på fram till mars.

"Pianotopografier" är ett verk som har växt fram under pandemin och det har gått åt en hel hög med covidtester under repetitionerna. Turnén genomförs enligt rådande publikrestriktioner och varje föreställning följs av ett samtal med publiken.

– Det var något som jag krävde. Jag tycker att publiksnack är jätteintressant. Jag och dansarna blir blinda för vårt arbeta. Det är bra att få se det från ett annat håll.

Kanske sista verket

Kenneth Kvarnström fyller 60 år nästa år och har en lång karriär bakom sig. (I hans vindsförråd står två lådor som ska raka vägen till Dansmuseet när han lämnar in.) Han är öppen med att "Pianotopografier" kanske blir hans sista verk, inte för att han har tröttnat och vill lägga av, utan för att han inte längre orkar med den krångliga kulturpolitiken som, menar han, signalerar att dans är något som ingen vill se.

– Flera upparbetade system håller på att kollapsa. Det går inte så bra för dansen i Sverige just nu. Jag ska egentligen inte klaga, men känner inte att jag behöver hålla mig kvar med tänder och klor. Jag har börjat nosa lite på det här med måleri och skulptur i det här verket. Det är kanske något som jag kommer att fortsätta med.

Men innan han byter bana ska den uppskjutna föreställningen "12 songs" nästa år ha premiär i Göteborg. Föreställningen är ett nära samarbeta mellan Kenneth Kvarnström och den norska musikern Ane Brun och bygger på hennes låtskatt, som med hjälp av Ane Brun själv, en orkester och gästande musiker ska gestaltas på Göteborgsoperan med hjälp av operans eget danskompani och Kenneth Kvarnströms koreografi.

– Det har varit väldigt spännande att visualisera hennes värld. Hade jag varit yngre hade jag nog varit fullständigt skräckslagen. Nu är jag bara lite skräckslagen.

Viktor Andersson/TT

Dansarna Matthew Branham, Ole Kristian Tangen, Ida Holmlund och Anton Borgström är handplockade från USA, Norge, Finland och Sverige för att medverka i koreografen Kenneth Kvarnströms verk 'Pianotopografier' – som kanske blir hans sista. Pressbild.
Dansarna Matthew Branham, Ole Kristian Tangen, Ida Holmlund och Anton Borgström är handplockade från USA, Norge, Finland och Sverige för att medverka i koreografen Kenneth Kvarnströms verk "Pianotopografier" – som kanske blir hans sista. Pressbild.
Foto: Sören Vilks
'Pianotopografier' är ett samarbete mellan Riksteatern och Rum för Dans i Halland. Anton Borgström är en av fyra dansare som medverkar. Även Kenneth Kvarnström tar plats på scen, men sitter mest på en pall och stirrar in i fonden. Pressbild.
"Pianotopografier" är ett samarbete mellan Riksteatern och Rum för Dans i Halland. Anton Borgström är en av fyra dansare som medverkar. Även Kenneth Kvarnström tar plats på scen, men sitter mest på en pall och stirrar in i fonden. Pressbild.
Foto: Sören Vilks

FAKTA

Fakta: Kenneth Kvarnström

Född: 1963 i Karis, Finland.

Bor: Stockholm

Bakgrund: Bildade redan under studietiden på Balettakademien och Danshögskolan i Stockholm det egna danskompaniet K Kvarnström & Co. Professor i dans vid teaterhögskolan i Helsingfors. Konstnärlig ledare för Helsingfors stadsteater. Chef för Dansens hus i Stockholm. Danschef på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Flerfaldigt prisad för sitt konstnärskap i såväl Finland som Sverige. Har bland annat tilldelats Pro Finlandia-medaljen och Cullbergstipendiet.

Verk i urval: "No-no" (1996), "Splitvision" (2000), "Mercury" (2009) och "Det var inte jag. Igen." (2016)

Aktuell: Med dansverket "Pianotopografier" som i vår är ute på Riksteaterturné.

Turnéplan: 27/1 Falkenberg, 29/1 Kungsbacka, 1/2 Vara, 3/2 Säffle, 5/2 Uppsala, 8/3 Falun, 11/2 Haparanda, 14/2 Umeå, 21/1 Motala, 23/2 Ystad, 24/2 Kristianstad, 27/2 Lund, 28/2 Malmö, 4–5/3 Stockholm.

Kultur och nöje

"Fight club" har fått snällt slut i Kina

'Fight club' har fått ett nytt slut. Pressbild.
Foto: 20th Century Fox
Kultur och nöje
Kultur och nöje "Fight club" har fått ett annorlunda slut på en kinesisk strömningstjänst. Nu rasar kinesiska tittare mot Tencent Video.
PREMIUM

Varning: Första regeln i "Fight club" – att inte prata om Fight club – bryts i den här artikeln. Den som vill sväva i ovisshet om hur filmen egentligen slutar bör heller inte läsa vidare.

The Guardian rapporterar nämligen att kinesiska strömningstjänsten Tencent Video har tagit sig vissa friheter med filmen från 1999.

Avslutar tidigare

I "Fight club" dödar filmens berättare, spelad av Edward Norton, sitt fantasifoster Tyler Durden, spelad av Brad Pitt. Sedan bevittnar han hur ett gäng byggnader exploderar i ett inferno som hans hans alter ego ligger bakom.

Tencent Video avslutar filmen efter det stora avslöjandet att Tyler Durden bara finns i berättarens fantasi och lägger en svart ruta med text över bilden, där man berättar fortsättningen på historien.

"Polisen lyckades snabbt lista ut hela planen och gripa alla brottslingar, vilket gjorde att bomben inte exploderade". Man tillfogar också en motsägelsefull ordalydelse om att Tyler Durden efter rättegång spärrades in på mentalsjukhus.

Tittare protesterar

Det är oklart om det är strömningstjänsten eller filmens distributör som ligger bakom ändringarna. Kinesiska användare som är bekanta med filmen sedan tidigare protesterar i sociala medier mot den nya klippningen – samt de handgripliga ändringarna i historien.

"Det här är skandal. De har inte bara raderat scener ur filmen utan även ändrat intrigen", skriver en användare.

– Det är vanligt att kinesiska tv-serier och filmer som innehåller våld censureras. Den här alternativa versionen av "Fight club" ger makten till polisen och antyder ett idealiserat slut i linje med något kinesiska staten kan godkänna, säger How Wee Ng, doktor i kinesiska studier vid universitetet i Westminister till The Guardian.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinobonusar

Så påverkar den svenska spellagen spelindustrins framtid

Casinobonusar I mer än 20 år har Sveriges regering vägrat släppa på det statliga spelmonopolet, och släppa in spelbolag på den svenska spelmarknaden.

Svenska spelbolag etablerade därför sina huvudkontor i europeiska speljurisdiktioner som Malta, och under de senaste 15 åren har online-spel blivit en socialt accepterad underhållningsform som omsätter miljardbelopp varje år.

Flera av de bolag som startade för tio till femton år sedan är idag väletablerade spelkoncerner, som årligen uppvisar lysande resultat på Stockholmsbörsen. Samtidigt verkar efterfrågan på online-spel bara växa. Det går inte längre att blunda för spelbolagens framfart och den svenska staten kan inte längre konkurrera med spelsajterna.

Sommaren 2018 tog Sveriges regering därför beslutet att börja licensiera online-spel från och med den första januari 2019. Och det beslutet ledde givetvis till en del lokala nyheter och åsikter. Men vad betyder den nya spellagen egentligen för spelbolagen, och för Sverige?

Därför licensierar Sverige online-spel

Nästan varje månad kommer det nya svenska casinon. Casinobranschen har blivit otroligt stor i Sverige, och färska undersökningar visar att var tredje svensk numera spelar casino på nätet.

Sverige har därför börjat licensiera online-spel, så att statskassan inte går miste om de intäkter som den svenska spelmarknaden genererar varje år. Den svenska statens spelsidor och spelbutiker kan inte längre konkurrera med casinosajter som släpper nya spel varje månad, och bettingsajter som erbjuder odds på matcher från världens alla håll och kanter.

Dödsstöten har onekligen varit mobiloptimeringen, som gjort nätcasinospel och online-betting otroligt tillgängligt. Varför skulle någon vilja springa ner till hörnbutiken för att lägga ett spel, när du kan oddsa medan matchen pågår från ditt vardagsrum och ta ut dina vinster på under fem minuter?

Det enda sättet den svenska staten kan tjäna en hacka på pengarna som det svenska folket omsätter i online-spel är att börja licensiera spelsajter. Det är precis vad den svenska regeringen gjort, och därför måste numera alla spelbolag som verkar på den svenska spelmarknaden ha en svensk spellicens.

Utgångspriset för en svensk spellicens ligger på 400 000 kronor, och sedan förhåller sig priset till vad för slags tjänster en speloperatör vill erbjuda. Spelbolagen måste även rätta sig efter en del nya riktlinjer som de inte stött på tidigare. Den svenska spellicensen ställer nämligen väldigt strikta krav på bonuserbjudanden, marknadsföring och ansvarsfullt spelande. Och följer spelbolagen inte de här reglerna riskerar de att förlora sin licens. Mer om svenska bonusregler kan du läsa om på spelinspektionens hemsida.

Bara en enda bonus

Den mest påtagliga förändringen som den svenska spellagen medfört är restriktionerna på bonuserbjudanden. Sedan den första januari 2019 får spelsajter på den svenska spelmarknaden bara erbjuda spelare en enda bonus. Den här bestämmelsen har skakat om spelindustrin i Sverige, eftersom återkommande kampanjerbjudanden, och så kallade återaktiverings-kampanjer, varit en central del av de svenska speloperatörernas affärsmodell.

Spel med BankID

När de inte längre kan locka spelare med attraktiva bonuserbjudanden har casinona fått tänka om. Och det har skapat nya branschtrender. Nu är det senaste skriket att låta spelare spela casino utan registrering med hjälp av BankID. Genom att legitimera sig med BankID slipper spelare genomgå en lång registreringsprocess, och dessutom kan de få sina uttag inom fem minuter. Istället för bonusar har det alltså börjat handla allt mer om smidiga användarfunktioner och tillgänglighet.

Mer gamification och nya spelfunktioner

När äventyrscasinona kom runt 2013 revolutionerade de på många sätt spelbranschen. Innovativa speloperatörer skapade roliga spelnarrativ som löpte parallellt med casinospelandet och gav spelare mer underhållning för pengarna de satte in. Pionjärer som Casino Heroes håller fanan högt än idag, och har expanderat sitt koncept till flera nya sajter, där de dessutom inkorporerat spel med BankID.

Samtidigt har nykomlingar som High Roller fortsatt fila på gamification-funktioner för att ge spelare en mer engagerande och personlig spel-och användarupplevelse. Hos flera casinon ser vi nu funktioner som låter spelare tävla direkt mot varandra, vilket naturligtvis ökar den sociala interaktionen och tillför en ny dimension till casinospel.

Sedan årsskiftet har vi fått se några nykomlingar på den svenska spelmarknaden som verkligen tagit ut svängarna. När du loggar in hos nätcasinot Duelz förstår du knappt att du hamnat på en casinosajt. Det här casinon har kombinerat casinospel med grafik och spelnarrativ som är lånade ut tvspels-världen, och dessutom optimerat spelupplevelsen för mobiltelefoner på ett fenomenalt sätt.

När bonusar blivit ett minne blott måste nätcasinona vara kreativa för att sticka ut. Casinospelare har onekligen några spännande år att se fram emot, och det ska bli intressant att se hur de svenska spelbolagen anpassar sig efter den nya spellagen.

Kultur och nöje

"Huset vid flon" är årets Stockholm läser-bok

Kjell Johanssons bok 'Huset vid flon' blir årets bok i projektet Stockholm läser. Arkivbild.
Foto: Leif R Jansson/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Kjell Johanssons "Huset vid flon" från 1997 har valts ut till årets Stockholm läser-bok.

Det innebär att den blir föremål för en stor läsecirkel via Stockholms bibliotek och att ett flertal både fysiska och digitala aktiviteter under året kommer att utgå från boken.

"Huset vid flon" är första delen i Johanssons trilogi "De utsatta", och enligt juryn "en uppväxtskildring med tydligt klassperspektiv" som utspelar sig i Midsommarkransen.

2011 satte Stockholms stadsteater upp en dramatisering av boken och i fjol tilldelades Kjell Johansson Stockholms stads kulturpris i kategorin litteratur.

"Stockholm läser" initierades av författaren Helena Sigander 2002 och har inspirerats av liknande satsningar i USA. Sedan 2011 ansvarar Författarcentrum och Stockholms stadsbibliotek för läsprojektet.

Tanken är att så många stockholmare som möjligt ska läsa en och samma bok och prata om den. "Huset vid flon" kommer även att finnas till försäljning på biblioteken.

FAKTA

Fakta: Tidigare böcker i Stockholm läser

2021:”Janne min vän” av Peter Pohl

2020: ”Den högsta kasten” av Carina Rydberg.

2019: ”För Lydia” av Gun-Britt Sundström

2018: ”Grupp Krilon” av Eyvind Johnson

2017: ”Sodomsäpplet” av Bengt Martin

2016: ”Det hemliga namnet” av Inger Edelfeldt

2015: ”Kungsgatan” av Ivar Lo-Johansson

2014: ”Barnens ö” av P C Jersild

2013: ”Var det bra så?” av Lena Andersson

2012: ”En dåres försvarstal” av August Strindberg

2011: ”Norrtullsligan” av Elin Wägner

2008: ”Tackar som frågar” av Jennie Dielemans

2007: ”I skuggan av ett brott” av Helena Henschen

2006: ”De i utkanten älskande” av Johanna Nilsson

2005: ”Ett öga rött” av Jonas Hassen Khemiri

2004: ”Änglarnas stad” av Heidi von Born

2003: ”Mina drömmars stad” av Per Anders Fogelström

2002: ”Doktor Glas” av Hjalmar Söderberg

Kultur och nöje

Melodifestivalen till Avicii Arena

Oscars Zia programleder årets Melodifestivalen i Avicii Arena. Arkivbild.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje Melodifestivalen har fått en fast punkt i sista sekunden. Första deltävlingen kommer att äga rum på Avicii Arena i Stockholm. Men besked om de andra delarna samt finalen dröjer.
PREMIUM

– Det är flera olika faktorer och omständigheter som spelar in. Vi hoppas bli klara så snart som möjligt med siktet på att göra sex färgsprakande tv-sändningar från Stockholm, säger Anette Brattström, projektledare för Melodifestivalen.

För drygt en vecka sedan ställdes Melodifestivalens Sverigeturné in, efter att de nya covid-restriktionerna hade presenterats. Nu står det klart att Avicii Arena (tidigare Globen) blir musiktävlingens nya lokal – åtminstone när det gäller första deltävlingen.

– Avicii Arena är ett utmärkt val som premiärarena. Den ger oss förutsättningar att göra en fullskalig tv-produktion. Arenan har också förutsättningar för personal och medverkande att kunna hålla avstånd enligt rådande restriktioner, säger Anette Brattström.

Tack vare att man använder sig av olika sektioner har Melodifestivalen möjlighet att ta in 1 500 personer i publiken, säger arrangören Live Nation till Sveriges Radios Kulturnytt.

Inte avbokat

Förhandlingar pågår just nu mellan SVT och arrangören Live Nation om var de övriga deltävlingarna ska äga rum. SVT har inte avbokat Friends Arena, där finalen tidigare planerades att äga rum den 12 mars.

– Det är lite längre fram i tiden och vi vill ännu inte göra några förändringar innan vi säkert vet, säger Anette Brattström.

Sedan tidigare har SVT meddelat att samtliga sex program kommer att direktsändas från Stockholm. Live Nation skriver i ett pressmeddelande att "finalen planeras att hållas i Friends Arena givet att restriktioner och rekommendationer tillåter det".

"Is i magen"

TT: Restriktionerna har ändrats under hela pandemin. Hur kommer det sig att ni inte hade en plan B tidigare?

– Det är en jättebra fråga. När vi resonerade kring det här förra året, sade vi att om restriktionerna blir så kraftiga att vi inte kan genomföra turnén kommer de flesta arrangemang med största sannolikhet avbokas, och då kommer arenorna att stå tomma. Vi hade is i magen och räknade kallt med att vi skulle kunna lösa den här situationen, säger Anette Brattström.

Hon hävdar att det inte kommer att vara några problem med att byta arena så nära inpå den första deltävlingen, som äger rum den 5 februari, eftersom scenen är anpassad för förflyttning.

– Vi har fördelar av att inte behöva förflytta oss, med det sagt får vi större möjlighet att repetera i stället för att rigga och riva. Vi har också möjlighet att bygga mer än vi annars hade kunnat göra. Vi kommer till exempel att kunna etablera ett stort green room, vilket vi inte hade planer på från början.

Minskar kostnaderna

Hon framhåller även att prislappen för evenemanget blir lägre, jämfört med om Melodifestivalen hade gett sig ut på turné.

– Vi gör inga transporter, vi kommer inte att resa i den utsträckning vi tänkt, boendet på hotell kommer inte att bli lika stort. Det finns kostnader vi kan se över och dra ner på, säger hon.

För att göra arbetet coronasäkert ska SVT säkerställa att alla på plats kan hålla avstånd och bära munskydd. Tidigare år hade alla på plats halsband, så kallade distanstaggar, som pep om någon kom för nära. Det skippar SVT den här gången.

– Förra året fanns det inget vaccin, att bli smittad var förenat med livsfara. Riktigt där är vi inte i år, även om det finns en stor risk att bli smittad. Men förutsättningarna ser annorlunda ut och därför har vi gjort bedömningen att vi klarar oss utan distanstaggarna.

De städer som inte besöks under turnén i år hoppas man kunna lägga på schemat för Melodifestivalturnén 2023, det vill säga: Malmö, Göteborg, Linköping, Lidköping, Örnsköldsvik och Stockholm.

Sofia Sundström/TT

Ann Edliden/TT

Anette Brattström, projektledare för Melodifestivalen. Arkivbild.
Anette Brattström, projektledare för Melodifestivalen. Arkivbild.
Foto: Jessica Gow/TT

FAKTA

Fakta: Deltävlingarna i Melodifestivalen

Deltävling 1 – 5/2

Deltävling 2 – 12/2

Deltävling 3 – 19/2

Deltävling 4 – 26/2

Semifinal – 5/3

Final – 12/3

Kultur och nöje

"Mamma mia"-skådisen vill göra en tredje film

Skådespelaren Christine Baranski har medverkat i två 'Mamma mia'-filmer. Arkivbild.
Foto: Jordan Strauss/AP/TT
Kultur och nöje
Kultur och nöje
PREMIUM

Christine Baranski spelade den frispråkiga Tanya i "Mamma mia" och "Mamma mia: Here we go again". Nu är hon sugen på att samla ihop Colin Firth, Pierce Brosnan, Stellan Skarsgård, Julie Walters och hela gänget för en tredje film.

– Om vi kunde åka tillbaka och ha lika roligt på en grekisk ö tillsammans, filma på dagarna och äta middag på någon härlig taverna på kvällarna, tror jag inte att någon skulle tacka nej, säger hon i en intervju med Entertainment Weekly.

Däremot säger hon att det kan bli svårt att lyckas synka alla skådespelares scheman.

Baranski är aktuell i HBO-serien "The gilded age". Hon föreslår att HBO kan sammanföra skådespelarna från filmerna på samma sätt som återföreningarna av "Vänner" och Harry Potter-filmerna.

– Jag har alltid tyckt att det vore kul att träffas igen och filma när vi äter middag, berättar historier och sjunger Abba-låtar. Att filma en riktigt bra utekväll, säger hon.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL