Debatt

Får vi höras?

Fotomontage Vårt Trelleborg.
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

På måndagen röstar Trelleborgs kommunfullmäktige om folkomröstningen. 4150 röstberättigade invånare i kommunen har skrivit på en namninsamling för en folkomröstning om en östlig eller västlig hamninfart. Kommunalrådet Mikael Rubin (M) har tydligt visat att han inte vill se en folkomröstning, kanske anser han den är onödig. Att han inte vill se en folkomröstning är en sak, men det som oroar är att han inte ämnar att lyssna på folkomröstningens utslag, vilket han tydligt har deklarerat. Att inte lyssna på hur invånarna vill utveckla sin egen stad är mycket allvarligt och anmärkningsvärt. Politiker blir valda för att företräda folket, en provanställning på 4 år.

Den 2 april signerade Mikael Rubin ett avtal med Trafikverket Region Syd i syfte att utveckla den befintliga västliga hamninfarten. Hela kommunen tappade hakan över denna helomvändning. Politiker går ut och framhäver sig själva som ansvarstagande hjältar när de har kostat kommuninvånarna både pengar och personligt lidande. I Trelleborgs Allehanda den 4 april kan vi läsa. “Vi har en positiv dialog i gång och en avsiktsförklaring klar med Trafikverket. Det är helt fantastiskt. På några månaders samtal har vi i det här styret löst en tvist som varat i tio år, säger Mikael Rubin.” Detta uttalande och avtal blir väldigt märkligt när man fortsätter arbeta för en östlig hamninfart. Varför ingå ett avtal när man ej ämnar följa det?

Märkligt blir det också när både Mikael Rubin och Lennart Höckert (S) i Radio P4 Malmöhus ger uttryck för att de inte vet vad det skall röstas om. Det framgår klart och tydligt på namninsamlingens samtliga ark, östlig eller västlig hamninfart.

Vi i Vårt Trelleborg vill inför kommande kommunfullmäktigemöte belysa för invånarna de olika alternativ som vi ser genomförbara och som gynnar Vårt Trelleborg positivt.

Trots hinder som Mellanköpinge, fastigheter på öster, elnät, järnvägsspår, strand, natur och miljö fortsätter politikerna planeringen av en östlig hamninfart. Ringvägen ska byggas för Trelleborgs invånare och INTE för Trelleborgs hamn AB. Kostnaden för endast ringvägen som politikerna planerar beräknas till 1,3 miljarder vilket kommuninvånarna får betala genom höjd skatt, nedskärningar i den kommunala verksamheten med upp till 20% av dagens budgetutrymme fram till år 2044. Hur attraktivt kommer Trelleborgs kommun vara i framtiden med höjd skatt och sämre välfärd? Kanske kommer sjöstaden att stå tom? Att sjöstaden skulle vara beroende av en östlig hamninfart och en ringväg öster om järnvägen är bara en 1,3 miljarders BLUFF!

En västlig infart till hamnen utesluter inte en ringväg eller för den delen en sjöstad. Vi menar att en ringväg skall dras från rondellen vid väg 9. Norrut, förbi Citygross och för att sedan dras nordväst mot Räddningstjänstens hus och väg 108. Längs vägen skall sedan ett antal av- och påfarter byggas för att underlätta trafiken till och från Trelleborg. Med detta alternativ kommer exempelvis Hedvägen och Strandgatan avlastas till en betydligt lägre kostnad.

Det är uppenbart att det har blivit en prestigefråga för vissa politiker i Trelleborg, det är allvarligt när Trelleborgs politiker inte vill se den bästa lösningen för kommuninvånarna och sätter egenintresse och minnesmärken före Trelleborgs miljö, hållbara utveckling, ekonomi och invånare. Ett naivt beteende som inte inger någon trovärdighet utan tvärtom skadar kommunen som helhet.

Vi är medvetna om oenigheten i de olika partierna. Många företrädare har hört av sig till oss och gett uttryck för sin egen oro. Därför är det viktigt att veta vad man röstar om, en östlig eller västlig infart. Vad blir konsekvenserna för Trelleborgs kommuns invånare om en östlig hamninfart skulle genomföras?

Vårt Trelleborg vill se en västlig infart till Trelleborgs hamn i samarbete med Trafikverket och en ringväg för folket.

Vårt Trelleborg är allas Trelleborg #2022

Axel Bengtsson

Intiativtagare till Folkomröstning om hamninfart och den lokala tankesmedjan Vårt Trelleborg

Debatt

Värna det kommunala vetot

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Regeringen är desperat. När Sverige tvingas att elda olja mitt i sommaren har något gått riktigt fel i energipolitiken. Genom att successivt avveckla planerbara energikällor som kärnkraft och ersätta dem med väderberoende källor som vind- och solkraft, skapas ett opålitligt system som leder till högre priser och mer utsläpp. Där är vi nu. Nu kommer nästa steg. För att släta över bristerna i regeringens symbolpolitik vill man nu i ren desperation påtvinga kommuner byggandet av än fler vindkraftverk. Kommuninvånarna ska omyndigförklaras och de ska inte längre få vara med och bestämma över sin egen mark. Regeringens nya miljö- och energipolitik är auktoritär och djupt skadlig för Sverige.

Vid etablering av större tillståndspliktiga vindkraftverk finns det idag krav på att etableringen aktivt måste tillstyrkas i den aktuella kommunen, även kallat för det kommunala vetot. Detta har inneburit att det definitiva beslutet kring stora vindkraftsetableringar har fattats så nära medborgarna som möjligt, vilket är angeläget ur ett demokratiskt perspektiv. Men nyligen aviserade regeringen att man nu vill avskaffa det kommunala vetot och att förslaget nu ska snabbutredas. Något som Sverigedemokraterna vänder sig starkt emot.

Vid etablering av miljöfarlig verksamhet, såsom vindkraftverk utgör, har kommunerna idag ett direkt inflytande över etableringen genom det kommunala vetot. Man bör även komma ihåg att innan de nya bestämmelserna infördes 2009, prövades uppförandet av vindkraftverk enligt plan- och bygglagen samt miljöbalken. När förenklingar genomfördes och dubbelprövningen avskaffades, infördes just det kommunala vetot för att ett kommunalt inflytande skulle kvarstå och med syftet att det uttryckligen inte skulle minska.

Uppförande av stora vindkraftverk för med sig betydande lokala konsekvenser såsom fördärvade natur- och kulturvärden, estetiska samt landskapsbildsmässiga värden. Ofta annekterar man också mark som kan komma i konflikt med framtida markanvändningsintressen. Många av de som har oturen att ha bostadsfastigheter på fel ställe när vindkraftverken byggs upp kan dessutom drabbas av oljud och solreflexer.

Sverigedemokraterna anser att det kommunala självbestämmandet är angeläget att värna om och att det är de lokala politikerna – och i förlängningen kommunernas invånare - som är bäst lämpade att fatta beslut i frågan. Vi vänder oss därför starkt mot regeringens ingång att slopa det kommunala vetot och därmed minska det demokratiska inflytandet. Regeringens auktoritära miljö- och energipolitik leder till högre priser, större osäkerhet i elnäten samt högre utsläpp när vi tvingas elda olja och importera smutsig kol när vinden inte blåser.

Mattias Bäckström Johansson (SD)

Energipolitisk talesperson

Magnus Olsson (SD)

Oppositionsråd Malmö

Debatt

Regnbågsflagga för allas lika värde

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I rådande samhällsklimat är det lätt att glömma att det är många som är för hbtqi-personers rättigheter. Att de flesta faktiskt är det. De flesta tycker att du ska få vara den du är och älska den du vill.

Det blev extra tydligt i veckan när Sverigedemokraterna som styr i Hörby kommun ville att kommunen skulle sluta flagga med regnbågsflaggan. Moderaterna i Hörby ställde sig bakom förslaget. Det blev ett herrans liv. Människor protesterade utanför kommunhuset och kyrkan mitt emot hissade sin regnbågsflagga. Hörby kommuns instagramflöde fylldes med regnbågsflaggor. Öppna Moderater skrev ett Facebookinlägg där de bad Moderaterna i Hörby att tänka om, vilket de sedan gjorde. Nu verkar inte förslaget gå igenom, tack vare alla högljudda protester.

Sverigedemokraterna är en liten men högljudd minoritet. I vissa kommuner har de stor makt, makt som de använder för att motverka hbtqi-personers rättigheter. Det handlar om så mycket mer än flaggan.

Sverigedemokraterna på lokal och regional nivå är ett parti som genomgående motverkar hbtqi-rättigheter. Deras hjärtefrågor verkar vara att strypa alla bidrag till hbtqi-föreningar och mötesplatser. De vill att Pridefestivaler inte ska få kommunalt stöd och de vill sluta vidareutbilda anställda i hbtqi-frågor. Och så vill de inte att regnbågsflaggan ska pryda himlen med sitt budskap om mångfald, frihet och lika rättigheter.

Vad ligger bakom motståndet till regnbågsflaggan? Sverigedemokraterna och andra högerpopulister ser hbtqi-personers rättigheter som en ideologi som ska bekämpas. Regnbågsflaggan blir symbolen för den ideologin. Högerextrema tycker att flaggan symboliserar en ideologi som förstör nationen och kärnfamiljen. När nazister attackerar RFSLs lokala avdelningar och pridefiranden så är regnbågsflaggan ofta vandaliserad, inte sällan bränd. Genom att se regnbågsflaggan som en symbol för en ideologi så kan man ducka för att det handlar om mänskliga rättigheter. Det är så de styrande har lyckats att dra tillbaka rättigheter för hbtqi-personer i exempelvis Polen och Ungern.

Politiker från andra partier som går med på Sverigedemokraternas förslag behöver ställa sig frågan om ni vill bekämpa hbtqi-organisering, hbtqi-personers rättigheter och regnbågsflaggan. För det är det som händer när ni röstar ner våra flaggor.

Vi är glada att politiker som först tänkt rösta för ett liknande förslag kan ändra sig och tänka om. Vi är glada att de inte låter en liten hatfull minoritet sätta agendan och obehindrat motverka hbtqi-personers rättigheter och förhindra att flagga med en symbol för alla människors lika värde. Vi är också otroligt glada över allt det stöd som vanliga människor visar i protest mot dessa hatiska förslag.

Deidre Palacios

Förbundsordförande RFSL

Debatt

Vad händer när krisen klingat av?

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Svensk vård och omsorg genomgick under våren ett stålbad: att få verksamheter att fungera under Sveriges största pandemi på 50 år. Utan tidigare erfarenhet och trots de utmaningar som dessa verksamheter ställdes inför, anser åtta av tio chefer i Skåne att krisen sköttes bra eller mycket bra. Samtliga chefer oavsett arbetsområde, från första linjens chefer hela vägen till de högsta cheferna i länet, är positiva till hur krisen leddes. Visserligen är de högre cheferna något mer positiva till krisledarskapet på den egna arbetsplatsen. Men det starka stöd i samma fråga som även första linjens chefer ger visar att såväl den som blir ledd som den som leder anser att krisledarskapet fungerar väl. Detta visar en undersökning genomförd i maj, bland nära 3 000 vård- och omsorgschefer varav 463 i Skåne län.

Även om etiska dilemman är en naturlig del av chefskapet i vård och omsorg intensifieras de under en pandemi. Svåra etiska gränsdragningar som prioriteringar inom intensivvården, fördelning av skyddsutrustning och genomförandet av avsked i livets slutskede behövde hanteras. Trots det anser så få som en av tio chefer att stödet i etiska dilemman under våren var sämre än före krisen.

Visst finns det utrymme för viktiga förbättringar för framtiden. Enligt cheferna gäller det främst information (kanaler, frekvens och kvalitet) och tydlighet relaterat till information, ansvar, beslut, riktlinjer och liknande.

Men det är svårt att tolka svaren i denna undersökning på annat sätt än att vård och omsorg i Skåne har väl fungerande chefer med vård- och omsorgspersonal runt om i länet som vill och kan ta ansvar även i den mest krävande av situationer.

Det är självklart för denna kvinnodominerade sektor att sätta lojalitet och professionalitet främst i krisen. Men vad händer sedan? Vad händer med de som sades vara samhällets hjältar när krisen klingat av?

Det som behövs är tillräckligt med resurser. I vården och omsorgen hittar vi de allra största personalgrupperna per chef, de lägsta lönerna och de sämsta arbetsvillkoren för chefer.

För hälften av alla chefer, oavsett typ av vård eller omsorg, är de två främsta utmaningarna: att ha ork efter en så krävande period och tid att arbeta strategiskt igen.

Totalt i landet behövs över en halv miljon medarbetare fram till år 2026. Men trots att den offentligfinansierade välfärden redan före krisen stod inför enorma utmaningar när det gäller kompetensförsörjning ligger tunga besparingskrav på verksamheterna.

Det är dags att det svenska samhället slutar utnyttja kvinnors välvilja och lojalitet till sjuka och gamla och att våra folkvalda politiker tar sitt ansvar.

Vård och omsorg behöver fler, inte färre medarbetare.

Jenny Wibacke,

ordförande i LiVO och områdeschef på Skånes Universitetssjukhus

Debatt

Öka tempot i ekonomin

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Sverigedemokraternas höstbudget är en investering i trygghet och tillväxt. Genom att stimulera köpkraft, jobbskapande och tillväxt läggs grunden för snabb ekonomisk återhämtning. Så ser en trygghetsskapande tillväxtpolitik ut - på riktigt.

I tider av ekonomisk kris krävs extraordinära åtgärder som får hjulen att snurra. Ökad konsumtion är i detta hänseende av högsta relevans. Vi föreslår därför ett statligt engångsbidrag riktat till varje svensk medborgare folkbokförd i landet på 10 000 kronor. För barn under fem års ålder är summan 5000 kronor. Alla ska omfattas, ung som gammal, sjuk som frisk, arbetande som arbetslös. Rättviseaspekten är central.

För att ytterligare öka tempot i ekonomin vill vi dessutom se generella skattesänkningar kopplade till att anställa och behålla personal.

En förutsättning för tillväxt är trygghet. Den politik som vänsterliberalerna så kallhamrat drivit igenom har byggt dagens otrygghet. För att vända på detta krävs att vi sätter stopp för fortsatt import av brottslighet. Den ansvarslösa invandringspolitiken måste upphöra samtidigt som vi genomför rejäla satsningar på hela rättsväsendet.

Vår budget är ett knockoutslag mot brottsligheten. Straffrabatter ska bort. Utlänningar som begår grova brott ska utvisas. Vi lägger 5,3 miljarder på att fördubbla antalet fängelseplatser. Poliserna ska bli fler och ges ökade befogenheter. Vi höjer lönen för poliser i yttre tjänst med upp till 6000 kronor mer i månaden. Åklagarmyndigheten och domstolsväsendet ska stärkas.

Hade övriga partier lyssnat på oss under de senaste 10 åren hade läget sett annorlunda ut. Tyvärr har de istället lagt 100 tals miljarder på invandring och stora satsningar på andra länders medborgare. Notan betalas nu av de svenskar som behöver samhällets stöd allra mest.

För att rädda välfärden krävs att vi sätter våra egna medborgare före stora miljardrullningar utomlands. Pengarna behövs här och de behövs nu – hos medborgarna, kommunerna och regionerna. Det är dags att vi börjar investera i trygghet och tillväxt i Sverige.

Jimmie Åkesson

Partiledare

Oscar Sjöstedt

Ekonomisk-politisk talesperson

Niclas Nilsson (SD)

Regionråd

Marlen Ottesen (SD)

Regionråd

Johan Wifralius (SD)

Regionråd

Debatt

Långsiktig löneutveckling

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I början av oktober återupptog parterna inom industrin de ajournerade avtalsförhandlingarna. Facken inom industrin menar att det är viktigare än någonsin att hålla i industrinormeringen. En långsiktigt hållbar lönebildning, som normeringen garanterar, är en förutsättning för svensk konkurrenskraft och därmed för att vi ska ha råd med vår välfärd.

I vår senaste lägesbedömning konstaterar vi att utvecklingen nu är på god väg mot mer normala förhållanden efter det kraftiga och snabba fall som utösts av Coronapandemin. Det gäller även för svensk industri. Osäkerheten, som i mars var monumental, har nu minskat betydligt. Naturligtvis görs olika bedömningar om hur snabb återhämtningen kommer att bli. Som alltid ser det lite olika ut i olika branscher. Vissa branscher har vinden i ryggen medan andra har det tuffare. Pandemin kommer att fortsätta att påverka ekonomin, men läget ser idag betydligt ljusare ut än för bara några månader sedan.

Facken inom industrin anser att lönerna bör utvecklas utifrån de förutsättningar som ges av ekonomins långsiktiga utveckling. Industrinormen ger stabilitet och förutsägbarhet och minskar riskerna för felsteg. Det är tack vare denna normering som svenska löntagare har haft en god löneutveckling. Vi triggar inte kraven när ekonomin går bra men kräver utdelning även i lågkonjunktur. Det vore ett stort misstag att överge den lönebildningsmodell som vi faktiskt vet fungerar.

Likaså vore det riskabelt med en lönebildning med alltför starkt fokus på konjunkturläget vid avtalstillfället. Låga ökningar i lågkonjunktur följs av kompensationskrav och lönerekyler när konjunkturen är bättre. Lönebildningen blir ryckig. Det är varken bra för företagen, för de anställda eller för samhällsekonomin. Därmed är det inte heller bra för välfärden. Facken inom industrin agerar utifrån ett långsiktigt perspektiv för att säkerställa en stabil lönebildning i Sverige. Det menar vi är viktigt för återhämtningen i den svenska ekonomin och för fortsatt konkurrenskraft för Skånes industriföretag.

Vår utgångspunkt i industriförhandlingarna är tydlig - vårt lönekrav på 3 procent från 1 april är alltjämt rimligt och gäller.

Facken inom industrin är därmed beredda att sluta de första löneavtalen och sätta det så kallade märket för löneökningarna på den svenska arbetsmarknaden. Vi kommer fortsätta att ta vårt ansvar för en stabil svensk lönebildning – till gagn för industrin och för jobben i Skåne.

Marie Nilsson,

förbundsordförande IF Metall

Martin Linder,

förbundsordförande Unionen

Ulrika Lindstrand,

förbundsordförande Sveriges Ingenjörer

Per-Olof Sjöö,

förbundsordförande GS

Eva Guovelin,

förbundsordförande Livs

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Debatt

Rött ljus för regeringens gröna bilförslag

org-7a76c524-a4ab-413e-96ad-e668de6aac39.jpg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Låt oss börja med att konstatera att Sveriges företag är beredda att göra sin del i den gröna omställningen. Klimatfrågan är viktig för småföretag i Skåne län och många har redan anpassat sin verksamhet för att vara en del i omställningen mot en mer klimatsmart ekonomi. Två av tre företag har ambitionen att minska sina utsläpp av växthusgaser, och nästan vartannat företag har redan vidtagit utsläppsminskande åtgärder, visar Företagarnas undersökning Hållbarhet som konkurrensfördel – småföretagen ställer om från 2019.

Samtidigt händer det hela tiden nya saker på den politiska arenan. I budgeten för 2021 kom nya satsningar på det som kallas grön återhämtning. Regeringens satsningar, i samverkan med Centerpartiet och Liberalerna, har tydligt fokus på att minska utsläppen från inrikes transporter. Tyvärr läggs också förslag som slår hårt mot landets företagare.

Ett av dessa förslag har ett namn som för tankarna snarare till en besvärjelse från Harry Potter-böckerna än till tjänstebilar, nämligen bonus malus-systemet. I korthet innebär systemet att fordon med låga eller inga koldioxidutsläpp erhåller en bonus vid köptillfället. För att ytterligare öka incitamenten att välja laddhybrider med låga utsläpp sänks koldioxidgränsen för bonus nu från 70 till 60 gram per kilometer. Dessutom höjs malus-delen, det vill säga fordonsskatten.

Sveriges och Skåne läns småföretagare anser själva att de har störst möjlighet att minska sin klimatpåverkan genom sitt val av tjänstebil. Detta är rimligt då valet av tjänstebil är något som företagaren själv kontrollerar – men då måste villkoren vara långsiktiga och förutsägbara.

De ständiga förändringarna är ett stort problem med bonus malus-systemet, och insikt om att villkoren för stad och landsbygd ser olika ut saknas. Systemets senaste skepnad innebär att det blir betydligt dyrare att köra bensin- eller dieselfordon, vilket särskilt drabbar de som antingen inte har råd att investera i ett nytt fordon eller de som bor och verkar i delar av landet där infrastrukturen brister. Laddinfrastrukturen längs vägnätet är i det närmaste obefintlig i många delar av landet. I hela Skåne län finns 1364 laddpunkter, och möjligheten att tanka biogas är extremt begränsad. Om utvecklingen ska drivas av skatter måste infrastrukturen finnas på plats så att inte företagen straffas oavsett hur de agerar.

Det slutar heller inte där. I budgeten föreslås ökad beskattning av tjänstebil. Den exakta utformningen är inte fastställd, men förmånsvärdet av en tjänstebil ska enligt regeringen höjas för att i princip motsvara kostnaderna för en motsvarande privatägd bil. Höjningen av skatten lär därmed bli upp mot 25 procent. Kostnaderna för tjänstebilar kommer alltså öka ordentligt – och påtagligt mycket för elbilar och laddhybrider, som idag är extra förmånliga. Återigen brister långsiktigheten.

Den höjda tjänstebilsskatten i kombination med bonus malus-systemet gör det alltså dyrare för dem som på grund av hög fordonsskatt valt miljövänligare alternativ, och det blir även dyrare för dem som inte kunnat byta till miljövänligare alternativ beroende på var i Sverige de bor. Företagare som har gjort ett aktivt val och investerat i bilar som är bättre för miljön straffas.

Det regeringen för fram i årets budget går emot de mål och ambitioner som regeringen själv har satt upp. Skåne läns företagare är redo att delta i övergången mot en mer klimatsmart framtid. Politiken bör hjälpa dem i detta, inte motarbeta dem.

Philip Thunborg, expert hållbarhet och infrastruktur på Företagarna

Magnus N:son Engelbäck, Regionchef Företagarna Syd

Debatt

Kraftsamla kring psykisk hälsa

En ledsen kvinna vid en dator.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Just nu pågår Skåneveckan för psykisk hälsa. Det är en årlig manifestation för att bryta tabun och öppna upp för samtal om psykisk ohälsa. Under Skåneveckan samlas flera kommuner, Psykiatri Skåne, organisationer och studieförbund under ett gemensamt paraply för att med sina olika perspektiv och hjärtefrågor belysa den psykiska ohälsan i samhället. Det sättet att kraftsamla och samordna fristående aktörer borde utgöra en modell för hur samhället måste agera för att motverka den psykiska ohälsan i spåren av coronapandemin.

Vi matas med nyhetsuppdateringar som vittnar om att den psykiska ohälsan ökar till följd av coronakrisen. Samtidigt är det troligt att vi inte har sett den fulla omfattningen av problemet än, de stora konsekvenserna för den psykiska ohälsan ser vi på längre sikt.

Därför behöver samhället prioritera och planera för långsiktiga insatser redan idag. Det är viktigt att det förebyggande och långsiktiga arbetet inte får stå tillbaka när samhället ställer om och är inriktat på att hantera det akuta läget.

Samhället består av en mängd olika aktörer som på olika sätt gör och kan göra angelägna insatser för att motverka den psykiska ohälsan. Det är en styrka som är viktig att ta tillvara på. Det gör man bäst genom att bjuda in aktörerna till en gemensam kraftsamling.

I Skåne är de flesta av dessa aktörer engagerade i Skåneveckan för psykisk hälsa och därmed finns det goda förutsättningar att samla dem för att diskutera hur vi gemensamt kan hantera konsekvenserna av coronapandemin.

Själva samordningen ser vi som klassisk folkbildning, där vi tar del av varandras erfarenheter och kunskaper, diskuterar och bryter olika perspektiv på en gemensam utmaning, inhämtar ny kunskap för att slutligen mobilisera ett engagemang som alla bär tillsammans.

I tider när ideella stödlinjer översköljs av samtal, när ensamheten bland äldre är allvarligare än någonsin och när vi nås av rapporter om ökat missbruk och våld i nära relationer, är det lätt att se att många måste göra mycket.

Sjukvården och psykiatrin är centrala aktörer, liksom kommunernas socialtjänst och psykosociala verksamheter, men också civilsamhällets insatser när det gäller att möta och förebygga den psykiska ohälsan. Folkbildningen och den ideella sektorn är viktiga aktörer för att skapa ett skyddsnät som fångar upp människor, såväl idag som när krisen är över.

Vi är mitt i en samhällskris som behöver hanteras från vecka till vecka, men samtidigt måste vi skapa goda förutsättningar för att dämpa och minimera de negativa effekterna av krisen på sikt. Det kräver samordning och planering, och det kräver att resurser tillförs. Här ser vi att Region Skåne har en avgörande roll.

Låt oss ta tillvara på lärdomar, på kraften och på engagemanget från Skåneveckan för psykisk hälsa. Den är ett bra och manifesterande exempel på hur olika aktörer från ideell och offentlig sektor kan samverka för att arbeta med angelägna samhällsutmaningar.

Monica Hildingsson,

ordförande, Studieförbundet Vuxenskolan Skåne

Åsa Björk,

regionchef, Studieförbundet Vuxenskolan Skåne

Debatt

Ideologin som löpt amok

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det tog tid för mej att komma till insikt om att den Bildtregering som jag varit med om att rösta fram, hade skapat ett monster som kallades friskolereformen med new public management som arbetstes.

När Jan Björklund i alla debatter framhöll hur bra det fria skolvalet blivit, jämfört med när han som skolborgarråd i Stockholm satt och ritade ut vilka barn som skulle gå i en viss skola, så fick jag rysningar av olust. Precis här har vi nämligen kärnfrågan. De flesta svenskar vill se en mindre segregation i skolan. Det som då krävs, är att staten har det fulla ansvaret för all undervisning i grundskolan, för att kunna värna innehållet och styra den socioekonomiska blandningen i skolorna. Det fordras en myndighets överblick och kompetens för att skapa skolenheter, klasser och närhet som ger en bra mix av elever, för att nå goda skolresultat. Genom att överlåta till föräldrarna att ta så här samhällsviktiga beslut har staten abdikerat från sitt ansvar, vilket har ökat koncentrationen i de s.k. utanförskapsskolorna. Pliktskolan ska vara så standardiserad det bara går av många skäl, men bl.a. för att folk ibland flyttar.

Högstadiet har för många elever varit tre skadliga år ända sedan läroplan-1969, då de sammanhållna klasserna infördes. Högstadielärarna kan ha elever som är på en 9-årings nivå, samtidigt som 20-åringar ska ges stimulerande uppgifter. Ett uppdrag som naturligtvis är omöjlig. På högstadiet måste det finnas valmöjligheter för elever med olika förutsättningar. Att det inte är så, har blivit en helt avgörande framgångsfaktor för friskolorna. Hade man organiserat om högstadiet för länge sedan skulle efterfrågan på friskolor varit obetydlig. Hela idén med att låta privata intressen verka som myndighet med tvångsbefogenheter, urholkar statens suveränitet att upprätthålla lagar och regler samt att agera i rättsfrågor. Trots gemensam läroplan och kursplaner för hela landets grundskolor, kan ekonomisk vinning och allehanda särintressen verka fritt, när inte skolinspektionen är på plats. Den primitiva nattväktarstaten är något föråldrat, i en modern stat har det bl.a. tillkommit vård, skola och omsorg. Näringslivet är bra på mycket, men inte att driva regemente, fängelser, skolor och sjukhus.

SCB-juristerna och kammarrätten i Göteborg har naturligtvis agerat helt rätt, om än senfärdigt. Med sitt beslut har de tydliggjort hur myndigheten tappat greppet om det nu 28-åriga försöket med friskolor. Skolsystemet har blivit så invecklat att ledande politiker inte längre kan redogöra för hur de vill se utvecklingen, utan att villa bort sig. Men de begär att föräldrar ska vara insatta. I den skolutredning om en likvärdig skola som blev färdig den 27 april föreslås dessutom att alla föräldrar skall göra val. Om det ska vara kö från födseln eller lottning, vem som ska få vara huvudman, staten, kommunerna, börsnoterade skolkoncerner, vanliga aktiebolag, ideella förening och/eller religiösa samfund, är bara några av alla de frågor som allt för länge debatterats och kritiserats, utan att lösas.

Man ska dock ha klart för sig, att skadan kan vara irreversibel, då resan till en statlig skola blir långt mer komplicerad än vägen hit. Det är avsevärt enklare att slumpa bort skolfastigheter än att lösa in desamma. Skolkoncernerna har dessutom hunnit bygga upp betydande ekonomiska muskler och kommer givetvis att bjuda starkt motstånd. När ledande näringslivsföreträdare påstår att det fria skolvalet har ett ”grundmurat stöd i väljarkåren”, speglar det snarare ett önsketänkande än verkligheten. Däremot kan man säga att det finns ett starkt stöd i politikerkåren, som alla tycks ha blivit valfrihetsfundamentalister. Inte ens den nyligen avlidne Assar Lindbeck, som är andlig fader till att konkurrensutsätta den offentliga sektorn, kunde förutsäga det moras som grundskolan hamnat i, utan skyllde istället allt på tillvägagångssättet.

Rickard Nordström,

pensionerad lärare och L-medlem med skolan som intresse

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL