Glömd och gömd kvinnohistoria är ett ämne som härligt nog allt oftare står i fokus på teaterscenen - inte minst när det handlar om barn- och ungdomsteater. I våras spelade till exempel Malmö Unga stadsteater Historiska systrar där Marie Antoinette, Jeanne d’Arc, Zenobia, Hervor, drottning Kristina och många andra fick berätta sin historia i en fartfylld föreställning.
I Jag är Drottning, urpremiär på Månteatern Lund i fredags, är drottning Kristina tillbaka. Nu tillsammans med ytterligare tre svenska drottningar - Sigrid Storråda, Margareta Valdemarsdotter och Ulrika Eleonora. De fyra är de enda regerande drottningar Sverige haft genom historien och den senaste av dem, Ulrika Eleonora, lämnade i från sig makten för precis 300 år sedan efter att ha regerat i knappt två år.
Drottningträngsel
När Jag är Drottning börjar trängs de fyra drottningarna i det slottseleganta rosa scenrummet. Deras överdådiga och voluminösa klänningar tar plats och alla vill vara drottning, alla vill ha makt, alla vill regera. En efter en får de sedan, i kronologisk ordning och lättsamt underhållande form, råda över scenen och berätta sin historia.
De fyra skådespelarna - Mats Granath, Lillemor Hjelm, Sakib Zabbar, Sofia Snahr - har vars en drottningroll som de bär upp med charm och personlig utstrålning och turas också om i en mängd fantasifulla biroller som levandegör drottninghistorierna på ett underhållande sätt.
När Sofia Snahr är en bestämd och självständig Sigrid Storråda i början av 1000-talet blir Mats Granath och Sakib Zabbar med komisk pricksäkerhet två självupptagna friare som går ett hett öde till mötes till tonerna av David Bowies ”Putting out thef fire with gasoline”. Och när Lillemor Hjelms drottning Kristina vaknar till liv i sin grav i Rom spelar de andra torra , manliga historiker och hetsiga skvallerjournalister som alla är lika besatta av att få koll på hennes kön och sexuella läggning.
Snabbsammanfattningar
Att berätta fyra drottninghistorier och också ge en bild av den tid de levde i på bara sextio minuter är en tuff utmaning som regissören Helena Röhr tillsammans med Månteaters ensemble har hittat helt rätt form och ton för. Det blir fyra genomtänkta snabbsammanfattningar som jag är övertygad om ger både unga och gamla i publiken lust att ta reda på mer.
Dessutom ger de fyra berättelserna också tankeväckande perspektiv på makt, vad man kan göra med makt och vad makt kan göra med en.
Som helhet är Jag är Drottningen en oemotståndligt rolig, småelak, tempofylld och smart musiksatt historielektion för alla åldrar. Och allra mest underhållande i dessa tider är kanske den presskonferens som 1300-talets Folkhälsomyndighet håller om pesten - med munskydd och allt ...
FAKTA
Teaterrecension
Scen
Jag är Drottning
Av: Helena Röhr i samarbete med Månteatern
Regi: Helena Röhr
Scenografi: Åsa Gjerstad, Helena Röhr
Kostym: Åsa Gjerstad
Musik: Brita Björs
Ljusdesign och teknik: Ida Eklund
Mask: Sandra Haraldsen
Medverkande: Mats Granath, Lillemor Hjelm, Sakib Zabbar, Sofia Snahr
Urpremiär på Månteatern i Lund 11 september
Från nio år och uppåt
DELA PÅ FACEBOOK
DELA PÅ TWITTER
SKRIV UT ARTIKELN