Opinion

Partitaktiken fick ta över

Flyktingsituationen 2015 skrämmer än. Foto: TT
Opinion
Opinion Ledare. Partitaktiken har gjort det omöjligt att utforma en ny migrationslagstiftning med bred enighet. Nu hotas istället kaos efter varje val.

Migrationskommittén ledde inte till den breda överenskommelse som statsminister Stefan Löfven hoppades på. Istället slutar kommitténs arbete i närmast total oenighet. Hur en regering, som internt också är helt oenig ska kunna enas om en proposition är svårt att förstå.

För MP är det ett partitaktiskt problem. Ska MP stå för sina värderingar och lämna regeringen med de oöverblickbara konsekvenser det skulle få för såväl partiet som möjligheterna att bilda en ny regering? Eller ska MP svälja förtreten och tårarna som när den nu gällande tillfälliga lagen beslutades 2015 och då såväl M och SD krävdes som stöd för att få den igenom riksdagen? Att Löfven då förlitade sig på Jimmie Åkessons stöd har han kommit för lätt undan på grund av Åsa Romsons tårar.

Sakligt har S och M alltid stått varandra nära i migrationspolitiken, tills SD kom in i riksdagen och Fredrik Reinfeldt valde att göra upp med MP om en fortsatt liberal flyktingpolitik för att undvika att ge SD chansen att avgöra inriktningen på flyktingpolitiken.

Men nu agerar Ulf Kristersson enbart partitaktiskt för att inte förlora fler röster till SD. Därför har M vägrat kompromissa med S, vilket efter KD:s helomvändning till att tävla med SD om hårdaste villkoren för invandring, skulle gett en majoritet för en hård, ny migrationslag.

Även om den skulle blivit alltför restriktiv för att kallas humanitär skulle det varit att föredra framför den osäkerhet inför varje val som nu blir resultatet.

En humanitär flyktinglagstiftning kan ha tillfälliga uppehållstillstånd som huvudregel, om det finns tydliga undantag och rätten att söka asyl garanteras. Men det behövs en möjlighet att ge uppehålls tillstånd för särskilda eller synnerligen ömmande omständigheter, till exempel för barn som bott här hela sitt liv. Det måste också bli lättare att få återförenas med sin familj.

Med de grunderna borde det gått att sy ihop en mycket bred överenskommelse - om alla lagt partitaktiken åt sidan. Nu blev det tvärtom.

Yngve Sunesson

Opinion

Skuldsatt president en fara för ämbetet

President Donald Trump speaking during a news conference at the White House, Sunday, Sept. 27, 2020, in Washington. (AP Photo/Carolyn Kaster) DCCK220
Foto: Carolyn Kaster
Opinion
Opinion

Avslöjandet i New York Times att Donald Trump inte betalat skatt under flera år före 2016 kommer olägligt mitt i valrörelsen. Självklart kallar Trump uppgifterna för ”fake news” och risken är stor att hans anhängare låter det stanna därvid. Mer allvarligt för Trump, om han inte lyckas bortförklara det, är att han inte alls är en framgångsrik miljardär utan i stället en företagare med dålig ekonomi och stora skulder.

Eftersom Trump och hans anhängare verkar följa en egen logik är det svårt att förutspå hur avslöjandet slår mot honom. Att han lyckats så väl med skatteplanering är sannolikt inget som hans väljare bryr sig så mycket om, men att han misslyckats i sina affärer kan spela en större roll. Många av hans verksamheter går med stora förluster och han själv har stora lån.

Det avgörande är säkert hur väl Trumps motståndare Joe Biden lyckas förvalta uppgifterna som kommit fram. Många väljare sätter sin håg till Trump för att han framstått som ekonomiskt oberoende, men avslöjandet visar att det finns stora risker i hans presidentämbete. Blotta misstanken att besluten han medverkar till kan bidra till att förbättra hans ekonomi kan göra att väljarna drar öronen åt sig. Men det förutsätter att den versionen kommer fram på ett tydligt sätt. Trump är duktig på att sätta bilden av ”fake news” och i det här sammanhanget kommer han garanterat att sätta till alla klutar för att visa att avslöjandet är helt felaktigt.

En president som har dålig ekonomi kan vara en säkerhetsrisk för USA. Att han som hittills enda presidentkandidat 2016 vägrade redovisa sina självdeklarationer borde väckt fler varningsklockor än hos New York Times. Det är extremt viktigt att demokraternas Joe Biden i tisdagens första presidentdebatt lyckas sätta Trump i gungning i den här frågan. Om Trump vinner igen är risken uppenbar att tvivelaktiga krafter kan sätta ekonomisk press på presidenten. Vad det skulle innebära vill man inte tänka på.

Opinion

Glädjande besked för klimatet

LYSEKIL 2019-06-03Preemraff, Preems oljeraffinaderi i Lysekil.Foto: Thomas Johansson / TT / Kod 9200
Foto: Thomas Johansson/TT
Opinion
Opinion

Beskedet från Preem slog ner som en bomb. Efter beslut i styrelsen drar företaget tillbaka sin ansökan om miljötillstånd och det blir inget utbyggt raffinaderi i Lysekil.

Miljöpartiets partisekreterare Märta Stenevi dansade av glädje i en film som lagts ut på hennes Facebooksida. Det är nog få som blev annat än glatt överraskade över Preems beslut. MP var nog extra glada och lättade över att slippa en knepig fråga som riskerade att fälla regeringen. Troligen även statsministern som kunde undvika en högst trolig regeringskris.

Preem poängterade att beslutet togs på kommersiella grunder och framhöll att coronakrisen påverkar de ekonomiska möjligheterna med projektet. Ansökan lämnades in 2016 och under dessa år har världen hunnit ändras en hel del, inte minst inställningen till klimatkrisen hos både beslutsfattare och allmänheten. Preem har tidigare arbetat med förnyelsebar energi genom att blanda in tallolja i dieseln och verkar därmed ha ett visst intresse för hållbarhet. Samtidigt kan möjligtvis en helt nytillträdd vd också ha påverkat. Magnus Heimburg heter han och säger i pressmeddelandet att ”Fokus på förnybara drivmedel är en hörnsten i Preems övergripande och långsiktiga affärsstrategi.” Det vore verkligen bra om fler och fler företag nu inser att kommersiella grunder också kan betyda att verksamheten kan vara bra för klimat och miljö.

I höstbudgeten presenterades en satsning på reduktionsplikt och det har säkert påverkat Preems beslut. Preem nämner det i sitt pressmeddelande och framhåller att det förbättrar investeringsklimatet. Reduktionsplikten innebär att det måste blandas i biodrivmedel i bensin och diesel och att detta ska ökas successivt för att till slut bli ett helt bränslebyte. Även medel till Industriklivet kan tänkas ha påverkat. Regeringen nämner stöd till biodrivmedel, plastreturraffinaderier och vätgasproduktion.

De som troligen oroar sig mest över beskedet är majoriteten i kommunledningen i Lysekil. 150 tilltänkta arbetstillfällen plus arbeten under byggperioden blir nu inte verklighet. Men vem vet hur många arbeten företagets nya satsningar kan ge?

Opinion

Svag grund för rasismkritik mot SR

Opinion
Opinion

Finns det rasistiska strukturer på Sveriges Radio? Det hävdar 39 nuvarande och före detta journalister på public-service radion. Motiveringarna är grumliga eftersom det inte har ett egenvärde att sammansättningen på en redaktion speglar människors etniska bakgrund.

Urvalet av journalister sker genom så kallad meritokrati där de mest lämpade får jobben. De kan sedan vara vita, svarta eller ha annan hudfärg. Finns det kompetenta sökande som vuxit upp i en förort och motsvarar kompetenskraven tar förmodligen nästan alla redaktioner emot dem med en öppen famn.

Invandrare utgör inget tvärsnitt av den svenska befolkningen. Det finns färre akademiker bland dessa än i befolkningen i stort och akademiska examina från andra länder motsvarar inte alltid den svenska arbetsmarknadens krav. Därmed blir resultatet samma som för svenskar som har en icke-akademisk bakgrund, de har svårare att få ett jobb där meritkraven är höga. Därför är helsvenska journalister från förorten också en minoritet. Eftersom den grupp som vuxit snabbast inom universitetsutbildningarna sett över tid är kvinnor har journalistiken i likhet med andra yrken fått en överrepresentation av dessa. I likhet med vad som gällt för kvinnor finns det inga genvägar för färgade till yrket. Utbildning, talang och ansträngningar är det som belönas.

Opinion

Brommas tid är ute

Bromma flygplats behövs inte längre när flyget minskar.
Foto: Pontus Lundahl/TT
Opinion
Opinion

Existensen av Bromma flygplats har varit starkt ifrågasatt sedan 1960-talet. På den tiden handlade debatten mycket om riskerna med en flygplats i anslutning till huvudstadens bostadsbebyggelse. Under senare år har det varit miljöargument som stått i fokus med tanke på flygets klimatpåverkan. Nu, efter att ägaren statliga Swedavia sagt sig vilja avveckla Bromma, är det den bristande lönsamheten som fått en växande tyngd.

Här på ledarplats har vi alltid försvarat Bromma flygplats eftersom den betyder mycket för att korta restider mellan avlägsna delar av Sverige och Stockholm. Det gäller såväl människor som reser från norra Sverige som från Sydsverige.

Men tiderna förändras, inte minst detta år som vi blivit så smärtsamt medvetna om. I och med pandemin har alltfler sammanträden och kontakter fått övergå till att skötas på distans via nätet. Men dessutom har kraven också ökat på att få ner flygets förorenande utsläpp vilket inte kan ske om inte antalet resor inrikes begränsas.

Tyvärr, men Bromma har inte längre någon framtid. Omställningen i arbetslivet med digitala möten har kommit för att stanna. Flygets utsläpp behöver reduceras genom att människor väljer andra alternativ. Till detta kommer att Arlanda som är landets viktigaste flygplats behöver få mer trafik. Brommaflyget kan sväljas utan nya investeringar där.

I en konsekvensanalys till näringsdepartementet formulerar Swedavia följande tydliga slutsats: ”Swedavias bedömning är att det, givet den nya marknadssituationen, inte längre är affärsmässigt motiverat att driva Bromma vidare och att en konsolidering av flygtrafiken i Stockholmsregionen till Stockholm Arlanda Airport är möjlig.”

Regeringen och riksdagen bör skrida till beslut. Därmed löses också en annan fråga, Stockholms behov av mark för ökad bostadsbebyggelse.

Lars J Eriksson

Opinion

Nej till EU:s statsbygge

Frankrike och Tyskland driver på mot ett EU:s förenta stater utan förankring i folkviljan, menar Håkan Larsson, C.
Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT
Opinion
Opinion

DEBATT. I juli förhandlade Stefan Löfvén och övriga regeringschefer i EU fram en ny flerårsbudget och en gigantisk återhämningsfond efter coronakrisen. Under de nattliga överläggningarna kompromissade Löfvén och övriga ”sparsamma” länders företrädare om principerna. Den principiella inställningen om att hela återhämtningsfonden – ungefär 8000 miljarder kronor – skulle vara lån och inte bidrag vägde tyvärr lätt. Den nattliga kompromissen resulterade i att det mesta utgår i form av bidrag.

I samband med toppmötet förekom en viss diskussion om vart EU är på väg, men därefter är det i stort sett tyst. Nog borde vi ha en bred diskussion om vilken utveckling vi vill se. De federalistiska krafterna – de som vill utveckla EU till ett Europas Förenta Stater – är nämligen på offensiven och använder skuggan av coronakrisen för att ta nya steg i denna riktning. Helst utan större diskussion.

Förutom att Sveriges årliga medlemsavgift beräknas öka till 45 miljarder kronor, trots den ”rabatt” Stefan Löfvén lyckades förhandla sig till, kommer den svenska statskassan att få bidra med närmare 150 miljarder kronor bara för att finansiera den beslutade fonden. En fond som i hög grad syftar till att rädda euron, en valuta som vårt land tackat nej till.

Att Frankrike och Tyskland för närvarande styr EU med fasta händer råder ingen tvekan om. Efter att Macron och Merkel lagt upp strategin och förfärdigat ett förslag antogs det med mindre justeringar av toppmötet i juli. Allt under parollen ”Next generation EU”. Om Europaparlamentet lyckas ändra något blir det av allt att döma steg i ytterligare federalistisk riktning.

Nästa steg för EU är att skaffa ”egna medel”, det vill säga egen beskattningsrätt. Först ut är en plastskatt och därefter tänker man gå vidare med en koldioxidskatt, plus skatt på stora IT-jättar och finansiella transaktioner. Det kan låta ofarligt och miljövänligt, men i praktiken innebär det att makten över ekonomin på allvar överförs till EU. Lägg till detta att planerna på en bankunion, där man även vill ha med Sverige och andra medlemsländer som tackat nej till euron. Ett annat förslag är att införa minimilöner, vilket riskerar att gå ut över den svenska avtalsmodellen.

Enligt de senaste årens SOM-undersökningar har majoriteten av svenskarna accepterat EU-medlemskapet. Efter den stora diskussionen 2003, då en klar majoritet tackade nej till att skrota kronan för euron, har det varit ganska tyst. Men utvecklingen mot ett Europas Förenta Stater har inte avstannat, tvärtom.

Personligen är jag positiv till ett europeiskt samarbete när det gäller genuint gränsöverskridande frågor som handel, miljö och brottsbekämpning. Däremot är jag motståndare till ett centraliserat Brysselstyrt statsbygge med beskattningsrätt, militärt försvar etc.

En förutsättning för en utveckling där vårt land blir en del av ett Europas Förenta Stater är att den är förankrad i folkviljan. Det är en grundläggande demokratisk princip. Såväl politiska partier som medierna har ett stort ansvar. Jag ser gärna ett starkare nordiskt samarbete, men tror inte att det vore lyckligt att vårt land blir en del av en stor, centraliserad statsbildning.

En bred diskussion om vilket europeiskt – och nordiskt – samarbete vi egentligen önskar bör sättas högt upp på agendan. En utveckling under tystnad är odemokratisk och farlig.

Håkan Larsson, Rödön

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Privatlån.com

3 unika saker du kan använda ett blancolån till

Privatlån.com Många väljer att använda ett blancolån som ett billån eller för att samla mindre lån och krediter. Som mest kan du låna 600 000 kronor, men du kan även låna så lite som 5 000 - 10 000 kronor.

Eftersom blancolån saknar krav på säkerhet kan pengarna användas till precis vad som helst. Du kan dessutom justera lånets löptid för att hitta en månadskostnad som passar din ekonomi, vilket innebär att du kan ha råd med det mesta.

Det finns många användningsområden för denna låneform. Nedan ska vi titta närmare på tre lite mer ovanliga saker som du kan finansiera med hjälp av ett blancolån.

Köp din drömhäst

Att köpa häst är inte billigt, många gånger kostar dessa fyrbenta djur tiotusentals kronor. Har man inte sparat ihop under en längre tid kan det vara svårt att ha råd. Samtidigt vill du kanske vänta allt för länge med att köpa, särskilt inte om du råkar hitta drömhästen till salu.

Genom att ta ett blancolån kan du betala för hästen direkt och sedan dela upp betalningen i en takt som passar din ekonomi. På så sätt slipper du allt för stora påfrestningar på din ekonomi. Du kan dessutom låna lite mer om du till exempel behöver köpa till lite ny utrustning.

Res på semester till tropikerna

Många är de som drömmer sig bort till varmare breddgrader, inte minst när vintermörkret smyger sig på. Att besöka tropiska öar med kritvita stränder kan dock vara kostsamt och att finansiera hela familjeresan med eget sparkapital kan kännas i plånboken.

Även här kan ett blancolån vara ett bra alternativ. Eftersom du kan lägga upp blancolån under flera års tid kan du låna till resan och samtidigt få en mer hanterbar månadskostnad.

Eftersom de flesta blancolån betalas ut inom 1 till 2 dagar - vissa kan till och med betalas ut samma dag - kan du dessutom slå till på resan direkt utan att riskera att priset höjs.

Investera i ny hemelektronik

Behöver du byta ut hemmets TV? Eller kanske är det hög tid att köpa en ny dator? Hemelektronik är ofta dyrt och kan var svårt att finansiera utan att spara ihop under en längre tid. Då kan du med hjälp av ett blancolån delbetala inköpet under en längre tid istället för att behöva ta av ditt sparande.

Blancolån har en relativt låg ränta, särskilt om du har en god kreditvärdighet, vilket kan göra lånet till ett prisvärt alternativ till delbetalning i butik. Du kan dessutom lösa delar eller hela lånet i förtid om du har möjlighet och komma undan ännu billigare.

Opinion

Matproblemet

Opinion
Opinion

Att äldre äter ordentligt är en av de viktigaste faktorerna för att de ska må bra och många i åldersgruppen löper risk att bli undernärda. I Hässleholm får hälften av alla som bor på kommunens äldreboenden fasta i mer än elva timmar, trots att det strider mot Socialstyrelsens rekommendationer, eftersom de äldre då riskerar undernäring. Två tredjedelar av alla på särskilt boende i Hässleholm har blivit bedömda och en femtedel var redan undernärda. Det är givetvis för många. Det är välkommet att man tagit fram en handlingsplan för att få bukt med ett problem som Hässleholm haft länge.

Omsorgschefen Eva Liljekvist Borg säger till tidningen att siffrorna förbättrats de senaste fyra-fem åren, men hon har rätt i att det finns utrymme för förbättring. Risken för att undernäringen leder till hälsoproblem har synts under pandemin, då den som undernärd kan bli extra sjuk. Att se till att äldre har ett rimligt näringsintag skyddar dem från en hel del hälsoproblem.

Dietisten Annika Hansson Giunti konstaterar att arbetet med mat, näring och nutrition måste bli en del av det dagliga vård- och omsorgsarbetet och att fokus måste sättas mer på problemet med för lång nattfasta. Den antagna handlingsplanen innehåller några förändringar som kan ge kommunen bra förutsättningar att förbättra läget för dem i riskzonen för undernäring: tanken om att man ska försöka få folk att äta fler mindre måltider jämnare fördelat över dygnet. Den som jobbat med äldre vet att det kan vara si och si med aptiten för stora, tunga måltider. Goda mellanmål eller god fika kan vara lättare.

Dessutom ska man fokusera på alla, även de som bor hemma. Det är en svår grupp att få översikt över och se till att de äter. Med tydligare riktlinjer blir det lättare att vara konsekvent. Att utbilda personalen kontinuerligt i mat och näring är också en given lösning. Den som är uppväxt med lättmjölk kan lätt bli förskräckt av att hälla vispgrädde i mannagrynsgröten, men ibland är det det som behövs.

Opinion

Lära sig att lyssna

Opinion
Opinion

39 medarbetare på Sveriges Radio har skrivit under ett upprop om att arbetsplatsen är rasistisk och inte representativ för ett allt mer diversifierat Sverige, vilket påverkar hur man lägger upp nyhetsrapporteringen. Att svensk media inte har tillräckligt många utlandsfödda anställda för att det ska representera hur Sverige ser ut är ett välkänt problem.

Man hävdar ofta att det handlar om kompetens: nyanlända kan inte arbeta på en tidning eller inom radio, eftersom de inte har tillräckligt god svenska. Arbetsmarknaden för journalister är hård och konkurrensen stor: ibland lär det handla om att man väljer den mest erfarna eller att LAS-reglerna säger att man måste ta in en före detta anställd igen. Samtidigt vet vi att man i Sverige är förtjust i svepskäl för att inte anställa invandrade.

Men vi har lärt oss en hel del under de senaste åren. Bland annat att de som slår larm om orättvisor ofta har goda skäl till det. Svarta amerikaner har larmat om att de mördas av polisen i decennier. Kvinnor i svenskt kulturliv larmade om att män i kultureliten begick sexövergrepp. Vi vet nu att vi borde ha lyssnat tidigare och bättre.

Kanske är Sveriges Radio lika rasistiskt och fientligt mot afrosvenskar och andra utlandsfödda som de som undertecknat skriver. Kanske är det bättre, som SR:s vd Cilla Benkö menar. SR är skyldig skattebetalarna att utreda saken på ett seriöst sätt. När man bedriver verksamhet med skattebetalarnas pengar ska det inte bekosta diskriminering eller en skev nyhetsrapportering.

Opinion

Slopa straffrabatten

Vid 18 år är man vuxen och myndig.
Foto: Ulf Palm /TT
Opinion
Opinion

Gängkriminaliteten och ett antal mord och andra övergrepp har satt fart på den kriminalpolitiska debatten. Poliser och åklagare vittnar om hur brottsligheten gått ner i åldrarna, att brottsdebuten kan ske så tidigt som vid åtta års ålder, och att äldre kriminella satt i system att använda sig av yngre hantlangare eftersom de är väl medvetna om att påföljderna för unga som begår brott är ytterst milda och att fängelsestraff undviks i stor utsträckning för de som anses omogna, vilket gäller upp till 20 års ålder. Den som är i åldrarna 18-20 år får rabatt även vid grova brott.

Det här är ohållbart vilket verkligheten gett många exempel på. Den som börjar med brott i tidiga tonåren är ofta en förhärdad kriminell redan före 18 års ålder. I några av mordfallen under senare tid är de misstänkta i dessa lägre åldrar.

I Svenska Dagbladet har det förts en intressant debatt om det svenska påföljdssystemet. Professorn i rättsvetenskap Bo Wennström hävdar att den svenska strafflagstiftningen byggt på inställningen ”ju mer man ingriper desto sämre går det”. Böter och frivård var enligt denna logik alltid bättre än fängelse. Ja, inlåsning och fängelser var brottsgenererande i sig, sades det.”

Denna vårdinriktade inställning, som underförstått byggt på att det är samhällssystemet som orsakar brottslighet, har gjort att vi har ett påföljdssystem som är destruktivt. I början av brottsbanan är påföljderna inga eller lindriga, vilket stimulerar till nya brott. När väl den unge kriminella blir myndig vid 18 års ålder är fortsatt inställningen att den dömde är omogen och bör få en straffrabatt.

Nu finns ett utredningsförslag om att avskaffa straffrabatten för 18-20-åringar, men bara för de mindre grava brotten. Den dömde skall fortfarande inte betraktas som fullt vuxen. Det är ett utpräglat svenskt synsätt. I våra nordiska grannländer finns inga ungdomsrabatter för den som blivit myndig.

Många som suttit i fängelse återfaller i brott. Men det gör inte att fängelse är kontraproduktivt. Under fängelsevistelsen skyddas samhället. Det stora problemet uppstår vid frigivningen. Där behöver vi bli bättre med att ordna både bostad och jobb så att den som avtjänat sitt straff kan övergå till en normal livsföring.

Lars J Eriksson

NÄSTA ARTIKEL