Opinion

Elsystemet hanteras dåligt

dZx7VRd9ES6lpVwEPRDpgJwH3ao.jpg
Foto: Hasse Holmberg
Opinion
Debatt.

Elpriset i Skåne rusade 25 juni till orimliga höjder, i första hand beroende på Svenska Kraftnäts inkompetens. När det bestämdes att Sydvästlänken på 1200 MW elkraft till Skåne från Småland skulle skjutas upp för 19 gången till oktober i år, det vill säga med sex års försening, sade Svenska Kraftnät att förseningen inte medför någon markant risk för effektbrist i Skåne. Deras beräkningar sades visa att risken för effektbrist var oberoende av Sydvästlänken och under en timme per år.

Vattenfall planerade att återuppta driften av Ringhals 1 i april i år efter årligt underhåll. Återstarten beslöt dock att skjutas upp till efter sommaren, av företagsekonomiska skäl Samtidigt återstartade inte Ringhals 3 den 3 juni som planerat. Den togs dock åter i drift kort innan Ringhals 1 hunnit bli driftklar. Tala om smart företagsekonomi. Nu får Vattenfall 300 miljoner av Svenska kraftnät för att i onödan återstarta R1. Hade varit bättre och billigare om Svenska Kraftnät bestämt att varken oljekraftverket i Karlshamn eller R1 skulle återstartas utan valt billigare lösningar. Kortsiktigt kunde man till exempel dragit ner på O3 i Oskarshamn som man gjorde 2018 då en tänkbar brist på svängmassa uppstod på grund av O3:an storlek.

Sveriges elanvändning, knappt 135 TWh på årsbasis, är den lägsta sedan 1980-talet.

I Norrland är det nu vårflod. Överföringskapaciteten från Norrland söderut är 7300 MW men bara 4300 MW överfördes vid den aktuella tiden. Sveriges elexport senaste året var rekordartade 27,5 TWh, motsvarande cirka hälften av kärnkraftproduktionen. Sydsverige har dessutom en maximal importkapacitet på 3200 MW, 25 juni skedde en nettoimport på endast ca 200 MW.

Man undrar onekligen hur Svenska Kraftnät lyckats försätta södra Sverige i en så absurd situation att elpriset översteg 2 kr/kWh mitt i sommaren, med mycket låg elförbrukning. Någon elbrist finns ju verkligen inte.

I Svenska Kraftnäts larmrapport nyligen om effektbristen ignoreras dessutom helt så kallad efterfrågeflexibilitet, d v s att kunderna kan bidra till att minska elanvändningen vid effekttoppar. Det är enligt samstämmiga bedömningar den billigaste lösningen på effektproblemet och finns tekniskt genomförd på flera ställen. Energikommissionen visade på en potential på cirka 4000 MW 2016, som nu växer med antalet elbilar genom beprövad så kallad Vehicle to Grid-teknik.

Mot ovanstående bakgrund borde en kommission tillsättas för att granska Svenska Kraftnäts

klandervärda agerande som orsakat det extremt höga elpriset.

Göran Bryntse

Tekn Dr

Ordförande SERO

Opinion

Lånad karisma

Opinion
Opinion Joe Biden dröjer med att bestämma sig för en vicepresidentkandidat. Det är obegripligt varför, med tanke på var hans kampanj befinner sig.

Joe Biden har varit ganska osynlig under de senaste månaderna på grund av coronapandemin. Det är bra med säkerhetstänkande, men med ett antal veckor kvar till det amerikanska presidentvalet så är det katastrof att en kandidat inte syns och hörs. Att välja den kvinnliga, förmodligen svarta, vicepresident som många hoppas på skulle kunna blåsa liv i kampanjen. Men en efter en döms kandidaterna ut.

En av de mer absurda invändningarna har varit att den före detta presidentkandidaten Kamala Harris skulle vara olämplig som vicepresident för att hon är för ambitiös. Joe Biden är en äldre man och om det värsta skulle hända och han går bort innan mandatperioden är slut är det bra om hans efterträdare verkligen vill vara president och har en handlingsplan om hon skulle bli president. Det behöver man inte oroa sig för med Harris. Både hon och Elizabeth Warren gick in i sina respektive kampanjer med många sakpolitiska förslag som kan återanvändas av Biden, som ännu inte visat upp någon övertygande handlingsplan.

Donald Trump verkade under en intervju med Australiensisk TV i veckan inte förstå skillnaden mellan procent och antal, vilket kan ge en ledtråd till varför han tycker det går bra för USA:s coronabekämpning. Intervju bekräftade bilden av Donald Trump som en person som trots sin tunga ledarroll inte förstår komplicerade sammanhang. För en vanlig president hade det varit en dödsstöt, liksom för vilken kandidat som helst. Man kan till exempel minnas att det var ett svårt slag mot Sarah Palins vicepresidentkandidatur att hon avslöjade hur lite hon förstod om utrikespolitik och att hon inte läste dagstidningar och följde nyhetsflödet.

Biden har inte den fördelen. Trumps väljare har hitintills inte brytt sig om om presidenten förstår utrikespolitik eller kan räkna matte. De gillar honom oavsett vad han gör och vilka regler han bryter mot. Biden behöver en karismatisk vicepresidentkandidat som kan övertyga väljarna om att hon kan hjälpa Biden klara av ett ämbete som han möjligtvis inte är den bäste kandidaten för. Joe Biden dröjer med att bestämma sig för en vicepresidentkandidat. Det är obegripligt varför, med tanke på var hans kampanj befinner sig. Biden har varit ganska osynlig under de senaste månaderna på grund av coronapandemin. Det är bra med säkerhetstänkande, men med ett antal veckor kvar till presidentvalet är det katastrof att en kandidat inte syns och hörs. Att välja den kvinnliga, förmodligen svarta, vicepresident som många hoppas på skulle kunna blåsa liv i kampanjen. Men en efter en döms kandidaterna ut.

En av de mer absurda invändningarna har varit att den före detta presidentkandidaten Kamala Harris skulle vara olämplig som vicepresident för att hon är för ambitiös. Joe Biden är en äldre man och om det värsta skulle hända och han går bort innan mandatperioden är slut är det bra om hans efterträdare faktiskt vill vara president och har en handlingsplan. Både Harris och Elizabeth Warren gick in i sina respektive kampanjer med sakpolitiska förslag som kan återanvändas av Biden, som ännu inte visat upp någon övertygande handlingsplan.

Donald Trump verkade under en intervju med Australiensisk TV i veckan inte förstå skillnaden mellan procent och antal, vilket kan ge en ledtråd till varför han tycker det går bra för USA:s coronabekämpning. Intervju bekräftade bilden av en person som trots sin tunga ledarroll inte förstår komplicerade sammanhang. För en vanlig president hade det varit en dödsstöt.

Biden har inte den fördelen. Trumps väljare har hitintills inte brytt sig om om presidenten förstår utrikespolitik eller kan räkna matte. De gillar honom oavsett vad han gör och vilka regler han bryter mot. Joe Biden behöver en karismatisk vicepresidentkandidat som kan övertyga väljarna om att hon kan hjälpa Biden klara av ett ämbete som han möjligtvis inte är den bäste kandidaten för. Med ett brett fält av avhoppade kvinnliga presidentkandidater är det obegripligt att ingen av dem skulle duga för Bidenkampanjen.

Opinion

Brott och effektivt straff

Adam Marttinen i talarstolen i riksdagen.
Adam Marttinen (SD)
Foto: Claudio Bresciani/TT
Opinion
Opinion Dödsskjutningen av en tolvårig flicka i Botkyrka har väckt bestörtning. Gängvåldet blir extra verkligt när oskyldiga drabbas. Moderaterna och Sverigedemokraterna vill se längre och hårdare straff för just gängvåld.

Moderaterna och Sverigedemokraterna vill se förlängda straff för den som begår brott i gängkriminella sammanhang. Adam Marttinen, Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson vill att gängkriminalitet ska likställas med terrorverksamhet och att man ska kunna straffas för delaktighet i att möjliggöra kriminella uppgörelser. Det är en intressant tanke: gängkriminalitet är inte olikt terror i att den skapar otrygghet och misstro mot samhällets förmåga att skydda medborgarna.

Man ska dock vara lite misstänksam mot den som enbart fokuserar på straff och säger sig tro att det löser hela problemet. Det gör det inte. Det som skapar mindre gängvåld är att det växer upp färre unga som vill gå med i gäng på grund av att de upplever att det inte finns alternativ. Hårda straff måste kombineras med socialt arbete för att vara effektivt.

Det finns säkert folkligt stöd för längre eller på andra sätt strängare straff. Men man måste akta sig så att man inte fokuserar så mycket på hämnd att man glömmer att jobba brottsförebyggande.

Säkert finns det gängmedlemmar som saknar empati och bara har destruktiva motiv. Det finns också de som hamnat fel. Polisen menar att tillväxten är problemet: när de griper en kriminell står flera redo att ta hans plats. Att stoppa tillväxten är att stoppa gängvåldet.

De folkvalda bör i sina förslag på lösningar respektera polisens ståndpunkt. En handlingsplan mot gängvåldet måste vara helhetslösning som inte enbart hänger på på hur många tjänstetimmar polisen kan lägga. Vi behöver ha diskussioner om hur man skapar ett samhälle där få lockas av gängbrottslighet, men där det finns resurser att övervaka dem som ändå väljer att vara kriminella och få bort dem från gatan. Allt hänger ihop.

Opinion

Rekordstor utflyttning

En brittisk flagga och en EU-flagga i vinden.
Färre väljer att hissa Union Jack.
Foto: Wiktor Nummelin/TT
Opinion
Opinion Ett stort antal britter har valt att lämna landet efter Brexit och bosätta sig i ett EU-land istället.

Utflyttning från Storbritannien till ett EU-land har ökat med 30 procent och antalet britter som får medborgarskap i ett EU-land har ökat med 500 procent. I Tyskland, ett av de mest populära länderna att flytta till har medborgarskapsansökningarna ökat med 2000 procent. Ja, det är rätt antal nollor. Nästan 32 000 britter har valt att flytta dit, fått medborgarskap och enligt tyska källor lyckats bra med att integrera sig. Britter finns nu som den näst största gruppen invandrade som fått medborgarskap i Tyskland, efter turkar. Även Frankrike och Spanien har sett en tillströmning av britter.

En skotsk familj med en tyskfödd mamma intervjuas i The Guardian om varför de valde att återvända till Tyskland när sonen fick leukemi. De vågade helt enkelt inte lita på fortsatt god tillgång till mediciner. De menar i en intervju med The Guardian att deras grevskap Aberdeenshire redan såg tecken på ekonomisk tillbakagång i form av att investerare drog sig tillbaka och folk stängde plånböckerna av rädsla för Brexitkonsekvenser.

Det finns kanske inga omedelbara negativa konsekvenser av att ett antal britter flyttar utomlands. Det kan vara en bonus för den utländska marknaden att få extra tillgång till kvalificerad arbetskraft. Men i längden är det inte bra för Storbritannien om högutbildade medborgare lämnar landet. Man riskerar att hamna i samma situation som Rumänien, som förlorat många av sina unga i arbetsför ålder.

Opinion

Fördomsfulla regler kring blodgivning

STOCKHOLM 20160331Man lämnar blod i en blodbuss.Foto: Marcus Ericsson / TT / Kod 1147
Foto: Marcus Ericsson/TT
Opinion
Opinion

Pridearrangemangen ser i år helt annorlunda ut än vanligt. Stockholm Pride som avslutades på söndagen var helt och hållet digital. Det är ändå viktigt att arrangemanget hålls. I många länder har hbtq-personer stora svårigheter och även i Sverige gäller det att hålla Pridefanan högt. Det var därför glädjande att kronprinsessan Victoria stod upp för mänskliga rättigheter när hon invigde Stockholm Pride.

Även i Sverige finns vinningar kvar att göra för hbtq-personer. Homosexuella män har i praktiken förbud mot att lämna blod, detta trots att det hela tiden behövs fler blodgivare. Män som har sex med män måste vänta i 12 månader innan man får lämna blod, vilket knappast fungerar för någon. Regnbågsblod är ett initiativ som kämpar för att det ska vara sexuellt riskbeteende som ska vara styrande för blodgivning, inte sexuell tillhörighet som det är idag. Man håller också på att bilda en stiftelse, Regnbågshjärtan, för att stödja forskning kring hbtq-frågor.

Socialstyrelsen, som är den myndighet som bestämmer detta, verkar fortfarande leva kvar i fördomar som gällde på 80-talet. Det är inte rimligt att brännmärka en hel grupp som inom sig har helt olika beteenden. Det är omodernt och onödigt, inte minst som det ständigt är brist på blod. Och blodet testas, oavsett vem som lämnar. Många människor tror att alla som har de fysiska möjligheterna får lämna blod och blir förvånade när de hör att så inte är fallet. Det är dags för Socialstyrelsen att kliva in i 2020-talet.

Opinion

Handtag, famntag, klapp eller kyss?

STOCKHOLM 20200306Genrebilder som illustrerar nya hälsningstekniker med anledning av Coronaviruset.Foto: Jessica Gow / TT kod 10070
Foto: Jessica Gow/TT
Opinion
Opinion

Coronaviruset ställer tidigare självklarheter på ända. Att hälsa på folk, både dem man känner och inte känner, har blivit en problematisk handling. Man kan inte sträcka fram handen längre, av smittoskäl, och då finns det mer eller mindre töntiga varianter. Armbågshälsning och fothälsning är några av dem. Själv föredrar jag handen på hjärtat och en lätt bugning.

I Danmark är det krav på att ta i hand om man ska få danskt medborgarskap. I dessa tider blir det tydligt hur absurt detta krav är. Regeringen har tillfälligt tagit bort kravet under coronapandemin för att inte hindra nya personer att bli medborgare. För Dansk Folkeparti är handlingen så viktig att man vill ha kvar kravet, genom att använda handsprit före och efter handskakningen.

I Trelleborgs kommun togs så sent som före jul beslut om att man var tvungen att skaka hand med det motsatta könet för att kunna få arbete i kommunen. Hur de hanterar coronatiden är för mig okänt, men förhoppningsvis är tjänstemännen pragmatiska.

Coronavirusets spridning visar på det absurda i att kräva en viss sorts hälsning. Huvudsaken borde vara att man hälsar på något sätt, inte hur. Under svininfluensan 2009 togs det inte heller i hand, så handskakningen har fått en oproportionerligt stor betydelse.

Måtte coronapandemin också föra det goda med sig att vi ser över vårt beteende och våra arbetssätt. Man kan visa varann respekt på andra sätt än genom handslag. Och låt oss aldrig gå tillbaka till kramar som hälsning, såvida det inte är goda vänner emellan. Påtvingade kramar kan aldrig handla om respekt.

ANNONS

Detta är en sponsrad artikel och inte skriven av tidningens journalister.

IG

Swedbanks lansering av Apple Pay visar på mobil trend

Källa: Pexels
IG Apple Pay har varit tillgängligt på den svenska marknaden sedan hösten 2017. Alla storbanker har dock inte varit lika snabba med att erbjuda den mobila betaltjänsten till sina kunder. Nordea var först ut och bland annat Klarna och Komplett Bank har därefter lagt till tjänsten i sitt utbud. Den 4 december hoppade även Swedbank till slut på tåget, efter två år av dagliga frågor från kunder på företagets Facebooksida.

Varför Swedbank väntat tills nu med att erbjuda betalsättet är svårt att svara på. Kanske lades allt fokus på den egenutvecklade Swedbank Plånbok som länge har haft stöd för Samsung Pay, men alltså inte förrän nyligen även stöder Apple Pay. Oavsett anledning så visar Swedbanks anammande av Apple Pay att mobila applikationer i den svenska finanssektorn är en trend som de största aktörerna inte kan ignorera.

Börshandel och fysisk handel följer trenden

Handel på finansiella marknader är också något som mer och mer görs i mobilen idag. Möjligheten att kunna handla turbowarranter, CFD:s och barriers dygnet runt och på resande fot, är något som alltfler kunder i dag efterfrågar. I Sverige och sex andra europeiska länder lanserades nyligen tjänsten Turbo24, som förutom en webbaserad plattform har lagt stort fokus på mobilappar som stöder alla de funktioner som webbversionen erbjuder. Det har helt enkelt blivit hårdare krav från kunder att appar ska vara lika kraftfulla och ha samma verktyg som desktop-baserade plattformar erbjuder.

I den fysiska handeln är övergången till mobila lösningar som mest påtaglig i Sverige. Det är ingen slump att brittiska nyhetssajten The Telegraph i oktober utnämnde Sverige till världsmästare när det kommer till kontantlösa samhällen. Värdet av de kontanter som cirkulerar i Sverige har sjunkit med 27.5 procent på fyra år. Endast 60 procent hävdar att de använt kontanter över huvud taget den senaste månaden – i Japan är siffran 79 och i USA 70 procent. En av de största vinnarna på privatpersoners preferens att betala med mobilen är Swish som fortsätter ta marknadsandelar. 2014 utfördes 21 miljoner betalningar med Swish och 2018 var siffran 394 miljoner.

Betalningar med kort fortfarande störst

Kortbetalningar är fortfarande det populäraste betalsättet bland svenskar, även om det är betydligt lägre i jämförelse med de flesta andra europeiska länder och framför allt USA. Kortjättarna VISA och Mastercard har försökt simplifiera kortköp online med det nya betaltjänstdirektivet PSD2. Direktivet gör det enklare för konsumenter att verifiera köp, men det har också lett till tekniska utmaningar för e-handlare och betalväxlar att implementera den nya typen av kortköp.

Huruvida de nya direktiven är tillräckliga, och hinner implementeras tillräckligt snabbt, för att på riktigt konkurrera med de mobila betalningsalternativens framfart återstår att se – just nu ser inte den mobila trenden ut att bromsa över huvud taget. Finanssektorn tycks alltså dras mer åt fokus på mobilappar både när det gäller bankärenden, handel på börsen eller betalningar generellt. I alla fall om man ser till de största aktörernas satsning på området och nu senast kundernas rop på bankerna att erbjuda stöd för Apple Pay.

Opinion

Misslyckat stöd?

Foto: Henrik Montgomery/TT
Opinion
Opinion

Regeringen la under våren flera olika stödpaket avsedda för de svenska företagen. Bland annat ett omställningsstöd på 39 miljarder. Dessa medel ska användas till företag som under mars och april förlorade 30 procent eller mer av sin omsättning. Nu visar det sig, föga förvånande, att det är få företag som sökt stödet, även om sista dagen är den 31 augusti.

För de stora företagen är det troligen inga större problem att formulera en ansökan, men för en småföretagare tar det både tid och kraft som behöver läggas på annat, att få företaget att överleva på sikt. Då räcker nog inte stöd för två månader, som dessutom känns byråkratiskt att söka. Finansministerns förklaring till det låga sökantalet känns ihålig. Hon tror att antingen väntar man med att söka eller att behovet är mindre än regeringen trodde. Det verkar vara en grund analys av en företagares vedermödor.

Att det bara gäller mars och april gör att flera hårt drabbade branscher inte kan söka stödet. Säsongsbranscherna, som till exempel evenemangsarrangörer och nöjesparker, kan inte komma ifråga eftersom de troligen inte hade någon verksamhet under våren. Samtidigt får de på grund av hårda regler närmast näringsförbud.

För att få omställningsstödet krävs ett revisorsutlåtande, vilket kan vara både dyrt och krångligt för småföretagare. Det har till och med revisorsbranschen själva varnat för. Över huvud taget verkar regeringen ha svårt att förstå småföretagares villkor vilket också visar sig i att alla de med enskild firma i princip står utan möjlighet till hjälp.

Att regeringen behandlar branscher så olika är egendomligt och inkonsekvent. Hela kultursektorn har mer eller mindre näringsförbud och när de klagar blir de bemötta av arroganta och okunniga svar från ministrar. Att slå på trumman till stora stödpaket som sen i verkligheten inte går att använda är att lura väljarna och att inte ta småföretagen på allvar. Socialdemokratiska regeringar har en tradition av att ha goda kontakter med storföretagen, men de små företagen och enmansföretagen har oftast behandlats styvmoderligt. Det är hög tid att ändra på det nu, innan coronaåret 2020 helt tagit död på småföretagen.

Opinion

Välformulerad kritik mot Mrs America

Ansiktsbild på kådespelerskan Rose Byrne i ett fotomontage med Gloria Steinem.
Rose Byrne som Gloria Steinem i Mrs America, bredvid en bild på Steinem själv.
Foto: Sabrina Lantos
Opinion
Opinion Feministen Gloria Steinem och Eleanor Smeal skriver i en välskriven debattartikel att de anser att den Emmynominerade TV-serien Mrs America mer eller mindre är historieförfalskning. Deras invändningar ställer frågan om ansvar.

Feministen Gloria Steinem och Eleanor Smeal skriver i en välskriven debattartikel att de anser att den Emmynominerade TV-serien Mrs America är historieförfalskning.

Den föreslagna amerikanska jämställdhetslagstiftning, ERA, som inte gick igenom i tillräckligt många delstatssenater för att godkännas, stoppades enligt Steinem och Smeal inte av den antifeministiska ikonen Phyllis Schlafly och hennes hemmafruar, utan av ekonomiska intressen. Serien framställer Schlaflys konservativa gräsrotsrörelse som tungan på vågen, medan Steinem menar att Schlafly var en galjonsfigur utan politiskt inflytande.

Serien visar i sitt sista avsnitt hur Schlafly tackas av de konservativa manliga politiker hon hjälpt genom att tigas ihjäl. Om man köper Gloria Steinems beskrivning av processen känns det logiskt att Schlafly aldrig fick några tyngre ämbeten.

Steinem och Smeals kritik mot historieskrivningen om en ”catfight” mellan kvinnor på olika sidor om mitten trycker på att man frikänner de egentliga makthavarna, som cyniskt lät sig ledas av ekonomiska intressen istället för av den folkliga opinionen, där en majoritet var positiva till ERA. Det är lätt att se hur frågan från hennes perspektiv trivialiseras på det sättet.

Texten ställer en intressant fråga om huruvida kulturproducenter har någon plikt att vara sanningsenliga, eller om de har rätt att fokusera på att göra bra TV. De ger mig rätt frisyr men fel karaktär, skriver Steinem syrligt.

Opinion

Den subtila rasismen

Opinion
Opinion Ett flertal afrosvenskar berättar för Dagens Nyheter om rasistiska övergrepp de utsatts för utan att få upprättelse. Det är djupt obehaglig och tankeväckande läsning.

Egentligen är det ingen överraskning att läsa om myndigheter, organisationer och företags vägran att erkänna att ett övergrepp mot en svart person kan ha varit rasistiskt motiverat. En kvinna behandlas sämre än en vit medpassagerare på tåget och blir avslängd, trots biljett. Hon får svaret att det är ledsna för att hon fick dålig service, trots att det handlar om ett övergrepp.

Att svarta personer har svårt att få jobb och får lägre lön i Sverige visste vi tyvärr redan. Patience Engberg, en av afrosvenskarna i artikeln, tar upp studien ”Antisvart rasism och diskriminering på arbetsmarknaden” som Stockholms länsstyrelse publicerade 2018: ett av många exempel.

Det finns mycket att oroa sig för i DN:s granskning. Men kanske tar Tullverkets attityd priset. Tullverket gör aldrig fel och har inga problem med rasism eftersom det finns en värdegrund som säger att så får man inte göra, enligt deras talesperson.

Att mena att en organisations värdegrund är en garant för att ingen individ begår ett rasistiskt motiverat tjänstefel är antingen provocerande naivt eller provocerande arrogant, det är svårt att välja. Tullverket menar aatt inga rasistiska mönster syns i klagomål mot myndigheten. Så blir det såklart om man väljer att bortse från att en händelse kan ha rasistiska förtecken, vilket gör att deras egen statistik om saken inte känns tillförlitlig. Med den attityden gör man medborgare som kommer i kontakt med Tullverket rättslösa, eftersom möjligheten till upprättelse saknas.

Den svenska rasismen är mer subtil än den amerikanska. Här mördas bara folks karaktär, karriärmöjligheter och självkänsla. Dagens Nyheters granskning visar att vi måste arbeta aktivt för att värna afrosvenskars medborgerliga rättigheter och rätt att bli behandlade med respekt. Och bli betydligt bättre på att lyssna.

NÄSTA ARTIKEL