Debatt

Problemet med människors ensamhet måste lösas

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Ensamheten i samhället breder ut sig efter den senaste tidens nedstängning med besöksförbud på äldreboenden och rekommendationer att hålla avstånd. Det är förstås centralt att följa riktlinjerna för att skydda riskgrupper och rädda liv, men det har också inneburit att många blivit alltmer isolerade. För att lösa denna utmaning krävs nya idéer.

När vi tagit oss genom virusprövningarna är det hög tid att börja låta läkare skriva ut social aktivitet på recept (SAR) som ett sätt att motverka den växande ensamheten. Att bygga gemenskaper och relationer är förstås inte en uppgift främst för politiken – men att uppmuntra och förbättra förutsättningarna för gemenskap är det definitivt.

Ensamhet drabbar både psykiskt och fysiskt. Den kan leda till kroppsliga besvär, kronisk stress och andra sjukdomar. Risken att drabbas av kärlkramp, hjärtinfarkt och stroke ökar. Ensamhet är en lika stor riskfaktor för att dö i förtid som rökning och skadar vår hälsa mer än såväl stillasittande som dåliga matvanor.

Men ensamheten är svår att komma åt. En längre tids avskildhet kan göra att steget ut till social aktivitet bland nya människor känns stort att ta på egen hand. Social aktivitet på recept (SAR) är, likt den mer kända fysiska varianten (FAR), ett komplement till övrig vård i syfte att främja hälsan. Genom att en läkare ordinerar social aktivitet uppmuntras patienten ta del av befintliga aktiviteter i närområdet.

Bland de över 75 år känner sig nästan två av tre personer ensamma, enligt en enkät från Socialstyrelsen. Minds äldrelinje, dit personer över 65 år kan ringa ifall de mår psykiskt dåligt eller bara vill prata med någon, har tagit emot rekordmånga samtal under våren och början av sommaren.

Framförallt för äldre kan SAR vara till hjälp för att bibehålla eller förbättra sitt hälsotillstånd, utöver att det bidrar till nya sociala nätverk. Genom att erbjuda en sådan hälsofrämjande insats kan vi bidra till längre, självständiga liv med god livskvalitet.

På Umeå Universitet forskas kring social aktivitet på recept i samarbete med en hälsocentral i Umeå. Där lägger man särskilt fokus på att identifiera vad som skulle vara meningsfullt för individen, i syfte att matcha ensamma äldre med utbudet av aktiviteter i kommunen. Detta bidrar till att både öka känslan av meningsfullhet i vardagen samt förebygga psykisk ohälsa.

I Storbritannien, vars regering till och med har utnämnt en ensamhetsminister, använder man sig av SAR. Man har efter bara några år kunnat se en tydlig minskning av äldres upplevda ensamhet. Många gånger har man lyckats bryta en lång period av social isolering och som en positiv följd dessutom sett minskningar i antalet besök hos landets hälsocentraler.

Redan innan coronapandemin saknade över en miljon svenskar en nära vän. Antalet deltagare på begravningar har halverats mellan åren 1990 och 2016. Det har gått så långt att var tionde begravning i Stockholm sker helt utan närvarande av anhörig. De senaste månadernas sociala distansering har varit nödvändig för att rädda liv, men innebär samtidigt en påverkan på människors hälsa inom andra områden, vars effekt vi ännu inte sett slutet av.

Nu behövs politiska beslut för att underlätta mellanmänskliga kontakter. Att människor får känna sig som en del av en gemenskap, bygga kontakter och samla nya upplevelser är en grundbult i ett samhälle som håller ihop.

Per Einarsson (KD)

regionråd och ordförande i Psykiatri-, Habilitering- och hjälpmedelsnämnden

Margareta Johansson (KD)

ordförande i socialnämnden i Höör och ersättare i Region Skånes personalnämnd

Debatt

Planera för klimatanpassning

org-5128558b-db39-4ab5-b16b-cca93463876b.jpg
Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

2019 finansierades klimatanpassning genom statsbudgeten för 173 miljoner kronor, för i år är 124 miljoner kronor budgeterade och för åren 2021 och 2022 vardera 78 miljoner kronor – anslaget mer än halveras samtidigt som behovet snabbt ökar. Det är en kraftfull signal till kommuner och företag att de i allt väsentligt måste hantera klimatanpassningen själva.

Runt om i världen ser vi förfärande effekter av ett förändrat klimat, med våldsamma bränder, intensiva tropiska stormar och häftiga skyfall. Det sker också på nära håll; i augusti var dricksvattnet i kranen fysiskt slut i Köpenhamn i flera dagar, och i Sverige har vi fortfarande 2018 års rekordtorka, bränder, nödslakt och missväxt i färskt minne. Eftersom vi hittills inte förmått minska utsläppen i tillräckligt snabb takt, behövs ett massivt arbete att anpassa oss för ett förändrat klimat – och det är bråttom.

Många av Sveriges kommuner har en stor yta men få invånare och begränsad budget. Att klimatanpassa hela kommunen är därmed en stor utmaning, särskilt som statsanslaget för klimatanpassning alltså mer än halveras på ett par år. Att så stor del av ansvaret läggs på kommunerna kan nog ses som en smula orättvist – det är ju stater som med otillräckliga klimatmål och svaga ekonomiska incitament för utsläppsminskningar har skapat behovet av klimatanpassning.

Att så mycket av ansvaret hamnar på kommunerna får också ses som något av en kursändring; i hela landet har staten genom länsstyrelserna tidigare tagit fram regionala handlingsplaner för klimatanpassning, exempelvis löper Västra Götalands plan ut nu till årsskiftet medan Skånes gäller till och med år 2024.

En för kommunerna trots allt positiv konsekvens av att behovet av klimatanpassning blivit alltmer uppenbart är ett ökat engagemang i frågan från näringslivet. Här finns ett behov av anpassning av råvarutillförsel, leveranskedjor, lokalisering av fabriker, kontor och lager och mycket annat. I detta har lokala näringar och kommunen gemensamma intressen och bör kunna agera mer samfällt än man gjort hittills.

Ett måttligt och i ekonomiska termer minskande engagemang från statligt håll för klimatanpassning, betyder också att andra aktörer får steppa upp. Vi som arbetar med en lång rad kommuner och företag bör mer systematiskt bidra till kunskapsspridning och innovativa samarbeten. Det gör vi bland annat med vår senaste Urban Insight-rapport, som sammanställer konkreta exempel från städer i Europa på hur klimatanpassning utformas kostnadseffektivt och attraktivt, med konkreta råd för den som står i begrepp att ta fram en klimatanpassningsplan för sin kommun eller sitt företag.

Att anpassa oss till ett förändrat klimat är förstås i grunden ett misslyckande. Men görs det på rätt sätt kan det bidra till mer attraktiva städer, bättre boende, ett tryggat jord- och skogsbruk och en stärkt konkurrenskraft för näringslivet. Här kan vi alla bidra!

Mattias Goldmann

hållbarhetschef Sweco

Debatt

Kompetensföretagen måste vara med

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Region Skåne har tagit beslut om att delta i en nationell upphandling av vårdbemanningstjänster för att minska kostnaderna för inhyrd personal. Kompetensföretagens budskap till Region Skåne är att våra medlemsföretag måste vara med i utformandet av upphandlingsunderlaget. Först då blir det ett optimalt resultat för medborgarna, patienter som skattebetalare. Regionerna går i rätt riktning när de börjar fokusera mer på kvalitet och utförd vård än bara kronor och ören när det kommer till inhyrning.

Faktum är att inhyrd personal behövs, och inte bara under det svåra läge vården befinner sig i nu. I en artikel i Dagens Medicin säger Region Skånes HR-direktör Karin Melander att behovet alltid kommer att finnas vid arbetstoppar eller när nya verksamheter ska öppna.

Melander har helt rätt: varje dag är tusentals frånvarande från sina jobb i regionerna, av fullt naturliga orsaker som byte av yrke eller arbetsplats, sjukskrivning, föräldraledighet, studier, semester och så vidare. Bristen på medarbetare inom vården ger stora uttag av övertid, vilket skapar arbetsmiljöproblem som leder till mer sjukfrånvaro. Därmed uppstår kvalitetsproblem i vården som långa vårdköer och problem med att överhuvudtaget kunna få träffa en läkare.

Nu ska regionerna troligtvis samverka för gemensam upphandling. Melander nämner fokus på kvalitet, patientsäkerhet och kontinuitet i kontakt med vården. Det välkomnar vi. Om regionerna tar med oss leverantörer i det arbetet kan vi tillsammans uppnå en mer patientsäker vård utan stegrande kostnader.

Kompetensföretagens medlemsföretag har i många år arbetat för att leverera mot behoven hos såväl regioner som patienter, med ständigt förbättrad kvalitet, kostnadseffektivitet och leveranssäkerhet. Samarbetet med regionerna har stärkts de senaste åren, vilket bekräftas i Konkurrensverkets rapport Regioners upphandlingar av vårdpersonal.

Om regionerna inte budgeterar för inhyrning uppstår också problem. Då hamnar de i direktupphandlingar där de har svårare att påverka både kvalitet på, och kostnad för inhyrningarna. Dessutom har det fokus på pris som regionerna har idag i upphandlingar öppnat marknaden för leverantörer som inte lever upp till Kompetensföretagens höga krav, med företag som är auktoriserade enligt våra villkor. Auktorisationen innefattar bland annat kollektivavtal med försäkringar och andra förmåner, helt enligt den svenska modellen.

Vi välkomnar Region Skånes och SKR:s önskan att driva ned kostnaderna för inhyrning, och vill bidra till det genom att stötta i utformandet av välfungerande ramavtal för upphandling av inhyrd vårdpersonal. Våra medlemsföretag är viktiga för kompetensförsörjningen, och ser till att vård kan ges där den annars riskerar att utebli.

Vår förhoppning är därför att vi bjuds in till samarbete för en bättre, säkrare och mer kostnadseffektiv vård.

Eva Domanders

Ordförande Kompetensföretagen

Patrik Eidfelt

Förbundsdirektör Kompetensföretagen

Debatt

SD:s krisstöd inte trovärdigt

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Det talas allt mindre idag om den kultur- och demokratigärning Januaripartierna antog efter regeringskrisen hösten 2018. I och med höstens budget växlar vi upp det kulturpolitiska samarbetet med historisk budget om ytterligare 3,4 miljarder till kulturen.

S, MP, L och C är överens om att kulturen behöver särskilda insatser eftersom man fortfarande drabbas hårt av pandemins konsekvenser. Nyligen meddelade regeringen att allmänna sammankomster och offentliga tillställningar kommer att begränsas till lägsta juridiskt möjliga nivå om maximalt 8 personer. Smittspridningen har tagit sådan fart att många åtgärder kommer bli nödvändiga om inte allmänheten tar till sig de råd och rekommendationer som ges.

Detta innebär samtidigt ett hårt slag mot kulturen och idrotten. Många kulturarbetare har förlorat sin försörjning, idrotten tappar sponsring och egenföretagare inom kulturnäringen har sett sina intäkter försvinna. För socialdemokrater är det viktigt att tillgången till kultur, mötesplatser, idrott och folkbildning finns i hela landet samt att den kulturella ojämlikheten trycks tillbaka. Tidiga insatser ska nå barn och unga med fokus på språk, läsning, musik och estetik. Alla ska ha rätt till kulturella upplevelser och bildning.

Även om SD förhärligar bilden av satsningar på kulturområdet, är den bistra sanningen att de skär ner och avser att stöpa om kulturen mest av allt. Mitt i coronapandemin, då Sveriges scenkonst drabbats historiskt illa, vill SD dra bort 16 miljoner från scenkonsten och ytterligare 16 miljoner från teatern, dansen och musiken. Inom litteraturen och tidskrifterna drar man bort 30 miljoner. Bild och formområdet får en minskning om 6 miljoner samtidigt som ersättningarna till de drabbade konstnärerna minskar med hela 133 miljoner kr. De centrala museernas verksamhet skärs ner med 94 miljoner och filmstödet med 100 miljoner.

Vi har prioriterat trygghet för idrotten, kultur- och konstskapare och satsat på att växla upp arbetet med den regionala kulturen. Vi inför ett nytt krisstöd om 1,5 miljard till kulturlivet och 1 miljard till idrotten. En extra stimulansmiljard ska till kulturlivet år 2021. Vi förstärker regional kultur genom samverkansmodellen, fördubblar stödet till den kommunala musikskolan, avsätter över 80 miljoner till kulturskapares villkor och 150 miljoner till folkbiblioteken.

Med fortsatta restriktioner kommer vi att växla upp arbetet med förlängda stöd och fortsatta krispaket. Det finns all anledning att vara glad över att det inte är SD som leder Sveriges kulturpolitik.

Lawen Redar,

Kulturpolitisk talesperson (S), Stockholm

Anna Wallentheim,

Idrottspolitisk talesperson (S), Skåne

Lars Mejern Larsson,

ledamot (S) Kulturutskottet, Värmland

Azadeh Rojhan Gustavsson,

ledamot (S) Kulturutskottet, Stockholms Län

Hans Hoff,

ledamot (S) Kulturutskottet, Halland

Åsa Karlsson,

ledamot (S) Kulturutskottet, Västerbotten

Debatt

Markanvändning och människor

Kvinnor äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden, skriver Peter Hillve, ny krönikör på tidningens ledarsida.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Debatt
Krönika I diskussionen om landsbygdens utveckling pratar vi ofta om produktion (timmer, spannmål etc). Mer sällan frågar vi oss vad som krävs för att skapa drivkraft på landsbygden, också en regnig novemberdag i Hörja. Det resonemanget börjar knappast med ett skogskonto.

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

I ett forskningsprojekt som drivits under fyra år av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), konstaterar forskarna att det är kvinnor som äger nästan en tredjedel av alla företag på landsbygden. Kvinnligt företagande spänner i statistiken över 572 branscher. Utöver skog och lantbruk syns restaurang, hårvård, redovisning och en stor mängd ”övriga konsumenttjänster”. I verkligheten betyder det caféer, frisörsalonger, lanthandlar. De flesta kvinnliga företagare har små företag utan anställda, men du hittar också större företag, med flera anställda, och de jobbar med allt från getost till produktion av nipplar&rörböjar för de större marknaderna. Studien konstaterar att det huvudsakligen är kvinnors företag som står för serviceutbudet på landsbygden. I detta ryms också ett aktivt, socialt ansvar. Mina tankar går till lanthandelns Lisbet, som kämpade på med handlandet tills hon slutligen tog ned skylten, antingen av åldersskäl eller krass realism – för mig okänt vilket. Vad är det då som får dessa kvinnor att leva och verka härute? Vilka incitament nämner de själva?

Kanske är det inte så svårt att klura ut vilka faktorer som är viktiga för våra kvinnliga företagare. Studien visar att de företagar på landet därför att de har en bild av vad som är ett bra liv, de är knutna till platsen och det finns en idé som behöver förverkligas. Viktigast av allt är dock något annat och det har med det fördomsfullt kvinnliga att göra. För att dessa hjältar skall fortsätta hålla landsbygden levande, krävs en fungerande infrastruktur. Det betyder att sådant som huvudsakligen ligger inom stat, region och kommuns fögderi; bredband, postutdelning, sjukvård, skolor etc, måste funka. Alltså det som huvudsakligen har med närhet och trygghet att göra. Detta har också Nordiska ministerrådet kommit fram till i en helt annan rapport, så det borde stämma. Studien konkluderar att det kan finnas en tydlig ”poäng med en offentlig finansiering av sådant som inte är uppenbart lönsamt”. Läs en gång till.

I programmet Klotet i P1 (21 okt) intervjuades en skogsprofessor som funderade över hur vi skall klara av både naturvården och landets snabbt växande behov av bioenergi. Vi måste få till en ”smartare markanvändning” och vi behöver åstadkomma detta utan att göra våld på naturvärdena. För detta behövs, menade professorn, en nationell diskussion om hur vi skall hantera resurserna. Stor och viktig fråga. I ljuset av det ovanstående, kan man dock fundera över om vi inte också borde föra en nationell diskussion om livsförutsättningarna för dem som skall göra jobbet. Det är lätt att stirra sig blind på de stora (produktions-)frågorna, men det är fortfarande människorna som står för utförandet. Och de lever inte biomassa.

Peter Hillve

peter@hillve.se

Debatt

2.8 miljoner är en satsning, inte en nerskärning

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Replik på ”C skär ned i skånsk sjukvård” av Carina Svensson (S), Marianne Eriksson (S), Irene Nilsson (S) och Özer Mecide (S) 9/11

Fyra socialdemokrater skriver att Centerpartiet skär ner på de skånska sjukhusen. Men 2,8 miljarder extra till hälso- och sjukvården är ingen nerskärning, även om S-företrädarna för retorikens skull gärna vill klistra den etiketten på oss. Centerpartiet gör skillnad för Skåne.

Det är ett allvarligt läge som vi befinner oss i. Den rådande coronapandemin innebär stora påfrestningar på både skånsk och svensk sjukvård. Pandemin har också påverkat näringslivet: flera företag riskerar att gå omkull och många riskerar att förlora sina jobb.

Därför har vi sett till att den skånska hälso- och sjukvården får en extra stor satsning. Aldrig tidigare har den fått så mycket medel som nu. Jämfört med budgeten för 2020 får hälso- och sjukvården 2,8 miljarder kr mer. Totalt rör det sig om 40 miljarder kr under 2021. Det blir då lite märkligt att prata om nerskärningar. Men vi förstår att det som oppositionspolitiker känns bättre att kalla Centerpartiets och Allians för Skånes politik för något annat än satsningar.

Det är alltid lätt att hävda att man själv satsar mer när man höjer skatten. För Centerpartiet är det inte aktuellt att höja skatten mitt i en pandemi, samtidigt som både konkurser och arbetslöshet ökar. En skattehöjning just nu slår extra hårt mot de som precis förlorat jobbet, småföretagaren som inte kan ta ut någon lön och mot återhämtningen av den skånska ekonomin.

I samarbetet på riksnivå mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna har historiskt stora stöd lämnats till Sveriges kommuner och regioner. Det är något som vi centerpartister är stolta över och det har gjort det möjligt för Skåne att i sin tur ge extrapengar till den skånska vården. För att få full effekt har också de nationella skatterna sänkts, något som påskyndar återhämtningen av ekonomin. ”Sossepolitik när den är som bäst.”, kallade finansminister Magdalena Andersson (S) det för. Socialdemokraterna i Skåne verkar inte ha lyssnat på sin egen finansminister.

Annette Linander (C)

regionråd och gruppledare

Lennart Pettersson (C)

vice ordförande, regionfullmäktige

Ann Hörnebrant-Sturesson (C)

ledamot, regionfullmäktige

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Effectory

Så påverkas företagens HR-data av GDPR

Effectory Europeiska unionen införde en ny förordning 2019. Skillnaden på en förordning och en bestämmelse är att en förordning måste införas och en bestämmelse är valfri för varje medlemsland, att införa efter eget önskemål.

GDPR är den senaste förordningen som EU har påfört medlemsländerna. Förordningen reglerar hantering av data och annan typ av information som bland annat rör personuppgifter. Vad betyder detta svenska företag?

Vad är skillnaden på GDPR och dataskyddsförordningen?

På svenska heter den relativt nya förordningen dataskyddsförordningen. Den reglerar i det stora hela all hantering av personuppgifter och ett speciellt avsnitt är avsett för information som klassas som känslig. Alla bolag måste följa förordningen, det har en avgörande effekt för bolag som samlar in information om sina kunder, vilket i princip alla företag som säljer och köper varor gör.

För att kunna vara konkurrenskraftig på marknaden behöver företag samla in information om sin målgrupp. Den förordning som nu gäller i EU innebär att det ska föreligga ett medgivande av alla privatpersoner, som företagen samlar in information omkring och särskilt när det gäller information som förordningen klassar som känslig.

Känslig information är uppgifter som kan spåras till en individ. Det kan exempelvis vara personnummer, adress och namnuppgifter. Men även digital information såsom en IP-adress och liknande.

Påverkas företagens HR-data av förordningen?

De uppgifter som företagen samlar in om sina kunder är viktigt för att kunna skapa en framgångsrik verksamhet rent ekonomiskt. Företagen behöver veta vad kunderna vill ha för att kunna skapa tjänster och produkter som kunderna i sin tur vill köpa och använda.

Även information om företagens egna medarbetare är viktig i förhållande till företagens effektivitet, något som är avgörande för hur konkurrenskraftigt ett företag kan vara på marknaden. Genom att samla in information om personalen kan personalresurserna fördelas på bästa möjliga sätt inom företaget.

På engelska kallas begreppet, inom företagsvärlden, ofta för employee engagement, på svenska resursfördelning eller personalinitiativ, beroende på vad man syftar på specifikt. Praktiskt taget handlar det om att ha rätt typ av personal, med rätt kompetens, som utför rätt typ av arbetsuppgifter. Dataskyddsförordningen fastslår rent juridiskt att all personal ska godkänna att arbetsgivaren kan samla in och spara all den typ av information, som handlar om medarbetarna.

HR-data är information som företag samlar in om sin personal. Det kan exempelvis vara information om utbildningsbakgrund, ålder, meriter och arbetslivserfarenhet. Information kan användas för att fördela företagets personalresurser på ett effektivt sätt. Rent praktiskt kan det innebära att personalens kompetens inte används till fullo.

Varför är HR-data viktigt?

Konkurrensen på marknaden blir allt hårdare för företagen och det ställer allt högre krav på att vara konkurrenskraftig. I förhållande till konkurrenskraftighet kan HR-data ha en avgörande roll för många bolag. Sänkta priser till konsumenterna är inte alltid ett möjligt alternativ eller svaret på att bli ett konkurrenskraftigt företag – alternativet kan vara att ta del av employee engagement index, som ger en tydlig överblick över de personalresurser som finns att tillgå.

Med den informationen kan bolagen nämligen omfördela resurserna och därmed effektivisera processerna inom företaget. Det gör det möjligt att profitera på de resurser som redan finns inom bolaget, vilket sannolikt leder till att utgifter och kostnader minimeras.

Debatt

Usla lärarlöner

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Legitimerade och behöriga lärare är det som spelar störst roll för elevernas kunskapsresultat. Därför borde samtliga kommuner ta sitt ansvar för att bekämpa lärarbristen. Dessvärre visar Lärarnas Riksförbunds nya lönestatistik att alltför många kommuner, inklusive Lund, smiter undan ansvaret. Det är förödande för svensk skola.

Trots att lärarlönerna har haft en svagt positiv utveckling de senaste åren, har det inte på långa vägar förmått rubba det orimliga faktum att lärarutbildning är en olönsam investering. Sacos senaste livslönerapport bekräftar återigen att hälften av lärarutbildningarna fortsatt innebär en ekonomisk förlustaffär för individen. Efter att studielånen är betalda har lärare lägre lön än många yrken som endast kräver gymnasieutbildning. Ska lärare återigen få en livslön som gör det mödan värt att utbilda sig så måste uppvärderingen av lärarlönerna fortsätta. Det är viktigare än någonsin för att vi ska få fler att välja, stanna i och även återvända till läraryrket.

Med tanke på de historiskt stora satsningarna på kommunsektorn i regeringens budget borde kommunernas kassakistor inte eka helt tomma. Men att de inte öppnas för höjda lärarlöner är uppenbart när man granskar löneutvecklingen bland Lärarnas Riksförbunds kommunalt anställda medlemmar under 2020. Årets utfall på 2,4 procent i snitt är det sämsta sedan 2012. Ynka snittökningar på en procent i en del kommuner är direkt nedslående. Och inte bara med tanke på lärarbristen men också med tanke på lärarnas extra ansträngningar under Coronapandemin.

Av de drygt 160 kommuner som hittills rapporterat in lönerna hamnar Lund i den skamliga bottenligan. Här får lärare och studie-och yrkesvägledare en snittökning på endast 1,9 procent. Det är ett riktigt uselt utfall. Kommunen kan inte bara abdikera från sitt ansvar eller stå frågande inför lärarbristen, utan måste göra något åt den.

Ta istället efter Karlskrona kommun som föredömligt ger lärarna och vägledarna en löneökning på 4,2 procent i snitt. Det är sådana siffror som vi skulle behöva se i hela landet. Det är där alla behöver hamna om vi på allvar ska kunna bekämpa lärarbristen.

Lärarutbildningen måste löna sig. Endast så kan vi mota lärarbristen och säkra elevernas rätt till god utbildning. Samtliga kommuner måste ta sitt ansvar för att uppvärdera läraryrket. Så även Lunds kommun.

Åsa Fahlén

förbundsordförande Lärarnas Riksförbund

Robert Jivegård,

ordförande Lärarnas Riksförbund, Lund

Debatt

Dumpa Arriva, inte lönerna

Debatt
Opinion

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

Med pandemin som förevändning hotar tyskägda Arriva pågatågspersonalen med sparken om de inte skriver på ett nytt anställningsavtal. Det innebär kortare arbetstid och lönesänkning, så kallad hyvling. Fackförbundet SEKO utesluter inte strejk i vinter. Om företaget bryr sig mer om vinsten än om skånsk kollektivtrafik är det dags att dumpa Arriva, istället för tågpersonalens löner. Region Skåne bör hitta en seriös entreprenör som respekterar de anställda. Alternativt ta över tågtrafiken i egen regi.

Redan för två år sedan ville Arriva kraftigt sänka lönerna för pågatågens tågvärdar genom en ny anställning kallad “kundvärd”. En avgörande skillnad var att kundvärden inte längre skulle sköta avgångsproceduren. Det vill säga kontrollera att alla har gått av och kommit på, att barnvagnar och rullstolar inte sitter i kläm och så vidare, vilket facket menade äventyrade passagerarnas säkerhet. Konflikten ligger ännu olöst hos Arbetsdomstolen.

Nästa problem gäller tågvärdarnas kisspauser. En inspektion i november förra året visade att det inte finns några schemalagda toalettpauser för personalen. Även här har SEKO tvingats gå till domstol - och fått rätt. Förvaltningsrätten beslutade nyligen att personal på Pågatågen ska få toalettpauser efter högst två och en halv timmes jobb.

Arrivas senaste “erbjudande” till personalen om att gå ner i arbetstid till 80% och få en samtidig lönesänkning är otänkbar ur ett arbetstagarperspektiv. Bara en av drygt 300 anställda tackade ja till Arrivas hyvlingsförslag. Nu riskerar frågan att komma upp i den pågående avtalsrörelsen, där facket inte är bundet av fredsplikt.

Bakgrunden till de återkommande konflikterna ska inte sökas i en virussjukdom utan i boksluten hos tyska Deutsche Bahns sorgebarn. Dotterbolaget Arriva har länge gått med förlust. Genom att bjuda under konkurrenter vinner de upphandlingar, men för att göra siffrorna i bokslutet gröna skär man ner på personalens löner och arbetsvillkor. De moderata och socialdemokratiska regionråden Sonesson och Fritzon bär ett tungt ansvar för den uppkomna situationen. Att inte ställa krav på socialt ansvarstagande i en upphandling värd flera miljarder av våra skattekronor får räknas som politisk inkompetens på högsta nivå.

Resenärerna ska vara trygga med att personalen ombord är utvilad, utbildad och har säkerheten i fokus. Seko har erbjudit ett schysst alternativ, som i korthet innebär 80% arbetstid mot 90% lön och full pensionsinbetalning. Om Arriva är rädda om sitt anseende bör de ta budet. Återkommande konflikter, missnöjda anställda och i värsta fall strejk rimmar illa med Skånetrafikens policy: välkomnande, drivande, omtanke, respekt.

Nils Littorin

Malmölistan

Debatt

Ett enhetligt rättsväsende

Debatt
Debatt

Detta är en debattartikel som uttrycker en personlig åsikt. Den är inte skriven av tidningens journalister.

När vänsterpartierna numera inte samlar mera än en tredjedel av väljarna borde liberalerna vakna och motionera för införande av ett enhetligt rättsväsende genom att Förvaltningsdomstolen avskaffas. Invandrad från Norge för 60 år sedan väntade jag till pensionen med att undersöka varför medier här räknas som tredje statsmakten när dessa i Norge har nummer fyra. Jag fick ge mig in i studiesvängen, när jag upptäckte att det inte gick att få svar på. Rektorsexpeditionen vid Lunds Universitets tipsade mig om en doktorsavhandling vid Stockholms Universitet 1972 ”Domstol och administrativ myndighet”. Vad jag förstår var detta litet för nära för att kunna påverka revisionen av Regeringsformen 1974. Den stora ändringen där var införandet av enkammarriksdagen.

Norska Stortinget har 169 folkvalda representanter som i plenum tar besluten, i ekonomiska frågor som Odelsting, och i rättsvårdande frågor som Lagting. Detta ger Stortinget två ben att stå på. Svenska dubbla domstolar utgör ett spjälkat ben som inte kvalificerar sig som stöd i en parlamentarisk demokrati. Riksdagen tillräknas därigenom enbart ett ben. Svensk Grundlag har därför behövt tillföras paragraf 7 i kapitel 11 för att bestämma vilken del som skall tillämpas i det enskilda fallet.

Norska konstitutionen fastställdes 17 maj 1814 i samband med att landet efter 400 års union med Danmark övergick till union med Sverige. Jag hittade slutligen svaret på min fråga i Catrin Anderssons doktorsavhandling ”Dualismens överlevnad i svenska staten 1718 – 1987”, ingiven vid Stockholms Universitet 2004. Hon uttalar där sin förvåning över att ingen tidigare undersökt hur vårt statsskick tillkommit, vi delar det bara med Finland. Hon medger dock att detta tjänat oss väl genom åren, men nu är i behov av revision.

Svante Nycander, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter och Stig Strömholm, juridikprofessor och tidigare rektor vid Uppsala Universitet har brevledes resonerat kring vår rättsordning och i boken ”Makten över Rätten”, utgiven 1986, drar de slutsatsen de att våra politiker är dåligt insatta i juridik och därför inte ser behovet av ändringar.

Sverige är landet inom EU med flest hänvändelser till EU-domstolen, och då oftast med fall kopplade till sociala delen av statsförvaltningen. Det är anmärkningsvärt eftersom det uttalade syftet vid inrättandet av Förvaltningsdomstolen var att värna om invånarna i vårt myndighetsstyrda land. Behovet av ett enhetligt rättsväsende känns speciellt viktigt i tider som dessa.

Georg Gundersen.

Förhandsvisning på nästa artikel
NÄSTA ARTIKEL