Opinion

Transparens och skattepengar

Opinion
Opinion

Det statliga stödet för korttidsarbete under covid-19-krisen är sannolikt den åtgärd som kommer att kosta skattebetalarna mest. När man lägger så mycket skattemedel bör processen vara transparent, så skattebetalarna vet vad de får för pengarna och dessutom för att försäkra sig om att inget fusk förekommer. Därför har det med rätta väckt ont blod att det inte funnits insyn i vilka företag som får bidragen. Endast staten har hitintills haft insyn, vilket är ett problem för en demokrati med anspråk på transparens, som Sverige.

Det är välkommet att regeringen avser att ändra på den saken. Finansminister Magdalena Andersson menar att situationen har uppstått eftersom man följt existerande lagstiftning, där det är sekretess på grund av att uppgifter om korttidsarbete anses kunna skada företagen. Samtidigt har det rått transparens kring andra typer av stöd. Andersson säger att det är en relevant diskussion inför framtiden att fråga sig om sekretessnivån är rimlig. Svaret på den frågan är nej.

Detta är en unik situation och inget företag lär skadas så svårt av att medge att de har problem att gå runt under en pandemi som inneburit radikalt förändrade konsumtionsvanor och minskad efter frågan är att det är rimligt att hemlighålla vart stora summor skattepengar går.

Det måste finnas förståelse för att regeringen kände sig tvungen att agera snabbt och då fick använda sig av befintligt lagstiftning, men det innebär att stöd i form av skattepengar i princip blev hemligstämplat. Att det förekommer olika slags fusk har det slagits larm om från flera håll, bland annat från fackbunden, även om det i det fallet har handlat om att personal fått jobba som vanligt trots korttidspermittering och liknande. Om någon fuskat sig till bidrag under en pandemi är det otroligt allvarligt, vilket är en av flera tungt vägande skäl för att regelverket ändras. Andersson säger att det bland annat är olyckligt att media inte har kunnat granska företagen som fått bidrag. Det har hon rätt i.

Opinion

Lära sig att lyssna

Opinion
Opinion

39 medarbetare på Sveriges Radio har skrivit under ett upprop om att arbetsplatsen är rasistisk och inte representativ för ett allt mer diversifierat Sverige, vilket påverkar hur man lägger upp nyhetsrapporteringen. Att svensk media inte har tillräckligt många utlandsfödda anställda för att det ska representera hur Sverige ser ut är ett välkänt problem.

Man hävdar ofta att det handlar om kompetens: nyanlända kan inte arbeta på en tidning eller inom radio, eftersom de inte har tillräckligt god svenska. Arbetsmarknaden för journalister är hård och konkurrensen stor: ibland lär det handla om att man väljer den mest erfarna eller att LAS-reglerna säger att man måste ta in en före detta anställd igen. Samtidigt vet vi att man i Sverige är förtjust i svepskäl för att inte anställa invandrade.

Men vi har lärt oss en hel del under de senaste åren. Bland annat att de som slår larm om orättvisor ofta har goda skäl till det. Svarta amerikaner har larmat om att de mördas av polisen i decennier. Kvinnor i svenskt kulturliv larmade om att män i kultureliten begick sexövergrepp. Vi vet nu att vi borde ha lyssnat tidigare och bättre.

Kanske är Sveriges Radio lika rasistiskt och fientligt mot afrosvenskar och andra utlandsfödda som de som undertecknat skriver. Kanske är det bättre, som SR:s vd Cilla Benkö menar. SR är skyldig skattebetalarna att utreda saken på ett seriöst sätt. När man bedriver verksamhet med skattebetalarnas pengar ska det inte bekosta diskriminering eller en skev nyhetsrapportering.

Opinion

Slopa straffrabatten

Vid 18 år är man vuxen och myndig.
Foto: Ulf Palm /TT
Opinion
Opinion

Gängkriminaliteten och ett antal mord och andra övergrepp har satt fart på den kriminalpolitiska debatten. Poliser och åklagare vittnar om hur brottsligheten gått ner i åldrarna, att brottsdebuten kan ske så tidigt som vid åtta års ålder, och att äldre kriminella satt i system att använda sig av yngre hantlangare eftersom de är väl medvetna om att påföljderna för unga som begår brott är ytterst milda och att fängelsestraff undviks i stor utsträckning för de som anses omogna, vilket gäller upp till 20 års ålder. Den som är i åldrarna 18-20 år får rabatt även vid grova brott.

Det här är ohållbart vilket verkligheten gett många exempel på. Den som börjar med brott i tidiga tonåren är ofta en förhärdad kriminell redan före 18 års ålder. I några av mordfallen under senare tid är de misstänkta i dessa lägre åldrar.

I Svenska Dagbladet har det förts en intressant debatt om det svenska påföljdssystemet. Professorn i rättsvetenskap Bo Wennström hävdar att den svenska strafflagstiftningen byggt på inställningen ”ju mer man ingriper desto sämre går det”. Böter och frivård var enligt denna logik alltid bättre än fängelse. Ja, inlåsning och fängelser var brottsgenererande i sig, sades det.”

Denna vårdinriktade inställning, som underförstått byggt på att det är samhällssystemet som orsakar brottslighet, har gjort att vi har ett påföljdssystem som är destruktivt. I början av brottsbanan är påföljderna inga eller lindriga, vilket stimulerar till nya brott. När väl den unge kriminella blir myndig vid 18 års ålder är fortsatt inställningen att den dömde är omogen och bör få en straffrabatt.

Nu finns ett utredningsförslag om att avskaffa straffrabatten för 18-20-åringar, men bara för de mindre grava brotten. Den dömde skall fortfarande inte betraktas som fullt vuxen. Det är ett utpräglat svenskt synsätt. I våra nordiska grannländer finns inga ungdomsrabatter för den som blivit myndig.

Många som suttit i fängelse återfaller i brott. Men det gör inte att fängelse är kontraproduktivt. Under fängelsevistelsen skyddas samhället. Det stora problemet uppstår vid frigivningen. Där behöver vi bli bättre med att ordna både bostad och jobb så att den som avtjänat sitt straff kan övergå till en normal livsföring.

Lars J Eriksson

Opinion

Tre reformer för att hjälpa skåningar i arbete

Pandemin ställer krav på omställning. Utbildning under hela livet är en viktig faktor, menar Eva Wikström, vd Omställningsfonden.
Foto: Dan Hansson/TT
Opinion
Debatt
Opinion

DEBATT. I kölvattnet av pandemin har den svenska arbetsmarknaden drabbats hårt och historiskt höga arbetslöshetssiffror är att vänta. Att satsa på kompetensutvecklande åtgärder för att hjälpa skåningarna i arbete är viktigare än någonsin, skriver Eva Wikström, vd på Omställningsfonden.

Ekonomisk nedgång, en allt rörligare arbetsmarknad och ett längre arbetsliv ökar människors behov av att kunna byta karriär flera gånger. För att förbli anställningsbar kommer det vara nödvändigt för skåningarna att ständigt vidareutbilda sig genom hela arbetslivet. Det kan också innebära att man behöver vara beredd på att helt sadla om och byta karriär, till branscher där det finns efterfrågan på arbetskraft. Ett sådant exempel är välfärden.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg

Opinion

Farligt ropa hej för tidigt

Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Smittspridningen av coronaviruset ökar i flera länder i Europa, länder som stängde ner samhället i våras och som i sommar öppnat upp. Paniken börjar sprida sig bland regeringschefer och ministrar i flera länder. Vilka åtgärder har de egentligen att ta till? En total nedstängning igen vore förödande för en redan ansträngd ekonomi. Storbritannien ser smittan öka, liksom dödsfallen, och överväger en ny ”lockdown”. Spanien är värst drabbat i Europa just nu och i huvudstaden Madrid har beslutsfattarna stängt ner olika bostadsområden till de boendes protester. Frankrike inför också skarpare restriktioner i flera större städer. Även andra länder i Europa har smittkurvor som pekar åt alldeles fel håll och villrådiga politiker.

Gemensamt för länderna är att de haft nedstängningar under våren och vågade sig på en öppning när sommaren närmade sig. Ekonomin gjorde i våras ett tvärstopp och därför undviker politikerna nya totala nedstängningar. I stället verkar man försöka hindra coronaviruset där smittan sprids i kluster, alltså mer regionalt och inte i hela länderna.

Sveriges strategi retade många andra länder under våren, men nu är det en del som uttrycker sig försiktigt positivt om Sveriges hållning. Och visst är dödstalen i Sverige på väg ner sen en lång tid, smittan verkar vara under rimlig kontroll, men det är samtidigt alldeles för tidigt att dra slutsatser om vilket land som gjort rätt. Coronavirusets oberäknelighet gör att ingen kan ropa hej ännu.

Opinion

EU stänger dörren

Opinion
Opinion

Fokus inom europeisk migrationspolitik flyttas till återvändande och till att avvisa så många det går redan vid gränsen. Det väntade beskedet gav EU-kommissionären Ylva Johansson. Hon och kommissionens vice ordförande Margaritis Schinas poängterade att Europa som en kontinent med en åldrande befolkning behöver den extra arbetskraft som invandringen ger. Ylva Johansson menade att européer i grunden är positiva till att ta emot flyktingar, men att medborgarna vänder sig mot att de som får avslag inte lämnar EU utan stannar kvar olovligt i limbus. Om dessa förslag blir verklighet testas den generösa hypotesen.

Målsättningen är bland annat ett slags snabbspår när man anländer till Europa, där den som saknar asylskäl snabbt ska gå igenom en process för att påbörja återvändande, som ska ske inom ett fåtal dagar. Man kan vid det här laget frestas att välkomna alla åtgärder som gör att folk inte fastnar i evighetslånga asylprocesser, men man kan ifrågasätta rättssäkerheten i att det går så snabbt och fundera på hur man på några få dagar ska hinna göra en rimlig prövning av asylskäl, särskilt i det fallen där den asylsökande kan befinna sig i en gråzon rättighetsmässigt. För att kompensera för att man inte vill ta emot någon alls ska länder som Ungern och Polen istället vara ansvariga för återvändandet. Det är svårt att tro att dessa länder skulle hantera avvisningar och återvändanden på ett humant och medmänskligt sätt med tanke på deras tal om hårda tag mot asylsökande. Men Johansson har haft ett tufft jobb med fördelningen av arbetsuppgifter: man kan inte låta dem slippa ansvar helt. Detta är en europeisk fråga, inte bara en för Västeuropa.

Redan prenumerant?
1 kr första månaden
Alla Premiumartiklar för 1 kr första månaden, därefter dras 99 kr per månad. Bindningstiden är aldrig mer än en månad. Säg upp när du vill.
Ingår i Skånskan Premium
  • Skånskan.se - Alla artiklar på
  • Skånskan Plus - Förmånliga erbjudnanden varje månad
  • Nyhetsbrev - Senaste nytt direkt i din meljkorg
ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

MyNanny

Vill du ha barnen hemma? Få barnvakt dagtid med myNanny

MyNanny

Många föräldrar tar hjälp av en barnvakt i Corona-tider

Just nu har många familjer ett svårt livspussel. Samtidigt som de har viktiga uppgifter på jobbet och är i behov av barnomsorg, så är inte tanken på att ha barnen i stora grupper lockande. Även om mor- & farföräldrar finns, så är det inte heller ett alternativ att barnen är hos dem — de befinner sig ju i riskgruppen. Ett tryggt alternativ som allt fler väljer är att kontakta myNanny för en trygg nanny under dagen.

Varför väljer familjer just myNanny för barnpassning?

Svaret från många föräldrar är att det är tryggt. Du får en ansvarsfull barnvakt, som är noga utvald och personlig för just er familj. Det innebär mycket mer än en noggrann urvalsprocess och certifiering. Alla får utbildning i att kommunicera pedagogiskt med barn och skapar en positiv, trygg och rolig miljö. De lär sig även hur man leker roliga lekar och hur man sköter kommunikationen med föräldrarna. Under utbildningarna lär vi ut bland annat hur man förhindrar olyckor, hanterar allergier, utför hjärt- & lungräddning och många andra viktiga säkerhetsåtgärder.

Trivsel och trygghet för både barnvakt och familjen

Genom en noga utvald nanny med rätt utbildning inom pedagogik skapas en trivsam miljö för både barnvakten och familjen. Det innebär att vi ser till att i hög grad förstå familjen och deras behov, för att sedan presentera en riktigt bra barnvakt. Vårt mål är att hjälpa familjer lösa vardagspusslet på ett tryggt sätt så både barnvakten och familjen kommer trivas.

Livet som småbarnsförälder kan vara stressigt och emellanåt är man verkligen i behov av en hjälpande hand. En personliga barnvakt kan vara tillgänglig hela veckan, även på kvällar, nätter och helger. Vi har även barnvakter som talar särskilda språk och barnvakter som kan lösa VAB, express eller akuta situationer. Läs mer här om alla möjligheter till barnvakt från myNanny.

Barnpassning anpassad för familjen

Vi erbjuder flexibla upplägg till barnfamiljer, er barnvakt kan jobba alla tider och dagar i veckan för alla åldrar - från nyfödda till skolåldern. Som barnvakt hos myNanny hjälper man en eller flera familjer i sitt område med att passa deras barn.

Givetvis erbjuds hjälp med vad som ska göras och vad barnen tycker om. Det kan innebära allt från hämtning eller lämning på förskola till lek och bus i en lekpark till att spela spel. Det absolut viktigaste är att det är roligt och tryggt för barnen, föräldrarna samt barnvakten.

Bästa möjliga barnvakt till familjen

Vi är en av Sveriges största aktörer och har under åren lärt oss hitta precis rätt barnvakt i Stockholm, Göteborg & Malmö såväl som i övriga Sverige för barnfamiljer där vi erbjuder så smidig och säker hjälp som möjligt, allt för att underlätta och skapa en enklare vardag för familjen. Eftersom alla våra barnvakter genomgår en gedigen intervju- och kontrollprocess, utbildning samt certifiering är myNanny barnvakt specialister på att matcha familjer med den barnvakt som passar familjen bäst. Kontakta myNanny för trygg barnpassning!

Opinion

Väljer Kristersson rätt väg?

Opinion
Opinion

Upp som en sol, ned som en pannkaka. Så kan man beskriva Moderaternas utveckling med Fredrik Reinfeldt som partiledare. Han fördubblade partiets andel i riksdagsvalen från 15 procent i Bo Lundgrens katastrofval 2002 till höjdpunkten 2010 på över trettio procent – det mesta något annat parti än Socialdemokraterna haft i modern tid. Men 2014 rasade M:s röstetal, och 2018 landade Ulf Kristersson under 20 procent.

Ett än större bakslag för Kristersson var att de fyra allianspartierna tillsammans blev mindre än de tre rödgröna partierna. Därmed försvann Kristerssons chanser att bli statsminister.

Före valet lovade Ulf Kristersson i Aftonbladet att han ”kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD”. Men nu gör han allt detta, utom samregera, vilket det inte finns parlamentariska förutsättningar för. Men ger valresultatet 2022 förutsättningarna kan det bli så, särskilt som Jimmie Åkesson har övergivit Dansk Folkepartis länge framgångsrika taktik och förklarat att han vill sitta i regeringen. Ulf Kristersson kommer säkert att fortsätta få frågor om han tänker samregera med SD fram till valet. Frågan är hur han tänkt när han öppnat dörren på så vid gavel för Åkesson.

Det är inte bara i Sverige högerextrema partier haft framgångar i valen. Tvärtom var Sverige ett av de sista i Europa där ett sådant parti kom in i parlamentet. De etablerade partierna till höger har olika strategier för hur de ska hantera problemet. I både Norge och Finland togs partierna in i mitten-högerregeringar, men i Norge hoppade Framstegspartiet av och i Finland sparkades Sannfinländarna ut när en mer rasistisk falang tog över partiet.

I Tyskland har det stora kristdemokratiska partiet agerat annorlunda. Efter att det bayerska systerpartiet CSU i samband med flyktingkrisen 2015-16 försökte flirta med AfD:s (Alternative für Deutchland) sympatisörer utan större framgång, har partiet nu svängt till att kraftfullt markera mot AfD:s rasistiska utspel och föra en mer flyktingvänlig politik, i Angela Merkels anda (enligt en artikel i Die Zeit, kommenterad bl a i euobserver.com). Hittills ser det ut att vara en framgångsväg, då CDU/CSU haft stora framgångar i opinionen medan AfD:s siffror pekar nedåt.

I valet 2014 förlorade Moderaterna flest väljare till Centerpartiet, fler alltså än till SD och KD. Det var den största väljarströmmen näst efter miljöpartister som gick till S, enligt Valforskningsprogrammet i Göteborg. Men dessa väljare har Ulf Kristersson uppenbart ingen ambition att vinna tillbaka eller att stoppa fortsatt utflöde av liberalt sinnade moderater (om det finns några kvar). Istället koncentrerar han sig på att försöka få tillbaka flyktade SD-väljare. Men genom att flytta sig till SD:s politiska positioner och ge utrymme åt de (enda) frågor där SD trivs (invandring och brottslighet, helst hopkopplade) riskerar han istället att göda SD med nya väljare från M.

Då kanske han får frågan om att vara med i en SD-ledd regering 2022 istället för att själv få chansen att bli statsminister.

Yngve Sunesson

Opinion

Värdegrund måste fungera också i verkligheten

org-4642d261-31c7-4e0f-8aed-3a3368322679.jpg
Opinion
Opinion

Alltför ofta kommer det fram händelser där svarta blivit illa behandlade på grund av sin hudfärg. Nej, det handlar inte om USA, det handlar om Sverige och Skåne. Och det gäller hur myndigheter som Tullverket och Polisen agerar. Nu senast har polisen blivit anmäld för tjänstefel då de kontrollerade en svart man på Öresundståget. I media berättar han hur han var och varannan månad blir kontrollerad när han åker till och från sitt arbete i Köpenhamn. Det finns all anledning att befara att det beror på så kallad rasprofilering, vilket förstås polisen nekar till. Polisen har minsann en värdegrund som de följer, skriver deras kommunikatör i en så kallad debattartikel i Kvällsposten härförleden.

Samma attityd hade Tullverket i samband med en artikel i DN i augusti, där en chef sa att Tullverket har en värdegrund och att alla följer den. Det är i bästa fall aningslöst, i sämsta fall en omändring av språkets betydelse som i Orwells bok 1984. Hur företrädarna för dessa statliga myndigheter kan ge detta goddagyxskaft-svar är obegripligt. Att inte se ett problem inom en organisation är farligt. Om man inte ser det så finns det inte och på det viset kan enskilda myndighetspersoner fortsätta kränka svarta personer.

Det borde vara självklart att människor ska lyda tull och polis, men för att man ska kunna ha den tilliten kräver det att myndigheterna uppför sig enligt den värdegrund man har. Att ha vackra ord på papper tjänar inget till om de inte följs i verkligheten och det finns tyvärr alltför många exempel på det. I stället för att vifta bort berättigad kritik är det hög tid att myndigheterna tar sin värdegrund på allvar.

Opinion

Förflyttarna

Opinion
Opinion

I en ny bok tar forskaren och skribenten Anne Applebaum upp de häftiga förskjutningar som skett inom internationell politik under det senaste decenniet och vad det är som attraherar med populistisk höger. I boken The Twilight of Democracy (Demokratins skymning) talar hon om hur det krävs en omsvängning hos en del av ”eliten” för att till exempel en auktoritär regering ska kunna komma till makten: det handlar inte enbart om att attrahera besvikna väljare. Hon tittar på vilka journalisterna och ”spindoktorerna” som gör förflyttningen i auktoritär riktning möjlig är och varför hungern efter konspirationsteorier är så stor i den nya populistiska högern. Boken diskuterar länder som rört sig i auktoritär riktning på olika sätt, som USA, Polen och Ryssland och varför personer som började som en del av den liberala elit som upprätthöll demokratin rört sig i populistisk riktning under det senaste decenniet.

Hon menar att redan den fundamentala frågan om vad dessa besvikna medlemmar ur eliten vill som en ersättning för den liberala demokratin blir svår. Är det en enpartistat, eller något ännu längre ut på den auktoritära skalan? Just svårigheten i att hitta motivationen för till exempel en journalist eller politiker att gå från att vara mittenliberal till populist: två ideologier som ligger långt ifrån varandra, gör att rörelsen blir svåranalyserad för utomstående.

Applebaum var från början en tydlig högerprofil som bland annat tillhörde Washington Posts ledarredaktion och senare den brittiska konservativa tidskriften The Spectator. Hon var republikan fram till 2008, då hon lämnade partiet på grund av det kontroversiella valet av Sara Palin som vicepresidentkandidat. På många sätt var valet av Palin början på processen som skulle leda fram till nomineringen av affärsmannen och dokusåpastjärnan Donald Trump som presidentkandidat. Applebaum varnade då för att vi är ”två eller tre valresultat från slutet på NATO, EU och den liberala demokratin.”

Hon samtalar samtalar med New York Times om hur det är som en person som tidigare objektivt försökt skildra historiska skeenden, som sovjetkommunismens fall och att skildra en process där man själv blir en del av och ett uttryck för det historiska skeendet. Applebaum är gift med Radosław Sikorski, före detta utrikesminister i Polen och själv numera bosatt i Polen. Hon beskriver en fest som hölls hemma hos henne och maken på 90-talet och hur vissa av dessa vänner nu står så långt ifrån henne politiskt att de inte hälsar om de möts på gatan. En av de personer hon inte längre har kontakt med är barnens gudmor. Upplevelsen av främlingskap över de val de gjort politiskt är för stor för att man ska kunna ta sig till det ingenmansland där man kommer överens om att inte komma överens. En av personerna från nyårsfesten skriver numera om henne som del av en judisk konspiration för att skada Polen.

I Sverige har vi ännu inte rört oss lika långt i den riktningen som Polen, Turkiet eller USA, men det finns inget som garanterar att vi förskonas. Jag har likt Applebaum yrkeskontakter som jag för ett decennium sedan såg som kollegor och diskussionspartners som jag numera saknar möjlighet att förstå. Applebaum ger inga definitiva svar, även om hon spekulerar i att det offentliga samtalets grälsjuka natur skapar mer radikala åsikter och samhällsklimat och bäddar för att falsk information sprids. Det är dock en fråga som inte ställs tillräckligt ofta: vad har dessa intellektuella mellanhänder mellan populiströrelsen och makten och populiströrelsen och väljarna för motivation, med tanke på att de i stort gynnats av det demokratiska samhälle de numera vill motverka.

Martina Jarminder

NÄSTA ARTIKEL