Opinion

Kraftiga appkostnader

Ec7WZ6y3b9JZcuBTHBr748gDy_A.jpg
Foto: Johan Nilsson/TT
Opinion
Opinion

Digitaliseringen inom Region Skåne går hela tiden på pumpen och försenas. Hösten 2017 var det tänkt att en vårdapp skulle lanseras, men den finns fortfarande inte i sikte. Däremellan har det varit avbrutna kontrakt och stoppade projekt. Inte så konstigt att kostnader därför skjuter i höjden.

Den ännu inte lanserade appen har hittills kostat 19 miljoner kr, berättade P4 Malmöhus tidigare i veckan. Det är en kraftig fördyring och är närmare tre gånger så mycket som den beräknade kostnaden på 6,4 miljoner kr, en uppgift från november 2018 i Ystads Allehanda.

IT-arbetet inom Region Skåne har varit ett sorgebarn under många år. Stora interna projekt har avverkats men också externa, både med stora världskoncerner och mindre svenska företag. Ofta med mer eller mindre kunniga politiker som ska fatta viktiga beslut och avsätta pengar. Även många av tjänstemännen saknar djupare kunskap kring digitalisering och är därmed i händerna på dem som kan området. Det är alltså ett område som är minst lika svårstyrt som sjukvården.

Nätläkarföretag har hållit på ganska många år vid det här laget. Trots omfattande diskussioner har det inte lanserats någon bra och rättvis modell för hur finansieringen ska gå till. Patienter kontaktar nätläkarna och betalar en normal patientavgift, medan regionerna - vissa mer än andra - får betala den verkliga kostnaden. Därför har regionerna själva försökt bli lika nåbara som nätläkarna. Digitaliseringen av sjukvården borde ske tillsammans med andra aktörer, men vissa regioner vill göra det i egen regi. Här finns sannolikt inget rätt eller fel, men inriktningen att göra det enklare för patienten borde väga tyngre än att spara pengar. Det är lätt att snålheten bedrar visheten.

Det svenska systemet med 21 olika sjukvårdshuvudmän, det vill säga regioner, bidrar till att det riskerar att finnas 21 olika lösningar för vårdens digitalisering. Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, borde tagit ett större grepp för att samordna detta viktiga och kostsamma arbete. Det hade varit till gagn för alla de patienter som behöver få hjälp av vården på ett snabbt och enkelt sätt.

Opinion

Mördarens historia

Opinion
Opinion Massmördaren Anders Behring Breivik vill sälja sin egen version av terrordådet på Utöya till medierna. Han anser att materialet är värt 86 miljoner kronor. Tursamt nog har ingen varit intresserad.

Kanske var Behring Breiviks bisarra och osmakliga ”manifest” tillräckligt för att avskräcka från honom som historieberättare. Fantasisumman avskräcker också. Norge har inte Sveriges offentlighetsprincip och media har ingen garanterad insyn. Det är därför dock möjligtvis större risk att någon skulle vara villig att betala för Breiviks version av händelserna. Hypotetiskt skulle han få behålla de 86 miljonerna om han lyckades få någon intresserad av att betala så mycket.

Juridikprofessorn Mårten Schultz använder Behrings Breiviks försök för att belysa att det inte vore olagligt för någon som han att till exempel sälja rättigheterna att göra Hollywoodfilm av hans version av händelserna. Självklart ska inte mördare kunna göra några hackor på sina brott. Det vore vidrigt för de anhöriga att behöva höra Behring Breiviks ”historia” om hur han sköt deras barn som villebråd. Vi har hört tillräckligt om Breivik, hans osmakliga världsbild och grandiosa självbild. Skulle han mot förmodan få en fantasisumma för en intervju skulle andra brottslingar kunna få samma idé. Det skulle rent av kunna bli ett motiv för att kunna begå brott.

Schultz använder olika exempel på länder som gjort en snabb ändring av lagen för att förhindra att brottslingar tjänar pengar på berättelser om grova brott, som till exempel USA. Sverige saknar i nuläget juridiska begränsningar för brottslingar som vill hänga ut sina offer mot ersättning. Det skulle också vara svårt och komplicerat att ändra på den saken på grund av hur vår grundlag är utformad. Förhoppningsvis gör Breiviks försök att profitera på sina offer att man drar öronen åt sig även i Sverige och diskuterar om något bör göras saken. Offrens anhöriga bör ha större rätt att slippa mördarens ”historia” än mördaren att tjäna pengar på den.

Opinion

Libanon nära kollaps

Opinion
Opinion Mer än halva Beirut påverkades av den enorma explosion som drabbade staden. En dödlig oaktsamhet verkar ligga bakom.

Mer än halva Beirut påverkades av den enorma explosion som drabbade staden. Explosionen motsvarade en femtedel av atombomben i Hiroshima i kraft och bilderna från Beirut visar en nästan obegriplig förödelse och mer än halva staden ska ha blivit skadad.En dödlig oaktsamhet verkar ligga bakom. Inget tyder i skrivande stund på att det skulle röra sig om terror eller om fientligheter från någon grannation, vilket kanske är den enda ljuspunkten i sammanhanget. Sannolikt är istället att man med så grov oaktsamhet att det nästan inte går att begripa har förvarat tusentals ton högexplosiv ammoniumnitrat i hamnen, inte långt från en fyrverkerifabrik. Myndigheterna har upprepade gånger blivit varnade för den osäkra förvaringen, men ignorerat den. I sex år har hamnen i Beirut väntat på en explosion.

Regeringen letar nu efter en syndabock. Ett vet vi i alla fall säkert: det är inte tullverkets fel. Tonen i de brev där de påtalar faran med att förvara instabila sprängämnen i olämpliga klimatförhållanden i hamnen blir alltmer desperat. Vem man ska skylla på istället är svårt att veta, eftersom tulltjänstemännen som skriver breven beklagar sig över att de inte får svar. I nuläget vet vi inte om bristen på respons var avsiktlig eller bara ett tecken på ett dysfunktionellt system.

Olyckan drabbar ett land som redan befann sig i kaos, med en sjukvård som går på knäna. Flera sjukhus förstördes i explosionen, så det finns anledning att misstänka att även andra än dem som skadats i explosionen kommer att drabbats.

Libanon söker hjälp från omvärlden. Frågan är vad omvärlden har råd med under den katastrofala ekonomiska tillbakagången. Tyvärr ser vi eventuellt början på en ännu större humanitär katastrof för Libanon: bland annat spannmålsförrådet för ett helt år förstördes. Med sönderskjutna sjukhus, en internationell pandemi och orosmoln på horisonten i form av konfliktrisk med grannländer var detta det sista landet behövde.

Opinion

Lånad karisma

Opinion
Opinion Joe Biden dröjer med att bestämma sig för en vicepresidentkandidat. Det är obegripligt varför, med tanke på var hans kampanj befinner sig.

Joe Biden har varit ganska osynlig under de senaste månaderna på grund av coronapandemin. Det är bra med säkerhetstänkande, men med ett antal veckor kvar till det amerikanska presidentvalet så är det katastrof att en kandidat inte syns och hörs. Att välja den kvinnliga, förmodligen svarta, vicepresident som många hoppas på skulle kunna blåsa liv i kampanjen. Men en efter en döms kandidaterna ut.

En av de mer absurda invändningarna har varit att den före detta presidentkandidaten Kamala Harris skulle vara olämplig som vicepresident för att hon är för ambitiös. Joe Biden är en äldre man och om det värsta skulle hända och han går bort innan mandatperioden är slut är det bra om hans efterträdare verkligen vill vara president och har en handlingsplan om hon skulle bli president. Det behöver man inte oroa sig för med Harris. Både hon och Elizabeth Warren gick in i sina respektive kampanjer med många sakpolitiska förslag som kan återanvändas av Biden, som ännu inte visat upp någon övertygande handlingsplan.

Donald Trump verkade under en intervju med Australiensisk TV i veckan inte förstå skillnaden mellan procent och antal, vilket kan ge en ledtråd till varför han tycker det går bra för USA:s coronabekämpning. Intervju bekräftade bilden av Donald Trump som en person som trots sin tunga ledarroll inte förstår komplicerade sammanhang. För en vanlig president hade det varit en dödsstöt, liksom för vilken kandidat som helst. Man kan till exempel minnas att det var ett svårt slag mot Sarah Palins vicepresidentkandidatur att hon avslöjade hur lite hon förstod om utrikespolitik och att hon inte läste dagstidningar och följde nyhetsflödet.

Biden har inte den fördelen. Trumps väljare har hitintills inte brytt sig om om presidenten förstår utrikespolitik eller kan räkna matte. De gillar honom oavsett vad han gör och vilka regler han bryter mot. Biden behöver en karismatisk vicepresidentkandidat som kan övertyga väljarna om att hon kan hjälpa Biden klara av ett ämbete som han möjligtvis inte är den bäste kandidaten för. Joe Biden dröjer med att bestämma sig för en vicepresidentkandidat. Det är obegripligt varför, med tanke på var hans kampanj befinner sig. Biden har varit ganska osynlig under de senaste månaderna på grund av coronapandemin. Det är bra med säkerhetstänkande, men med ett antal veckor kvar till presidentvalet är det katastrof att en kandidat inte syns och hörs. Att välja den kvinnliga, förmodligen svarta, vicepresident som många hoppas på skulle kunna blåsa liv i kampanjen. Men en efter en döms kandidaterna ut.

En av de mer absurda invändningarna har varit att den före detta presidentkandidaten Kamala Harris skulle vara olämplig som vicepresident för att hon är för ambitiös. Joe Biden är en äldre man och om det värsta skulle hända och han går bort innan mandatperioden är slut är det bra om hans efterträdare faktiskt vill vara president och har en handlingsplan. Både Harris och Elizabeth Warren gick in i sina respektive kampanjer med sakpolitiska förslag som kan återanvändas av Biden, som ännu inte visat upp någon övertygande handlingsplan.

Donald Trump verkade under en intervju med Australiensisk TV i veckan inte förstå skillnaden mellan procent och antal, vilket kan ge en ledtråd till varför han tycker det går bra för USA:s coronabekämpning. Intervju bekräftade bilden av en person som trots sin tunga ledarroll inte förstår komplicerade sammanhang. För en vanlig president hade det varit en dödsstöt.

Biden har inte den fördelen. Trumps väljare har hitintills inte brytt sig om om presidenten förstår utrikespolitik eller kan räkna matte. De gillar honom oavsett vad han gör och vilka regler han bryter mot. Joe Biden behöver en karismatisk vicepresidentkandidat som kan övertyga väljarna om att hon kan hjälpa Biden klara av ett ämbete som han möjligtvis inte är den bäste kandidaten för. Med ett brett fält av avhoppade kvinnliga presidentkandidater är det obegripligt att ingen av dem skulle duga för Bidenkampanjen.

Opinion

Brott och effektivt straff

Adam Marttinen i talarstolen i riksdagen.
Adam Marttinen (SD)
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion Dödsskjutningen av en tolvårig flicka i Botkyrka har väckt bestörtning. Gängvåldet blir extra verkligt när oskyldiga drabbas. Moderaterna och Sverigedemokraterna vill se längre och hårdare straff för just gängvåld.

Moderaterna och Sverigedemokraterna vill se förlängda straff för den som begår brott i gängkriminella sammanhang. Adam Marttinen, Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson vill att gängkriminalitet ska likställas med terrorverksamhet och att man ska kunna straffas för delaktighet i att möjliggöra kriminella uppgörelser. Det är en intressant tanke: gängkriminalitet är inte olikt terror i att den skapar otrygghet och misstro mot samhällets förmåga att skydda medborgarna.

Man ska dock vara lite misstänksam mot den som enbart fokuserar på straff och säger sig tro att det löser hela problemet. Det gör det inte. Det som skapar mindre gängvåld är att det växer upp färre unga som vill gå med i gäng på grund av att de upplever att det inte finns alternativ. Hårda straff måste kombineras med socialt arbete för att vara effektivt.

Det finns säkert folkligt stöd för längre eller på andra sätt strängare straff. Men man måste akta sig så att man inte fokuserar så mycket på hämnd att man glömmer att jobba brottsförebyggande.

Säkert finns det gängmedlemmar som saknar empati och bara har destruktiva motiv. Det finns också de som hamnat fel. Polisen menar att tillväxten är problemet: när de griper en kriminell står flera redo att ta hans plats. Att stoppa tillväxten är att stoppa gängvåldet.

De folkvalda bör i sina förslag på lösningar respektera polisens ståndpunkt. En handlingsplan mot gängvåldet måste vara helhetslösning som inte enbart hänger på på hur många tjänstetimmar polisen kan lägga. Vi behöver ha diskussioner om hur man skapar ett samhälle där få lockas av gängbrottslighet, men där det finns resurser att övervaka dem som ändå väljer att vara kriminella och få bort dem från gatan. Allt hänger ihop.

Opinion

Rekordstor utflyttning

En brittisk flagga och en EU-flagga i vinden.
Färre väljer att hissa Union Jack.
Foto: Wiktor Nummelin/TT
Opinion
Opinion Ett stort antal britter har valt att lämna landet efter Brexit och bosätta sig i ett EU-land istället.

Utflyttning från Storbritannien till ett EU-land har ökat med 30 procent och antalet britter som får medborgarskap i ett EU-land har ökat med 500 procent. I Tyskland, ett av de mest populära länderna att flytta till har medborgarskapsansökningarna ökat med 2000 procent. Ja, det är rätt antal nollor. Nästan 32 000 britter har valt att flytta dit, fått medborgarskap och enligt tyska källor lyckats bra med att integrera sig. Britter finns nu som den näst största gruppen invandrade som fått medborgarskap i Tyskland, efter turkar. Även Frankrike och Spanien har sett en tillströmning av britter.

En skotsk familj med en tyskfödd mamma intervjuas i The Guardian om varför de valde att återvända till Tyskland när sonen fick leukemi. De vågade helt enkelt inte lita på fortsatt god tillgång till mediciner. De menar i en intervju med The Guardian att deras grevskap Aberdeenshire redan såg tecken på ekonomisk tillbakagång i form av att investerare drog sig tillbaka och folk stängde plånböckerna av rädsla för Brexitkonsekvenser.

Det finns kanske inga omedelbara negativa konsekvenser av att ett antal britter flyttar utomlands. Det kan vara en bonus för den utländska marknaden att få extra tillgång till kvalificerad arbetskraft. Men i längden är det inte bra för Storbritannien om högutbildade medborgare lämnar landet. Man riskerar att hamna i samma situation som Rumänien, som förlorat många av sina unga i arbetsför ålder.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

Casinoer.com

Spelinspektionen lämnar in remiss för matchfixning

Casinoer.com SVERIGE. Den senaste tiden har matchfixning blivit en stor fråga runt omkring i Sverige. Spelinspektionen har nu lämnat in en remiss till regeringen med förslag på hur problemet ska lösas, men alla är inte nöjda med den statliga myndighetens förslag.

Matchfixning, det vill säga illegal manipulation av ett idrottsevent för att göra en vinning på spelmarknaden eller ett avancemang i en turnering, är ett problem som har varit extra uppmärksammat i Sverige de senaste veckorna.

Problematiken ska främst röra sporter som fotboll och tennis, men den 19 januari rapporterade Aftonbladet att en landslagsspelare i futsal häktats på grund av misstankar om matchfixning. Om problematiken har blivit mer förekommande den senaste tiden, eller om fler rapporter kommer in på grund av att problemet har uppmärksammats, framgår inte. Oavsett vilket är det ett problem spelbolagen, fansen och idrottsförbunden vill få bukt med.

Vill förbjuda betting på individuella prestationer

Den statliga myndigheten Spelinspektionen ansvarar för att säkerhetsställa att lotterier, vadhållning och casinospel sköts lagligt i Sverige. Sedan de nya spellagarna infördes den 1 januari 2019, som möjliggjorde det för icke-statliga aktörer att bedriva casinorelaterad verksamhet i sverige, har Spelinspektionen fått en större roll. Nu ansvarar de också för att utfärda spellicenser till spelbolag och kontrollera att dessa lever upp till de högt ställda krav som den svenska staten ställer på dem.

Närmare 100 spelbolag har beviljats spellicens, vilket förra året genererade en skattevinst på cirka 4 miljarder kronor. Speltrenden är inte på något sätt unik för Sverige och vi kan se att många nya spel- och bettingsidor även har dykt upp i Norge. Här kan du läsa mer om de nya norska spelsidorna. Flera av dessa aktörer bedriver också verksamhet här i Sverige.

Nu har Spelinspektionen skickat in en remiss med förslag på hur matchfixning ska begränsas. I ett pressmeddelande skriver de följande:

“Om förslaget blir verklighet innebär det att spelbolagen på den svenska licensmarknaden inte får erbjuda vadhållning på regelbrott eller förlust i delmoment. Exempelvis blir det inte tillåtet att erbjuda spel på om en fotbollsspelare ska få gult kort eller om en tennisspelare kommer att göra dubbelfel.”

Med andra ord handlar det i stor utsträckning om att förbjuda betting på individuella prestationer och delmoment i olika sporter. Men många frågar sig om detta verkligen är rätt väg att gå.

Svenska fotbollsförbundet reagerar starkt.

Några som har varit mycket missnöjda med förslaget är Svenska fotbollsförbundet, som tycker att Spelinspektionen velar för mycket. Enligt Dagens Nyheter har Håkan Sjöstrand, förbundets generalsekreterare, sagt att han är “besviken och förbannad” och att han reagerar starkt på Spelinspektionens förslag på att rapportera misstänkt matchfixning en gång om året: “Det förstår väl alla att det inte räcker med att rapportera på årsbasis”.

Vad som kommer att ske med Spelinspektionens förslag om hur problematiken med matchfixning ska åtgärdas återstår att se.

Opinion

Fördomsfulla regler kring blodgivning

STOCKHOLM 20160331Man lämnar blod i en blodbuss.Foto: Marcus Ericsson / TT / Kod 1147
Foto: Marcus Ericsson/TT
Opinion
Opinion

Pridearrangemangen ser i år helt annorlunda ut än vanligt. Stockholm Pride som avslutades på söndagen var helt och hållet digital. Det är ändå viktigt att arrangemanget hålls. I många länder har hbtq-personer stora svårigheter och även i Sverige gäller det att hålla Pridefanan högt. Det var därför glädjande att kronprinsessan Victoria stod upp för mänskliga rättigheter när hon invigde Stockholm Pride.

Även i Sverige finns vinningar kvar att göra för hbtq-personer. Homosexuella män har i praktiken förbud mot att lämna blod, detta trots att det hela tiden behövs fler blodgivare. Män som har sex med män måste vänta i 12 månader innan man får lämna blod, vilket knappast fungerar för någon. Regnbågsblod är ett initiativ som kämpar för att det ska vara sexuellt riskbeteende som ska vara styrande för blodgivning, inte sexuell tillhörighet som det är idag. Man håller också på att bilda en stiftelse, Regnbågshjärtan, för att stödja forskning kring hbtq-frågor.

Socialstyrelsen, som är den myndighet som bestämmer detta, verkar fortfarande leva kvar i fördomar som gällde på 80-talet. Det är inte rimligt att brännmärka en hel grupp som inom sig har helt olika beteenden. Det är omodernt och onödigt, inte minst som det ständigt är brist på blod. Och blodet testas, oavsett vem som lämnar. Många människor tror att alla som har de fysiska möjligheterna får lämna blod och blir förvånade när de hör att så inte är fallet. Det är dags för Socialstyrelsen att kliva in i 2020-talet.

Opinion

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

STOCKHOLM 20200306Genrebilder som illustrerar nya hälsningstekniker med anledning av Coronaviruset.Foto: Jessica Gow / TT kod 10070
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion

Coronaviruset ställer tidigare självklarheter på ända. Att hälsa på folk, både dem man känner och inte känner, har blivit en problematisk handling. Man kan inte sträcka fram handen längre, av smittoskäl, och då finns det mer eller mindre töntiga varianter. Armbågshälsning och fothälsning är några av dem. Själv föredrar jag handen på hjärtat och en lätt bugning.

I Danmark är det krav på att ta i hand om man ska få danskt medborgarskap. I dessa tider blir det tydligt hur absurt detta krav är. Regeringen har tillfälligt tagit bort kravet under coronapandemin för att inte hindra nya personer att bli medborgare. För Dansk Folkeparti är handlingen så viktig att man vill ha kvar kravet, genom att använda handsprit före och efter handskakningen.

I Trelleborgs kommun togs så sent som före jul beslut om att man var tvungen att skaka hand med det motsatta könet för att kunna få arbete i kommunen. Hur de hanterar coronatiden är för mig okänt, men förhoppningsvis är tjänstemännen pragmatiska.

Coronavirusets spridning visar på det absurda i att kräva en viss sorts hälsning. Huvudsaken borde vara att man hälsar på något sätt, inte hur. Under svininfluensan 2009 togs det inte heller i hand, så handskakningen har fått en oproportionerligt stor betydelse.

Måtte coronapandemin också föra det goda med sig att vi ser över vårt beteende och våra arbetssätt. Man kan visa varann respekt på andra sätt än genom handslag. Och låt oss aldrig gå tillbaka till kramar som hälsning, såvida det inte är goda vänner emellan. Påtvingade kramar kan aldrig handla om respekt.

Opinion

Misslyckat stöd?

Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Regeringen la under våren flera olika stödpaket avsedda för de svenska företagen. Bland annat ett omställningsstöd på 39 miljarder. Dessa medel ska användas till företag som under mars och april förlorade 30 procent eller mer av sin omsättning. Nu visar det sig, föga förvånande, att det är få företag som sökt stödet, även om sista dagen är den 31 augusti.

För de stora företagen är det troligen inga större problem att formulera en ansökan, men för en småföretagare tar det både tid och kraft som behöver läggas på annat, att få företaget att överleva på sikt. Då räcker nog inte stöd för två månader, som dessutom känns byråkratiskt att söka. Finansministerns förklaring till det låga sökantalet känns ihålig. Hon tror att antingen väntar man med att söka eller att behovet är mindre än regeringen trodde. Det verkar vara en grund analys av en företagares vedermödor.

Att det bara gäller mars och april gör att flera hårt drabbade branscher inte kan söka stödet. Säsongsbranscherna, som till exempel evenemangsarrangörer och nöjesparker, kan inte komma ifråga eftersom de troligen inte hade någon verksamhet under våren. Samtidigt får de på grund av hårda regler närmast näringsförbud.

För att få omställningsstödet krävs ett revisorsutlåtande, vilket kan vara både dyrt och krångligt för småföretagare. Det har till och med revisorsbranschen själva varnat för. Över huvud taget verkar regeringen ha svårt att förstå småföretagares villkor vilket också visar sig i att alla de med enskild firma i princip står utan möjlighet till hjälp.

Att regeringen behandlar branscher så olika är egendomligt och inkonsekvent. Hela kultursektorn har mer eller mindre näringsförbud och när de klagar blir de bemötta av arroganta och okunniga svar från ministrar. Att slå på trumman till stora stödpaket som sen i verkligheten inte går att använda är att lura väljarna och att inte ta småföretagen på allvar. Socialdemokratiska regeringar har en tradition av att ha goda kontakter med storföretagen, men de små företagen och enmansföretagen har oftast behandlats styvmoderligt. Det är hög tid att ändra på det nu, innan coronaåret 2020 helt tagit död på småföretagen.

NÄSTA ARTIKEL